Page 1

ASP BLADET

Tidning från Avdelningen för Socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika. Karlstads Kommun

Nr: 9 - 2009 - Årgång 8

sidorna 12-23

LANDSTINGET OCH KOMMUNEN

En artikelserie om arbetsinsatser där både kommunen och landstinget jobbar parallelt. Det de har gemensamt är att alla fyra verksamheter har brukare eller klienter i centrum.

sidan 6-7

DÅLIG EKONOMI + PSYKISK OHÄLSA = SANT Människor med psykiska funktionshinder har ofta svårt att få ekonomin att gå ihop. Fångade i en snårskog av regelverk, fördomar och sina faktiska problem, har de hamnat i samhällets frysbox och har svårt att påverka sin ekonomi i positiv riktning.

sidan 26-28

EU KONFERANS

sidan 24-25

SIGVART DYGNSTAVLA

Vår reportageserie om Kognitiva hjälpmedel fortsätter, denna gång tittar vi närmre på en Dygnstavla

Främjande av mental hälsa och välbefinnande hos barn och unga vuxna .

KARLSTADS KOMMUN


Besvärliga tider i den ekonomiska krisen! Oktober har varit en härlig höstmånad med många soliga dagar när höstfärgerna verkligen kommit till sin rätt. Och så idag på november månads första vardag så är det grått och regnigt! Dags att kura ihop sig i soffan med en bra bok, tända levande ljus, dricka hett te med honung och göra det bästa av denna ganska dystra månad…..

som inte får lägenhet på öppna bostadsmarknaden, och som behöver mycket stöd i sitt boende. ASPANA har förhoppningar om nya gruppboenden/ lägenheter för psykiskt funktionshindrade, och även om omvårdnadsplatser för äldre missbrukare. Jag ser fram emot år 2010 av denna anledning!

Vår förvaltning har en besvärlig ekonomisk situation detta år. Vi ser att vi på flera håll inom avdelningarna inte klarar att hålla budgetramarna. Detta delar vi med de flesta socialtjänster i Sverige och orsaken är förstås den svåra ekonomiska situationen i landet, med hög arbetslöshet, många som utförsäkras från Försäkringskassan och inte får sjukpenning längre. Svåra ekonomiska förhållanden leder ofta vidare till familjebekymmer, med risk för ökad psykisk ohälsa och ökat missbruk. Vi hamnar i en ond cirkel som an vara svår att bryta. Dessutom riskerar ökade ekonomiska klyftor i samhället att leda vidare till motsättningar mellan samhällsgrupper.

Det allra mest nödvändiga i alla människors liv är ju att man har någonstans att bo och någonting att göra. Om det sen också finns någon att tycka om, om vi kan bidra med goda relationer och ett gott bemötande mellan anställda och klienter/brukare, så finns goda förutsättningar för att varje människas resurser tas tillvara.

Då är det bra att veta att de som har det allra svårast på den öppna arbetsmarknaden i Karlstad ändå har många möjligheter att göra nytta, vara delaktiga i ett socialt och meningsfullt sammanhang och kunna utvecklas personligen och arbetsmässigt. Tack vare Gemet, Spegeln och Brillianten, Solakoop och Solatassen, Mediagruppen och hela Jobbcenters verksamhet finns många alternativ i Karlstads kommun. Det är också bra att det nu verkar finnas lösningar för den svåra boende- och bostadssituationen ör de

Inom ASP-ANA kommer vi att fortsätta arbetet inom Fältoch uppsökargruppen även under nästa år. Vi kommer också att få två anhörigkonsulenter, för människor med psykisk ohälsa/funktionsnedsättning och för människor med missbruk/beroende. Detta är ett viktigt tillskott till vårt nuvarande arbete, och en direkt följd av lagändringen om rätt för anhöriga att få stöd. Så – dyster novembermånad till trots – det finns mycket att glädjas åt!

Inger Granhagen avdchef

Socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika Avdelningen, Karlstads Kommun Besöksadress Köpmannagatan 2 , 651 84 Karlstad Telefon 054 - 29 71 00


N Y HE T ER

Beslut i Riksdagen 21/10

EN POLITIK FÖR PERSONER MED PSYKISK SJUKDOM ELLER PSYKISK FUNKTIONSNEDSÄTTNING (SOU2) Regeringen har lämnat en skrivelse till riksdagen med en redogörelse för sin politik för personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. I skrivelsen presenterar regeringen sin samlade psykiatrisatsning innehållande de senaste årens åtgärder och inriktningen för de medel som beslutats om för 2009. För 2009-2011 prioriteras särskilt insatser riktade till barn och unga samt sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning. Riksdagen tycker att prioriteringarna är riktiga och avslutade ärendet med detta.

INNEHÅLL INLEDARE

2

NYHETER...

3

DEBATT

4

Låt oss elektrifiera problemen.

REPORTAGE

Regeringen satsar 5 Dåligekomomi, psykisk ohälsa 6-7 BISAM nationell komferens 8-9 EU-konferensen 10-11 Landstinget och Kommunen 12-23 Sigvart dygnstavla 24-25 Månadens tips 26 Vad är? Bostadssocial kontrakt 27 Metodcafé 28 Nöjesföreningen Festis 29

PÅ JOBBET Rolf Ahlzén

30-31

VISSA PSYKIATRIFRÅGOR (SOU3) Riksdagen säger ja till en rad lagändringar inom psykiatrins område i syfte att öka samverkan mellan kommun och landsting och tydliggöra ansvaret för hälso- och sjukvårdspersonal. Genom ändringarna blir hälso- och sjukvårdspersonal skyldiga att särskilt beakta barns behov av information, hjälp och stöd då det finns en vuxen med psykisk sjukdom i barnets närhet. Kommuner och landsting blir också enligt lag skyldiga att samverka i högre utsträckning kring personer med psykisk funktionsnedsättning. De nya lagarna börjar enligt förslaget gälla från den 1 januari 2010.

ASP BLADET Grundad 2002

ASP BLADET PRODUCERAS AV

MEDIAGRUPPEN Handledare

Emilio Merayo

Redaktion

NY STUDIE VISAR PÅ HALVERAD SJÄLVMORDSRISK VID BEHANDLING MED KLOZAPIN En ny finsk studie visar, enligt en artikel på Läkartidningens nätupplaga, tydliga bevis för självmordsförebyggande effekter vid långtidsbehandling med antipsykotiska läkemedel mot schizofreni.

Olle Stagnér Karl-Peter Johansson Kajsa Jansson Christer Jansson Thomas Andersson Patrik Andersson Stefan Ekeroth Håkan Kristensson

Fotograf

Per Rhönnstad

Särskilt klozapin visade sig avvikande, med en lägre dödlighetsrisk totalt sett, än övriga preparat, speciellt med anledning av halverad självmordsrisk.

Grafik/Layout

Karl-Peter Johansson

KONTAKT

Källa: lakartidningen.se 2009-10-26

Robert Olsson

Ansvarig utgivare Sigge Säll

as.mediagruppen@karlstad.se 054 - 29 71 14 ISSN 1652-652X Tryck: Fritid Karlstad Kommunoch föreningstryck.


DEB AT T

LÅT OSS ELEKTRIFIERA BORT PROBLEMEN! Du börjar bli gammal nu. Trettio år är gammalt nog. Tjugo år av ångest. En tung ångvält som rasat i dig, och du betraktas med avsmak. Ingen benzo för att du knarkat. Som din läkare sa: Vad ska vi göra med dig egentligen?

Karlstad är en bra stad. Här får man god vård, inriktat mot arbete eller studier. Men du är gammal nu, trettio år och naken. Snart får man göra vad man vill med dig. Snart trycker de nyliberalismen i halsen på dig, och säger: Håll käften och var sjuk eller frisk.

Remissen är skickad. Du väntar i sorg. Du tänker på din barndom. När förlorade du den?

Det finns inget mellanting. Vården kräver sönder dig. Du söker förgäves bland soporna, eller så sover du dig till döds. Vad ska vi göra med dig? Du är faktiskt trettio nu.

Ja, om du har tur. Det hjälper ju inte alla. Och om det inte hjälper dig finns redan en träkista och spik så det räcker. Och jord nog att förtäcka dig. Men tänk inte så långt, vi avvaktar med spänning. Elektrisk spänning. ECT kallas det.

På nittiotalet och i början av tjugohundra så fanns en massiv medial kritik mot det som väntar dig. Nu har den avstannat, den är glömd och förträngd, eller till och med börjar sippra fram som små Reaganblomster genom betongplattorna. Du läser om det själv, och accepterar det. För vad ska vi annars göra med dig? Trettio år och slav tillhörande oron, förtvivlan, rädslan och lögnen. Vården föraktar dig, vill göra dig illa. Du har ju haft tjugo år på dig, på något sätt måste du hitta strategier. Och det har du givetvis gjort, men av drivved, din ställning rasar snart, det gäller att förankra den. För helvete. De ljuger medlidande, och vi har förlorat hoppet nu. Det får faktiskt vara nog. Och du håller med. Det får faktiskt vara nog.

4 ASP BLADET | NUMMER 9 2009

Samtidigt längtar du efter narkosen. Att få somna in och vakna bättre.

Du kommer få en riktig smäll på käften. Så du vaknar upp och skärper dig. Biverkningarna skiter vi i. Vad gör det att du glömmer? Det gör väl ingenting att glömma ett ingenting? Och kanske det lyckas. Jag hoppas verkligen att det lyckas. För din skull. När du vaknar upp från de epileptiska kramperna får du kaffe och en bulle. Och kanske ett bättre liv. Låt oss elektrifiera bort problemen. Det, eller att förändra samhället, föra in empati och respekt, och en plats för oss alla. Men vem orkar det på en söndag? Inte jag. För jag ska på ECT och somna in. Och få gratis fika. /Håkan Kristensson


MÅNADENS FRÅGA Text & Bild: Per Rhönnstad

Pressmeddelande 8 oktober 2009 Socialdepartementet

Regeringen satsar på mångfald i sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning Regeringen har i dag beslutat om att införa ett verksamhetsbidrag för organisationer, stiftelser, företag och andra aktörer som arbetar med att ge personer med psykisk sjukdom meningsfull sysselsättning. Satsningen är en del av det omfattande arbete regeringen nu gör inom psykiatriområdet för att förbättra vården, rehabiliteringen och stödinsatserna. Syftet med bidraget är att förstärka och komplettera kommunernas och landstingens insatser för att ge personer som har en psykisk sjukdom eller en funktionsnedsättning relevant sysselsättning. Målet är att det ska leda till att utbudet av sysselsättning blir mer varierat än det är i dag och att den sysselsättning som erbjuds bättre anpassas till den enskildes förutsättningar. - Många människor med en psykisk funktionsnedsättning har svårt att hitta en stabil plats på arbetsmarknaden. Och lika lite som för friska personer är det så att en viss verksamhet passar alla. Därför krävs det ett stort utbud av sysselsättning som drivs i olika former, så att alla kan hitta det som fungerar och hjälper bäst för dem, säger socialminister Göran Hägglund. Bidraget, som uppgår till 10 miljoner kronor i år, kommer att kunna sökas hos Socialstyrelsen. Ett av villkoren för att få bidrag är att verksamheten utgår från en värdegrund som understryker rätten till inflytande och delaktighet i samhällslivet för personer med psykisk funktionsnedsättning. Tidigare i år har regeringen beslutat om sammanlagt cirka 130 miljoner kronor till arbets- och sysselsättningsinsatser för personer med psykisk funktionsnedsättning. Cirka 50 miljoner kronor går till Arbetsförmedlingen som i samverkan med Försäkringskassan upphandlar rehabilitering och andra typer av stödinsatser. Cirka 80 miljoner kronor går till kommuner som upphandlar sysselsättningsplatser av företag och ideella organisationer, eller erbjuder sysselsättning via ett valfrihetssystem. Kontakt: Petra Kjellarson Pressekreterare hos Göran Hägglund 08-405 39 06 070-646 21 12

Med Karlstads Vision om 100.000, tycker du att Karlstad & Hammarö kommun skall bli en enda kommun?

