en tidning från din församling Nummer 1/2026
Det lilla storpastoratet Aspeland som består av sju församlingar: Hultsfred, Vena, Lönneberga, Målilla med Gårdveda, Mörlunda-Tveta, Virserum och Järeda.
Varför ber vi med knäppta händer?
Allt om bön
n sid 4-9
Porträttet: Still going strong!
Träffa våra pensionärskollegor
n sid 12
Påskens gudstjänster
n sid 15
Det finns dagar då livet går i en rasande fart. Tvätten ska vikas, möten ska klaras av, och vädret gör som det vill. Och så finns dagar då livet stannar upp – lite för tvärt. När sorgen eller oron knackar på, när glädjen känns skör, eller när man bara inte riktigt vet hur man ska hitta balansen i vardagen. Det finns stunder då livet känns som långfredag.
Just då kan bönen vara som en liten lykta i handen. Inte som något komplicerat, högtravande eller perfekt – utan som ett andetag. Som när man stannar till en stund på trappan på morgonen, lyssnar på vinden i träden och viskar tyst: ”Gud, var med mig idag.” Bön behöver inte vara mer än så.
Ibland tror vi att vi måste säga så mycket, hitta de rätta orden, formulera oss som om Gud vore en myndighet vi måste övertyga.
Men Jesus säger: ”Din Fader vet vad du behöver innan du ber honom om det.” (Matt 6:8).
Det betyder att bönen inte är en prestation. Det är en relation.
Ett öppet fönster mellan vår vardag och Gud.
Det händer att människor säger ”jag kan inte be”, men kanske är det just då bönen är som störst. En suck kan vara en bön. En tår kan vara en bön. Ett ”hjälp” viskat rakt ut i tomma rummet kan vara en bön. Och Gud hör, inte för att vi ropar högt, utan för att Gud själv är nära. Närmare än andetaget.
Många av oss ber utan att vi tänker på det. När någon stannar bilen vid kyrkogården en stund. När en morgonpromenad går förbi sjön och tankarna söker ro. När vi tänder ett ljus i kyrkan eller vid köksbordet. När vi skickar en extra omtanke till den som kämpar. Allt detta är bön.
Påsken berättar det så tydligt: Jesus bar allt det svåra, vår oro, vår skuld, vår ensamhet, ända upp på korset. Och där, i det som såg ut som slutet, öppnade Gud en väg ingen sett förut.
Uppståndne Kristus, tack för att du är med i mitt mörker och leder mig mot ljuset.
Ta emot allt jag bär på och fyll mitt hjärta med hopp. Låt din påskdag bli min.
I Jesu namn, Amen.
ossMejlagärna! liv.aspeland@ svenskakyrkan.se
INNEHÅLL
Följ oss på sociala medier!
@svenskakyrkan.aspeland
Omslaget Tema: Bön!
FOTO: Albin Hillert /IKON
Utgivare
Svenska kyrkan, Aspelands pastorat
Pastorsexpedition
Hantverkargatan 11, 577 34 Hultsfred
Telefon: 0495-24 95 80
E-post: aspelands.pastorat@svenskakyrkan.se
Hemsida svenskakyrkan.se/aspeland
Öppettider Måndag–torsdag 10–12 och 13–15. Fredag 10–12.
Ansvarig utgivare Arja Bergström
Redaktör Madelene K. Askevik
Grafiskproduktion: Gösta Råsmark/mediakompaniet
E-post redaktionen liv.aspeland@svenskakyrkan.se
ges ut fyra gånger per år.
delas ut som bilaga i nya Tidningen och innehåller information från Aspelands pastorat.
Skickar du ibland dina tankar till en högre makt? Ber du när du behöver hjälp? Vissa ber till Gud, för andra är det är oklart vem som lyssnar, men…
Somliga säger att de korsade tummarna bildar ett kors och händerna en skål, redo att ta emot det Gud vill ge. Luthers katekes från 1500-talet rekommenderar att man knäpper händerna innan man ber bordsbön, men redan på bilder från medeltiden kan man se att kristna knäppte händerna i bön. Det var en gest för att göra sig försvarslös. Man ställde sig på knä med sänkt huvud och knäppte händerna för att visa sin underkastelse gentemot Gud.
Det går inte att be fel
När man läser i Bibeln om böneställningar handlar det ofta om att antingen be stående eller på knä med händerna vända mot himlen eller att knäböja medan man rör marken eller golvet med händer och ansikte. Den vanligaste förklaringen är att man med knäppta händer och slutna ögon bättre kan koncentrera sig. – Man kan även hålla i frälsarkransen eller något föremål, andra gör det med kroppsställningen, du kan fokusera hur du vill! Du kan även be ofokuserad, det kan aldrig bli fel när du ber” säger internetprästen Charlotte Frycklund i en informationsvideo om bön på Svenska kyrkans hemsida.
Digital bön
På Svenska kyrkans bönewebb kan man tända ett digitalt ljus och skriva en bön. Många använder tjänsten för att formulera sin glädje, oro eller saknad. Under 2024 skrevs nästan 29 000 böner och tändes över
Läs mer om bön!
På bönewebben kan du be en bön och tända ett digitalt ljus!
52 000 digitala ljus. Ljuset eller bönen kan kopplas till en valfri kyrka, ett tema eller placeras på en karta, till exempel på en kyrkogård eller en annan plats med särskild betydelse.
– När vi tänder ljus, lyser vi upp mörkret för varandra. De digitala ljusen lyser upp mörkret på sitt sätt och de fysiska på sitt, säger Charlotte Frycklund.
Källa: svenskakyrkan.se, dagen.se och tt.se
FoTo: Johannes Frandsen/IKon
Bön kräver inga röda trådar, inte ens några ord.
”Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.” Det är ord från Psaltaren, Bibelns egen bönbok. Flera tusen år gammal visdom om hur det är att vara människa. Texter som Jesus själv kände väl.
Bön är motsatsen till prestation. Bön är vila och där räknas såväl spridda tankar, som tystnad, frågor, förtvivlan, glädje, vanmakt och ilska. Bön kan vara den djupaste källan till krafthämtning, där hemligheterna tas omhand.
Mose såg en brinnande buske en gång och insåg att Gud inte fanns. Gud är här och nu. Till skillnad från allt som existerar tillfälligt är Gud – från evighet till evighet. Därför kan vi förlora orden och de logiska tankarna och ändå tar Gud emot och hör vår innersta längtan med de ord som är störst och viktigast för oss. Gud är i allt vi tänker och gör. Därför kan även våra vardagstankar och göromål vara en bön, en längtan.
De flesta traditioner, religioner och livsåskådningar är överens om att vi mår bra av att formulera våra innersta tankar. Sätta ord på det som pågår inom oss och i relation till andra och kan formuleras i själavården, psykoterapin eller i goda vänners lag. Bönen däremot sker i det tysta och inför någon som tar emot utan att värdera eller döma. I bönen är alla ord tillåtna och mottagna av den som lovat att bära allt.
När orden tar slut, har många människor en inlärd bön att ta till. Kanske ”Fader vår”, välsignelsen eller ”Gud som haver barnen kär”. Bönen i hjärtat kan ske oavbrutet. Bortom alla ord. Utan prestation eller regler.
sTocKholm I FasTeTId 2026 mIKael halldIn dIaKon I sTocKholms domKyrKoFörsamlIng, bördIg Från målIlla
Hur gör man när man ber? Kan man be olika? Finns det rätt och fel sätt att be?
Vad är ens en bön och hör Gud? Låt oss reda ut detta. LIV samtalade om bön med präst Ola Sandberg och pingstpastorn Torbjörn Sandberg.
Ola Sandberg och jag sitter mitt emot varandra vid ett bord i Hultsfreds församlingsgård. Olas fingertoppar cirkulerar på bordsskivan under tiden han funderar. En blek februarisol letar sig ibland in genom fönstret. Ola minns sin barndom och berättar att han var ett bedjande barn. Hemmet var kristet och det var självklart att be bordsbön och ”Gud som haver”. Han minns det som att han ofta gick och filosoferade för sig själv och att han nog alltid varit lite av en orolig person. Det har alltid funnits ett behov av att be för nära och kära. Bönen har varit en trygghet, ett överlämnande. Han minns också sin pappa, som periodvis bad mycket under tiden familjen var lantbrukare.
- Jag tror bönen fungerade som en dörröppnare för pappa. Han bad mycket när det var bekymmersamt och sen kom han plötsligt på någon lösning. Så bönen kan hjälpa en att vara kreativ. Min övertygelse är att en bedjande människa är delaktig i den goda kärlekens makt. Bön verkar ju så, att om två rivaliserande grupper sätter sig ner och pratar och kanske ber tillsammans så skulle de hitta varandra.
Så bönen är vägen till fred?
- Ja, samtal och bön. Bönen är ju ett hjärtats samtal, men så kan man ju be om både enkla och stora saker. Ola minns hur han som barn så gärna ville ha en trampbil. Han övertygade sig själv om att testa be riktigt intensivt, så kanske det skulle trollas fram en trampbil, men det gjorde det förstås inte.
- Gud är ju ingen automat som ställer allt till rätta, utan vi människor måste vara Guds redskap, men det finns ändå en vägledning i bönen som är viktig.
Många människor menar att det är Guds vilja, skaparens avsiktliga plan, när vi som individer ställs inför olika prövningar i livet. Vad tror du?
- Det kan inte vara Guds vilja att någon ska kämpa i tillvaron. Gud kan hjälpa människan mentalt ur en situation. Skulle Gud bestämma allt har vi ingen egen vilja utan då är vi bara marionetter.
som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer lyckan går, du förbliver fader vår.
Är det egentligen någon skillnad på bikt och bön?
- Bikt är ju ett samtal i absolut tystnadsplikt för att hjälpa någon, att avlasta någon sina bekymmer.
Kan man inte ha det direkt till Gud, som i en bön?
- Jo men får man säga det som tynger en högt till en annan människa så blir det mer konkret. Det är alltid skönt att prata med någon, höra sig själv säga vissa saker högt, det kan vara avlastande. I gudstjänsten säger vi saker högt till varandra, som syndabekännelsen som ju är en slags bikt.
Jag kan bli stressad av att be tyst för mig själv i gudstjänsten. Det är som att det är Jeopardy och jag har tidspress på mig att komma på svaret. Jag har lättare för att be i bilder istället för att formulera meningar. Bönens form tänker jag kan vara så mycket, enkelt och litet eller jättestort.
Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.
(Ps 23.)
utrymme för meditation hur mycket jag än skulle behöva det. Bön är ju olika beroende på vem man är, vad man lever för liv, var man kommer ifrån. Att det inte måste se ut på ett visst sätt.
Hur ber man i Svenska kyrkan?
- Man använder genomtänkta böner där vi ber för stora saker; för kyrkan, för världsfreden men också för vår närmsta krets. Vi ber Svenska kyrkans förböner, men jag kan ibland lägga till något som känns aktuellt. Jag tycker det skönt att ha de färdigskrivna bönerna. Jag är ingen bönens mästare, jag kan bli obekväm med att improvisera bön faktiskt.
- Ja det kan vara att tända ett ljus, bara sitta still, vara med sina tankar. Bön och meditation ligger väldigt nära varandra. Bön behöver inte vara att rabbla en massa ord. Jesus säger gå in i din kammare, i tystnaden. Det är en viktig sida av bönen att få vara i tystnaden, i vila. I Svenska kyrkan är vi vana vid att vi har våra redan formulerade böner och där kan man också vila. Fastnar man i rabblandet kanske man slutar att reflektera över vad man säger. Det är skönt att bara få vara i sin egen bönebubbla. Det går inte en dag utan att jag ber Fader vår, den gamla versionen, för den sitter i ryggmärgen.
