Profetisk liturgi

Göran Lindström

PROFETISK LITURGI

I en tid av överkonsumtion och klimatkris

ARGUMENT

PROFETISK LITURGI I en tid av överkonsumtion och klimatkris

Göran Lindström

argument

Innehåll INLEDNING................................................................... 6 KAPITEL 1

LITURGINS KONTEXT.................................................11 KAPITEL 2

KLIMATKRISEN OCH KÄNSLORNA.......................... 26 KAPITEL 3

KLAGAN.......................................................................31 KAPITEL 4

ORDET OCH PREDIKAN..............................................38 KAPITEL 5

PROFETISK LITURGI.................................................. 60 KAPITEL 6

MÅLTIDEN.................................................................. 78 KAPITEL 7

SÄNDNINGEN............................................................. 97 KAPITEL 8

FRÅGOR OM SAMHÄLLETS FRAMTIDA UTVECKLING.........................................101 EPILOG

DET EVIGA LIVET..................................................... 104 BILAGA

KLAGOTEXTER OCH SKAPELSETEXTER ............... 106 REFERENSER............................................................. 113

INLEDNING Många kyrkobesökare firar högmässa med glädje, men det är också omvittnat, både bland kyrkfolk och bland dem som inte går i kyrkan så ofta, att den kan upplevas som tråkig, distanserad och irrelevant när den gestaltas stelt, rutinmässigt, utan delaktighet och är isolerad från samhället och omvärlden. Inför de hot mot människor, djur och natur som vi nu har att hantera, känns det angeläget att lyfta fram och synliggöra en inneboende dimension av högmässan som annars kan vara svår att se. Traditionell liturgi – den vanliga högmässan – rymmer en radikalitet som jag själv blivit mer och mer medveten om först under senare år. Den här boken syftar till att ge läsaren möjlighet att reflektera över den undanskymda dimension av den traditionella liturgin som kan kallas profetisk. Jag skriver med hopp om att högmässan ska vara en plats, ett skeende, en händelse som utmanar och skakar om både den enskilda gudstjänstdeltagaren och gudstjänstgemenskapen, samtidigt som den skänker glädje och hopp.

Och kraft till handling.

Tankarna om predikan och liturgi som presenteras har jag samlat på mig under åren som församlingspräst samt under och efter tiden som stiftsadjunkt för gudstjänstutveckling i Uppsala stift. Jag har hämtat inspiration från luthersk, katolsk, ortodox, reformert, anglikansk och judisk tradition samt från icke-religiösa källor.

Det finns olika sätt att se på liturgin. Ett är att se den inifrån: att till exempel studera gudstjänstordningar, språk och metaforer, böner, musik och psalmer, upplevelsen av liturgin, det som sker och gestaltas i kyrkorummet och gudstjänstgemenskapen när gudstjänst firas. Det är ett angeläget sätt att se på och närma sig liturgin. Ett annat sätt är att vända sig utåt: att reflektera över liturgins relation till det som 6

händer i samhället och världen. Även det är angeläget, eftersom Gud är närvarande både i gudstjänsten och utanför kyrkorummets väggar. Tillvaron, livet, Guds verklighet kan inte delas, klyvas mitt itu: i Gud »är det vi lever och rör oss och är till« (Apg 17:28a). Centrum i den här boken är det senare synsättet: liturgins relation till det som händer i samhället och världen.1 När Kyrkornas världsråd samlades i Uppsala sommaren 1968 till sin fjärde generalförsamling med huvudtemat »Se, jag gör allting nytt« (Upp 21:5), arbetade Sektion V med Gudstjänsten i en sekulär tidsålder.

I slutrapportens punkt 7 och 8 står det: 7. I sin gudstjänst lika visst som i sitt vittnesbörd i världen är Kyrkan kallad till full delaktighet i Jesu Kristi försoningsverk.

I gudstjänsten träder vi in i Guds kamp mot denna världens demoniska krafter, vilka gör människan till en främling inför sin Skapare och sina medmänniskor, håller henne fängslad i trång nationalism, och arrogant sekterism, angriper hennes liv med rasism och klassmotsättningar, krig och förtryck, hunger och sjukdomar, fattigdom och överflöd, och driver henne till cynism, skuldkänsla och förtvivlan. I gudstjänsten visar oss Gud, att slutsegern i denna strid tillhör Jesus Kristus.