Marie Nilsson

- Ja, det tycker jag.

Jan Berglund och hunden Emil - Ja, det tycker jag. Det blir fördel för Hammarö

Jan Gustavsson

- Ja.

Patrik Manninen

- Ja, efter vad jag har läst mig till i tidningar så så tycker jag det.

Mardin Mohammad - Ja´a, det tycker jag.

Anna Gustavsson

- Jo, men det är kanske bra. Jo, det tycker jag.

ASP BLADET | NUMMER 9 2009 5


R EP OR TAGE

DÅLIG EKONOMI + P OHÄLSA = SANT M

änniskor med psykiska funktionshinder har ofta svårt att få ekonomin att gå ihop. Fångade i en snårskog av regelverk, fördomar och sina faktiska problem, har de hamnat i samhällets frysbox och har svårt att påverka sin ekonomi i positiv riktning. I lagsportens värld hamnar spelare som inte längre har tränarens förtroende i ”frysboxen”. De ingår inte längre i coachens framtidsplaner. Denna bild passar tyvärr in på den situation många med psykiska (och fysiska) funktionshinder upplever.

oron - den sätter sig i kroppen - och sömnproblem kommer som ett brev på posten.

Ekonomiska och psykiska problem går hand i hand

Att människor med psykiska funktionshinder har svårare än andra att förbättra sin ekonomi beror mest på deras svårigheter att få fäste på arbetsmarknaden. De är inte eftertraktade och deras besvär gör att de har svårt att leva upp till prestationskraven. Dessutom är de arbeten denna grupp blir hänvisade ofta både monotona och illa betalda, vilket inte ger de nödvändiga stimulanseffekter de

Människor från socialgrupp tre är kraftigt överrepresenterade bland dem som lider av psykiska störningar, orsakssambanden är givetvis individuella och komplexa, men en stor anledning är att fattigdom skapar ekonomisk stress. Den som ständigt måste vända på varenda krona har svårt att koppla bort 6 ASP BLADET | NUMMER 9 2009

Enligt Socialstyrelsen har drygt var tredje person som lever på socialbidrag någon form av funktionshinder, och av dessa har de med psykiska problem sämst ekonomi, där en av fyra lever på fattigdomsgränsen. Trettiofem procent av dem med psykiatriska diagnoser klarar inte av sina löpande utgifter, vilket är dubbelt så många jämfört med hela befolkningen.

är i behov av, i värsta fall förvärras problemen. Allra sämst har de som drabbats av funktionsnedsättning i unga år. Då de sällan (eller aldrig) varit ute på arbetsmarknaden och sjukersättningsnivån baseras på tidigare inkomst, fastnar de i fattigdomsfällan redan i inledningen av vuxenlivet. Fångade i verklighetens rävsax Alliansregeringens ambition är att skillnaden mellan arbete och arbetslöshet ska märkas i plånboken. De låga ersättningsnivåerna i försäkringssystemen ska motverka fusk och ”stimulera” människor att ta jobb, även de som egentligen inte faller den arbetslöse på läppen. Kruxet för människor med psykiska funktionshinder är att de tvingas leva med en modell som inte tar någon större hänsyn till deras besvär. Arbetsgivarna vill inte anställa dem, vilket permanentar deras tillvaro på existensminimum, där de i bästa fall


PSYKISK kan få plats på en daglig verksamhet med lönebidragstillägg. Detta leder till att gruppen marginaliseras, inte endast till samhället i stort utan även gentemot andra handikappgrupper, då människor med psykiska besvär ofta har högre levnadsomkostnader än andra. När psykiatrireformen kom i mitten nittiotalet, var ambitionen att normalisera denna grupps levnadsförhållanden. Istället har utvecklingen gått i rakt motsatt riktning. En svag grupp har försvagats ytterligare. Eftersom detta inte är personer som går ut på gator och torg för att påtala de orättvisor och systemkonsekvenser de drabbas av, görs man beroende av beslutsfattarnas godtycke. Man kan gissa att problemkomplexet runt psykisk funktionsnedsättning inte är någon ”sexig” snackis vid budgetförhandlingar.

Det finns en massa människor i världen som är i helvetet därför att de är beroende av andra människors omdöme. - Jean-Paul Sartre

Att hänvisa människor till en tillvaro på överlevnadsmarginalen är både cyniskt och kostsamt, till och med kontraproduktivt. Pengars positiva effekt för psykiskt välmående Att en förbättrad privatekonomi har en positiv inverkan på de flesta är knappast en kontroversiell slutsats. Men att studier visar på att en förstärkning av de psykiskt funktionshindrades ekonomi leder till ökat psykiskt välmående kan däremot tänkas vara kontroversiellt för vissa, det kan till och med vara en av orsakerna till att denna typ av forskning har svårt att få anslag. Åtminstone i Sverige. När det gäller behandling av denna grupp ligger fokus av hävd på medicinska och psykoterapeutiska metoder. Att förbättrad ekonomi också kan vara ett rehabiliteringsinstrument måste

få ingå i en helhetssyn runt dessa frågor. Förstärkningen handlar givetvis inte enbart om att öka ersättningsnivåerna, utan om att bygga ett starkare nätverk runt dessa individer, som kan guida dem i situationer där de exponeras mot det sociala livet. Det kan vara något så enkelt som att med en ledsagare få gå på café ett par gånger i månaden. Detta är knappast att be någon plocka ner månen. Det här är faktorer som bidrar till en återhämtningsprocess, som i sin tur kan innebära en biljett tillbaka till arbetslivet. Den långsiktiga effekten av en sådan strategi borde leda till minskade kostnader för kommuner och landsting, men innebär givetvis ett nytt synsätt och en förändrad attityd. Vågar man hoppas att detta kommeratt inträffa i närtid? Fan tro´t ... Text: Christer Jansson ASP BLADET | NUMMER 9 2009 7


Repor tage

BISAM Nationell konferens, Göteborg 2009

Den tidiga morgonen var kylig och klar, och när vi äntligen lyckats skrapa bort isen från bilens rutor var vi redan försenade. Vägarbeten och hala vägbanor i den tidiga morgontimman gjorde ju inte saken bättre precis. För andra året i rad anordnades en nationell BISAMkonferens, som den här gången gick av stapeln i Göteborg 29-30 september. Det var dit jag och Vasti var på väg.

Konferensen hölls i Villa Belparc, en stor och fin villa i Slottsskogen, som nu är omgjord till restaurant/ bistro/café och konferenscenter. I år var det Mölndals stad och Gunnareds Gård som bjöd in Sveriges brukarinflytandesamordnare för erfarenhetsutbyte och diskussioner om framtiden. På grund av vår försening missade vi öppnandet av konferensen då Beatrice Toll inledde dagen. I efterhand fick vi höra av de andra att hon hade talat om vardagsmakt och bemötande. Att det krävs både mod och makt att våga släppa ifrån sig makt. Som avslutning hade Beatrice Toll läst upp det som Kristina Pålsson, en kvinna med egen erfarenhet, skrivit angående ämnet i boken ”En väg till återhämtning” (B. Toll & C. Palmer Schale, BeCa Förlag). Med andan i halsen mötte vi de andra i ett glatt återseende i lagom tid för fikastunden. Under den rundgång vi hade efter kaffet kom det fram att vi alla mer eller mindre 8 ASP BLADET | NUMMER 9 2009

står inför samma utmaningar. Vi hade även liknande verksamheter med brukarråd/inflytanderåd/ referensgrupp och studiecirklar för brukare och personal. Vår roll som BISAM är i stort sett att vara inspiratör, samordnare och att utgöra en plattform för demokrati genom bl.a. utbildning. Vi ska även förmedla information mellan verksamheter, personal och brukare. Efter lunch fortsatte utbytet med givande diskussioner som är så viktigt för utvecklingen av arbetet och BISAM-rollen. Birgitta S Öhlund från Föreningarnas hus i Skellefteå berättade att hon blivit så inspirerad av det hon såg förra året, då konferensen hölls i Karlstad, att de startat en egen Mediagrupp och till nästa år hoppas de även öppna ett Bed & Breakfast. Deras arbete med brukarrevisioner är numera permanent. Åtta personer arbetar med det och fyra stycken har redan utförts bara i år. På några platser samarbetar BISAM

med politiker från både kommun och landsting, även om samarbetet mellan sistnämnda parter inte alltid fungerar på ett nöjsamt sätt. Det lyftes fram hur viktigt det är att personalen får rätt verktyg att jobba med samt avsatt tid till inflytandearbete. På en plats berättar BISAM att de ofta känner sig som en missnöjesportal istället för en möjliggörande länk. Ibland ges intryck av att det är mycket prat om inflytande, att det ska se bra ut på papperet men att arbetet går för långsamt. På kvällen var vi bjudna till Gunnareds gård, ett aktivitetshus i stadsdelen Gunnared i nordöstra Göteborg. Vi var ett gäng som tog spårvagnen ut till Angered, och vi hade tur för tågen hade precis börjat gå igen efter att en urspårning orsakat flera timmars försening. Gunnared och Mölndal bjöd oss alla på fantastiskt god hemlagad mat och en underbar kaka till kaffet, finurlig frågesport och en visning av deras


Deltagare från den nationella BISAM konferensen i Göteborg. verksamhet. Alla var trötta, men mätta och nöjda, när vi återvände till hotell och vandrarhem. Dag två inleddes av Per-Anders Olsson, enhetschef för de sex aktivitetshusen i Göteborg, som berättade lite om formerna för verksamheterna. Brukarrevision enligt Göteborgsmodellen var första punkten på dagordningen under dag två. Föreläsare var Henrik Ehrlington som är brukarstödskonsulent på Brukarstödcentrum, HSO Göteborg. Han sitter även med i arbetsutskottet för brukarrevision; Göteborgsmodellen. De utvärderar bl.a. dagliga verksamheter och kollar kvalitetsnivån på desamma genom intervjuer med personal och brukare. Intervjufrågorna togs fram av brukare innan den allra första revisionen och används sedan dess vid varje intervju. På så sätt blir det jämförbara resultat. Intervjuerna genomförs under en dag, och allt som allt tar hela

processen från utbildning av brukarrevisorer till återrapportering ca två veckor. Akvariemodellen vid återrapportering, tre faser:

Fas ett – Inre ring – brukarrevisionsteamet pratar om vad de kommit fram till och yttre ring – brukare, personal och enhetschef lyssnar tysta.