För mig kommer bönen som blixtnedslag. Man är så inne i sina vardagsmoment, allt det praktiska, logistiska, exekutiva, kognitiva. Huvudet bara maler på. Då måste jag hejda mig själv och inse mitt privilegium. Mitt i steget ropar jag rakt ut ”jag är så tacksam!”. Det är nog den bönen som ligger mig närmast, den kommer naturligt, för allt går så fort i mitt liv. Jag har inte
Har du någon favoritbön?
- Birgittas bön ”visa mig herre din väg och gör mig villig att vandra den”. En fin bön. Den är konkret och enkel, men den räcker långt. Visa mig vägen här och nu, jag kan inte göra allt men det är gott nog.
En vanlig bön är att överlåta allt i Guds händer, men vill man faktiskt förändra något måste man väl med sin egen mänskliga vilja göra det rent konkret, eller?
- Ora et labora, bed och arbeta. Bönen måste få ett konkret uttryck i det du gör. Det finns ett uttryck som kommer från Martin Luther ”idag har jag så mycket att göra så nu måste jag sätta mig ner och be några timmar”. Det låter motsägelsefullt, men för att kunna åstadkomma något behöver man kraft. Jag ber när jag kör bil, tankarna far iväg. Bön och meditation är återhämtningen mellan platser.
Ett stenkast från Hultsfreds kyrka ligger Pingstkyrkan, inte bara geografiskt utan också andligt.
Jag promenerar dit en dag i början på mars när asfalten ligger torr och gruset rullar under skorna. Pingstpastorn Torbjörn Sandberg tar emot mig på kyrktrappan. Vi sätter oss i varsin soffa en våning upp i Pingstkyrkans lokaler och inleder lågmält vårt samtal.
- Jag tänker att man kan ha en tydlig bild av vad bön är. Bön är ett samtal, en gemenskap, ett varande med Gud mer än att jag formulerar ord. Bön kan ju vara ord, men behöver inte vara det. Att be är att vara inför Guds ansikte. Att jag som människa eller vi som församling uttrycker våra önskningar eller vårt rop, men också vår lovsång, tillbedjan och hyllning till Gud. Det en längtan att få vara i dialog, men det glömmer man nog ofta, att Gud talar till en. Att be är att sätta ord eller tankar på det som finns runt omkring en. Inte bara ropet i nöden, utan en vardagsgemenskap.
Det här att Gud talar till en, jag upplever att personer som inte har en gudsrelation eller är religiösa har svårt att förstå det. Kan du förklara hur Gud talar till dig?
- Det är egentligen inte så dramatiskt eller kanske så tydligt, men oftast är det ett ord som jag verkligen behöver, kopplat till ett bibelord. Kanske hör eller läser jag något som jag upplever är ett tilltal från Gud som känns tillförlitligt. Det där bibelordet har jag kanske sett förut, men vid något tillfälle i livet upptäcker jag en nyans som jag inte sett innan och då blir det som ett tilltal från Gud. Men det kan också vara en sång eller när jag ser blåsipporna på våren, att jag uppfylls av någonting.
Torbjörn berättar om Pingstkyrkans tradition att lyfta andliga gåvor och låta människor vara ett språkrör för Gud för att förmedla något särskilt till någon. Han poängterar vikten av ödmjukhet i en sådan situation. Det är lätt hänt att det uttalas saker som skadar och sårar.
- Vi är bara människor. Det gäller att vara varsamma med varandra, vi måste inse att vi är sköra och svaga och det kan bli fel ibland. Men det är viktigt att ha en öppenhet inför mötet med en annan människa. Och vi är Guds avbild så varför skulle Gud inte använda oss. Det behöver
Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. (Reinhold Niebuhr.)
inte vara så högtidligt, utan det kan vara ett vardagssamtal som blir ett Guds tilltal in i ens liv.
Pingstkyrkan följer inte en gudstjänstagenda lika tydligt som man gör i Svenska kyrkan och det finns inget specifikt moment i gudstjänsten som heter förbön. Den som leder gudstjänsten ber förbön, för församlingen och världen men inbjuder också till att be en personlig förbön för den som önskar. Torbjörn menar att det i praktiken är ganska likt kyrkorna emellan och att det ska finnas en kontinuitet. Man vill att människor ska känna sig trygga i gudstjänsten oavsett vilken gudstjänst man deltar i. Den stora skillnaden ligger i sättet att be på.
- I pingst är vi vana vid fri bön, att man i stunden formar bönen. Det sitter nog i rötterna. Vi är ovana vid skriven bön. Vår Fader använder vi ofta i gudstjänsten, men det har vi inte alltid gjort.
Jag tror att det är många som ber om att det ska vara vinst på trisslotten. Får man be om konkreta saker?
- Jag tror att det är värdefullt att be om konkreta saker men ju äldre jag blir desto mindre ber jag om saker utan det handlar mer om mig själv, min familj, någon som är sjuk. Det betyder mycket att få lägga det i Guds händer. Ibland blir det som jag tänker är det bästa för situationen och ibland blir det inte det. I långa loppet vet jag att Gud har koll på det där, och det finns en vila i den tanken.
Visa mig, Herre, din väg och gör mig villig att vandra den. Amen. (Den heliga Birgitta.)