8. Detta förblir ett tomt påstående, om kyrkorna ej söker klargöra för sig, vilka de demoniska krafterna är idag och vilka möjligheter lekmännen har att föra in vardagslivets kamp och problem i gudstjänsten.2 1

Byström och Norrgård har några sidor, 24–28, som behandlar sambandet mellan gudstjänst och samhällsansvar.

2

Thunberg & Thunberg, 64 f. Punkt 7 är kursiverad i originaltexten.

7

Orden i slutrapporten som beskriver världen för drygt femtio år sedan kan också ses som en beskrivning av världen på 2020-talet. I flera länder växer »trång nationalism« sig allt starkare. Rasism finns även i vårt land. Krig, förtryck och ohyggligt mänskligt lidande kröp tätt inpå oss när Ryssland angrep och invaderade Ukraina. Sjukdomar sprids. Coronapandemin drabbade världens länder hårt, och många miljoner människor globalt har dött i covid-19. Fattigdom för vissa och överflöd för andra vittnar om en orättvis värld där exploateringen och överkonsumtionen av jordens resurser fortsätter med full kraft.

Främst fattiga människors livsbetingelser förstörs av det pågående våld som utövas mot skapelsen för ekonomisk vinnings skull. En miljon djur- och växtarter hotas av utrotning, ett massutdöende orsakat av människan. Till detta kommer de redan påtagliga konsekvenserna av den accelererande klimatkrisen. Söndag efter söndag firar Kristi världsvida kyrka sin liturgi i denna verklighet. Liturgin behöver ha blicken vänd mot världen, ta in bilden av hur världen ser ut och gestalta sitt svar.

Andra Vatikankonciliet 1962–1965 och Kyrkornas världsråds möte i Uppsala 1968 inspirerade till ett samhällsengagemang.3 Under min studietid i början av 1970-talet, mötte jag själv i det ekumeniska klostret Taizé i Frankrike en spiritualitet som förenade bön och gudstjänst med ett engagemang för att världen skulle vara en bra plats för alla människor att leva på. Det var en stark upplevelse och erfarenhet 3

8

Per Erik Persson (1923–2019), teologiprofessor i Lund, skriver i en redovisning och kommentar till en av Andra Vatikankonciliets texter Kyrkan i världen av i dag att »de kristna manas att stå i första ledet i kampen för social rättfärdighet och rättvisa«, Persson, 51 f.

Under Uppsala 68 arbetade sektion III med temat Internationell ekonomisk och social utveckling. I slutdokumentet står det: »Kyrkan är kallad att arbeta för ett universellt ansvarigt samhälle och att uppfordra enskilda och nationer att göra bättring. Att förhålla sig likgiltig inför världens nöd är likvärdigt med att göra sig skyldig till kätteri«, Thunberg, 41 f.

som blev en del av min kallelse till präst. I dag är mitt intryck att gudstjänsterna i svensk kristenhet oftast kretsar kring individens relation till Gud, och naturligtvis är den viktig. Gudstjänstens relation till vårt gemensamma liv i samhället och världen tenderar däremot att hamna i skymundan. Den kristna kyrkan borde vara bra på att hålla ihop det individuella och gemensamma, eftersom både dopet och nattvarden berättar att individ och gemenskap inte kan skiljas åt. En unik människa döps och nämns vid namn. Samtidigt är dopet ett inlemmande i den lokala församlingens och den världsvida kyrkans gemenskap. Nattvarden gäller individen: »för dig utgiven, för dig utgjutet«, men den är också en måltidsgemenskap med både kända och okända gudstjänstfirare, vilka sänds från gudstjänsten till ett gemensamt uppdrag i världen.

Det finns ett nära samband mellan liturgi och etik, mellan liturgi och politik/ekonomi. Kristen tro är inte bara en privat inre angelägenhet för individen. I liturgin behöver gudstjänstfirarna utöver en individuell spiritualitet också hitta en gemensam sådan, för livet i vardagen och samhället. Vi behöver en spiritualitet som hjälper oss att leva och vara närvarande både andligt och kroppsligt på vår blågröna planet. Gudstjänsten är en plats där en sådan spiritualitet skulle kunna få näring. Att över tid delta i kyrkans liturgi kan forma en spiritualitet som förändrar våra världsbilder och hjälper oss att agera i världen på ett annat sätt.

