… och så vidare

… OCH SÅ VIDARE 40 dramer med anknytning till kyrkoåret

SÖREN JOHANSSON

argument

Förord............................................................ 6 Första söndagen i advent Det är advent!........................................................... 8

Andra söndagen i advent Ett litet barn av Davids hus..................................... 11

Tredje söndagen i advent Presskonferens med Johannes döparen..................... 13

Fjärde söndagen i advent Litet julspel i adventstid...........................................16

Juldagen Äntligen framme!..................................................... 18

Juldagen Julvandring i Betlehem........................................... 20

Trettondedag jul Uppenbart viktigt!.................................................. 22

Tredje söndagen efter trettondedagen Jesus, jag ber dig!.....................................................28

Fjärde söndagen efter trettondedagen Två båtfärder.......................................................... 29

Sjätte söndagen efter trettondedagen En av de första......................................................... 31

Sexagesima Våra vägar – Guds vägar........................................... 33

Första söndagen i fastan Kung Davids samvete.............................................. 35

Andra söndagen i fastan Livets val.................................................................38

Tredje söndagen i fastan Det var jag, herre!................................................... 42

Palmsöndagen En enda vecka..........................................................45

Långfredagen Jesu sju ord på korset.............................................. 48

Påskdagen Släpp mitt folk!........................................................52

Annandag påsk Larven Lufs och fjärilen Sväva-lätt...........................54

Bönsöndagen Det kunde väl ingen tro!..........................................56

Heliga trefaldighets dag Den största kärlekshistorien.................................... 60

Andra söndagen efter trefaldighet Herren är trygghet.................................................. 66

Apostladagen Följ mig!................................................................. 68

Nionde efter trefaldighet På plats i livet......................................................... 74

Tionde söndagen efter trefaldighet Verktygens verkliga värde........................................ 77

Elfte söndagen efter trefaldighet Håll balansen!.......................................................... 81

Tolfte söndagen efter trefaldighet Den långa resan...................................................... 87

Fjortonde efter trefaldighet Hämta solen!.......................................................... 89

Femtonde söndagen efter trefaldighet Tre syskon i Betania................................................ 92

Sextonde söndagen efter trefaldighet Talita koum!........................................................... 94

Sjuttonde söndagen efter trefaldighet Den rikaste mannen i byn....................................... 97

Nittonde söndagen efter trefaldighet Se världens ljus....................................................... 99

Nittonde söndagen efter trefaldighet Fyra vänner............................................................ 103

Tjugoandra söndagen efter trefaldighet Skyddad och bevarad.............................................106

Söndagen före domssöndagen Tio trogna motionärer...........................................109

Kyndelsmässodagen Inför Guds ansikte................................................. 116

Jungfru Marie bebådelsedag Josef och Maria...................................................... 119

Den helige Mikaels dag Esau, Jakob och deras skyddsänglar........................ 122

Den helige Mikaels dag Lovsången inför Gud............................................. 126

Tacksägelsedagen En av tio................................................................ 129

Söndagen efter alla helgons dag Som en dröm..........................................................131

Förord Ett drama i gudstjänsten kan vara många saker. En gudstjänst där dramatiken helt lyser med sin frånvaro blir förmodligen en ganska tråkig upplevelse.

Men hur gör man? Hur kan vi på bästa sätt ge liv och innehåll till berättelserna från Bibeln och erfarenheterna av grundsatserna i vår kristna tro? Tanken med detta material är att det ska bidra med goda idéer i detta arbete och att det ska lyfta fram bra berättelser. Men framför allt är förhoppningen att det ska inspirera var och en att tänka vidare, skapa eget material och hitta egna berättelser att dramatisera.

För mig har alltid citatet från Johannesevangeliets första kapitel varit centralt: »Och Ordet blev människa och bodde bland oss.« När Ordet, berättelsen, tron, tar gestalt i och genom en människa får också jag en möjlighet att ta budskapet till mig. Jag kan bättre förstå det som uttrycks och kan på detta sätt finna öppningar i livet till det heliga.