Är det en form av acceptans, att det enda jag kan göra nu är att be för att det ska gå väl och då får jag lägga det i Guds händer för jag kan inte påverka det mer? Till exempel om någon är sjuk. - Ja, jag tänker det och samtidigt att det landar i att vi är helt maktlösa och får tacka Gud att Gud har koll på läget. Ibland hjälper det att utvärdera bönens kraft, inte minst om man är flera, att man kan checka av hur det har blivit efter att vi bad om något specifikt och sen samtala om det. Ofta tror jag att man kan se att bönen förändrade något.
Bön kan också vara stärkande, menar Torbjörn. Att få uttala något man mår dåligt över, gör oftast att man mår bättre, när man får lägga ifrån sig det. Bönen är att ge form åt någonting nästan terapeutiskt.
- Bönen kan hjälpa en att agera på ett sundare sätt. Den är något nära och enkelt som berör en. Det måste inte alltid beröra, men blir det bara abstrakt och högtravande och aldrig konkret utan beröring så saknas det nog något. Bönen är ju beroende av ens sinnesstämning just där och då.
Hur ber Pingst med barn och ungdomar?
- Vi försöker hitta vägar så barnen ska känna sig bekväma med bön, men ingen är tvingad att vara med i gudstjänsten och be. Barn talar väldigt naturligt och det är oftast väldigt kreativa böner. Ibland kan de ha målat något som en bön. Vi har en postlåda i huset som heter ”Post till Gud” och den är superhemlig. Ingen får läsa den posten mer än Gud.
Lovsång är något som ungdomar inte minst känner sig trygga med som sin bön.
Varje år i januari samlas världens alla kristna kyrkor för ekumenisk bönevecka. I Hultsfred arrangerar Svenska kyrkan, Pingstkyrkan och Missionskyrkan gemensamma bönesamlingar med fika i sina kyrkor och veckan avslutas med en ekumenisk gudstjänst. Kyrkorna har olika traditioner men samtidigt mycket som förenar dem. Det finns en styrka i att man med öppet hjärta möter en annan människa, menar Torbjörn, men det kräver att man är generös gentemot varandra och inte värderar vad som är sämre eller bättre.
- Ekumenisk samling går i Jesu anda när han ber om att vi ska vara ett, tala väl om varandra och be för varandra. Jag försöker vara noga med att om jag ber för vår kyrka så vill jag be för alla kristna om Guds välsignelse och Guds hjälp i de utmaningar och den glädje vi har. Vi behöver göra det och det kan påverka oss mer än vi kan ana. Därför är det viktigt att ha tillfällen när vi möts. Det är ju ett sätt att lära känna varandra och det kan vara svårt när man är ovan. Det är inte bara symbolik i det, även om det har ett symboliskt värde att vi som kyrkor kan göra något tillsammans. Och det känns väldigt viktigt i den polariserade tid vi lever i.
Under de sista årtiondena har bårtäckets användning fått en renässans i takt med att kremationerna ökar. Många tycker att det känns onödigt med en dyr och fin kista när den ändå ska brännas och väljer en enklare, billigare kista som man täcker med ett bårtäcke.
Bårtäcket är ett, ofta broderat, vävt eller på annat sätt utsmyckat tygstycke ofta tillverkat av en textilkonstnär. Det draperas över kistan under begravningsakten som utsmyckning i kyrkan eller vid borgerlig begravning.
Historia
Redan under medeltiden användes bårtäcken. Oftast dog man i hemmet och lades sedan på en bädd eller en bår. Bårtäcket placerades som skydd runt den döde och fick sedan ligga kvar under begravningsgudstjänsten
i kyrkan. Begravningen skedde oftast ganska snart, bara några dagar efter dödsfallet.
Under 1600-talet började tiden mellan död och begravning bli längre och kistor började tillverkas. Dessa var ofta enkla och hemsnickrade och bårtäcket fortsatte användas under begravningsakten och placerades ovanpå kistan. Adeln hade påkostade bårtäcken med vapensköldar och andra symboler, men även de som var mindre välbeställda använde bårtäcken. De flesta äldre bårtäcken är konstverk, utsmyckade med brode-
rade texter, årtal och initialer. Släktens bårtäcken användes i generationer. Användandet av bårtäcken minskade under 1900-
talet. Det hängde troligen ihop med att det började tillverkas mer påkostade kistor som pryddes av olika blomsterarrangemang.
Traditionen levde dock kvar bland kungafamiljer, regeringschefer och militärer som ofta prydde kistan med nationens flagga.
Låna ett bårtäcke
Vill man ordna en billigare begravning kan bårtäcke vara ett alternativ till att smycka kistan med istället för blommor.
- Bårtäcket är ett bra alternativ om man väljer en enklare kista och på de flesta bårtäcken får man inte ha blommor eftersom det kan skada tyget, säger Anna Tegberger på Hultsfreds begravningsbyrå.
Båtäcket är stilrent och många väljer det av den anledningen. Ibland används en flagga som bårtäcke.
I Aspelands pastorat finns fyra bårtäcken som man kan låna vid begravning. Tre stycken i södra delen och ett i norra delen.
Källa:
Grindstolpen begravningsbyrå/ Klarahill
Foto: Hultsfreds begravningsbyrå
Boomer-generation vägrar släppa taget. Och tur är väl det på sätt och vis, för vad skulle vi göra utan dem? Det vågar vi andra knappt tänka på. Våra pensionärs-kollegor har diskuterat det här att fortsätta jobba fast man är pensionär och det blev ett samtal med många skratt där alla pratade i mun på varandra. Så typiskt boomers.
Varför jobbar man fast man är pensionär?
Ola: Det är skönt att jobba halvtid och vara med i ett sammanhang men ha tid över till annat. Jag har aldrig haft det så bra som nu och jag fyller 71 snart. Kära nån vart tar tiden vägen!
Marie: Den försvinner in i evigheten. Men jag kan instämma i det som Ola säger.
Lina: Jag tror att den stora grejen när man blir pensionär, är att man inte har det sociala längre.
Doris: Vi är ju friska med! Visst känns det att man är äldre, men vi är friska.
