Bazar Masarin december 2025 by Bazar Masarin

ISSN 2002-1585

2025:2

2025 : 2 Bazar Masarin är en nättidskrift för barn- och ungdomslitteratur och illustrationer/ bildkonst. För fördjupning och spridning av kunskaper, erfarenheter och analyser av barn- och ungdomslitteratur och bildkonst. För att öppna upp för diskussioner och reflektioner och vara en mötesplats där olika röster och samtal får ta plats. Vi vill titta på barn- och ungdomslitteratur med olika perspektiv och skärpa. Bazar Masarin är inte ansvarig för de åsikter och tankar som förmedlas i texter/ bilder- de är författarnas/illustratörernas. Publikationen får inte reproduceras, i helhet eller del, utan tillstånd från ansvarig utgivare. © för bild : illustratören © för text : författaren

Logga:Kenneth Andersson Kenneth Andersson är illustratör, grafisk designer och bilderboksmakare Bazarmasarin@gmail.com www.facebook.se

Redaktör & ansvarig utgivare: Susanne Sandström Redaktör: Jenny Edvardsson Redaktör:Carola Linde

Året 2025 gick mot sitt slut, ändade som det började – oroligt, ledsamt, våldsamt. Invasioner, krig, fattigdom, orättvisor, ojämlikheter - det är storheter som det är svårt att värna sig emot, bara orden i sig skapar oro och sorg. Och i vår del av världen är det till största del, relativt sett, just ord. Kan man trots allt välja att se det som är bra? Kanske hjälper det på individnivå att påminna sig om att det inom olika områden som tex medicin och forskning händer positiva saker som kommer flera till godo; även inom miljö- och artbevarandearbetet har det gjorts framsteg. Och så har vi ju litteraturen, alla fantastiska, intressanta böcker till våra barn och unga (och till oss vuxna inte minst) – skönlitteratur är ju till stor del eskapistisk, och kanske känns det just nu mer behövligt att fly in i böckernas värld? Det räddar ju ingen, men kanske det egna förståndet får vila från all världens galenskaper en smula…kanske förmår man då som individ (flera tillsammans) stå upp för de som drabbas av världens elände - höja sin röst, göra motstånd. Det här numret, andra och sista för 2025. Påmindes om att det nu har gått tio år sedan Bazar Masarin först startade. Man säger att tiden går fort när man har roligt. Ja sannerligen är det så. Man säger också att ingenting varar för evigt och att man ska sluta på topp. Vi får väl se tiden an. Vi inleder med en väldigt bra artikel av universitetslektor Ida Skjelderup om Ulf Starks Man måste tänka på allt (Lilla Piratförlaget 2024), som vi fick den äran att återpublicera av Barnebokkritikk (ni följer väl dem!). Starks röst saknar jag! Vi hade tre skribenter, Jenny Edvardsson, Stina Liffner och Sara Lindalen, på Göteborgs Bokmässa i september: de har gjort intervjuer och samlat in intressant stoff från mässans utbud. Mässans kärlekstema tyckte vi var intressant så ett antal frågor skickades till författare och illustratörer som gestaltar kärlek på ett eller annat sätt (varmt tack till er som svarade!) Från Slovakien har vi med ett fantastiskt gäng illustratörer som kurerats av konstnären/illustratören/designern Hana Krizanova - tack även för den ynnesten. Och tänker att det oftare ska bli ett tema : att presentera olika länders illustratörer, speciellt de mindre ”kända”. Mer då, jo en intervju med Julia Groth som har gjort en av 2025 års bästa bilderbok Var är mitt ägg? (Bonnier Carlsen) och ett himla fint och intressant (ur ett skapande/processperspektiv) samtal mellan Emma Ström på Lilla Bokskåpet (handla böcker och ta del av evenemang där!) och Lisen Adbåge. Och så har vi alla skribenters läsningar - de som öppnar upp tankar och får oss att se med någon annans ögon. Ett rungande tack till er alla! Utan er inget Bazar Masarin. Vi tackar också, naturligtvis, alla förlag som ser till att böcker blir utgivna och för all er goda hjälp. Jag önskar att 2026 blir ett förändringarnas år, att saker och ting blir bättre krig upphör, våra gemensamma resurser fördelas jämlikt, de stygga straffas etc. Må det så bli.

9 Faren var en vandrende læreplan: Ida Skjelderup 14 Hej Lisen! Emma Ström

Bokmässan 2025 22 Romantasy: Hanna Selin & Anna Granberg Jenny Edvardsson 32 Samtal med Cecilia Heikkilä: Sara Lindalen 40 Samtal med Annelie Adamsdotter: Sara Lindalen

64 Kristina Falk 68 Yrsa Wallden 72 Martin Jern 76 Sophia Westin 78 Callum Bloodworth

Illustratörer 84 Daniela Olejníková

46 Förbjudna böcker Stina Liffner

94 Mária Nerádová

Tema: Kärlek

102 Simona Smatana

52 Nina Ivarsson:

110 Petra Lukovicsová

56 Lotta Geffenblad

118 Dávid Sobon

60 Katarina Von Bredow

130 Terézia Lomnická

136 Bianka Törok 142 Julia Groth

Läsningar 154 Nu är det jul igen... Margaretha Ullström

188 Stor och farlig Christina Wedenmark

164 Bildberättelser för alla åldrar Margaretha Ullström

192 I sagoskogen - familjen Kanin Brijdeep Kaur

172 Tre historiska berättelser Margaretha Ullström

196 De står i kö Anita Vennerstrand

178 Jag måste ta hand om mina fröknar Maria Jourdanis

200 Drömvind Maria Jourdanis

180 Marit vill ha mer Sofia Sköld

204 Dumplingpalatset Susanne Sandström

182 Lita aldrig på en fisk Sofia Schöön

210 Manfred & den stulna medaljen Mia Larsson

184 Dagen vi hittade en drake Maria Jourdanis

214 Påsen Sofia Sköld

218 Fyra tjuvar och Oskar Susanne Sandström

244 Vår tupp är död Sofia Sköld

222 Familjen Tvärtomsson Henrika Almström

246 Det stora kakbraket Sara Lindalen

226 Var är Dim? Maria Jourdanis

248 Norrskenet: Sagan om Frejo Sara Lindalen

230 Inte plats för mamma Sofia Norberg Cedering

252 Jakten på vattnet Mia Larsson

232 Packa väskan Anna Carlén

256 Från Mörkmannen till fotbollsplanen Margaretha Ulsström

236 Nu leker vi safari Mia Larsson

262 En trygg hamn Sara Lindalen

238 Den korta historien om Franka Sofia Norberg Cedering

266 Banjo Baby Johanna Nilsson

240 Dödens dockhus Sofia Sköld

268 Vägen hem Lina Söderberg

242 En bok med ambition Hien Ekeroth

270 Blodlust Sara Lindalen

n i Alby

272 När vi var monster Linda Odén 274 Aldrig förstå, aldrig förlåta Brijdeep Kaur 276 Hand i hand Sara Lindalen 280 Strandhäxan Sofia Schöön

Skribenter

Bazar Masarin 2025:2

Foto: Stefan Tell

Artikeln av Ida Skjelderup är originalpublicerad i nättidskriften Barnebokkritikk 12 september 2025

Ida Skjelderup Född1982. Har en master i retorik och har undervisat som universitetslektor i olika kulturämnen. Är frilansrecensent och praktiserar som jungiansk psykoterapeut under utbildning.

Omslag: Man måste tänka på allt, Ulf Stark. Lilla Piratförlaget 2024

Faren var en vandrende læreplan Ida Skjelderup Dessverre har tiden «kommit i kapp med» Ulf Stark, og kritkken hans blir stadig viktigere å lytte til. Jeg har aldri hørt Ulf Stark tale eller forelese. Ikke har jeg noe sterkt forhold til ungdomsbøkene hans heller, selv om gjennombruddsromanen hans kom på norsk da jeg var fem år, og han pumpa ut klassikere fram til han døde i 2017. Men likevel er det noevmerkelig velkjent over essaysamlingen hans Man måste tänka på allt. Texter och tal om barnlitteraturen (Lilla Piratförlaget) som kom ut i fjor. Selvfølgelig, roper jeg ut i lufta etter omtrent annenhvert nye avsnitt jeg leser. Ikke fordi Stark er forutstigbar – langt derifra – det er bare det at absolutt alt han skriver gir så himla god mening akkurat nå. Som sakprosakritiker får jeg den stadig mer utstuderte selvhjelpskulturen rett i fleisen på daglig basis – i form av bøker som skal lære meg å strukturere, planlegge, resultatorientere og måle innsatsen for å bli en sunnere og mer suksessrik utgave av meg selv.

Også i terapirommet møter jeg oftere mennesker som håper terapien skal hjelpe dem i selvforbedringsprosjektet sitt. Ifølge overskriften på en artikkel i Dagens nyheter fra i fjor, har «Tiden […] kommit ikapp med Stark-klassikeren Jeg tar sjansen (Dårfinkar och dönickar, 1984)». Artikkelforfatteren mener Stark var forut for sin tid når det kom til utfordring av kjønnsroller. Joda, tenker jeg, det er jo sant og flott at vi er kommet lenger på den fronten. Men den pedagogiske nyttetenkningen Stark ville være en motvekt til – være seg i dikt-, romaneller essayform – er fortvilende nok blitt enda mer gjeldende i dag. 9

Bazar Masarin 2025:2 Men nå er vi tilbake til start, ved bøker som skal være etisk merket, ukontroversielle og akkurat passe vanskelige å forstå. Dagens barnebøker mangler både musikalitet og sensualitet, mener Stark. Mens de egentlig er ment å suggere fram og aktivere selve livskraften! Barneboken skal snu opp-ned på etablerte sannheter og gjødsle oss med fantasi og anarki!

Løfter opp barnefortellingen Som barnebokanmelder har jeg lest mange velskrevne og velmente refleksjoner om denne typen litteratur. Men denne boka er annerledes, for Starks tenkning stikker langt dypere. Hos ham blir barnet – og den litteraturen som virker i oss på barnets særegne premisser – satt opp som motsats til den rasjonelle, målorienterte modusen som preger vår tid. Slik løfter han den fortellende, fantastiske og mystiske barnelitteraturen som bygger på myter og eventyr, og all den innsikten som ligger lagret i folkekulturen, opp på nivå med filosofi- og idéhistorien, hvor den hører hjemme.

Vi nærmer oss førkrigstidens barnelitteratur hvor man så barnet som et «lattjefullt asocialt, ratt jobbigt råmaterial som skulle rationaliseras och saneras, domesticeras, moraliseras och homogeniseras till en ANSTÄNDIG MÄNNISKA» skriver han.

Det kommer for eksempel til uttrykk i dialogen han har med Strindbergportrettet på Bonniers årlige hagefest. «Dom riktiga författarna» – de samtidige voksenbokforfatterne som også har portrett av seg på veggene – klikker seg sammen og glir i ett med bildene av dem. Men Stark og Strindberg er enige om at fortellingen ikke verdsettes nok blant de Barthes-, Foucault- og Lacan-lesende samtidsforfatterne, som ikke i tilstrekkelig grad ser de lengste linjene. De vil knuse og dekonstruere de store fortellingene. Men Stark vil ha oss tilbake til mytene, ja helt til skapelsesberetningene, den aller mest grunnleggende kunnskapen vi besitter, som kun foreligger i fortellingens form.

I puberten leste han alt han kom over i søk på en identitet, skriver Stark. Og for å lage orden i sitt gigantiske, indre kaos. I hans lesning: Camus ledet til Sartre som ledet til Kierkegaard som ledet til Hegel. Og så tok han pauser med Cocktail og Pin-up, mener han å huske. Men ettersom innlæringsmetodikken i skolen stod i diametral motsetning til hans egen, ble han aldri noe skolelys. Uorganisk lesing etter emnemessig avgrensede fagområder, avsluttede kunnskapssystemer, kontrollerbare fakta og forutbestemte resultater lå så altfor langt vekk fra hans egen assosiative og interessedrevne måte å lese på. Derfor vekket skolesystemets og – farens – instrumentelle pedagogikk motstand i ham.

Tilbake ved start Man måste tänka på allt består av 14 kapitler, alle rasende engasjerte innlegg i debatter om leselyst, leseopplæring, kunst og barnelitteratur. Forfatteren er gjennomgående forbanna på den tilbakevendte nyttetenkningen innenfor barnelitteraturen. Vi nærmer oss førkrigstidens barnelitteratur hvor man så barnet som et «lattjefullt asocialt, ratt jobbigt råmaterial som skulle rationaliseras och saneras, domesticeras, moraliseras och homogeniseras till en ANSTÄNDIG MÄNNISKA» skriver han. Så kom Astrid Lindgren, heldigvis, og Tove Jansson og alle dem som ville noe mer og større for barnelitteraturen.

Som en kroppsliggjort læreplan Når noen spør Stark om hvem som er målgruppe for bøkene hans, fnyser han først, forteller han. Så, når han får tenkt seg om, svarer han at han skriver bøkene sine for det barnet faren hans aldri fikk lov å være. «Och som han dolde så duktigt under den vita skjortan, slipsen, tandläkarrocken och sitt allvarliga vuxenansinkte», legger han til. 10

På samme måte forsøkte han til enhver tid å sprøyte kunnskap inn i sønnen. Barneoppdragelsen skulle være basert på fornuft, syntes han, og alle strenge grenser som ble satt for Ulf og broren skulle følges opp av en fornuftig forklaring. I kommunikasjon med faren ble sønnene aldri forventet å skulle svare på noe, de skulle kun ta til seg informasjonen. Han var som en kroppsliggjort svensk læreplan, skriver Stark. En enveiskommunikator med et entydig, rasjonelt budskap, pedagogisk forklart så mottakeren skulle forstå det hele. Men i dagens samtaler oppfører den avdøde faren seg annerledes. Nå er han åpen for sønnens innspill, og sammen tegner de opp en ny kommunikasjonsmodell, som svarer bedre til Starks bøker: «Sender: ? – budskap: ? – mottaker: ?». Han skriver nemlig om det han ikke på forhånd vet, forklarer han faren, og er egentlig ikke særlig opptatt av at leseren skal forstå så mye. Uforståelige leseropplevelser Utsagnet er radikalt, og typisk for Starks spissede stil. Skriver vi virkelig på vegne av barna, på deres premisser, om vi ikke i noen grad tilpasser språket vårt til deres ordforråd og forståelseshorisont? lurer jeg. Men så husker jeg jo hvordan jeg slukte kioskbokserien Isfolket av Margit Sandemo da jeg gikk i fjerde klasse – på Omslag: Min venn Percys magiske gymnastikksko, Ulf Stark. Gyldendal 2005 grunn av kombinasjonen av magi, mystikk og nettopp – la oss si det rett ut – den tidvis Båden moren og faren har essensielle roller i drøye pornografien jeg kanskje ikke burde hatt mange av barnebøkene hans. tilgang til. Så også i essaysamlingen. De to skrives fram som I Percy-bøkene røyker Ulf sigaretter (riktignok representanter for to motstridende typer barneuten å inhalere), han stjeler øl, slår ned folk og litteratur: Den som er skrevet på de voksnes smugkikker i pornoblader og på sykepleierpupper. premisser, og den som er skrevet på barnas. Og Stark skriver varmt om sine egne leseropplevelser med litteratur som ikke var ment for Faren var tannlege, og opplysningsmann på sin ham, og som derfor gav den forførende følelsen hals. Han var også amatørradiooperatør, og når av innblikk i en hemmelig og løfterik voksenverden. pasientene hans satte seg til i stolen, stakk han inn klyper og tamponger i munnen på dem, før Faktisk behøver ikke kunsten en gang ha noen han satte i gang å forelese for dem om alt mellom bokstavelig mening for å fenge oss, bare bilder himmel og jord som han mente de hadde nytte av eller lyd og rytme, reflekterer Stark. å lære. 11

Omslag: Dyr som ingen så unntatt vi, U. Stark & L. Bondestam. Cappelen Damm 2018

Bazar Masarin 2025:2

Det har han mange eksempler på, fra Ole Brumms tiddeli bom og huttemei tu til ride, ride ranke. Hadde den eksistert da han skrev essayet kunne han faktisk også ha nevnt sin egen og Linda Bondestams vakre bildebok, Dyr som ingen så unntatt vi (Cappelen Damm, 2018), som er stappfull av deilige, konsonantrike ord uten noen kjent betydning: Grevlinggrop, månebærkratt, hummeli og nomadamm. Foreldrenes særegne stemme når de leser høyt, babyen som kjenner igjen lyden av stemmen til foreldrene inne i magen, barnets kommunikasjon før det tilegner seg språk – for Stark henger det tett sammen med fortellingen og kunsten. For først når man er helt trygg på at man blir rommet, «holdt» og akseptert, kan man gi seg hen til leken og alt det vidunderlige som ikke skal forstås eller har noe formål utover følelsen det gir i kroppen. Dette var moren og fortellingene hennes for Stark.

Leste faren inn i Rasmus på loffen Mens farens kveldsritual var å stille husets tolv klokker så de for enhver pris skulle slå i takt, leste moren for dem. «Han voktet tiden, den som binder oss til det nærværende og holder oss i det jordnære og kontrollerbare», skriver han om faren. Men moren leste eventyrheftet Bland tomtar och troll, Brødrene Grimm og Elsa Beskows bildebøker, og tok ham et helt annet sted. Vekk fra det jordbundne og innover i fantasien: Fortellingene synker ned i oss og lager uorden, fremkaller følelser og fantasier. Og ifølge Stark vekker de opp igjen minner som har ligget innestengt i seg selv lengst nede på bunnen i oss: «Så skapar sagorna och deras bilder associativa forbindelser, inte bara 12

På lag med det ubevisste

med vår mytologiska forhistoria, utan också med det okanda langst ner på botten av våra jag». Flere steder i boka trekker han fram leseropplevelsen han hadde med Lindgrens Rasmus på loffen. Inn i boka leste han all sin lengt etter å bli kjent med den delen av faren som var mystisk og paradoksal, han som spilte fiolin uten lyd i mørket om natten og som dro på lange og ensomme mopedekskursjoner hver eneste helg. Gjennom Rasmus’ eventyr maler Stark fram et bilde av en far som drømte om noe annet, men som holdt seg selv fanget i en kategorisk og rasjonell tenkemåte, der hvert øyeblikk måtte tjene et formål. Når bevisstheten forsøker å kontrollere og overskygge det ubevisste, mister vi tilgang til det som egentlig beveger oss: bildene, symbolene, mytene, det lekende. Et forsvar for løgnen Bokas form er i seg selv et argument for det den forsvarer: Tekstene er ikke tematisk systematiske, ikke faglig autoritative, men assosiative, erfaringsnære og stemningsmettede. Ingen av tekstene er kontekstualisert med trykke- eller talested og -tid, men følger hverandre som kapitlene i en memoarbok. Faktisk slår det meg mens jeg leser at jeg likeså gjerne kunne ha lest boka som en roman. Poengene hans formuleres nemlig uten unntak med utspring i en erfaring han gjort seg – et minne om en mystisk, vakker, vond og ukatgoriserbar hendelse, oftest fra barndommen. Mange av dem kjenner vi fra før, særlig dem om farens pedagogiske iherdighet. Andre er helt nye for meg, som fortellingen om den gangen han rømte hjemmefra og ble kjørt hjem i politibil. Hele året hadde han presentert foreldene for forfalskede og forbedrede karakterer, men var nå blitt oppdaget, og tenkte det var lurt å reise før faren fikk høre om falskneriet. Han planlegger første overnatting på rømmen i en kiste med grus, men blir funnet av en politimann. Når mannen spør hvor han bor, oppgir han feil adresse og forsøker å få den ukjente kvinnen som åpner døren med på notene: «Så jag kastade mej i hennes famn. – Mamma! gnydda jag. Snälla mamma! Jag hoppades få inn henne i huset och stänga dörren. Men mina händer halkade på det glansiga tyget och näsen kilades fast mellan hennes bröst. Dom var orubbliga. – Vem är det här? fnyste hon och drog loss min skalle.»

Enden på visa blir at han må love faren aldri å lyve igjen – fra nå av er det SANNHETEN – og bare den – som gjelder. Og her kommer vi til et interessant poeng hos Stark som han gjentar flere ganger gjennom boka: Det fantasien vår har å bidra med, er nesten alltid sannere enn den verifiserbare virkeligheten. Han vrir seg i irritasjon over dem (oftest faren) som hele tiden skal begrense den potensielle innsikten løgnen gir, ved å faktasjekke. Uffe Lickberg og Klas Göran er to kamerater som ofte dukker opp i barnebøkene hans. I essaysamlingen krangler de om hvilken vei Ulf gikk da han balanserte over broa mellom Stureby og nabobyen, en hendelse han først skriver om i Min venn Percys magiske gymnastikksko (1992). Kan det være at Percy gestalter forfatterens undertrykkede alter ego, blir han spurt under et intervju, og det tror han nok han må svare ja på. Mens Uffe Lickberg og Klas Göran er blitt voksne menn i det virkelige liv, lever Percy – som etter alt å dømme ikke har noe empirisk motsvar i kjøtt og blod – fortsatt videre som barne-Ulfs ubevisste skyggeside, en evig kilde til nye tanker og selvrefleksjon for forfatteren. Stark skriver: «Fortellinger behøver ikke forstås. De virker i oss likevel.» Dette enkle utsagnet rommer en dyp psykologisk sannhet. Psykoanalytikeren Carl Gustav Jung kalte det møter med det arketypiske, symbolene som setter oss i kontakt med de sidene av oss selv som ikke er tilgjengelig for bevisstheten, men som likevel virker i oss. Som terapeut vet jeg at det som virkelig helbreder, sjelden er det som lett kan forklares med ord. Det rører derimot ved noe ordløst i oss, som må erfares med kroppen. Og forstår jeg Stark rett, er det akkurat det han mener en god barnebok skal gjøre også – om vi lar den. Ifølge kulturkritikerne mister vi ekte kontakt med omverden når vi forsøker å underlegge den fornuften for å kontrollere den. Det samme skjer når vi prøver å gjøre litteraturen til et verktøy. Jeg leser Starks essaysamling som en eneste lang oppfordring til våkenhet: La oss sørge for at arven etter Jansson og Lindgren ikke blir overlatt til en gjeng amatørradiooperatører eller – gud forby – forelesende tannleger som passiviserer leserne med bomullstamponger.

Foto: Märta Tischner

Bazar Masarin 2025:2

Hej Lisen! Emma Ström

isen Adbåge berättade en gång att i berättelser med barn och vuxna, så identifierar hon sig alltid med barnet. Eller med den lilla figuren. För henne ligger barnet, det inre barnet, nära och kanske till och med närmast. I senaste boken Bakom hjärtat skriver hon dock utifrån sitt vuxna jag och beskriver det därmed som en slags debut. Lisen berättar hur hon har känt sig modig i detta. ”Här är jag den vuxna rösten, det är oerhört ovant och rätt så skört”.

Skrivandet som så småningom ledde fram till den boken var sprunget ur lust, inspiration och nyfikenhet i den nya tillvaron som förälder, och det fanns inte en tanke på att det skulle publiceras. ”Hade någon bett mig skriva poesi om detta hade jag aldrig vågat försöka. Det började ju bara så som att min nya del, mitt nyfödda föräldra-jag, behövde prova på att formulera sig kring allt det där som händer när man får barn. Som att få nya glasögon och se nya saker, det behövde och ville jag ju skriva om. Men främst bara för min egen skull”

Bakom hjärtat består av 17 dikter som berättar om livet tillsammans med barn; det är varmt och kärleksfullt, det är vemodigt och melankoliskt, det är vackert och innerligt. Det är en bok för alla åldrar, att läsa tillsammans med sitt barn, med andra eller för sig själv.

Skörheten och modet och sårbarheten. Tillblivelsen och behovet att försöka förstå sin nya position och delvis identitet. Skrivandet och diktformen blev Lisens sätt att förklara något om det stora ogreppbara som hon kände. 15

Bazar Masarin 2025:2

”Jag skrev bokens alla verser (och några till) under min sons första två år. Det är ett försök att förstå vad tid är och kan vara, jag tyckte mig se tiden på ett helt annat vis än innan han fanns”. Lisen beskriver hur hon upplevde att många av dikterna hälldes över henne som funderingar och insikter, och hon kunde gripa tag i dem och knyta ihop dem. Alla dessa nya känslor och tankar kändes lika nyfödda i mig som mitt barn var just då. Tidigare hade jag ju inte rört mig i dessa funderingar, och så är det väl för alla förstagångsföräldrar gissar jag. Dikten Vem är jag i dina ögon? till exempel. En mening och fundering som redan i sig själv hade melodi, den bara fortsatte, blev en vers”. ”Jag minns så väl när jag greppade att det är bara EN sommar som mitt barn bara är 2 år! Nästa sommar är han 3!? Jag skrek nästan rakt ut. Någonstans visste jag ju det, men jag fick också för mig att jag skulle ha en liten bebis mycket längre. Jag förstod också mycket tydligare att mina egna åldrar är precis lika korta”. Eftersom det från början inte var tänkt att bli en bok alls, så hade Lisen inte med sig bildtänket under tiden hon skrev, vilket hon vanligtvis brukar ha. Hon beskriver det därmed som det svåraste bildarbetet någonsin, men inte enbart på grund av ovan. ”Här fanns bara mina egna foton som referens när jag tänkte bild, och det kändes för starkt och för mycket, för nära och för privat. Det var ett känslosamt arbete kring detta beslut, det var ett svårt val att göra – skulle det finnas delar av mig, oss, i bilderna? Eller skulle jag bildsätta med påhittade mammor och barn? Jag fick prova hit och dit men det sistnämnda blev så fel, stumt och anonymt, helt utan nerv. Jag behövde till slut på nåt vis ändå plocka ur mig själv”. Hon beskriver hur bildarbetet då blev en njutning och terapi. Minnen väcktes till liv och blev starka igen och hon har genom arbetet kunnat kapsla in några av livets stora stunder. 16

Ur: Bakom hjärtat, Lisen Adbåge. Natur & Kultur 2025

Bazar Masarin 2025:2 ”Bokens baksida har en bild på mamma och barn som doppar sig i mörkt vatten. Alla som gjort det vet ju, hur ett barns lilla kropp kan kännas mycket stark och vild, rädd och glad samtidigt. Den varma lena delfin-hala huden i ens egen famn, det kalla vattnet, hjärta mot hjärta. Tjuten och plasket som sedan kommer. Jag var så lycklig att på nåt vis uppleva det, igen! Fast han nuförtiden simmar nästan själv...” Slutresultatet blev en blandning av bilder med olika maner och åldrar, många har foton som förlagor men som hon modifierat en del. Några är ren fantasi, men ändå hämtat ur en känsla. ”Till exempel bilden med hund, barn och mamma i säng, sovandes. Det är vi varje kväll. Men kanske kan det även vara en annan liten flock?” förklarar hon. ”Jag hoppas och tror det är applicerbart på fler än mig och oss”. Hon berättar att när hon har delat med sig av texterna så har hon förstått att de har något större och allmängiltigt i sig. ”De handlar i högsta grad om mig och mitt barn, men inte nödvändigtvis för alla andra. Därför ville jag ändå låta bilderna få ett mer personligt uttryck. Som en namnlapp i jackan. Tillhör mig men passar även andra”.

”De allra flesta tänker ju inte när de ser bilderna att de visar Lisen själv och det är lite kul att leka med det för de som ändå vet nåt litet om henne. Så det var lite av ett experiment och jag uppskattar med Lisen att hon är beredd att utforska nya vägar, att testa. Även bildmässigt är hon modig, hon vill alltid utvecklas”. Jag ber Lisen berätta om titeldikten, Bakom hjärtat, och hon berättar att den skrevs ganska nära i tid med att hon arbetade med Ulf Nilsson och boken Åtta små kattungar. En bok som Ulf aldrig hann uppleva eftersom han gick bort under det arbetsåret. ”Vi hann dock ha ett möte via skärm, och min son var med och vinkade eller vad han gjorde, han var så liten. Jag och han hade båda randiga tröjor, vilket Ulf påpekade var gulligt. Jag minns vad stort det kändes i mig, att mitt barn fick vinka till Ulf som betytt så mycket för mig, inte minst med Lillasyster Kanin. Och att han på nåt vis är en liten kärna hos mig... som växer vidare i mitt barn, kanske min bok, vidare i andra barn. Vi består av så mycket, både av intryck, upplevelser och andra människor”.

Det var igenkänningen i texterna som gjorde att Johanna Ringertz, förläggare på Natur och Kultur, hörde av sig till Lisen och undrade om inte det här var en bok. Johanna hade vid det laget redan arbetat med Lisen och tvillingsystern Emma när de gjorde deras allra första gemensamma bok; Halsen rapar och hjärtat slår, rim från 0-100 år. ”Det började med att jag rimmade i ett mejl till Lisen och hon berättade att hon och Emma brukade göra det till varandra och hade ett par verser”. Det var början till den första boken som sedan fick en uppföljare i Folk - dikt och toner om personer – tonsatt av Britta Persson som senare skrev en slags ”kusin” till dessa med titeln Alla är barn (med text av Britta Persson och bilder av Lisen och Emma Adbåge). Johanna berättar att när Lisen under arbetet med Bakom hjärtat tvekade om huruvida det blev för privat, så var hennes egen ingång att det kanske ändå var intressant och spännande att testa att gå helt i den riktningen och inte anonymisera för mycket. ”Att vara öppen med att det är en bok som blottar det sköra i en själv så att säga”, berättar Johanna.

När Lisen berättar kommer jag att tänka på Gunilla Bergströms Hur långt når Alfons? som också reflekterar kring var och när och hur en människa börjar och slutar. Att den lilla kärnan i Lisen växer vidare i hennes barn är tydligt. ”Nyligen sa min pojke, som precis börjat rita väldigt mycket: ”Mamma, imorgon ska jag rita en orm!” Det är en fantastisk oförstörd och nyfiken blick på tillvaron, så icke-blasé. Jag blev lite avundsjuk på den, och inspirerad! Tanken på att vi inte bara har fina saker bakom oss, utan faktiskt även framför oss.Helt nya och outforskade. Som att rita ormar till exempel!” Hur långt når Lisen Adbåge? Oändligt.

Skisser: Bakom hjärtat, Lisen Adbåge. Natur & Kultur

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan

Jenny Edvardsson / Romantasy Sara Lindalen / Intervjuer Stina Liffner / Förbjudna böcker Tema kärlek / Intervjuer 21

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan

Romantasy – när storslagna kärlekshistorier kombineras med fantasyvärldar

Jenny Edvardsson nder våren 2025 får jag upp ögonen för litteraturgenren romantasy. Jag läser flera böcker för unga vuxna av de amerikanska romantasyförfattarna och blir nyfiken. Vad är egentligen romantasy och varför är denna genre så otroligt populär på #BookTok? Jag bestämmer mig för att lära mig mer och börjar läsa in mig på genren. Till min glädje har sedan Bokmässan 2025 flera seminarier och panelsamtal om romantasy och jag passar på att lyssna på en del av dem. Här nedan får du nu ta del av vad jag lärt mig om genren romantasy.

Kännetecknande är också troperna, alltså de teman som handlingen utgår ifrån. En vanlig trope är enemies-to-lovers, där fiendskap successivt övergår till djup kärlek. Kännetecknande är även att böckerna skrivs av kvinnliga författare och att författarna ofta väljer att skriva trilogier eller flera delar i en serie. Trots att genren inte är så gammal har det redan hunnit växa fram undergenrer. Ett exempel är ”smut” som är romantasy med extra mycket snusk. Ibland kallas ”smut” också för spicy romantasy.

Vad är romantasy?

Genren har växt fram under 2000-talet och fick stort genomslag när Bloomsbury förlag började använda romantasy för att beskriva Sarah J. Maas böcker. Det var år 2022. Hennes Ett hov av taggar och rosor ses därför av många som den bok som satte genren på kartan. Rötterna till genren finns dock både i litteratur från romantiken och i klassisk fantasy. Gotiska och övernaturliga inslag, förbjuden kärlek, gamla sagor och myter, kampen mellan gott och ont, det är några romantasydrag som hämtats från romantiken och fantasygenren.

När började man tala om romantasy?

Romantasy är en litteraturgenre som kombinerar romantik och fantasy. Berättelserna utspelar sig ofta i magiska världar (fantasyvärldar) med övernaturliga inslag som drakar, magi, älvor eller förbannelser, samtidigt som en kärlekshistoria har en central roll i handlingen. Relationer och känslomässig utveckling mellan karaktärerna är lika viktiga som äventyr, konflikter och världens mytologi. Genren kännetecknas av starka kvinnliga huvudpersoner, som kämpar för att rädda riket och för att hitta kärleken. 23

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan

Svenska romantasyförfattare som skriver för unga vuxna Två svenska författare som skriver romantasy för unga vuxna är Hanna Selin och Anna Granberg. Här berättar de om genren och vilka möjligheter och utmaningar de ser med att skriva romantasy.

Vilka författare skriver för unga vuxna inom genren romantasy? Förutom Sarah J. Maas är Rebecca Yarros ett stort namn inom genren. I Sverige är genren på frammarsch och här har exempelvis Hanna Selin och Anna Granberg skrivit romantasy för unga vuxna. Foto: Seraf Förlag

Varför har romantasy fått så stort genomslag bland läsarna? Många lyfter fram att genren har fått så stort genomslag då den kombinerar eskapism med starka känslor och spänning. Läsaren får alltså möjlighet att kliva in i en magisk värld, som är långt ifrån den vanliga verkligheten, samtidigt som de känslor som karaktärerna upplever är högst igenkännbara. Verklighetsflykt och igenkänning verkar med andra ord vara en bra kombination. En annan anledning som ofta förs fram är sociala medier och inte minst #BookTok på #TikTok. Läsare delar med sig av favoritcitat och reaktioner på specifika avsnitt och böckerna får därigenom en snabb spridning.

Hanna Selin Vad skulle du säga kännetecknar romantasy som genre, jämfört med traditionell fantasy eller renodlad romance? Det som kännetecknar romantasy är just kombinationen av dessa två element – kärlek och fantasy, men där kärlekshistorien åtminstone är hyfsat central för handlingen. Ibland kan det vara en kärlekshistoria som utspelar sig med en fantasyvärld som kuliss 24

Hur balanseras inslagen av romantik och fantasy i den berättelse du har läst eller skrivit? Tar något över?

och ibland tar en fantasyintrig med stort världsbygge lika mycket plats som kärlekshistorien. Hur skildras kärlek i romantasy? Finns det teman som återkommer (t.ex. förbjuden kärlek, enemies-to-lovers, ödesbestämda själsfränder)?

I ett land av mörker följer Kilian, en vargskiftare som står i skuld till en mäktig flock och som fått i uppdrag att bryta sig in hos en vampyrliknande varelse och ta ifrån honom det han håller mest kärt – Raewyn, som är en av de sista levande människorna. Raewyn har suttit fängslad i flera månader och allt hon vill är att bli fri och ta sig ut till sin familj. När hon möter Kilian ställs allting på sin spets – är han ytterligare en förövare eller är han hennes möjlighet att bli fri på riktigt? Min förhoppning är att de både inslagen av fantasy och romantik driver på och förstärker varandra – det är en kärlekshistoria som utspelar sig i en fantasyvärld, men där kärlekshistorian också är avgörande för beslut som karaktärer tar och får ödesdigra konsekvenser för fantasyintrigen.

Jag upplever att kärlek i romantasy skildras som något storslaget. Inte sällan är kärlekshistorian på liv och död, och även i den mörkaste av fantasyvärldar kan kärleken porträtteras vackert och ljust. Likaså kan kärlekshistorien vara ganska mörk och tung, men i de romantasyböcker jag läst är den också stark och hoppfull. Väldigt populärt är när karaktärerna går från att vara fiender till att bli älskare. Det är en relationsutveckling som verkligen kan ställas på sin spets i romantasy. Jag själv älskar att få följa den här dynamiken och spänningen som växer mellan karaktärerna allt eftersom de lär känna varandra och så småningom faller för varandra.

Vilka regler styr den värld berättelsen utspelar sig i och hur påverkar dessa regler karaktärernas möjligheter att älska, välja eller vara fria?

Hur knyter dina böcker för unga vuxna an till denna genre? Både I ett hav av vargar och I ett land av mörker utspelar sig i en mörk fantasyvärld full av maktspel, rivalitet och faror, samtidigt som de är fulla av attraktion, motvilliga samarbeten, karaktärer som tvingas ihop mot sin vilja och sprakande känslor.

Det är en mörk värld full av olika typer av jordefolk – till exempel vargskiftare och nattvandrare (vampyrer), häxor och människor. Människorna tros vara utdöda då det varit för svårt för dem att överleva. Det gör att Raewyn, som är en av de sista människorna, har lärt sig frukta alla andra. 25

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan Den erfarenhet hon har av andra är att de är farliga och vill henne illa, så när Kilian kommer in i hennes liv är hon först övertygad om att han är ännu ett monster och någon som hon aldrig skulle kunna älska. När hon sedan mot sin vilja finner sig själv falla för honom inser hon också att det kommer vara svårt för resten av människorna att acceptera hennes val.

som befolkar världen och hur världen och naturen ser ut. Mycket av världen har jag dock utforskat under tiden jag skrivit. Från början visste jag inte ens att det skulle finnas några levande människor kvar, så att utforska Raewyns historia i I ett land av mörker har varit som att öppna upp ett helt nytt kapitel i den här världen. Hur påverkar val av värld (ex. dystopisk, historisk, urban fantasy, high fantasy) vilken typ av romantik som kan uppstå?

Vilka möjligheter ser du med att skriva böcker inom romantasy? Fördelen med att skriva fantasy är att möjligheterna är så många! Jag kan skapa vilken värld jag vill – antingen låta den spegla vår eller göra den så olik jag bara kan tänka. En intressant kärlekshistoria innehåller också många hinder för karaktärerna att ta sig över, om de så är inre eller yttre. Fantasyaspekten gör att dessa hinder både kan varieras och verkligen ställa saker på sin spets. Kärleken kan lätt bli på liv och död och relationen kan få testa utmaningar som kanske inte är så vanliga i vår värld. På samma sätt går det att skapa en intrig och en romans som går att relatera till, men som kan hanteras eller belysas från andra vinklar än en bok som utspelar sig i vår värld skulle göra.

Jag vill tro att all typ av romantik har möjlighet att uppstå i alla dessa världar. Det jag tänker är att karaktärerna formas utifrån sin värld och hur de gör för att överleva på bästa sätt där. Hur är det sedan möjligt och realistiskt för karaktärerna att deras kärlekshistoria ser ut? Vad har de varit med om och hur påverkar det en romantisk relation? Drömmer de om kärlek eller har de svårt att släppa in andra? Litar de på att andra vill dem väl eller räknar de kallt med att alla andra är fienden? Vilka regler finns det i den här världen som kan stå i vägen för karaktärerna att förälska sig? Romantasy är en genre som ofta återkommer när man tittar på böcker som trendar på TikTok (#booktok). Vad tror du att det beror på? Vad är det som lockar läsarna?

Vilka är utmaningarna med att skriva böcker inom romantasy?