Fas två – Inre ring – samordnare och brukare samtalar om första diskussionen yttre ring – övriga brukarrevisorer, brukare, personal och enhetschef lyssnar

Fas tre – Gemensam ring då alla får komma med synpunkter på det som sagts För mer information kan man söka på: brukarrevision göteborgsmodellen på www.google.se. Efter en god lunch talade Anette Jansson om Case Management. Hon är enhetschef för träfflokalen Ljuspunkten

och boendestöd i Mölndals stad och Västra Göteborgs landsting. Det är en metod där samarbete mellan instanser står i fokus. Brukaren, psykiatern, kommunala psykiatrin, anhöriga och case managern arbetar tillsammans. Brukaren fyller i uppskattnings- och frågeformulär, mål sätts upp och en krisplan arbetas fram. Detta ska leda till att ”brukaren lever som aktiv samhällsmedborgare med stöd i sitt sociala nätverk. Case managern och psykiatern fungerar som konsulter i krislägen, medan resten av teamet svarar för trygghet, kontinuitet och insatser i krislägen”, (citat från Arbetsblad Integrerad Psykologi, copyright Stiftelsen Schiszofrenibistånd). Dagen avslutades med en diskussion om och planering inför framtiden för vårt nationella samarbete. Birgitta S Öhlund från Skellefteå bjöd in oss till Föreningarnas Hus till nästa års konferens. Text: Sofia Lagerqvist ASP BLADET | NUMMER 9 2009 9


EU-KONFERENSEN Repor te ge

”Främjande av mental hälsa och välbefinnande hos barn och unga vuxna – låt det hända”

Om pakten Pakten antogs vid Europeiska Unionens konferens ”Tillsammans för Mental hälsa och Välbefinnande”, som hölls i Bryssel den 12-13 juni förra året. I denna pakt lyfter man fram fem områden som man prioriterar; 1. Förebyggande av depression och självmord 2. Mental hälsa hos unga och inom utbildning 3. Mental hälsa i arbetsplatsmiljön 4. Mental hälsa hos äldre 5. Motverkande av stigmatisering och socialt utanförskap Det är alltså dessa fem teman som konferenserna handlar om och denna gång var det ”Mental hälsa hos unga och inom utbildning” som var i fokus. I pakten slår man bland annat fast att: ”Mental hälsa är en mänsklig rättighet. Det förmår medborgare att uppleva välbefinnande, livskvalité och hälsa. Det främjar lärande, arbete och delaktighet i samhället.” 10 ASP BLADET | NUMMER 9 2009

Om konferensen Till konferensen hade cirka 200 deltagare samlats, för att tillsammans ta fram prioriterade åtgärder inom området. Konferensen var uppbyggd kring fem delområden, vilka var: 1. Föräldrar, familj och de tidiga åren 2. Hälso- och sjukvårdens roll i främjande av mental hälsa och förebyggande av psykiska sjukdomar 3. Samhällsmiljöns roll 4. Rollen hos ny mediateknologi och internet 5. Skolmiljö och lärande Varje delområde hade ett eget seminarium varav de två första hölls dag ett och de tre resterande den andra dagen. Under konferensen delades blanketter ut, ett för varje delområde, där man fick kryssa för tre åtgärder som man själv prioriterade. Seminarium 1: Föräldrar, familj och de tidiga åren Fokus: Främjande i tidiga år, skyddsfaktorer, gott föräldraskap,

befolkningsbaserat främjande och generella förebyggande program såväl som selektiva förebyggande program. Forskningsresultat från de senaste åren har alltmer betonat vikten av graviditetens och de tidigaste uppväxtårens betydelse för välbefinnande, hälsa och framgång senare i livet. Mental hälsa och föräldraskap går hand i hand. Ändå, inte alla föräldrar är tillräckligt utrustade för deras föräldraroll och det finns ett behov av att titta närmare på särskilda behov hos utsatta grupper, såsom tonårsföräldrar och föräldrar med psykisk ohälsa. Synpunkter som skulle kunna tas i beaktande är: Program för gruppbaserad föräldraträning, barn från socialt utsatta grupper, målinriktad föräldrasupport för högriskfamiljer. Seminarium 2: Hälso- och sjukvårdens roll i främjande och förebyggande Fokus: Uppmaning till ett utökat vårdutbud, som också skulle


Den 29-30 september hölls denna EU-konferens på Hotell Hilton vid Slussen i Stockholm. Detta var en utav fem tematiska konferenser med anledning av ”the European Pact for Mental health and Well-being”, Europeiska Pakten för Mental hälsa och Välbefinnande. omfatta en roll i främjandet av mental hälsa och välbefinnande samt i förebyggandet av psykiska sjukdomar.

FRÅN IDÈ TILL LAG

Traditionell hälso- och sjukvård fokuserar på sin roll att diagnostisera och behandla sjukdomar. Ändå, behandling ensamt kan bara åstadkomma en begränsad minskning av den psykiska sjukdomsbördan, och alltfler ickevårdsaktörer är intresserade av mentala hälsoresultat.

Seminarium 5: Skolmiljö och lärande Fokus: Positivt främjande av mental hälsa och generellt förebyggande, helhetssyn på skolan, socialemotionellt lärande, program för sociala färdigheter liksom program för förebyggande av alkoholmissbruk, drogmissbruk, våld och mobbning. Barn och unga spenderar en stor del av sin tid i skolmiljö, vilket gör den till en av huvudmiljöerna när det gäller främjandet av mental hälsa och förebyggande av psykiska sjukdomar. Å ena sidan, är skolor och högskolor platser som skulle kunna låta olika genomföranden nå nästan hela befolkningen inom denna åldersgrupp.

Seminarium 3: Samhällsmiljön Fokus: Samhällsorganisation, såsom samhällsaktörer, bemyndigande, stadsplanering, gröna ytor, ungdomscentra och ungdomsbrottslighet, främjande och förebyggande.

På samma gång, att rätta till klimatet och utövandet i skolmiljön, tillsammans med barns mentala hälsobehov, har visat sig förbättra de akademiska färdigheterna och det sociala beteendet.

I samhällsmiljön där barn och ungdomar växer upp, påverkas deras välbefinnande och sociala beteende genom ett antal olika påverkande faktorer. Eftersatta grannskap med litet socialt sammanhang och höga nivåer av arbetslöshet och kriminalitet utgör risker för den mentala hälsan och välbefinnandet hos barn och ungdomar. Ett ingripande från samhällets olika aktörer behövs för att främja barns och ungdomars välbefinnande i samhället.

Hur kan konferensens slutsatser bli till EU-lag? Följande schematiska bild visar hur en konferens kan påverka lagstiftningen inom EU:

Seminarium 4: Rollen hos media, internet och elektroniska spel Fokus: Användning av media och nya teknologier för god mental hälsa. Potentiella risker utgörs av innehållet hos media och elektroniska spel samt kommunikation genom nya teknologier.

genom att använda mobiltelefoner, har ökat markant de senaste årtiondena och, tillsammans med detta, har internetmobbning och exponering av kraftigt skadligt innehåll blivit vanligt.

Media utgör en stor del av livet hos dagens barn och ungdomar. Den tid som tillbringas framför TVn, på internet, med elektroniska spel och

Därför finns behov av att maximera fördelarna och minimera riskerna av mediakonsumtion till förmån för den mentala hälsan och välbefinnandet hos barn och ungdomar.

Egna intryck från konferensen Eftersom hela konferensen hölls på engelska, blev man ganska trött efter ett tag. Det vart mycket ”korvstoppande” med fakta och fackuttryck. På grund av tidsnöd, var diskussionerna rätt så korthuggna, vilket var tråkigt. Det positiva var, erfarenheten av att ta del av en konferens i EU-miljö, och de sociala kontakter man knöt. Text & foto: Karl-Peter Johansson

ASP BLADET | NUMMER 9 2009 11


LANDSTINGET OCH KOMMUNEN Följande sidor(12-23) är en artikelserie om arbetsinsatser där både kommunen och landstinget jobbar parallelt. Det de har gemensamt är att alla fyra verksamheter har brukare eller klienter i centrum.

ARBETSTERAPIN PÅ KLARA EN AKTIVITETSTERAPI

Arbetsterapin hjälper väldigt många människor. Själv lyckades jag till viss del ta mig ur isoleringen, och fann godhet och värme i okända människor. Arbetsterapeuten Lennart


J

ag flyttade till Karlstad för några år sedan, flydde ifrån ett liv med allmänläkare, sömnmedel och ett destruktivt liv i Göteborg. Kom hit och fortsatte som förr, fast i Karlstad då - problem har en otäck vana att flytta med. Överdoserade insomningstabletter för att få lyckan att försvinna från en verklighet som verkligen skrämmer ihjäl mig. Remitterades till beroendeenheten på Bryggaregatan (som jag kommer att skriva en artikel om härnäst), fick en underbar sjuksköterska och en fantastisk läkare, vilket gav mig motivationen att hämma min enorma fixering av vårdcentraler och deras särskilda blanketter. Men roten till problemen fanns givetvis kvar. Utan mina tidigare strategier föll jag djupare i min depression, och min ängslan förvandlades till ett spöklikt monster av oro, och rädsla. Mina tidigare strategier fungerade inte längre. Jag isolerade mig; för vad skulle jag annars göra? Satt och såg ned på folk genom mitt fönster på Västra Torggatan. Och föraktade dem. Troligtvis för att jag kände en avund och generaliserade alla till lyckliga jävlar som fann livskvalitet i att handla skor och kläder på Mitt i City. Inte för att jag behövde skor, jag behövde inte ens kläder, men bara tanken att vandra omkring där gav mig kräkkänslor. Så jag låste in mig i mitt tretton kvadratmeters studentrum med egen dusch och en trasig toalett som hade allsköns ljud för sig. (Det var tydligen någon packning som var utsliten, det fick jag reda på ett och ett halvt år senare, och då var det redan försent eftersom jag flyttade strax därefter.) Av min sjuksköterska blev jag vidare remitterad till Arbetsterapin på Klara, vilket denna korta artikel ska handla om. Jag hade förvisso fortfarande en trasig toalett, men jag slapp den i alla fall några timmar om dagen några gånger i veckan. Jag tog mig ut, mest för att jag är