O: Ja, det är inte sant det där att åldern bara är en siffra, för åldern kommer krypande. Man blir känsligare, man har inte samma ork, inte samma energi. Allting tar lång tid för en men man får acceptera det.
M: Jo fast jag orkar mer nu än när jag var småbarnsförälder kan jag ju säga.
O: Åh jag minns hur trött jag var som småbarnsförälder, men man måste vara förlåtande mot sig själv.
Ann-Marie: Så länge man tycker det är roligt, så ska man jobba tycker jag. Jag känner mig verkligen inte färdig!
D: Och så länge man tillför något.
Sitter ens identitet i jobbsammanhanget?
L: Ja man är ju ”ho som jobber i kyrka” för de allra flesta.
A-M: När jag är på semester så går jag i kyrkan och det är många som ifrågasätter det och tycker att jag gör det tillräckligt ändå, men för mig är det rofyllt och naturligt. Det är intressant att se hur de gör i andra kyrkor.
M: Och i andra länder! Det första jag gör när jag är utomlands är att leta upp kyrkan.
L: Och jag går på kyrkogården när jag är ledig, jag tycker det är jätteintressant! Gärna i andra länder, det är ju oftast helt annorlunda på de kyrkogårdarna.
Blev arbetslivet som ni tänkte er?
M: Mycket bättre än vad jag kunde tro.
L: Jag började som säsongsvaktmästare, sen har jag krafsat mig allt längre in.
A-M: För mig blev det precis som jag ville och lite till.
O: Det fanns inte på kartan att jag skulle bli präst, men när jag tittar tillbaka på de här 40 åren som präst så inser jag att jag har varit så oerhört priviligierad, på många sätt. Visst det var kämpiga år i början, jag vände på varenda slant för man tjänade inte särskilt mycket för det skulle man inte göra som präst 1983. Så jag blev inte direkt präst för pengarnas skull.
D: Jag har jobbat sedan 2017. De stängde bankkontoret jag arbetade på och Marita som var kyrkoherde i Aspeland då ringde mig, jag tror det var en fredag. På måndag träffade jag henne och på tisdagen började jag. Det är en otrolig arbetsplats, jämfört med tidigare arbetsplatser. Det finns en frihet som anställd i Svenska kyrkan som inte skulle fungera på någon annan arbetsplats.
Marie, du blev ju präst senare i livet.
M: Ja i ”mogen ålder” så att säga. Jag var hemvårdare som senare integrerades i hemtjänsten. Samtidigt hade jag småbarn och gick in i väggen. Jag har alltid haft med mig i bakhuvudet att bli präst, så en dag kände jag mig färdig med mitt jobb och tog tjänstledigt på stående fot och började plugga. Det var sinnessjukt jobbigt med tre skolbarn i olika stadier, men jag skulle bara göra det! Det var nu eller aldrig. Jag var 43 när jag prästvigdes, det är 28 år sen.
O: För mig var det något som successivt växte fram. Jag tvekade mycket själv men andra uppmuntrade mig och jag tog det till mig. Den yttre kallelsen är så oerhört viktigt.
L: Många gånger är det väl så att andra ser vad en är lämpad för.
Stående: Caroline ”Lina” Tapper, kanslist, Ann-Marie Albrechtsson, kyrkomusiker, Doris Danielsson, ekonomiassistent.
Sittande: Marie Marklin, präst, Ola Sandberg, präst.
”Boomers” eller i svenskt tal ”Köttberget” och ”Jätteproppen Orvar” är namnet på den generation som är födda i efterkrigstiden, ca 1945-1964. De växte upp under en tid av tillväxt, är kända för sin starka arbetsmoral och anses inte vara så villiga att lämna sina arbetsplatser. Uttrycket används också som en stereotyp för att beskriva äldre som uppfattas som konservativa eller teknikfientliga.
Källa: Wikipedia
M: Jag ville bli missionär när jag var 14 år så jag ringde till Svenska kyrkan och frågade hur man blir det men det var ju inget yrke utan först blir man kanske sjuksköterska eller läkare eller präst. Jag minns att jag blev väldigt besviken för jag var fast besluten att jag skulle jobba med mission.
Och Ylva Eggehorn och Jesusrörelsen på 70-talet hade en stor bidragande roll till att jag sitter här idag, hon har betytt så mycket för mig.
”I första hand är ni människor, i andra hand är ni kristna, i tredje hand är ni präster och vänd aldrig på det.” är ett citat från biskop Martin Lönnebo.
Hur är det med självkänslan när man är 70?
Är det still going strong?
M: Den är nog bättre än när jag var yngre.
L: Jag tycker det kan vara svårt ibland, men visst, om jag jämför med för 30 år sedan så tar man saker mer med en klackspark nu.
D: Man är ju mer stark i sig själv, man lägger inte så mycket energi på att oroa sig.
A-M: Men jag kan känna en viss press, att det man gör måste vara bra. För är det inte bra kanske folk undrar varför jag inte slutar. Det är som att jag måste bevisa att jag fortfarande kan.
L: Ja det känner jag också, jag upplever att folk kräver mer av en.
O: Som nybliven präst var jag oerhört självkritisk. Jag var ängslig på ett sätt som jag inte är idag. Med åldern och erfarenheten har jag blivit mer generös och förlåtande mot mig själv. Man kan inte vara på topp jämt, det orkar man inte.
L: Alla har ju bra och dåliga dagar.
Ja för ”i första hand är vi människor. Och i andra hand är vi…”
O: ”…kristna.”
M: …kvinnor!
Gapskratt från samtliga.
O: ”…och i tredje hand är ni präster och vänd aldrig på det.”
K. asKevIK TexT och FoTo
FOTNOT: Identifierad sarkasm i den här texten är formulerad med kärlek.