Nu är som sagt romantasy väldigt populärt, bland annat på TikTok. Det ger en chans till verklighetsflykt och utforskande av en mörk värld, samtidigt som vi får ta del av en pirrande och hoppfull kärlekshistoria. Kanske är det en lättnad att få dyka in en bok, även om den är mörk, och undslippa mycket av mörkret i vår egen värld? Kanske kan vi till och med närma oss och bearbeta det i den här varianten, som också har den där hoppfulla kärlekshistorien?

Att skapa en hel värld har en hel del utmaningar bara där. Både den och romantiken behöver byggas upp på ett trovärdigt sätt, som dessutom går hand i hand. Är det rimligt att en huvudkaraktär som håller på att rädda världen hela tiden går runt och tänker på den där andra karaktären? Har den ens sinnesro att bli förälskad när dess familjs liv står på spel? Hur är det med världsbygget – överskuggas det till den grad av kärlekshistorian att det känns platt?

Det är otroligt roligt att kunna dela sitt bokintresse med andra så som det går att göra på just Booktok. Läsningen blir inte längre en ensamsyssla och det är lätt att smittas av andras läsglädje – och jag tror även att man smittas av vad andra läser. Vi tar del av andras boktips och är rädd att missa någonting som alla andra läser. Det kan göra boktipsen som cirkulerar på Booktok väldigt inflytelserika!

Hur mycket behöver du planera och bygga upp världen innan du börjar skriva enromantasy-historia? Både I ett hav av vargar och I ett land av mörker utspelar sig i samma värld, vilket var tacksamt när jag började på andra boken. Jag har försökt att ha en bild av hur världen fungerar innan jag börjat skriva – till exempel vilka som styr, vilka som är i konflikt med varandra, vilka varelser 26

Kort om Hanna Selin

Det ger en chans till verklighetsflykt och utforskande av en mörk värld, samtidigt som vi får ta del av en pirrande och hoppfull kärlekshistoria. Kanske är det en lättnad att få dyka in en bok, även om den är mörk, och undslippa mycket av mörkret i vår egen värld?

Ålder: 32 Böcker jag skrivit: I ett land av mörker (2025) och I ett hav av vargar (2024) Favoritbok (av annan författare): Glastronenserien av Sarah J. Maas Författare som inspirerar mig: Sarah J. Maas, Fia Helleberg och Lovisa Wistrand Tips på romantasy-bok för den som för första gången ska läsa en bok inom denna genre: Ett hov av rosor och taggar av Sarah J. Maas eller Röda spår i snö av Caroline Hurtig

Kan man säga att romantasy-berättelser speglar vår egen verklighet, trots att de ofta utspelar sig i fiktiva världar? Det kan nog skilja sig mycket åt. Jag tror absolut att teman i vår värld ofta gestaltas i romantasyböcker – det är det som gör att vi känner så mycket för dem. I en fantasyvärld finns också den fördelen att vi kan vidga våra perspektiv på teman som förekommer även i vår värld och se det i ett annat ljus eller kanske med lite mer distans. Men jag tror att det är för att vi känner igen oss i mycket som vi också bli berörda.

Foto: Björn Mattisson-Richter

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan

Anna Granberg

man kan dra fiendskapen till sin spets. Den kan bygga på en uråldrig strid mellan olika sorters övernaturliga varelser eller olika gudar, och faran kan göras ännu större än i vår värld då varelserna är starkare och farligare än vanliga människor. Så det är kanske inte så konstigt att det var en enemies-to-lovers-historia jag valde att skriva som min debutroman. Även fated mates, alltså ödesbestämda själsfränder, är populärt inom romantasygenren, eftersom det bygger på ett band som kräver en dos övernaturlighet. Förbjuden kärlek är också ett tema som i en fantasymiljö kan vridas till ytterligare.

Vad skulle du säga kännetecknar romantasy som genre, jämfört med traditionell fantasy eller renodlad romance? Romantasy är en kombination av fantasy och romance, alltså fantasy som också innehåller en kärlekshistoria. Enligt mitt sätt att se det får man alltså det bästa av båda världar – äventyr, spänning, magi och kärlek i ett! Vissa romantasyböcker lutar mer åt romance där kärlekshistorien driver handlingen, medan andra lutar mer åt fantasy och låter romantiken vara en bihandling.

I romantasy kombineras gärna det övergripande temat med andra populära element från romancegenren. Forced proximity är en trope jag gillar lite extra och har använt på olika sätt i mina böcker. Att tvingas vara nära någon kan leda till att man lär känna varandra på ett nytt plan men kan även skapa intressanta konflikter.

Hur skildras kärlek i romantasy? Finns det teman som återkommer (t.ex. förbjuden kärlek, enemies-to-lovers, ödesbestämda själsfränder)? Hur kärlek skildras finns det nog lika många svar på som det finns romantasyböcker! Variationen av kärlekshistorier är stor, precis som inom renodlad romance. Men visst finns det vissa teman som är extra populära inom romantasy. Enemies-to-lovers är ett tema som jag tycker är extra tacksamt i just romantasy, eftersom fantasyelementen gör att

Hur knyter dina böcker för unga vuxna an till denna genre? När jag skrev min första bok Solens dotter fanns inte begreppet romantasy, åtminstone hade jag aldrig hört det. Jag visste faktiskt inte riktigt vad 28

och en ensam och utstött yngling som hon och hennes vänner räddar till livet. Hur balanseras inslagen av romantik och fantasy i den berättelse du har läst eller skrivit? Tar något över? Jag skulle säga att Solens dotter och Månens son balanserar ganska jämnt mellan fantasy och romantik. De passar därför både den som gillar klassisk fantasy och den som är ute efter en hjärtknipande kärlekshistoria. I Solens dotter är kärlekshistorien något mer drivande för handlingen än i Månens son, som fokuserar mer på äventyret. I klassisk fantasy är temat ofta kampen mellan det onda och det goda. Det är i grund och botten vad mina två romantasyböcker också handlar om. Men i både Solens dotter och Månens son är också kärleken en viktig ingrediens som påverkar äventyrens utgång. I mina böcker är kärlekens kraft ett faktum – något som påverkar både människors liv och kampen om tronen, och det goda segrar genom kärleken. Förutom kärlek genomsyras serien av maktkamp, magi, äventyr, vänskap och starka kvinnor, både goda och onda.

jag skulle kalla det jag skrev! Paranormal romance var populärt när jag fick idén till boken, men det jag skrev passade inte riktigt in i den subgenren eftersom det utspelade sig i en annan värld. Jag skrev romantasy innan det blev trendigt. Solens dotter är en enemies-to-lovers i en värld där gudarnas barn har magiska krafter och vandrar bland människorna. Bonddottern Damiana bär på hemliga förmågor som skulle få henne bränd på bål om någon visste. Sandreon är Åskgudens son och har förberetts hela livet inför mötet med Solgudens dotter. Han måste döda henne för att rädda sitt rike och återupprätta balansen mellan gudarna. Profetian är tydlig. En av dem måste dö. Men mötet blir inte som någon av dem förväntat sig och ju mer de lär känna varandra, desto svårare blir det att förneka de känslor som börjar spira.

Vilka regler styr den värld berättelsen utspelar sig i och hur påverkar dessa regler karaktärernas möjligheter att älska, välja eller vara fria? I Gudablodsserien är det endast ättlingar till gudarna som har magiska krafter och dessa krafter både krockar och attraherar varandra. Fiendskapen mellan de två viktigaste gudarna, Åskguden och Solguden, har en lång och blodig historia. Kärlek mellan deras ättlingar är otänkbart. Även bland människorna finns en stark fiendskap mellan de som tillber de olika gudarna. När jag skapade den värld som böckerna utspelas i inspirerades jag av flera olika äldre religioner och mytologier, som nordisk, grekisk, romersk och egyptisk mytologi, men även kristendomen. I många mytologier kan gudarna ingripa i människornas liv och till och med få barn med människor, vilket jag lät mig inspireras av.

Den fristående uppföljaren Månens son är ett fartfyllt äventyr kryddat med en kärlekstriangel och utspelar sig i samma magiska värld. Månens son handlar om kronprinsessan Aurelia, som har levt ett skyddat liv i slottet. Men någon törstar efter hämnd och Aurelia kastas in i ett svindlande äventyr på liv och död, som får henne att ifrågasätta allt i sin tillvaro. Samtidigt slits hon mellan sina känslor för en skolkamrat 29

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan Vilka möjligheter ser du med att skriva böcker inom romantasy? Jag gillar att skriva romantasy för att jag får både fantasyns spänning, äventyr och magiska atmosfär och romancegenrens engagerande kärlekshistorier. I romantasyn kan jag dra allt till sin spets. Kärleken är på liv och död, äventyren likaså. Jag gillar också det kreativa i att som författare kunna ”leka gud” och skapa min helt egen värld med egna regler, historia, religion och geografi.

Kärlek och relationer samt k Genom att ställa ont mot got I fantasyn kan man beröra st man ser i vår värld genom at hur det ser ut i vår värld för

Vilka är utmaningarna med att skriva böcker inom romantasy? Det är tyvärr ganska svårt att nå ut. De stora förlagen i Sverige har tidigare inte varit särskilt intresserade av att ge ut svensk romantasy, eller fantasy för unga vuxna och vuxna överlag. Jag hoppas att den romantasytrend som råder gör att förlagen vågar satsa mer på romantasy på svenska och att läsarna får upp ögonen för hur mycket bra svensk romantasy och fantasy det finns!

Romantasy är en genre som ofta återkommer när man tittar på böcker som trendar på TikTok (#booktok). Vad tror du att det beror på? Vad är det som lockar läsarna? Det har nog alltid gått trender i läsning, precis som det gör i andra former av kulturkonsumtion. Men människor har vänt sig till sagor i alla tider för underhållning, för att bearbeta känslor och förstå världen. Jag kan bara se till mig själv. Romantasy ger mig både spänning, verklighetsflykt och en fin kärlekshistoria som värmer hjärtat. Jag antar att fler än jag ibland behöver fly från allt det hemska som sker i vår värld, bearbeta det svåra på tryggt avstånd och få nytt hopp om lyckliga slut.

Hur mycket behöver du planera och bygga upp världen innan du börjar skriva en romantasy-historia? Ett visst mått av planering krävs förstås, eftersom världens trovärdighet bygger på att den följer sina egna lagar och magiska system. Jag fick idén till Solens dotter i en dröm, så redan i drömmen stod några av de viktigaste bitarna i världsbygget klara för mig. Jag är inte en sådan som ägnar åratal åt världsbygge innan jag börjar skriva. I stället har jag en övergripande idé när jag börjar skriva men upptäcker och utforskar sedan världen och berättelsen allteftersom jag skriver. Många beslut kring världen fattar jag under själva skrivandet.

Kan man säga att romantasy-berättelser speglar vår egen verklighet, trots att de ofta utspelar sig i fiktiva världar? Ja, det tror jag. Kärlek och relationer samt kampen mellan det onda och det goda är eviga teman. Genom att ställa ont mot gott kan genren behandla frågor om etik och moral. I fantasyn kan man beröra stora frågor. Man kan belysa problem och frågor som man ser i vår värld genom att dra dem till sin spets, eller använda kontraster mot hur det ser ut i vår värld för att visa hur saker skulle kunna vara i stället. Ofta finns där en till synes obetydlig person som kliver fram och blir en hjälte eller hjältinna och bevisar att en enda människa kan göra skillnad i världen.

Hur påverkar val av värld (ex. dystopisk, historisk, urban fantasy, high fantasy) vilken typ av romantik som kan uppstå? Olika typer av samhällen innebär olika typer av hinder för kärleksrelationer, så visst påverkas romantiken av vilken värld och tidsanda som berättelsen äger rum i. Även om man brukar säga att kärleken är universell tar den sig olika uttryck i olika kulturer och tider. 30

kampen mellan det onda och det goda är eviga teman. tt kan genren behandla frågor om etik och moral. tora frågor. Man kan belysa problem och frågor som tt dra dem till sin spets, eller använda kontraster mot att visa hur saker skulle kunna vara i stället.

Kort om Anna Granberg Ålder: 45 år Böcker jag skrivit: Solens dotter, Månens son, Insnöad, Frostbunden. Favoritbok (av annan författare): Det är så svårt att välja bara en! Twilight-serien och Harry Potter har betytt mycket för mig. Vill också nämna de romantiska klassikerna Stolthet och fördom och Den allvarsamma leken. Författare som inspirerar mig: Simona Ahrnstedt för hur hon står upp för romancegenren och kvinnors läsning. Tips på romantasy-bok för den som för första gången ska läsa en bok inom denna genre: Jag hoppas fler ska upptäcka hur mycket bra svensk romantasy det finns och vill gärna tipsa om några svenska romantasyförfattare som Lovisa Wistrand, Hanna Selin, Linnéa Engman och Caroline Hurtig.

Foto: Jonas Erickson

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan

Samtal med Cecilia Heikkilä

M Sara lindalen

itt första möte med Cecilia Heikkiläs illustrationer var i boken Singers melodi som är skriven av Vanna Rosenberg. Det var kärlek vid första ögonkastet; hennes bilder är magiska och bildar tillsammans med Vannas text en underbar fantasivärld som verkligen förtrollar läsaren. Några år senare läste jag Stjärntecknarna som också den är skriven av Vanna Rosenberg och illustrerad av Cecilia. Hennes illustrationer ger liv åt den gripande historien och den förstärker såväl det vackra som det hemska i Vannas familjehistoria. Jag kände att jag måste få träffa Cecilia Heikkilä för att samtala om hennes illustrationer och hennes författarskap.

Det är fler än jag som har förtrollats av hennes bilder och hon förärats med ett flertal priser och nomineringar. I år fick hon ta emot Ottilia Adelborg-priset med motiveringen: Kärleken till naturen utmärker Cecilia Heikkiläs berättelser och bilder. Den är närvarande i motiv- och färgval, och i de pälsklädda karaktärerna. Äventyren hon tar med oss på går genom både inre och yttre landskap. Det finns ofta stråk av mörker och fara, men berättelserna genomsyras också av värme och vänskap.”

Det kändes nästan som en dröm att få prata med denna fantastiska illustratör, jag kunde inte låta bli att fråga om en intervju. Tack och lov så svarade hon ja. 33

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan Så äntligen, i slutet av en intensiv hösttermin, var det dags att mötas; det fick bli ett samtal via datorn men det kändes verkligen nära på något vis ändå. Det blev ett fint möte och jag känner mig väldigt glad för att få dela det med er.

Men ibland så får hon vara med i början av processen och får bolla ihop med författaren, så var till exempel fallet med Stjärntecknarna. Vi pratar om vad som skiljer sig från att få ett färdigt manus att illustrera till och att vara med från början av processen. Hur är det att ha den kreativa processen ihop? Hon berättar om att samarbetet med Vanna Rosenberg blev dynamiskt på så vis att om Cecilia hade illustrerat något i bild så kunde det strykas i text. Det blev ett kreativt bollande fram och tillbaka mellan dem. Är det däremot ett färdigt manus så blir det inte samma kreativa process, säger Cecilia, texten är redan satt och det är bara att illustrera. Som exempel på detta nämner hon nyutgåvan av Lotta på Bråkmakargatan som hon illustrerade. I det fallet var ju texten redan klar. Hon berättar att hon känner att det kan vara ganska skönt när det är så, då kan hon luta sig tryggt mot texten när hon illustrerar. Det gör att hon kan spara energi till när hon gör allt på egen hand och skriver sina egna böcker.

Vi började samtalet med att jag frågade vem Cecilia är och hur det kom sig att hon började illustrera. Cecilia berättar att hon inte var något ritande barn; hennes stora kreativa intresse var musik och hon spelade fiol. Hon älskade berättelser, särskilt spökhistorier och hennes mamma var lärare som hade ansvar för skolans bibliotek och släpade hem mängder av böcker som de läste tillsammans på kvällarna. Cecilia berättar med värme om sin uppväxt i Borlänge, en uppväxt som påminner mycket om min. Hon var precis som jag ute mycket i skogen och röjde, hon var ute på äventyr och hittade förfallna kojor i skogen med sina kompisar. Lite så som katterna i hennes senaste bok Kattpalatset gör. När hon växte upp så började hon känna ett sug efter att hålla på med form och färg och när hon skulle börja söka utbildningar så var det som att hon inte riktigt fattade att man kunde jobba med illustration och berättande på det sättet hon hade börjat längta efter. Hon började plugga grafisk design i Kanada. Hon frilansade sedan några år som grafisk designer men det var som att andra bilder ville komma fram och hon ritade massor. Hon säger att det ständiga ritandet var som en ”gateway drug”; hon kunde inte få nog av att rita – bävrar och grävlingar dök upp på post-it lappar och i anteckningsböcker. Vid ett, vad hon själv kallar för hybristillfälle, delade hon några av sina bilder i en grupp på facebook och en dag fick hon ett mail från en redaktör på Bonnier Carlsen och nu tog hennes karriär fart. Cecilia säger att det var tur att de kontaktade henne för hon hade aldrig själv vågat skicka in ett manus. När hon nu hade kommit in i bokbranschen så kände hon att hon verkligen hade hamnat rätt.

Jag kan inte prata med Cecilia utan att fråga henne om kartor. I såväl Stjärntecknarna som Kattpalatset har hon tecknat kartor. Jag berättar att jag verkligen älskar kartor och det gör hon också. Hon berättar att det inte är helt enkelt att rita kartor även om det kan se enkelt ut när de är färdiga. Kartan i Kattpalatset fick hon rita om tio gånger och berättar med stor inlevelse att hon svor jättemycket och sa till sina vänner att hon aldrig skulle rita en karta igen. Problemet var att hon hade klart för sig vilka platser som skulle vara med eftersom de påminner om hennes tassemarker men hon kunde inte få till hur de skulle se ut rent visuellt. Kartan i Kattpalatset är indelad i olika områden och jag frågar henne varför det är så? Hon tänker att kartan är som hon tänker sig att den skulle vara om katterna Mira och Masse skulle ha ritat kartan. Den motsvarar inte verkliga avstånd och hur saker hänger ihop egentligen. De streckade linjerna motsvarar de stigar som katterna går på. Hon berättar också att en viktig detalj är att kartan förändras och på sista uppslaget har det hänt saker i boken som visas på kartan.

Jag är nyfiken på hur processen går till; hur det går till när man får uppdrag som illustratör. Cecilia berättar att hon brukar få en förfrågan och då har de av olika anledningar kommit fram till att hon skulle passa som illustratör. 34

Cecilia berättar vidare att när hon växte upp så var det så att hennes värld bestod av olika områden likt öar. Detta försöker hon gestalta genom att dela upp kartan så att det nästan blir som ett land med olika städer.

Ur: Kattpalatset, C. Heikkilä. Bonnier Carlsen 2025/ https://www.issie.se

Vi lämnar kartorna och jag frågar Cecilia om hon hade någon favorit bland illustratörer eller författare när hon växte upp som hon har inspirerats av. Hon nämner direkt Tove Jansson som ju både var illustratör och författare. Hon berättar att hon tidigt fick Vem ska trösta knyttet i händerna och hon nämner också boken Hur gick det sen? Hur gick det sen? var Cecilias favoritbok när hon var barn och hon berättar att hon var helt fixerad av den. Det var till och med bitmärken på den och hon har fortfarande kvar just det exemplaret med bitmärken, i boken finns också en bild av Filifjonkan som hon har fyllt i. 35

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan

Ur: Räven och Mullvaden: en spökhistoria, C. Heikkilä. Bonnier Carlsen 2024

I Cecilias illustrationer och berättelser står verkligen djuren i centrum och jag frågar henne hur det kommer sig att hon väljer att ha djur som huvudkaraktärer. Cecilia berättar att hon älskar djur och hon fascineras av att djuren har så otroligt många karaktärsdrag i sig själva. Det finns redan en saga att utveckla beroende på vilket djur man väljer.

När hon var barn så var några av hennes favoritfigurer i böcker djur, det fanns något väldigt spännande med djur som pratar. Hon tyckte också att djur var lätta att känna igen sig i för de beskrev inte en speciell typ av barn. Hon nämner att många äventyrsböcker som fanns när hon var barn hade pojkar i huvudrollen. Djuren kändes könlösa så det kändes lite friare 36

läsa bilderböcker bara för att man blir äldre. Hon berättar att hon och många andra författare inte anpassar böckerna efter just barn utan tänker på att historien ska kunna tilltala alla åldrar. Den stora fördelen som Cecilia ser med bilderböcker är att bilderna kan säga så mycket mer än vad enbart text gör. Text och bild kan växelverka på ett sätt som är unikt för just bilderböcker. Hon berättar entusiastiskt hur man kan skapa en spännande dynamik genom att låta bilderna motverkar texten. Hon lyfter fram boken Jag vill ha min hatt av Jon Klassen, som ett exempel på detta. Vi kommer in på hur det är att illustrera sådant som är otäckt och kommer då in på Stjärntecknarna. Hon berättar att det var en svår bok eftersom hon visste att det fanns en koppling till Vannas familjeberättelse. Cecilia var noga med att inte försköna, försöka släta över eller minimera alla gräsligheter. Hon höll inte tillbaka när hon illustrerade den och tänkte som så att det är inte bilderna som är hemska utan det är historien som är hemsk. Hon berättar att hon valde att jobba med svartvitt för hon ville spegla både ljuset och mörkret precis som i Vannas text. Jag berättar att jag som läsare kunde finna tröst i bilderna. Cecilia ser det som att det behövs luft i berättelser och det kan bilderna bidra till. Man måste ibland hämta andan när texten blir mörk och injicera hopp och tröst. När det är som mörkast i berättelsen så behövs det ännu fler glimtar av ljus. Hon berättar vidare att det var tungt att jobba med Stjärntecknarna och hon behövde ge sig själv tröst och hopp. Vi pratar om vikten av att barn får behålla sina fantasivärldar när det är som svårast, för att orka med. Ingen är förskonad från hemskheter, men litteraturen kan verkligen få oss att orka med det hemska.

och lättare att identifiera sig med dem. Hon tyckte också mycket om att djuren i sagorna hade fabelaktiga kvalitéer och som exempel nämner hon grävlingarna i Narnia som går på två ben och kan prata. Vi pratar också om det här med bilderböckernas magi och om hur viktigt det är att inte sluta 37

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan Vårt samtal börjar lida mot sitt slut när jag inser att jag inte ställt den viktiga frågan om hur hon tänker kring färger. Först pratar vi om den färgstarka Singers melodi som var den första boken hon illustrerade. Hon berättar att det ju är en cirkusbok och då var det roligt att jobba med primärfärger, hon ville jobba med varmt och kallt i kontrasterna. Cecilia berättar att hon redan på förhand kan känna vad en bok ska ha för färgskala när hon börjar skissa på bilderna. När hon började skriva Räven och mullvaden så kände hon tidigt att hon ville ha dämpade färger som var inspirerade av brittiska kuststäder och gotiska spökhistorier. Det skulle vara nedtonat. Men i Kattpalatset skulle det vara ett sensommaräventyr och på sensommaren är ju allt förgyllt av att solen är så varm och låg, så då fick det bli varma toner. Hon säger att hon sätter en färgpalett från början och sedan håller hon sig till den genom hela boken. Hon tycker att färger är svårt för hon vet inte hur det kommer se ut i tryck så hon ber alltid om ett provtryck innan hela boken trycks. Jag är nyfiken på vad hon använder för material när hon illustrerar och hon berättar att hon alltmer gått över till digitalt måleri men börjar ändå nästan alltid med papper och penna. Hon tycker om att använda gouache, akvarell och akryl men säger att det finns många fördelar med att sitta vid en digital ritskärm. Att använda digitala ritprogram gör att hon kan ta ut svängarna lite mer eftersom hon enkelt kan ändra om det inte skulle bli bra. Hon behöver inte heller sitta och vänta på att färgen ska torka och det passar ju en kreativ själ som Cecilia. Avslutningsvis så berättar Cecilia att hon har många projekt på gång och så skiljs vi åt inför julen. Vi är båda på väg norrut för att fira med våra nära och kära – både fyrbenta och tvåbenta. Vem vet, kanske stöter någon av oss på några äventyrliga katter längs vägen.

Ur: Sin

Ur: Singers melodi, Vanna Rosenberg & C. Heikkilä. Bonnier Carlsen 2016

ngers melodi, Vanna Rosenberg & C. Heikkilä. Bonnier Carlsen 2016

39 Ur: Stjärntecknarna, Vanna Rosenberg & C. Heikkilä. Bonnier Carlsen 2023

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan

Foto: Emelie Asplund

Samtal med Annelie Adamsdotter

Sara lindalen är jag fick reda på att årets bokmässa skulle ha temat Kärlek och lust så tänkte jag direkt att jag ville träffa Annelie Adamsdotter och samtala om hur kärlek och lust löper som en röd tråd i hennes tre böcker. Annelie debuterade som författare 2023 med boken När regnbågen exploderade och tomten dog, sedan dess har det kommit ut en bok om året. Förra året läste jag Med knäppta händer på Pressbyråns toalett och i år kom boken Och jag saknar dig mest hela tiden.

Elsa ska börja på ridgymnasium, och det är kanske inte helt hennes grej för hon ville egentligen bli veterinär men kom inte in på naturvetenskapsprogrammet så det fick bli ridgymnasium istället för där kommer typ alla in sägs det. Kruxet är att det där gymnasiet ligger i Varberg och Elsa har ju hela sitt liv i Luleå och så är det ju den lilla detaljen att hon inte kan rida alls. Hon har knappt varit i närheten av en häst. Det blir inte lätt för Elsa men hon skriver av sig i brevform till sin vän Agnes och i breven öppnar hon upp sig om allt hon går igenom. Att släppa in andra runt omkring sig är inte Elsas grej men ju längre tiden går desto närmare kommer hon lärarna, sin rumskamrat och så Emmie såklart. Annelie lyckas verkligen förmedla hur svårt det kan vara med motstridiga känslor, om nya känslor som dyker upp och som man inte riktigt förstår sig på.

Efter att ha läst de första två böckerna så var det givet att läsa den tredje också och det är som att man känner igen sig i språket och berättandet. Och jag saknar dig mest hela tiden, har ett personligt tilltal som jag tycker är karaktäristiskt för Annelies skrivande och man känner att man kommer nära Elsa som är huvudpersonen i berättelsen. 41

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan

Det är så hon vill att det ska f ska inte vara ännu en “komm tisk och traumatisk. Vem bryr härligt med kärlek och vi beh inte ännu.

Hon skriver mycket trovärdigt och äkta om relationer, om sorg och om rädsla, ja faktiskt om allt vi människor går igenom. Jag som hästälskare får i denna bok en rejäl dos av hästar också, hon får verkligen fram hur hästar har en sorts magisk kraft som helar trasiga hjärtan och gör så att man inte ger upp i första taget och om den värme och kärlek de ger en. Nu är det alltså bokmässa och jag ska äntligen få träffa Annelie, vi beger oss till ett intervjurum och stänger sorlet och alla människor ute. Vi börjar med att prata om vad kärlek är egentligen och Annelie berättar att för henne är det allt, allt i hela livet, det kan vara kärlek till sina barn, sin familj, sina djur, till den man har valt att leva sitt liv med. Det genomsyrar allt och det är så det ska vara. När det kommer till att skriva om kärlek så är jag nyfiken på hur Annelie tänker när hon skriver för olika åldrar och hon berättar att det handlar mycket om ordval. När hon skriver för yngre som hon gjorde i När regnbågen exploderade och tomten dog, så väljer hon att linda in mer, eller som hon säger med ett skratt, det är mindre snusk.

Hon föredrar att använda ord som pussa istället för att kyssa, Hon censurerar sig själv och anpassar språket. Men när hon riktar sig till en äldre läsarskara, 15+, så skriver hon mer rakt ut vad de gör. Hon menar att man kanske vill ha det mer rakt och rått och på. Där vill hon inte linda in och göra omskrivningar. Eller jo, hon ändrar sig och säger att det finns en omskrivning som hon verkligen älskar, nämligen “vacuumförpackad fläskfilé". Vi lämnar ordval för en stund och kommer in på att HBTQI-perspektivet finns med i den första och den senaste boken men att det skiljer sig åt en del hur det framställs. 42

framställas i boken också, det ma ut berättelse” som är dramar sig liksom? Det ska bara vara höver komma dit för där är vi

Det ska bara vara härligt med kärlek och vi behöver komma dit för där är vi inte ännu. Vi samtalar vidare och funderar på om det är så att den yngre generationen är mer öppna generellt men att det finns ett hot mot öppenheten. Böcker censureras och Prideparader förbjuds. Att alla ska få älska vem de vill och få känna att det är helt naturligt är viktigt och för att nå dit är det viktigt att litteraturen belyser detta utan att för den sakens skull vara någon form av aktivism.

I första boken var det mer problematiserat och det är en komma-ut-berättelse. Magnolia kände det som att det var en hemlighet större än Area 51 att hon var kär i en tjej. Men i Och jag saknar dig mest hela tiden ville Annelie att det skulle kännas helt naturligt att älska vem man vill, det skulle inte vara en stor grej. Hon berättar vidare om TV-serien Schitt's Creek där en av rollfigurerna talar om att ibland gillar han vitt vin, ibland rött och ibland rosé, det är inte svårare än så. Det är så hon vill att det ska framställas i boken också, det ska inte vara ännu en “komma-ut-berättelse” som är dramatisk och traumatisk. Vem bryr sig liksom?

Vi pratar också om representation; Annelie vill verkligen att alla ska få känna sig representerade i litteraturen. Annelie upplever att många barn och unga inte känner sig representerade i böcker. Hon menar att det finns ett behov av att lyfta fram just tjejer. Många böcker som har karaktärer som inte är straighta handlar om killar som blir kära i varandra och det har hon verkligen ingenting emot. Men det behöver finnas fler där tjejer står i fokus och det vill hon verkligen bidra till. Att även tjejer ska kunna relatera och känna igen sig. 43

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan

Hon nämner också att bisexualitet är ovanligt i böcker, det är som att antingen är du gay eller heterosexuell. Annelie berättar om att det finns studier som visar att just bisexuella är de som mår sämst av HBTQI-personer för de är inte straighta men inte heller tillräckligt regnbågiga, de ses som veliga och hamnar i mitten. Det är därför det var så viktigt att det är självklart för Elsa i Och jag saknar dig mest hela tiden att hon blir kär i en kille eller en tjej, det spelar verkligen ingen roll.

med unga dagligen på sitt jobb och hon har egna barn som hon kan hämta från, det handlar bara om vilka man umgås med som hon säger. Just det att anta andras perspektiv och lyckas med det är jag väldigt imponerad över och, som Annelie säger, att hon tycker att man ska gräva där man står. Hon berättar att hon fått höra att man inte ska gräva precis där man står utan en bit bort men det håller hon inte alls med om. Hade hon inte varit mitt i ridgymnasievärlden så hade hon aldrig kunnat skriva om det med en sådan inlevelse och träffsäkerhet. Många av karaktärerna i boken har hon hämtat inspiration till från elever och kollegor på ridgymnasiet. Hon berättar om gamla elever som hör av sig och berättar om hur de längtar tillbaka till skoltiden

Vi pratar vidare om hur hon tänkte när hon skrev boken i brevform. Annelie berättar att hon verkligen gillar olika typer av brevromaner och att hon gillar att skriva i jag-form, att det är han och hon. Hon vill att det ska vara ett direkt tilltal så att man som läsare känner sig nära huvudkaraktären. Hon gillar också tanken på att det i denna berättelse finns något som ligger och skaver som läsaren inte riktigt vet vad det är och hon lade ut lite ledtrådar i texten som kan få läsaren att börja fundera på hur det hänger ihop. Samtalet går vidare och vi pratar om hur kärlek har framställts i barn- och ungdomslitteratur genom tiderna och vad Annelie själv inspirerats av. Annelie lyfter fram Linas kvällsbok av Emma Hamberg. En fantastisk bok som är skriven i dagboksform och innehåller allt det där som många tonåringar är nyfikna på, sex bland annat. Annelie lyfter återigen fram det med tilltalet, hur viktigt det är för att läsaren ska få komma nära. Emma Hambergs sätt att skriva just Linas kvällsbok har verkligen inspirerat henne och väckt tankar på hur man kan skriva för ungdomar. Annelies böcker riktar sig ju just till ungdomar och jag är nyfiken på hur hon tänker sig in i deras värld och skriver ur deras perspektiv, det måste väl ändå vara ganska svårt? För Annelie är det inte svårt alls, hon umgås 44

och hur hennes bok verkligen väcker minnen till liv. De känner en nöjdsaknad berättar Annelie och de känner igen sig i karaktärerna och i kärleken till hästar. Annelie lyfter särskilt fram en kollega som har betytt mycket för henne, ridläraren som heter Jenny på riktigt men i boken kallas Tuija. Annelie frågade sig under hela skrivprocessen “vad hade Jenny gjort” Med värme i rösten berättar Annelie att Jenny är den mest fantastiska människan på denna jord.

Annelie dömer ingen i sina böcker, alla känslor är tillåtna och moralen lyser tack och lov med sin frånvaro och jag berättar för henne hur tacksam jag är för det.

Jag berättar för Annelie att hennes berättelser verkligen berör på djupet och vi pratar om hur kärlek och död är något som man relaterar till i alla åldrar; att vara kär nu som lite äldre kan verkligen kännas lika starkt som när man blev kär för första gången. De stora känslorna finns där genom hela livet. Man kan känna att man är samma lilla person inuti trots att man vuxit upp och hjärtesorg kan drabba alla, när som helst. Vi samtalar vidare om att få sitt hjärta krossat och i boken får Elsa verkligen sitt hjärta krossat brutalt när hon kommer hem till Luleå och upptäcker att pojkvännen har hittat en annan. Just den delen i boken gör ont på riktigt och Annelie berättar att hon också ville att vi skulle förstå hans perspektiv. Hur svårt det kan vara när man känner att man inte längre är kär men inte vågar göra slut för att man då sårar den andra. Annelie dömer ingen i sina böcker, alla känslor är tillåtna och moralen lyser tack och lov med sin frånvaro och jag berättar för henne hur tacksam jag är för det. Vi avslutar vårt samtal och jag känner mig alldeles varm i hjärtat och på något vis omtumlad av alla känslor vårt samtal har väckt. Jag tänker särskilt på en sak som hon sa – att kärlek kan kännas som att hitta hem – det finns något väldigt vackert i det och jag längtar verkligen efter att få känna den känslan. 45

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan

Förbjudna böcker & önskan om ökad läslust

Stina Liffner nder fyra dagar i slutet av september 2025 går Göteborgs bokmässa traditionsenligt av stapeln. Bokmässan är ett mecka för bokälskare oavsett vilken genre man uppskattar. Den gemensamma nämnaren är kärleken till litteraturen. Det finns någonting för alla och det är en salig blandning bland årets 95 706 besökare. För de yngre besökarna finns ett barnområde som är helt dedikerat för dem, där det bland annat går att få hälsa på Lilla My och Mumin. För ungdomar kan det vara mer lockade att botanisera bland förslagsmontrar där populära tiktok-titlar finns att finna, såsom ”Den grymme prinsen” av Holly Black, ”Heartstopper” av Alice Oseman eller Romantasy succén ”Fourt Wing” av Rebecka Yarros.

Av både seminariet och rapporten framgår att ungas läsning, och vad som behöver göras för att främja den, var en central fråga under 2024. Bland annat tillfördes ökade medel till skolor för detta syfte och Skolverket tog fram en nationell läslista. När det gäller ungdomsboken hade den sitt toppår i utgivning 2016. Sedan dess har antalet utgivna böcker kommit att minska och halverats. Utgivningen för 2024 ligger dock på samma nivå som föregående år, vilket tyder på att en inbromsning har börjat ske. Totalt gavs 154 ungdomsböcker ut under 2024, inom ett brett spektrum av genrer och ämnen: fantasy, science fiction, romantasy, feelgood och vardagliga berättelser. Fokus har även varit på artificiell intelligens, EPA-traktorer, religion och folktro/mytologi - där häxor ingår.

Hur just utgivningen av ungdomslitteraturen såg ut år 2024 är någonting som Svenska barnboksinstitutet, genom sin årliga bokprovning, kan svara på. I bokprovningen sammanställer institutet statistik över den trycka barn- och ungdomsboksutgivningen för året. Som vanligt medverkar Åsa Warnqvist och Amanda Idberg för att presentera årets rapport i seminariet ”Vad hände i utgivningen av barn- och ungdomsboken 2024”.

Warnqvist uppger att ungdomsboken, just på grund av sin minskade utgivning, fått stort utrymme under årets bokmässa. I seminariet ”Makten över unga läsare” deltar bland annat bokinfluencern Jasmine Darban och författaren Josefine Sundström. 47

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan Sundström uttrycker oro för att läsningen bland unga ska fortsätta minska, i takt med de nedåtgående trender som redan syns. Det går att konstatera att det från flera håll i samhället finns en önskan att läsningen ska öka och att ungdomar ska fortsatta läsa - oavsett om engagemang kommer från Skolverket, författare, bibliotekarier eller andra bokälskare. Mot bakgrund av detta blir fenomenet med så kallade ”banned books” (på svenska: förbjudna böcker) ett särskilt intressant ämne att dyka in i.

Exempelvis föreställningen att man genom att läsa erotik själv blir mer ”erotisk”. RFSU följer utvecklingen kring de förbjudna böckerna. Ett aktuellt exempel i Sverige är boken “Gender Queer”, som nyligen plockades bort från ett skolbibliotek i Norrköping efter att en förälder klagat. Boken, en grafisk tecknad självbiografi av Maia Kobabe, handlar om hens uppväxt och att komma ut som ickebinär och asexuell, och skildrar även sex och onani. Boken gavs ut på svenska under 2024 och har förbjudits i flera andra länder. Enligt artiklar från Norrköpings tidning är boken idag tillgänglig på skolbiblioteket, men med en åldersgräns. Den får endast lånas av högstadieelever, medan mellanstadieelever inte har tillgång till boken. Rektorn på skolan har nekat att ett förbud finns, men flera elever och personal har hävdat motsatsen.

Förbjudna böcker – vilka berättelser accepteras Seminariet ”Därför förbjuds böcker med HBTQ teman” arrangeras av Svenska Pen och RFSL. Medverkande är Kerstin Almegård, ordförande i Svenska PEN, Peter Sidlund Ponkala, förbundsordförande i RFSL, samt författaren och litteraturkritikern Sebastian Lönnlöv. Enligt Svenska PEN handlar förbjudna böcker om litteratur som någon anser att andra inte ska läsa. Omfattningen kan variera: det kan handla om att litteratur plockas bort från skolor eller bibliotek, att de inte tillåts säljas eller att innehållet censureras. Syftet är att styra vilken kunskap medborgarna tar del av. Almegård konstaterar att det finns cirka 10 000 fall av bokförbud i USA, spridda över 29 delstater. Det innebär konkret att som minst finns ett bibliotek i varje berörd delstat som har ett bokförbud för en eller flera böcker. En så hög siffra har inte setts sedan 1950-talet. Men detta gäller USA – så hur påverkar det Sverige? Svaret, konstaterar Almegård, är att Sverige är en del av omvärlden: det handlar om solidaritet, men också om att Sverige i hög grad influeras av USA. Sidlund Ponkala menar att förbjudna böcker på skolbibliotek i USA framför allt syftar till att trycka ner oönskade grupper och teman. Det blir en fråga om vilka röster som tillåts att höras och ta plats. Almegård förklarar att en stor del av de berörda titlarna handlar om HBTQ-tematik, men även ämnen om rasfrågor, sjukvård och miljö. I USA har främst kristna nationalistiska rörelser drivit frågan om bokförbud. Sidlund Polka förklarar vidare att böcker om transpersoner och ickebinära är särskilt utsatta på skolbibliotek i USA. Han uppger att det handlar om ett gammalt tankesätt kring hur böcker påverkar oss som finns kvar när det kommer till HBTQ historier.