en plikttrogen man när det finns en plikt att vara trogen till. Trots min sociala rädsla vandrade jag in på arbetsterapin. Först satt jag som ett fån på frukosten, när de andra satt i mer eller mindre intressanta diskussioner. Men efter en tid så började jag också diskutera smör och olika sorters bröd. Nu försöker jag inte göra mig lustig - bara att få komma ut, få en rutin, och träffa människor och prata skit var en välsignelse för mig. Rutiner och få träffa nya människor (som visade sig vara väldigt intressanta när man väl slutade prata bröd), få intryck och delta i olika aktiviteter gjorde mig gott, och den där pliktkänslan förvandlades till en egen fri vilja. Jag tänkte berätta lite om arbetsterapin på Klara utifrån en intervju som jag gjorde för ett tag sedan med Arbetsterapeut Lisa Bjartell, och till titeln likaså Kristina Söderbäck. Lisa Bjartell är en lugn och saklig terapeut med en lång erfarenhet av psykiatrin. Hon började redan 1986, när jag var sju år och Olof Palme blev skjuten på öppen gata av en man eller kvinna eller Christer Pettersson, vem vet? Innan dess jobbade hon på Konsum, bland frukt och grönt, men tyckte tillslut att det fick vara nog och började istället läsa upp sina betyg på komvux. Och smart som hon är så fick hon väldigt bra betyg, och av en slump fick hon höra tala om Arbetsterapiutbildningen i Örebro. Och på den vägen är det. Snart blir det guldklocka, om nu landstinget har råd med dylika lyxvaror, vilket man ibland kan betvivla. Kristina Söderbäck har jobbat i nio år inom psykiatrin. Hon utbildade sig sent i livet, var tidigare en såkallad ”kontorsråtta”. Men upplevde att hon behövde göra något nytt i livet, vilket man kan förstå. Så Kristina fick efter ett tag förmånen att sommarjobba bredvid några distriktsarbetsterapeuter, och med tanke på att hon skulle studera vidare så såddes fröet att bli arbetsterapeut. 1998 tog hon sin examen i Örebro. Kristina är lika

lugn och sympatisk som Lisa, och jag börjar misstänka att det finns en kurs i arbetsterapeututbildningen som heter Lugn och snäll 20p. Arbetsterapin på Klara startades upp 2003, då det innan förekom en verksamhet i de nu rivna lokalerna vid sjukhuset. De var fallfärdiga och tråkiga, så verksamheten flyttades till Malmtorgsgatan i betydligt finare lokaler, med många trivsamma rum och ett mer centralt läge. Att flytta från sjukhuset måste ju också ha inneburit en positiv skillnad, att man som patient inte längre stämplas som sjuk, utan snarare har en psykisk ohälsa – och den distinktionen ger ett mildare och mindre påtagligt anslag. Verksamheten på Klara är för människor med en lite svårare psykisk ohälsa. Ofta är det människor som levt ensamma och isolerade under en längre period. Men det är mycket individuellt. Hit blir man remitterad av exempelvis psykiatriska öppenvården, för att bryta destruktiva mönster orsakade av olika psykiska diagnoser. Till en början så kanske målet endast är att få patienten att ta steget och våga komma dit, först för individuella samtal, men kanske främst att våga komma och träffa andra personer med liknande problem. Det kan vara att tillexempel att sitta ned tillsammans på morgonen till en frukost. Det låter kanske simpelt, men det kan vara otroligt krävande för människor med sociala svårigheter och fobier; men samtidigt mycket givande. Under tiden så tittar terapeuterna hur patienten fungerar bland andra människor. Vidare så gör man en utvärdering där man fokuserar på vilka insatser som kan tänkas behövas. Det finns en rad olika aktiviteter på Klara, och det är just i aktiviteterna som terapin bedrivs. En aktivitetsterapi helt enkelt. Ett exempel är att man på fredagsmorgnarna, efter ASP BLADET | NUMMER 9 2009 13


Lisa Bjartell och Kristina Söderbäck visar upp en tavla deltagarna från terapin har gjort. en gemensam frukost, tar en långpromenad där man i sin egen takt kan socialisera sig med andra, samtidigt som man får röra på sig, vilket många av patienterna lider en viss brist på. Tankarna klarnar, och i samband med att få träffa andra människor, och väldigt snälla terapeuter, lyfts man upp och får patienten att tänka lite mer positivt, och en samvaro som många lider stor brist på. Ett första steg. Ett andra steg är att delta mer aktivt, och mer kontinuerligt. Få en rutin på dagarna. Komma upp före klockan tolv, och istället delta i en aktivitet som man finner givande och intressant. Det finns en träverkstad där man göra allehanda reparationer av olika träföremål lett av den enda manliga arbetsterapeuten Lennart. Man kan syssla med keramik och låta fantasin flöda i keramikgruppen. Där finns ugn och allt man behöver, jag är lite dåligt bevandrad i ämnet, men det är många som uppskattar detta. Man kan delta i sociala utegrupper, där man till exempel går och bowlar, spelar badminton och; givetvis, den enda sport som egentligen räknas: bordtennis. I utegrupperna bestämmer man tillsammans vad man vill göra, och får därigenom träning i att samarbeta och komma överens med andra människor och göra upp planer. Det finns grupper som istället för att göra praktiska saker, deltar i diskussionsgrupper 14 ASP BLADET | NUMMER 9 2009

om ämnen som berör deltagarnas problematik. Man kan utifrån material samlat av terapeuterna diskutera olika frågor som förekommer i det vardagliga livet, utmana sig i ett rollspel, eller få tips och användbara tekniker när man sen möter de faror livet bjuder. Det finns, eller i alla fall fanns en fotogrupp som var väldigt populär, där man gjorde allt från att gå ut och hitta intressanta, vackra eller fula motiv, som man sedan framkallade själv. Allt beror egentligen på patienterna och deras önskemål. Själv hade jag inga önskemål, men blev ändå involverad i ett antal mycket givande aktiviteter. Samtidigt som man har en aktiv terapi, förekommer samtal med terapeuten för att bedöma hur långt man har kommit, eller för att motivera en att komma på utsatt tid, få rutin, och om man har kommit en bra bit på vägen, diskutera vad nästa steg blir. Vad blir då nästa steg? Efter att ha fått rutin, och en någorlunda stabil tillvaro kan det vara dags att slussa patienten vidare. Man kan ju se arbetsterapin som ett försiktigt första steg. När man känner sig redo så kan arbetsterapeuterna remitera en vidare till andra stödåtgärder vår kära kommun har. Man har samarbete med till exempel Gemet, Futuro och Växtkraft, och ja, till

och med mediagruppen, som mer har som syfte att rikta fokus på arbetsmarknaden. Men det finns ju givetvis även personer på Arbetsterapin som tidigare har haft sysselsättning, men som blivit sjuka, utbrända, inbrända och totalt utmattade av all stress som marknadsekonomin kräver. De behöver kanske inte stöd när det gäller sysselsättningsdelen, men ett stöd att på ett lugnt och beskedligt sätt återvända till sitt arbete, för att så mycket som möjligt minska risken att man blir sjuk igen. På Klara finns det sex arbetsterapeuter. Fem kvinnor och så Lennart. Varje terapeut kan ta emot maximalt sex patienter, vilket blir om jag räknat rätt 36. Alla går inte till verksamheterna och deltar i aktiviteterna. Jag skulle nog säga att minoriteten gör det. En stor del av arbetet förs hemma hos patienterna, där många har det väldigt svårt, eller kanske är på gränsen till att våga ta sig till de sociala aktiviteterna. Arbetsterapin hjälper väldigt många människor. Själv lyckades jag till viss del ta mig ur isoleringen, och fann godhet och värme i okända människor så min cynism fick sig en törn. Dock hyser jag fortfarande förakt för människorna på Mitt i City. Men det hör faktiskt inte hit. Text: Håkan Kristensson Foto: Per Rhönnstad�����


LANDSTINGET OCH KOMMUNEN

KISSPROVER, MEDMÄNSKLIGHET OCH EN TRO PÅ MÄNNISKAN För tre år sedan blev det beslutat att man inom den psykiatriska vården skulle

fokusera mer på patienter med dubbeldiagnoser, människor med drogproblematik och psykisk ohälsa. Det är ju en väldigt knivig situation eftersom drogproblematiken oftast är ett resultat av den psykiska ohälsan, och när man tar bort drogerna tar de psykiska problemen vid, vilket gör att många inte orkar fortsätta vara drogfria. Text: Håkan Kristensson Foto: Per Rhönnstad������


L

andstinget beslutade att flytta sin beroendeenhet till Bryggaregatan 2002. Sedan revs de gamla lokalerna. Jag vet inte vad det betyder men man fick i alla fall mycket finare mottagning och ett centralare läge. Bort ifrån sjukhuset, och alla fördomar som ligger däri. Verksamheten är egentligen uppdelad i två avdelningar. ”Bryggaregatan” och ”Kurage”. Till skillnad från Kurage, som är en subuxonebehandling som riktar fokus på en psykosocial behandlingsplan, med en mycket svår social situation, så riktar man sig på Beroendeenheten på brukare som vill bli fri från sitt drogberoende, men som i övrigt har en någorlunda stabil situation. På beroendeenheten så använder man sig alltså också av en suboxonebehandling, och precis som på Kurage, sker det under otroligt kontrollerade former. Som opiatberoende ska man lämna urinprov varje dag, sju dagar i veckan för att utesluta att patienten använder sig av alternativa droger för att lindra sitt lidande. Till och med på julafton får man under de sex första månaderna gå till jouren och kissa. Jag hade inte haft något emot det om inte det hade varit ett fönster in på toaletten där man noggrant blir beskådad så man inte fuskar. Det går liksom inte. Jag får prestationsångest och komplex som vi inte bör gå in på här. Men, i alla fall, efter kissprovet får man sina tabletter och kanske ett trevligt samtal med någon av terapeuterna som jobbar där, vilka jag kanske borde presentera. Utan dem skulle det inte finnas någon beroendeenhet på Bryggaregatan, och jag skulle säkert åka Värmland runt i jakt på allmänläkare och deras särskilda recept, eller göra än värre saker. Så de gör verkligen ett jättejobb, och får härmed en eloge: Karlstads hjältar. Tillsammans med överläkaren Edvard Smith räddar man liv varje dag. Vi börjar med att presentera Susanne Träff Karlsson som är sjuksköterska 16 ASP BLADET | NUMMER 9 2009

i grunden, men har precis tagit en examen som psykodynamisk psykoterapi. Innan hon började på beroendeenheten har hon jobbat inom psykiatrin i sju år, bland annat på BUP. Innan det så jobbade hon som lärare, och innan det som servitris. Maria Tjäder och Susanne började samtidigt. Maria är också sjuksköterska i grunden, och jobbat sedan starten således. Hon har tidigare jobbat som undersköterska och på kontor. Maria utbildar sig för närvarande inom KBT (Kognitiv beteende terapi). Karin Andersson har bara jobbat på beroendeenheten i 3 månader. Och är ett nyskott här, men har jobbat inom andra avdelningar av psykiatrin i nio år, och har en bred kunskap. Lena Gustavsson Stöth har jobbat på beroendeenheten sedan den startades, och jobbat inom psykiatrin sedan 1988. Inom sjukvården har hon dock jobbat sedan 1800-talet enligt henne själv, men jag tror att 1964 är en mer korrekt siffra. Lena är klippan i gänget var det någon som sa och alla började skratta. Lena skrattade själv, så jag vet inte hur jag ska tolka det, men den långa erfarenheten som Lena har måste vara en stor tillgång. Man kan konstatera att personligheterna skiljer sig. Susanne (som jag går hos) är en otrolig människa, som verkligen engagerar sig i sina patienters problem. Hon är inte rädd att sprida omtanke, medmänsklighet och är mycket generös med att sprida en aura av tillit och trygghet. De andra känner jag inte, men mitt intryck är att Maria är väldigt rak, konkret och löser problemen med en blandning av stor kärlek och systematiska lösningar för sina patienters behov och problem. Karin verkar vara väldigt sympatisk, snäll och lite försiktig. Medan Lena, med sin långa erfarenhet är en otrolig tillgång, samtidigt som hon är väldigt snäll bryr sig stort om sina patienter.

