Var inte rädd, tappa inte modet! N

är man ska ut på en vandring är det viktigt att veta vilken väg man ska gå. Man har en startplats (A) och ett mål (B) man vill nå. Däremellan ligger VÄGEN. Vägen kan då vara en transportsträcka mellan (A) och (B). Men den kan också vara en del av målet självt. När man går på en pilgrimsvandring så är inte målet oväsentligt. Men nog så viktigt är VÄGEN som man går. För under vägen kan Gud göra saker i våra liv. Under vägen kan vi komma till viktiga insikter. Under vägen kan vi göra viktiga möten som kan påverka resten av våra liv. Om vi låter vägen vara en öppenhetens väg för livsförvandling och inte bara en transportsträcka sker mycket viktigt i oss.

VÄGEN Transportled eller livsförvandlingsled?

För oss som kristna så börjar VÄGEN i dopet. Sedan är vi på vägen och kan då välja mellan att låta vägen vara en grå transportled mellan (A) och (B) eller anamma hela Guds godhets förvandlande kraft genom att låta livet med Gud vara en livsförvandlingsled. Lever vi i en relation med Jesus Kristus så blir dopets väg en spännande livsförvandlingsled.

När Jesus gick på jorden, var han ute och gick på vägarna mest hela tiden. Han gick långa sträckor tillsammans med sina lärjungar. Ibland undervisade han sina lärjungar under vandringen. Ibland stannade de till och satte sig ned och samtalade om livets djupa frågor. Ibland blev de hindrade på vägen. Det kunde vara någon som kom fram med en sjuk människa och ville ha läkedom, det kunde vara en blind man som ropade till Jesus om förbarmande. Det kunde vara någon som ville diskutera en fråga med honom. Jesus tog sig hela tiden tid. Han visste att han skulle komma till målet, men också att en viktig del av målet var vägen dit.

Det var ingen bred väg Jesus gick. Den var ofta både smal och dammig. Men han gick den. Hans lärjungar gick den och alla andra som följde efter honom gick den. När den jordiska vägen började närma sig slutet för Jesus stannade han upp och undervisade dem om den väg som de behövde gå och även den väg som vi måste gå. Jesus sade: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Joh 14:6 )

Det är inget litet anspråk som Jesus har. Men det är ett förvandlande anspråk. Det handlar om VÄGEN till livet och den vägen är en vandring, en vandring med Jesus, en vandring som leder till en stärkt relation till Jesus. En vandring som inte går på de breda autostradorna, utan många gånger befinner sig i de trånga gränderna eller smala stigarna, just för att det är för farligt att befinna sig mitt på den breda autostradan. Jesus säger ju till oss: den port är trång och den väg är smal som leder till livet. (Matt 7:14)

I kyrkans begynnelse, innan man ens kommit på att man skulle kalla sig kristna, så var egentligen kyrkan en gren av judendomen som kallades ”VÄGEN”. Detta berättar för oss att livet med Jesus Kristus är en vandring på den trånga vägen tillsammans med honom som är VÄGEN, sanningen och livet.

Innan Aposteln Paulus hade blivit omvänd till kristen tro och fortfarande hette Saul, rasade han av mordlust emot alla som tillhörde VÄGEN. Han gick till översteprästen i Jerusalem och fick tillstånd att resa till Damaskus för att gripa och fängsla dem som tillhörde VÄGEN. När han sedan var på väg till Damaskus gjorde han en upplevelse på sin vandring. Där på vägen uppenbarade sig han som är VÄGEN - Jesus Kristus själv - för honom. Men när han på sin resa närmade sig Damaskus omgavs han plötsligt av ett bländande ljussken från himlen. Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: »Saul, Saul, varför förföljer du mig?« Han frågade: »Vem är du, herre?«

– »Jag är Jesus, den som du förföljer. Stig upp och gå in i staden, så får du veta vad du skall göra.«

(Apg 9:3-6)

Saul gick förföljelsens väg, men inte ens på förföljelsens väg kunde han göra sig fri från honom som är VÄGEN. Han blev drabbad av Jesus Kristus och började själv att gå VÄGEN. Med ännu större iver än han haft att förfölja VÄGENS folk innan sin omvändelse, blev han nu VÄGENS främsta apostel. Detta för att Jesus Kristus, som är VÄGEN, sanningen och livet, mötte Saul som efter sitt dop blev Paulus. Paulus kom att förföljas för sin tro, han fängslades, han utsattes för överfall, och till sist avrättades han för sin tro på VÄGENS Herre.

Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, … … Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet. (Matt 7:13-14)

Porten till livets väg är Jesu kors. Så oavsett hur den vägen är, så är den en korsets väg, en pilgrimens väg, en nådens väg och en livets väg.