Att böcker förbjuds vid skolbibliotek tas också upp i seminariet ”Förbjudna frestelser”, med författarna Julia Quinn och Sarah MacLean samt moderatorn booktokern Ayman Chaudhary. Quinn påpekar att ämnet romance väcker stor debatt. I USA är ett problem att föräldrar går till bibliotek och begär att vissa böcker tas bort. 48

Quinn lyfter särskilt fram att böcker med HBTQ-karaktärer är extra utsatta, även om dessa bara förekommer som bikaraktärer. Hon nämner också att böcker riskerar att förbjudas när de innehåller svarta karaktärer eller berättelser där vita skildras i mindre smickrande roller, exempelvis böcker som behandlar slaveriet. Författaren betonar att det är viktigt att Sverige, som är ett mer liberalt land, för en öppen diskussion om dessa frågor och om fenomenet med förbjudna böcker. Almegård upplyser att Svenska PEN inte har uppmärksammat många fall av svenska böcker som förbjudits. Hon framhåller att det finns ett motstånd mot bokförbud i Sverige, vilket bland annat syns genom ”Banned books Sverige”. Projektet togs upp redan för två år sedan och har, tvärtemot vad man initialt trodde, vuxit i sin omfattning.

framgår att det i Sverige har förekommit tre fall där barn- och ungdomsböcker förbjudits. Fler titlar finns bland böcker som är avsedda för vuxna. De tre barn- och ungdomsböcker som berörs är: Kort kjol av Christina Walden: handlar om 16 åriga Myran som blivit utsatt för våldtäkt av två klasskompisar. Den riktar sig till barn och ungdomar från åldrarna 12 – 15 år. I Hammarö kommun har boken länge varit en del av undervisningen, men år 2016 blev föräldrar upprörda eftersom de ansåg att skildringen av våldtäkten var för grov. Hammarö kommun höll med föräldrarna om att boken var olämplig och det beslutades att boken skulle tas bort från alla kommunens skolor. Förlaget som gett ut boken svarade genom att lägga ut titeln gratis för nedladdning under en begränsad period.

Svenska PEN driver även ett projekt som kallas “Banned Books Week”, då förbjudna böcker uppmärksammas. En lista publiceras även över litteratur som är förbjuden i olika delar av världen, även om Almegård är tydlig med att listan är långt ifrån komplett. När jag går igenom listan över förbjudna böcker

Så grymt skönt av Mårten Melin: handlar om kärlek, relationer och sex och är avsedd för mellanstadiet. I en skola i Åstorp kontaktade föräldrar till barn i årskurs ett rektorn och ansåg att boken var olämplig. Rektorn beslutade att boken skulle tas bort från skolbiblioteket i väntan på utvärdering, trots att skolbibliotekarien inte höll med om beslutet. 49

Bazar Masarin 2025:2 • Bokmässan Böcker som berör HBTQ romance kan i vissa fall vara det enda som gör att dessa individer inte känner sig ensamma. Därför är det inte bra att tillgängligheten för dessa böcker blir sämre. Sidlund Ponkala informerar att HBTQ-ungdomar generellt är en grupp som mår dåligt. Forskning har visat att gemenskaphetsytor kan bidra till att dessa ungdomar mår bra, eftersom det bidrar till att unga kan orka med sin situation även om den inte är optimal. Biblioteken blir också en sådan mötesplats. Han förtydligar att på kort tid har situationen i Sverige kommit att förvärras, vilket syns inom kulturen. För många HBTQ-personer har det kommit att bli ett tilitsglapp, unga kan inte vara säkra på att deras historier kommer att accepteras. Ytterligare problematik i detta uppger Almegård är att arrangörer är mer tveksamma till HBTQevent, både för att frågan i sig är laddad och för att det kan krävas ett annat säkerhetstänk, där väktare krävs och den ekonomiska kostnaden är för stor. Det är viktigt att belysa att även om situationen kring förbjudna böcker kan kännas mörk, har samhällets syn på HBTQ-frågor förändrats. I seminariet ”Tre generationer författare om kärlek och lust i barn och ungdomslitteraturen” berättar barn- och ungdomsboksförfattaren Ebba Berg att det visserligen fanns HBTQ-relaterade böcker när hon var ung, men att dessa då var placerade på bibliotekets sjukvårdsavdelning. Idag behöver man inte leta på samma sätt – HBTQ-litteratur är ofta väl synlig på biblioteken.

Cirka ett år senare, 2015, återkom boken till biblioteket, efter att en ny rektor tillträtt. Harry Potter av JK Rowling: Bokserien handlar om Harry, en pojke som upptäcker att han är en trollkarl. År 2003 togs boken bort från en privat kristen skola i Örkelljunga. I andra länder har böckerna förbjudits eftersom de uppfattas som hädelse mot religion eller kopplade till satanism och svartkonst. Almegård menar att otillåten påverkan på biblioteken i Sverige förekommer alltmer. Biblioteken har nu möjlighet att göra anmälningar om de upplever otillbörlig påverkan, vilket också förväntas leda till att mer statistik om ämnet kan samlas in. Sidlund Ponkala framhåller dessutom att intresset bland unga för frågor om förbjudna böcker har ökat.

Flera aktörer, däribland Chaudhary, lyfter under bokmässan fram BookTok som en gemenskapsbyggare. BookTok är en del av TikTok där bokkälskare kan diskutera och prata om böcker oavsett var i värden man befinner sig. Den brittiska författaren och bokinflucensern Eden Victoria lyfter också BookToks betydelse i seminariet ”Subgenrer, troper och nyanser av romance”. Hon berättar att hon läste en del som barn men sedan slutade med det. När pandemin kom och hon upptäckte BookTok började hon läsa böcker igen. Enligt henne erbjuder BookTok och internet i stort en stor bredd av böcker.

Berättelser som gemenskapsbyggare När böcker förbjuds blir en följdfråga vad det kan leda till. Böcker kan ha stor betydelse för ungdomars liv, identitet och känsla av gemenskap. Quinn lyfter att litteratur är otroligt viktigt för HBTQ-ungdomar. 50

Sidlund Ponkala menar att förbjudna böcker på skolbibliotek i USA framför allt syftar till att trycka ner oönskade grupper och teman. Det blir en fråga om vilka röster som tillåts att höras och ta plats. Almegård förklarar att en stor del av de berörda titlarna handlar om HBTQ-tematik, men även ämnen om rasfrågor, sjukvård och miljö.

Vilka är det egentligen vi vill ska läsa och är läsning bara önskvärd om den håller sig inom vissa ramar? Samtidigt som jag känner en rädsla för situationen finns det ändå ljusglimtar. Det ger mig hopp att en vändning av lästrenden kan ske och att ungdomar fortsatt kan hitta meningsfulla berättelser. Genom att förbjudna böcker lyfts som ett problem, ges också samhället en chans att reagera på detta och föra en diskussion. I vissa fall kanske förbjudna böcker till och med får den motsatta effekten att ungdomar blir mer intresserade av dem just för att vuxenvärlden försöker begränsa dem. Synen på HBTQ-berättelser håller på att förändras på vissa håll om än inte nödvändigtvis till det positiva, men samtidigt så står inte dessa böcker på bibliotekens sjukhusavdelning längre utan ofta tydligt frontade på biblioteken med egen HBTQhörna. Någonting som också bör lyftas fram är att gemenskapsenhetsytor är viktiga. För ungdomar är sociala medier en stor del av vardagen. Sociala medier kan kanske uppfattas som en konkurrent till böcker, men så behöver det inte vara. BookTok har till exempel blivit en plattform där ungdomar över hela världen kan samlas och prata om böcker. Plattformen har inspirerat till läsning, och detta är något som både förlag och bokaffärer är medvetna om. I bokaffärer frontas numera böcker under rubriker ”Trender på BookTok” och nya titlar ges ut där baksidestexten lyfter att titlarna trender på BookTok.

Jasmine Darban har varit med och grundat imprintet Fenix förlag, som hon beskriver som ett förlag med fokus på att ge ut böcker som trendar på BookTok – alltså de titlar som unga läsare efterfrågar. Hon framhåller också att TikTok kan fungera som en väg in i läsningen och berättar att hon genom sina egna sociala medier, där hon pratar om böcker, har kunnat inspirera andra att börja läsa. Avslutning Sammanfattningsvis står det klart att det finns rädsla från många håll om att ungas läsning ska minska och att det finns en önskan om att vända på detta. Samtidigt framgår att ämnet med förbjudna böcker har kommit närmare Sverige än tidigare. Dessa två utvecklingar krockar med varandra.

Min förhoppning är att frågan om förbjudna böcker får stanna vid en diskussion, och inte leder till att fler titlar plockas bort. Det gagnar varken vuxenvärlden som vill se sina barn läsa mer, eller de ungdomar som behöver kunna identifiera sig i böcker.

Förbjudna böcker och den representation som riskerar att gå förlorad väcker en fundering hos mig. Hur ska vi kunna få unga att läsa böcker om de inte kan vara säkra på att möta berättelser som tilltalar och speglar dem? Vilka konsekvenser kan det få för ungdomar att böcker som skildrar deras erfarenheter anses opassande? 51

Foto Göran Segeholm

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek

Nina Ivarsson Susanne Sandström intervjuar

Kan du berätta något om din senaste bok, Allting mellan oss? Allting mellan oss är en kärlekshistoria mellan två unga kvinnor, Jenni och Eddie. Jag hade tänkt ett tag på att jag ville skriva en kärleksberättelse, men visste inte mer än så. Jag hade just flyttat till en by i Lapplandsfjällen och läste två kurser på distans, en om minnesstudier och en i grundläggande filmskapande. I den ena kursen läste jag om hur vi som individer och kollektiv förhåller oss till våld, förtryck och övergrepp i det förflutna och en föreläsning handlade om en plats i Österrike där man byggt ett villakvarter ovanpå resterna av ett koncentrationsläger. Ungefär samtidigt fick jag en uppgift i filmkursen som var att man skulle skapa någonting utifrån premissen ”Tänk om …” Jag gick en promenad i byn och tänkte på Uppsala, staden jag där jag växt upp och nyss flyttat ifrån, och tänkte: ”Tänk om Uppsala var byggt ovanpå resterna av ett folkmord”.

Sedan tog det några vändor innan jag började skriva och den färdiga boken ligger ganska långt från min ursprungliga idé. Ändå ville jag säga något om det där, för jag tror att boken, för min del, kretsar kring vad kärlek är och vad den förmår. 53

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek

För Jenni och Eddies del tänkte jag mycket på frågan: ”Kan man älska sig ur sin barndoms tystnad?” För oss som läser deras berättelse hoppas jag att den får oss att öppna oss, uppleva våra egna känslor. Vad jag vet är det inte möjligt att öppna sig för bara det ljusa och goda, utan man får det onda på köpet. Och tvärt om. Och det är bra.

De upplever sig stå i kontakt inte bara med varandra, utan med allt. Som Eddie känner det första gången de kysser varandra: Hon vill dricka livet i en enda klunk. Lust kan beteckna något okomplicerat/oförstört, lusten i sig alltså, men sexualitet är i allmänhet inte okomplicerat. Folkhälsomyndigheten gjorde en enkätstudie om ungas hälsa, relationer och sexliv, som de publicerade i februari i år. De som svarade var i åldern 16-29 år och av enkäten framgår att 24% av tjejerna utsatts för penetration mot sin vilja. När det gäller yngre åldrar (åk 9) gäller att lika många utsatts för någon form av sexuellt ofredande eller övergrepp. Det jag försöker säga med att hänvisa till dessa studier är att det här är inte en enkel fråga att förhålla sig till när man skriver om och för barn och unga. Inom sexualitetens område är det tydligt att det ljusaste ljusa samsas med det nattsvarta och dessutom är ämnet, speciellt de negativa aspekterna, fortfarande tabu.

Kärlek, lust i barn- och ungdomsböcker – hur går dina tankar? Jag har inte tänkt så mycket på kärlek som ett isolerat fenomen, däremot har jag tänkt mycket på vad hopp är för något. Ett hoppfullt slut, eller att hela berättelsen genomsyras av hopp, är en stark genrekonvention när man skriver för barn och unga. Jag har brottats med det där, eftersom barn i allmänhet vet ganska mycket (eller allt) om mörker, och jag vill skriva sant. Med tiden har jag kommit att inse att kärleken är lika verklig som våldet och det har varit avgörande för mitt skrivande. Vad gäller lust så läste jag en intervju med Anna Ahlund som skriver om det i flera av sina böcker. Hon sa, ungefär, att vi som kan skriva om sex ska göra det (utifrån ungas behov av att få ta del av skildringar av sexualitet från andra håll än kommersiella eller pornografiska). Jag håller helt med henne, men när jag läste det där, ”vi som kan skriva om sex …” tänkte jag att det var tur att hon och andra gör det eftersom jag själv inte kan …

Hur arbetar du med temat, hur visar du känslor av kärlek/lust i text (så att de upplevs som äkta för läsaren)? Haha, ja det är ju den stora frågan! Hur får man läsaren att uppleva, snarare än att betrakta eller kritiskt ganska det den läser? Innan jag började skriva såg jag tv-serien ”Young Royals” och märkte att jag upplevde känslor av förälskelse när jag kollade på den. Då funderade jag jättemycket på hur de lyckades med det. Jag kom fram till att det var för att jag kände den ena huvudkaraktärens känslor (kronprinsens) som om de var mina egna, dvs jag blev inte förälskad i någon av personerna utan jag blev en av personerna som var förälskad. Sedan, ja, då kom ju den där frågan, hur ska jag lyckas med det, hur gör man det i text… ? Jag vet inte. Men jag tänker att förälskelse öppnar något i en, det är något som vill fram, det är något som ska förändras – jag har velat gestalta att både Jenni och Eddie bär något

Hur kan temat gestaltas beroende på barnets/ ungdomens ålder och mognadsnivå/erfarenheter? När jag skriver är jag i första hand lojal med de karaktärer jag skriver om. Alltså karaktärernas erfarenheter, inte vad en generell (stereotyp) läsare kan förväntas ha upplevt och/eller vilja läsa om. Jag tror de flesta författare resonerar så. Jenni och Eddie känner väldigt stark lust till varandra, och den fysiska aspekten är bara en del i det hela. 54

inom sig som varit oälskat och nu vill fram och få synas. Jag vill förresten säga att jag ofta blir väldigt allvarlig när jag talar eller skriver om skrivandet, men egentligen ville jag allra mest att den som läser Allting mellan oss ska skratta och gråta och känna att världen liksom är rymlig, att man får finnas, att det går att andas, leka. Så känner jag själv när jag skriver (numera).

Jag hade svårigheter även med min andra bok Rök. Vid två tillfällen fick jag stryka halva boken inklusive delar som handlade om sexuellt våld (utöver det som finns kvar i berättelsen). Jag hade också många diskussioner, inte bara med förlaget, om jag kunde skriva en bok i första person om en förortstjej, och i så fall hur. Det finns mycket att säga om det, men det ska jag heller inte fördjupa här, även om det är en i högsta grad relevant diskussion att ha även om Allting mellan oss, där Eddie har resande-romsk bakgrund. Ännu har ingen kritiserat mig för det, tvärtom hade jag under utdelningen av Prisma litteraturpris ett fint panelsamtal med Arman Heljic som är en av redaktörerna för boken Queera romer och resande (som vann pris för bästa fackbok) där vi pratade om att vi alla angår varandra, och att vi kan dela berättelser. Men jag tänkte också när jag skrev Allting mellan oss att det skulle kunna komma kritik från resande eller romer och att jag då bara får lyssna och ta till mig. Men förlaget har egentligen inte haft invändningar kring Allting mellan oss, utöver alla de som är rimliga att ha innan en bok är färdig.

Har du stött på patrull på förlagen, har de motsatt sig något i din text? Har du behövt försvara eller förklara dina val - och i så fall hur? Jag och min förläggare på Rabén och min redaktör (som frilansar) har utvecklat värdefulla relationer och vi har många samtal om både övergripande teman och detaljer i det jag skriver. Jag uppskattar dessa samtal enormt! Jag tänker inte på deras invändningar som att ”stöta på patrull” utan som att de uppmärksammar mig på saker i texten som är ofärdiga. Men flera steg på vägen har varit väldigt svåra. Den stora patrullen stötte jag på när jag skickade Risulven, Risulven, min första bok, till förlag. Den blev refuserad av samtliga fjorton förlag som vid den tidpunkten gav ut barn- och ungdomslitteratur, inklusive Rabén & Sjögren som var det förlag som ändå senare gav ut den. Jag fick nästan bara standardrefuseringsbrev men Rabén ville träffa mig. De tyckte väldigt mycket om boken sa de, men den var för sorglig och mörk för målgruppen (och inte heller kommersiellt gångbar). Så de uppmanade mig att skriva en ny bok och då skicka manuset direkt till dem! Det var bara det att det tagit mig sju år redan att få Risulven klar… Jag visste inte vad jag skulle göra. Det finns en historia om hur jag ändå lyckades skriva om slutet och få den antagen så den kom ut nästan två år efter att jag skickat den till förlaget - men den tar jag inte här.

Vilka förebilder inspirerar dig när du gestaltar kärlek? Jag har fått lov att tänka en del på den här frågan. Många av mina kollegor, barn- och ungdomsförfattarna, är allergiska mot att man hänvisar till klassiker. Men jag tror att den bok som präglat mig mest vad gäller kärlek är Vem kan trösta Knyttet av Tove Jansson. Annars är det nog poeterna som inspirerar mest, speciellt de som sjunger. Nick Cave och Frida Hyvönen har några låtar som är helt på pricken, tex In to my Arms och Dirty Dancing. En annan jag måste nämna är den danska poeten Yahya Hassan. Han skrev så exakt om avsaknaden av kärlek så att själva tomrummet vibrerar av den i alla fall. Eller, hans texter väcker det i mig. Den vibrationen.

Foto Stefan Tell

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek

Lotta Geffenblad Susanne Sandström intervjuar Kärlek, lust (sex) i barn- och ungdomsböcker – hur går dina tankar?

Men jag tror inte alls på att undvika det, mest bara på att vara respektfull i skildringen. Lust och kärlek är fritt fram tycker jag. I alla former. Hud mot hud, händer mot päls eller hår, textil, vind, Vatten och solvarmt trä. Nakna fötter i blöt mossa eller geggamoja mellan tårna. Naken rumpa i kaminvärme. Kroppsbejakande positiva upplevelser.

Väldigt centrala ämnen i allas liv och är därför självklart det också i barn och ungdomars. Lust och sex tar sig rätt olika uttryck beroende på vilken ålder vi befinner oss i. Sex kanske känns som fel ord att använda när det gäller mindre barn men kärlek och lust finns ju med oss genom hela livet. Både som helt nyblivna människor och som gamlingar nära livets slut. Ibland kan det sensuella, taktila ligga mycket nära lusten. Jag försöker få in mycket av det i mina bilder, för mig är det jätteviktigt att känslan, upplevelsen av det jag ritar är sprunget ur min egen kropp.

Hur arbetar du med temat, hur visar du de känslor som uppkommer i bild (så att de upplevs som äkta för barnet/ungdomen)? Jag ser mig verkligen inte alls som någon expert på området, inte heller är det något jag direkt jobbar aktivt med, men jag försöker nog mest bara vara lyhörd inåt, när jag gestaltar känslor över huvud taget. Jag försöker använda mig av och lyssna på den människa jag själv är och som jag har varit genom olika åldrar i livet. Och sen försöker jag rita så gott jag kan. Jag försöker nog ofta fånga händer i mina bilder. Barnhänder, eller vuxenhänder – ja även tassar som berör något, någon.

Hur kan temat gestaltas beroende på barnets/ ungdomens ålder och mognadsnivå/erfarenheter? Just sex tror jag bör gestaltas lite försiktigt i böcker för yngre barn, jag tror att det lätt kan upplevas som äckligt eller motbjudande, till och med skrämmande. 57

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek

Ur: Blå ugglan, L. Geffenblad. Bonnier Carlsen 2023

Lust och kär fram tycker j former. Hud händer mot hår, textil, vi och solvarmt fötter i blöt m geggamoja m Naken rump värme. Kroppsbejaka upplevelser.

Händers positioner kan ibland vara viktigare i en bild än ansiktsuttrycket tycker jag. Händer är något speciellt även om hela människorkroppen uttrycker känslor. Händer är ofta hopplöst bortglömda i bilderboksillustrstioner.

(naken) pojke som höll ett par rödprickiga kalsonger i handen. Pojkar har absolut inte såna kallingar fick jag höra. Det tyckte jag var knäppt men jag ändrade dem mycket motvilligt till blåprickiga. Att pojken hade fjärilsvingar på ryggen och senare i berättelsen provar ett par högklackade vuxenskor var däremot helt ok... Ett naket glatt vrålande troll blev censurerat i en rumänsk version. Förlaget ordnade till så trollet fick gula galonisar på rumpan.

Har du stött på patrull på förlagen, har de motsatt sig något i din text/bild? Vad har det då handlat om? Vad skulle förlagen kunna motsätta sig? Och har du behövt försvara eller förklara dina val – och i så fall hur? Jag har mest stött på konstigheter som tex att pingviner inte bör kolla på tv…men att det är ok att de läser tidningen. Eller att någon person har för många tänder. Fast en gång var det en redaktör som blev väldigt upprörd över en teckning av en ca 2-årig 58

rlek är fritt jag. I alla mot hud, päls eller ind, Vatten t trä. Nakna mossa eller mellan tårna. pa i kamin-

ande positiva

Finns det något i temat kärlek/ lust/sex som du tycker är svårt att ta i? Nej egentligen inte. Fast sexuellt våld är ju extremt knepigt och jag skulle tycka det var väldigt svårt att gestalta.

Det publiceras alldeles för mycket böcker med bilder som är gjorda utan så mycket tanke på känslan de förmedlar, som mest verkar inriktade på att vara kul eller ”se ut som” bilder som redan finns eller är trendiga. Jag vet inte varför, men förmodligen handlar det om vad förlagen tror säljer. Ofta saknar bilderna det taktila, sensuella, undersökande momentet.

Finns det något du skulle du önska att fler vågade utforska i barnböcker?

Vilka förebilder inspirerar dig när du gestaltar kärlek? Och nämn gärna den du tycker gör det bäst, finast, mest äkta etc.

Jag skulle gärna se mer böcker med bilder som verkligen känns i kroppen. Som väcker känslor. Det kräver såklart mycket av både bildkonstnärerna och förlagen.

Oj det här är svårt. Det finns så många otroligt duktiga bilderbokskonstnärer både här i Sverige och i andra länder som gör och har gjort fantastiska bilder med mycket känsla. Ingen nämnd ingen glömd. Men Beatrice Alemagna är extra fantastisk tycker jag. 59

Foto Kalle Magnusson

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek

Katarina Von Bredow Susanne Sandström intervjuar Kärlek, lust (och sex) i barn- och ungdomsböcker – hur går dina tankar?

Hur kan temat gestaltas beroende på barnets/ ungdomens ålder och mognadsnivå/erfarenheter?

När jag började skriva om kärlek, lust och sex för trettiofem år sedan tänkte jag mest på att jag ville få fram en annan bild än vad som erbjöds i porrtidningarna – en verkligare, innerligare och framför allt sannare bild. Sen kom internet och sociala medier, och det gör ju min första tanke om hur jag ville skriva om kärlek och sex ännu mer aktuell för varje dag. Nu får vi dessutom höra att allt fler unga tjejer kommer in på akuten med skador efter strypsex! Vi hör också hur det görs narr av samtyckeslagen. ”Som om det skulle vara läge att börja ställa frågor precis när man håller på, liksom.” För att inte tala om att skönhetsidealen blir allt mer bisarra och uppblåsta. Jag arbetar just nu med en kärlekshistoria som utspelar sig i nian och jag vill att lust och längtan ska kännas när man läser, få fram pirrigheten och spänningen, men också respekten som finns när man verkligen tycker om varandra.

Eftersom det går att få fram hur mycket grov porr som helst på nätet oavsett ålder, är det kanske ännu viktigare att visa en bild som utan att direkt prata om rätt och fel ändå låter barn vara barn och visa att det är okej att mogna i sin egen takt. Puberteten går längre ner i åldrarna än när jag var tweenie, småflickor har ofta sexualiserande kläder, men kroppen är inte redo för några vilda äventyr. I mina böcker går det en gräns någonstans mellan femman och sexan. När berättelsen utspelar sig i femman tror jag att det är tillräckligt spännande och pirrigt att hålla handen, kramas och kanske prova på att kyssas. Där försöker jag få fram de nya känslorna, hur konstigt och förvirrande det kan vara – eller skönt. I böckerna som utspelar sig på vårterminen i sexan, när flera av karaktärerna redan är tretton år, försöker jag framför allt visa hur olika ungdomarna är fast de är i samma ålder. 61

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek Finns det något i temat kärlek/lust/sex som du tycker är svårt att ta i?

Någon känner sig som ett barn och blir äcklad av tanken på händer som smeker och känner på privata ställen – medan andra är nyfikna och längtar efter att hångla lite mer. Jag vet att det finns trettonåringar som har penetrerande sex, men så långt går det inte i mina böcker. Femtonårslagen finns där av en anledning. Därmed inte sagt att det inte får beskrivas – men det blir ju då en annan sorts berättelse.

Nej, det tror jag väl inte. Fast det är klart, om jag skulle skriva om en verkligt porrskadad ung människa, kanske jag skulle behöva genomlida massor av nätporr i researchsyfte för att göra det trovärdigt – och det har jag ingen lust med.

Hur arbetar du med temat, hur visar du de känslor som uppkommer i text (så att de upplevs som äkta för läsaren)?

Jag försöker beskriva känslorna i kroppen och i sinnet, skapa igenkänning för den som redan har varit där och nyfikenhet och förhoppningsvis mindre stress för den som kanske har det framför sig.

Det finns massor av aspekter att ta hänsyn till. Grupptryck, sociala medier, förväntningar och att vilja vara till lags. När jag skriver om hur riktiga känslor växer fram försöker jag visa att de kan ta sig förbi allt det där. Kanske inte helt – och ibland är det just där som konflikten finns – men respekten för den man tycker om och modet att våga säga vad man vill och hur det känns är ett fantastiskt sätt att slå en bro över allt annat som vill blanda sig i. Vägen till tillit. Jag försöker beskriva känslorna i kroppen och i sinnet, skapa igenkänning för den som redan har varit där och nyfikenhet och förhoppningsvis mindre stress för den som kanske har det framför sig. Det är också viktigt att visa att man äger sina känslor. En känsla är aldrig fel. Däremot måste man ansvara för sina handlingar. På nätet kan man läsa att tjejer får en fantastisk orgasm när de har syrebrist. Vi kan inte ändra på att det flödar in galenskap och dumheter. Men vi kan ställa frågan: Tar du stryptag på någon du tycker om? Känns det verkligen okej? I så fall kanske du ska söka hjälp för det?

Finns det något du skulle du önska att fler vågade utforska i barn- och ungdomsböcker?

Har du stött på patrull på förlagen, har de motsatt sig något i din text? Vad har det då handlat om? Vad skulle förlagen kunna motsätta sig? Har du behövt försvara eller förklara dina val – och i så fall hur? Det är sällan förlagen har motsatt sig något när det gäller kärlek och sex. I ett manus där handlingen utspelar sig i femman fick killen lägga handen över tjejens bröst, utanpå tröjan. En väldigt oskuldsfull scen, tyckte jag, men det ville både förläggaren och redaktören att jag skulle ta bort, så då gjorde jag det. 62

Jag undrar ibland över vad det grova språket gör med barnens självbild. Kränkande, könsrelaterade ord som man hör flyga genom korridoren och över skolgårdar bland lågstadiebarn som omöjligt kan ha någon riktig relation till eller förståelse av dem. När jag gick i ettan var jag väldigt kär i en kille i klassen. En gång brottade han ner mig på skolgården, vilket slutade med att han satt gränsle över mig med mina händer hårt tryckta mot marken. – Nu ska jag sitta här tills ungen kommer ut! sa han och flinade. Jag hade visserligen en bok hemma som förklarade hur barn kommer till, men jag var ändå rädd i flera veckor efteråt att det växte en bebis i min mage. Hur skulle jag i så fall förklara det för min mamma? Om han kunde åstadkomma den oron så lätt, hur är det inte då att nästan rutinmässigt bli kallad för hora, fitta, bög och andra saker, innan man ens förstår vad det är. Tänk om man har två pappor som lever lyckliga

ihop och redan i lågstadiet får lära sig att det är något man aldrig kan berätta om, för att de vuxna som är ens trygghet används som skällsord? Det finns en hel del böcker som gestaltar normbrytande familjer och därmed försöker visa att det är helt okej att vara olika, gilla olika, se olika ut och så vidare – men jag tror att det behövs fler. Jag tror också att det behövs fler böcker som berättar om starka känslor på lågstadiet. Man kan verkligen vara fruktansvärt förälskad redan när man är sju-åtta år, även om sexualiteten ännu inte är inblandad. Vilka förebilder (författare) inspirerar dig när du gestaltar kärlek och sexualitet? Och nämn gärna den du tycker gör det bäst, finast, mest äkta etc. Det finns många som är duktiga, ingen nämnd och ingen glömd. Men jag vill gärna berätta att Hans-Eric Hellbergs böcker Puss, Kram och Love, love, love var oerhört viktiga för mig i slutet av sjuttiotalet. Jag läste dem när jag var elva-tolv år och inte bara en gång utan igen och igen. Även Förbjudet och Tillåtet som han skrev tillsammans med Elvira Birgitta Holm hade stor betydelse för hur jag själv sen började skriva om kärlek och sex. De gav mig mod vad gällde innehållet – och visade även att själva texten inte behövde se ut som i mina gamla äventyrsböcker. Ett kapitel kunde vara en halv sida långt – eller tio sidor. Man måste inte heller ha kapiteltitlar, utan kunde börja ett nytt kapitel en bit ner på en ny sida, bara. Och det var både möjligt och helt okej att skriva så oerhört nära sin huvudperson, låta läsaren vara som en andra hud på hen. För mig var det en fantastisk upptäckt.

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek

Foto:Elin Nerpin

Kristina Falk Susanne Sandström intervjuar Kan du berätta något om dina böcker Löftet och Adios hockeyhora (Rabén & Sjögren 2025 och 2022) ?

böcker. Kärlek, lust och starka känslor är en så central del av mångas tonårstid och det är sällan enkelt! Många upplever då sin första kärlek, samtidigt som man utforskar vem man är, vad man längtar efter och var gränserna går.

Adios hockeyhora och Löftet är två unga vuxnaromaner (15+). De är båda kärleksromaner, men inga rosenskimrande sådana utan de innehåller även mycket smärta och sorg. Adios hockeyhora handlar om en tjej som blir utsatt för näthat och tvingas byta stad för att börja om. I sin nya skola träffar hon Leo, en fotbollskille hon förälskar sig i, men som bär på mörka hemligheter. Löftet handlar om kärlek, våld, hockey och syskonband, Nike och Lowe är två ungdomar som lever i skuggan av våldsamma händelser, förbjudna att prata om det med någon. Romanen handlar om att våga släppa in människor, men lika mycket om att våga släppa taget om dem.

När det kommer till lust tycker jag att den inte alltid behöver beskrivas explicit, men den måste kännas. En sexscen får gärna vara realistisk. Den kan vara klumpig, förvirrande, öm eller skrämmande, som den ofta kan vara för ungdomar i verkligheten. Hur kan temat gestaltas beroende på barnets/ ungdomens ålder och mognadsnivå/erfarenheter? Jag har inget svar på hur det ska göras och tror inte det finns något rätt sätt att gestalta kärlek och lust på. Men jag föredrar själv när både lust och kärlek gestaltas på ett trovärdigt sätt i ungdomsböcker, utan att det ska vara någon pekpinnebok. Kärlek och lust är inte alltid enkelt och svindlande, utan kan också vara osäkert, klumpigt och smärtsamt.

Kärlek, lust (och sex) i barn- och ungdomsböcker – hur går dina tankar? För mig är det en självklar ingrediens i ungdoms65

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek Hur arbetar du med temat, hur visar du de känslor som uppkommer i text (så att de upplevs som äkta för läsaren)? Det är svårt för mig att säga hur jag arbetar med temat eftersom det inte är något jag tänker på medan jag skriver. Jag skriver på känsla om ämnen som först och främst berör mig. Jag strävar även alltid efter att ”bli” karaktärerna när jag skriver, för att få det så realistiskt och känslostark som möjligt. Det är karaktärerna och deras känslor som styr handlingen och stämningen. Mina böcker har alltid en rå och samtidigt varm ton, där ljuset och mörkret får finnas parallellt. Har du stött på patrull på förlagen, har de motsatt sig något i din text? Vad har det då handlat om? Vad skulle förlagen kunna motsätta sig? Har du behövt försvara eller förklara dina val – och i så fall hur? Jag hoppar denna fråga eftersom jag inte gjort det. Än! Bortsett från att jag ofta behöver korta ner mina manus och redigera i vanlig ordning. Finns det något i temat kärlek/lust/sex som du tycker är svårt att ta i? Sexscenerna är alltid svåra att skriva! Det krävs många omskrivningar innan jag känner att de sitter. Ibland kan jag även tycka det är svårt att skriva ”kyss-scener”. Det får ju inte bli cringe eller falla platt! Vilka förebilder (författare) inspirerar dig när du gestaltar kärlek och sexualitet? Och nämn gärna den du tycker gör det bäst, finast, mest äkta etc

När det kommer till lust tycke beskrivas explicit, men den m En sexscen får gärna vara real förvirrande, öm eller skrämm ungdomar i verkligheten.

En stor favoritbok för mig är Binding 13 av Chloe Walsh. Jag är imponerad över hur författaren lyckas förmedla en så stark, rå och levande kärlekshistoria som verkligen väcker känslor i mig som läsare. Jag inspireras även otroligt mycket av musik. Två stora förebilder är Billie Eilish och Tom Odell. Båda gestaltar känslor på ett så naket, äkta och poetiskt sätt. 66

er jag att den inte alltid behöver måste kännas. listisk. Den kan vara klumpig, mande, som den ofta kan vara för

Foto:privat

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek

Yrsa Wallden Susanne Sandström intervjuar Kan du berätta något om dina böcker? Vad är det för böcker du skriver?

identitet och många upplever vad det är att vara kär och känna lust för första gången. De stora känslorna är så spännande att utforska och skriva om. När något händer för första gången är det världsomvälvande. Jag tror det är därför jag hela tiden återkommer dit i mitt skrivande.

Jag har skrivit ungdomsböckerna Allt jag inte sa, Flickvänsmaterial och Du är min Bobby Jean, som alla har identitetsskapande som genomgående tema – där kärlek, lust och sex ofta spelar en stor roll. Det är ett särskilt närvarande tema i Allt jag inte sa och Flickvänsmaterial som båda handlar om den första stora kärleken.

Hur kan temat gestaltas (beroende på barnets/ ungdomens ålder och mognadsnivå/erfarenhet)?

Kärlek, lust i barn- och ungdomslitteratur, hur går dina tankar?

Jag tycker att man kan vara ganska modig både i barn- och ungdomsböcker. Jag känner inte att det finns några tydliga rätt och fel när det kommer till hur kärlek och lust kan gestaltas.

Kärlek och lust är en så stor del av livet, inte minst när man är tonåring och försöker hitta sin 69

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek

Hur arbetar du med temat, hur visar du känslor av kärlek/lust i text (så att de upplevs som äkta för läsaren)?

I min debut ”Allt jag inte sa” ha jag hade vänner som funderad de läste just den scenen. Ingen

Jag försöker bara skriva på ett sätt som känns sant för mig samtidigt som jag försöker fånga den där nerven som är så viktig i ungdomsböcker när det kommer till kärlek. Om det är en bra kärlek vill jag att det ska kännas pirrigt och stort utan att det blir löjligt eller känns fånigt. Jag vill ta känslorna på allvar. Har du stött på patrull från förlaget? Nej, aldrig. Finns det något i temat kärlek/lust som du tycker är svårt att behandla? Jag tror aldrig att jag har känt ”nej, det kan jag inte skriva om”. I min debut Allt jag inte sa har jag med en onaniscen och jag kommer ihåg att jag hade vänner som funderade på hur deras äldre släktingar skulle reagera när de läste just den scenen. Ingen reagerade såklart, det är bara livet. Finns det något du skulle önska att fler vågade utforska i barnböcker? Jag tänker direkt på Ormbunkslandet av Elin Bengtsson. Elin skriver så vackert om något som är så förbjudet, som en sexuell relation mellan syskon. Den är utmanande och modig och jag önskar att fler vågade skriva som Elin gör Vilka förebilder inspirerar dig när du gestaltar kärlek? En bok jag läste nyligen som verkligen fastnade hos mig är Ingen början inget slut av Ellen Strömberg. Ellen har ett sätt att skriva fram relationer på som känns så sant och innerligt. Det gäller verkligen för den pirrande kärleken mellan Benjamin och Tristan. Kärleken får en sån kraft i berättelsen att den är svår att värja sig emot. 70

ar jag med en onaniscen och jag kommer ihåg att de på hur deras äldre släktingar skulle reagera när reagerade såklart, det är bara livet.

Foto: Ola Kelbye

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek

Martin Jern Susanne Sandström intervjuar Kan du berätta något om din bok Dylan & Love? Både när jag skriver bok och film börjar jag ofta med en tydlig premiss och karaktärer som vill något konkret och skriver sen ett första utkast snabbt och utan att censurera mig själv. När jag når slutet brukar jag förstå vad poängen egentligen är, nån slags undermening, och då går jag tillbaka och skriver om allt från början. I Dylan & Lone [Lilla Piratförlaget 2025] hittade jag en röd tråd i att båda känner sig isolerade trots att dom är omgivna av människor som älskar dom. I början längtar dom mest efter att själva bli sedda och förstådda på ett autentiskt sätt, men efterhand inser dom att det bara är möjligt när dom själva vågar se och förstå någon annan fullt ut. 73

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek I en tid där vi är mer självmedvetna, genom självhjälp på instagram och tiktok, ChatGTP-terapeuter, och vi kan få bekräftelse från främlingar på sociala medier, tror jag att längtan efter att någon verkligen vet vem du är har blivit större. Idén att det i slutändan bara är en annan människa som kan få dig att känna dig autentisk. Det försöker jag skildra i Dylan & Lone.

Då kommer dom söka sig någon annanstans för att hitta bekräftelse och värde, som Andrew Tate-typer. Två författare som jag tycker lyckats skildra maskulinitet på ett trovärdigt gripande sätt och bitvis även underhållande är Yahya Hassan och Oliver Lovrenski. Men det är som att dom tvingades bli debattörer snarare än författare och poeter, vilket är synd och gör litteraturen en otjänst.