Hoppas jag. Och det tror jag samtliga gör såklart, det är inte i professionen skillnaden ligger, utan jag undrade om skillnaderna i personlighet, generation och teoretiskt underlag innebär en styrka, en symbios, och om samarbetet fungerar perfekt, eller kanske helt tvärtom. Och de svarade att det givetvis var mest positivt, att det ger en väldigt stor bredd och kunskap, men att det ibland kunde leda till diskussioner som är mer eller mindre tillförande. Oftast kommer de dock överens, och samarbetet verkar fungera väldigt bra. Men problemet enligt Maria är inte generationsskillnaderna och olika teoretiska och praktiska skillnader, utan att man inte har en enhetlig metod att arbeta efter, att man vill ha mer strukturerade och fasta metoder uppifrån att arbeta med. Sedan blir det ändå givetvis färgat av deras egen erfarenhet och personliga övertygelse, men någon grundlig metod behövs nog för att styra behandlingen efter forskning och metod. Subuxonebehandlingen har väldigt strikta ramar och metoder, medan den neuropsykiatriska behandlingen i stort sätt saknar metod. Det finns givetvis, menar Lena, nationella riktlinjer, men de ska också tolkas och är mycket övergripande och vaga. Efter presentationen kom vi in på kissproven. Jag frågade om det förekom fusk, och det gjorde det nästan dagligen. Kanske inte med en kondom med ”rent” kiss, utan snarare att man försöker undvika kissprovet genom att sjukanmäla sig, skylla på att man har svårt att kissa för tillfället (som lite lustigt är ett symtom när man har tagit opiater), eller andra smarta bortförklaringar. Maria sa att hon blir väldigt ledsen och besviken när patienterna försöker lura henne. Och det kan man förstå. Man odlar fram under en lång period ett förtroende och en vänskap. Det är bättre om de kommer och berättar sanningen istället, menar Lena. För då har inget


Susanne Träff Karlsson, Lena Gustavsson, Karin Andersson och Maria Tjäder förtroende brutits, och opiater är otroligt svåra att sluta med, och det är en beroendesjukdom som inte har en enkel lösning; kanske den svåraste av alla. Subuxonebehandlingen är väldigt fylld av krav. Man måste vara helt drogfri, inga sidodroger, krav på att hitta ens sysselsättning; samtidigt som man varje dag måste gå och kissa och ha sig. Tillsammans med detta så måste man förändra sitt liv till roten. Man måste avsluta många av sina kontakter och vänner. Och när det främst gäller blandmissbrukare så ligger det oftast en psykisk problematik bakom. Ångest eller till och med psykotiska tendenser. Och drogerna har fungerat som en självmedicinering. Detta gör det om möjligt ännu svårare att sluta, och det krävs lång tids behandling för att lyckas med detta. Jag höll på att dö av abstinens när jag för några år sedan försiktigt trappade ned på mina benzodiazepiner. Tänk då att vara beroende av all sorts narkotikaklassad medicin, och stora mängde illegala droger, jag vill inte ens tänka på hur svårt det måste vara. Men det är här den snälla och omtänksamma personalen på beroendeenheten kommer in. Det gäller att ha motiverande samtal som inte fastnar i det man dragit upp ett hundratal gånger hela sitt

liv. Utan att man även kan prata om strunt, men att det leds rätt av behandlaren, och att det kanske får ett motiverande avslut, där patienten går från mottagningen med en ny tanke, eller att man får lite styrka som kan hjälpa en att avstå det oerhörda sug som man lever med dagligen, varje timme, varje minut. Jag frågade sedan speciellt Lena om hon har märkt att det har blivit en hårdare stämning på mottagningarna och bland missbrukarna. Och hon menar att blandmissbruket har gjort att stämningen är hårdare. Det var lättare förr med alkoholisterna, eller narkomanerna som stannade vid en speciell drog, som man kunde ge en smäll på käften och så var det bra. Men nu möter man människorna på ett annat sätt, så någon hårdare, mer våldsam stämning tycker Lena inte det varit sedan opiumet fick fäste på 1800-talet, Gustaf Fröding, Strindberg och Werner von Heidenstam. Men givetvis har blandmissbruket gjort, tillsammans med samhällsutvecklingen, att det har blivit en mer våldsam stämning. Kanske inte på beroendeenheten där man bemöter missbrukarna på ett mycket bra, vänskapligt och medmänskligt sätt, utan snarare på akutmottagningar, bland poliserna och ute på stan.

Arbetet fortsätter. Dag ut och dag in. Jag undrade vad som driver dem att kämpa vidare i den förhärdade samhällsutvecklingen, och när tillgången på knark eskalerar snabbare än någonsin, och när försäkringssystemet gör folk sjukare? Det var en svår fråga tyckte många. Troligtvis för att frågan innehåller så många svar. Men givetvis är det när man ser att människor klarar av att avsluta sitt beroende, och när sin och patientens arbete verkligen ger resultat. Man räddar liv, man räddar familjer, man räddar skapande människor som samhället så innerligen behöver, så ja, man räddar vårt kära Karlstad. Det är en bra drivkraft kan jag tänka. När jag kom hit till Karlstad blev jag så otroligt imponerad av den vård jag fick. I Göteborg skulle jag troligtvis gå under. Det var inte bara samtalen och den respekt och medmänsklighet jag fick, utan även att jag slussades vidare till mycket givande projekt; jag fick tack vare Susanne Träff Karlsson börja på Futuro, ett sysselsättningsinriktat projekt riktat mot arbetsmarknaden. Jag fick Sveriges absolut bästa överläkare där på beroendeenheten, och jag fick en tro på mig själv, utifrån. Att jag verkligen kunde. Jag hade nämligen inte den blekaste aning, att så var fallet… ASP BLADET | NUMMER 9 2009 17


LANDSTINGET OCH KOMMUNEN

NEXUS – ATT BOTA DEN EXISTENTIELLA ÅKSJUKAN Susanne Träff Karlsson är egentligen den röda tråden i den här artikelserien. Och urin. För två gånger i veckan är Susanne på Nexus och gör provtagningar på ungdomar under 25 år. Givetvis är Susanne en större tillgång än så.


Hon är också en länk från kommunen till landstinget, och är medicinskt kunnig och en otroligt bra samtalspartner och medmänniska. Nexus är en relativt ung verksamhet med 2,9 anställda fast det är fyra som jobbar där, vilket är en matematisk paradox som bara kommunen kan formulera. Tre av dem fick jag äran att intervjua. Det var Sune Holmberg, socionom och vidareutbildad till behandlingsterapeut, som var med när Nexus drog igång för tre och ett halvt år sedan. Vidare var det Ingela Ek, som även hon är socionom i grunden men har en examen i Grundläggande psykoterapi, och som har jobbat på Nexus sedan februari, men tidigare jobbat inom familjeavdelningen här i Karlstad – och innan dess – jobbat med ungdomar i Stockholm. Med var också PG Öberg som är precis klar med sin utbildning i kognitiv psykoterapi, och har jobbat på Nexus sedan maj 2007. Har tidigare jobbat med ungdomar i Hagfors. Tre väldigt olika människor – med tre väldigt lika utbildningar alltså, och det uppfattar de som en stor tillgång. Att man har olika bakgrund och kan se problemen på många olika sätt, vilket kan berika behandlingen och göra allt för att personerna med missbruk får en så bra stöttning som möjligt. För den viktigaste funktionen är inte att kontrollera och tvinga ungdomarna till lydnad, utan ge en stöttning, och presentera alternativa motiv till livet. På hemsidan (karlstad.se) står det lite mer i klartext vilken omfattning verksamheten har. Nexus erbjuder bland annat:   Individuella- och motiverande samtal Samtal där vi samarbetar för att uppnå dina mål. BSF-Beteende, Samtal, Förändring En samtalsserie för dig som funderar på att göra en förändring. HAP-Haschavvänjningsprogram Vänder sig till dig som röker hasch och vill sluta.

Återfallsprevention En serie samtal för dig som vill bibehålla din nykterhet/drogfrihet. Familj- och nätverksarbete Familj och övrigt nätverk är en viktig resurs i förändringsarbetet. Råd och stöd till anhöriga Enskilda samtal eller parsamtal. Det finns även möjlighet att delta i anhörigskolan. Viktigt att poängtera är att Nexus inte bara erbjuder behandling för ungdomarna, utan även för ungdomarnas föräldrar, eller, i brist på dem, någon annan anhörig eller partner. Här samarbetar man nära med Familjeenheten och mannen som älskar träd: Lennart Björk, som driver Anhörigskolan. Känner ni inte till honom så kan jag bara hänvisa några nummer tillbaka i Aspbladet. När det rör sig om ungdomar under 18 år så är det nästan ett obligatorium att föräldrarna är med i den svåra process som väntar. Är man över 18 och därmed myndig, så får man själv välja, men givetvis är det även för dem viktigt att ha en anhörig med som stöd. För stöd behöver man. Ofta måste man bryta, inte bara ett fysiskt och psykiskt beroende av en olaglig substans, utan också bryta med sina bästa vänner. Det är måhända det svåraste av allt. Stödsamtalen fokuserar på att vara motiverande och styrda av personens egna intressen. Det gäller att visa på att världen kan tillföra mer än bara knark, även om det kanske inte är lika konkret och enkelt. Narkotikan påverkar belöningssystemet, och gör att man tycker att allt annat är fåfängligt och ytterligt tråkigt. Vilket det kanske också är, men det är här man måste hitta saker som kan ersätta det förgängliga och livsfarliga bruket. Det handlar egentligen om en ”existentiell åksjuka” som PG Öberg pratade om, som måste botas på något sätt. När den globala samhällsutvecklingen bara accelererar, måste man i brist på annat bota själva åksjukan. Så tolkar jag uttrycket, det kanske är helt fel.

