Kitoko/E. Okodugha

Kitoko

Pastellfärgad depression

Elin Okodugha

Kitokos Mamma har åkt iväg till “ett jätteviktigt jobb som gör att hon måste resa till en massa olika länder“ och det kommer inga brev från henne längre. Kitoko och pappan flyttar från den ena bostaden till den andra.

De tappar bort både en hel del längs vägen, men hoppet kommer de aldrig att tappa brukar pappan säga. Ändå händer det att han inte hittar det vissa dagar. Kitoko försöker hjälpa honom.

Hon letar överallt i lägenheten men hittar ändå inte hoppet.

Som tur är vet Kitoko att man kan leta någon annan stans också, inuti sig själv.

Kayo Mpoi debuterade 2019 med den prisbelönta romanen Mai betyder vatten.

Hon studerar vid Kungliga konsthögskolan, skriver för Dagens Nyheter och Sveriges radio och har medverkat i Babels författarpanel.

Hösten 2022 utkommer Mpois andra vuxenroman, En övning i revolution.

Kitoko är hennes första barnbok. Hon har hämtat inspiration till berättelsen från sin egen erfarenhet av att ha förmågan att kliva in i en inre värld, där hon kunnat hålla rådslag med olika karaktärer och få hjälp få hjälp.

Kitoko Kayo Mpoyi & Linn Grenbäck Rabén & Sjögren 2022

Linn Grenbäck är utbildad illustratör, animatör och grafisk designer baserad i Stockholm. Hon har studerat visuell kommunikation på Beckmans designhögskola och digitala medier på Stockholms universitet. Med Kitoko debuterar hon som bilderboksillustratör. Grenbäck har strävat efter att undvika att berättelsen känns för deppig genom att fylla bilderna med “ …liv, nyfikenhet, spännande färger och detaljer.” Hon vill skapa en bildvärld där det svåra och tunga i berättelsen möter barn och vuxna på olika nivåer. Kitoko är en berättelse om depression, sorg, hopp och glädje. Texten rör sig över hela känslospektrat utan att vare sig krångla till eller skyla över. Det tunga och svåra vävs på ett självklart sätt in i huvudpersonens vardag. Hon gör sitt bästa för att ta hand om både sig själv och sin pappa när han mår dåligt.

Ur: Kitoko, K.Mpoyi & L. Grenbäck. Rabén & Sjögren 2022

Hon rättar till när han gör fel, skyddar honom från att andra ska få reda på vad som händer, fixar frukost och ser till att hitta en lösning på problemet. Det är tydligt att detta hänt förut, och kommer att hända igen. Under Kitokos på ytan sakligt lugna letande efter hoppet känns ett stråk av ångest då det, trots hennes specialförmåga, är tydligt att det inte finns någon garanti för att hon ska kunna hjälpa pappan varje gång. Bilderna är inbjudande med sina mjuka, glada färger och många detaljer att hitta och fundera över. Kitokos yttre och inre värld ges båda plats och samexisterar utan att det blir rörigt eller förvirrande. Hemmet skildras både genom lätt igenkännliga vardagssaker och annorlunda detaljer som kan väcka funderingar och bidra med djup och nyans till berättelsen.

Om texten vågar ta ut svängarna håller dock bilderna sig mer inom ramarna för vad som känns tryggt och ofarligt. Vi närmar oss det svåra när Kitoko gläntar på dörren till sovrummet och möts av ett ogenomträngligt mörker. Hon stannar dock kvar i det ljusa, trygga vardagsrummet och mörkret försvinner lika fort som det dök upp. Det här är en bok man kan sätta i händerna på ett litet barn utan att oroas för att den skall skrämma eller uppröra. Man kan hitta mycket att titta på tillsammans och diskutera i bilderna och här finns öppningar till att gå mer på djupet. Utan egen ansträngning att tränga under ytan finns dock risken att den extra dimension och det djup bilderna kan erbjuda helt går läsaren förbi. Jag skulle rekommendera boken både för barn att bläddra själva i och för barn och vuxna att läsa och prata om tillsammans. Den håller för många läsningar och lockar med ett spännande och färgglatt omslag.