Dikter för små öron/J. Johansson

Ur: Dikter för små öron, N. Gran & S. Mander. Förlaget 2022

Dikter för små öron Nina Gran & Sanna Mander Förlaget 2022

Dikter för små öron

Johanna Johansson

När det kommer en ny bok från förlaget med stort F ja då vet man nästan säkert att man ska få uppleva något i läsväg alldeles nytt. Finska böcker på svenska har sedan en tid tillbaka nästan varit detsamma som spännande karaktärer, överraskande illustrationer eller ett oväntat poetiskt språk och många gånger är det just poesin som är allra bäst.

Hur många nya fantastiska ord har jag inte samlat på mig genom den?

Länge var det långt mellan utgivningarna av poesiböcker för barn men nu kommer de mer regelbundet och även rimmade bilderböcker och

ABC-böcker imponerar och sprudlar inte sällan av uppfinningsrikedom och ordglädje. Dikter för små öron är Nina Grans debutbok men hennes lekfullhet avslöjar att hon har jobbat med ord tidigare. Till vardags är hon kulturpedagog i Helsingfors och ägnar sig bland annat åt barnkultur och ordkonst. Illustratören Sanna Mander har både skrivit och illustrerat flera böcker tidigare, till exempel den charmiga Min lilla häxa. Hon har också illustrerat andras texter, senast på svenska den underfundiga Fisens liv av Malin Klingenberg.

Dikter för små öron är en nätt bok med 23 illustrerade dikter, en bok som enligt författaren ”passar alla som spetsar öronen så de blir tillräckligt små” och det gör man ju som sagt gärna när man har en ny diktbok från Förlaget framför sig. Men förväntningarna är också höga! Laura Ruohonens Havsodjur från 2019 och Zoologipoesi från 2020 var båda nyskapande och kunde läsas om och om och om igen. Roliga, rytmiska och vågade ordvrängarresor som berikade med nya kunskaper om djur och dessutom illustrerade av Erika Kallasmaa, vars stil påminner om den nu avlidne giganten Eric Carle.

Ur: Dikter för små öron, N. Gran & S. Mander. Förlaget 2022

2019 kom även Annika Sandelins Om jag fötts till groda, ett slags spin-off på den tidigare Potatisens dröm (Schildts & Söderströms), där hon rimmar fantastiskt och finurligt om djur och livets små och stora frågor. Sedan finns ju Ulf Starks och Linda Bondestams Djur som ingen sett utom vi (utgiven både på Berghs och Förlaget) som är något alldeles eget och unikt. Ur en närmast magisk sammanslagning av två modiga konstnärers fantasi bildades helt nya skapelser som fick gestalta mänskliga känslor och inre stämningar. Att jag tar avstamp i just dessa diktböcker är för att även Nina Gran skriver om djur. Eller oftast använder hon djurnamn med en annan bildlig betydelse för att beskriva mänskliga egenskaper och känslor. Vi får bland annat möta klätterapan, snorvalpen och lipsillen som var och en får representera en del av barnets vardag och humör. Sanna Mander utgår sedan från dessa djurnamn när hon illustrerar karaktärerna och de blir till djur även i bilden. I en mer grundlig analys skulle de kunna beskrivas både som antropomorfa och zoomorfa, det vill säga både djur med mänskliga egenskaper och människor med djurlika egenskaper. Men det är inte bara djur som bebor denna diktbok, även smeknamn har förkroppsligats och fått liv, sådana som ofta används på barn, bland annat gullebullen och pussgurkan. Boken inleds med vaknandet och slutar med att det är dags att gå och lägga sig. Däremellan handlar det bland annat om leken, matstunden, utklädningen och badet men också om känslor som glädje, ilska, surhet och ledsenhet. Och handlar kanske SKALBAGGEN om hur det kan vara när man ska lära sig att gå? Alla dikter håller inte samma höga kvalitet, men vissa av dem, som till exempel MJUKA TASSAR skulle fungera utmärkt som rörelseramsa och i andra är rimmen sådana rytmiska fullträffar att jag tycker mig höra en hälsning till Hellsing. Som här ur BÄRSÄRKEN:

Vältrande blåbärsblå båtar i sörjan sörjer för blånande särkarnas början

Mest används korsrim och parrim men även en och annan fri vers har fått följa med.

Ur: Dikter för små öron, N. Gran & S. Mander. Förlaget 2022

Oavsett versmått är dikterna fyllda av allitterationer och assonanser:

Muntergöken släppte sitt ägg i smilfinkens bo häromdagen En piplärka föddes med fjunigt skägg så dunig och rund om magen

Dikter för små öron är en kärleksfull hälsning till det lilla barnet men rolig att läsa högt också för andra. En sprallig språklek där rytmen ibland används för att ytterligare gestalta de olika karaktärerna. Så även typografin: i SKUTTHAREN skuttar orden verkligen fram över sidorna. Nina Gran utmanar de små öronen, ibland de stora med och det är busigt, fyndigt och energiskt. Trots att dikterna är korta får man läsa om igen för att ta in allt och man kan säkerligen finna fler nya ord till samlingen! Men det är inte bara ordglädje, bildglädjen är minst lika stor. Sanna Mander använder sig av en pigg palett och många olika färger. Alla rubriker har fått typsnitt som passar de olika karaktärernas stil. Bokstäverna i KLÄTTERAPAN slingrar sig uppåt och PUSSGURKANs gröna tjocka böjda former pryder en glasburk (som den lilla gurkan såklart har smitit ut från för att pussas!). När två dikter delar samma uppslag låter Mander på ett finurligt sätt också de olika djuren dela plats. De kan sitta i samma träd eller befinna sig i samma badrum. På YLVARGENS och BÄRSÄRKENS gemensamma bord står en blomvas, på den ena sidan är den dyster, hängig och grå, på den andra pigg och blommande lila. De större djuren är illustrerade i retrostil, bakelser och smådjur känns mer kawaii (kringlan som kramar sig själv är bedårande!) och i växtligheten kan man se inspiration från Art Noveau. Men det är för den sakens skull inte spretigt, utan istället väldigt charmigt. Och det avslöjar väl redan framsidan som pryds av ett par jättestora kaninöron (inte alls små som i titeln) med fluffiga regnbågslika hörlurar. Dikter för små öron är ett synnerligen välkommet tillskott till poesihyllan.