Vad är det för droger som är vanligast här i Karlstad kan man då undra. Och intrycket som Sune, Ingela och PG har så är det Cannabis främst, alkohol givetvis, och benzodiazepiner är mycket vanligt. Sedan förekommer också mycket amfetamin och olika internetdroger som tramadol och GHB. Jag frågade om drognyttjandet ökar eller minskar här i Karlstad. Och förvånad blev jag när Sune sa att tendensen är att det minskar marginellt. Däremot så ökar nyttjandet bland den grupp som nyttjar. Så skadeverkningarna och ungdomar som hamnar i djupt missbruk ökar katastrofalt. Statistiskt kan det uttryckas genom att konstatera att 10% av alla som brukar Cannabis blir beroende, medan 35% av den grupp som använder det ofta och mycket, kanhända dagligen, tillslut blir beroende. Jag frågade om det kanske fanns liknade siffror när det gäller alkohol, men det fanns det inte. Dock är jag nästan övertygad av att statistiken ser liknande ut när det gäller det. Tydligt är också att blandmissbruket ökar. Man provar fler droger kvantitativt än tidigare. Detta leder till att man hamnar i en mycket svårare situation, då givetvis. Så vad finns det här i Karlstad som kan göra ungdomarna fria från artificiella belöningar? Själv tycker jag att det är ohyggligt tråkigt, men har fått ynnesten att få sitta här och skriva, så jag klagar inte. Och Nexus jobbar utifrån det. Man samarbetar bland annat med Gemet, som är en verksamhet som har fem olika arbetsstationer, där man utifrån intressen kan utforma en arbetsmarknadsliknande situation. Allt för att förbereda ungdomarna inför framtiden, och kanske konkretisera de drivkrafter som finns inom oss, på ett sympatiskt och trevligt sätt. Men vad är det som driver dessa otroligt viktiga personer: Sune, Ingela och PG? Det är givetvis en väldigt stor och komplex fråga, men intrycket jag fick var att den största drivkraften var att se en människa ASP BLADET | NUMMER 9 2009 19


Tre av de somm jobbar på Nexus är Sune Holmberg, PG Öberg och Ingela Ek. fördriva åksjukan, och med stöd vandra in i vuxenlivet. Fördelen med att jobba med ungdomar är att det inte är hopplöst. De har framtiden för sig. Kan man bara låta de få stanna upp för en kort stund i livet, se sig om, och hitta mening i en meningslös värld, då blir denna meningslösa värld inte meningslös längre. Det finns hopp för alla människor, i alla fall när det finns personer som Sune, Ingela och PG.

20 ASP BLADET | NUMMER 9 2009

Jag beklagar att den här artikeln snarare blev ett mycket bristfälligt sammandrag av en mycket intressant pratstund. Allt detta beror på tidsbrist. Jag vill gärna återkomma till Nexus, och göra en omfattande artikel. Det hoppas jag också att jag får göra; så fort jag kommit ur min existentiella åksjuka.

rädda individen när kollektivet går åt fanders. Varje person som finner en naturlig glädje i livet, och kan räddas från sitt missbruk, och finner en styrka som inte är modifierad med amfetamin, är en otrolig vinst. Att rädda folk från ett helvetiskt liv, styrt av kaos och förödelse; det, är vad Nexus gör.

Kan det finnas ett drogfritt samhälle? Nej det är en utopi, säger PG. Däremot kan man göra allt för att

Text: Håkan Kristensson Foto: Per Rhönnstad������


LANDSTINGET OCH KOMMUNEN

MEDIAGRUPPEN

VIKTEN AV EN MENINGSFULL VARDAG Mediagruppen är en kreativ grupp människor som gemensamt skapar en meningsfull sysselsättning. Att jobba med media är en kreativ kanal för personer som tycker om att skriva, fotografera, filma, redigera och arbeta med grafisk formgivning samt layout.


Avdelningen för socialpsykiatrin, alkohol och narkotika, är en del av Arbetsmarknadsoch socialförvaltningen i Karlstads kommun. Sysselsättning inom ASP/ANA finns bl.a på spegeln, brilianten och mediagruppen.

Robert jobbar med att sammanställa detta nummer av ASP Bladet

VAD ÄR MEDIAGRUPPEN? Mediagruppen är en kreativ grupp människor som gemensamt skapar en meningsfull sysselsättning. Att jobba med media är en kreativ kanal för personer som tycker om att skriva, fotografera, filma, redigera och arbeta med grafisk formgivning samt layout. Mediagruppen fungerar som ett komplement till- och är en del av ASP/ANAs, övriga öppna verksamhet, vilket ger ytterligare möjligheter till arbetsträning samt en meningsfull sysselsättning. För en del av deltagarna fungerar mediagruppen som praktik medan andra har det som sysselsättning, lönebidrag eller aktivitetsersättning. Gemensamt för dem alla är att arbetet sker i rehabiliterande syfte, både fysiskt och psykiskt. 22 ASP BLADET | NUMMER 9 2009

Genom att deltagarna dagligen arbetar med utrustning och programvaror som liknar det som används på tidningar, reklambyråer och TV får man värdefull erfarenhet. En erfarenhet som kan leda vidare till praktikplats, jobb eller fortsatta studier. Inom mediagruppen finns många olika roller och arbetsuppgifter som tex formgivare, kameraman, redigerare, ljud- och ljus, fotograf och skribent till avdelningens egna tidning, ASP bladet. I dagsläget är det 14st nöjda och kreativa personer som arbetar med all produktion som produceras av mediagruppen. Jag ställde tre frågor till olika deltagare från mediagruppen.

Vad fick dig att börja på mediagruppen? Per Jag är utbildad fotograf och vill fortsätta jobba innom detta yrket. Jane (Nyligen börjat på mediagruppen) Jag har tidigare jobbat på en tidning men eftersom jag är pensionär nu så kan jag ju inte skaffa mig ett riktigt jobb, men ända sedan jag hörde att detta stället fanns har jag alltid velat jobba här. Karl-Peter Jag ville ha en regelbunden sysselsättning och struktur på min vardag. Robert Jag var sjukskriven sen 2005 men i slutet av 2007 kom jag i kontakt med Annika Lund min dåvarande handläggare på IFA. Det var hon som hjälpte mig hit. Tidigare hade de försökt få in mig på Gemet och sådana ställen, men det


blev aldrig något bestämt. Det var dessutom inte något direkt passade mig och min situation tills jag fick höra om Mediagruppen. Jag har alltid varit intresserad av reklam, film och media så de va en självklarhet att jag vill göra ett försök. Jag har testat att jobba med t.ex photoshop hemma på fritiden, nu fick jag att äntligen chansen att prova på att jobba med det på riktigt, därför börja jag på mediagruppen. Ola Jag var arbetslös just då och blev utskickad på olika insatser inom socialen, kommunen, solareturen, sola-jobb och liknande men det fungerade dåligt. Men eftersom min socialsekreterare visste att jag höll på med film en hel del på fritiden och har ett stort intresse för film, så tipsade hon mig om Mediagruppen och att jag skulle testa att jobba. Det var på den vägen jag kom in. Vad betyder de för dig att jobba här på mediagruppen? Per Det har betytt jättemycket, jag kan nu använda detta som merit när jag senare skall söka andra jobb. Jane Jag har ju inte varit här så länge men det har redan betytt mycket. Karl-Peter Det betyder en hel del faktiskt, bland annat när folk frågar vad jag jobbar med så kan jag lätt säga att att jag jobbar med media, dessutom har jag lönebidragsanstälning så de känns väldigt bra. Robert Det har betytt väldigt mycket, dels för min personliga reabilitering. Jag har gått från att ha socialfobi mer eller mindre till att bli den jag är idag, en social och öppen person. Det är mycket tack vare att man är ständig kontakt med andra människor och det betyder väldigt mycket för mig. Jag har nu hittat tillbaka till den person jag mer var förut. Sedan just detta med att ha en mening med vardagen har betytt mycket för mig, speciellt det med att möta folk som

Ola jobbar med att klippa film, något han trivs med.

kanske frågar vad man gör, förut när man har berättat att man är sjukskriven reagerar de flesta mer eller mindre som om det är något fel på en, typ som om man är dum i huvudet. Idag kan jag stolt säga att jag jobbar på mediagruppen något som ofta brukar leda till samtal om vad man gör där osv. Det är skönt att ha en mening med vardagen på så sätt för det betyder mycket för självkänslan och hur man blir uppfattad som person. Ola Jag har utvecklas mycket sedan jag kom hit, jag får jobba med mitt intresse och har fått möjligheten till att utveckla mig själv på olika sätt som t.ex. klippa film och lärt mig de bättre, få rutiner och även att hantera en kamera bättre.

Vad är dina Framtidsplaner? Per Att få fortsätta att jobba som fotograf och inom media. Jane Inget specifikt, att jobba kvar på mediagruppen kanske? Karl-Peter Jag har funderat lite på att försöka stundera och kanske kan starta nått eget någon gång i framtiden. Robert Jobba mer på min egen rehabilitering. Försöka komma på fötterna igen rent mentalt, och på så vis kunna gå vidare vid ett senare tillfälle ut i arbetslivet. Ola Jag vill ju jobba inom media, på fritiden håller jag på mycket med kortfilmer och spelfilmer, så att bli en etablerat långfilms regisör är väl mitt slutgiltiga mål. Text: Stefan Ek Foto: Per Rhönnstad ASP BLADET | NUMMER 9 2009 23


KOGNITIVA HJÄLPMEDEL Hjälp vid psykiska funktionshinder

I ASP bladets serie om kognitiva hjälpmedel

Foto från Falck Igel


R EP OR TAGE

SER IE

Sigvart Dygnstavla för personer med psykiska funktionshinder presenterar vi i detta nummer Sigvart Dygnstavla.