Bokens första kapitel behandlar liturgins kontext rent generellt, och riktar sedan in sig på den överkonsumtion och klimatkris som kännetecknar världen av i dag. Ställda inför denna verklighet infinner sig många olika slags känslor som vi människor har att härbärgera.

Andra och tredje kapitlet tar sig an känslorna och lyfter fram klagan som det unika språk som kyrkan har till sitt förfogande för att uttrycka känslor av sorg och vrede, men som mer eller mindre är ett bortglömt språk i svenskt gudstjänstliv.

9

I det fjärde kapitlet berättar jag om en Gud ivrig att få kontakt med människorna genom Ordet. Jag ser på den profetiska traditionen i Bibeln och reflekterar över vad som kännetecknar en profetisk predikan. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om förändring, omvändelse och transformation.

I det femte kapitlet ser jag på liturgin som ett liminalt rum, kopplar ihop skapelsen och uppståndelsen, tittar på det nära sambandet mellan liturgi och diakoni och gläds över den rikedom och radikalitet som ryms i tron på Treenigheten.

Sjätte kapitlet belyser utifrån ett profetiskt perspektiv några moment i nattvardsfirandet. Två viktiga begrepp är åminnelsen av Jesu lidande, död och uppståndelse som ett »farligt minne« samt tanken på »Kristi kropp«, inte bara som brödet på altaret utan också runt altaret, Kristi kropp som kyrkan i världen med uppdraget att dela det dagliga brödet så att det räcker åt alla.

Sjunde kapitlet sätter fokus på en brännpunkt i liturgin: sändningen. Här möts gudstjänst och vardag. Söndag efter söndag firas liturgin i den världsvida kyrkan. Den enskilda människan och församlingarna runt om på jorden sänds från gudstjänsten för att leva och agera i en vardag och värld som präglas av överkonsumtion och klimatkris.

Det avslutande kapitlet kopplar ihop överkonsumtionen, klimatkrisen, coronapandemin och kriget i Ukraina, och ställer några frågor – utan att ge svar – om vårt samhälles framtida utveckling. Epilogen innehåller några tankar om det eviga livet i relation till det ändliga jordiska livet.

10

KAPITEL 1

LITURGINS KONTEXT Rum och tid Den amerikanska karmelitnunnan Constance FitzGerald (1913–2020) skriver: Vår erfarenhet av Gud och vår spiritualitet måste träda fram ur vår konkreta, historiska situation, och måste återvända till denna situation för att ge den näring och liv.4 FitzGerald menar att vår spiritualitet måste vara grundad i de konkreta omständigheter vi lever i, och det innebär att profetisk liturgi och predikan med nödvändighet behöver vara kontextuellt förankrade.

Liturgin firas inte i ett isolerat vakuum. Den firas på en specifik plats vid en specifik tidpunkt. Största delen av våra liv tilldrar sig utanför kyrkväggarna, sex av veckans sju dagar är vardagar. Hur ser den vardag ut där vi lever största delen av vår tid? Vad kännetecknar det globala och lokala samhället just här och just nu? Uttrycket »här och nu« kan lätt bli en klyscha, men ordet »här« innefattar rummet och ordet »nu« innefattar tiden. Jag tror att det är viktigt att reflektera över båda begreppen, för det finns teologer som menar att tiden tagit alldeles för stor plats i förhållande till rummet i västerländskt tänkande. Tiden har 4

FitzGerald, 93 f. Min översättning.