Ett drama ger en dubbel möjlighet till denna viktiga inlevelse: dels för dem som får öva in och framföra berättelsen, dels för dem som får vara åskådare när dramat framförs. Min strävan har alltid varit att innehållet i varje drama ska vara så enkelt och tillgängligt som möjligt. Att vem som helst ska kunna vara med är en grundläggande princip för mig. Det gäller både för dem som ska framföra dramat och för dem som förväntas ta del av det färdiga resultatet.

Enkelt och tillgängligt alltså, men inte banalt, förutsägbart eller långtråkigt. Gärna med humor, utan att för den skull förfalla till publikfrieri.

Kyrkoårsanknytningen är den röda tråden i detta material. Denna anknytning till speciella dagar på kyrkoåret är mer eller mindre stark för varje drama och ska inte alltid tas alltför bokstavligt. I många fall kan ett drama naturligtvis mycket väl framföras vid helt andra tillfällen under året. Uppgiften att finna dessa möjligheter överlämnar jag med stort förtroende till var och en som tar del av detta material.

Sören Johansson

7

Första söndagen i advent Ett nådens år Ambitionen med detta drama är att berätta något om advent som förenar oss, inte om något som skiljer oss åt. När dramat har använts har det visat sig fungera bra – dramat engagerar de medverkande likaväl som åhörarna, och det har varit lätt att få dem att leva sig in i berättelsen.

DET ÄR ADVENT! Roller: Person 1–12.

Person 1–12 kommer fram i koret och hittar sex bokstavslappar som ligger på golvet.

Person 1:

Titta! En massa skyltar med bokstäver!

Följande personer tar upp skyltarna: 2 – E, 3 –T, 6 – A, 7 – D, 8 – N och 9 – V. Person 2:

På min står det E.

Person 3:

Och på min är det ett T.

Person 4:

Vänta lite nu! Det är säkert någon mening med detta. Hur många skyltar är det?

Person 1:

En, två, tre, fyra, fem, sex … sex stycken!

Person 4:

Okej! Vi måste få ordning på dem!

Person 5:

Jag tror att de ska vara i bokstavsordning.

Person 6:

Då ska min vara först, för jag har A!

Person 7:

Och sedan kommer D.

Person 2:

Och så E.

Person 8:

Nästa måste vara N. Den skylten har jag!

Person 9:

Och sen är det min: jag har V.

Person 3:

Nej du, jag kommer allt före dig, för på min står det T. Kan du inte alfabetet?

Person 9:

Typiskt att jag alltid ska komma sist!

Person 10:

Du fick åtminstone en lapp, vi andra blev faktiskt utan.

Person 9:

Men då kan ni ju hjälpa oss att kolla vilket ord det blir.

Person 11:

Adentv står det … Aden-tv, vad är det för sorts tv?

Person 10:

Ingen aning. Den har jag aldrig hört talas om.

Person 1:

Det låter fel. Skyltarna måste nog stå i en annan ordning än bokstavsordning.

Person 5:

Det där säger du bara för att vara dum mot mig!

8

Person 1:

Inte alls! Men vi måste ju fatta vad det här handlar om! (Till församlingen.) Kanske kan någon av er hjälpa oss? (Låt någon säga »advent«.) Ja, det klart – advent ska det ju vara! Ställ er i den ordningen då, så att det blir rätt.

Alla med bokstavsskyltar ställer sig så att ordet ADVENT kan läsas.

Person 9:

Bra, nu slapp jag vara sist. (Till nr 3.) Det blev du i stället, rätt åt dig!

Person 3:

Nu tycker jag att du är dum. Alla bokstäver är väl lika viktiga?

Person 4:

Ja, sluta bråka nu. Det fattar ni väl att alla bokstäver behövs, annars blir det inga ord.

Person 10:

Advent … men vad betyder det ordet egentligen?

Person 6:

Jo, advent, det är A som i ankomst.

