Vila i hoppet

VILA I HOPPET En andaktsbok för hela året

linda alexandersson argument

VILA I HOPPET En andaktsbok för hela året

linda alexandersson argument

Innehåll 9 Januari Livsresan 41 Februari Gud och jag 71 Mars Guds goda plan (fastan och påsken) 103 April Livspusslet 135 Maj En andlig dimension 167 Juni I mötet med andra 199 Juli Inre frid 231 Augusti Tro, hopp och kärlek 263 September Ett meningsfullt liv 295 Oktober Kampen i tillvaron 327 November Den inre resan 359 December Att välkomna Jesus

JANUARI Livsresan

På resa genom livet Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning.

Lär mig att helhjärtat vörda ditt namn. [ps 86:11]

januari

1

Om jag kunde skulle jag stanna tiden just nu. Mina barn har ännu inte hunnit flytta hemifrån, men jag vet att det inte dröjer länge förrän de tar sig ur boet. Min man, som för några år sedan diagnostiserades med en dödlig sjukdom, är i dag friskförklarad och mår bra. Själv bytte jag för några år sedan bana från pastor till rektor och trivs väldigt bra i den nya rollen, även om jag också älskade att vara pastor. Så på det stora hela befinner jag mig på en bra plats just nu. Under andra perioder har livet varit mer utmanande, och jag gissar att det också är därför jag vill stoppa tiden nu. Jag vet att sorg och smärta, frustration, konflikter och leda kan lura bakom hörnet igen där i framtiden.

Var befinner du dig just nu i livet? Måla gärna upp en bild för ditt inre. Placera in de människor du har omkring dig, både de som betyder mycket och de som gör livet svårare. Var befinner du dig rent fysiskt och var befinner du dig mentalt och andligt? Trivs du med tillvaron eller längtar du efter att vara någon annanstans?

När du tänker på den plats där du just nu befinner dig – vad väcker platsen för känslor? Säkert finns det flera, men vilken känsla är starkast? Är det glädje, vemod, tacksamhet, sorg, frid, rastlöshet eller något annat?

Det är många och stora frågor. Du har svaren och känslan. Både det bra och det dåliga får du lägga fram inför Gud. Gud, här är jag med allt som är mitt liv just nu.

Jag lägger ner min starkaste känsla inför dig.

Jag lägger ner min starkaste längtan inför dig.

Tack för att du ser och bär allt.

10

En andlig resa Låt ditt ansikte lysa över din tjänare och lär mig dina stadgar. [ps 119:135]

Tack, Gud, att du är min ständiga följeslagare genom livet.

Tack, Gud, att oavsett vilken resa jag just nu gör, får jag göra den tillsammans med dig.

11

2

januari

Vi reser på många sätt och gör parallella resor. En del är fysiska, andra är mentala, känslomässiga eller andliga.

För en tid sedan träffade jag en kvinna som brottades med många svårigheter. Vissa dagar orkade hon knappt ur sängen. Under vårt samtal utbrast hon trots detta: »Jag känner mig så hoppfull! Det är dags att göra den här resan nu och ta tag i det jag tidigare bara sopat under mattan. Jag vet att jag kommer att klara det, nu när jag har Jesus med mig.« För just den här kvinnan hade Jesus och den kristna tron kommit in ganska sent i livet och öppnat dimensioner som gjorde det lättare att klara av svårigheter. Allt blev inte bra av sig självt, men för henne hade den andliga resan gett hopp.

Gör du just nu framför allt en inre resa eller en yttre? Gör du en fysisk, mental, känslomässig eller andlig resa? Kan resan leda dig till en plats där din tro fördjupas och livet känns meningsfullt?

Tillbakablick Gud, från min ungdom har du fostrat mig, och ännu förkunnar jag dina under. [ps 71:17]

januari

3

Ibland behöver vi resa tillbaka i tiden. I dåtiden finns berättelserna om varifrån vi kommer. Allt det som format oss finns där i det förflutna: de människor som stärkte oss och de som stjälpte oss, de rosenskimrande platserna och de mörka, det idylliska och det fasansfulla. Återresan kan hjälpa oss att kasta nytt ljus över saker som hänt. Vi kanske inser att personen som gjorde oss illa själv var ett sårat barn, eller att våra föräldrar gjorde så gott de kunde även om det inte alltid blev bra. Kanske finns det saker i det förflutna som vi behöver göra upp med eller lämna bakom oss. Andra saker kan hjälpa oss att förstå oss själva, eller hjälpa oss att göra kloka val för framtiden. Vi behöver inte göra om misstag vi redan gjort, men kan samtidigt försonas med att de vägar vi valt har tagit oss dit där vi är i dag.