11

varit överordnad rummet, och tankarna om rum och plats har kommit i andra hand. Detta har fått och får ovälkomna konsekvenser. En som menar det är George E. Tinker, professor och luthersk präst, som tillhör det siouxspråkiga urfolket osagerna i Nordamerika. Han skriver: Frågan är inte om tid och rum saknas i den ena eller andra kulturen, utan om vilken metaforisk bas som är rådande och vilken som är underordnad. Som tidigare noterats har amerikanska urfolk en tidsbestämd medvetenhet, men den är underordnad vår känsla för det rumsliga, och på samma sätt har den västerländska traditionen en rumslig medvetenhet, men den är underordnad den tidsbestämda.5 Betonar man tiden, menar Tinker, står människan i centrum: det blir en antropocentrisk livssyn. Betonar man rumsligheten kommer genast hela skapelsen i fokus. På en viktig punkt kritiserar Tinker den latinamerikanska befrielseteologin, som han menar betonar tiden, historien, på bekostnad av det rumsliga, skapelsen. När Kyrkornas världsråd på 1980-talet drev en process som hette »Rättvisa, fred och skapelsens integritet« argumenterade Tinker envetet inom världsrådet att det i stället borde ha hetat »Skapelse, rättvisa, fred«. Genom att placera skapelsen först läggs en andlig och teologisk grund. Respekt för skapelsen resulterar med nödvändighet i rättvisa och fred för hela skapelsen och alla människor, menar Tinker.6 Vi hör ihop med platsen där vi lever och med liljorna på marken. Il postino, brevbäraren, heter en italiensk film från 1994. Den utspelar sig på en liten italiensk ö i början av 1950-talet. Här jobbar brevbäraren Mario. Han får börja bära ut brev till den landsflyktige 5

Tinker, 106. Se även 44. Min översättning.

6

Tinker, 111.

12

chilenske poeten Pablo Neruda (1904–1973), som befinner sig på ön.

En ny värld öppnar sig för Mario, bland annat får han lära sig en hel del om metaforer. Han börjar spela in de vardagliga ljud som omger honom: den stilla brisen, vågornas slag mot stranden, ljudet av en motorbåt, hjärtslagen från det ofödda barnet i flickvännens mage.

Ljuden från sin och öns vardag tänker han sedan skicka till Pablo Neruda när denne rest sin väg. Mario får aktiva ögon och aktiva öron.

Det handlar om en noggrann uppmärksamhet på det speciella i omgivningen, ögon som ser den plats och situation vi lever i, öron som lyssnar in den plats och situation vi befinner oss i. Platsen där vi lever tas ofta som självklar och given. Därför är det viktigt att utveckla en ny känsla för platsen där vi bor, för vår församling, för kyrkan där vi firar gudstjänst. Som Mario, han fick en ny känsla för ön han bodde på.

Den skotske franciskanen, teologen och filosofen Duns Scotus (ca 1266–1308) var utbildad i Oxford och undervisade senare i Paris. Han hade en föreställning om det som på latin heter haecceitas, thisness på engelska, dettahet eller det-här-het på svenska. Scotus uppmärksammade det särskilda och det individuella i skapelsen utifrån inkarnationen, Guds människoblivande i Kristus. Inkarnationen är »det högsta goda i hela skapelsen«, Guds största verk, menade Duns Scotus. Gud blev just den här judiske snickaren. Guds skapande av liv söker därför hela tiden sitt uttryck i skapelsens särskildheter. Scotus menade exempelvis att ett träd, säg en björk, har sin egen unika individualitet, vilket skiljer den från en annan björk, som har sin egen individualitet. Liksom människan. Varje människa är helt unik. Därför finns det inget utrymme för våld mot någon enda människa, ingen plats för mobbning av någon enda människa. Haecceitas betydde för franciskanerna att Gud finns hos varje utstött människa i samhället. Begreppet haecceitas rymmer respekt, okränkbarhet och tacksamhet för allt levande.7 7

Sheldrake (2001b), 23–29; Notwehr, 134–141.

13

Om vi tillämpar Duns Scotus tanke om haecceitas på gudstjänstlivet, är det viktigt att reflektera över att liturgin firas på en särskild plats i en särskild församling i en särskild kyrka vid en särskild tidpunkt.