Stort TACK till alla barngrupper, föräldrar, kyrkvärdar, frivilliga och körer för julfirandet i församlingarna med luciatåg, julspel och konserter!
”Den julfesten som ni i församlingen ordnade gav en finfin guldkant i min tillvaro, räddade min ensamma jul!
Tack till diakoner Emmie och Birgit, och den lilla skaran frivilliga, som gjorde detta möjligt!”
- Lea, 70
Vi vill rikta ett varmt tack till alla som skänkt gåvor till diakonin under året, vilket gör stor skillnad för många särskilt under julen!
TACK till Björnhults missionsförening, Lönneberga kyrkliga syförening, Röda Korset, Lions Målilla-Mörlunda, Rotary, Willys, Guldkringlan, Hultsfreds kommun och privatpersoner.
Under Jul i gemenskap samlades vi ca 50 personer i Hultsfreds församlingsgård och åt jultallrik från Lönneberga matverksta, höll andakt och sjöng allsång ledd av Karolina Stenström och Ville Pettersson.
Tack Helen Källström som arbetstränade hos oss under 2025! Vilken klippa du är, ödmjuk och snäll, som snabbt blev en i gänget med din humor, skicklighet och kreativitet.
Vi saknar dig!
Palmsöndagen 29 mars
11.00 Gudstjänst i Hultsfreds kyrka
Hultsfreds kyrkokör,
Anita Rudvall & Ann-Marie Albrechtsson
15.00 Gudstjänst i Järeda kyrka
Anita Rudvall & Sofia Holmquist
15.00 Familjegudstjänst i Virserums kyrka
Påskdrama med barngrupperna!
Ola Sandberg & Lisa Sandstedt,
Marijana Lipic & Cecilia Stenfeldt Johansson
Skärtorsdagen 2 april
18.00 Mässa i Järeda kyrka
Ola Sandberg & Lisa Sandstedt
18.00 Mässa i Vena kyrka
Vena kyrkokör
Anita Rudvall, Emmie Davidsson & Jeanette Frode
18.00 Mässa i Mörlunda kyrka
Detlef Weise, trumpet
Susanne Elssjö & Alexander Ohlsson
19.30 Ekumenisk mässa i Virserums kyrka Virserums kyrkokör
Ola Sandberg & Bernt-Ove Christensson, Lisa Sandstedt & Ann-Marie Albrechtsson
19.30 Mässa i Hultsfreds kyrka
Marie Marklin & Jeanette Frode
19.30 Mässa i Målilla kyrka
Målilla kyrkokör,
Susanne Elssjö & Alexander Ohlsson
Långfredagen 3 april
11.00 Gudstjänst i Gårdveda kapell
Marie Lövkvist, klarinett
Susanne Elssjö & Alexander Ohlsson
15.00 Musikgudstjänst i Järeda kyrka Orgelmusik.
Ola Sandberg & Lisa Sandstedt
15.00 Gudstjänst i Lönneberga kyrka Lönneberga kyrkokör,
Anita Rudvall & Jeanette Frode
15.00 Gudstjänst i Tveta kyrka Mörlunda kyrkokör
Susanne Elssjö & Alexander Ohlsson
18.00 Musikgudstjänst i Hultsfreds kyrka.
Anita Rudvall & Ann-Marie Albrechtsson
18.00 Musikgudstjänst i Virserums kyrka Orgelmusik.
Ola Sandberg & Lisa Sandstedt
Påskdagen söndagen 5 april
09.00 Mässa i Järeda kyrka
Järeda kyrkokör
Ola Sandberg & Lisa Sandstedt
Efterföljande påskbrunch!
10.00 Mässa i Hultsfreds kyrka
Hultsfreds kyrkokör firar Körens dag! Arja Bergström, Marie Marklin & Ann-Marie Albrechtsson
11.00 Mässa i Vena kyrka Vena kyrkokör
Anita Rudvall & Jeanette Frode
Kyrkkaffe med påskbakelser!
11.00 Mässa i Målilla kyrka
13.00
Målilla kyrkokör. Susanne Elssjö & Alexander Ohlsson
Mässa i Virserums kyrka
Virserums kyrkokör firar Körens dag och bjuder in till påskbrunch i kyrkan 12.15.
Ola Sandberg, Lisa Sandstedt & Ann-Marie Albrechtsson
13.00
Mässa i Lönneberga kyrka
Lönneberga kyrkokör. Ulf Samuelsson, trumpet.
Avtackning för Göte Eklund!
Anita Rudvall & Jeanette Frode.
Kyrkkaffe med påskbakelser!
15.00
Mässa i Mörlunda kyrka
Mörlunda kyrkokör.
Susanne Elssjö & Alexander Ohlsson
Annandag påsk måndagen 6 april
11.00 Musikgudstjänst i Tveta kyrka
Vimmerby Oratoriekör under ledning av Christian von Goldbeck.
Susanne Elssjö & Alexander Ohlsson
Med reservation för ändringar!
Du når oss på svenskakyrkan.se/aspeland
eller 0495 – 24 95 80
Vi finns på Instagram & Facebook!
Sök efter @svenskakyrkan.aspeland
Församlingarna firade sina äldre och bjöd in till kalas under hösten. I Hultsfred stod Bengt-Åke Svensson och Anders Nilsson för underhållningen. Blommor delades ut som gåva.
Hultsfreds församlingsråds ordförande
Venas gubbar firade 200-jubileum!
I mars 2014 startades gubbträffen på initiativ från Vena församlingsråd. Det hade alltid funnits en syförening för damerna men herrarna hade inga egna träffar. Tanken var att träffarna skulle vara på dagtid med fika, samvaro och någon enkel programpunkt. För att inte belasta kyrkans personal valde vi att ha träffarna själva. De flesta gångerna bjuder vi in någon som berättar eller också gör vi något lokalt studiebesök. De första åren var besöksantalet 10-15 personer,
men under de senaste åren har antalet varit ca 25 personer vid varje tillfälle. Sju gubbar i gruppen har varit med från början, men många har börjat under de senaste åren.