Kärlek, lust i barn- och ungdomsböcker – hur går dina tankar om det? Min upplevelse är att det finns betydligt mindre sexoch lustskildringar i dagens svenska barn och ungdomsböcker jämfört med litteraturen jag växte upp med på 80- och 90-talet. Kanske beror det på en rädsla för att unga redan exponeras för så mycket via internet, och att litteraturen förväntas fungera som ett slags safe space? När man skriver idag är det omöjligt att inte förhålla sig till samtycke, maktstrukturer i relationer, olika former av inkludering, etc. Många gester som tidigare uppfattades som “romantiska” är idag tjat eller stalking. Allt det är ju positivt, samtidigt är jag inte säker på att verkligheten alltid hänger med i såna här mer idealiska förhoppningar om hur relationer “borde” se ut. Då finns det ju en risk att böcker skildrar en verklighet som ingen riktigt känner igen sig i. Jag menar, ungdomar kanske visst önskar att någon ska stå utanför deras fönster och spela kärlekslåtar med en boombox, trots att det samtidigt skulle kunna uppfattas som trakasserier. Jag minns till exempel Bert-böckerna som väldigt autentiska i hur det faktiskt kändes att vara tolv, tretton år. En del av den världen var sexism och objektifiering, “killar är såhär, tjejer är så här”, man sökte status i gruppen och erkännanden från de man såg upp till. Men samtidigt fanns en genuin längtan efter närhet, att älska och bli älskad. Det var motsägelsefulla tankar och känslor helt enkelt. Hormoner som drog åt ett håll medan skolan och vuxenvärlden drog åt ett annat. Den typen av skildringar finns inte längre vad jag vet, som kan vara både och. Men går du in i ett klassrum varsomhelst i Sverige idag finns ju spänningen fortfarande där oavsett att vi kallar det för “toxisk maskulinitet” och säger det är dåligt. Jag tror det är risky att bortse från hur unga killar faktiskt tänker och känner.

Hur kan temat gestaltas beroende på barnets/ ungdomens ålder och mognadsnivå/erfarenheter - vad ska man tänka på tycker du ? Hur arbetar du med temat, hur visar du känslor av kärlek/lust i text (så att de upplevs som äkta för barnet/ungdomen)? Tricket är nog att inte tänka för mycket haha. Jag anpassar innehållet efter karaktärers ålder, erfarenhet och specifika blick på världen. Det viktigaste för mig är att läsaren dras med i berättelsen, att man vill veta vart huvudpersonen är på väg och tycker det känns spännande och/eller roligt. 74

Min upplevelse är att det finns betydligt mindre sexoch lustskildringar i dagens svenska barn och ungdomsböcker jämfört med litteraturen jag växte upp med på 80- och 90-talet.

Inte något kopplat till kärlek, sex eller lust, det tror jag inte. Finns det något i temat kärlek/lust som du tycker är svårt att behandla? Sex är mer konkret och mekaniskt, med drifter och kroppsliga reaktioner, medan kärlek är lite mer obegripligt och oberäkneligt. Varför blir man kär i just den personen, just då? Det är svårt att rationalisera och sätta ord på och risken är att det blir det banalt och klychigt när man gör det. Och så är det väl också, att bli kär är banalt och klychigt, för det händer ju hela tiden, överallt, det händer alla. Billie Eilish sjunger “I want you to stay, til I'm in the grave” men vi får ju inte veta hur hon hamnade där. Det är svårt att gestalta kärlekens första möte så att det känns äkta. Finns det något du skulle du önska att fler vågade utforska i barnböcker? Jag tror att svenska författare vågar utforska det dom vill. Jag tycker det finns en stor bredd. Men jag skulle önska fler ungdomsböcker om kärlek i stil med Vinterviken och Sandor slash Ida med stora känslor och hög igenkänning. Vilka förebilder inspirerar dig när du gestaltar kärlek? Och nämn gärna den du tycker gör det bäst, finast, mest äkta etc

Men om jag ändå börja tänka i dom här banorna så vet jag ju att förlag, kulturinstitutioner, recensenter, bibliotek, etc inte premierar romantisk kärlek särskilt högt, åtminstone inte upp till en viss ålder. Vänskap har betydligt mer tyngd. Kärlek anses lite töntigt och förlegat kanske, jag vet inte? – “Ut och lek med dina kompisar istället!”

Yayha Hassan och Oliver Lovrenski är väl bäst och mest äkta då. Finast … jag älskar systrarna Brontë. Jane Eyre är det vackraste som någonsin skrivits om kärlek.

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek

Foto: Kajsa Göransson

erfarenheter huvudpersonen har. Min bok skildrar också hur nära relationer i den här åldern lätt blir intensiva, att gränsen mellan du och jag suddas ut. Och även hur gränsen mellan vänskap och kärlek ibland kan vara flytande.

Sophia

Hur arbetar du med temat, hur visar du känslor av kärlek/lust i text (så att de upplevs som äkta för barnet/ungdomen)?

Westin

Jag har tagit fasta på ögonblick som brunnit för mig och använt det, oavsett om det hände när jag var 15 eller 25. Kärlek och lust har ju en förmåga att skaka om dig oavsett när i livet det drabbar en, men jag har försökt fånga ruset från de allra första upplevelserna. Hur små handlingar kan ge enorma svallvågor.

Susanne Sandström intervjuar Kan du berätta något om din bok Frihetsgudinnan?

Finns det något i temat kärlek/lust som du tycker är svårt att behandla?

Boken handlar om 19-åriga Vendela som är kär för första gången. Problemet är bara att hon är det i sin bästis Blanca som nyss blivit ihop med någon annan. I någon slags självförsvar ljuger Vendela raskt ihop en pojkvän i New York, köper en enkelbiljett och reser omedelbart från Stockholm. På planet träffar Vendela den perfekta New York-mentorn: coola, självständiga Carmen som genast tar henne under sina vingars beskydd. Carmen lär henne allt om hur man lever livet utan att svara till någon annan och hittar sig själv bland Brooklyns broar och barer. Precis vad Vendela behöver för att hela sitt brustna hjärta. Tror hon i alla fall…

Faktiska sexscener känns utmanande tycker jag. Min bok rör sig mer kring spänningar och fumlighet och kemi. Allt som sker liksom inuti karaktärerna, snarare än vad som faktiskt händer fysiskt. Vilka förebilder inspirerar dig när du gestaltar kärlek? Och nämn gärna den du tycker gör det bäst, finast, mest äkta etc. Wow, det finns så många! Bodil Malmsten, Jonas Hassen Khemiri, Jenny Jägerfeld, Mian Lodalen… De skildrar stark kärlek på olika sätt, och i olika slags relationer. Men någon som bemästrar alla slags relationsskildringar är Annika Norlin. Jag är svag för hennes krassa, varma, oförställda blick på kärlek. Hon har ju varit med länge, och skildrat alltifrån unga relationer till den förlåtande blicken på någon du har separerat ifrån. Och allt däremellan. Jag tycker ingen får till nyanserna som Annika Norlin.

Kärlek, lust i barn- och ungdomsböcker – hur går dina tankar? Målgruppen för min bok är från 15 år, då kärlek och lust upptar mycket tankekraft. Det känns nästan omöjligt att skriva om relationer i sena tonåren som inte berör detta, oavsett vilka tankar eller 77

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek

Foto: Stefan Tell

Callum Bloodworth Susanne Sandström intervjuar Kärlek, lust i barn- och ungdomsböcker – hur går dina tankar?

Hur ska, kan temat gestaltas beroende på barnets/ungdomens ålder och mognadsnivå/ erfarenheter?

För mig som älskar just böcker med kärlekstema är det en central del i mitt skrivande. Det är en av de känslorna som starkt präglar uppväxten, första kärleken, pirret av en förälskelse, så jag tycker att det blir en given del i böckerna som jag skriver också.

Jag tycker att man ska behandla läsarens känslor med respekt. Kärlek i alla åldrar kan upplevas som otroligt starkt och omslutande, så man ska inte nonchalera eller underminera känslorna hos någon, vare sig det är en 9-12 eller ung vuxen, utan bara möta dem var de är i livet. Självklart blir det olika känslor och olika sätt att uttrycka kärleken på ju äldre huvudkaraktärerna är. 79

Bazar Masarin 2025:2 • Kärlek

Hur arbetar du med temat, hur visar du känslor av kärlek/lust i text (så att de upplevs som äkta för barnet/ungdomen)?

Texter förändras konstant från det händerna, så det sker hela tiden. Men en gång minns jag särskilt i en de kyssas” och tyckte att min ”slow

Jag är väldigt svag för storslagna kärleksscener, så att det är oftast några pampiga ”spring till flygplatsen”-scener, varvat med de små stunderna i vardagen där kärleken blossar fram. Jag älskar uppbyggandet av kärleken precis lika mycket, de första trevande samtalen och osäkerheten.

Finns det något i temat kärlek/lust som du tycker är svårt att behandla?

Det jag ibland tycker är svårt är just det här: Vilken nivå ska jag lägga det på? Är det här för vuxet? För barnsligt? Att hitta balansen och samtidigt få det att kännas äkta för just den åldersgruppen är det jag jobbar allra mest med.

Texter förändras konstant från det där första utkastet till det som läsarna får i händerna, så det sker hela tiden. Men en gång minns jag särskilt i en bok att redaktören utbrast ”men NU måste de kyssas” och tyckte att min ”slow burn”-taktik var alldeles för långsam. I efterhand håller jag med henne och är väldigt glad att vi ändrade i manuset.

Finns det något du skulle du önska att fler vågade utforska i barnböcker?

där första utkastet till det som läsarna får i

n bok att redaktören utbrast ”men NU måste w burn”-taktik var alldeles för långsam.

Jag tycker att litteraturen blir mer och mer inkluderande i alla åldersgrupper. När det kommer till representation kan vi alla jobba hela tiden mot att så många som möjligt känner sig sedda tänker jag. Vilka förebilder inspirerar dig när du gestaltar kärlek? Och nämn gärna den du tycker gör det bäst, finast, mest äkta etc. Jag älskar författare som Emma Hamberg, Marcus Jarl, Becky Albertalli och många fler. Det känns på riktigt när man läser deras böcker. 81

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

S LOVA K I A

Illustratöre Curate

Daniela Olej

Mária Nerád

Simona Sma

Petra Lukov

Dávid Soboň

Terézia Lom

Bianka Török

rer ed by Hana Krizanova

jníková

dová

atana

vicsová

mnická

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Ur: Myko, Jiri Dvorak & Daniela Olejníková. Baobab 2023

Daniela Olejníková Who is Daniela Olejníková?

What does your (creative) working process look like? What techniques and tools are important for your processes: which do you use most often (and why)?

I am an artist and illustrator, mother, enthusiast of botany, mycology, and natural sciences in general, and fan of club and experimental music.

Every project requires a different approach, but I will now talk about books. First of all, I need to know the text I am working with perfectly and immerse myself thoroughly in its theme. I look for the moments that are key for me and that determine the atmosphere, and I think about how the text could be enriched visually. I do a lot of research and think about the overall concept of the book. Only then does the idea of how to approach the illustrations themselves slowly begin to crystallize. It takes a long time, weeks, sometimes months, when seemingly nothing happens and nothing "real" is created. I do tests, choose different tools and approaches, and set technical limitations for myself.

How did it all begin…how and why did you start making art/illustrations (picture books)? I have been drawing since I was a child. It really took off when I lived in France for a year as a four-year-old. I didn't understand anyone at kindergarten, so they let me doodle a lot and even encouraged me to do so. And at home, thanks to my parents, I was surrounded by lots of good books. My early artistic attempts has always been connected to some kind of text. I studied painting at college for a while, but it wasn't until I transferred to the illustration studio that I began to feel completely free. 85

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Ur: Myko, Jiri Dvorak & Daniela Olejníková. Baobab 2023

Where do you get your inspiration, or input, from?

Once I've figured out these preparatory questions, the actual illustrating is a joyful ride. After years of work, I have found that it is important for me to alternate between different techniques, but I still enjoy the combination of analog and digital work the most. Handwork brings randomness and inaccuracy to illustrations, while working in a graphics program brings control and room for further experimentation.

I have a rather clichéd answer to this question – most of my inspiration comes from nature, especially when I look at it very closely. Structures, colors, shapes, processes. In general, I am very interested in the creations of indigenous peoples and artifacts from ancient history. In addition, I find it very energizing to follow artistic fields that are completely 86

different from the ones I am involved in. Challenges? On an individual and Market level – which are they?

Which books from childhood do you remember? Why do you think these specific books remain? My favorite children's book is Pippi Longstocking with illustrations by Peter Kľúčik. I identified deeply with the main character, but the illustrations were absolutely crucial to my experience – beautiful and yet a little ugly, full of exuberant, mysterious details.

I consider the biggest challenge to be finding the ideal work/life balance and coping with stress and frustration from the feeling of constantly being behind schedule.

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Ur: Open Day, Marek Vadas & Daniela Olejníková. BRAK 2025

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Do you have a favourite illustrator/artist? Many! I will name at least a few: Blexbolex (who probably influenced me the most in my early days), Loic Froissart, Jakub Plachý, Magdalena Rutová, Manuel Marsol, Andrea Antinori, Lorenzo Mattotti... Some of them have a completely different approach than I do, which is why I am so excited about them. The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator? The best thing about being an illustrator is the diversity of projects, the joy of collaboration, and the euphoria when I hold the finished work in my hands for the first time. The worst thing is emailing and trying to manage my time, as things almost always get delayed for reasons beyond my control. Dream assignment – what would it look like? Ingredients: excellent text that really interests me. A great graphic designer as a sparring partner. A bold and patient publisher. A fearless printer. A challenge for all of us to try something we haven't done before. Can you tell us something about your work as an illustrator? I illustrate for both children and adults – from non-fiction books to picture books, experimental editions (such as In Watermelon Sugar (Richard Brautigan) and Invisible Cities (Italo Calvino)), book covers, magazine illustrations, graphics of forgotten or endangered buildings, and personal work. I collaborate with Slovak and foreign publishers, non-profit organizations, civic associations, and private clients. Books have a special place in my heart, but what I enjoy most is the variety of projects and approaches, which keeps my work

exciting. What are you currently working on? I am eagerly awaiting the arrival of a picture book about freedom and wildness by writer Marek Vadas, which I have been working on intensively over the last few months. I am currently working on a card game—a quartet—for the Bratislava library, and I already 90

Ur: Open Day, Marek Vadas & Daniela Olejníková. BRAK 2025

have a poetic book for children by the renowned Slovak author Jana Bodnárová on my desk. Last but not least, together with many other illustrators, we are trying to contribute to the efforts of the Slovak artistic community to defend cultural institutions against the incompetence, arbitrariness, and normalization practices of the current government.

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Ur: Open Day, Marek Vadas & Daniela Olejníková. BRAK 2025

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Personal work: Hedgehog House, Mária Nerádová

Mária Nerádová Who is Mária Nerádová?

What does your (creative) working process look like? What techniques and tools are important for your processes: which do you use most often (and why)?

My name is Maria. I am a children’s book illustrator based in Bratislava, Slovakia. How did it all begin…how and why did you start making art/illustrations (picture books)?

I always start with rough pencil sketches. Just plain paper and a pencil. It’s worked for me forever. Only after I feel confident about my pencil roughs, I move on to digital tools. Most often Photoshop.

I have been into arts and crafts since I can remember. As a kid, I would sit at my desk and draw randomly for hours. During my elementary school years, I took extracurricular art classes and looking back I think my art teacher was a huge influence. After high school I went on to study graphic design, later switched to illustration and the rest is history. I only worked in a design studio for a couple of years before becoming a freelance illustrator fulltime.

Where do you get your inspiration, or input, from? Books. Sometimes I like browsing through Pinterest or Instagram and then decide to try something I have seen there in my work. Could be just a detail, or a new color palette. My greatest inspiration though has always been nature. 95

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Ur: No Cheese, please!, Mária Nerádová. Nosy Crow 2025

Challenges? On an individual and Market level?

I still spend a lot of time outside; I like looking at colors and textures in the woods for example. Or I see a quirky tree and I tell myself – I must show that in my next book! For the past couple of years, a great source of inspiration has been my little son. Oh, the things that he notices during our outings! The things that he observes at home!

Currently, my greatest challenge on an individual level has been the lack of time. Things change with motherhood, obviously, and it’s not just me and the books anymore. But I still love the balance. On a market level – there is so much talent out there and so many wonderful ideas have already been published! 96

But I am hopeful that people won’t ever get tired of beautiful books and wonderful stories. So, there is hope for all of us!

the library for the very first time and it stuck with me. My childhood favorites were books by Richard Scarry, Pippi Long stocking series and so many others. Moreover, there have been so many other visuals that stayed with me since I was little. I had this memory game that consisted of all the characters from the Czechoslovak TV cartoons and I loved playing it!

Which books from childhood do you remember? Why do you think these specific books remain? I feel lucky to have grown up in a house full of books. I was very little when my grandfather took me to 97

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Do you have a favourite illustrator/artist? If I had to name a few from our region, I would say Daniela Olejnikova, Simona Smatana, Filip Posivac, Alzbeta Skalova and others. As for the international illustrator bucket, I like the work of Marianne Dubuc, Marta Altes, Rebecca Green, Mojca Novak, Ekaterina Trukhan and many many others! The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator? To be honest, I love the job and I really feel that it is a gift to be able to make a living by illustrating books. Of course, you could say there will always be the uncertainty, no regular income, long hours etc. But it makes so much sense to me, I don’t even view these things as a downside. Dream assignment – what would it look like? I feel like I still need to explore the tiny houses area more. What are you currently working on?

Ur: La Salamandre Magazine, Mária Nerádová. 2025

Currently I am trying to balance more things at once – that has always been the case! However, what really makes me happy these days is a personal project that I have finally started out this summer. It’s a picture book that revolves around a forest neighborhood and on each spread, the forest families take part in a different community event or gathering. So that’s been fun, and I am really

Ur: No Cheese, please!, Mária Nerádová. Nosy Crow 2025

100

101

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Ur: Kým dopadne sálka (Taiwan), Simona Smatana, Monokel 2024

Who is Simona Smatana?

102

I am a Slovak illustrator, picture-book maker, and hobby beekeeper, living in a small town in Slovakia with my husband, two children, and our dog. After studying in England and Scotland, I returned home and began focusing on book illustration. My picture-book series has been published in 16 countries so far. My work has been exhibited internationally and has received several awards, including the Golden Ribbon 2022, the Slovak Design Award 2020,

Simona Smatana and a place among the best children’s books in the world in the prestigious White Ravens 2021 catalogue.

discovering what truly fulfills me. I’ve always been drawn to art and creative work, but I only found my way to illustration during university. With every project, I somehow ended up drawing, and thankfully, my professor tolerated it. He had a talent for recognizing what students were good at. Even though my field of study was advertising and marketing, my bachelor’s thesis ended up being an animated music video.

How did it all begin—how and why did you start making art/illustrations (picture books)? My beginnings in illustration weren’t entirely planned; they were more the result of gradually 103

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

He encouraged me to switch to illustration, but I knew I wanted to return to Slovakia and didn’t feel confident that I could make a living as an illustrator back home. So illustration wasn’t something I planned from the start – it was more a journey. I first worked full-time as a marketing specialist for several years while taking on small commercial illustration jobs on the side. When I had children, my available time shrank significantly, and that naturally pushed me toward the work I truly wanted to do: creating books – not only illustrating them, but also writing them. What does your creative process look like? Which techniques and tools are important for your work? Coloured pencils have a special charm for me. Their simplicity and the direct contact with paper have always attracted me. They feel the most natural– perhaps because they were the first tool I drew with as a child – and for children’s books, they feel just right. But I don’t like limiting myself. I love experimenting and trying new techniques. I also draw digitally and often combine approaches, like in my latest book Before the Cup Falls, where I used collage techniques. That’s something I’m really enjoying at the moment. Where do you get your inspiration from?

Ur: Kým dopadne sálka (Bulharsko), Simona Smatan

Most of my ideas come from my own experiences and emotions. For example, Frankie from the Compost pile is about a little earthworm who feels insignificant and unsure of what he’s good at. I felt the same way when I was trying to figure out what I wanted to do with my life. Challenges– both personal and market-related? Right now, my biggest challenge is finding uninterrupted creative time while raising my small kids (3 months and 2 years old) 104

na, Monokel 2024

105

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Ur: Kým dopadne sálka (Mexico), Simona Smatana, Monokel 2024

106

Which books from your childhood do you remember, and why? Definitely Pehavý noštek by Hana Zelinová. My grandmother used to read it to me, and the book always brings back the scents and feelings of my childhood. That emotional link is powerful. I still keep the book as a treasured memory. And the collage illustrations by Běla Kolčáková are fantastic. Do you have a favourite illustrator or artist? Yes, I do—but there are so many that I can’t choose just one. The best and worst thing about being an artist/ illustrator? The best – and at the same time the worst –thing is that you work alone. :) A dream assignment—what would it look like? Creating a picture book about my hometown… with a big budget for printing :-D Can you tell us something about your work as an illustrator? My work as an illustrator revolves mainly around picture books, a format I love for its intimacy and its ability to speak to readers of all ages. I’m drawn to small, quiet stories – those that grow out of everyday observations, emotions, and moments that are easy to overlook. In my books, I try to capture this subtle poetry of ordinary life. What I enjoy most is the moment when everything comes together: the text, the rhythm of the pages, and the illustrations start forming a living story. Creating picture books allows me to connect my inner world with the readers’, and that is a very special feeling. What are you currently working on? I’m working on that picture book about my hometown :) 107

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Ur: Kým dopadne sálka (Japonsko), Simona Smatana, Monokel 2024

108

Tidskriften Slniecko, Petra Lukovicsová

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

110

Petra Lukovicsová Who is Petra Lukovicsová? I am a Slovak freelance illustrator. I mainly create illustrations for books and magazines for children, from the very little ones to the grown-up ones. At the same time, I’m a wife and a mother of two teenage children and two teenage dogs. I also teach art at an Elementary School of Art and occasionally run creative workshops. And at the moment, I’m even a student again, completing additional studies in art and education. I love swimming and cold-water dipping, cooking and tasting good food, music and films, second-hand shops, and of course, books.

How did it all begin…how and why did you start making art/illustrations?

111

I can’t really recall when or how it began – I feel like my enthusiasm for art has been with me since childhood. I spent nine years as a child at the very same Elementary School of Art where I recently started teaching. Later, I studied Toy and Decorative Object Design at the Secondary School of Art, where I first encountered creating for children. After school, I continued with my own personal art, but for several years I worked in other fields. Illustration finally “found me” while I was on maternity leave.

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

I only began calling myself an illustrator once my first illustrated book was published: Cesta na svet (2015, written by Jana H. Hoffstädter, O.K.O. Publishing in collaboration with Slovart; now part of the E.J. publishing portfolio). In English, it’s called The Very Beginning of Me, and actually, it was also the very beginning of my career as an illustrator. In following years, the author Jana H. Hoffstädter founded the E.J. publishing house, and together we created several more books, including a small author project City v city about interlingual graphic homonyms (e.g. city [ci-ty] means “feelings” in Slovak), and 3 board books for toddlers. And this year, our book Mimi All Day Long (2025, written by Ľudmila Mičianová, E.J. Publishing) was released, which is also my very first picture book.

Where do you get your inspiration from? Everything I experience is an inspiration, my outer and inner world, family, friends, my little students, emotions and dreams, everyday and extraordinary situations. I never know in advance what challenges the next project will bring or what I will be illustrating next, so I collect inspiration whenever possible. Challenges? On a personal level and in the market? I think my biggest challenge is balancing creative work with everything else, not forgetting, during an all-absorbing creative process, to stay aware of life around me and of my own physical limits. It is also difficult to turn down interesting projects just because of my own time capacity.

What does your creative working process look like? What techniques and tools are important to you?

Which books from childhood do you remember, and why? The first one that comes to my mind is Maxipes Fík, illustrated by Jiří Šalamoun and written by Rudolf Čechura. I knew the stories from the animated serie, but in the static version I could study the scenes in much more detail. I loved the loose, bold line, the expressive and readable emotions, and the limited colour palette, though at that age I probably couldn’t have described it that way. Interestingly, the very first book I ever bought for myself (as a high-school student) was In Watermelon Sugar by Richard Brautigan and it was also illustrated by J. Šalamoun.

I adore analogue work, experimenting with different techniques, exploring unusual methods, trying every possibility (and impossibility) a material can offer. I also love digital work, both vector and bitmap. What I enjoy most is combining and alternating between these approaches. My newest passion is spray-painting, which I had the chance to use directly on gallery walls for the first time. I transformed this technique into digital imitation and used it in book illustration as well, in the book Who got lost in Lapland? (Kdo se ztratil v Laponsku, 2025, Host Publishing, written by Markéta Hejkalová). I also spray-painted the cover for Slniečko, the oldest Slovak children’s magazine. 112

113

Tidskriften Slniecko, Petra Lukovicsová

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Mimi od rána do vecera, Ludmila Micianová & Petra Lukovicsová, EJ Publishing

114

The best and the worst about being an artist/ illustrator? Is it a blessing and a curse at the same time? It can be uplifting and frustrating. It can be exhausting and physically painful (our backs, our eyes, our hands—right?). And yet, it is wonderful to be an artist. I wouldn’t trade it for anything, and I’m happy that my children have chosen a creative path as well. Dream assignment – what would it look like? I’m lucky because several of the books I’ve worked on were truly dream assignments, not only in terms of content and visuals, but thanks to the entire team. However, one day I would love not only to illustrate a book, but also to write it. I’m slowly piecing it together in my head, and I believe I will get to it soon. Can you tell us something about your work as an illustrator? I have been working professionally as an illustrator for over 10 years. During that time, I have illustrated around 16 books and created dozens of illustrations for magazines and other projects. I collaborate with Slovak and Czech authors and publishers, but I would also love to expand my collaborations internationally. For each assignment, I take an individual approach, looking for the most suitable technique and style while keeping my own recognizable artistic handwriting. During the process I appreciate creative freedom, but I also listen closely to the needs and visions of the rest of the team. Sometimes I create illustrations outside the literary world as well – for example in collaboration with advertising agencies, theatres, or different brands. People call me “extremely creative,” and I like that.

Do you have a favourite illustrator/artist? Yes, and more than a few. But I have the most author books by Christoph Niemann, some even signed and dedicated. I also really like Jon Burgerman, whose work I’ve followed the longest, even from the pre-social-media era. Among Slovak artists, my heart belongs to Karol Baron. I think the strongest common thread among all of them is playfulness, which is also very close to me. 115

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

116

Ur: Kdo se ztratil v laponsku, Marketa Hejkalovás & Petra Lukovicsová

What are you currently working on? At the moment, I’m working on a book in which a little girl narrates stories about her teenage sister. I’m drawing this book solely digitally, illustrations have fresh lines which are combined with one colour. I’m working on the book together with the great Slovak graphic designer Mária Rojko, and it will be published in 2026 by Ikar, in the children edition Stonožka. Previously, in the same serie and with the same team, the book A Manual for Parents (Návod na obsluhu rodičov, 2023, written by Emília Popálencová, Ikar/Stonožka) was published. And every month, third year already, I illustrate the crazy stories of Katka Makara titled Typocirkus, in the children’s magazine Slniečko. 117

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

118

Dávid Soboň Who is David Sobon?

Tea History, David Sobon.

I am a Slovak-born illustrator living and working in Bratislava, the capital city of Slovakia. I studied visual communication and illustration at university. Currently, I am working in the gaming industry at the company Pixelfederation, focusing on free-to-play games. In my spare time – and in any waking moment – I work on my own projects, specifically children’s non-fiction picture books. How did it all begin… how and why did you start making art/illustrations (picture books)? I think an illustrator is a child who never stopped drawing. Every child goes through a long stage when they love and enjoy drawing, and those who never stop eventually become artists, designers, or illustrators. I have been drawing since very early childhood. I also grew up in an era before the widespread use of the internet and social media; I got my first mobile phone around age 14, when I started high school. 119

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

120

Sushi History, David Sobon.

121

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Tea History, David Sobon.

122

crazy and unbelievable than the most extraordinary ideas. But most of the time, ideas just randomly jump into my head while I’m doing the most ordinary tasks. I try to develop a certain outlook on the world and reality, thinking about ways to portray mundane things and topics in an interesting and funny way. Every theme or idea can be processed well, in a funny or interesting way, if you know how to.

I was always surrounded by books, and I read fanatically for many years as a teenager, dreaming of writing and illustrating my own little books. That dream didn’t materialise for many, many years. What does your (creative) working process look like? What techniques and tools are important for your process: which do you use most often (and why)?

Challenges? On an individual and market level – what are they?

I am quite an ADHD person. My head is constantly buzzing with activity which is, unfortunately, mostly completely useless. But as a side effect, I am a creative person capable of coming up with many different ideas very quickly. I’ve been collecting ideas for picture books and different projects for years, writing and cataloguing them in a spreadsheet. Out of nearly 50 different ideas, at least 10 to 12 were arguably decent. In 2021, I picked one and started working on my first personal project, a book series about the history of some of the most iconic foods we know– like coffee, chocolate, or tea. Every project starts with research, writing the first proto-texts, and searching for a suitable style. After finishing the basic text, I proceed to the sketching phase, where I try to sketch and prepare the entire book at once to judge the idea, quality, and composition as a whole. I am mostly a digital artist, working with Photoshop and Procreate, but I prefer sketching by hand, as the results are usually better and more lively. For some unknown reason, I love sketching with a salmon-pink crayon on a specific recycled paper– nothing else works well enough. I also enjoy working in Photoshop in a very unhealthy way; like everyone else, I seem to have a kind of Stockholm syndrome when it comes to graphic software, Photoshop especially.

I recognise two big challenges as an artist and illustrator. The first is finding the elusive balance in life between working, resting, and enjoying life. Finding the silver lining in work has been one of the biggest challenges in my life. My work is also my hobby, which easily leads to me working all the time with no rest, often for many weeks or even months – losing energy but unable to stop. The second big challenge is the fact that I am an artist living and working in Slovakia. Slovakia is a small country with a relatively small and weak market for books and art. It is difficult to generate enough income to support your work and dreams. And unfortunately, due to the declining political situation and the slow rise of an authoritarian regime, it is getting progressively worse. There is not much support or many opportunities to raise money or get grants or scholarship. I hope it will get better eventually. Which books from childhood do you remember? Why do you think these specific books remain? I remember the first two books I ever read: Twenty Thousand Leagues Under the Sea by Jules Verne and a fantasy book Gor by John Norman. I wasn’t ready to finish the first one because of the many long, intricate descriptions of the underwater world. The second one opened the world of fantasy and sci-fi for me, even though the book itself was, in my opinion, quite awful. When it comes to children’s books, I fiercely loved What Do People Do All Day? by Richard Scarry.

Where do you get your inspiration or input from? I take a lot of inspiration from books – especially picture books I collect with my wife – my own experiences, and real life itself, as it is often more 123

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Tea History, David Sobon.

124

125

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

All those details and animals working different jobs, doing chores, driving vehicles –I loved every detail, and I read the book until it completely fell apart.

one – only a week old at this point – the history of tea. All of them are non-fiction historical books for children, done in a funny, enjoyable way, full of tiny little jokes, caricatures, and scenes.

Do you have a favourite illustrator/artist?

What are you currently working on?

I love the fantastical and cute worlds of Mattias Adolfsson. The amazing colour palettes of Jacques and Lisa. The unbelievable, sheer talent of the Ukrainian duo Agrafka. Owen Davey’s non-fiction picture books about animals and nature. The breathtaking style and books by Núria Tamarit, and many others.

I am currently working on finding a way to work, fulfil my dreams, rest, and enjoy life at the same time. I am always working on new personal projects as well. At the moment, I am developing multiple concepts for shorter, more classical story-based picture books.

The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator? The best thing about being an artist is that it is a beautiful line of work – creative, full of freedom, bringing joy and happiness to people and children. I love creating yet unseen things. But it is not an easy job. The worst part of being an illustrator is the long work hours, often working weekends, holidays, or even vacations. The illustrator’s work rarely ends. It is not only the job– the work itself. Illustration and art are everything to us; we live it thoroughly. So finding balance in life tends to be a challenge. Dream assignment – what would it look like? I have already been lucky enough to get or create a dream assignment for myself. The opportunity to work on my very own projects is what I imagine to be the ultimate task. Publishing with the best, most renowned publishing houses in the world would also be a dream come true– like Flying Eye Books and others. Can you tell us something about your work as an illustrator? (For example, a picture book or illustrations for a book.) I have four books of my own published so far: the histories of coffee, chocolate, sushi, and the last 126

Tea History, David Sobon.

127

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Coffe History, David Sobon.

128

129

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

130

Terézia Lomnická Who is Terézia Lomnická? I am a girl, but also an illustrator, printmaker, community worker and activist who just tries to live her tiny little life in this economy. How did it all begin – how and why did you start making art/illustrations (picture books)? Dvojstrana, Terézia Lomnicka. Monokel Books

I have been drawing since I can remember and since I felt this is the best tool for self-expression, I decided to stick with it. What does your creative process look like? Which techniques and tools are important for your work? My creative process starts when I am really bored and out of my usual environment – this often happens at my mothers place in northern Slovakia. My sketchbooks are ugly and messy, full of fast sketches or random storyboards which pop up in my head. 131

Le Siciliane: Letizia Battaglia, Terézia Lomnicka.

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Where do you get your inspiration from?

Challenges– both personal and market-related?

From my daily life, memories, interactions with people. Heart break is a big source of inspiration too.

My biggest challenge lately is time: being an illustrator, running a printmaking studio and having a fulltime job in a completely different field is sometimes draining. 132

Muralmålning, Terézia Lomnicka.

Which books from your childhood do you remember? My other huge challenge is my imposter syndrome, I struggle with it whatever success I achieve. Note to myself: start to celebrate it, rather than overthink around.

Honestly I don't remember lots of significant books from my childhood. I used to love those encyclopedias for children mostly about dinosaurs and prehistoric times. 133

Do you have a favourite illustrator or artist? There is a very long list of my favourite illustrators, so I had to choose a few: Christóbal Schmal – I like his style and the fact he mostly works with analogue media. Also, check his online course Drawing workout, it looks very interesting and funny. Lately I really love Marto Kelbl's work – mostly for bringing topic about trans people into our central European space combined with effortless style of drawing. I really love Tara Booth's work, too: she is excellent in depicting hard feelings. The best and worst thing about being an artist/ illustrator? As I am not a full time illustrator and drawing is't my main source of money, I sometimes imagine the worst part: I would be very scared of uncertainty of this profession, lacking stable income and dealing with feedback from clients. The most beautiful part for me is when you get into the creative flow. I can't really describe that particular feeling with words, but I feel I am connected to some transcendental worlds. It happens very rarely. A dream assignment—what would it look like? My dream commission or collaboration is to create and print a book or a zine with Else edizioni (screenprint studio and publishing house in Rome). Can you tell us something about your work as an illustrator? Last year I published my first picturebook called Beno. The story is an inspiration from my childhood memory of my imaginary dog friend and I did both – the text part and visual part, it was quite challenging but also quite fun. Besides that I like to depict feelings or states of mind, preferably into short comic or zine forms. What are you currently working on? I am currently working on printing a 2026 calendar in my screenprinting studio called Pes press. Stay tuned! 134

135

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

136

Bianka Török Who is Bianka Török?

What does your working process look like? What techniques and tools are important for your processes: which do you use most often?

My name is Bianka, I am an illustrator and graphic designer from Slovakia. I studied graphic design in Budapest and started working on illustrations right after my studies. My main focus is on illustrating books for children, but I am also working on various art projects and performances. In my free time I like to go on little adventures with my husband and our three dogs.

First I am doing a thorough research of the topic, I find the coulour palette, look for inspiration from other books, start with sketches and finally finish the details. I mainly use digital technique but also draw by hand, do collages, work with textile or natural materials.

How did it all begin…how and why did you start making art/illustrations (picture books)?

Where do you get your inspiration, or input, from? I get my inspiration from being in connection with nature and animals and also from our long trips with my husband and my dogs. I am collecting books for children as well and they are a good source of inspiration too.

While studying graphic design I realized that I would rather draw pictures and thanks to a project I got the possibility to try myself out and never went back. 137

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

Challenges? On an individual and Market level? Sometimes it is hard to earn a living if you are a freelance illustrator, especially in Slovakia. Luckily I have lots of projects from abroad as well. Also the current political system in our country is trying to destroy the cultural village so we are trying to withstand these attacks. Which books from childhood do you remember? Why do you think these specific books remain? My favourite book was Hello Brer Rabbit from Rene Cloke because all the animals had specific personalities and clothes and I loved the pastel color palette of the book. Do you have a favourite illustrator/artist? Dream assignment – what would it look like?

I have lots, but if I have to name some, they are Victoria Semykina, Felicita Sala, Yas Imamura, Beatrice Alemagna, Paloma Valdivia and many many more.

To illustrate a book for Flying eye books publisher.

The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator?

Can you tell us something about your work as an illustrator? (if there is a picturebook, or illustrations for a book for ex)

The worst thing is that I will never be satisfied with my work and the best is that I get to draw a lot of dogs.

I am still searching for my style as an illustrator, trying new techniques and various projects. The topic of nature and animals is very important 138

Mésel a tenger, Bianca Török & Hanusz Dániel

for me but currently I am trying out illustrations for adults as well. What are you currently working on? I am currently working on a love project with my husband, an illustrated book, where my husband wrote little novels based on stories from his father, a real captain. Also working on a card game with a local studio about endangered sea creatures. 139

Bazar Masarin 2025:2 • Illustratörer Slovakien

140

Mésel a tenger, Bianca Török & Hanusz Dániel

141

Bazar Masarin 2025:2 •

Foto Frida Klang

142

Julia Groth Intervju Susanne Sandström Vem är Julia Groth?

Men utbildningen visade sig vara otroligt kreativ och inte så teknisk. Vi hade krokilektioner, ritade visionsskisser och ritningar för hand, byggde stora installationer och otaliga modeller av allt möjligt material vi kunde lägga vantarna på. Det var bland den roligaste tiden i mitt liv, men det var också där jag upptäckte att hus- arkitekt inte var rätt väg för mig. Skalan var för stor. Jag tyckte mycket mer om att göra presentationsmaterialet än själva projektet och satt gärna i flera timmar med bilderna och pillade. Efter att jag gjort färdigt kandidaten behövde jag ta en paus för att tänka om. Det blev ett år med grafik på Östra Grevie folkhögskola. Där förälskade jag mig i tryck och mönster och upptäckte att istället för att börja om kunde jag söka in på HDK i Göteborg och bygga på min kandidatutbildning med en master i design.

Kort och gott är Julia Groth en barnboksförfattare och illustratör, verksam i Järvsö, Hälsingland. Jag har en bakgrund som inredningsarkitekt men jobbar nu som kommunikatör vid sidan av mitt konstnärliga skapande. Precis just nu i denna stund är jag föräldraledig. Hur kom du in på illustration? Det var inte en självklarhet. Jag har alltid tyckt om att rita och skapa men jag tror inte att jag riktigt förstod att bilderboksförfattare/ illustratör var ett yrke man fick satsa på, även om jag någonstans alltid känt att det var ett drömyrke. Jag började plugga till arkitekt i Umeå för att jag någonstans tänkte att det var ett yrke där teknik och kreativitet blandades. 143

Bazar Masarin 2025:2 •

Arbetsprocess:Var är mitt ägg? Julia Groth. Bonnier Carlsén 2025

Att göra bilderböcker?

Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut?