Oavsett vad du finner på dina resor tillbaka i tiden lär oss den kristna berättelsen att vi aldrig är det vi själva eller andra har gjort mot oss. Vi är inte heller summan av våra misstag eller prestationer. Djupast sett är vi Guds älskade barn.

Gud, du såg mig redan innan jag föddes och känner alla mina livsdagar, både de som har varit och de som ska komma.

Du delar både det varma, ljusa och det mörka, svåra.

Tack att jag genom allt är älskad av dig.

12

Platsen där allting började Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, sjung hans lov över hela jorden.

Må havet brusa och allt det rymmer, fjärran länder jubla och de som bor där. [jes 42:10]

Tack, Gud, för att jag inte kommit till av en slump och att jag inte är en produkt av omständigheter och tillfälligheter.

Tack att jag är skapad, menad och älskad av dig.

13

4

januari

Hur mycket präglas våra liv av att vi föds i en viss miljö? Hur mycket präglas vi av de sammanhang vi hamnar i och av de relationer som uppstår där? Är vi i första hand en produkt av våra gener eller av den uppfostran vi fått? Om detta tvista de lärde, men de flesta verkar överens om att det är ett komplext samspel.

Själv insåg jag hur mycket jag var präglad av den svenska kontexten när jag flyttade utomlands. I mötet med nya tankar och värderingar insåg jag att saker jag tagit för självklara inte sågs som givna av alla.

Kulturmötena gav mig en större förståelse för min egen kultur. Samtidigt kämpade jag ibland med att förstå de nya kulturella koderna och med känslan av att inte passa in.

För mig var utlandsvistelserna frivilliga, jag visste att det alltid fanns ett hemma att återvända till. Alla har inte den lyxen. För människor som tvingats fly blir upplevelsen ofta att man inte känner sig riktigt hemma någonstans. Man är inte fullt ut en del av det nya och det går inte att återvända till det gamla.

Oavsett var vi vuxit upp och var i världen vi nu befinner oss talar Bibeln om att vi djupast sett har vårt hem hos Gud. Gud är vår skapare och vårt ursprung. Gud har varit med oss ända från början och är den vi alltid kan återvända till, oavsett var i världen och livet vi befinner oss.

Ungdomstid Hur kan en ung man bevara sitt liv rent, så att han håller sig till ditt ord?

Helhjärtat vänder jag mig till dig, låt mig aldrig villas bort från dina bud. [ps 119:9–10]

januari

5

Jag hörde någon skämtsamt säga att om det finns en prototyp för helvetet, måste det vara högstadietiden. Då var nog de flesta av oss osäkra på oss själva, våra kroppar, var vi hörde hemma och vad vi ville stå för.

Samtidigt är tonårstiden en tid som kan präglas av stark samhörighet och gemenskap. Vännerna i tonåren, eller bristen på vänner, kan fortsätta att prägla en långt upp i livet.

Tonåren är också de stora livsvalens tid. En tid då man tar ut riktningen och prövar vem man vill vara. Avgörande val om studier måste göras, oavsett om man känner sig redo för det eller inte. Även andra viktiga val görs ofta i tonåren. De allra flesta som bestämmer sig för att leva som kristna gör det valet i tonåren. Jag tänker att det är gott så. Ska man ta sig igenom denna turbulenta tid av stora känslor, krav och livsval, är det en styrka att få göra det tillsammans med Gud. Vilka tankar och känslor uppfylls du av när du tänker tillbaka på din ungdomstid? Vilka viktiga beslut fattade du då, som har kommit att prägla dig genom livet? Och vad är du glad att du fick lämna kvar i ungdomsåren och gå vidare utan?