Vi har haft besök av präster, diakoner, kyrkomusiker och andra anställda i pastoratet. Vi har nu haft 200 träffar!
Vi firade med lunch på Bambugården i Hultsfred. Kyrkorådsordförande Ulla Lisedahl medverkade och församlingen bjöd på lunchen.
/KurT gusTavsson, vena FoTo: göran peTTersson
Kom och möt oss från Svenska Kyrkan i vårt tält!
Vi finns på Dackarnas Speedway, marknader och många olika event i pastoratet. Vi berättar gärna vad vi gör och vad vi kan göra för dig.
Tältet skiftar ”inredning” beroende på var vi står. På några marknader kommer vi även att finnas med kvällstid, ibland är vi ”bara” på plats genom att gå runt och hänga med er.
Vårt tält är en trygg plats för att vila, dricka lite vatten, kanske få en kopp kaffe, ladda din telefon eller lufta tankar, bekymmer eller glädje.
Ibland kan du sitta en stund och göra något pyssel, käka popcorn, spela något, göra någon lek eller uppdrag. Har du tur kan du få en fin ansiktsmålning.
Många viktiga samtal och snack blir det. Det handlar om allt, olika frågor, funderingar och berättelser ur livet.
Det finns alltid kontaktuppgifter och information i tältet om du vill veta mer om grupper eller komma i kontakt med någon särskild person.
Det är en del av kyrkans uppgift att finnas till hands, erbjuda mötesplatser för gemenskap, samtal och reflektion. Det gör vi på olika sätt genom våra gudstjänster, barn- och ungdomsverksamheter, konfa, samtal, retreat, pilgrimsvandringar, kör, sångverksamhet och sorgegrupper.
Vi finns för dig. För samtal om livsfrågor, människosyn, relationer, tro och identitet.
Vi är synliga och närvarande vid olika event och marknader.
Kom ihåg. Du är viktig!
är värdefull!
är älskad!
I februari var det 70 år sedan som prästen Erik Bernspång publicerade en liten annons med uppmaningen ”innan ni begår självmord, ring…”
Idag är Jourhavande präst en rikstäckande livlina bemannad av präster från hela Svenska kyrkan som varje natt lyssnar, bär och delar det svåra tillsammans med den som ringer. För ibland är det enda som behövs ett samtal.
Anita Rudvall, församlingsherde i Vena och Lönneberga, tjänstgör som jourhavande präst. Hon säger att det är både givande och jobbigt.
- Man vet aldrig vad man får för samtal. Det är allt från människor som inte orkar leva längre till människor som bara behöver säga god natt eller god morgon.
Jourhavande präst är öppen för alla, oavsett tro eller livsåskådning, alla kvällar/nätter 21.00-06.00 via 112. Man kan också chatta eller skriva ett brev.
Det är alltid anonymt, alltid total tystnadsplikt, alltid med en medmänniska på andra sidan.
Läs mer på Svenska kyrkans hemsida svenskakyrkan.se/jourhavandeprast
Fasteaktionen 2026 pågår mellan den 15 februari och 29 mars.
Swisha din gåva till 900 1223
Pastorsexpeditionen 0495-24 95 80
Kyrkogårdsexpeditionen 0495-24 95 93
Måndag-torsdag 10-12, 13-15 samt fredag 10-12
Elenor Karlsson
Pastorsexpeditionen, kanslist 0495-24 95 90 elenor.karlsson @svenskakyrkan.se
Gunilla Dehlin
Ekonom 0495-230 21 gunilla.dehlin@svenskakyrkan.se
Doris Danielsson
Ekonomiassistent 0495-24 95 96 doris.danielsson @svenskakyrkan.se
Robert Peuravaara
Personaladministratör 0495 – 500 44 robert.peuravaara @svenskakyrkan.se
Madelene K. Askevik
Församlingsassistent med kommunikationsuppdrag 0495-24 95 88 Sms 076-102 59 88 madelene.karlssonaskevik @svenskakyrkan.se
Caroline Tapper
Kyrkogårdsförvaltningen, kanslist 0495-24 95 93 caroline.tapper @svenskakyrkan.se
Anna Eklund
Begravningsassistent 0495-238 52 anna.eklund3@svenskakyrkan.se
Jörgen Petersson
Kyrkogårdschef och fastighetsansvarig 0495-230 27 jorgen.petersson2 @svenskakyrkan.se
Arja Bergström
Kyrkoherde Aspelands pastorat 0495-24 95 87 arja.bergstrom@svenskakyrkan.se
Anita Rudvall
Arbetsledande komminister och församlingsherde Lönneberga och Vena Konfirmationspräst 0495-24 95 97
Sms 076-548 01 72 anita.rudvall@svenskakyrkan.se
Ola Sandberg Församlingsherde Virserum och Järeda 0495-301 82
Sms 070-574 90 19 ola.sandberg@svenskakyrkan.se
Susanne Elssjö Församlingsherde Mörlunda-Tveta och Målilla-Gårdveda 0495-24 95 94