Efter studierna var jag arbetssökande i ett halvår. Tillsammans med två vänner hyrde vi en lägenhet ute på en ö i Göteborgs skärgård. Där fanns lugn och tid i massor. Samtidigt utlyste Alfabeta sin barnbokstävling Castorpriset och det triggade igång en idé. Jag satte mig och började att skriva och rita mellan jobbsökandet. Jag fungerar verkligen bäst när jag har en deadline. Resultatet blev Lilla grodan, morfar och döden, som absolut inte vann tävlingen, men som senare blev antagen av IDUS förlag. Och så var det igång. Boken fick en femma från BTJ och litteraturstöd från kulturrådet. ”Wow” tänkte jag, det här kanske är något jag kan göra mer av?

Jag börjar ofta i bilderna. Ibland skapar jag nästan berättelserna för att jag vill ha en anledning att göra en viss typ av bilder. Att skriva och skissa tar lång tid och kommer inte alltid lätt. Man får hela tiden backa och göra om och jag har aldrig klarat av att göra enkla skisser. Jag vill planera ut bilden ner på detaljnivå och litar inte på att jag kan kommunicera vad det är jag vill komma fram till utan att nästan göra helt klart. Min bästa fas är produktionsfasen. När det äntligen är dags att göra färdigt och man kommer in i produktionsmode är det underbart. Jag älskar känslan av att ha veckor eller månader framför mig framför ritbordet med färg, ljudbok och flow. 144

Var hämtar du inspiration till ditt arbete?

mesta, dagsform, ett spännande möte, vädret utanför fönstret. Just nu påverkas jag väldigt mycket av min 4 månaders bebis som utvecklas i racerfart. Det gäller att hänga med samtidigt som jag tampas med att hitta tid och energi till mina egna tankar.

Från min egen barndom och miljön runt omkring mig. Vad var lilla Julia fascinerad av? Bildmässigt så inspireras jag av olika tekniker och mönster. Jag älskar att bara välja några få färger eller att planera ett uppslag så att det känns dekorativt. Jag går också igång på finurliga detaljer och när man lyckas skriva eller rita något som är roligt för barn men som också får den vuxne att känna igen sig eller fnissa till lite.

Vilka möter utmaningar möter du? (i förlagsbranschen, på det personliga konstnärliga planet...) Den största utmaningen är definitivt ekonomi och tid. Ju mer tid man har, desto mer kan man gå utanför sin comfort zone och experimentera med berättelse och bilder. Men det är svårt att få det att gå runt ekonomiskt.

Vad påverkas du av? Vilken svår fråga! Man blir ju påverkad av det 145

Bazar Masarin 2025:2 •

Ofta lägger man en massa tid på projekt och idéer utan att man vet om om det ens kommer att bli utgivet och det finns ju aldrig någon garanti för hur många böcker som sen blir sålda. Just nu löser jag det genom att arbeta deltid med annat. Det tar pressen från skapandet och gör att man får lite mer kreativt svängrum. Jag drömmer om att leva helt och hållet på barnboksskapandet! Vilka böcker/bilder har du med dig från din barndoms läsning? Alla Sven Nordqvists böcker, Allra käraste syster av Astrid Lindgren och illustrerad av Hans Arnold och så minns jag så väl en sönderläst bok om en jätte som åt två små barn som jag inte vet vem som skrev. Man följde barnen när de försökte fly från jätten in genom olika hål i sidorna men de hamnade hela tiden i värre knipa. Jag gillade väldigt mycket böcker med hemliga världar och spännande bilder. Jag hade också perioder där jag älskade alla klassiska sagor om prinsar och prinsessor.

Arbetsprocess:Var är mitt ägg? Julia Groth. Bonnier Carlsén 2025

Drömuppdraget (som konstnär/illustratör) – hur skulle det se ut?

Varför har de stannat kvar tror du?

Oj, det skulle vara någon form av offentlig konst! Jag skulle vilja täcka väggar med bilder och fantasi! En tapetkollektion skulle jag inte heller tackar nej till. Eller att få skapa illustrationer till nyutgåvor av klassiska sagor. Jag skulle också älska att få sjunka ner i ett bokprojekt med luckor, utvik, och finurliga tekniska lösningar.

Jag tror det som stannar kvar är det som triggar den egna fantasin. De där hemliga världarna i Sven Nordkvists böcker skapar parallella berättelser som man kan sitta och fundera över länge efter att berättelsen är slut. I Allra käraste syster finns ett helt fantastiskt kungadöme dolt i trädgården. Tänk om man kunde hitta en hemlig ingång i sin egen trädgård?

Har du någon favorit bland andra illustratörer/ bilderboksmakare? 146

Hur förhåller du dig till recensenternas/ kritikernas läsningar?

Så många! Kalle Anka-illustratören Don Rosa är en stor favorit bland illustratörer. Bland samtida barnboksillustratörer inspireras jag av Jon Klassen, Aron Landahl, Klara Bartilsson, Maya Jönsson, Johanna Björnstjerna, Lotta Geffenblad, Lisa Moroni och många, många fler!

Jag blir alltid glad för en recension. Att någon tagit sig tid till att formulera en åsikt kring något jag skapat tycker jag är smått fantastiskt. Det är klart att en negativ eller ljummen kritik kan svida lite, man har ju lagt timmar av kärlek, svett och tårar på det man skapat, men en recensent som alltid bara stryker medhårs är svår att ta på allvar. Det är inte en lätt uppgift att ge ärlig och relevant kritik.

Läser du recensioner/kritik av dina böcker? Självklart. Den som säger att de inte googlar sitt namn eller sina böcker då och då ljuger...

147

Bazar Masarin 2025:2 •

Arbetsprocess:Var är mitt ägg? Julia Groth. Bonnier Carlsén 2025

148

Jag är nyfiken på hur bilderboken Var är mitt ägg? kom till – kan du berätta något om det? Boken kom av flera saker. 1. Det var första året som vi hade trädgård. Den kom med 12 odlingslådor och ett växthus och därför kände jag ett ansvar att leva upp till odlingspotentialen. Det var frön, förodling, rötter och rensning, jord under naglarna och fnissig glädje när något litet grönt tittade upp. Jag ville fånga allt detta i en bok. 2. Samtidigt hade jag under en längre tid jobbat med en nytolkning av HC Andersens Elddonet som blivit refuserad. Där hade jag grottat ner mig (haha) i de underjordiska tunnlarna som hundarna gömmer sig i med sina skatter och experimenterat med den skrapteknik i oljepastell som jag sedan använde i Var är mitt ägg? Jag ville ha med tunnlarna och skrapandet i ett nytt projekt. 3. Att det blev just en höna och ett ägg tror jag kom sig av ett samtal med en hönsägare vars höns verkligen betedde sig som omtänksamma och oroliga föräldrar. De gömde ägg, ruvade på saker som inte var ägg och lärde sina kycklingar var det var hål i staketet eller hur man gör när man krafsar i marken efter mask. 4. Jag blev gravid under arbetet med boken ochkände mig emotionellt väldigt sammankopplad med hönans oro för sitt ägg. Att bli förälder är omvälvande på en helt ny nivå. Helt plötsligt får ens fokus en helt ny riktning. Jag stod där lutad över ritbordet med mitt gravidillamående och det kändes verkligen som jag ruvade på mitt eget lilla ägg. 5. Var är mitt ägg? Är en tyst bok utan någon text. Det var inte planen, men berättelsen växte fram genom bilder och när de stod klara kände jag att det faktiskt bar utan text. Men jag skickade ändå två versioner till förlaget för säkerhets skull, en med och en utan. Vad arbetar du på just nu - är du redan i gång med något? Just nu är jag föräldraledig och bara att sätta mig ner och skriva svaren på de här frågorna har tagit mig veckor. Därför är det lite av en paus i barnboksskapandet just nu. Men nya och gamla idéer finns alltid närvarande och så fort inspirationen slår till ser jag till att skriva ner en liten rad. Just nu kretsar tankarna kring långsamma berättarformat. 149

Bazar Masarin 2025:2 •

150

Arbetsprocess:Var är mitt ägg? Julia Groth. Bonnier Carlsén 2025

151

Bazar Masarin 2025:2 •

LÄSNINGAR Nu är det jul igen... Margaretha Ullström

De står i kö Anita Vennerstrand

Bildberättelser för alla åldrar Margaretha Ullström

Drömvind Maria Jourdanis

Tre historiska berättelser Margaretha Ullström

Dumplingpalatset Susanne Sandström

Jag måste ta hand om mina fröknar Maria Jourdanis

Manfred & den stulna medaljen Mia Larsson

Marit vill ha mer Sofia Sköld

Påsen Sofia Sköld

Lita aldrig på en fisk Sofia Schöön

Fyra tjuvar och Oskar Susanne Sandström

Dagen vi hittade en drake Maria Jourdanis

Familjen Tvärtomsson Henrika Almström

Stor och farlig Christina Wedenmark

Var är Dim? Maria Jourdanis

I sagoskogen - familjen Kanin Brijdeep Kaur

Inte plats för mamma Sofia Norberg Cedering

152

Packa väskan Anna Carlén

Från Mörkmannen till fotbollsplanen i Alby Margaretha Ulsström

Nu leker vi safari Mia Larsson

En trygg hamn Sara Lindalen

Den korta historien om Franka Sofia Norberg Cedering

Banjo Baby Johanna Nilsson

Dödens dockhus Sofia Sköld

Vägen hem Lina Söderberg

En bok med ambition Hien Ekeroth

Blodlust Sara Lindalen

Vår tupp är död Sofia Sköld

272 När vi var monster Linda Odén

Det stora kakbraket Sara Lindalen

274 Aldrig förstå, aldrig förlåta Brijdeep Kaur

Norrskenet: Sagan om Frejo Sara Lindalen

276 Hand i hand Sara Lindalen

Jakten på vattnet Mia Larsson

280 Strandhäxan Sofia Schöön

153

Bazar Masarin 2025:2 •

Nu är det jul igen...

Margaretha Ullström

vår familj ingår regelmässigt en eller två böcker bland julklapparna till de yngre. Då handlar det om vår ambition att väcka läslust, berika och öppna världen. Mera sällan är det någon bok som skildrar själva julfirandet. Däremot läser vi under december månad ”adventsböcker” och på julaftonen högläser vi alltid Sven Nordqvists Julgröten. I år blir därför ett undantag. I floden av julböcker 2025 återfinns samlingsvolymen Jul med Musse & Helium av Camilla Brinck, samlingsvolymen utgiven av Bonniers Carlsen har i år hamnat i vår julklappssäck. Den innehåller en blandad kompott: två tidigare bilderböcker En magisk julsaga och I väntan på tomten liksom en återberättad ljudberättelse: Det hemliga juluppdraget, och Mumsig lek, Välja gran, Mössens julnatt, (julsången).

I nästa andetag konstateras att berättelsen Det hemliga juluppdraget däremot är längre och någon annan därför bör läsa den högt. Och i just detta upplägg tror jag att samlingsvolymen har ett egenvärde. En nybliven läsare klarar kanske att läsa En magisk julsaga och I väntan på tomten. Fjortonåringen mindes också hur populära böckerna om de magiska mössen Musse och Helium var i kamratkretsen, när hon var yngre. Och antalet titlar, tjugotvå stycken, är ett tecken på att böckerna om de magiska mössen säljer. Ursprungligen är böckerna ljudberättelser och illustrationerna i dem har gjorts av ett team med illustratörer. Det är en intressant utveckling – först ljudbok och därefter skriven bok. De skrivna böckerna är eftertraktade och har många låntagare på bibliotek.

Att just denna julbok hamnar bland årets julklappar beror på att ett av de äldre barnbarnen, en läsvan fjortonåring pekade ut just denna som passande till en av hennes yngre kusiner: ”Den kommer hon att tycka om” och, fortsätter hon, ”den här sagan kan hon läsa själv”.

Vad är det berättelserna slår an på för strängar som gör dem populära? Färgsättning och bilder är glädjefyllda och ingår i en disneyfierad bildtradition om hur jul ”ska” gestaltas i bild. Där finns många konkreta detaljer att fundera över, att se och prata om, men lätt igenkännbara. 154

Jul med Musse & Helium Camilla Brinck Bonnier Carlsen 2025

Ur: Jul med Musse & Helium, Camilla Brinck. Bonnier Carlsen 2025

I många familjer skulle dessa och liknande situationer ha lett till höjda, kanske arga röster och konflikter. En diskussion om vems fel det är. Även om det är kallt, finns värmen i närheten, både i stugan och mellan människorna. Magin är vänlig och hjälpsam. Kanske är det precis det just detta konfliktlösa, pålitligt vänliga kombinerat med snällt, tryggt bus som attraherar de yngre läsarna?

Äventyren är vardagliga, ofarliga och absolut inte konfliktfyllda. I En magisk julsaga har familjen glömt lådan med julklappar hemma. Blir det bråk när det uppdagas? Nej, det är helt enkelt så och bara att fortsätta fram till den som det visar sig insnöade stugan där de ska fira jul. Då är spaden i bilen bra att ha till hands. De skottar undan snön och tycker det är skönt när de väl kommer inomhus. 155

Bazar Masarin 2025:2 •

Många förlag med barnlitterär utgivning satsar rejält på att ge ut någon eller några verkligt läsvärda julböcker. En bok som träffade många av mina känslosträngar och gav mig en riktig läsupplevelse är bilderboken Veckan före julafton av Elin Johansson och Ellen Ekman utgiven på Rabén & Sjögrens förlag. Det är en berättelse som problematiserar fattigdom på ett finkänsligt och underbart sätt. Olika sorters fattigdom finns. I mitt hem fanns en bild med formuleringen att ”I ett hem fyllt av böcker är man aldrig fattig”. Att inte ha en koffert full med pengar att ösa ur, men en mamma som bryr sig, som är lekfull och inkännande ger rikedom. Däremot bidrar föräldrar som inte förmår att övervinna sina egna svagheter, eller som sätter sig själv i första rummet till barnets utsatthet och fattigdom.

Det sägs aldrig rakt ut i berättelsen, men den uppmärksamme vuxne läsaren förstår att den ensamstående mamman försöker hålla vardagsekonomin flytande och att veckan före jul är påfrestande. Dottern frågar ”Blir det inga julklappar i år? Jo såklart säger mamma och stoppar händerna i byxfickorna”. Hemma i lägenheten gör flickan en önskelista, men mamman kommenterar den inte när hon sätter upp den på kylskåpet. Barnet får inte den önskade legokalendern men väl en ”lekkalender”, där lekuppgifterna är instoppade i smällkarameller. En lysande idé att ta efter nästa jul. Men vilket arbete att komma på tjugofyra ”lekuppgifter”. Barnen på förskolan jämför antalet julklappar som finns i respektive hem, men då förblir flickan tyst. En av lekarna i kalendern är julpysslet – att göra en tomteparad av toalettrullar. 156

Veckan före julafton Elin Johansson & Ellen Ekman Rabén & Sjögren 2025

Ur: Veckan före julafton, E. Johansson & E. Ekman. Rabén & Sjögren 2025

Julkalas, Alfons Åberg Gunilla Bergström Rabén & Sjögren 2025

Gunilla Bergströms Julkalas, Alfons Åberg är utgiven postumt på Rabén & Sjögrens bokförlag. Förlaget berättar på sin hemsida att författarens önskan mot livets slut, var att den skulle publiceras trots att hon inte själv hann färdigställa boken. Med varsam hand har hennes familj tillsammans med förlaget färdigställt berättelsen. Julkalasboken därmed blir Gunilla Bergströms (1942–2021) 27:e berättelse om Alfons. Flera generationer av barn har älskat Alfonsböckerna – den första kom redan1972. I en upplysande avslutande text berättas i boken om Gunilla Bergström och Alfons. Där får vi veta att böckerna bara i Sverige hittills tryckts i 6 miljoner exemplar. Det säger en hel del om författarskapet. Och visst har familjen och förlaget funnit rätt ton i färdigställandet. Detta är en riktig Alfonsbok. En underfundigt poängfull vardagsberättelse för de yngsta. Och för alla vuxna nostalgiker som älskat Alfons som barn är boken ett återseende i form av ett psykologiskt drama som utspelar sig även vid högtidligheter. Och visst handlar det om hur vuxna beter sig. Snart är det julmiddag hos farmor och Alfons har satt på sig finkläder. Stort släktkalas med många vuxna. Alfons får i uppgift av farmor att se till att Småtting trivs. Under julmiddagen får barnen sitta med de vuxna, vid det riktiga vuxenbordet. Men inget kalas utan kras. När Småtting välter glaset med julmust som kraschar, blir han ledsen, och senare blir han, vis av erfarenheten, nästan otröstlig när de vuxna klingar i glasen. Bara Alfons kan trösta honom…

Mamman och flickan skapar och leker tillsammans. De respekterar varandra och visar varandra hänsyn. De hör ihop. Och på julafton vidgas kretsen med ytterligare en generation då mormor kommer till dem för att fira jul.Detta är en av de finaste mammorna jag har mött i den fiktiva bilderboksvärlden. Hon framträder som en riktig förebild. Bilderna bidrar och expanderar berättelsen konkret. En pepparkaksvärlds kan se ut på många sätt, och behöver inte vara ett enda hus som tomtar bor i. Här blir pepparkaksvärlden ett helt kvarter med vuxna och barn, och med olika typer av hus, både villor och höghus. Bilderna skapar stämning som skiftar från liv och ljus på förskolan till skymningen, när det blivit dags att vandra hemåt till det väntande myset vid köksbordet med julstjärna och många levande ljus. En bilderbok för barn och föräldrar som griper in i vår tid. 157

Bazar Masarin 2025:2 •

Ur: Tomtens första jul, M. Barnett & S. Smith. Lilla Piratförlaget 2025

158

159

Bazar Masarin 2025:2 •

Tomtens första jul ger ett delvis nytt perspektiv på jultomten. Den inleds med raden: ”Förr i tiden firade Tomten inte jul”. Vad gjorde han då? Firar han jul i vår tid? blir två frågor som nästan direkt infinner sig hos läsaren. Det är den amerikanske författaren Mac Barnett som bytt perspektiv på en av våra vanligaste berättelser, den om tomten. Precis som han har för vana att göra. Barnett var den som gav oss trollets version av de tre bockarna Bruse. Lilla Piratförlaget har gett ut några av hans tidigare böcker, och fler kommer under 2026. Det är en författare värd att följa. I Tomtens första jul översatt av Caroline Bruse berättas kortfattat om tomtens ständiga arbete med att göra julklappar till barnen år ut och år in. Den nyfikne isbjörnen blir besviken och frågar nissarna: ”Var det allt?” Nissarna inser att de borde göra något för Tomten, och morgonen därpå bjuder nissarna honom på kaffe och munkar, och får iväg honom ut i Nordpolens vindpinade marker för att välja gran. Nissarna låter tomten uppleva olika julritualer, till och med ett tomtebesök. Ett uppslag visar tomten i sin fåtölj vid brasan med en bok med bruna pärmar ur vilken han läser högt när det blir hans tur. Förlaget anger att den dikt tomten läser är hämtad ur Julaftonsnatt av Clement Clarke Moore (1779– 1863), en amerikansk författare som framförallt är känd för författaren genom sitt julpoem som bidrog till att göra Sankt Nicolaus populär i USA. Det gavs ut på svenska så sent som 2017 av Modernista. Följande diktrader reciteras av tomten: När han skrattade började magen att skaka Som puddingen gör när man tar för att smaka

Att läsa högt på julafton är en tradition jag själv omhuldar och tycker är väl värd att få leva vidare. När julafton lider mot sitt slut är tomten mycket nöjd med dagen och konstaterar: ”Det här borde vi göra varje år.” En jultradition på Nordpolen för tomtar och nissar har sett dagens ljus. Berättelsen är illustrerad av den kanadensiske illustratören Sydney Smith som 2024 erhöll det ärofulla H. C. Andersen-priset för illustratörer. Hans bilder är något utöver det vanliga. De är stämningsmättade, mjukt romantiska och poetiska.

När vi träffar Tomten första gången på Nordpolen i tomtebyn så ser vi nissar, en isbjörn, renar och en släde. Snön singlar sakta ned och på de utspridda husen ligger snön på taken och värmer de grå, bruna och brunbeigea husen. Det är så juligt det bara kan bli. Nordpolens isblå himmel, vatten och snö bidrar 160

Ur: Tomtens första jul, M. Barnett & S. Smith. Lilla Piratförlaget 2025

Tomtens första jul Mac Barnett & Sydney Smith Lilla Piratförlaget 2025

till en harmonisk tillvaro, och inomhus råder värme, från jättegranens pynt och julbordets spännande maträtter. Fick faktiskt lust att baka en sex våningar hög pepparkakstårta med florsocker på. Berättelsen ger näring till att göra något nytt med det egna julfirandet. 161

Bazar Masarin 2025:2 •

Ur: Nisseboken, Loes Riphagen. Natur & Kultur 2025

162

Nisseboken Loes Riphagen Natur & Kultur 2025

Natur och Kultur ger oss å sin sida en annan sorts julbok genom Nisseboken av Loes Riphagen, översatt av Olov Hyllenmark. Originalet är på holländska. Tomtenissen Tick är läsarens ciceron till tomtenissarnas värld. Först presenterar han sig själv och visar att han kanske inte är så olik oss människor i största allmänhet. Tomtar har känslor precis som vi, de kan vara glada, ledsna, förvånade och arga som nämns inledningsvis i boken. I bilderna som skildrar vardagsmiljöer i stad och land är perspektiven förskjutna vilket ger berättelsen en dynamisk rörelse. Rumsmiljöerna varvas med uppslag, där saker och ting, som till exempel när tomtenissen Ticks visar sina kläder eller sina samlarsaker blir precis en sådan förskjutning. När kvällen närmar sig är det bad- och sovdags. Tomtenissarna badar i en vacker tekopp och sen läses en godnattsaga. Tomtenissar och människor är varandra ganska lika. Och vi är välkomna tillbaka till tomtarnas värld. Detta är ingen bok man sträckläser, snarare en bilderbok att undersöka: Vad är det för kläder tomtenissarna har? Och vad samlar de på? I en barngrupp är det enkelt att överföra en del av samtalet till att som exempel barnen skapar egna listor på samlarsaker, kläder, husdjur eller vad barnen kommer på att de vill göra listor om. Det är också en bok där kontrasterande perspektiv som stor och liten gjorts tydliga och används för att skapa humoristiska situationer. I barngrupper är det ju möjligt att låta barn själva vrida och vända på perspektiv och storleksrelationer. Jag får mängder av idéer till kreativa aktiviteter i samband med jul i en barngrupp. Eller så räcker det gott med att tillsammans med barnen läsa, titta, prata om bilder och fundera över om nissarnas värld egentligen är så olik vår egen.

163

Bazar Masarin 2025:2 •

Bildberättelser för alla åldrar

Margaretha Ullström

itt botaniserande bland bilderböcker utgivna hösten 2025 ledde fram till Kristina Sigunsdotters och Alexandra Dahlqvists berättelse De döda trädens skog med undertiteln faktapoesi utgiven av Bonnier Carlsen. Det är en magisk bok som fångade mig från första stund. I boken bjuder huggormen in oss till ett besök i de döda trädens skog. Det sker med följande ord:

Bilduppslaget är mörkt marinblått med en lila huggorm och röda eldslågor. Det första träd läsaren stiftar bekantskap med är en uråldrig döende ek, där en liten trädsnigel är uppförstorad och lyser nästan neongrönt. Näbbmöss, vildsvin och vattensalamandrar finns det också plats för bland de döda träden innanför sidorna. Ett uppslag närmare slutet visar tulpanskålar som smyckar skogsmusens grav:

Vill du veta varför vi behöver träd som ruttnar, träd som brinner? Stökiga skogar, fulla av grånande ved och rotvältor?

Denna skålsvamp växer bara på grenar från lövträd som begravts i jorden. Där du hittar tulpanskål har du också en chans att hitta andra ovanliga arter.

Och berättaren ställer därefter en direkt fråga till läsaren:

Med direkt tilltal till läsaren involveras läsaren i utforskandet av de döda trädens skog. Bilderna expanderar den poetiska texten både med figurer och färgsättning.

”Vågar du följa med huggormen in?”

164

De döda trädens skog Kristina Sigunssdotter & Alexandra Dahlqvist Bonnier Carlsen 2025

Ur: De döda trädens skog, K. Sigunssdotter & A. Dahlqvist. Bonnier Carlsen 2025

165

Bazar Masarin 2025:2 •

Ur: De döda trädens skog, K. Sigunssdotter & A. Dahlqvist. Bonnier Carlsen 2025

Texten på sista bilduppslaget lyder: Fullmånen tänder vinternattens skimmer. Frostnupna nypon. Spår av varg En bäckspricka i isen. Ännu rinner vattnet genom de döda trädens skog. Lyssna noga. Hör du huggormens ringlande drömmar?

Och en spricka i isbildningen över bäcken löper över bilduppslaget, och den vita snön möter den mörkblå himlen där fullmånen lyser klart och de frostnupna nyponen hänger. En uggla tittar fram ur ett nedfallet träd. Jag letar förgäves efter huggormen – den sover säkert någonstans i ett stenröse under snön. Bild och text utmanar varandra. Och ingenstans skymtar det didaktiska drivet i att lära ut biologisk mångfald och livet i de döda trädens skog. Det är en bildberättelse för alla åldrar. 166

Ur: Pojken på andra sidan havet, Lars Lerin. Bonnier Carlsen 2025

Pojken på andra sidan havet Lars Lerin Bonnier Carlsen 2025

Ytterligare en allåldersbok vill jag uppmärksamma På ett lika naturligt självklart som enkelt sätt lite extra: kontrasterar Lerin på ett par rader Juniors barnLars Lerins berättelse Pojken på andra sidan dom och uppväxt mot att leva i Sverige: ”Och hur havet utgiven av Bonnier Carlsen. Lerin har med i hela världen skulle han kunna ana att han en den här boken skapat en viktig berättelse om alla gång i framtiden skulle komma att göra den långa människors lika värde. I vår tid, där respekten för resan över havet och bli bosatt i det fjärran landet dessa grundläggande värden befinner sig under Sverige? Där man skottar snö om vintern och åker attack, blir bokens saklighet och ömsinta värme, skidor och skridskor.” en stark plädering för en sann humanism och I det varma Brasiliens inland finns många djur, ömsesidig förståelse mellan människor. inte minst olika insekter och kryp som är ovanliga i Det är en kärleksfull allåldersbok i bild och text vårt land. Lerin bekantar oss med dem. som kan läsas och älskas av ung som gammal. Det sker via små bilder av fjärilar, skalbaggar, I fokus står partnern Juniors barndom och uppväxt myggor, trollsländor samt andra insekter krypande i den lilla staden Coroatá i Brasilien. utmed boksidorna, alla återgivna med vetenMed ett poetiskt språk gestaltas en barndom såsom skaplig noggrannhet. I Coroatá tillhör katter och den kan utspelas på den plats där man råkar födas lösdrivande hundar vardagen. De ”blir sällan och med de föräldrar och släkt man råkar ha. klappade och kelade med” och många tvingas Naturligtvis är en barndom i Brasilien på många klara sig själva. Här gestaltas de ömsint och med sätt annorlunda än en barndom i en annan familj ett slags vemod. och ett annat land. Lerin är en skicklig akvarellist, något boken sida Men barn är ändå barn och varandra så lika som för sida ger talrika exempel på. Det är svårt att alla andra människor. sätta ord på och bör därför ses … 167

Bazar Masarin 2025:2 •

En helt underbar berättelse är slutligen Elefanten Algots Lidanden av Filippa Hella utgiven av Litorale. Pärmens insida och första sidan är kolorerad i blåvitt, där vi ser Algot vända ryggen mot läsaren och blicka ut över världen högt uppifrån ett berg. Han är stadd på vandring. Framsidan pryds av ett porträtt av Elefanten Algot innanför en oval guldfärgad tavelram med en sirlig rosett upptill. Det liknar den typ av bokmärken av kungligheter som var vanlig vid mitten av 1950-talet. På titelsidan anges även: Algot – En elefant som inte tillhör mängden. Elefanten är en stilig herre. Med gul väst och fluga, och en kavaj med slag. Han är verkligen värdig, även i sin stora hjärtesorg. På baksidan kan vi läsa: Algot den sorgmodige är en seriefigur som gråtit på sin fuktiga trasmatta alltför länge. Nu är det dags för honom att bege sig på en resa, till en annan tid, till ett annat land. Han klär sig i blå rock, gul väst, blåa byxor och gula strumpor. Följ med Algot då han dyker upp i en av världslitteraturens klassiker. Inledningsvis är elefanten ensam. Och ledsen. Men så går han på en fest och förälskar sig i elefantflickan Lotta. En underskön varelse. Och hon blir också förälskad i honom, trots att hon redan har en pojkvän, Albert. Men Albert är bortrest och Lotta ensam, så hon uppmuntrar Algot.

Och Algot planerar att han ska be henne om hennes hand … men så kommer Albert hem. Och sorgen blir stor. Och ensamheten ännu större än tidigare. Berättelsen är utförd med streckteckningar, ibland stora och ibland i flera rutor på en och samma sida. Det är sparsmakat och originellt, som upplagt att bli en riktig kultbok om lidelsefull förälskelse och sorg. 168

Elefanten Algots lidanden Filippa Hella Litorale 2025

Ur: Elefanten Algots lidanden, Filippa Hella. Litorale 2025

Åter till blinkningen till världslitteraturen? Ja visst får den en tydligare mening genom allusionen till Johann Wolfgang von Goethes Den unge Werthers lidanden, världslitteraturens kultroman nr 1 om olycklig förälskelse. Redan inledningsvis finns ett citat från Johann Wolfgang von Goethe som bygger vidare på anspelningen i titeln och anslår tonen för fortsättningen: ”Låt mig gråta! Det är alls ej

Visst hette den unge Werthers älskade Lotte? Och visst är hon tillsammans med Albert. Och visst skrev Goethe en roman om Lotte i Weimar. Och författaren anger att ”Boken är tillägnad alla gråtmilda elefanter och människor.” Men allra först på en egen sida finns förhoppningen: Ifall ditt hjärta känner samma längtan som Algots kan kanske den här lilla boken bli din vän.”

skamligt!”

169

Bazar Masarin 2025:2 •

Ur: Elefanten Algots lidanden, Filippa Hella. Litorale 2025

170

171

Bazar Masarin 2025:2 •

Tre historiska berättelser

Margaretha Ullström

itt intresse för historiska berättelser har aldrig sinat, däremot tvivlar jag ibland på den inneboende kraft jag utgått från att de besitter för att förmedla historisk kunskap. I bokhögen av höstböcker för barn och unga har jag funnit två titlar som fångat mitt intresse för att de innehåller berättelser att bli uppslukad av, dessutom berättelser som passar både pojkar och flickor. Det talas ofta om att slukaråldern håller på att försvinna och att det är svårt att finna litteratur till pojkar i tio- till tolv-årsåldern eller mellanåldern. Men Augustin Erbas Björnpojken och Mia Öströms Den vita döden är äventyrsberättelser som präglas av en engagerad berättarglädje och dessutom av meningsfullhet. Utan pekpinnar förmedlas dessutom mängder av historisk kunskap. Den tredje historiska berättelsen, En flickas krigsdagbok av Jessica Bab, uppfattar jag som en mer eftertänksam och reflekterande text och den vänder sig till unga läsare i olika åldrar. De tre titlarna har samtliga en tydlig verklighetsanknytning! Två av dem behandlar historiska skeden som är frekventa i barn- och ungdomslitteraturen, vikingatiden och andra världskriget, men delvis med nya perspektiv. Mia Öströms Den vita döden gestaltar å sin sida en äventyrlig expedition till Antarktis i början av 1900 – talet. 172

Björnpojken Augustin Erba Rabén & Sjögren 2025 Den vita döden Mia Öström Lilla Piratförlaget 2025 En flickas krigsdagbok Jessica Bab & Ida Björs Lilla Piratförlaget 2025

173

Bazar Masarin 2025:2 • Tack vare arabiska berättare, till exempel Ahmad ibn Fadlan, som i sin resebeättelse berättar om de nordiska handelsmännen, vet vi mer om vikingarna. De handlade med svärd och skinn, tog slavar som såldes och begravde sina döda i hög, tillsammans med en del av sina ägodelar. De drog sina skepp mellan Don och Volga. Bulgar hette en under vikingatiden en stor handelsplats som var en viktig knutpunkt där floden Volga kröker sig. Bulgar var Volgabulgarernas huvudstad. Här korsades vägarna från Skandinavien i norr över Gotland till Bagdad i söder, sidenvägen från Kina i öster och vägarna västerut mot Europas städer. Ahmad ibn Fadlan befann sig år 922 i Bulgar. Han var utsänd av den abbasidiske kalifen al-Muhatir i Bagdad för att sprida Koranens lära och underlätta befolkningens övergång till islam. Där träffade han nordbor som kallades ”rus” och som han beskriver i smickrande ordalag: ”Jag har aldrig sett så fulländade kroppar, de var som palmträd, blonda och rödlätta.” Deras klädsel beskrivs: ”De har varken jackor eller kaftander utan mannen bär en dräkt som täcker ena sidan av kroppen och lämnar en hand fri. ” Men deras levnadssätt skildras dock inte lika smickrande: de beskrivs som ”snuskiga, ogudaktiga och sexuellt lösaktiga” och påstås ägna sig åt ”öldrickning och super dag och natt” (citerat efter Malin Lindquist ”Hemfört från kalifens länder” i Sverige och den islamiska världen – ett svenskt kulturarv, s. 74.) Utifrån denna historiska kunskap har Augustin Erba fantiserat och skapat en berättelse som griper tag och hela tiden lockar läsaren att fortsätta läsa.

Mötet mellan Ahmad ibn Fadlan från Bagdad och vikingar utgör startpunkten för Augustin Erbas äventyrsberättelse Björnpojken, utgiven av Rabén & Sjögrens förlag. Berättelsens arabiske upptäcktsresenär har med sig sin son Rashid på resan, en vetgirig och nyfiken elvaåring. Inledningsvis möter läsaren pojken sittandes ensam i ett kyligt hus ”vid en isig flod” väntandes på fadern. Väl hemma har fadern ingen tid över för att umgås med sonen utan sätter sig genast för att anteckna sina upplevelser. Pojken lämnar uttråkad deras övernattningsställe och smyger ut i mörkret, finner där vikingarnas lägerplats, iakttar dem och lyssnar på deras konstiga språk. Det vill sig inte bättre än att han blir upptäckt och tillfångatagen, senare säljs han på en slavauktion till en rik vikingakvinna och hennes män. Det är en rapp och fartfylld historisk berättelse som gestaltar den kulturkrock som uppstår när pojken Rashid kommen från en välutbildad högreståndsmiljö i Bagdad med vana att bli behandlad med aktning och respekt möter de vikingar han uppfattar som råa sällar, smutsiga och trasiga. Förtvivlad, men modig och företagsam, bestämmer han sig för att mot alla odds fly från vikingarna för att återvända hem till Bagdad. Han är långt hemifrån i ett land där han inte förstår språket och inte har några vänner. Under ett flyktförsök hamnar han hos en björnhona som släpar honom till idet där björnungen sover. Utmattad somnar han mellan de två och när han vaknar har björnhonan avlidit.

Äventyren innehåller utöver den självklara historiska dimensionen ytterligare dimensioner, där människors behov av att höra samman och pojkars behov av närvarande pappor lyfts fram. 174

En vänskap mellan Rashid och björnungen utvecklas, en vänskap som vid några tillfällen räddar pojkens liv. Sigurd, en viking i en by någonstans vid Mälaren, blir en viktig fadersfigur för Rashid. Han är en vidsynt och klok man som tar sig an Rashid och möjliggör hans återresa till Bagdad. Efter att under en längre tid ha levt tillsammans med Sigurd bland bönderna i byn, ger sig han sig av mot Birka för att komma med en båt söderut mot Bagdad. Det finns ett driv i skildringen ända fram till slutet, ett slut jag inte ska avslöja här, men som inbjuder läsaren till ytterligare berättelser om kalifernas Bagdad. Äventyren innehåller utöver den självklara historiska dimensionen ytterligare dimensioner, där människors behov av att höra samman och pojkars behov av närvarande pappor lyfts fram. Det finns i berättelsen även en smart trälflicka som även hon smiter sin väg. Hennes namn är Neferet. Jag hoppas att Augustin Erba också skriver hennes historia.

I Mia Öströms Den vita döden utgiven på Lilla Piratförlaget, berättas om den brittiske polarfararen Ernest Shackletons Antarktisexpedition vars officiella namn var The Imperial Trans-Antarctic Expedition. Han var den siste av de klassiska polarfararhjältarna eller äventyrarna. Expeditionen lämnade Storbritannien med fartyget Endurance sommaren 1914. Öströms berättelse startar i Buenos Aires den 26 oktober 1914. Första kapitlets avslutande mening lyder: ”För första gången i mitt liv är jag helt ensam.” Konstaterandet görs av jag-berättaren Sven. När han vaknade på morgonen var det alldeles tyst i huset och han kände att något var fel. Hans far brukade alltid låta när han sov, men inte denna morgon. Nu var allt tyst och stilla. Och Sven förstår att fadern avlidit. Och det var bara de två kvar i familjen efter att modern dött i samband med att familjens andra barn skulle komma till världen. Den efterlängtade systern dog också. Och nu är Sven ensam. Han vet att han nu måste lämna hemmet innan någon myndighetsperson placerar honom på barnhem. Trots tårar och sorg vet han att han måste packa klokt, för nu ska han ta sig till sina släktingar i Sverige och färden dit blir strapatsrik och kan ta lång tid. Han lämnar hemmet och byn och kommer till hamnen i Buenes Aires, där han osedd går ombord på fartyget Endurance. Sven får stanna på båten då de redan befinner sig långt ute till havs när han upptäcks. På båten får han vänner som skyddar honom mot en och annan motståndare. I korta kapitel berättas kronologiskt om expeditionen, dess vedermödor och faror, om viljan att överleva till vilket pris som helst. Det är en berättelse om rädslor, utmaningar och mod. Skildringen följer verklighetens expedition i spåren, de fastnar i isen, de kommer till Elefantön och en liten skara far tillsammans med kaptenen i en liten båt mot ön Sydgeorgien för att skaffa hjälp. Ingen omkommer, alla räddas, utom hundarna. Sven når inte Sverige utan följer med till Harrys hem i England. Harry är en av de sjömän ombord på båten som hjälper honom till rätta. Han presenterar sig som ”snickare och sjöbjörn. En annan notabel medresenär är Tom, expeditionens fotograf.