Sigvart Dygnstavla – En väggtavla som strukturerar dygnet och hjälper användarna till god översikt över sina dagliga aktiviteter. Människor som har svårigheter med struktur och tidsuppfattning kan lätt uppfatta tillvaron som onödigt komplicerad. För dessa kan en så kallad dygnstavla underlätta vardagen påtagligt. Sigvart Dygnstavla är en elektronisk, magnetisk whiteboardtavla för brukare som har hjälpbehov med att strukturera upp dagen för att göra den mer förutsägbar. På tavlan finns lysdioder/ljusprickar intill en timvisarstapel, där varje diod/prick markerar varje påbörjad kvart (fyra dioder = en timme). Det finns även modeller med ljuspelare, där en lysdiod slocknar för varje avslutad femtonminutersperiod. Dygnets dagtid markeras med rött ljus på tavlans vänstersida, medan natten markeras på höger sida med blått ljus. Larmfunktioner Man kan för varje lysdiod ställa in ett larm som gör att tavlan ger en pulserande pipsignal under 15 sekunder, då även den aktuella dioden blinkar. Larmen kan dessutom kopplas vidare till personsökare, telefon (både fast eller mobil) eller en larmenhet i byggnaden. Tavlan i brukarens vardag Brukaren planerar sin dag genom att på tavlan fästa diverse symboler intill diodpelaren. När tavlan sedan larmar

visar den aktuella symbolmarkören på vad brukaren nu ska göra. Symbolerna varierar från magneter, klistermärken, färgkoder, bilder och dylikt, till att man kan skriva in aktiviteten på tavlan med en tuschpenna. Det är då viktigt att man använder en whiteboardtuschpenna. Ändring av tid för dag och natt Normalinställningen för tavlan är att dygnets dagtid visas från klockan sju på morgonen till klockan elva på kvällen, medan natten pågår mellan elva på kvällen till sju på morgonen. Men den som önskar ändra tidsvisningen kan göra detta med hjälp av magnetremsor. Genom att placera en magnetremsa som exempelvis börjar klockan åtta på morgonen och slutar vid midnatt, över den befintliga timvisarstapeln, så har man ändrat dygnsmarkeringen med en timme. Magnetremsorna finns i tre olika varianter: med tolv eller tjugofyratimmarsvisning, med klocksymboler eller helt tomma, där man själv kan anpassa med text och bild. Längst ned på tavlan finns en digital klocka. Specifikationer Tavlan strömförsörjs via elnätet. Vid ett strömavbrott kommer lysdiodpelaren att slockna men tavlans digitala klocka går på batteri och ställer automatiskt in rätt tid när strömmen är tillbaka. Inställningar och tillkopplingar görs på tavlans baksida innan man skruvar fast den på väggen. Måtten är 612x462x40 millimeter och den väger fem kilo.

Intervju med en användare av dygnstavla. Min erfarenhet av Sigvart Dygnstavla jag tänkte här dela med mig av mina erfarenheter med Sigvart Dygnstavla. Det som är mina, så att säga, kognitiva problem innebär att jag inom mig planerar bra, men att det är svårt för mig att komma till skott med saker och ting. Det har blivit bättre med tiden och där har detta hjälpmedel spelat en viktig roll. Med hjälp av tavlan får jag en god överblick över dagen, och även en bra tidsuppfattning över dygnet. På vilket sätt, kan man då fråga sig. Jo, jag kan enkelt skriva upp saker att komma ihåg på tavlans whiteboardyta. Jag kan också skriva jämte klockstapeln olika händelser under dagen, precis som på bilden, där det står att ”Anna kommer” klockan sju på kvällen. Men den viktigaste funktionen för mig är nog tidsuppfattningen över dygnet. Genom att det finns både en digital klocka och två klockstaplar, så får jag dels en exakt tidsangivelse men också en visuell bild av ett dygn. Man kan säga att Sigvart Dygnstavla har hjälpt mig till en bättre tidskänsla, och därför är det nu lättare att passa tider och komma till skott med olika saker.

Text: Christer Jansson

ASP BLADET | NUMMER 9 2009 25


Vi har under detta år en artikelserie som vi kallar ”Vad är?” Här förklarar vi olika saker. Denna gång ska vi reda ut begreppet ”bostadssocialt kontrakt”.

VA D

Ä R?

BOSTADSSOCIALT KONTRAKT

Text: Karl-Peter Johansson

Flera orsaker

Anledningen till att en person behöver söka ett bostadssocialt kontrakt ser olika ut från fall till fall. Det kan vara problem i den egna bostaden, personen är utsatt för hot och våld, ekonomiska problem, med mera.

Hur går det till? Först kollar man själv om det är möjligt att få hyra bostad hos hyresvärdarna. Finns det ingen möjlighet till det, kan man vända sig till Socialförvaltningen. Där kommer man först till det som kallas ”Ingången” och där görs en remiss för utredning. Denna utredning leder antingen till bifall eller avslag. Ett avslag kan överklagas. Vid bifall går ärendet vidare till någon av bostadskonsulenterna. Konsulenten går igenom hur situationen ser ut och därefter hamnar ärendet på en prioritetslista, där barnfamiljer står överst. Man anser nämligen att inga familjer med barn ska behöva hamna på ”gatan”. Nästa steg är att göra en ansökan tillsammans med en boplan till hyresvärdarna. I en boplan kan det exempelvis stå att besiktning ska göras efter 90 dagar, att klienten har boendestöd och hur boendestödet ser ut, att klienten gör drogtester regelbundet, att klienten behöver struktur i vardagen. Dessutom innehåller planen klientens

26 ASP BLADET | NUMMER 9 2009

ekonomiska situation. När ansökan nått hyresvärden kallas klienten till en intervju, och därefter söker man efter en lämplig lägenhet. Det bostadssociala kontraktet När man har funnit en lämplig lägenhet är det dags att skriva ett bostadssocialt kontrakt. Ett sådant kontrakt innebär att klienten under tre år hyr lägenheten i första hand, med en uppsägningstid på 14 dagar. Under första året lämnar kommunen hyresgaranti till hyresvärden. Efter detta år görs en besiktning av lägenheten. Då tittar man på hur betalning av hyran sett ut, om det förekommit någon störning och om några skador har uppkommit. Finns inget att anmärka på övergår kontraktet till ett korttidskontrakt enbart med fastighetsägaren, men utan någon hyresgaranti från Socialförvaltningen. När det har gått ytterligare 2 år och boendet fortfarande är utan anmärkning, skrivs ett nytt vanligt hyreskontrakt.

Sociala kontrakt Ett sådant kontrakt innebär att kommunen innehar förstahandskontraktet och sedan hyr ut bostaden i andra hand. Ett socialt kontrakt kan vara förstadium till ett bostadssocialt kontrakt. IFAs Bo och Budgetenhet handlägger Det är denna enhet som handlägger sociala och bostadssociala kontrakt. Det är en relativt ny enhet som sorterar under avdelningen Integration, Försörjning och Arbete (IFA) och vid enheten arbetar: 1 Enhetschef 3 Bostadskonsulenter, varav en arbetar med integration 1 Utredare 2 Arbetar med förmedlingsmedel 5 Boendestödjare 1 Arbetar med dödsboanmälningar 3 Budget och skuldrådgivare Sammanlagt är 16 personer sysselsatta vid IFAs Bo och Budgetenhet.


MÅNADENS TIPS

FILM

Der Baader-Meinhof Komplex är den hyllade tyska storfilmen som avhandlar den dramatiska historien om den västtyska vänsterterrorgruppen RAF (Röda arméfraktionen). Det är teamet bakom den likaledes hyllade Der Untergang, filmen om hitlertysklands DER BAADER-MEINHOF KOMPLEX sista dagar, som nu riktat blicken mot det tyska 70(DVD) talet. Text: Christer Jansson Frustrationen över ett Tyskland som vägrat göra upp med sitt nazistiska förflutna var grundbulten till bildandet av RAF, vilka beslöt omforma samhället med hjälp av dynamit. Testuggande kompromisslösheter om ”vi mot fienden” fick ersätta legitim polemiks debatt. Med dödlig konsekvens. Det här är en mycket välgjord produktion. Man har inte hållit igen på något. Att våld är våldsamt - och svider i skinnet - står utom allt tvivel. Filmen skriver inte åskådaren på näsan. Analysen om dynamiken mellan statligt och politiskt våld lämnas till betraktaren. Der Baader-Meinhof Komplex är en actionfylld historielektion med moraliska tankenötter. Betyget: fyra aspblad.

BOK

FOTBOLLENS HIMMEL & HELVETE av Eduardo Galeano (Piratförlaget) Text: Christer Jansson

Den uruguayanske författaren Eduardo Galeanos bok Fotbollens himmel & helvete är en samling korta litterära texter som avslöjar honom som en välinformerad fotbollsaficionado. Galeano rör sig från det stora till det lilla, från det sakliga till det poetiska. Boken är knökfull av klingande oneliners där författaren skickligt visar hur fotbollen är spelplats för samhällskroppens alla motsättningar och sociala rörelser. Berättelserna utgår ofta från den sydamerikanska kontinenten, med sannsagor om rännstensungar som lade världen för sina fötter, och ibland snubblade bort både äran och pengarna. Här finns också en ständigt bitande polemik riktad mot de ofta högereaktionära män som enväldigt styr och ställer i klubbar och förbund, samt mot klistriga politikers försök att utnyttja sportens popularitet och strålglans. Boken är även en sorgesång över att ständigt ökande resultatkrav berövat sporten den spontanitet och lekfullhet den hade i sin jungfruliga ungdom. Fotbollsvänner ska göra sig själva tjänsten att läsa detta knippe underhållande texter.

Text: Christer Jansson

MUSIK

ONLY BY THE NIGHT - Kings of Leon

Det amerikanska rockbandet Kings of Leon utgörs av brödratrion Followill (Caleb, Nathan och Jared) och kusinen Followill (Matthew). Förra hösten släppte de sitt fjärde studioalbum: Only by the Night. Och tack och lov för det. Vänner av kvalitetsmusik som missar detta alster förtjänar ingen sympati. Den här skivan körde över mig och lämpade av mitt lik i sjunde himlen. Kings of Leons sound skimrar av en vibrerande blå svärta som känns helt genuin - och är omöjligt att inte älska.

Caleb Followills själfulla röstleverans skulle till och med fått Otis Redding att be om en autograf. Rytmsektionens djävulskt pumpande gung i låtar som Crawl och Be somebody injekterar endorfin rakt in i hjärtmuskeln. Nyckelorden är Tungt, Melodiöst och Vråltight. Grattis världen! Bästa låtar? Inte samtliga, men inte långt ifrån. Åtta av de elva spåren är jordbävningar, vilket ger albumet högsta betyg på min personliga Richterskala.


Metodcafé - Anhörigverksamheten ASP-ANA Text: Peter Johansson Foto: Per Rhönnstad

Den 28 september höll ASP-ANA ett metodcafé på temat anhörigcentrum, där tanken är att man i behandlingsarbetet ska låta anhöriga stå i centrum. Metodkaféet är ett kreativt forum som hålls två gånger per termin, där behandlingsgrupperna från ASP-ANAs olika avdelningar turas om att bjuda in varandra till samtal kring olika teman. Målsättningen är att inspirera varandra inom behandlingsarbetet. När jag först gick in på anhörigcentrum tänkte jag inte på att lokalerna inte längre tillhörde ASF (arbetsmarknads- och socialförvaltningen). Först blev jag överraskad när personal på anhörigcentrum inledde. När de talade om sin verksamhet undrade jag om jag helt missförstått kring innehållet i metodcaféet. När Lennart Björk (från anhörigcentrum) sedan kopplade detta mot ASPANAs anhörigverksamhet förstod jag finessen med att vi samlades där. Det måste ju vara en vinst för kommuninvånarna att all verksamhet kring anhörigstöd är samlad på en plats. Att vara anhörig spänner ju över våra interna organisationsgränser. På familjeavdelningen arbetar vi med barngrupper till barn med föräldrar med missbruk, psykisk ohälsa eller föräldrar som skilt sig. 28 ASP BLADET | NUMMER 9 2009

De är också anhöriga och innehållet i de programmen känns igen i det anhörigprogram Lennart berättade om.

det alltid är värt att fråga om, och att vi inför alla människor vi möter ska tala med respekt om människors olika problem.