Sms 070-650 03 45 susanne.elssjo@svenskakyrkan.se
Marie Marklin
Komminister Aspelands pastorat 070-660 05 90 marie.marklin@svenskakyrkan.se
DIAKONER
Birgit Johansson
Diakon 0495-24 95 83
Sms 070-237 18 34 birgit.johansson @svenskakyrkan.se
Emmie Davidsson Diakon
0495-238 54
Sms 076-147 91 78 emmie.davidsson @svenskakyrkan.se
VAKTMÄSTARE
Lena Möller Larsson Lagbas, kyrkvaktmästare Hultsfred 076-149 73 31 lena.mollerlarsson @svenskakyrkan.se
Fabian Gugelmann Kyrkogårdsvaktmästare, Hultsfred 0495-124 84
fabian.gugelmann @svenskakyrkan.se
Henrik Petersson
Kyrkogårdsvaktmästare, Mörlunda-Tveta 0495-504 65 henrik.petersson @svenskakyrkan.se
Jonny Karlsson Kyrkvaktmästare 0495-232 08 jonny.karlsson2 @svenskakyrkan.se
Elin Dahlström Kyrkvaktmästare, Målilla-Gårdveda 0495-24 95 95 elin.dahlstrom@svenskakyrkan.se
Jimmy Elfving Kyrkvaktmästare, Lönneberga 0495-24 95 89 jimmy.elfving@svenskakyrkan.se
Cecilia Danielsson Kyrkvaktmästare, Hultsfred 073-820 18 68 cecilia.danielsson @svenskakyrkan.se
Erik Lindgren Vik. kyrkvaktmästare, Vena 076-116 86 55 erik.lindgren@svenskakyrkan.se
Torbjörn Creutz Kyrkvaktmästare, Virserum, Järeda 0495-209 60 torbjorn.creutz @svenskakyrkan.se
Torbjörn Ottosson Kyrkvaktmästare, Virserum, Järeda 0495-301 70 torbjorn.ottosson @svenskakyrkan.se
Tobias Fröjd Kyrkvaktmästare, Virserum, Järeda 0495-24 95 98 tobias.frojd@svenskakyrkan.se
Rasmus Johansson Kyrkvaktmästare, Mörlunda-Tveta 0495-609 16 rasmus.johansson @svenskakyrkan.se
Milad Haidari Kyrkvaktmästare, Målilla-Gårdveda 0495-24 95 84 milad.haidari@svenskakyrkan.se
BARN OCH UNGDOM
Sofie Hjelm
Församlingspedagog
070-545 01 22 sofia.hjelm@svenskakyrkan.se
Frida Rahmic
Barn- och ungdomsledare Vena, Lönneberga, Hultsfred 0495-24 95 99 Sms 070-351 68 81 frida.rahmic@svenskakyrkan.se
Cecilia Stenfeldt Johansson
Barn- och ungdomsledare Målilla, Mörlunda, Virserum 0495-230 26 Sms 076-823 16 66 cecilia.stenfeldt@svenskakyrkan.se
Weronica Swensson Barn- och ungdomsledare Vena, Lönneberga, Hultsfred 0495-24 95 86 weronica.swensson @svenskakyrkan.se
Marijana Lipic Barn- och ungdomsledare Målilla, Mörlunda, Virserum 0495-238 84 Sms 070-249 69 39 marijana.lipic@svenskakyrkan.se
MUSIKER
Ann-Marie Albrechtsson Kyrkomusiker, Hultsfred 0495-24 95 91 Sms 070-255 15 91 ann-marie.albrechtsson @svenskakyrkan.se
Jeanette Frode Kyrkomusiker, Vena och Lönneberga 0495-609 15 Sms 073-270 80 42 jeanette.frode@svenskakyrkan.se
Sofia Holmquist Kyrkomusiker, barn- & familjeverksamhet, äldreboenden 0495-200 90 Sms 076-101 25 24 sofia.holmquist@svenskakyrkan.se
Lisa Sandstedt Kyrkomusiker, Virserum och Järeda 0495-301 89 Sms 0730-38 30 05 lisa.sandstedt@svenskakyrkan.se
Alexander Olsson Kyrkomusiker, organist Mörlunda-Tveta och Målilla-Gårdveda 0495-24 95 92 alexander.olsson@svenskakyrkan.se
VILL INTE EREMIT
FÖR JÄMNAN
SURHETSGRAD
HA KRAFT NOG
ÖRT EN FÖRMÅGA
LITURGISK FÄRG PÅ LÅNGFREDAGEN
ESTRADÖR DJURUNGE
ÄR DET GEMENSAMMA
KOMMER JESUS NER FRÅN LUK 19:37
TAKPRYDNAD FÖLJA JOHN MATRÖK
FRAGMENT
FÖLMAMMA
ETT ELEMENT
MED NÖJE
DELAD RAKT AV STADSLUNGA
BLEV INTE OFFRAD HUSRUM VITVARA FALLA SAMMAN
SES I LEKEN
FRIDSTÖRARE
KANSKE RYGGEN
HJULDEL
OMFORMAR
INTE MÅNGA
HÖRS FRÅN UPPTAGEN
SOM ETT FÖR VINDEN TRÄD
SMAKAR HONUNG
”Växa i bön: 15 sätt att be som fördjupar gemenskapen med Gud”! vinn
SKOTSK DANS
DET VI LÄMNAR EFTER OSS
RAKELS SYSTER
Var med och tävla om ”Växa i bön: 15 sätt att be som fördjupar gemenskapen med Gud”!
För att vara med i utlottningen, ta en bild på rätt lösning av korsordet och maila till liv.aspeland@svenskakyrkan.se eller klipp ut det lösta korsordet och skicka till:
FÅRAKLÄDER
DJUR SOM NÄMNS JOH 12:14
SEXTON
HÄNRYCKNING
VAR PLATT FÖRR
DEN BOTFÄRDIGE RÖVAREN
SVÄVANDE
DRIVA OMKRING RIKTNING
STÄMNING
Aspelands pastorat Hantverkargatan 11 577 34 Hultsfred senaste den 11 april.
Märk kuvertet med LIV KORSORD. Kom ihåg att lämna namn och adress! Den första dragna rätta lösningen vinner. Lycka till!
Stort grattis till Jeanette Larsen i Hultsfred som vann korsordet i förra numret!
Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.
Fjärde Moseboken 6:22–27