/.../ berättas kronologiskt om expeditionen, dess vedermödor och faror, om viljan att överleva till vilket pris som helst. Det är en berättelse om rädslor, utmaningar och mod. Skildringen följer verklighetens expedition i spåren 175

Bazar Masarin 2025:2 •

En historisk berättelse med en helt annan ton är En flickas krigsdagbok av Jessica Bab, illustrerad av Ida Björs och utgiven av Lilla Piratförlaget. I maj 2025 var det 80 år sen krigsslutet firades runt om i Europa, även i Sverige. ”Dagboken” nådde bokhandelsdiskarna i samband med firandet fredsdagen i maj 2025. Berättelsen bygger på intervjuer med verklighetens ”Vera” som växer upp i en judisk familj i Stockholm under andra världskriget och är utformad som en dagbok. Vera är i sjuårsåldern när kriget bryter ut och dagboken sträcker sig fram till fredsslutet i maj 1945. Hon beskriver i sin dagbok sina tankar om livet som det är runt omkring henne. Hon blandar stort och smått, vad som händer i skolan och hemma. Kriget står för dörren, tyskarna anfaller Polen och England och Frankrike förklarar Tyskland krig. Vera och hennes bror märker att de vuxna undanhåller barnen krigshändelser, och oron för att kriget ska komma till Sverige biter sig fast i Vera. Hon berättar om typiska vardagsinslag för tiden som ransonering och kokslov. Genom en lågmäld ton växer strängar med starka känslor fram. Eftersom Vera ingår i en judisk familj finns ritualer och traditioner som inte alla barn i Sverige är förtrogna med. Dessa och lite annat förklaras i ett särskilt avsnitt i slutet av boken. I vår tid har kanske kännedom om judiska seder och bruk större betydelse än på länge, vilket bidrar till att berättelsen äger en särskild aktualitet.

Ur: En flickas krigsdagbok,

Dessa tre titlar om skilda historiska perioder och händelser, bidrar var och en på sitt sätt till en fördjupad förståelse av den aktuella tidsperiod eller händelse de skildrar och bidrar till att öka nyfikenheten på andra tider och andra kulturer.

176

Vera och hennes bror märker att de vuxna undanhåller barnen krigshändelser, och oron för att kriget ska komma till Sverige biter sig fast i Vera. Hon berättar om typiska vardagsinslag för tiden/.../

, J. Bab & I. Björs. Lilla Piratförlaget 2025

177

Bazar Masarin 2025:2 •

Jag måste ta hand om min

Maria Jourdanis

et här är en rolig bok som tar upp tanken som barn ofta tror : att pedagogerna faktiskt BOR på förskolan och enbart lever för sina förskolebarn. Alla vuxna på förskolan kallas fröknar oavsett kön – något jag själv faktiskt upplevt i mitt arbete som förskollärare. Lite som att manliga sjukskötare kallades syster förr. Flickan som heter Cleo är så omtänksam så hon packar ner både mjölk, ost och kaviar när de är på väg till förskolan. För tänk om det tagit slut under helgen? Och vuxna brukar ju gilla kaviar. Pappa försöker inlägga veto och det mesta får stanna kvar hemma. Dock inte sylten. För de får så sällan sylt på förskolan och fröknarna tycker mycket om sylt på sin gröt. Under förutsättning att sylten STANNAR i ryggsäcken går pappa slutligen med på det. Den klassiska kompromissen mao. (Du får ta med bilen men den måste stanna i ryggsäcken! Hur många föräldrar har inte använt sig av den varianten för att äntligen komma iväg till förskolan?) När de väl kommer till förskolan är de så sent ute att frukosten redan är över! Vilket elände! Allt är pappas fel! Cleo blir förtvivlad men det går över när hon får lov att köra matvagnen till köket. Och vad får hon se där tro? Jo, ett berg av pannkakor!

Vad passar bättre till sylt om inte pannkakor? Raskt hämtar hon sin ryggsäck och är noga med att inte plocka upp sylten ur den för det har hon ju lovat pappa. Sen fixar hon en maffig pannkakstårta med mycket sylt emellan varje pannkaka. Det blir rätt kladdigt i ryggsäcken, men har man lovat så har man. Hon bjuder sen hela avdelningen på pannkakstårtefest: 178

Jag måste ta hand om mina fröknar Klara Perssson & Emma Göthner Rabén & Sjögren 2025

Ur: jag måste ta hand om mina fröknar, K. Persson & E. Göthner. Rabén & Sjögren 2025

na fröknar

Vad ska vi då ha till lunch undrar fröken Aida lite stillsamt. när hon insett att Cleo gjort tårta av deras lunchmat. Men även detta har Cleo en lösning på såklart. Hon har ju ett reklamblad från pizzerian i sin ryggsäck. Det är bara att ringa och beställa!

sina “fröknar” på alla sätt och vis. Hon vet också att barnen är mycket viktiga för dem. Men på helgerna får de klara sig själva! Tapetsidorna innehåller skisser från tänkbara händelser på en vanlig förskola. Bilderna inne i boken är i glada men milda färger och beskriver en lätt igenkännlig förskolemiljö.

Jag måste ta hand om mina fröknar är en berättelse om en liten handlingskraftig flicka som månar om 179

Ur: Marit vill ha mer, Julia Hansson. Natur & Kultur 2025

Bazar Masarin 2025:2 •

180

Marit vill ha mer Julia Hansson Natur & Kultur 2025

arit vill ha mer

Sofia Sköld

bilderboken Marit vill ha mer, som släpptes i augusti 2025, har författaren Julia Hansson valt att lyfta fram något många barn i målgruppen 3-6 år (och kanske även äldre barn och vuxna?) säkert kan känna igen sig i: nämligen känslan av att vilja ha mer. Marit vill gärna ha mer av allt det hon älskar, såsom mer mamma och mer tid med kompisar – men hon vill inte ha mer banan. Bara av det som är riktigt härligt vill Marit ha mer. Julia Hansson som tidigare gett ut bl. a. den Augustnominerade Korven och havet har inte bara skrivit bokens text, hon har även skapat de rika illustrationerna. Färgskalan här känns genomtänkt och skapar ett fint helhetsintryck samtidigt som illustrationerna och upplägget av själva boken kompletterar texten på ett kul sätt – inte minst när Marit drömmer om mer! Då kan nämligen läsaren få ”öppna” dörrarna till Marits drömvärld genom att veckla ut uppslaget och få titta in. På dörrarna till drömmen står ordet ”mer” på flera olika lekfulla sätt vilket adderar ett humoristiskt och samtidigt lite nyskapande element. Sammantaget är det här en fin bilderbok väl anpassad för målgruppen, om än den upplevs något kort. Som läsare kunde det vara roligt att få stanna till lite längre i Marits värld – man vill liksom ha mer, precis som Marit själv.

181

Bazar Masarin 2025:2 •

Vissa fiskar äter sjögräs. Vissa fiskar äter små

oskyldiga krabbor som bara

vill ha en trevlig stund i havet.

Lita aldrig på en fisk. Vissa fiskar äter andra fiskar.

Ur: Lita aldrig på en fisk, N. Sharpson & D. Santat. Lilla Piratförlaget 2025

182

Lita aldrig på en fisk Neil Sharpson & Dan Santat Översättn. Caroline Bruce Lilla Piratförlaget 2025

Lita aldrig på en fisk

Sofia Schöön

ag tänker bara fräckt anta att vi alla som läser den här texten har träffat barnet som inte vill ha en föreläsning. De kommer ju i olika upplagor, barnen. En del suger åt sig andras kunskap som svampar, andra vill fladdra iväg som fjärilar i samma ögonblick de inser att någon försöker lära dem något. En del sitter snällt vid din sida och hör gärna en berättelse och andra är alltid på väg, har alltid något bättre för sig. Det kan vara något nästan invasivt med att bestämma sig för att lära någon allt om, låt oss säga, fiskar. Vissa sorters barn, vissa sorters hjärnor, låser sig omedelbart i samma ögonblick de inser att det finns någon slags agenda med berättandet. Och det är det som är det riktigt fiffiga med Neil Sharpsons (text) och Dan Santats (illustrationer) bilderbok Lita aldrig på en fisk. Den sätter sig inte över barnet och matar det med kunskap. Den väver in kunskapen och börjar i stället konspirera med barnet. 183

Bokens första sidor ska likna en gammal stel faktabok. Den skildrar olika djurklasser utifrån huruvida de lägger ägg, har päls eller kanske diar sina ungar. Sen kommer berättaren till fiskar och då spårar allt ur totalt. För det går faktiskt inte att lita på fiskar. Först skildras fiskarnas oberäknelighet i saker som karaktäriserar dem på riktigt. De kan ha gälar eller lungor. De kan äta olika saker. Berättaren stannar dock inte där. Berättaren menar att fiskar är smutsiga lögnare. Berättaren vill dra med oss alla i sin konspiration, hur kommer det sig till exempel att skepp bara sjunker ute till havs där fiskarna bor? Säkerligen har fiskarna något med det att göra. I slutet avslöjas det vem vår fiskhatande berättare är. En liten krabba som är bitter över att vissa fiskar äter krabbor. Berättargreppet är inte bara väldigt roligt, utan ett smart sätt att lära barn mer om fiskar utan att det känns som att de sitter och uthärdar en lektion. Det låter också barnet vara den smartare, den som vet bättre än berättaren. Barnet vet ju mycket väl varför skepp alltid sjunker till sjöss och inte på land. Vidare funkar boken alldeles utmärkt för att diskutera källkritik med de yngre åldrarna. Den visar vikten av att veta vem som står för källan och hur till och med sanna saker kan förvridas till något som inte är sant. Santats illustrationer blir ett fint komplement till Sharpsons text med roliga detaljer att upptäcka och en härlig blandning av realism och absurditet.

Ur: Dagen vi hittade en drake, Sofia Falkenhem. Rabén & Sjögren 2025

Bazar Masarin 2025:2 •

184

Dagen vi hittade en drake Sofia Falkenhem Rabén & Sjögren 2025

Dagen vi hittade en drake

Dagen efter stormar finns det alltid mycket spännande saker som vågorna spolat upp på stranden. Ochden här dagen hittar det något som lever! De bär hem varelsen och bäddar ner den i underslafen. Sen försöker de truga i den något att äta, men den vill varken ha sill eller marmeladmacka. Vad äter en sådan varelse egentligen? De känner sig uppgivna. En ny storm närmar sig och de ska traska upp till fyren igen. När de tänder ficklampan händer något oväntat. Med ett glufs har varelsen svalt lampan. Den slukar även lavalampan som de tänder. Sen får den syn på fyren. Den vill äta FYREN! Men NEEEJ det får den ju inte göra! När mamma ser att de fångat en åskdrake lockar hon ut den genom fönstret. Där ute på himlen finns just det som åskdrakar vill ha. Massor med blixtar! Familjen ser åskdraken äta sig mätt därute på himlavalvet och sen sätter de sig och läser en bok om väldens alla hemligheter. Mysigt. Och dagen därpå är allt som vanligt igen. Skönt.

Maria Jourdanis

oken bjuder oss på dramatiska bilder och små enkla meningar i en underbar kombination. “Vi klara oss själva i stugan”. Man får söka igenom hela bilden för att hitta den lilla stugan det talas om. Vilka är det som klarar sig själva där tro? Jo två syskon som också vet precis när det är allvar– för när det stormar beger man sig genast upp till de vuxna i fyren. Där är det fullt med spännande saker att titta på men barnen är mer fascinerade av de mäktiga blixtarna ute på himlen. Det går inte att låta bli att titta fastän pappa tycker att de ska gå bort från fönstret. Så småningom somnar barnen och först då får vi läsare veta vad mamman och pappan sysslar med uppe i fyren. De hjälper båtar att hitta rätt i stormvädret!

Sofia Falkenhem målar upp mycket dramatiska bilder där färgerna nästan exploderar ut över sidorna. På vissa sidor talar endast ovädret – nästan ordlöst. Man känner faran och allvaret som starkt kontrasteras av det lugn som finns inne i fyren tillsammans med mamman och pappan. Det här är en bok som både skrämmer och lugnar. Det KAN bli farligt men ändå inte. Lagom otäckt är spännande. Som att åka en hiskelig åkattraktion på Liseberg. Det pirrar i magen och man vill skrika men det går bra till slut. Man har överlevt! Det var inte farligt på riktigt. 185

Bazar Masarin 2025:2 •

Ur: Dagen vi hittade en drake, Sofia Falkenhem. Rabén & Sjögren 2025

186

187

Bazar Masarin 2025:2 •

Stor & farlig

Christina Wedenmark

Ur: Stor & farlig, Marcus Jernberger. Lilla Piratförlaget 2025

arcus Jernberger är illustratör och bildberättare. Han debuterade 2022 med bilderboken Kattrestaurangen. Han har gått på Konstfack, Nyckelviksskolan, Basis konstskola (där han nu undervisar i illustration), och en kort period på Central Saint Martins i London. Marcus har ett genuint intresse för djur och natur och har under drygt tio år arbetat på Skansenakvariet. Där kunde han uppleva att familjer kom tillsammans med sina barn för att titta på ”gulliga” djur. Ibland blev upplevelsen inte så ”gullig” som de tänkt sig och framför allt de vuxna blev besvikna. Djur är djur. Ibland äter de andra djur. Det skall inte fördömas. Barnen bör få träffa djuren på deras villkor, säger han. I sin nya bilderbok Stor & farlig möter läsaren en liten djurfamilj där Rudi är den minsta av dem. De är på väg till marknaden. De bär på korgar att fylla sina varor med. Rudi känner redan att det kommer att bli extra tungt för honom eftersom han är minst av dem. Familjen är på väg ut ur hemmet, en stor tekanna med rundade gallerförsedda fönster omgivet av grönskande växtlighet. Möjligen en influens från Tove Janssons muminvärld. Bärandes på sina korgar går familjen iväg i vackra små caper där vissa har spetskantade kjolar men Rudi har byxor med stövlar. Störst går först och liten sist. Marknadsplatsen är ett myller av djur och marknadsstånd. Råttor, björn, fåglar och andra djur kikarpå frukt och grönsaker, fisk, honung och prylar. 188

Stor & farlig Marcus Jernberger Lilla Piratförlaget 2025

189

Bazar Masarin 2025:2 •

Ur: Stor & farlig, Marcus Jernberger. Lilla Piratförlaget 2025

190

Färgerna är genomgående milda, som en spegling av naturens toner. Det gäller även djurens klädsel och marknadens markiser och flaggor. Miljön känns trygg och ombonad. Lite småprat här, klämma på varor någon annanstans. Björnen ser lite surmulen ut där han står ensam utan kunder. Just när det är lugnt och stilla dyker den store Maximilian upp. Hans vagn erbjuder mycket att handla men viktigast av allt är att förbereda sig inför mötet med den stora besten. Han är stor och farlig, säger Maximilian. Tryggheten förbyts till oro. Djuren tittar med bekymrade blickar på Maximilian och lyssnar till hans varningar. Kalabalik uppstår på marknadsplatsen när ett ”isande läte” hörs från skogen. I bild framträder ett par stora ögon och en mörk silhuett mellan träden. Djuren flyr åt alla håll. Rudi flyr in i Maximilians vagn. Där har han sällskap av en salamander, en spindel, en slända och en jordlöpare, alla tillhör skogens mindre varelser. När jordlöparen får stopp på vagnen samlas djuren vid en liten damm. I vagnen hittar de en stor dräkt. Om de klär ut sig i den kanske den kan hjälpa dem att fånga besten. Bilden visar de små djuren i samarbete med varandra när de försöker komma underfund med bästa sättet att använda dräkten. I bakgrunden syns den store Maximilian titta på utan att aktivt delta. Tillsammans hjälps de åt att bilda ett jaktlag. Mötet med besten blir mer kaotiskt än vad de tänkt sig. Nu jagar besten inte ett djur, när förklädnaden faller jagar han många små i stället. Plötsligt är Rudi ensam med besten. Tänk om han blir uppäten nu! Bäst att försöka samtala med honom. Rudi förklarar att han är så liten, knappt en munsbit, och det är väl inte vad besten brukar äta? Helt rätt! Visst hade han tänkt sig något större. En oväntad vänskap uppstår och Rudi bjuder hem besten på middag. Ibland är det bra att vara liten, åtminstone om man har en stor vän. Berättelsen har sagoton och ett vackert språk. Bilderna är fascinerande. Från omslagsbilden i ljusa toner med vackert ornamenterade bilder av djur och natur i en ram. Innanför ramen bildar växtligheten runt Rudi en silhuett av en den stora besten i profil. Rudi står med en korg på ryggen med blicken riktad åt höger. Han är på väg ut i ett äventyr. Ett äventyr som i detaljerade bilder gjorda med pyramidformad spets på kalligrafipenna skildrar minst lilla ludd på larven, varje litet streck på kotten. Ingenting lämnas åt slumpen. Följ med Rudi (betyder liten varg) på ett spännande äventyr för att fånga besten. Boken kommer snart på franska. 191

Bazar Masarin 2025:2 •

192

Bland monster och spöken i Sagoskogen Jonna Björnstjerna Bonnier Carlsen 2025

I sagoskogen

Brijdeep Kaur

n generös och stämningsfull samlingsvolym som verkligen gör skäl för sitt namn. Här möter vi Jonna Björnstjernas älskade bilderboksvärld när den är som bäst: lagom läskig, djupt humoristisk, varm och full av detaljer som lockar både barn och vuxna till upprepade läsningar. I centrum står extra mycket och med all rätt: den underbara familjen Kanin och deras liv i Sagoskogen, där vardag och äventyr ständigt glider in i varandra. Sedan debuten med Lillebror Kanin 2007 har Jonna Björnstjerna etablerat ett helt eget uttryck inom svensk barnlitteratur. Hennes bilderböcker vågar vara mörka utan att bli skrämmande på riktigt, och de tar barns känslor på allvar utan att tappa lekfullheten. I hennes berättelser finns monster, hot och mysterier, men alltid med en trygg famn i botten. Och den famnen tillhör ofta familjen Kanin.

Familjen Kanin – hjärtat i Sagoskogen Det är svårt att inte fästa sig vid familjen Kanin. De är på många sätt helt vanliga: mamma Kanin som försöker få vardagen att fungera, syskon som retas, samarbetar och ibland missförstår varandra. Samtidigt är de allt annat än vanliga, eftersom deras värld befolkas av sjöodjur, troll, spöken och otursgubbar. Just i mötet mellan det trygga familjelivet och det oväntat kusliga uppstår seriens magi. Lillebror Kanin, oftast rädd men ändå modig när det verkligen gäller, fungerar som en perfekt identitetsfigur för unga läsare. Han är inte orädd; tvärtom. Men han handlar ändå. Storasyster och Storebror är både förebilder och plågoandar, precis som syskon ofta är, och mamma Kanin är den där lugna mittpunkten som ger trygghet även när världen runtom verkar gå snett.

193

Bazar Masarin 2025:2 •

Tre berättelser – tre sorters rysmys I Bland monster och spöken i Sagoskogen samlas tre fristående men tematiskt sammanlänkade berättelser: Djupsjöns hemlighet, Farbror Elände och Spöktåget. Tillsammans bildar de en mörkt glimrande helhet som visar bredden i författarens berättande. I Djupsjöns hemlighet möter vi rädslan för det okända, för det som döljer sig under ytan. Lillebror Kanins obehag inför att bada i Djupsjön är lätt att känna igen sig i, och när syskonen plötsligt försvinner förvandlas rädslan till ansvar. Här blir Lillebrors mod som tydligast: trots sin skräck kliver han fram när det verkligen behövs. Den mystiska sjön, de märkliga fiskarna och hotet om Sjöodjuret skapar en suggestiv stämning som balanserar perfekt mellan spänning och trygghet. I Sagan om den underbara familjen Kanin och Farbror Elände får vi möta oturen personifierad. Eländet som sprider sig i skogen genom vissna morötter, kladdiga blåbär och märkliga olyckor är både komiskt och obehagligt. Berättelsen är en fin skildring av hur barn upplever när allt bara går fel; och hur mod, list och samarbete kan vända även den mest hopplösa situation. I Spöktåget når rysmysen sin visuella kulmen. Ett spöktåg som varje kväll kör mot avgrunden, fullt av hålögda spöken, skelett och huvudlösa varelser, är som hämtat ur en klassisk skräckfilmmen anpassat för barn. Lillebror Kanins intresse för tåg ger berättelsen en extra dimension, och mysteriet kring förbannelsen gör att spänningen håller hela vägen. Här finns både skräck, sorg och hopp, och återigen är det Lillebrors empati och iakttagelseförmåga som blir avgörande.

upptäcka. Det är böcker som bjuder in till att stanna upp, peka, prata och läsa om.

Bilderna är en värld att förlora sig i! Jonna Björnstjernas illustrationer är en lika viktig del av upplevelsen som texten. De är rika på detaljer, mörka men färgstarka, och fulla av små blinkningar till sagotraditioner, populärkultur och klassisk skräck. För barnen är de spännande och lite pirriga; för vuxna finns extra lager att 194

En självklar plats i barnbokhyllan Bland monster och spöken i Sagoskogen är mer än bara en samlingsvolym. Det är en hyllning till familjen Kanin och till barnlitteratur som vågar vara både snäll och läskig, både rolig och allvarlig. Genom att samla dessa tre berättelser får läsaren

Ur: Bland monster och spöken i Sagoskogen, J. Björnstjerna. Bonnier Carlsen 2025

en fördjupad bild av Sagoskogen och dess invånare; och framförallt av den underbara familjen Kanin, som med värme, mod och sammanhållning visar att även de mest skrämmande äventyr går att ta sig igenom tillsammans. Det här är en bok som förtjänar sin plats i varje barnbokhylla; gärna välbläddrad, högläst och älskad om och om igen. 195

Bazar Masarin 2025:2 •

Ur: De står i kö, Per Dybvig. Lilla Piratförlaget 2025

196

De står i kö Per Dybvig Lilla Piratförlaget 2025

De står i kö

Anita Vennerstrand

vist , ett litet djur med päls och horn , av obestämd art , har letat efter någon att leka med. Plötsligt upptäcker han en mängd andra ”djur" , men vad gör de ? De står i kö! För att få delta så finns det tydligen regler kring köandet. Kvist försöker få en plats i kön, men ingen är villig att ge honom det. Det är längst bak som gäller ….och det är oändligt långt bort. Men med hjälp av Elefanten så löser Kvist det hela på ett fantastiskt sätt. Djuren i berättelsen är av olika storlek , karaktär och färg. Sådana som finns i fantasin och de som finns i verkligheten , stora som små. Alla fint tecknade i mustiga färger. Uppslagen har olika avstånd och storlek på figurerna , vilket gör att man ibland är nära , ibland långt ifrån. Man kan ana doften av höstskog. Trots den sparsamma texten så känns den fyllig och innehållsrik. Fungerar lika bra att läsa i grupp som enskilt. Växer för varje läsning. P.s Har läst denna i den grupp barn jag arbetar med , ca 18 barn mellan 2,5 år till 5,5 år. Helt tyst första läsningen. Andra gången glada tillrop. Tredje läsningen : skratt och alla börjar fatta hur smart Kvist varit. Vi har nu även en ny lek: ALLA I KÖ EFTER KVIST! En är KVIST, som ropar : alla i kö efter Kvist! En kö bildas. Någon är nu Elefanten som blåser bort hela kön = alla barn i kön rusar iväg under skratt och skrik! Ny som är KVIST nästa omgång……… D.s.

197

Bazar Masarin 2025:2 •

198

Ur: De står i kö, Per Dybvig. Lilla Piratförlaget 2025

199

Bazar Masarin 2025:2 •

Drömvind

Maria Jourdanis

Ur: Drömvind, Lotta Geffenblad. Bonnier Carlsen, 2025

römvind inleds drömlikt med en blålila bild av hur månen kammar sitt hår – en helt ny tanke detta att månen kan ha hår! Texten är behagligt rimmad. På sidan två blir det interaktivt då vi tillfrågas om vi hör snarkandet och snuset medan en hel rad med ZZZZZZ letar sig ut genom ett sovrumsfönster. Vi ser i ögonvrån att månen har både kam och borste och ett rött läppstift minsann. Någon går till bilen i skymningsljuset. Tillsammans med månen får vi kika in i sovrummet där ett barn och en häst i pyjamas ligger och sover. Trille och Trind heter dom. Vi uppmanas blåsa på dom. Vad ska hända nu tro? Jo Trille och Trind börjar drömma och när vi blåser en gång till flyger de ut genom fönstret och börjar gå balansgång på tvättlinan i trädgården. Men oj! De faller ner ! Det gör ont och det kommer blod. 200

Drömvind Lotta Geffenblad Bonnier Carlsen 2025

201

Bazar Masarin 2025:2 •

Ur: Drömvind, Lotta Geffenblad. Bonnier Carlsen, 2025

202

Vi blåser på det onda tillsammans och genast känns det lite bättre. Båda blir glada igen och de hittar en mojäng halvt dold i sanden. Vi blåser bort sanden och fram kommer en gul grävmaskin som de genast börja gräva med. En burk med något som kluckar. En pinne med en ögla. BLÅS! Då blir det så blåsigt att både keps och slips blåser bort. De letar och letar. De har hamnat uppe på en gren. Vi uppmanas blåsa försiktigare nästa gång. Trille och Trind far iväg i varsin såpbubbla. Tillsammans med en massa godis håller de på att hamna i en björns öppna gap! BLÅS! Då faller de sakta ner i parkens fontän. Så blöta de blir! ‘ Vi får blåsa dem torra. Sen blir det kalas med choklad och kex tillsammans med nattens hemliga varelser. Så sjunger de tillsammans om allt som är fint och om tiden som rinner iväg. Allt har ett slut. Även drömmar har en sista minut. Vi får blåsa hem Trille och Trind till deras gosiga säng. Drömmen är slut och vi blåser ut det lilla ljuset. Bilderna går i milda, vackra toner med en fantastisk detaljrikedom. Nya saker att upptäcka på varje uppslag. Ett myller av liv och fantasi. En bok att återkomma till många gånger kan jag tänka mig. Spännande och fylld av nya infall men samtidigt trygg och behaglig. Tapetsidan är en stjärnhimmel och på omslaget är månen, Trille och Trind präglade så att de sticker upp lite från den blålila ytan. Inget är lämnat åt slumpen. 203

Bazar Masarin 2025:2 •

Dumplin

204

Dumplingpalatset X. Fang Övers. Nika Abiri Trasten Förlag 2025

ngpalatset

Ur: Dumplingpalatset, X. Fang. Trasten Förlag, 2025

Susanne Sandström

attliga resor, eller oftare, nattliga drömresor som tar plats i fantasin kan sägas utgöra ett tematiskt scenario i bilderböcker. Jag har mina favoriter: Anna Höglunds Nattresan och Jaguaren (med Ulf Stark), Beppe Wolgers Dunderklumpen (med Per Åhlin) och Maurice Sendaks I nattköket. En nattmiljö, när gränsen mellan verklighet och dröm är flortunn, kan skapa en speciell magisk atmosfär och stämning – utan vardagens ljus och klarhet tillåts tankar förvrängas och vandra fritt och föremål framstå som annorlunda. Tämligen vanligt är också att barn krymper eller är diminutiva i förhållande till sin miljö i böckernas värld. Astrid Lindgren (bl.a. Nils Karlsson pyssling) är nog den som bäst förstod sig på att använda konceptet – hon visste vad det kunde göra med barnläsarens tankar, fantiserande och drömmar.

205

Bazar Masarin 2025:2 •

Men tidigare ute att låta människor och föremål ändra storlek oproportionerligt (bli stor eller liten i förhållande till värld/miljö) var Jonathan Swift (Gullivers resor) och Lewis Carroll (Alice i underlandet). Andra författare som kan nämnas är Selma Lagerlöf (Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige), Alf Prøysen (Teskedsgumman), HC Andersen (Tummelisa) och Elsa Beskow med sina småfolk (folksagorna är ju för övrigt fulla av diminutiva individer -småfolk, troll, nissar, älvor etc.) Barnläsaren kittlas av att fantisera om och tänka på att ändra storlek i en i övrigt oförändrad värld. T.ex. att krympa för att få tillträde till det som kan bli en magisk värld. Det vardagliga, den igenkännbara världen, blir annorlunda, främmande och magisk. Att individer och föremål ändrar storlek kan användas (symboliskt) på olika sätt: barnets upplevelse av sin storleks betydelse, humoristiskt – världen blir annorlunda och/eller för att skapa en ny maktordning – byta perspektiv/maktbalans. Dumplingpalatset av X. Fang är både en nattlig drömresa och en fantasi/dröm om att krympa. Berättelsen handlar om Liddy som har svårt att komma till ro vid sängdags då hon bara kan tänka på att hon dagen därpå äntligen ska få besöka restaurangen Dumplingpalatset. Och det hörs ju på namnet vad det är för drömmigt ställe – ett palats med en kejsarinna och massor av dumplings att smaka. En ljuvlig doft sipprar in i Liddys rum, hon kliver upp ur sängen och träder in i drömvärlden med en trädgård, ett palats och ett kök med två monumentala kockar som lagar mat. Asiatisk matkultur som dumplings, baobuns, vårrullar, risgröt och berg med olika sötsaker visas i bild så att man själv blir sugen. Liddy ramlar snart ner i en skål med dumplingfyllning och blir till ingrediens i en dumpling - så söt att man vill äta upp henne. Med skräckblandad förtjusning får nu barnläsaren följa med i bladvändningen för att se om Liddy blir uppäten av kejsarinnan eller inte. Men Liddy, likt mytens Odysseus eller sagans Greta, har agens och hon säger ifrån ”Jag är ett litet barn!”Och så styr hon den fortsatta handlingen och får därmed äta hur mycket hon vill.

206

Ur: Dumplingpalatset, X. Fang. Trasten Förlag, 2025

207

Bazar Masarin 2025:2 •

När Liddy vaknar upp på morgonen är hon väldigt sugen på (mer) dumplings. Palatset, restaurangen de går till, visar sig vara en helt vanlig restaurang, utan kejsarinna, men bättre ändå för den serverar riktiga, riktigt goda dumplings! Dumplingpalatset är en homage till Maurice Sendaks Nattköket, vilket är synbart i både motiv, tematik och bild. Liddy är likt Mickey ett självständigt och robust barn som, trots att hon just är ett barn dvs liten ("krympt” i förhållande till så mycket i den fysiska miljön), tycks tro på sin egen förmåga, sin egen handlingskraft. Man kan inte annat än bli glad över Trastens utgivning av bilderböcker från olika delar av världen, de som ofta inte översätts till svenska – de berikar storligen barnboksutgivningen och barnläsaren. Baek Heena, Paloma Valdivia, Ryoji Arai, Naoko Machida, Xiong Liang - favoriter, för att nämna några. I X Fangs bok blir svenska barn bekanta bl.a. med ett asiatiskt barns kultur (även om den kan utspela sig i nästan vilket samtida land som helst). Den kan även ses inordna sig i den asiatiska bilderbokstraditionen som ju (ofta) har tonvikt på, och gestaltar ländernas historia, kultur, traditioner och familjerelationer. X. Fang är född i Taiwan men bor sedan lång tid tillbaka i Usa tillsamans med maken, barnboksillustratören och författaren Peter Brown, son och hund. Dumplingpalatset är hennes första till svenska översatta bok. Boken är en av 2024 års bästa bilderböcker enligt The Times, och hon har fått flera priser för sina bilderböcker. Jag hoppas att vi får se fler av Fangs bilderböcker översatta, på önskelistan finns helt klart hennes senaste Broken. Den är faktiskt enastående.

208

Ur: Dumplingpalatset, X. Fang. Trasten Förlag, 2025

209

Bazar Masarin 2025:2 •

Manfred och den stulna medaljen

Mia Larsson

orpen Manfred och måsungen Måses har tidigare löst mysteriet med en försvunnen flamingo. Nu får vi följa stans bästa detektivbyrå på nya äventyr! Vi får följa med in i detektivbyrån på taket till Sagerska palatset. Vardagen för Manfred går mest ut på att laga mat till den växande Måses och samtidigt drömma om spännande uppdrag att lösa. När en brevduva dyker upp med expresspost startar äventyret. Skatriksdagens ovärderliga förtjänstmedalj är stulen, ett uppdrag i rikets tjänst! Medaljen är dessutom gjord av den enda kapsyl som fattas i Manfreds samling. Vi får följa detektivernas respektive jakt genom Stockholm på ledtrådar, tjuv och medalj. Fartfyllt och spännande men även humoristiskt och lekfullt! Personligheten hos de olika karaktärerna i berättelsen och de miljöer den utspelar sig gör det lätt att spegla sig själv och sin omvärld. De dynamiska illustrationerna är fyllda av detaljer att upptäcka och förstärker berättelsen. Genom att text och bild delar plats på uppslagen

utgör de tydligt en helhet som driver berättandet framåt. Språket tillsammans med illustrationerna höjer läsglädjen för både barn och vuxen. Författarna lyckas med sin fartfyllda berättelse och illustrationer att anknyta till såväl familjeliv som politik och historia på ett barnnära och enkelt sätt utan att för den skull göra avkall på fantasin. Samhällsstrukturen uppe på taken av husen till människornas maktbyggnader är påfallande lik människornas och bjuder in till samtal om hur länder styrs. Klokheten hos ett barn, eller en måsunge, blir tydlig när Manfreds önskan att ha medaljen blir för stor och när Måses läxar upp andra som inte kan skilja på mitt och ditt. Berättelsen inspirerar till bokvandring genom Stockholm med utgångspunkt vid Sagerska palatset och vidare till flera nämnda och illustrerade platser. Vem vet? Kanske vi under vandringen får syn på Manfred och Måses? Eller kanske Columbus, Skeriffen eller någon av de busiga ekorrarna? Bäst också att kika ner i brunnarna efter vägen ifall någon tappat en medalj… 210

Manfred och den stulna medaljen Eva Whitebrook & Marcus-Gunnar Pettersson Rabén & Sjögren 2025

Ur: Manfred och den stulna medaljen, E. Whitebrook & M-G. Pettersson. Rabén & Sjögren 2025

211

Bazar Masarin 2025:2 •

Ur: Manfred och den stulna medaljen, E. Whitebrook & M-G. Pettersson. Rabén & Sjögren 2025

212

213

Bazar Masarin 2025:2 •

214

Påsen Emma Adbåge Rabén & Sjögren 2025

Ur: Påsen, Emma Adbåge. Rabén & Sjögren 2025

Påsen

Sofia Sköld

risade författaren och illustratören Emma Adbåge har skapat en ny bilderbok vid namn Påsen. Den är utgiven i augusti år 2025 på förlaget Rabén & Sjögren. Påsen är skriven för barn i åldern 3-6 år och handlar om ett syskonpar som en dag kommer hem och får se att föräldrarna är såå nöjda...för de har städat. Allt luktar rent och det är snudd på tomt i hemmet. I hallen står en stor svart påse. Barnen anar genast oråd och släpar den tunga påsen upp för trappan för att sedan mot föräldrarnas vilja börja gå igenom påsens innehåll. Alla möjliga bra-attha-saker finns däri och syskonen kan inte förstå hur föräldrarna kunnat slänga locken till suddburken och den lilla minipennan som inte längre fungerar, för att inte tala om ”Kussivrä”?! Hur har föräldrarna kunnat vara så hjärtlösa att de har slängt deras älskade vedträ-bebis Kussivrä? Det här är en bok som kan bjuda på en del igenkännande skratt tillsammans för både vuxna och barn. Samtidigt kan den nog också ge utrymme för bra samtal kring prylar och vad man gillar att spara respektive slänga, och vad som egentligen är fint och städat respektive hemtrevligt och så vidare. Illustrationerna är färgstarka och Adbåges unika stil känns igen från hennes tidigare verk, såsom exempelvis den prisbelönta Gropen. Text och bild samspelar genom boken och utgör en helhet. Det vardagsnära språket i boken med korta meningar och ibland enstaka ord ger boken ett fint flyt och är bra anpassat till målgruppen.

215

Bazar Masarin 2025:2 •

216

Ur: Påsen, Emma Adbåge. Rabén & Sjögren 2025

217

Bazar Masarin 2025:2 •

Fyra tjuvar Ur: Fyra tjuvar och Oskar, G. Karsten. Alfabeta 2025

och Oskar

Susanne Sandström

et var en gång fyra tjuvar som var hemska och faktiskt värst i stan och nu planerade de ett rejält bankrån… de hade för detta ändamål alla olika talanger och ”goda” egenskaper … men så fanns det också en liten brorson med namnet Oskar. Hans egenskap var tankspriddhet, och ja just det, han var bra på att rita. Oskar kunde rita en karta. Kartor kan vara bra att ha när man ska hitta vägen till bankens kassavalv - eller? Med Oskars karta som ledande redskap påbörjar tjuvarna sin väg till skatterna. Eftersom de är tjuvar, i typisk tjuvklädsel!, och inte bör dra uppmärksamhet till sig får de viska anvisningarna till varandra. Och det vet ju alla barn vad som händer och blir resultatet av viskleken! Likt Agatha Christies subtraherande roman Och så var de bara en försvinner den ena tjuven efter den andra…förlorade till glupska vilda djur och lagens långa arm. Bara lille tankspridde Oskar, som det aldrig skulle bli en tjuv av, undkom. Men, med bara en bladvändning, är Oskar plötsligt stor och världskänd konstnär – som kan rita allt utom kartor. 218

Fyra tjuvar och Oskar Guilherme Karsten Alfabeta 2025

219

Bazar Masarin 2025:2 •

Premisserna i Guilherme Karstens bok är, om man skruvar till det en smula, arv och miljö, där arvet kan vara hindrande och mer som en tung ryggsäck att bära än något som ger en möjligheter att utvecklas och bli det man innerst inne önskar bli. Vi har sett den premissen tidigare i böcker med tjuvtema som de om Kjell i Korvtjuven, Polistjuven och Verdas rikaste tjuv av Marianne Gretteberg Engedal och i de om Ture i Familjen Knyckertz av Anders Sparring och per Gustavsson – där minstingen är det ”svarta fåret”, den avvikande och udda som inte delar släktskap (arv) i en familjekonstellation.

220

Inte helt olika tjuren Ferdinand, trivs de bäst med att göra annat än vad familjen/arv/miljö förväntar sig av dem. Och det här är ju förvisso ett känt begrepp inom barnlitteraturen: att underdog-karaktären, ofta efter umbäranden, får lyckas, visa sig vara rätt ute. Barnet, minstingen i en familj, som väl kan sägas representerar det i viss mening osynliga och maktlösa i förhållande till en vuxenvärld, får i berättelser som dessa sin revansch. Inte alls hämndlystet, utan utifrån just det barnets förutsättningar och egenskaper. Sensmoralen, eller utsagan är att vi alla har rätt att vara den vi vill vara, den vi känner att vi innerst inne är.

Ur: Fyra tjuvar och Oskar, G. Karsten. Alfabeta 2025

Förutom att barn generellt nog finner böcker som testar rätt och fel, lag och ordning vara roliga finns här också ett visst mått av (humoristisk) interaktion för barnläsaren. Det observanta barnet förstår nog snart att det här med kartan och viskandet kommer att bli galet, leda fel – det visar ju bilderna inte minst. Och bilderna där tjuvarna hamnar fel öppnar upp för tolkning om barnet har tämligen läskig fantasi… det sista uppslaget med tapetsidan kan dock stilla allas oro - vuxens som barns. Så ja, det här konceptet känns igen och det är ganska kul om än inte väldigt spännande eller nyskapande.

Jon Klassen är mästaren som ständigt ger det en ny intressant twist men kanske har det använts till leda av andra som blott imiterar? Jag har uppskattat Karstens bilder i flera av hans tidigare böcker, som Aaahhh! (2019), About a Song (2021), The Ride (2020), Tio i sängen (2024) men här tycker jag att de känns mest stiffa, som sprungna ur amerikanska serietecknares typstil från 1930-talet och framåt (men utan deras förmåga att i en, eller få bilder ge hela budskapet med humor). Den här bilderboken säljer nog, men jag kanske inte köper den reservationslöst. 221

Bazar Masarin 2025:2 •

Ur: Familjen Tvärtomsson, M. Nilsson & J.Dahlgren. Rabén & Sjögren2025

222

Familjen Tvärtomsson Måns Nilsson & Jenny Dahlgren Rabén & Sjögren2025

familjen tvärtomsson

Henrika Almström

Ett normbryt blir alltså inte automatiskt ett normbryt utan kanske i första hand något komiskt?