Person 1:

A som i aktsam.

Person 4:

A som i allvar.

Person 5:

A som i ansvar.

Person 12:

Adventstiden berättar för oss att någon ska komma till oss, och vara med oss och lära oss att vara aktsamma om varandra. Vi måste lyssna noga, så att vi kan ta vår uppgift i livet på allvar och att ta vårt ansvar för det vi fått. Aktsamma på allvar med ansvar !

Alla:

Det är advent!

Person 7:

Advent, det är också D!

Person 1:

D som i drömmar.

Person 4:

D som i dela.

Person 5:

Och D i djup.

Person 12:

Advent är en tid då vi kan förvandla våra drömmar till verklighet. Det är inte alltid enkelt, men det går om vi hjälps åt och delar livet med varandra. När drömmar blir till verklighet och när vi delar livet med varandra, då kan vi förstå det djup som finns under ytan på varje människa.

Alla:

Det är advent!

Person 9:

Sedan är det min tur: bokstaven V. Det är en helt fantastisk bokstav! Jag har massor av exempel – lyssna bara: vacker, vaken, vaksam, vandring, vara, vardag, varför, variation, varm, varna, vatten, verklig, veta, vilja, vind, vingar, vinter, vishet, vision, våga, vår, väg och vänta.

Person 4:

Oj, det var värst! Men nu måste du begränsa dig. Du får välja tre adventsord på bokstaven V. Inte mer!

Person 9:

Då tar jag (funderar en stund) … våga, vänta, veta!

Person 12:

Bra förslag! För advent handlar verkligen om att våga vänta ! Att våga vänta sig något gott av livet. Våga vänta och hoppas fast vi inte vet allt. Om vi vågar lite mer varje dag, kan vi också få veta lite mer om vad livet går ut på. Våga, vänta, veta!

Alla:

Det är advent!

Person 2:

Min bokstav är E. Jag har inte så många ord, men de jag har är viktiga: enhet, engagemang och evangelium.

9

Person 11:

Evangelium – det var ett konstigt ord.

Person 2:

Ja, det betyder »gott budskap«. Adventstiden berättar den goda nyheten för oss att kärleken kan besegra allt ont.

Person 12:

Enhet, det betyder att vi håller samman och hjälps åt. Engagemang är när alla vill och kan vara med. När alla gör sitt bästa tillsammans! Adventstiden är en tid för enhet och engagemang! Att få vara med och ge varandra evangelium, det goda budskapet om kärlekens seger.

Alla:

Det är advent!

Person 8:

Nu är det dags för bokstaven N!

Person 1:

N som i nyfiken.

Person 4:

N som i nära.

Person 5:

Och N som i nåd.

Person 12:

Advent är en tid för den som vill veta mer. Vi ska vara nyfikna på livet. Under advent kommer livets allra bästa sidor nära oss. Tänk er: det allra bästa i livet är en gåva – av nåd, gratis!

Alla:

Det är advent!

Person 3:

Nu är vi äntligen framme vid min bokstav, T! Den står visserligen sist i ordet, men jag tycker ändå att den är finast av alla.

Person 9:

Stopp nu! Sa du inte själv alldeles nyss att alla bokstäver var lika viktiga? Och att jag var dum …

Person 3:

Åh, förlåt! Jag menade inte något illa. Det klart att alla är lika viktiga. Men det vi får ansvar för blir väl också extra viktigt för oss. Nu har jag ansvar för bokstaven T, och då tycker jag faktiskt att den är extra viktig!

Person 9:

Ja, låt gå för det då – men nu vill vi höra dina ord!

Person 3:

Visst! Mina ord är tro, tvivel och tanke.

Person 9:

Det är viktiga ord. Dem vill jag gärna minnas!

Person 12:

Tro – det är två öppna händer som tar emot det fina som adventstiden vill ge oss.

