Spökräddarna/L. Nordlén

Spökräddarna

Lisa Nordlén

IPetrus Dahlin och Sofia Falkenhems nya bokserie Spökräddarna har tvillingarna Sam och Sara tråkigt. Det är sommarlov och mamma och pappa, som driver en restaurang, har inte tid att hitta på någonting med sina barn.

För att sysselsätta dem bestämmer sig föräldrarna för att visa dem den stora familjehemligheten – ett hemligt rum i källaren där farmor och farfar forskade om spöken och annat övernaturligt!

Sam och Sara börjar genast att undersöka sakerna i källaren och de läser gamla anteckningar som farföräldrarna skrivit.

De tycker till en början, precis som sina föräldrar, att farmor och farfar måste varit helt knasiga ända tills de själva börjar uppleva övernaturligheter och hittar ett stackars instängt spöke i en vägg i sitt eget hus!

I boken Det instängda spöket (första delen i serien Spökräddarna) får vi lära känna Sam och

Sara och den miljö som de lever i.

Vi får visats i familjens restaurang, farföräldrarnas hemliga forskningscentral i källaren samt, genom jakten på det instängda spöket, hela deras hus från källare till vind.

I Det rädda spöket (andra delen i serien) är det fortfarande sommarlov och tvillingarna har äntligen fått möjligheten att spendera lite tid på badstranden.

Det är fullt med folk där och det gör det stört omöjligt att inte tjuvlyssna på vad de runt omkring samtalar om. Det är genom att tjuvlyssna på andra som äventyret i den här boken tar sin början. Två tjejer tjafsar med sin pappa om ifall spöken finns eller inte. Det visar sig att familjen har ett spöke hemma i sin nyinköpta bostad. Sam och Sara följer efter familjen hem och erbjuder dem att fånga spöket, trots att de bara

Det instängda spöket Det rädda spöket Spökräddarna, del 1och 2 Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem Rabén & Sjögren 2022

Omslag: Spökräddarna, P. Dahlin & S. Falkenhem. Rabén & Sjögren 2022

har fångat ett endaste spöke innan. Jag läste böckerna Spökräddarna tillsammans med min dotter som är sju år gammal. Även om spökena i böckerna är alltigenom snälla spöken, är jakten efter dem lite läskig. Dottern sitter gömd bakom en kudde när hon lyssnar och vågar ibland knappt titta på de svartvita illustrationerna. Trots den läskiga stämningen, när vi är mitt i äventyret, är dottern mycket nöjd efteråt. Hon menar att det är en spännande berättelse, så bra faktiskt att hon skulle vilja vara Sam och Sara, på riktigt, och det är väl om något ett bra läsarbetyg?