är en norm som vi effektivt brutit igenom redan. Det blir inte automatiskt komiskt med en bild med en kvinna i byxor. Män och klänning däremot är fortfarande avvikande/komiskt/upprörande. Men på grund av det normkreativa arbetet med genus så används sällan män i klänning i komiskt syfte längre i barnböcker.

Tvärtom, eller bakochfram, har gjorts tidigare i barnlitteraturen, många gånger. Jag tänker instinktivt på Lennart Hellsing och de komiska bilderna av Paul Ströyer där vi till exempel hittar en pappa med klänning. Men just när det gäller genus blir tvärtomperspektivet knepigt: Kvinnor och tjejer i byxor är ju inte särskilt komiskt eftersom kvinnor=kjol

Däremot vänder man gärna på barn-vuxen-relationen. Denna maktrelation som många som är i den underordnade positionen (dvs. barn) dagligen kämpar för att förändra. Och i barnböcker blir det möjligt. Även om det oftast görs i komiskt syfte så ligger det en dos normkritik inbakad när barnen får ta över och bestämma över och ta hand om de vuxna.

värtom är alltid roligt. Så länge det finns normala sätt att vara, se ut och göra saker, så kommer det vara möjligt att skapa humor genom att göra tvärtom.

223

Bazar Masarin 2025:2 •

Det skapar också en möjlighet till igenkänning och ökad förståelse för både barn och vuxna. Som exempel på andra böcker har vi Abbe och hans vuxna av Björn Augustsson och Hanna Ekegren, Tesslas pappa vill inte! och Tesslas mamma vill inte! av Åsa Mendel-Hartvig och Caroline Röstlund, och böckerna om Familjen Jansson av Martin Widmark och Pelle Forshed. Det är i denna tradition som Måns Nilsson och Jenny Dahlgren skriver och illustrerar. Familjen Tvärtomsson har ett speciellt upplägg med vartannat uppslag med bilder och text, och vartannat med en heltäckande illustration utan text. Och vilka illustrationer! Här händer det hundra saker samtidigt. Det är lite som Pettsons mucklor men med hundar och katter och apor och hamstrar som går på lina, åker skateboard, dricker morgonkaffe, äter glass, åker rullskridskor, förstör tornbyggen, målar tavlor och dukar. Men berättelsens fokus ligger (som i bokexemplena ovan) på mamma och pappa och det besvär som barnen har med dem. Texten börjar underbart med att "Det är morgon hos familjen Tvärtomsson. En helt vanlig familj som har sina byxor på huvudet." Och på bild har alla familjemedlemmarna också byxor på huvudet. Pappa vill ha en egen mobiltelefon och mamma vill välja kläder själv. Men nej, nej, det är inte de som bestämmer. På förskolan ser barnen efter den lekande personalen så att de inte gör illa sig. Och på hemvägen köper storasyster snus (bara de som är under 18 år får snusa). Det intressanta med illustrationerna av mamman och pappan är att mamman har ganska "könsneutrala" kläder: tröja och byxor i gult och lila, medan pappan har slips, kavaj, vit skjorta och rosa underbyxor med små hjärtan på, samt rosa tofflor. Kläder och kön är alltså inget som läggs fokus på vad gäller mamman, men pappan har en kombination av det könsstereotypa och det normbrytande. Varför är det så? 224

Ur: Familjen Tvärtomsson, M. Nilsson & J.Dahlgren. Rabén & Sjögren2025

225

Bazar Masarin 2025:2 •

Var är Dim?

Maria Jourdanis

et här är en berättelse om de två små vännerna Dim och Lummer som ska få uppleva sin första vinter tillsammans. Men var är egentligen Dim?

Lummer ger sig ut för att leta bland de gnistrande snödrivorna i skogen. Den första Lummer stöter på är älgen, stor och ståtlig. Älgen bjuder på skjuts och samtidigt en utmärkt utsiktsplats. Men ingen Dim syns till. Lummer svingar sig tillsammans med ekorren mellan trädens alla grenar men fortfarande ingen Dim. Kanske vet räven var Dim håller hus men han verkar för hungrig och Lummer smiter snabbt därfrån .Letandet fortgår men Lummer börjar tappa modet. Lummer piper missmodigt och snubblar omkull i snön..Då syns plötsligt något. En pinne med ett fastsatt löv. 226

Det står något på lövet. VÄCK MIG I VÅR står det. Lummer blir nyfiken. Vem kan ha skrivit detta tro? Då hörs en djup suck från underjorden och Lummer börjar gräva sig ner för att se vad som står på. Där nere i jorden ligger Dim ihopkurad i en vante och huttrar. Där är kallt och mörkt. Stör mig inte , mumlar Dim. Jag ska stanna här tills det blir vår för Humlan sa att vintern är hemsk. Lummer försöker envist övertyga Dim om hur vacker vintern är och till sist vågar Dim sig ut för att titta. Där ute är det mycket vackert med knarrande snö och iskristaller överallt. Allt känns ljust och lagom kallt. De leker hela dagen i snön tills det blir kväll. Då kryper de ner i den goa vanten som fått en ny koja ovan mark. Dim tackar Lummer för väckningen. När stora snöflingor börjar falla sover de båda vännerna redan djupt. Vi möter vackra, lockande skogsbilder i varma färger. Oklart vad Dim och Lummer är för figurer men övriga djur i skogen är naturtroget återgivna. Skogen är vacker och lite trolsk. Tapetsidorna är fyllda med intressanta skogsföremål. En lagom spännande bok med en vackert inbakad naturupplevelse. Man vill genast ge sig ut på en skogspromenad!

Var är Dim? Maria Nilsson Thore Bonnier Carlsen 2025

Ur: Var är Dim?, M. Nilsson Thore. Bonnier Carlsen, 2025

227

Bazar Masarin 2025:2 •

228

229

Ur: Var är Dim?, M. Nilsson Thore. Bonnier Carlsen, 2025

Ur: Inte plats för mamma, L. Zetterdahl & F. Hammar. Natur & Kultur, 2025

Bazar Masarin 2025:2 •

230

Inte plats för mamma Lisa Zetterdahl & Frida Hammar Natur & Kultur 2025

Inte plats för mamma

Sofia Norberg Cedering

lötsligt när vi ska gå hem får inte mamma plats i dörröppningen. Jag måste vattna blommor, laga mat och göra annat vuxengöra när mamma inte kan.

Inte plats för mamma av Lisa Zetterdahl och Frida Hammar är en söt berättelse för det lite yngre barnet som börjar inse att det klarar och faktiskt behöver göra saker utan mamma för att växa. Liten måste plötsligt själv lista ut och göra sådant som mamma tidigare fixat men nu inte förmår när hon på grund av sin fysik tvingas befinna sig en bit bort. Men liten har hela tiden stöd såklart, mamma är aldrig mer än ett rop bort. Efter ett tag hjälps de åt att hitta tillbaka till varandra och närheten igen. Inte plats för mamma är skriven med korta, enkla meningar som passar de små och ligger bra på tungan vid högläsning. De vackra, färgglada och framför allt kärleksfulla illustrationerna av Frida Hammar, med surrealistiska vinklar och perspektiv fångar både små och stora ögon. Man får anstränga sig för att inte stanna upp och dröja sig kvar kvar i bilderna för att inte missa någon rolig detalj. Det här är en snygg samskapad debut av Lisa Zetterdahl och Frida Hammar. Mina barn som är 6 och 4 år gillade den mycket och ser framemot fler av duon. 231

Bazar Masarin 2025:2 •

Packa väskan

Anna Carlén

n väska ska packas, det verkar vara ganska bråttom. Men hur mycket ryms egentligen där i? Och vad är viktigt att ha med? I Åsa Linds och Hanna Klinthages bilderbok Packa väskan kastas vi rakt in i barnets frågor och resonerande. Vi får inte veta så mycket om förutsättningarna - om det är en kortare eller längre resa, eller om barnet förbereder sig för att lämna något för gott. ”Måste packa väskan. / Ska åka nu. Snart.” säger den avskalade texten på första uppslaget. Det är alltså läge att snabba sig, men som vuxen läsare frågar jag mig hur nära förestående detta ”snart” är. Åsa Lind är mest känd för kapitelböckerna om Sandvargen, men har också skrivit bilderböcker, som den poetiskt skimrande Kom dagen, kom natten tillsammans med Emma Virke. Hanna Klinthage har bland annat illustrerat och skapat böcker tillsammans med Anna Hedin och Oskar Kroon. Packa väskan är Linds och Klinthages första samarbete - ett väldigt spännande sådant! 232

Ur: Packa väskan, Å. Lind & H. Klinthage. Rabén & Sjög

Packa väskan Åsa Lind & Hanna Klinthage Lilla Piratförlaget 2025

gren 2025

233

Bazar Masarin 2025:2 •

Ur: Packa väskan, Å. Lind & H. Klinthage. Rabén & Sjögren 2025

Att packa blir i Linds och Klinthages berättelse ett prövande. Det måste göras med omsorg, och om något blir fel eller om väskan inte rymmer allt måste man kanske packa upp igen och börja från början. Barnet funderar, pendlar mellan självsäkerhet och frustration både i bild och text. ”De varma tröjorna. /Alla tandborstarna. /Hopprepet.” och lite senare ”Men inte stenarna. /Inte alla stenarna.” Hanna Klinthages illustrationer är som alltid barnnära och mycket exakta när det gäller ansiktsuttryck och känslor. Självklart ska pinnarna och stenarna och ganska många av de tunga böckerna

234

packas ner, men kanske inte alla ändå. Det är lätt att känna med barnet i både entusiasm och tvivel och det är framför allt genom blickarna som känslorna lyser genom boken. Bilden zoomar in och och zoomar ut, men befinner sig alltid i ögonhöjd med barnet. De vuxna framträder bara som ansiktslösa kroppar med händer som förmanar och pekar. När barnet resonerar kring vad och hur mycket hen ska packa bjuds läsaren in till både samtal och räknande. Hur mycket väger en stensamling? Hur många färgpennor ska man packa? Vad är det som gör till exempel en tröja viktigare än en älskad sten?

Där antar väskorna mänskliga drag och resor som redan har gjorts eller som väskorna drömmer om spelar en större roll. Även i Ilon Wiklands självbiografiska bilderbok Den långa, långa resan (med text av Rose Lagercrantz), som kom ut i nyutgåva på Lilla Piratförlaget tidigare i år, finns en viktig väska. På omslaget står flickan ensam med sin hund och sin resväska. En väska som följer henne genom boken och blir symbol för flykt, förflyttning och erfarenhet. I alla tre rör det sig om resor som, åtminstone i berättelsens slut, redan har gjorts eller som skrivs ut, väskor som redan har packats. Hos Lind och Klinthage är det däremot öppet genom boken vart resan går. Vi får inte heller veta helt säkert vad barnet faktiskt packar till slut. På sista uppslaget bär barnet sin egen väska, trots att den är tung. Det väcker tankar kring bärande som handling. Vad barnet bär med sig av erfarenheter och känslor vet vi inte. Berättelsen och väskan som symbol för resa, flykt, flytt, fantasi och äventyr leder långt utanför bokens pärmar.

Texten frågar och bilden frågar ännu mer. På så vis är Packa väskan både filosofisk och interaktiv. De senaste åren har det också kommit en del andra bilderböcker med väskor i fokus. I Kolla väskan! av Elisabeth Ericson och Ebba Forslind (Natur & Kultur, 2021), som också är en interaktiv berättelse, får vi följa ett barn som under en dag stöter på en mängd olika väskor. Den som läser får gissa sig till väskornas innehåll och precis som i Packa väskan bjuder det in till massor av samtal om vad som ryms och kan ligga i en väska. Året innan kom Anna Bengtssons bilderbok I garderoben: väskor pratar resor (Alfabeta).

235

Bazar Masarin 2025:2 •

Nu leker vi safari

Mia Larsson

Nu leker vi safari får vi följa med när lekrummet förvandlas till savann. Med kritors hjälp blir en kartong till en Jeep och barnen kan tillsammans med Nalle ge sig iväg på upptäcktsfärd. I resan genom afrikanska miljöer får barnens leksaker liv. De mjuka noshörningstofflorna blir till tunga betande djur och liknar inte strumporna i byrålådan en giraffs långa hals? Med härliga rim tar författaren oss med på resan. Via rimmen och de olika djurens uttryck målas olika personligheter och känslor upp. Vi möter den lata gamen, den luriga krokodilen, de snabba strutsarna och många fler. Nalle intar under resan olika roller och får själv vara med om hisnande äventyr. Att barnen är helt inne i sin lek blir tydligt då de inte ens ser åt pappa som kommer in genom dörren utan är helt fokuserade på leoparden som vilar på en gren. Safariresan innehåller många möten och spännande äventyr. När safarin är över och barnen återvänder hem igen tydliggörs gränsen mellan fantasi och verklighet med hjälp av illustrationerna som visar till hälften safarimiljön och till hälften lekrummet. De dynamiska illustrationerna ger berättelsen Berättelsen lyfter barns förmåga att leva sig in i fart och en extra dimension med sina detaljer och sin fantasi, att leva i den. Språket är i sin enkellustigheter. Det är hela tiden kittlande att gå tillbahet vackert beskrivande och rimmen gör boken ka till lekrummet och titta efter vad som inspirehärlig att läsa. rat till de olika karaktärerna i. I rimmen lyckas författaren även delge läsaren/ Kanske har barnens lek inspirerats av den upplyssnaren fakta som inspirerar till samtal och att slagna bok vi ser på golvet i lekrummet. lära mer. 236

Nu leker vi safari Kristina Murray Brodin & Frida-Maij Bergvist Sol Förlag 2025

Ur: Nu leker vi safari, K. Murray Brodin & FM. Bergvist. Sol Förlag 2025

Med kartongjeepen vi ut på savannen far och lämnar självklart inte Nalle kvar. Vår lärorika spännande tur låter oss möta många olika djur. Guidade av Nalle och två barn träffar vi på lejon, giraff och babian. Många flera också så klart i en bok fylld av spänning och fart. En vacker bok på många sätt! Barnets fantasi i centrum är helt rätt!

237

Ur: Den korta historien om Franka Emelie Östergren. Epix 2025

Bazar Masarin 2025:2 •

238

Franka Emelie Östergren Epix 2025

Frankenstein skapar flickan ett monster hon inte har kontroll över och visar sig snabbt bli rädd för. Precis som ett bli mamma kan kännas överväldigande, svårt och inte alls som en trott. Jag undrar om allt handlar om den första tiden med en nyfödd, när allt är upp och ner och hemskt och jobbigt och svår och när det är över saknar vi det och vill genast göra om det igen? Utifrån Frankas eget perspektiv är hon ett monster som inte kan kontrollera sina begär och fortsätter skada och döda trots att hon egentligen inte vill. Slutet blir dock något av en försoning där Franka lär sig käka fisk och lamm i stället för människor. Därefter hittar hon tillbaka till sin mamma som egentligen bara ville bli älskad. När 6 åringen med tårar i ögonen frågar ”dör de där människorna?” och jag hör mitt svar ”Nej, dom hamnar nog bara där i kjolen någonstans, med dockorna” , känner jag att min kompetens inte räcker till för att förklara sensmoralen medan bloddropparna sprutar. Visst skrattar barnen åt de tokiga bilderna innan jag börjar läsa högt, men det här är inte en bok för mina bubbel-plastade ungar. Kanske är deras mor lika skör, för något i mig skaver rejält när jag läser och det skavet vill jag skydda dem ifrån. Säkerligen finns det barn som uppskattar denna typ av historia. Kanske passar den äldre barn bättre och barn med tjockare hud. Alla dessa stirrande dockögon kommer definitivt hemsöka oss alla!

Den korta historien om

Franka

Sofia Norberg Cedering

n flicka på 10 år känner sig vuxen och vill ha ett barn, gräver ner alla sina dockor och upp växer ett litet barn. Men flickan tycker det är för litet. Hon gräver upp sina dockor och syr i stället ihop dem allihop, när hennes lilla barn hoppat in i den stora klänningen har en varelse kallad Franka, fötts. Franka har en blodtörst och en hunger som inte går att kontrollera. Hon börjar med att sätta i sig katten, sedan grannpojken och hans tvillingsystrar. För att bara fortsätta … En grotesk historia av Emelie Östergren baserad på en barnpjäs som sattes upp på Dramaten 2024. Jag älskar det tjocka pappret och färgerna på de vackra, matta illustrationerna. Ett stort vemod vilar över sagan och flickans ledsna uttryck berör på djupet. Vi anar ett vuxenperspektiv, att flickan tror att hon vill bli mamma på grund av samhällets påtryckningar eller egna föreställningar om hur det ska vara. Förväntningarna är emellertid alldeles för höga och likt 239

Bazar Masarin 2025:2 •

Dödens dockhus

Sofia Sköld

Dödens dockhus får barn och deras vuxna följa med genom det läskigt mysrysliga dockhuset – allt under ledning av en namnlös livvakt som lovar att läsaren kan vara ”heeeelt” trygg genom hela upplevelsen. Det här är en berättelse med glimten i ögat där barnen får delta på olika sätt genom att svara på frågor såsom ”Vill du fortsätta?”, ”Vilken mat tycker du är godast?” och ”Hann du räkna hennes tänder?”. Det är alltså en så kallad interaktiv berättelse där man som läsare får vara delaktig och inte bara agera lyssnare och åskådare. Själva handlingen kretsar kring att de som läser boken ska få besöka dockhusets alla rum och inneboende. Men längs vägen visar det sig att läsaren även får hjälpa till att finna Nycklas, livvaktens bäste vän som älskar att leka kurragömma (och dessutom är ruskigt bra på att gömma sig!). Barnen får därmed flera interaktiva inslag serverade; både i form av direkta frågeställningar, men också i form av små uppdrag och sökandet efter Nycklas fortsätter i nästan varje rum som inträds.

Boken är skriven med ett välformulerat språk och det direkta tilltalet kan nog locka många i målgruppen 0-6 år. Ett viktigt element som skaparna av boken också sett till att få med är barnets möjlighet att själv välja om de vågar fortsätta läsa. Detta görs genom att på i stort sett varje uppslag ha med frågan om barnet verkligen vill fortsätta in i Dödens Dockhus och se mer av allt det läskiga. Barnet kan alltså alltid vända om, ifall det hela skulle bli för skrämmande. Och bara alternativet att kunna få ”lämna” huset (boken) kan skapa trygghet nog att våga testa läsa ett uppslag till, och ett till... För att sedan nå det mysrysliga slutet. Dödens dockhus utkom i september 2025 på förlaget Bonnier Carlsen och är skriven av Susanna Lönnqvist och illustrerad av Ludwig Sandbacka. Susanna Lönnqvist har bland annat tidigare gett ut bokserien Den magiska godisaffären och illustratören Ludwig Sandbacka har tidigare skapat bilder till exempelvis boken Frostaftons hemlighet. 240

Dödens dockhus Susanna Lönnvist & Ludwig Sandbacka Bonnier Carlsen 2025

Ur: Dödens dockhus, S. Lönnvist & L. Sandbacka. Bonnier Carlsen 2025

241

242

Ur: Arne Elefant & Emma Gasell - flyger iväg, M. Baltscheidt. Epix 2025

Arne Elefant & Emma Gasell flyger iväg Martin Baltscheidt Epix 2025

En bok med ambition -men når den fram?

Hien Ekeroth

ad händer när en elefant och en gasell trotsar savannens oskrivna lagar och drömmer om ett liv tillsammans i storstadens puls? Det är utgångspunkten i Arne Elefant och Emma Gasell – Flyger iväg! (Epix), den andra delen i serien om det omaka paret som längtar bort från den stillsamma afrikanska savannen. Den första boken lade grunden för deras dröm om ett nytt liv i Hamburg – nu tar de steget och ger sig av mot friheten. Men bär uppföljaren berättelsen hela vägen? Premissen att plötsligt finna sig helt malplacerad är inte originell, men boken lyckas hitta några nya infallsvinklar – längtan att bryta sig ur gamla mönster, men också rädslan för det okända. Gasellen Emma tar det mesta med ro, medan Arne Elefant verkar ständigt vara vid sammanbrottets rand. Tyvärr lever inte berättelsen upp till sin fulla potential; djur från den afrikanska savannen som transplanteras till storstan borde

kunna bjuda på många dråpliga situationer, men ofta hemfaller berättelsen till bekanta klyschor som att missta toaletten för en vattenskål. Tempot är aningen ojämnt och dialogen känns mekanisk – kanske har det förvanskats något i översättningen? På tal om översättning; Emma Gasell kallas Elvira i texten, men heter Emma på omslaget och i bokens förlaga. Illustrationerna? Ja, de är färgglada och ger boken en visuell dynamik men känslorna uteblir. Bilderna kan inte kompensera för en berättelse som inte riktigt griper tag. Det är som att se en vacker kuliss utan att höra musiken bakom. Arne Elefant och Emma Gasell – Flyger iväg! är en bok med ambition och ett intressant tema, men den når inte riktigt fram. För den som älskar ovanliga bilderböcker kan den vara värd en titt – men den saknar den språkliga finess och känslomässiga tyngd som gör läsningen minnesvärd. 243

Bazar Masarin 2025:2 •

Och Bim står såklart snabbt anklagad för detta. Men vad har den vresiga ledarhönan Beata eller hönan Vitsippan på lägsta pinnen med det hela att göra? Och var det inte grisen Nasse som natten innan det blodiga mordet ägde rum hade hotat att slita halsen av den högljudde tuppen? Nu måste sanningen fram, och den som läser boken får ett spännande fall att ta sig an ihop med Bim, Nasse och hönorna. Vem är mördaren och hur har det hela gått till egentligen?

Vår tupp är död

Sparring och Gustavsson är den prisade duon bakom succén Familjen Knyckerts (första boken i serien utkom år 2017). Deras nya bok Vår tupp är död, som gavs ut i oktober 2025 har potential att även den kunna bli en bok som återfinns i många barns bokhyllor. Till bokens tjugo kapitel finns stödjande illustrationer vilket kan vara till stor glädje för målgruppen som är barn mellan 6-9 år. Gustavssons särpräglade illustrationer är stundtals smått läskiga och bidrar med spännande element till denna kapitelbok. Språket är vardagsnära, rakt på sak och innehåller en del död som ju också titeln skvallrar om. Exempelvis: ”Imorgon vill bonden att jag håller kråkorna borta medan den tar livet av Nasse”, ”Knip näbb, sa du. Annars biter jag strupen av dig” och ”Död åt dig, ljughals!” osv. Det är rappt och här finns ett driv som för berättelsen framåt och trots mycken död är det också skojigt och lite pirrande läskigt ibland.

Sofia Sköld

Anders Sparrings och Per Gustavssons senaste barnboksprojekt Vår tupp är död får vi följa med på ett riktigt bondgårdsmysterium, som växer till en blodig deckare med både humor och värme. Storyn kretsar kring Bim, en liten rävunge som en dag vaknar upp utan sin familj i sikte. Varken mamma räv eller syskonen finns i närheten. Bim letar sig då in i ett hönshus för att ta skydd från kylan och där blir hon snabbt anklagad av hönsen, och framförallt av tuppen, för att vara en ”mördarmaskin”. För hönsen vet minsann hur rävar är. Men en av hönorna, högsta hönset Beata, bestämmer att Bim ska få stanna för hon är ju bara en unge. Efter att Bim har flyttat in i hönshuset sker ett till synes riktigt mord – på ingen mindre än självaste tuppen Jonny! 244

Vår tupp är död Anders Sparring & Per Gustavsson Natur & Kultur 2025

245

Bazar Masarin 2025:2 •

Det stora kakbraket

Sara Lindalen

är jag såg omslaget till Det stora kakbraket så kände jag direkt att jag ville sluka boken, det är ju som en härlig färgrik kaka med mycket av allt. Omslaget är så fantastiskt färgstarkt och inbjudande så jag kan liksom inte låta bli att läsa den. Jag älskar dessutom verkligen kakor, humor och finurliga illustrationer så vad skulle kunna gå fel? Denna uppfriskande pärla bland barnböcker är Per Anderssons debutbok. Tillsammans med den mer erfarne författaren och journalisten Kristian Wedel och illustratören Anton Lundqvist bildar han en kreativ trio som nu skapar barnboksmagi. Låt oss dyka in i handlingen. Huvudkaraktären Albert är 10 år och han bor i den tråkiga staden Östköping. Nu är han på väg till sin mormor som bor i den mycket roligare staden Västbacka. I Västbacka ska den årliga festen “Det stora kakbraket” precis gå av stapeln. I år är det dock inte bara festligheter som väntar Albert när han kommer dit utan han dras in i en deckargåta; vem är ute efter att stjäla det värdefulla juvelhalsbandet? Nu råkar det vara så att Alberts mormor Sonya inte är en vilken vanlig mormor som helst utan också en hemlig agent. Därför är det ju givet att det är hon, hennes coola, färgstarka pensionärskompisar och Albert som försöker lista ut vem eller vilka det är som är ute efter att stjäla juvelhalsbandet. Ska de lyckas förhindra stölden?

246

Det stora kakbraket Per Andersson, Kristian Wedel & Anton Lundvist Bonnier Carlsen 2025

Foto: Heléne Grynfarb, ill. A. Lundvist

Det är tydligt att de har haft ett nära samarbete för texten och illustrationerna samspelar så fint. Det är en berättelse fylld av humor, värme och fantasi. Bilderna är så fyllda av detaljer så det är lätt att förlora sig själv i dem och låta omvärlden försvinna för en stund. Jag rycks verkligen med in i en värld som är långt ifrån verkligheten och allt annat än trist och grå.

Som läsare bjuds du in och får vara med på en fartfylld resa med Albert, hans cigarrökande mormor och ett gäng andra spännande figurer. Det är så befriande att mormor får vara 82 år, ha ett rikt liv, röka cigarr och vara precis så färgstark som man önskar att man själv skulle kunna vara vid 82 års ålder. Det är ren njutning att få kliva in i den fantasivärld som författarna och illustratören skapat. De har lyckats skapa en värld utan patriarkala strukturer, det finns inga tråkiga regler att rätta sig efter eller kämpa emot. Det känns fritt och härligt! Per, Kristian och Anton har verkligen låtit kreativiteten flöda när de har gett liv åt invånarna i Västbacka i såväl text som bild.

Att läsa den här typen av böcker är, vill jag påstå, en form av eskapism som jag tror att många behöver idag. Därför känns det extra härligt att detta är den första delen i en serie så nu är det bara att vänta på del två, det blir säkert ett fint återseende. 247

Bazar Masarin 2025:2 •

Foto: Stefan Tell

Ur: Norrskenet, F. Blomvist & C. Blomvist & J. Leion. Bo

248

Norrskenet Del 1: Sagan om Frejo Fredrik Blomvist & Carl Blomvist & Johan Leion Bonnier Carlsen 2025

Norrskenet

Sara Lindalen

arl Blomqvist kännera nog de flesta till, han är en välkänd profil som har varit med och boktipsat i en rad olika sammanhang, bland annat i TV4:s Nyhetsmorgon. Han är också aktiv på sociala medier, har intervjuat prins Carl Philip och haft ett quiz på bokmässan. Han är en ung människa med en fin känsla och stort intresse för litteratur, han bidrar till att lyfta läsningen bland barn och unga. Man kan verkligen kalla honom för en läsande förebild. Nu har han, ihop med sin pappa Fredrik skrivit en fantastiskt fin berättelse om Frejo. Frejo är en fjällräv som inte är den starkaste och modigaste av fjällrävar men har ett stort hjärta och vill verkligen göra rätt. Han lever ett lugnt och fridfullt liv i den vackra fjällvärlden men en dag så förändras allt. En kväll syns ett märkligt norrsken över himlen och det är ett tecken på att onda tider väntar, fjällrävarnas framtid är i fara och nu behöver Frejo finna mod för att rädda sin far och de andra fjällrävarna. Att just norrsken är den starka symbolen känns självklart på något sätt, det är verkligen magiskt och jag önskar att jag någon gång får se detta fenomen. Tyvärr har jag inte upplevt det ännu.

onnier Carlsen 2025

249

Bazar Masarin 2025:2 •

Norrsken känns gåtfullt och dramatiskt och jag kan mycket väl tänka mig att med fantasins hjälp kan det också vara olycksbådande. Den är en påminnelse om naturens kraft och skönhet. Den här berättelsen handlar om att våga ta nya vägar i livet, att utvecklas och att möta sina rädslor. Vi får följa Frejo och dela hans tankar, vi får också se hans mod och beslutsamhet. Han är den som verkligen visar sig vara stark när det gäller och tar ett kliv framåt för de andras skull. Det är också en berättelse om samhörighet och att ställa upp för de man älskar. Tillsammans med illustratören Johan Leion har Carl och hans pappa skapat ett vackert och storslaget äventyr som utspelar sig i den dramatiska fjällvärlden. De bilder Johan har skapat är färgstarka och har verkligen fångat allt från det vackra norrskenet till fjällrävarnas olika sinnesstämningar. Det är dramatiskt och vackert på samma gång. Precis så som det kan vara i fjällvärlden. Det vackra kan verkligen förvandlas till hotfullt och mörkt. Att det är just fjällrävar det handlar om passar alldeles utmärkt eftersom de är både vackra och starka. Deras framtid är ju också hotad i verkligheten så det är verkligen fint att de lyfts fram i berättelsen. Jag tycker om att de får personligheter och kan tala med varandra, det blir lite som en fabel utan sensmoral, fast man kanske ändå kan säga att det finns en viss sensmoral i berättelsen, nämligen att tillsammans är man starkare och i nöden prövas vännen. Hur långt kan man gå för att rädda någon eller några. Vem är man om man inte gör något utan bara gömmer sig bakom sina begränsningar och rädslor?

så bra, just för att Carl vet vad unga vill läsa och hans pappa som är författare är också läromedelsutvecklare. De har koll på vilka de skriver för. Att en far och son samarbetar och skriver en bok är fint och det märks att det har varit ett givande samarbete där bådas perspektiv har fått utrymme. Vill man läsa mer om fjällräven Frejo så behöver man inte vänta så länge till för Sagan om Frejo kommer att fortsätta i flera böcker.

Sagan om Frejo lämpar sig väl både som högläsningsbok men det är också en bok att läsa själv för den som har kommit en liten bit på väg i sin läsutveckling. Det finns verkligen mycket att samtala om och fundera över tillsammans. Jag tror att den träffar sin målgrupp 6-9-åringar 250

Ur: Norrskenet, F. Blomvist & C. Blomvist & J. Leion. Bonnier Carlsen 2025

251

Bazar Masarin 2025:2 •

I samarbete med WaterAid har Anton Klepke och Therese Videfall skapat en viktig bok om livet på vår jord! Om tillgången till vatten, om barns rätt till att vara just barn och flickors möjlighet att gå i skola. En viktig bok om olika förutsättningar, likheter och olikheter. Ramberättelsen om tillgång till vatten fylls av målande skildringar av vardagslivet i en afrikansk by, syskonkärlek och barns tankar. Lekfullheten och påhittigheten kan barn från olika delar i världen känna igen sig i medan miljön och inslag som maten de äter skiljer sig från livet i länder som Sverige. Trots det i sig tunga ämnet om vattenbrist genomsyras boken av en varm känsla. Detaljer som solekorren Chiku höjer den fina känslan och gör den än mer tillgänglig för barn. De fina illustrationerna lyfter och förtydligar historien.

Jakten på vattnet

V Mia Larsson

i får möta Neema, hennes lillasyster Bhoke, deras mamma och farfar som bor tillsammans i ett hus på landsbygden i en afrikansk by. I deras hus och by finns inget vatten utan det får hämtas i ett vattenhål en bit bort. Neema och hennes mamma går dit och hämtar vatten i dunkar som de bär hem. Eftersom Neema hjälper till med det varken kan eller orkar hon gå i skolan fast hon vill det. Hon vill också leka mer som hennes lillasyster gör. Mot slutet av boken får tillgången till vatten en lösning och vi får en förhoppning om att Neema kan få vara det barn hon är. Berättelsen ur ett barnperspektiv där berättaren Neema befinner sig mellan barn- och vuxenvärlden trots att hon ännu är ett barn driver historien framåt. Hon är ett barn som vill leka och gå i skolan men som behöver hjälpa sin mamma att gå lång väg till vattenhålet och hämta vatten. Berättelsen relaterar till barndomen främst genom Neemas lillasyster Bhoke och till det vuxna livet genom mamma och barnens farfar.

Faktadelen i slutet av boken informerar och inspirerar till att ta reda på mer om vatten. Boken visar på ett fint sätt hur barn i världen kan ha det genom att beskriva livets vardag med en varm känsla. Andra ämnen som att alla barn i världen, särskilt flickor, inte går i skolan och att människor kan bli sjuka av förorenat vatten lyfts genom historien och gör boken bra till fortsatta samtal. Någon pappa till barnen möter vi inte vilket också kan skapa funderingar. Boken går bra att använda i undervisning i skolans lägre år. En lärarhandledning finns här: https://www.bonnierforlagen.se/wp-content/ uploads/2025/03/jaktenpavattnet-lh.pdf 252

Jakten på vattnet Anton Klepke & Therese Vildefall Bonnier Carlsen 2025

Ur: Jakten på vattnet, A. Klepke & T. Vildefall. Bonnier Carlsen 2025

253

Bazar Masarin 2025:2 •

254

255

Ur: Jakten på vattnet, A. Klepke & T. Vildefall. Bonnier Carlsen 2025

Bazar Masarin 2025:2 •

F r å n M ö r k m a r ke n till fotbollsplanen i Alby

Margaretha Ullström

et saknas ofta litteratur som riktar sig till både pojkar och flickor i mellanåldern 9 till 12 år. I höst verkar det dock vara en trend att utge böcker för just denna målgrupp. Nedan presenteras fyra titlar från denna kategori för unga läsare att försjunka i. På Rabén & Sjögrens förlag utkom under hösten första delen i serien Mörkmarken. Paddvättens skog av Ylva Karlsson och Katarina Strömgård. Det är en suggestiv berättelse som är svår att släppa ifrån sig innan man läst färdigt. Otäck men ändå inte. Sorglig, men varm och medmänsklig. Upptakten utgörs av Enels hälsning om att allt som berättas är sant. Och att hon skrivit ned det för att alltsammans är så underligt och konstigt. Så gömmer hon manuskriptet, med en önskan att någon ska hitta det och att någon ska göra bilder till berättelsen. Ylva Karlsson hittar berättelsen och säger sig ha gjort några justeringar här och var, och dessutom har hon bett Katarina Strömgård att illustrera berättelsen. 256

Mörkmarken Ylva Karlsson & Katarina Strömgård Rabén & Sjögren 2025

257

Ur: Mörkmarken, Y. Karlsson & K. Strömgård. Rabén & Sjögren 2025

Bazar Masarin 2025:2 • Jag–berättaren är alltså Enel. Hon åker för långt med bussen en dag på väg hem till morfar och mormor och lillebror. På bussen börjar hon gråta och åker förbi sin busshållplats. I en slags dvala åker hon alltför långt bort, så långt att hon helt enkelt inte kan gå tillbaka utan i stället måste vänta på nästa buss. Denna kommer dock inte förrän efter några timmar. Händelsen utspelar sig på landet och inträffar därtill på glesbygden långt in i skogen. Hon har kommit till Mörkmarken. Ingen vet varför den kallas så och där vilar många hemligheter. Paddvätten som Enel räddar ute i skogen är en vresig och slemmig typ. Varför räddar hon honom? Hon bara måste. Där finns också en sexbent katt. Och konstiga fåglar. I slutet av boken finns skisser på hur Mörkmarkens fåglar och djur ser ut, så att jag som läsare får hjälp med att förstå hur konstiga de är. Som tur är finner hon mitt inne i skogen ett hus där det bor en ung man – Peter. Han är bra på att lyssna och förstå. Efter äventyren i Mörkmarken är det skönt att prata med någon. Framför allt kör han henne sedan hem till mormor, morfar och lillebror. Berättelsen har många bottnar som bidrar till att den inte lämnar läsaren i första taget.

Lilla Piratförlaget har under hösten publicerat ett par titlar från den nederländska barnlitteraturen och introducerar bland annat en riktig pärla, den finstämda Misjka för svenska läsare. Författarduon heter Edward de Vendel och Anousch Elman. Berättelsen är illustrerad av Annet Schaap. För översättningen svarar Joakim Sundström. Omslagsbilden visar en flicka som ligger på en matta med en liten vit kanin och på baksidan sover hon i sin bädd med kaninen tätt intill sig. Flickan är den nioåriga Roya, som för mer än fem år sedan flydde från Afganistan tillsammans med sina tre äldre bröder och sina föräldrar. Flykten från hemlandet var lång och utmanande, och när de äntligen kom till Nederländerna dröjde det fem år innan de fick besked om att de fick stanna i landet. När vi lära känna Roya har familjen fått uppehållstillstånd och inrättat sig i ett eget hem, ett hus där de nu ska bo. Men Roya tycker att ett hem behöver ett husdjur och familjen skaffar därför en dvärgkanin. Roya och hennes yngste bror börjar i en ny skola, hennes näst äldste bror går på gymnasiet, och den äldste brodern jobbar med att köra taxi. I sängen börjar Roya berätta för den lilla dvärgkaninen om hemlandet, om varför de flydde och om strapatserna under vägen från Afganistan. 258

Ur: Misjka, E. de Vendel & A. Elman & A. Schaap. Lilla Piratförlaget 2025

Misjka Edward de Vendel Anousch Elman & Annet Schaap Övers. Joakim Sundström Lilla Piratförlaget 2025

Bröderna kommer in i rummet och fyller på med berättelser. Även pappan deltar. Roya och hennes bröder har bott på flera ställen i Nederländerna, är vana att komma till nya skolor och möta andra barn. När eleverna i Royas klass ska hålla muntliga presentationer väljer Roya att berätta om sin dvärgkanin, men dagen före presentationen rymmer Misjka. Hela familjen kraftsamlar nu för att hitta henne. Och hon kommer till rätta. Men Roya som läsaren fått veta aldrig gråter, börjar gråta i klassrummet när hon ska prata om kaninen. Familjens flykt och kaninens rymning går in i varandra och utlöser gråten som blir något av en befrielse för Roya från flyktens rädslor. Det är en ömsint, vänlig och varm berättelse där humor och allvar blandas. Samtidigt riktas ljuset mot den roll ett djur kan ha för en ung människas utveckling. Berättelsen bygger på Anousch Elmans egna upplevelser av att fly från sitt land, Afganistan och leva i ett nytt land, Nederländerna. Den passar bra som högläsning och kan läsas med behållning av barn som erövrat läskonsten. 259

Bazar Masarin 2025:2 •

Ur: Jenka & jag, E. Lindell. Alfabeta 2025

I Jenka och jag av Elin Lindell, utgiven på Alfabeta förlag, lär läsaren känna den tystlåtne ensamvargen Uno som följder sin far till sjukhuset där en av faderns bonuspappor, Roffe, befinner sig och så småningom avlider. Det är en halsbrytande historia i högt tempo som breder ut sig mellan bokpärmarna. Uno har svårt att tala med främmande människor och är ständigt tyst i klassrummet och andra större sammanhang. Han möter flickan Jenka i dagrummet på sjukhuset. Jenkas mormor är också mycket sjuk och avlider på sjukhuset. När de två träffas i samband med föräldrarnas sjukhusbesök, finner de varandra och blir vänner. Med Jenka kan Uno prata och skratta. Men när de skiljs sedan deras sjuka äldre avlidit, vet ingen av dem var den andre bor. Unos föräldrar tror inte att Jenka existerar, utan är en låtsaskamrat som Uno hittat på. Och Unos försök att hitta hem till Jenka blir både katastrofala och tröstlösa. När dagen för Roffes begravning infinner sig visar det sig att Jenkas mormor också ska begravas där och då. Den farsartade berättelsen slutar med att de två sköra barnen finner varandra och att föräldrarna inser vikten av att barnen kan fortsätta träffas. Telefonnummer och adresser byts och redan nästa dag ska de träffas igen. Berättelsen är kryddad med dråpliga händelser och humoristiska vändningar. Detta är en berättelse som många barn säkert kan roas av att läsa själv när läskoden är knäckt och lästräningsböckerna och nybörjarböckerna inte längre är tillräckligt utmanande. 260

Även Nora Khalils berättelse om FC Alby Stars. Första matchen utgiven på Natur och Kulturs förlag är en berättelse för de som är på väg in i eller mitt i slukaråldern. Författaren har ett driv i sitt berättande och en dialog som tycks ligga nära ungdomsspråket i förorterna. Huvudpersonen är Ilyas, elva år gammal och det är han som berättar. Han växer upp i Alby, i ett höghus där han bor på åttonde våningen, tillsammans med sin mamma och lillebror Fares. Berättelsen startar precis efter sommarlovet med första skoldagen. Klass 5 A får en ny lärare, Sunmaya.