Men det är inte alltid så enkelt att ta emot. Tvivlet göra oss rädda och osäkra, så att vi i stället knyter våra händer. Adventstiden är en tid där vår tro kan få växa. Men också en tid då tvivel får plats.

Person 3:

Men glöm inte det tredje ordet!

Person 12:

Nej, självklart inte. Det ordet är mycket viktigt. Sluta aldrig att tänka ! Adventstid – det en tid för eftertanke och för stillhet, en tid när livet kan få en chans att hinna i fatt oss. Att låta tron få plats, att låta tvivlet få finnas och att ha tanken med sig.

Alla:

DET ÄR ADVENT!

Alla skyltbärare lägger ner sina skyltar på golvet. En av deltagarna tänder det första adventsljuset. (Alternativt fler ljus om dramat används på en annan av adventssöndagarna).

10

Andra söndagen i advent Guds rike är nära Psalm 736 – Ett litet barn av Davids hus – med text av Britt G Hallqvist återges här med förslag på enkla rörelser. Psalmtexten blir till en berättelse om ljuset som förs vidare genom generationer, om hoppet att kärleken ska segra över ondskan, samt om den uppgift som vi alla delar: att bevara och att föra vidare det goda Gud ständigt ger oss. Rörelserna går snabbt att öva in, exempelvis med en grupp barn. En viktig del av förberedelsearbetet är att bestämma vad de fyra olika ljuständningarna ska ha för tema.

ETT LITET BARN AV DAVIDS HUS Roller: Textläsare, kung David, Jesus samt ytterligare 3–7 personer.

Vers 1 På altaret finns ett tänt ljus samt en kungakrona.

Textläsare:

Ett litet barn av Davids hus …

Alla utom Textläsaren sitter på ett led i koret, med ansiktena mot altaret och med släckta ljus i händerna.

Kung David, som sitter längst fram närmast altaret, reser sig och går fram till altaret. Han tänder där sitt ljus med hjälp av ett annat ljus på altaret samt sätter på sig den kungakrona som ligger där.

Textläsare:

… ska göra vinternatten ljus.

Kung David går tillbaka till ledet och ställer sig på sin plats med ansiktet mot församlingen. Den som sitter närmast kung David reser sig, tänder sitt ljus med hjälp av Davids ljus och vänder sig mot församlingen.

Därefter släcker kung David sitt ljus. Nummer tre reser sig, tänder sitt ljus, vänder sig mot församlingen och så släcker nummer två sitt ljus. På så vis vandrar ljuslågan genom ledet. Detta fortsätter ända fram till den i ledet som sitter närmast församlingen (Jesus). När han får det tända ljuset håller han det utsträckt mot församlingen. Kung David går nu fram till Jesus och sätter kungakronan på hans huvud i stället.

Textläsare:

Ett barn ska hjälpa oss att tro …

Jesus står kvar närmast församlingen, tar ett steg framåt och vänder sig mot altaret. De övriga i ledet går ut mot korets kanter, varannan åt höger och varannan åt vänster, så att en halvcirkel öppen mot altaret bildas.

Textläsare:

… här mitt ibland oss ska det bo.

Alla vänder sig åter mot församlingen. De båda längst fram går ner i sidogångarna och övriga följer med, så att en omvänd halvcirkel bildas öppen mot församlingen. Jesus står kvar och innesluts av halvcirkeln.

Första versen sjungs tillsammans med församlingen.

11

Vers 2 Textläsare:

Ett barn som kommer ifrån Gud …

Jesus går fram till altaret och vänder sig mot församlingen. Övriga delar upp sig i två grupper och går fram mot altaret där varje grupp ställer sig på rad med ryggen mot den andra gruppen.

Textläsare:

… ska lära oss sin kärleks bud.

Jesus går fram och vänder var och en in mot den andra gruppen. Mittdelen av leden backar, och de första personerna i leden närmar sig varandra medan de sista personerna går närmare varandra så att det bildas en cirkel. Alla fattar varandras händer och lyfter dem (med de släckta ljusen fortfarande i händerna). Jesus står kvar i mitten.