Om vi inte har en medveten känsla för vår egen särart, utan kanske till och med tänker så här: det vi är och gör, det kunde människor lika gärna få i en annan kyrka och kanske ändå bättre, då har vi på något sätt missat Guds närvaro i vår egen kyrka.8 Det är viktigt att tänka att Kristus möter oss i just den här kyrkan, predikan, brödbiten, klunken vin, dopvattnet, psalmen eller körsången. Genom de här ljusen i ljusbäraren talar Gud. Samtidigt får vi inte glömma bort att den lokala kyrkobyggnaden också är universell. Den hör ihop med alla andra kyrkor i Sverige och runt om hela jorden. Kristi kyrka är en världsvid kyrka som sträcker sig långt bortom den egna församlingsgränsen. Människor i den lokala församlingen hör ihop med människor som talar andra språk, lever i andra kulturer, i andra förhållanden och under andra omständigheter.

Vi lever i en komplex, global värld, där ekonomiska, religiösa, sociala, kulturella och politiska realiteter påverkar det lokala sammanhanget.

Våldsam överkonsumtion … konsumtionståget avgår varje dag, i varje stad, i varje land så snart solen går upp i öst, och sannolikt även med en eller annan klimataktivist i leden ibland.9 Vi lever i ett globalt konsumtionssamhälle där varor, tjänster och upplevelser produceras, transporteras och konsumeras utöver hela världen i en allt snabbare takt. Mellan 2006 och 2016 ökade svensk8

Hopewell, 9. Se även Lathrop (1993), 207.

9

Lenas, Dagens Nyheter, 2010-08-09.

14

arnas privata konsumtion med 23 procent. Grunden i vårt ekonomiska system är att vi konsumerar så mycket som möjligt. Det är ett ekonomiskt system som kräver tillväxt för att vara stabilt.

Vår höga levnadsstandard bygger på att människor jobbar, konsumerar och stressar. Många blir helt utmattade. Enligt Försäkringskassan ökade antalet sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa med 159 procent mellan 2011 och 2016. Det finns ett samband mellan den ökade konsumtionen och den psykiska ohälsan10, även om ökad konsumtion inte är den enda orsaken. För barn och ungdomar höjs också livstempot, och den psykiska ohälsan ökar. Försäljningen av lugnande medicin och sömnmedel till barn har ökat kraftigt sedan år 2000.11 Barn sover allt mindre, i genomsnitt handlar det om en timme mindre per natt jämfört med antalet sömntimmar för trettio år sedan. Fler och fler lägger sig senare på kvällen. Förklaringen kan delvis sökas i teknikutvecklingen, främst smarta telefoner och sociala medier. Barn och ungdomar som sover mindre än sju timmar varje natt drabbas oftare av »huvudvärk, nedstämdhet, koncentrations- och motivationssvårigheter eller ont i magen« i jämförelse med dem som sover åtta timmar eller mer, enligt en studie från Karlstad universitet.12 Sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt, professor vid Stressforskningsinstitutet i Stockholm, menar att tonåringar och unga vuxna är tröttast i samhället. Flickor sover minst.13 1994–1996 deltog jag i en längre fortbildning som hette »Kvalificerad fortbildning predikan«. I ett av församlingsprojekten samman10

Solér, Dagens Nyheter, 2017-12-25. Solér menar att psykisk ohälsa bland vuxna och barn kan minska om vi gör något åt den konsumtionsrelaterade stressen.

11

Sveriges Television, 2011-09-14.

Sveriges Television, Sörmland. 2020-01-08.

12

Special Nest, 2017-02-21.

Sveriges Television, Sörmland, 2020-01-08.

13

Sveriges Television, vetenskap, 2015-02-23.

15

ställde jag en kort anonym enkät. Sista frågan var en öppen eller fri fråga: hur känns det att leva år 1995? Här kunde de som svarade, en stor del var konfirmandföräldrar, ta upp vad som helst. Överraskande många svarade, utan att jag hade frågat om det, att de hade problem med stress, att få tiden att räcka till för arbete, familj och intressen.

När jag sommaren 2001 tillbringade några veckor vid Lutheran School of Theology i Chicago, kom jag att läsa julinumret av tidskriften The Lutheran, som innehöll flera artiklar om tid och stress.