Jenka och jag Elin Lindell Alfabeta 2025 FC Alby Stars - Första matchen Nora Khalil Natur & Kultur 2025

Ilyas, och hans vänner Kevin och Hamid är inte särskilt förtjusta i skolarbetet. Ilyas ska för sin del bli fotbollsproffs och tänker att han inte behöver så mycket skolkunskap. Den nya läraren Sunmaya, har på förhand bestämt var eleverna ska ha sina platser. Det innebär att de tre vännerna inte alls får sitta bredvid varandra, utan blir placerade vid skötsamma flickor. Ilyas anar det värsta, men en bit in på terminen har en ny stämning smugit sig in i klassrummet. I början av en SO-lektion vill pojkarna sluta tidigare för att hinna först till fritidsgården, men läraren svarar som sig bör ”Absolut inte!”. Ett kompromissförslag presenteras som går ut på att eleverna får lämna klassrummet, när de är klara med sin uppgift. De ska få en enkel uppgift säger läraren. Eleverna gillar förslaget. Uppgiften de får är att skriftligt besvara frågan ”Har alla samma förutsättningar att lyckas?” Hon skriver frågan på tavlan. Eleverna förstår inte frågan och läraren förklarar och låter eleverna resonera sig framåt. De kommer snart till klarhet om att alla inte har samma förutsättningar. Nu vässar de pennorna och börjar skriva. Något som synliggörs i berättelsen är fritidsgårdens betydelse i vardagen, ett nav i ungdomarnas socialisation och en livsviktig oas. Killarna vurmar för fotboll. Och den röda tråden genom hela boken är kärleken till fotbollsspel. Samtidigt är möjligheten att bli fotbollsproffs ett sätt att ta sig bort från trångboddhet och fattigdom. Men mängden hinder tycks dock ofantlig för pojkarna. Det startar med att de inte ingår i ett fotbollslag. Här kommer dock en betydelsefull vuxen in i handlingen, Zaki. Han bor granne med Ilyas och är fotbollstränare som sägs söka ett fotbollslag. Jag blir inte riktigt klok på Zaki, vem är han egentligen? 261

Kanske får läsaren reda på det i kommande böcker om fotbollslaget FC Alby Stars. Zaki tar sig an grabbarna och laget utökas med några ytterligare spelare – däribland Ilyas bänkgranne, Liyana. Hon är ny i klassen och en modig tjej som vågar utmana den obehaglige mobbaren Jacob, både på fotbollsplanen och på skolgården. Jacob är kanske onödigt karikerad. Även unga läsare förstår att hans tuffa överlägsna sätt bara är ett skal. Bakom det finns något som inte står rätt till, men vad? Författaren skildrar en ganska vanlig vardag i en stockholmsk förortsmiljö med träffsäker humor och kvickhet i replikerna. Det ojämlika Sverige framträder i all sin nakenhet utan pekpinnar om den krassa verklighet barn idag lever i och ofta känner igen. Mitt barnbarn som är femteklassare, läste snabbt ut berättelsen. Även om där fanns lite förortsslang han inte förstod, var han förtjust i den. De frågor han ville ställa till författaren var: Hur kommer det att gå för F C Alby? Vad händer med Jacob och Ilyas? Svaren öppnar för en fortsättning som vi tillsammans ser fram emot. Kanske blir det en modern smått klassisk serie – likt Max Lundgrens klassiska Åshöjdens bollklubb?

Ur: Första matchen, Lisa Medin. Natur & Kultur2025

Foto: Carlos Diaz

Bazar Masarin 2025:2 •

262

En trygg hamn Jacueline Woodson Natur & Kultur 2025

En trygg hamn

Sara Lindalen

Det som utmärker hennes författarskap är att hon lägger stor vikt vid platser, identitet och relationer. Hon värjer inte heller för att skriva om de stora samhälleliga frågorna och det som för andra kanske känns svårt eller kontroversiellt att skriva om. Hon skriver om livets stora frågor och känslor som kan vara svåra att sätta ord på. Att hennes ord väcker känslor och magi håller många med om och 2018 tilldelades hon Almapriset. Juryns motivering löd som följer: “Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp.”

ag måste börja med att erkänna att jag faktiskt inte har läst någon av Jaquelines Woodsons böcker, det var därför med stor nyfikenhet jag tog mig an denna bok som en dag låg i postfacket. För mig är hon en ny bekantskap även om jag har hört talas om henne. Vem är hon då? Det är alltid svårt att sammanfatta en författare med få ord men jag ska försöka, för hon förtjänar verkligen en presentation. Jaqueline Woodson är en amerikansk författare som har skrivit ett trettiotal böcker som har lästs av både unga och vuxna runt om i världen. Hon föddes 1963 i Ohio men bor sedan många år tillbaka i stadsdelen Brooklyn i New York. Bland hennes utgivna böcker finner vi bilderböcker, poetiska berättelser och prosa. 263

Bazar Masarin 2025:2 • Efter att ha läst En trygg hamn så känner jag att jag verkligen kan hålla med om denna motivering. I En trygg hamn låter Woodson några vilsna unga få en plats där de kan landa och känna sig trygga att uttrycka sina innersta känslor. Där ingen dömer och allt är tillåtet, ja inom vissa gränser såklart. På engelska heter boken Harbor me och jag tolkar det som en uppmaning eller kanske snarare en önskan; snälla ge mig en trygg hamn, ta hand om mig. Många människor bär nog denna önskan inom sig utan att kunna uttrycka den. För mig var skolan den trygga hamnen när jag växte upp och jag vet att det är så för många unga. Skolan är där vuxna alltid finns, alltid ser dig och är där just för dig. Där finns rutiner och en förutsägbarhet som en del barn tyvärr saknar hemma. Vi lärare vet att det finns elever som blir oroliga inför loven eftersom skolan har blivit deras trygga hamn.

Man måste nog ha ett hjärta av sten för att inte känna medkänsla för dessa barn som gått igenom och går igenom så mycket. Det Jaqueline gör är att hon genom dessa barn berättar hur det faktiskt ser ut i samhället idag, hon kastar ljus på orättvisor och vad som har blivit fel. Hon väver skickligt ihop barnens röster och skapar en levande dialog så att jag som läsare känner att jag kommer nära dessa barn. För mig som lärare så är denna berättelse en påminnelse om att jag inte ser allt vad eleverna kämpar med och går igenom samtidigt som de ska betygsättas, utvärderas och följa alla regler. Jag påminns om att vi vuxna behöver skapa trygga rum där barn/ungdomar kan få uttrycka sig utan att känna sig bedömda och tillrättavisade. En trygg hamn är en berättelse om hur kraftfulla relationer är och hur viktiga de är för oss människor, genom hela livet. Tillsammans kan man ta sig igenom svåra stunder på ett sätt som man inte kan göra ensam.

I boken får vi följa sex elever som har hittat sin trygga hamn på en skola i Brooklyn. Dessa elever, som av olika anledningar inte kan följa med i den vanliga undervisningen, får vara med läraren Laverne för att få stödundervisning i en mindre grupp. En fredag berättar Laverne att de ska få vara en stund för sig själva i en sal, helt utan vuxna. De ska vara i det som egentligen är en ateljé men som nu döps om till prateljén. Den enda instruktionen de får är att de ska prata; det kommer inte att vara något prov efteråt, ingen bedömning och ingen vuxen som leder samtalet. Det som händer är att de här får möjlighet att uttrycka sig, hitta förståelse för varandra, inse att de inte är ensamma om att känna vilsenhet och oro. De har till en början svårt att veta hur de ska bete sig och de tycker inte om att vara utan Laverne. Tillsammans försöker dessa otrygga barn hitta en struktur och det är fint att som läsare få vara med och se hur de hittar trygghet i varandra och låter varandra sätta ord på sina tankar. De öppnar upp sig för varandra och oss läsare, vi får verkligen känna hur det kan kännas att ha en pappa i fängelse som inte klarar av att möta sitt barn när det kommer på besök och hur det känns att inte ens veta vart ens pappa har tagit vägen. Vi får också ta del av historier, konflikter, gråt och skratt. 264

265

Bazar Masarin 2025:2 •

Nedräkningen inför att de för första gången ska ses påbörjas, och därmed stegras våndan och farhågorna hopas om huruvida Alma kommer att tycka om henne som hon är, eller om hennes känslor kommer att ”försvinna med ett POFF så fort hon hör mig jama?” Till sin uppbyggnad är Banjo Baby en skruvad dagboksroman. Skruvad på så sätt att Mörten, istället för att skriva, talar in sin dagbok på något så retro som en kassettbandspelare (är det enblink blink till Tordyveln flyger i skymningen månne?). I dagboken riktar hon sig till sin stora idol, countrylegenden Dolly Parton. Kära dagbok ersätts med kära Dolly. Jag är minst sagt nyfiken på om det här tilltaget tjusar den yngre läsarskaran, eller om referenserna mer tilltalar mig som vuxen läsare? Att den skrivna romanen ”låtsas” vara talad fungerar relativt väl, då den i hög grad är auditiv. Ofta är skrapen, surren och klicken som låter runtom utskrivna. Vidare skriver Jägerfeld med schwung, fart och stor frejdighet. Flera gånger hoppar jag förvånat till av att jag skrattar högt och rakt ut när jag läser, vilket bör anses vara något av en författarbragd. På sina håll skiner ärendet om att upplysa och utbilda läsarna om Tourettes syndrom igenom för starkt, men det informativa elementet tar på det stora hela – tack och lov – inte överhanden över själva läsupplevelsen. Jägerfeld briljerar än en gång genom sin förmåga att kombinera svåra ämnen och lidande med en stor dos komik och värme. Och inte för att spoila mer än nödvändigt om slutet, men ett svar får Mörten allt på frågan om vem som skulle vilja ha någon ”som är så knäpp som jag”.

Banjo baby

Johanna Nilsson

ör vem skulle vilja ha någon som är så knäpp som jag? Den hjärtskärande frågan ställer sig vår huvudperson Märta Olivia Sköld, kallad Mörten, i mellanåldersromanen Banjo Baby. Romanen är en fristående uppföljare till bokoch filmsuccén Comedy Queen, som handlar om Sasha – bästis till Mörten. Mörten 13 år är nybliven banjo-influencer, med egen Youtube-kanal om att spela banjo, och hon har Tourettes syndrom som gör att hon helt ofrivilligt jamar högt som en katt och upprepar ord som ”kaustiksoda” och ”krås”, särskilt i stressade eller upprymda situationer. Till saken hör att hon har gått och blivit förälskad! i en annan banjospelare, en av hennes följare på Youtube – Alma de Palma. Och häri ligger själva drivkreaften, den sk. konflikten i historien. Då Mörten gång på gång utsätts för att människor är oförstående och rent av elaka när hon ticsar, har hon ännu inte vågat berätta för sin stora kärlek Alma om sina tics. 266

Banj Baby Jenny Jägerfeld Rabén & Sjögren 2025

Foto: Kajsa Göransson

267

Bazar Masarin 2025:2 •

268

Vägen hem Christina Wahldén Natur & Kultur 2025

Vägen hem

Lina Söderberg

ägen hem är den andra boken i Christina Wahldéns bokserie Amerikaresan. Den går att läsa fristående, men jag tror att läsaren får allra mest ut av den om man också har tagit del av den första boken om Stina och Oskar – Över havet. I denna andra del, för att undkomma fattigdom och svält, anländer barnen Stina och Oskar 1870 till Swede Hollow i Amerika, där de ska söka efter sin faster Märta i jakten på ett bättre liv. Snart visar det sig dock att faster Märta har egna planer, och Stina och Oskar dras in i ett oväntat och spännande äventyr. Boken är en historisk skildring för mellanåldern om utvandringen till Amerika, där läsaren får lära sig om fattigdom, migration och Pinkletondetektiver. Samtidigt vilar ett sagoskimmer över berättelsen. Här finns en tam råtta, en bibliotekarie som bjuder på citronkaka och en cirkus som välkomnar huvudkaraktärerna med öppna armar. Christina Wahldén är skicklig på att skildra barn med svåra livsöden och på ett barnvänligt sätt synliggöra deras erfarenheter. Genom sina berättelser ger hon dagens unga läsare en inblick i verkligheter som ofta ligger bortom deras egen vardag. Jag tror att sådana böcker har potential att öka förståelsen och väcka empati för andra människors levnadsvillkor.

Foto: Patrik Lundin

269

Bazar Masarin 2025:2 •

Som ungdom hängde vi ofta utanför busscentralens gatukök för att ha koll på vad som hände i den lilla staden. Livet kretsade mycket kring kärlek: vem skulle bli ihop med vem, var man populär eller inte? Vem var man ens, och vem skulle man bli? Allt var oklart och känslorna starka och oförutsägbara. På vintrarna åkte man skidor i elljusspåren som slingrade sig genom de stora skogarna, gåtfulla och föränderliga. Man visste aldrig riktigt vad som lurade därinne. Mårten beskriver denna miljö mycket väl och bygger redan från start upp en kuslig stämning med hjälp av mörker, snö och blod. Det är kontrastrika och obehagliga bilder som växer fram medan man läser. När berättelsen tar sin början får vi snabbt lära känna Minou, hennes bror Sebastian, Sebastians kompis Lucas och Minous vän Vanja. De har en fin gemenskap och det känns som om de lever i en trygg värld. Det är vinter och de har precis haft lov. När de ses igen berättar Lucas stolt att han under lovet har träffat en tjej som heter Dalia. Hon är nyinflyttad och bor i ödehuset. Hon är mycket vacker, berättar Lucas, men han har tyvärr inget foto. Däremot finns det ett porträtt av henne, och det sätter genast igång Minous tankar. Vem är denna Dalia, och varför vill hon inte fotograferas? Varför bor hennes familj i ödehuset? Minou drömmer om Dalia och förtrollas av henne på ett sätt som hon inte är beredd på. Det är något speciellt med den vackra och mystiska flickan. I och med Dalias ankomst börjar också märkliga saker hända i det lilla samhället. Lucas hittas en natt liggande i snön – avsvimmad och med stora mängder blodförlust. Det enda som syns på honom är två små sår på halsen. Vad är det som har hänt, och varför dyker det plötsligt upp en varg?

Blodlust

Sara Lindalen

edan när jag ser omslaget känner jag en lätt rysning längs ryggraden. Färgerna, boktitel och flickans blick säger mig att det kommer att bli en ryslig historia med mycket blod – och, ska det visa sig senare, lust. Mårten Melin har skrivit många mycket uppskattade böcker för barn och unga. Den mysrysiga serien Spöksystrar känner nog de flesta yngre bokslukare till, och många har säkert läst någon eller några av hans diktsamlingar. Det Mårten skriver går rakt in i hjärtat, och han har verkligen en förmåga att skildra känslor med stor trovärdighet. Hans texter känns genuina och han visar sina karaktärer både omtanke och respekt. Nu har han skrivit en bok vars handling och karaktärer skiljer sig en del från hans tidigare verk. Blodlust är en skräckfylld läsupplevelse, och som han själv säger när han presenterar boken på YouTube är det bäst att läsa den på dagtid – eftersom vampyrerna sover då. Själv läste jag den i skymningen, och den höll mig i sitt grepp tills jag hade läst ut den. I Blodlust tar Mårten med oss till ett litet samhälle där ungdomarna samlas vid grillen och där skogen ligger tätt inpå. Jag känner mig hemma i den miljön, eftersom det var så jag själv växte upp – nära naturen, med få mötesplatser inomhus. 270

Blodlust Mårten Melin Rabén & Sjögren 2025

Idyllen förvandlas snabbt till en mardröm, och Minou tampas med motstridiga känslor. Hur ska hon och de andra agera? Och varför känner hon som hon gör för Dalia? Vi får ta del av Minous tankar och känslor, och Mårten beskriver hennes funderingar med stor träffsäkerhet. Jag kan riktigt känna hur hon känner. Jag sitter som på nålar när jag läser och känner stor sympati för både Minou och Dalia. Allt är inte svart eller vitt, och gränserna mellan verklighet och fantasi suddas ut. Berättelsen får mig att fundera över liv och död, rätt och fel. Den rymmer en stor portion förståelse och försoning och väcker en ödmjukhet inför vad unga faktiskt går igenom. Även om de flesta kanske inte stöter på vampyrer, möter de ändå utmaningar i form av rädslor och svåra funderingar kring vad som är rätt och fel. Vem kan man lita på – och vem kan man inte?

Foto: Helene Linsjö

Jag slås, som jag ofta gör när jag läser barn- och ungdomslitteratur, av hur skilda ungdomars och vuxnas världar är. Vi tror gärna att vi har koll på de unga i vår närhet, men vi blir aldrig helt insläppta i deras verklighet. När jag tänker tillbaka på min egen ungdom minns jag hur jag ställdes inför val som i dag kanske inte ter sig livsavgörande, men som då kändes som att välja mellan liv och död. Jag minns också hur man undanhöll vuxna mycket information – de vuxna hade sin värld och vi hade vår. Unga förtjänar att tas på allvar, och det är bra för oss vuxna att läsa böcker som denna för att bli påminda om hur kämpigt livet faktiskt kan vara som ung. Men med det sagt behöver vi också, precis som våra unga, få njuta av en riktigt läskig och ryslig historia som denna. Och kanske är den trots allt bäst att läsa på dagtid – precis som Mårten själv säger. 271

Bazar Masarin 2025:2 •

När vi var monster

Foto: Louis Kapeleris

272

När vi var monster Jennifer Niven Övers. Carina Jansson Gilla Böcker 2025

Jennifer Niven slog igenom rejält med boken All the bright places 2015. Den kom på svenska samma år och fick titeln Som stjärnor i natten. Redan här märks Nivens förmåga att skildra det mörkaste, mörka, utan att för den delen glömma det som faktiskt är ljust och vackert. När vi var monster är mörk på ett annat sätt. I bokens efterord skriver Niven om sin tidiga fascination för böcker som innehåller fallfärdiga gamla kråkslott, mörka skogar och karaktärer som hamnar i denna skrämmande miljö. Författare som Lois Duncan, systrarna Brontë och Shirley Jackson nämns som favoriter. Efter mer än tio utgivna böcker bestämde hon sig för att äntligen skriva en sådan bok själv, en mystisk och magisk bok som dessutom innefattar ett campus, så kallad dark academia. Även jag älskar böcker som utspelar sig i collegemiljö och Niven lyckas verkligen skapa både en obehaglig miljö, där huset blir som en egen karaktär och en riktigt skrämmande undervisningssituation. Vi vet redan på första sidan av När vi var monster att någon kommer att dö. Vi vet också att den som dör är Meredith Graffam och att det är hennes elever som är de skyldiga. Mina tankar går till Donna Tartts Den hemliga historien som inleds på samma sätt med skillnaden att det är en elev som dör. Nu är När vi var monster ingen ny Den hemliga historien utan en mer klassisk skräckhistoria som utan tvekan för tankarna till de författare som Niven nämner som sina favoriter. Miljön är fint tecknad och greppet att låta Effy och Arlo turas om att berätta fungerar bra och håller tempot uppe. Däremot tar det ett tag innan jag får grepp om alla karaktärer och historien mår faktiskt bra att av några av dem försvinner. Det ökar både stämningen och fokuset, vilket också gör att de karaktärer som finns kvar i slutet hinner utvecklas och därmed bryr jag mig verkligen om hur det går för dem. När vi var monster är en bok som lockar till läsning och den passar målgruppen bra. Kanske kräver boken en mer van läsare, men å andra sidan gör drivet och spänningen att även ovana läsare kan fastna och vilja läsa vidare.

Linda Odén

tta elever har valts ut för att delta i en skrivarkurs på elitskolan Brighton & Hove mitt i Murtonskogen i nordöstra Massachusetts. De ska bo i huset Moss byggt 1916 och undervisas av Meredith Graffam, författare, filmregissör och skådespelare i den kurs som kallas Januaripasset. Graffam blev känd efter att hon skrivit om sin bästa vän som dog under Januaripasset 1995. Sedan dess har Murtonskogen kallats Mordskogen. Miljön är utan tvekan perfekt för en ungdomsbok med skräckelement. När deltagarna får lämna in sina mobiltelefoner förstår vi också att isoleringen kommer att bli total. Två av de åtta eleverna är bokens berättare, Effy vars pappa suttit i fängelse efter att ha kört ihjäl sin fru, Effys mamma och Arlo, som fortfarande sörjer sin bästa vän som drunknat. Två personer som bär på mycket smärta och därmed har en del gemensamt. Ändå blir deras möte minst sagt stelt, då de faktiskt träffades två år tidigare och hade ett kort förhållande som tog slut då Arlo helt enkelt försvann utan ett ord. Nu turas de om att berätta både om sina känslor för varandra, skrivarkursen och de andra deltagarna. Mycket handlar också om Meredith Graffam, den karismatiska och okonventionella läraren. Inledningsvis tycker de båda att hon är fantastisk och det hjälper både Effy och Arlo att faktiskt våga djupdyka i den sorg och skuld de bär på, men ju längre kursen går desto konstigare blir Graffams metoder. Dessutom skickas deltagare hem på till synes lösa grunder och stämningen i gruppen förändras. Visst vill de utveckla sitt skrivande, men de börjar bli rädda för vad Meredith Graffam kan hitta på. 273

Bazar Masarin 2025:2 •

Aldrig förstå, aldrig förlåta

Författaren Lina Stolz låter läsaren känna, undra och lida med den nästan vuxna Savanna som känner sig sviken, ensam och förtvivlad med sina tankar och känslor som han, pappan, omöjligen kan stilla. Tankarna går såpass lång att hon börjar undra om det är en annan pappa som är våldtäktsmannen som hennes mamma lämnade och att hon gifte om sig med pappan som bor hemma hoss dem nu. Hon vill så gärna att det ska visa sig vara ett misstag, att hennes pappa egentligen inte gjorde något, att han blev feldömd – men tyvärr visar det sig bara vara ett önsketänkande. Som en vuxen läsare blir jag nyfiken på flera perspektiv: pappans, han som har avtjänat straff för sin handling, mammans som fortfarande är tillsammans med en våldtäktsman, och storebroderns som har vetat om men tigit. Vad är straffet för ett sådan brott; och hur länge sträcker straffet sig? 10 år? 20 år? Hela livet? Räcker det? Hur lever man ett vanligt liv efter att ha avtjänat fängelsestraff och vad händer med de anhöriga? Efter att ha läst Aldrig förstå, aldrig förlåta har jag vändigt och vridit på olika perspektiv – vem har rätt och vem har fel? Det uppstår så många frågor men väldigt få svar. Vi följer Savanna och hennes kamp för att förstå eller förlåta sin pappa. Det är en drabbande läsning som hade kunnat vara mer mångfacetterad med flera perspektiv – särskild intressant hade pappans sida av historien varit. Boken går utmärkt att läsa och diskutera i en bokcirkel, även förvuxna, ellerkanske framförallt vuxna. Aldrig förstå, aldrig förlåta om ett fruktansvärt brott berör på många plan, men frågan kvarstår – går det (aldrig) att förlåta eller förstå?

M Brijdeep kaur

ånga familjehemligheter är just det- hemligheter. Som döljs, göms undan och bortses; inte sällan av familjen. De som är skamfyllda och bäst sopas under mattan. Men hur går man vidare när hemligheten är ett begånget brott? På grund av en felsägning får 17-åring Savanna reda på att hennes pappa har suttit i fängelse och hela hennes värld rasar samman. Och det är inte vilken vanligt brott som helst man hör att ungdomar ibland begår – till exempel snatteri, stöld eller skadegörelse; utan ett brott av allvarligare slag – nämligen en våldtäkt. Dessutom verkar hela hennes familj redan veta om det och har låtsats som ingenting. Läsare får följa den unga Savannas tankeförlopp när hon funderar på det fruktansvärda brott som hennes älskade pappa har begått; det blir nästintill omöjligt att förstå hur har han kunnat göra det, han som är så rolig, underbar och kärleksfull? Hur kan detta ha hänt utan att hon fått veta? Och hur kan hennes mamma fortfarande vara tillsammans med honom? Hur kan hon vilja ha sex med en man som har våldtagit en annan tjej? Hon försöker tänka, och hela tillvaron förvandlas till en mardröm. 274

Foto: Susanne Lindholm

Aldrig förstå, aldrig förlåta Lina Stoltz rabén & Sjögren 2025

275

Bazar Masarin 2025:2 •

Foto: Ola Kjelbye

276

Hand i hand Johan Ehn Lilla Piratförlaget 2025

Hand i hand

Sara Lindalen

et är ganska ofta som jag väljer bok efter omslag, så även denna gång. Lina Neidestam har verkligen lyckats skapa en varm och kärleksfull stämning på framsidan. Det är en bild som säger så mycket och jag vill verkligen läsa mer om de två killarna som är på väg någonstans. Den som skrivit om de två som sitter på tåget är Johan Ehn och det är den andra boken han har skrivit som handlar om dem. Den första heter Kollokillen, och gavs ut 2024.

Johan Ehn är författare, skådespelare och en av de konstnärliga ledarna på teater Barbara i Stockholm. Han debuterade 2017 med romanen Down under, som till stora delar är självbiografisk. Hans ungdomsroman Hästpojkarna (2019) belönades med Nils Holgersson-plaketten 2020 och nominerades till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris samma år. Även denna bok har väckt uppmärksamhet i litteraturens värld och har nominerats till Prisma Litteraturpris i kategorin Årets barn- och ungdomsbok 2025. 277

Bazar Masarin 2025:2 •

Han visar också genom berättelsen behöva fundera på om de kan vara ö Det blir så motsägelsefullt att behöv är så stolt över bara för att det inte

I Kollokillen (2024) fick läsarna lära känna Robin och Ludvig som blev kära i varandra under en vistelse på sommarkollo. Nu möter vi dem igen. Det har blivit höst och det är dags att börja skolan igen. De vet inte riktigt hur de ska hantera mötet med de andra eleverna, ska de berätta att de är ihop eller ska de hålla det hemligt? Det blir en inre kamp för de båda, å ena sidan så är de ju lyckliga och vill visa det för hela världen och å andra sidan så vet de inte hur de andra ska reagera. Det som kändes som magi i somras känns nu mer komplicerat än magiskt. För att göra livet ännu mer komplicerat så visar det sig att Robin har en halvsyster, Julia, som han aldrig träffat. Nu råkar det vara så att Robin och Julia har ett stort intresse gemensamt, gaming. De lär känna varandra över nätet och Robin och Ludvig smider planer för att träffa Julia, helt utan föräldrarnas vetskap. De säger att de ska åka på ett LAN i Värmland och vem bor i Värmland? Jo Julia. Jag sträckläser boken för när man väl är indragen i handlingen som så skickligt skriven så kan man inte sluta läsa förrän man vet hur det går för dem. Jag är tacksam för att det finns författare som Johan som skriver om kärlek. Kärlek råkar vara ett av mina favoritämnen här i livet och i litteraturen.

Det är också så bra att han låter två killar och deras kärlek stå i centrum och belysa hur stark kärlekens kraft är. Han visar också genom berättelsen hur galet det är att de ens ska behöva fundera på om de kan vara öppna med sin kärlek eller inte. Det blir så motsägelsefullt att behöva dölja något som man egentligen är så stolt över bara för att det inte passar in i normen. Jag känner att det är bedrövligt att vi inte har kommit längre än så. Men nu är det så och då är det tur att det finns sådana berättelser som denna. Den utmanar också tanken på kärnfamiljen och visar att det inte alltid är så svart eller vitt när det kommer till relationer mellan barn och föräldrar. Det är inte alltid lätt att vara förälder och det tycker jag att Johan får fram; alla dessa känslor man har som förälder. Man känner ju allt från oro och ilska till kärlek, ibland hinner man gå igenom alla känslor på en och samma dag. Efter att ha läst boken, som till stor del är full av kärlek så känner jag att det också är en berättelse som verkligen ställer saker på sin spets. Frågor som jag tror många unga ställer sig dagligen utan att de kanske tänker på det såsom: varar ärlighet längst? Kan det ibland vara okej att undanhålla någon sanningen för att inte göra någon illa eller för att slippa bli stoppad från att göra något. 278

hur galet det är att de ens ska öppna med sin kärlek eller inte. va dölja något som man egentligen passar in i normen.

Foto: Ines Sebalj

När man som barn undanhåller något från sina föräldrar, skolkar från skolan och gör saker i smyg, kan det vara okej om det är för att det ska bli bra i slutändan? Det blir också ännu mer komplext i boken eftersom de vuxna inte heller har sagt hela sanningen och tagit beslut som fått stora konsekvenser för de unga. Ibland kan man ju vilja rätt men det kan ändå bli fel. . .

Lina Neidestam är illustratör, barnboksförfattare och serieskapare. Född 1984 i Södertälje och utbildad vid HDK/Valand, Serieskolan i Malmö och Konstskolan Basis. Hennes serier har publicerats i ett trettiotal dagstidningar och egna album samt belönats med Nöjesguidens litteraturpris, Stora Ponduspriset, Adamson-statyetten, Albert Engströms ungdomspris och blivit nominerade till Urhunden. Bland uppdragsgivarna finns Rabén & Sjögren, Bonnier Carlsen, Norstedts, SVT, Sveriges radio, Aftonbladet, Dagbladet, Situation STHLM med flera. /info hämtad från Linas hemsida

En annan fråga som jag tycker är central i boken är frågan om man alltid ska berätta sanningen oavsett vad det får för konsekvenser? Jag funderar också på hur unga ska våga stå upp för dem de är? Vad händer om de inte gör det? Det finns inga lätta svar på dessa frågor men jag tror att med hjälp av böcker som Ehns så kan man öppna upp för samtal. Jag tror att Hand i hand lämpar sig mycket väl för att läsa på mellanstadiet, kanske som högläsningsbok, men att den även skulle fungera i någon form av bokcirkel för unga. Boken väcker flera olika tankar till liv, utmanar normer utan att skriva någon på näsan och berättelser som denna behöver vi verkligen mer av nu då det ibland känns som om utvecklingen går bakåt och gamla normer får styra. 279

Bazar Masarin 2025:2 •

Strandhäxan

Sofia Schöön

ag brukar ofta skylla min kärlek för subgenren southern gothic på att jag växte upp i en liten ort. Ni vet, den där sortens ställe där alla känner alla och dessutom vet allt om alla. Den som på något sätt stack ut från normen behövde sättas på plats. Det fanns inte utrymme för någon som var queer, utländsk eller på något sätt lite för mycket. Och det är väl kanske den sortens trångsynthet som löper som en röd tråd genom southern gothic som genre. Mänsklighetens fulaste sidor får utgöra skräckelementen. Rasism, sexism, fanatism. Våld och grymhet. Saker som är fruktansvärda, men som jag ändå brukar tycka är ganska terapeutiska att läsa om. Ett desperat sätt att försöka förstå mekanismerna bakom varför människor skadar andra människor. När jag fick höra att Rabén&Sjögren skulle ge ut en ungdomsroman med southern gothic-inspiration blev jag taggad. När jag fick höra att det dessutom var en skräckis och att den hade queer representation var det nästan att jag satt och skuttade på min kontorsstol. Samtidigt blev jag också lite fundersam. Går det verkligen att skriva en bok för ålder 12-15 som på riktigt är southern gothic? Utan att den blir olämplig för kidsen? Och i Österlen av alla ställen? Svaret är ja. Men mer om det längre fram. 280

Foto:Kajsa Göransson

Strandhäxan Åsa Avdic rabén & Sjögren 2025

281

Bazar Masarin 2025:2 •

Hade Strandhäxan existerat som en göra berättelsen larvig och mindre k Det som är ondskefullt på riktigt i b skadar andra människor baserat på

När Strandhäxan tar sin början har det gått nästan ett år sedan Toras storebror Ville och hans kompis Selim försvann spårlöst. Fallet är nedlagt, det finns inga spår, inga kroppar. Tora och hennes bästa vän Esther har en egen utredning men även den står stilla. Sen rubbas lugnet i samband med årsdagen av försvinnandet. Selim hittas på stranden, medvetslös och i mycket dåligt skick. Samtidigt börjar också en ny person i Toras och Esthers klass, den ickebinära Dino. Tora och Dino klickar bra, vilket rubbar dynamiken i Tora och Esthers tighta duo. I bakgrunden finns myten om Strandhäxan, en gammal myt i deras ort om en häxa som tvingar vuxna att sona för sina brott genom att ta deras söner.

Det är vardagsrealism som blandas perfekt med det som inte brukar förekomma i tonåringars liv. Som det faktum att ungdomarna har sin egen brottsutredning och faktiskt får kontakt med något övernaturligt. Det övernaturliga är något som står i kontrast till det realistiska. Avdic skildrar Kilavik som en liten ort där främlingsfientlighet är stort. Hon skildrar en uppväxtmiljö där ungdomarna möter vuxna som är rasister, klimatförnekare och som störs av könsneutrala pronomen. Myten om Strandhäxan löper som en röd tråd genom berättelsen. Detta utan att faktiskt vara ett övernaturligt element, det finns inte många bevis på att Strandhäxan faktiskt finns som något annat än ett dåligt samvete. Myten blir snarare en katalysator, det som till slut leder till att rätt person åker fast. Hade Strandhäxan existerat som en faktisk entitet hade det riskerat att göra berättelsen larvig och mindre kärnfull.

Det som gjorde mig lyckligast med hela läsningen av Strandhäxan är hur väl balanserad den är. Bokens många element är inte bara välskrivna utan står ofta i kontrast med något annat som förstärker dem. Utan att någon del tar över för mycket. Avdic skildrar så bra de där sakerna som är normala delar av en tonårings liv. Tora och Esthers tighta bästisrelation som är nästan lika viktig som syre. Hur sagda relation utmanas av att Dino kommer som ny vän och att Tora och Dino dessutom får känslor för varandra som är mer än vänskap.

Det som är ondskefullt på riktigt i berättelsen är människor som skadar andra människor baserat på en hatisk ideologi. Ville och Selim har varit ett par. De har blivit utsatta för ett hatbrott som har dödlig utgång för Ville. Av vuxna människor som har barn i deras ålder, men vars hat för homosexuella och invandrare är så stort att de avslutar ett liv. 282

n faktisk entitet hade det riskerat att kärnfull. berättelsen är människor som å en hatisk ideologi.

Det är något som garanterat kommer lämna större avtryck på läsaren än om de hade skadats av en övernaturlig häxa som var ond bara för ondskans skull. Det hyperrealistiska förstärks av det övernaturliga.

låta eftersom det gör läsningen mindre tung för den unga läsaren. Så för att återvända till min fråga om Strandhäxan passar in på kriterierna för southern gothic. Vi har en berättelse med trångsynthet, rasism, homofobi och våld. Med fanatism och de sämsta aspekterna av mänskligheten. Fint blandat med gotiska element i form av andar, folklore och ett stort kråkslott. Avdic har anpassat subgenren perfekt för vår moderna tid och för unga läsare. Jag hoppas verkligen att hon blir ett återkommande namn inom ungdomslitteraturen.

Samtidigt finns det övernaturliga också på riktigt i berättelsen. Ungdomarna får kontakt med den medvetslösa Selims ande med hjälp av ett ouijabräde vilket hjälper dem hitta Villes kropp. Villes ande har i sin tur stannat kvar med sin älskade Selim. I det fallet får det övernaturliga bli något mjukt som tröstar när det hyperrealistiska gör för ont. Att en ung kille, älskad bror, son och pojkvän blir dödad för sin sexualitet är ett hemskt slut. Det hemska lindras något av att Ville själv genom Selim ber att Tora ska ta av sin tunga ryggsäck och vara glad. Det som möjligtvis blir mitt enda minus med berättelsen är att Tora och hennes familj kanske återhämtar sig lite väl snabbt från insikten att Ville blivit mördad. I övrigt är skildringen av Toras och familjens sörjande väldigt realistisk. Det kommeer från någon som själv miste en bror i barndomen – Avdic slår ofta huvudet på spiken i hur det känns att alltid sörja och sakna samtidigt som man försöker fortsätta leva ett liv. Att Tora och familjen får återhämta sig ”för snabbt” i slutet är dock något som är lätt att för-

Avdic har anpassat subgenren perfekt för vår moderna tid och för unga läsare. Jag hoppas verkligen att hon blir ett återkommande namn inom ungdomslitteraturen. 283

Bazar Masarin 2025:2 •

Skribenter Jenny Edvardsson, lärare, föreläsare, redaktör, författare Stina Liffner, skribent Sara Lindalen, lärare, skribent Hien Ekeroth, förläggare, översättare, skribent Susanne Sandström, redaktör, layout, grafisk formgivn. bibliotekarie Margaretha Ullström, universitetsadjunkt, skribent Maria Jourdanis, skribent, förskollärare Anna Carlén, skribent, bibliotekarie Linda Odén, lärare, skribent Christina Wedenmark, skribent, bibliotekarie, litteraturpedagog Sofia Schöön, bibliotekarie Mia Larsson, skribent, lärare Brijdeep Kaur, skribent, lärare Lina Söderberg, skribent, Ida Skjelderup, universitetslektor, frilansrecensent Emma Ström, skribent, bokhandlare Sofia Sköld, skribent Anita Vennerstrand, skribent Henrika Almström, skribent Sofia Norberg Cedering, skribent

Illustratörer Daniela Olejníková Mária Nerádová Simona Smatana Petra Lukovicsová Dávid Soboň Terézia Lomnická Bianka Török Julia Groth

Would you like this image in a better quality?

Premium Membership

Tales of the Sea, Bianca Török