Gud, tack att du möter oss i livets alla skiften. Oavsett om vi är gamla eller unga finns du där som en stadig hand att hålla i på en ibland krokig och guppig väg. Jag ber för dem som är unga i denna tid, och tänker särskilt på …

14

Fröken duktig Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. [Ps 46:2]

Man skulle önska man fått kartan med i kappsäcken och att mamma packat termosen med varm choklad och sagt att om du tappar bort dig nås jag på mobilen.

Jag ger en klar beskrivning, på vägen ut i livet.

Skanna för att lyssna på sången.

Men på kompassen som jag har snurrar nålen bara runt i ett virrvarr i universum där stjärnor faller.

Det sägs att stjärnan visade vägen för vise män.

Visst blir man lite avundsjuk, när man tappat riktningen.

Det är så lätt att döma hårt när man har klantat sig.

Det är så svårt att tro att nåden gäller också mig.

När fröken duktig faller platt och går på nitar finns ingen duktighet i världen som aldrig går i bitar.

Men jag fick ett hem …

Du och jag, min Gud, vi två.

Gud, egentligen är jag tacksam att du inte ger mig enkla lösningar och färdiga svar, utan att du i stället följer med mig på den här krokiga vägen som kallas livet. Så gå med mig, Gud. Jag vill gå med dig.

15

6

januari

Men jag fick ett hem, ett namn, en plats att landa på.

En hand att hålla på den väg jag går.

Och den är sällan rak och smärtfri, men ändå.

Det finns en styrka i att tro att man är två.

Förändringar Den som kan skydda er från fall och ställa er inför sin härlighet, felfria och jublande, den enda Guden, vår frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre – honom tillhör härligheten, majestätet, styrkan och makten, före all tid, nu och i all evighet. Amen. [jud 1:24–25]

januari

7

Det enda som är konstant är att allting förändras. Resan genom livet för med sig ett antal förändringar längs vägen. Skolstart, studenten och att börja arbeta är några förändringar som många av oss tar oss igenom.

Kanske flyttar vi också ett par gånger, byter karriär, hittar kärleken och bildar familj. En del förändringar är mer smärtsamma, som upplevelsen av svår sjukdom, skilsmässa eller arbetslöshet.

Kanske är du en sådan som gillar förändringar, i alla fall dem som är självvalda. Du kanske lockas av det okända och behöver utmaningar för att känna att du lever. Eller kanske trivs du inte alls med förändringar utan tycker att livet är mer behagligt när allt rullar på som det alltid har gjort?

Står du inför någon förändring just nu, stor eller liten? Eller är det något i ditt liv som du skulle vilja förändra? Fundera gärna över det och samtala med Gud i bön.

Gud, livet förändras dag för dag, men du är densamme i går, i dag och i evighet. Tack att jag har din fasta hand att hålla i när jag möter en okänd morgondag.

16

På tröskeln Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig. [ps 119:105]

Bara man kommer i gång är det mesta hanterbart.

Det är vid tröskeln bävan bor.

Och förväntan.

Pirret i magen.

Osäkerheten över hur vi kommer att klara uppgiften.

Tack, Gud, för att du går med mig när jag kommer in på obruten mark. När jag inte riktigt vet vart vägen leder litar jag ändå på att du kommer att gå den tillsammans med mig.

17

8

januari

Vid tröskeln bor vaknätterna.

Planeringen och bearbetningen.

Katastroftankarna och handlingsplanerna.

Det är då det gäller att minnas – att bara man kommer över tröskeln är det mesta hanterbart.

Några minuter om dagen är allt som behövs – tillsammans med Vila i hoppet får du en stund av stillhet och närvaro inför Gud. Boken följer årets tolv månader, var och en med ett eget tema: livsresan, relationen till Gud, livspusslet, inre frid, kampen i tillvaron med mera. Till varje dag hör en bibeltext från Bibel 2026, en reflektion och en bön. Linda Alexandersson skriver personligt på ett sätt som skapar igenkänning om sjukdom, skakiga flygplan och de bibelpersoner hon tagit sällskap med genom livet.

Boken är tänkt att följa dig under ett år, men den går lika bra att slå upp när livet kräver det. linda alexandersson är rektor för hyllie park folkhögskola samt pastor inom equmeniakyrkan.

www.argument.se