Några av artikelrubrikerna var Tidens tyranni, Tiden och jag och Leva bortom tröttheten. I den sistnämnda artikeln sägs att anledningarna till 2000-talets trötthet är ekonomisk och psykologisk och att vi behöver reflektera över hur vårt ekonomiska liv relaterar till vår trötthet.14 Vad betyder marknadsekonomin och konsumtionskulturen i relation till den stress, trötthet, utmattning och psykiska ohälsa som finns i samhället i dag? Och kanske också till den »fundamentala leda och tomhet som präglar det moderna livet i dagens rika länder …«?15 Vi är utsatta för konsumtionskrav och är i praktiken dömda att konsumera om vi vill bibehålla trygghet och välfärd. Om vi slutar konsumera när våra viktigaste behov är uppfyllda, kommer hela systemet att kollapsa och den höga levnadsstandarden raseras.16 Överkonsumtionen har fört oss in i en återvändsgränd med negativa konsekvenser för människor och miljö.

Ordet våldsam finns med i rubriken till det här avsnittet. Det är ett medvetet val, och ordet ska tolkas bokstavligt. Överkonsum14

Schaper, 19: De ekonomiska och psykologiska orsakerna innefattar »den globala ekonomin, behovet av två eller fler inkomster för att försörja en familj och den ökande stimulansen för alltmer påkostade livsstilar – bland otaliga andra samverkande ekonomiska, politiska, sociala och personliga faktorer.« Min översättning.

15

Hamilton, 49 f.

16

Budde, 37.

16

tionen bygger på våld mot skapelsen. Förre påven Benedictus XVI talar om »den brutala konsumtionen av Skapelsen«.17 Människor utnyttjas, jordens resurser plundras, regnskog skövlas18, arter utrotas i allt snabbare takt, haven fiskas ut och fylls med stora och mikrosmå plastbitar19, medvetna och omedvetna oljeutsläpp vållar skador, gifter sprids i miljön och orsakar svåra hälsoproblem. På många ställen på jorden, ofta i de fattigas livsmiljö, är de nödvändiga livsbetingelserna luft och vatten förorenade och förgiftade. Den globala ekonomin kan betraktas som krigslik och skulle kunna ses som en omedveten krigsförklaring mot Skaparen.

En som i vårt land tidigt insåg riskerna med industrisamhällets våld och rovdrift på naturen var författaren och journalisten Elin Wägner (1882–1949), bland annat i debattboken Väckarklocka, som kom ut 1941 under andra världskrigets pågående ödeläggelse och dödande.

Wägner menar att vår civilisation även i fredstid är: inställd på att bryta upp sammanhang, krossa motstånd, omgestalta, erövra. Den måste ha varit tänkt som ett medel till människornas frihet och lycka. Men människornas frihet och lycka har kommit att betyda herravälde över jorden. Detta erövrarmål … har inte tålt att några gränser bestod för människan. Därför har civilisationen även under 17

Benedictus XVI citeras av Eggemeier, 59. Senn, 27, talar om en »våldtagen skapelse och våldförd mänsklighet«. Bergmann, 21, skriver: »naturen lider under det våld vår kultur utsätter den för«.

18

Enligt Brandão Jönsson skövlas 30 fotbollsplaner per minut. Dagens Nyheter, 2019-04-25.

19

Enligt en artikel av Ulla Karlsson-Ottosson i tidningen Ny Teknik (2014-12-11), som hänvisar till amerikanska forskare, finns i världshaven minst 5,2 biljoner plastbitar med en sammanlagd vikt av 269 000 ton. Mängden plastavfall i haven kommer att öka.

17

fredstid varit på krigsfot. Den arbetar med fart, massa, med krafter … Den älskar att bryta lagar och motstånd. Den är krigisk och nedbrytande … Där den går fram, måste äldre kulturer raseras, naturen skändas och plundras.20 En i dag högaktuell fråga rörande det svenska skogsbruket, även det kyrkliga, är debatten om kalhyggen. Författaren Sara Lidman (1923–2004) skrev på sin tid om kalhyggen som ett krig som farit fram över marken. »Det utgår en sorg från en sådan mark som gör allt levande förtvivlat.«21 En som betraktar den samtida ekonomin som krigslik och totalitär är den amerikanske författaren, poeten och farmaren Wendell Berry, som menar att det blir allt svårare att skilja den nuvarande ekonomin från krigföring. Den globala marknadsekonomin är, menar Berry, en »fiende« till naturen.22 Ekonomin är våldsam och totalitär, och det är absurt att ha en krigslik ekonomi som strävar efter erövring och som förstör praktiskt taget allt som den är beroende av. Han liknar den industriella ekonomin vid »en armé i strid, som befinner sig i ett ständigt undantagstillstånd, som kräver våld som första utväg och offrandet av dyrbara och oersättliga saker«.23 Wendell Berry använder ord som mord, våldtäkt och plundring av skapelsen och världen, och han menar att det nuvarande ekonomiska systemet måste vändas upp och ner. Nu kommer konsumtionen i första hand, tillverkningsekonomin i andra hand, jordbruksekonomin i tredje och först i fjärde och sista hand kommer hänsynen till naturen. I en ansvarsfull ekonomi värd namnet (ekonomi betyder 20