Textläsare:

Det är advent och än en gång ska jorden höra änglasång.

Cirkeln öppnas framåt mot altaret och alla böjer knä mot altaret. Jesus förblir stående i mitten av cirkeln.

Andra versen sjungs.

Vers 3 Textläsare:

Ett barn ska hjälpa oss att tro.

Jesus går mot altaret.

Textläsare:

Här mitt ibland oss ska det bo.

Alla vänder sig mot församlingen så att halvcirkeln vänds utåt. Jesus går igenom cirkeln och ställer sig framför de övriga vänd mot församlingen.

Textläsare:

Det är advent, var glad tänd ljus …

Jesus går fram till var och en i halvcirkeln och tänder deras ljus.

Textläsare:

… för frälsaren av Davids hus.

Halvcirkeln vänds åter framåt mot altaret. Alla håller upp sina ljus.

Tredje versen sjungs.

Efter vers tre tänder några av deltagarna två ljus i adventsljusstaken. (Alternativt 1, 3 eller 4 ljus om dramat framförs på någon av de andra adventssöndagarna.) För varje ljus sägs: »Vi tänder ett ljus för …«

12

Tredje söndagen i advent Bana väg för Herren Johannes döparen är en av adventstidens förgrundsgestalter, och detta spel låter oss möta honom i form av en presskonferens. Fördelningen av frågorna kan med fördel ske bland gudstjänstdeltagarna just innan gudstjänsten börjar. Var och en får en lapp med sin fråga samt med frågan och svaret som föregår denna. Ett alternativ är att frågorna fördelas bland exempelvis konfirmanderna.

För att dramat ska fungera krävs att Johannes döparen och samtalsledaren är väl förberedda. Johannes döparen behöver kunna leva sig in i sin roll, och samtalsledaren behöver hjälpa till med att hålla ett lagom tempo bland frågeställarna.

PRESSKONFERENS MED JOHANNES DÖPAREN Roller: Samtalsledaren, Johannes döparen samt Person 1–23.

Samtalsledaren hälsar alla välkomna till presskonferensen med Johannes döparen. Samtalsledaren kan själv ställa den första frågan och fördelar sedan ordet till dem som har fått i uppgift att ställa frågorna.

Använd gärna en sladdlös mikrofon. Vid behov kan samtalsledaren hjälpa till genom att upprepa frågan.

Person 1:

Du är alltså den kände Johannes döparen. Kan du berätta lite om din bakgrund?

Johannes:

Jag föddes i en prästfamilj. Mina föräldrar var gamla och hade slutat att hoppas på några egna barn. För dem var min födelse ett under.

Person 2:

Du lär ha varit ett ganska annorlunda barn?

Johannes:

Det kan nog stämma. Redan som liten tyckte jag bäst om ensamheten. Jag förstod tidigt att Gud hade en speciell uppgift för mig.

Person 3:

Vilken var den uppgift som Gud hade gett dig?

Johannes:

Jag skulle bereda vägen för Messias och förbereda folket på att ta emot Guds egen son.

Person 4:

Hur utförde du ditt stora uppdrag?

Johannes:

När jag kände att tiden var mogen begav jag mig ut i öknen. Jag levde mycket enkelt i ensamhet och förberedde mig. Så började folk strömma till mig och jag predikade bot och bättring för dem.

Person 5:

Skrämde du inte iväg folk med din hårda förkunnelse?

Johannes:

Nej, tvärtom. De kom i stora mängder och ville verkligen ändra sina liv.

Person 6:

Var det då du började döpa folk?

Johannes:

Ja, det stämmer. Jag hade då dragit mig ned mot Jordanfloden. Där döpte jag mängder av människor som ett tecken på att de ville omvända sig.

Person 7:

En dag kom det visst en alldeles speciell person till dig?

13

Johannes:

Det är sant! Jag blev både förvånad och lite chockad när Jesus stod där bland de andra. Jag anade ju hans hemlighet.