De siffror Lennart presenterade kring antalet missbrukande, riskbrukande och de kostnader de för med sig var tänkvärda. Hans senare koppling till hur många anhöriga det berör gav ett svindlande antal.

Som vanligt kändes det som en viktig erfarenhet att få veta mer om de verksamheter vi har och få ansikten på de personer i andra verksamheter som våra klienter ibland träffar.

Diskussionen i vår grupp kom att handla om var i våra arbeten vi ser dessa anhöriga. Vi såg att till oss, som inte arbetar direkt med missbruk, kommer ofta anhöriga - som barn eller partner - men vi förstår inte alltid att de är anhöriga till en personer med missbruk. Vi pratade också om antalet anhöriga Lennart nämnt. De siffrorna betyder att alla människor vi möter förmodligen på längre eller närmare håll har en anhörig i risk eller missbruk. Det påminde oss om att

Peter Johansson


NÖJESFÖRENINGEN FESTIS ASP bladet fick ett samtal med Karl-Peter Johansson, som är aktiv i nöjesföreningen Festis. Han berättade om föreningens syfte och om de olika aktiviteter man organiserar åt sina medlemmar. Festis är en ideell nöjesförening som startade 2003 och vänder sig till alla som någon gång upplevt psykisk ohälsa. Festis är och ska vara ett resultat av medlemmarnas arbete och ta tillvara deras positiva krafter och ge dem nya mötesplatser. Det som är viktigt är att man ska träffas och ha trevligt och kul ihop, och att man får vara sig själv för en stund. Nu har föreningen ungefär 150 medlemmar. Sedan två år är ASP bladets reporter Karl-Peter Johansson vice ordförande. Att vara vice ordförande innebär att han är ordförandens back-up, vilket innebär att han leder mötena när ordföranden har förhinder. Styrelsen består av sju personer och två ersättare. Det tycker han är bra, för då finns backup. Karl-Peter säger att föreningen drivs på ett demokratiskt sätt, då de tar tillvara medlemmarnas önskemål. Föreningen arrangerar fester, studiecirklar, körsång och har en målargrupp. Karl-Peter säger att en viktig frågeställning är hur man stimulerar engagemanget i en förening, att det kanske behövs nya sätt att driva föreningar, där man till exempel kan utnyttja internets möjligheter. Inför en fest har man ett planeringsmöte för styrelsen och medlemmarna där man fördelar de olika sysslorna mellan personerna som deltar. Det första som görs är att finna ett tema för festen, till exempel film och musik. De arbetsuppgifter som fördelas är att utse vilka som ska ansvara för mat, kassa och lotteri. Ibland används en cateringfirma för matleveranserna. De levererar festmaten färdiglagad, vilket är ett väldigt praktiskt sätt att ordna det på. Text:Olle Stagnér Foto: Per Rhönnstsd

Styrelsen i full gång med planeringsmöte till nästa fest.

STOR HÖSTFEST I ADVENTSTID Kom gärna med glitter i håret, med tomteluva, eller helt enkelt bara kom som du är! Lotterier Solstabandet spelar (tidigare Nice Guys) God mat Festen äger rum på PRO-gården, Sundsta (Brunnsgatan 9) Fredagen den 27 november, kl. 17.30 Anmälan kan göras till 054-18 92 34, eller 054-15 05 60 VÄLKOMNA!

ASP BLADET | NUMMER 9 2009 29


PÅ JOBBET Text: Håkan Kristensson Foto: Per Rhönnstad

ASP bladet var och hälsade på Rolf Ahlzén i egenskap som lektor i Folkhälsovetenskap på Karlstads Universitet. Han är mycket mer än en lektor. Han är legitimerad läkare & jobbar halvtid som skolläkare. Han är också ordförande i Landstingets etiska råd, och intresserar sig stort för etik. Därutöver forskar han, och har fru och tre barn. Och så är han en människa. Icke att förglömma. För människor är mycket intressanta varelser tycker Rolf. Och ifrån det borde varje läkare utgå. Du har en mängd olika sysslor och intresseområden, vill du nämna dem? Ja, jag är skolläkare på deltid, och jag har en lektorstjänst här på Folkhälsovetenskap på deltid, och så är jag ordförande i Landstigets etikgrupp, och så har jag en del föreläsningar runt om i landet. Så det är mycket, det känns som jobb och fritid flyter samman liksom. Men det känns som om jag gör allt som jag skulle göra ändå, så jag känner mig väldigt privilegierad faktiskt. Vad är det som driver dig? Jag tror det har mycket att göra med nyfikenhet. Tycker det är väldigt roligt att finna nya grejer, på ganska många områden också. Det enda jag inte har varit bra på är skruva, jag borde gå en snickerikurs också, det är min dröm. För det jag gör är för opraktiskt. Jag vill känna att jag gör något med mina händer också. Men, som sagt, jag är intresserad av det allra mesta. Du är lektor i Folkhälsovetenskap, vad doktorerade du i? Ja, jag är precis färdig med min doktorsavhandling. Jag har nämligen förskjutit den en aning. Det handlar om läkarens etiska förmåga, läkaretik och om läkarens yrkeskunnande. Vilka inspirationskällor krävs för att bli en bra läkare och hur ska man lära sig förstå människor, kort och gott. Det finns en risk inom dagens medicin där det finns så många metoder och så mycket läkemedel, att man glömmer bort att det finns människor bakom sjukvården. Min utgångspunkt är att det inte går att bota människor utan att riktigt förstå dem. Vilken arbetsuppgift tycker du är svårast? Kanske att få en avgränsning 30 ASP BLADET | NUMMER 9 2009

mellan alla dessa områden, att hålla emot så att det inte blir för mycket. Sen är det alltid svårt att vara en bra föreläsare, en bra läkare och en bra forskare. Men jag hoppas att jag är tillräckligt bra. Vilka utmaningar finner du i ditt arbete? Att lyckas få allt jag gör att gå ihop, att det inte får bli för mycket, så det går ut över familjen. Det är en jätteutmaning för mig, för jag hade kunnat lägga in hur mycket jobb som helst. Sedan är det givetvis på jobbet, att visa alla människor respekt, ta folk på allvar, visa intresse. Så att de känner att man bryr sig om och är intresserad av dem. Människor är väldigt intressanta, tycker jag. Hur kom du in på just Folkhälsovetenskap? Jag läste väldigt mycket. Jag har en humanistisk bakgrund också, med filosofi, psykologi och lite sånt. Och så har jag min läkarutbildning, så jag har liksom en väldigt bred utbildning, och kunde egentligen fastnat i något annat ämne istället. Jag har till exempel undervisat sjuksköterskor ganska mycket, och så blir jag socionom nu också. Men vad är du helst? Det är alltid en så jättesvår fråga. Den låter enkel när man hör den, men när man ska börja definiera den så blir det svårt. Men jag tror att det har och göra med att följa sina livsplaner. Att inte bli hindrad från att göra saker som man vill göra; att kroppen, eller själen inte fungerar på det sätt man kan förändra den till. Vad är Landstingets etiska råd, och hur fungerar det? Etiska rådet har funnits inom landstingen i tio år. Vi

sysslar med etiska frågor, försöker väcka intresse inom etiska frågor. Vi är ute på olika arbetsplatser och träffar folk och hör hur de jobbar. Det kan ju vara så att det finns svårigheter inom jobbet. Vi skriver remissvar inom landstinget. Vi försöker stödja olika grupperingar inom landstinget. Vi arrangerar lite föreläsningar och seminarium och så. Det känns som om du verkligen vill föra över det akademiska till praktik, till människorna i den verkliga världen? Ja, det kanske man kan säga. Jag har ju aldrig varit en sådan där fullblodsakademiker. Och gör man akademiska studier så träffar man inte så mycket folk. Fast väldigt många teoretiker är ju kunniga och skickliga i sitt jobb, men jag tycker det är roligare att vara ute och träffa de som ska brottas med de praktiska, vardagliga problemen. Styrs ert arbetssätt här på Folkhälsovetenskap av den så kallade allmännyttan? Vad är nyttan i ert arbete? Ja, det är en bra fråga. Men man får hoppas att kunskap gör tillvaron bättre för folk. Och det är ju det här som akademiska studier handlar om. Tycker du att ni får ut nyttan i samhället, till folket? I viss mån, tror jag. Exempelvis från folkhälsorapporten som har kommit nu, om hur människor i världen mår både psykiskt och fysiskt. Där hoppas jag att den kunskapen, som flera här är inblandade i, att den spelar en viss roll för människan. Så man kan göra medicinen bättre och ta bort vissa hälsorisker, och så vidare.


Ålder: 58 år. Bor: Lorensberg i Karlstad. Familj: Fru och tre barn, och en

Rolf Ahlzén Ordförande i Landstigets etikgrupp

hund. Intressen: Jag är en hängiven cyklist. Jag älskar att cykla. Drömresa: Det är nog europa som intresserar mig mest. Starta i Istanbul och åka ned mot södra Frankrike, och ta sig därifrån upp till Holland. Det är faktiskt min drömresa. Och tåg ska det vara. Det är viktigt. Favoritmat: Fisksoppa, med lax, torsk och saffran. Senaste lästa bok: Min senast lästa roman är ”Dorés Bibel” av Torgny Lindgren. En mycket bra bok.

Min utgångspunkt är att det inte går att bota människor utan att riktigt förstå dem.


KARLSTAD I BILDER: HÖSTGULD Karlstad i bilder är en serie av bilder som visar upp Karlstad ur en annan synvinkel än vad vi normalt kanske tänker på.

När sommaren är över bjuder naturen på ett fyrverkeri av färger, dessa guldgula löv är ett tydligt exempel detta. Bild: Per Rhönnstad Text: Robert Olsson

KARLSTAD.SE

Profile for ASP Bladet

asp77  

sidorna 12-23 sidan 26-28 sidan 24-25 sidan 6-7 Nr: 9 - 2009 - Årgång 8 KARLSTADS KOMMUN En artikelserie om arbetsinsatser där både kommunen...

asp77  

sidorna 12-23 sidan 26-28 sidan 24-25 sidan 6-7 Nr: 9 - 2009 - Årgång 8 KARLSTADS KOMMUN En artikelserie om arbetsinsatser där både kommunen...

Profile for aspbladet