Wägner, 18 f.

21

Dagens Nyheter, 1977-08-18. Citerad av Collste, 13.

22

Berry citerad av Eggemeier, 47.

23

Berry (2005), 148. Se även Berry (2003), 27, 68, 74, 114, 121 ff., 146.

18

hushållning) borde det vara tvärtom. Naturen ska komma i första hand, jordbruket i andra hand, tillverkningsekonomin i tredje och först i fjärde hand konsumtionen, menar Berry, som talar om miljöns förstörelse som en hädelse mot Gud. Att förstöra miljön är att kasta Guds gåvor i ansiktet på Gud.24 Berry säger att vi oroade oss för kommunismen. Nu ser vi hur kapitalismen25 erövrar världen och förstör miljön, kulturer och mänskliga samhällsgemenskaper.26 Litteraturprofessorn och kulturteoretikern Rob Nixon använder uttrycket »långsamt våld« för den plundring och exploatering som drabbar människor och djur, skogar, hav, floder, mark och klimat.27 Ett konkret exempel på utnyttjande och ekonomiskt våld mot människor ger den amerikanske katolske teologen Vincent J. Miller.

Han berättar vad som hände den kinesiska nittonåriga fabriksarbeterskan Li Chunmei. I november år 2001 kollapsade hon på golvet i sin sovsal och dog. Kinesiska tidningar skrev att hon dog av guolaosi.

Uttrycket betyder »överarbetsdöd« och används vanligen om unga arbetstagare som plötsligt kollapsar och dör efter att ha arbetat många timmar dag efter dag. Li Chunmei arbetade på en leksaksfabrik som 24

Berry (1993), Christianity and the survival of creation; Berry (2009), 18 f.; Eggemeier, 96. Även Bouma-Prediger och Walsh talar om en ekonomi i krig mot resten av skapelsen, 188 f.

25

Flera böcker som jag hänvisar till använder ordet kapitalism, ett ord som kan vara belastat för en del. I encyklikan Om klimathot och ojämlikhet (Laudato si') använder påve Franciskus andra ord för att tala om samma sak. Han talar om »affärsintressen« (20, 34, 127, 197), »multinationella företag«, (31, 38), »enorma globala ekonomiska intressen« (38), »den ekonomiska makten« (56) och »maximerad profit« (109).

26

Berry (2003), 27.

27

Linton, Dagens Nyheter, 2018-07-24. Se även Klein, 346 och not 43 på s. 627 där titeln på Nixons bok finns med: Slow violence and the environmentalism of the poor, Harvard University Press, Cambridge Massachusetts, 2011. Se också Brueggemann (2007), som menar att våldet finns inbäddat i den fria marknadsekonomin, 152 ff.