Person 8:

Ni lär vara släkt med varandra?

Johannes:

Ja, genom våra mammor hörde vi till samma familj.

Person 9:

Vad hände när du mötte Jesus?

Johannes:

Han bad om att få bli döpt. Jag nekade förstås – det var ju jag som behövde döpas av honom – men han stod på sig. Det skulle ske, sa han.

Person 10:

Så Jesus blev döpt av dig. Vad hände sedan?

Johannes:

Ja, då hade jag egentligen gjort färdigt mitt uppdrag. Jesus var den Messias som Gud utlovat, den som jag skulle breda vägen för. Nu var det han, inte jag, som människor skulle lyssna på och följa.

Person 11:

Så du drog dig undan?

Johannes:

Ja, efterhand blev det väl så. Det är inte så enkelt att ändra allt med en gång.

Person 12:

Du lär ha bråkat med kungen?

Johannes:

Bråkat vill jag inte kalla det för. Jag sa honom ett sanningens ord om hans omoraliska sätt att leva. Det gillade han inte!

Person 13:

Vad hände då?

Johannes:

Ja, vad tror du? Han kastade mig i fängelse förstås!

Person 14:

Kan du berätta lite om tiden i fängelset?

Johannes:

Nja, den tiden vill jag helst glömma.

Person 15:

Du blev visst osäker på ett och annat?

Johannes:

Vem skulle inte bli det? Att sitta i fängelse bryter ned en människa. Jag började grubbla över mitt liv.

Person 16:

Du funderade också över vem Jesus var?

Johannes:

Ja, jag började undra om jag kanske hade misstagit mig.

Person 17:

Stämde inte Jesus in på vad du hade tänkt om Messias?

Johannes:

Jag hade nog hoppats att han skulle visa på lite mer kraft. Av det jag hörde om honom verkade han alldeles för försiktig, nästan lite feg.

Person 18:

Vad gjorde du då?

Johannes:

Jag bad några av mina lärjungar att gå och fråga honom. Jag ville höra hans egna ord.

Person 19:

Vilket svar fick du?

Johannes:

De kom tillbaka och berättade vad de hade sett Jesus göra.

Person 20:

Vad berättade de om?

Johannes:

De hade sett blinda få sin syn, lama som kunde gå igen, spetälska som blivit friska, döva som kunde höra och till och med döda som fått liv!

Person 21:

Blev du övertygad då?

Johannes:

Skulle inte du ha blivit det? Man måste kunna ändra sig!

14

Person 22:

Du lär ha fått ett tråkigt slut på ditt liv.

Johannes:

Måste ni dra upp det också?

Person 22:

Ja, det hör väl till historien?

Johannes:

Ja, ja. Herodes var en feg stackare som inte vågade stå för det han egentligen visste var sant. Nu blev det så att hans hustru, som hatade mig, hade honom till att hugga huvudet av mig.

Person 23:

Är du nöjd med ditt liv, Johannes?

Johannes:

Jag hade fullgjort mitt uppdrag, och visst, det kostade mig mycket. Men mitt liv låg från början till slut i Guds hand. Jag tvivlade, det är sant, men Gud var min styrka.

Och jag försäkrar er: Gud gjorde mig inte besviken.

Samtalsledaren avslutar med några passande ord.

15

Hur kan vi på bästa sätt ge liv och innehåll till berättelserna från Bibeln och erfarenheterna av vår kristna tro? Ett sätt är att använda drama. … och så vidare bjuder på 40 dramer utifrån kyrkoårets teman och texter.

Många av dramerna går utmärkt att använda även vid flera olika tillfällen under kyrkoåret.

Ett av Sören Johanssons signum är dramer med enkel med effektiv koreografi, där aktörernas rörelsemönster bidrar till upplevelsen av dramat. Här finns flertalet exempel på sådana, tillsammans med både enklare och några lite mer avancerade dramer.

Sören Johansson är komminister i Lannaskede församling.

www.argument.se