Materialinventering vid rivning – hur fungerar kunskapsöverföringen?

Materialinventering vid rivning – hur fungerar kunskapsöverföringen? – En kunskapssammanställning från intervjustudie av beställare, materialinventerare, rivningsentreprenörer, anställda på tillsynsmyndigheter och avfallsmottagare

DET FINNS EN stor potential i att minska mängden avfall och öka andelen cirkulära flöden genom effektivare resursanvändning, ökad återanvändning samt återvinning av material. Ökade cirkulära flöden leder bland annat till minskad miljöbelastning genom framtagande av mindre mängder och även användande av nya produkter vilket också ger lägre kostnader vid rivning och nybyggnation.

Under förarbetet med denna studie har det framkommit att definitionen och omfattningen av vad som ingår i en materialinventering varierar, både i tid och beroende på i vilka dokument som ordet används.

Definitionen behöver klargöras och uppdateras, då begreppet materialinventering innebär en sak för Naturvårdsverket och Byggföretagen (dvs. identifiering av material/ produkter som kan återanvändas, innehåll av farliga ämnen samt avfallstyper som kan uppstå vid rivningen), medan det för Boverket innebär något annat (identifiering av förekomst (dvs. okulär inventering) av miljöfarliga ämnen, som kan skada vissa ekosystem om de inte omhändertas på rätt sätt.)

Efter den intervjustudie som genomfördes arrangerades en ”bikupa” på Teams där deltagare från samtliga aktörsled i kedjan fanns representerade. Då diskuterades ett antal av de frågeställningar som lyftes under intervjuerna.

Det finns ett tydligt problem med kunskapsöverföring mellan de olika yrkeskategorierna/aktörerna under rivningsprocessen. Beroende på vem som beställer materialinventeringen i dag så påverkar detta innehåll/fokus/scope i inventeringen. Det vill säga vad som får fokus i inventeringen är styrt av beställaren och i förlängningen kanske inte det som behövs. Det saknas en samsyn om vad som ska ingå i inventeringen, beställare tror de ska få information i inventeringen som sedan inte levereras av inventeraren. Syftet med detta utvecklingsprojekt är att undersöka var det brister i kunskapsöverföringen och hur denna skulle kunna förbättras.

För att inhämta mer information om kommunikationsöverföringen i aktörskedjan så har ett antal frågeställningar tagits fram och deltagare intervjuats med frågorna som stöd. Fokus under framtagandet har varit att undersöka vad som är mest hållbart utifrån ekonomiska, miljömässiga och arbetsmiljömässiga aspekter när det gäller planering, separering och hantering av rivningsavfall. Vidare har det undersökts vilken förbättringspotential som finns inom respektive yrkeskategori och i aktörskedjan i stort.

Tre faktorer kunde urskiljas vara viktiga för att uppnå en god ekonomisk, miljömässig och socialt hållbar demonterings-/rivningsprocess, där materialinventeringen utgör en viktig pusselbit. Dessa faktorer är tid, ambition samt kommunikation.

Det behövs tydliga och kommunicerade förväntningar på materialinventeringens innehåll från beställaren.

Genom att säkerställa att materialinventeringen håller rätt kvalitet från början både förenklas och möjliggörs ökad informationsöverföring mellan de olika aktörsleden. Detta medför att detaljnivån och innehållet i inventeringsarbetet dels kan anpassas efter respektive beställare, dels följer Byggföretagens riktlinjer vid byggande och rivning, och då leder till ökat resursutnyttjande och en ökad möjlighet till cirkulärt flöde av material.

I studien har det identifierats ett behov av kompetensutveckling alternativt en ny kompletterande yrkesroll för att hantera inventering av material för återvinning/återbruk då detta skulle kunna hjälpa till att ytterligare öka de cirkulära flödena av material i våra byggprojekt.

Samtliga aktörer inom rivning och renovering som kräver bygglov, behöver ta del av och ha kännedom om Byggföretagens riktlinjer vid byggande och rivning, och aktivt använda sig av redan framtagna dokument i sin dagliga verksamhet.

För att öka erfarenhetsåterföringen inom branschen och förenkla samverkansprocesser rekommenderas att ett branschgemensamt forum, likt Centrum för cirkulärt byggande eller nätverket Renare Mark startas upp. Här kan alla engagerade aktörer i rivningskedjan dela erfarenheter och tankar mellan leden.

Slutligen skulle sannolikt högre grad av tidig samverkan mellan byggnads- och miljöinspektörer underlätta hela rivningsprocessen.

Redovisning av en SFUB-studie utförd av Anna Berg, Karin Hermansson, Carolin Viklund, Ida Rangmar, Malin Norin, Marie Kruså och Mikael Malmkvist. SBUF-rapport ID:13902, 2021