19

gjorde mjukisdjur. Hon arbetade som »löpare«, det lägst kvalificerade jobbet. Hennes arbetsuppgift bestod i att springa med delvis färdiga mjukisdjur från en arbetsstation till nästa arbetsstation på linjen (en genomsnittlig linje hade tjugofem anställda och bara två eller tre löpare) och till nästa. För mindre än 1 krona i timmen. När produktionen var som högst, inför jul, påbjöds obligatorisk övertid, som i och för sig var olaglig, men det innebar att när Li Chunmei kollapsade och dog hade hon arbetat sextio dagar i ett sträck, varje dag från kl 8 på morgonen till kl 24 på natten, sexton timmar, med endast två timmars rast varje dag. Miller är klart berörd av hennes öde och historia och frågar sig om Li Chunmei jobbat med något av de mjukisdjur han brukar trampa på hemma i sina barns rum.28 Ett annat konkret exempel på våld mot människor och miljö tog sin början den 20 april 2010. Då exploderade och sjönk oljeplattformen Deepwater Horizon i Mexikanska golfen. Plattformen borrade efter olja för BP:s räkning på cirka femhundra meters djup utanför den amerikanska delstaten Louisianas kust.29 Elva personer dog och sjutton skadades. Oljeutsläppet pågick i tre månader innan man till slut kunde stoppa den gigantiska oljeläckan. 4,9 miljoner fat råolja läckte ut i havet. Oljeutflödet orsakade svåra skador på havsmiljön och för fiske- och turistindustrin. Oljan smetade ner nästan 800 kilometer stränder i Louisiana och Florida, men det som gjorde starkast intryck på »den skräckslagna« allmänheten var att BP »var totalt oförberett för explosioner på sådana djup […] och att tillsynsorgan och räddningstjänst inte hade en aning om vad de skulle göra«.30

28

Miller (2008), 16 f.

29

Djup som bara några år tidigare hade varit omöjliga att borra på. Klein, 410.

30

Klein, 408.

20

Mindre känt är att den största oljeolyckan på land i USA:s historia inträffade bara tio dagar efter det att läckan i Mexikanska golfen hade tätats. En av bolaget Enbridges pipelines i Michigan sprängdes sönder i en biflod till Kalamazoo River och förorenade snabbt femtiofem kilometer vattenvägar och våtmarker med bortåt 4 miljoner liter olja, som täckte svanar, bisamråttor och sköldpaddor med svart gegga.31 Ortsbor blev sjuka och bostäder fick evakueras. På samma sätt som BP hade Enbridges prioriterat vinst framför säkerhet. Ännu mindre känt, ett tydligt exempel på »långsamt våld«, är det pågående oljeutsläpp som under drygt femtio års tid förstört och våldfört sig på känsliga ekosystem och människors livsvillkor i Nigerdeltat, Nigeria. Ingen vet exakt hur mycket olja som läcker ut, men det är mycket. Myndigheter och oljebolag, främst Shell, är inte intresserade av att informera om detta. Civilbefolkningen lider. Livsvillkoren har brutalt försämrats: dricksvatten, fiskevatten, jordbruksmarker och våtmarker är förstörda, byar ödelagda. Allt detta har skapat instabilitet, sociala konflikter och våld från militärens sida mot demonstranter och våld mellan regeringens säkerhetsstyrkor och den lokala milisen.32 Exemplet från Nigerdeltat visar att det inte bara är när det händer något exceptionellt, en stor olycka, som miljön tar stor skada. Det är mycket värre än så. »[V]arje dag som den moderna ekonomin fungerar som planerat är en dag som fördjupar miljökrisen.«33 När den franske filosofen Jean-François Lyotard (1924–1998) år 1979 proklamerade de stora berättelsernas död, glömde han att tala 31

Klein, 409.

32

Thurfjell, Svenska Dagbladet, 2010-06-15.

33

Eggemeier, 39.

21

Klimatkris, miljöförstöring, orättvisor, krig och nya kärnvapenhot kastar mörka skuggor över nuet och framtiden.

Var finns en möjlighet att nås av hopp och inspiration till engagemang?

Söndag efter söndag firar kyrkan gudstjänst. Den traditionella liturgin rymmer en radikalitet som vi har lätt att missa. Högmässan har en profetisk dimension. Med hjälp av bibeltexter, teologi från olika kyrkliga traditioner, och exempel från skönlitteratur och film är Profetisk liturgi en inbjudan till att reflektera över högmässan i en tid av överkonsumtion och klimatkris.

www.argument.se

N VA

ENMÄRK

Trycksak 3041 0971

E T

Göran Lindström har varit församlingspräst och arbetat som stiftsadjunkt för gudstjänstutveckling i Uppsala stift.

S

»Jag skriver med hopp om att högmässan ska vara en plats, ett skeende, en händelse som utmanar och skakar om både den enskilda gudstjänstdeltagaren och gudstjänstgemenskapen, samtidigt som den skänker glädje och hopp. Och kraft till handling«, skriver Göran Lindström i bokens inledning.