Med alla levande varelser

FREDRIK IVARSSON ANNIKA SPALDE

MED ALLA LEVANDE VARELSER

HOPP OCH MOTSTÅND I KLIMATKRISENS SKUGGA

argument

MED ALLA LEVANDE VARELSER

HOPP OCH MOTSTÅND I KLIMATKRISENS SKUGGA

INNEHÅLL Inledning • 6 Författarna • 8

Del I SKAPELSE­VÄVEN Att läsa Bibeln ekologiskt • 12 Myllra och vimla • 15 Att tjäna och vårda jorden • 22 Förbundet med alla levande varelser • 27 Skapelsens lovsång • 33 Ett land som flödar av mjölk och honung • 36 Jorden sörjer • 40 Fredsriket • 44 Bibelns sämsta profet • 51 Den större bilden • 55

Del II FÖR ATT VÄRLDEN SKA LEVA Att tro ekologiskt på Jesus • 64 Barnet i krubban • 66 Skapelsens herre och tjänare • 70 Ett rike för fattiga och sparvar • 74 Den smala vägen • 79 Åsnekungen • 85 Den nya skapelsens morgon • 92 Så älskade Gud världen • 95 Himlen landar på jorden • 104 Det lilla hoppet och det stora hoppet • 107

Del III ETT LIV I ANDEN Att se skapelsen • 117 Att se detaljer • 118 Att välja en plats att återvända till • 119 Naturstudier • 122 Att be utomhus • 124 Att pilgrimsvandra • 126 Ta in naturen till din andaktsplats • 128 Att använda vilda växter • 131 Skapa en kloster­­inspirerad örtagård • 133

Att fira skapelsen • 137 Fira genom tacksamhet • 139 Fira och hedra kroppen • 141 Fira skönheten och godheten • 143 Fira sabbat • 146 Fira gudstjänst • 149

Att respektera skapelsen • 152 Hedervärd skörd • 153 Kosmisk omvändelse • 155 Att älska • 160

Del IV TIDEBÖN MED HELA SKAPELSEN Att be med tidebönen • 165 Vecka 1: Skaparen • 166 Vecka 2: Befriaren • 203 Vecka 3: Livgivaren • 244 Tips om vidare läsning • 287 Litteraturlista • 289 Slutnoter • 293

INLEDNING Detta är en bok för dig som vill leva med hopp i klimatkrisens tid.

Varje dag hör vi om klimatförändringarna som hotar vår framtid på jorden. Redan nu påverkas jorden av värmeböljor, bränder och översvämningar. Framför oss ligger mycket värre konsekvenser av klimatförändringarna. Extremväder blir allt vanligare. Många arter av växter och djur dör ut. Flyktingströmmarna ökar när delar av jorden blir obeboeliga. De närmaste åren är avgörande för hur mycket vi ska kunna begränsa den globala uppvärmningen, och därmed hur allvarliga konsekvenserna blir.

Att leva med hopp innebär inte att blunda för verkligheten.

Hopp är inte detsamma som sorglöshet eller optimism. Hoppet säger inte att det ordnar sig. Men hoppet säger att det finns ljus någonstans, och åt det hållet vill jag gå. Hoppet är en rörelse, i riktning mot det som vi hoppas på. Hoppet hittar stigar, och om vi är tillräckligt många som går i samma riktning blir stigarna en väg.

I den kristna tron och den kristna traditionen finns resurser att ta tillvara. Genom historien har den kristna tron uppmuntrat människor att se Guds närvaro i naturen och att förhålla sig till jorden på ett respektfullt sätt. I Bibeln finns en vision om allt levandes helighet och hela skapelsens frälsning. Den visionen behöver vi återupptäcka i dag. Den kristna traditionen har skatter som kan hjälpa oss att leva med hopp och ansvar i klimatkrisens tid.

6

Bokens titel Med alla levande varelser är ett citat från Bibeln, ur berättelsen om Noas ark (Första Moseboken 9:10). Gud sluter ett förbund med Noa och med alla levande varelser om att skydda livet på jorden. Alla levande varelser bär på Guds löfte. Alla levande varelser är värdefulla och heliga och våra medvarelser på jorden. Liksom Noa får vi göra vad vi kan för att rädda livet på jorden, i hopp och förtröstan om att Gud skyddar sin skapelse.

Med alla levande varelser är en bok för dig som vill se hur den kristna tron kan hjälpa dig att möta klimatkrisen med hopp och handlingskraft. Den första delen av boken är en vandring genom Gamla testamentet, där människan sätts in i sitt sammanhang som en del av den vackra och sköra skapelseväven. Den andra delen beskriver Nya testamentets budskap om Jesus Kristus som hela skapelsens frälsare, som kommit till jorden för att världen ska leva. Den tredje delen ger konkreta förslag på hur vi kan gestalta vår längtan efter ett liv i balans med naturen. Den fjärde delen är en bönbok för daglig bön, där vi ber tillsammans med hela skapelsen och alla levande varelser. Fredrik Ivarsson har skrivit del ett och två, Annika Spalde har skrivit del tre och fyra.

7

DEL I

SKAPELSE­ VÄVEN

11

ATT LÄSA BIBELN EKOLOGISKT Har Bibeln något att säga oss i klimatkrisens tid? Jag tror det.

Bibeln har kommit till under tider av kris och nöd, för att ge hopp och mening och sammanhang. Den handlar om de stora frågorna: Vad vill Gud med oss människor? Hur ska vi förhålla oss till varandra och till skapelsen? Hur ska världen räddas och fullkomnas? Detta är just de frågor som klimatkrisen aktualiserar på nya och uppfordrande sätt.

De bibliska skrifterna är präglade av ett antal stora kriser och utmaningar. I Gamla testamentet handlar det om slaveriet i Egypten, ökenvandringen, babyloniernas förstörelse av Jerusalem och fångenskapen i Babel. Nya testamentet formas av Jesu korsfästelse, förföljelserna av de kristna och romarnas förstörelse av Jerusalem. De som läser Bibeln har alltid satt in sig själva i berättelserna för att få vägledning i sin tids utmaningar. Bibeln handlar inte bara om sådant som hände för länge sedan. Den handlar också om oss, om vår relation till Gud och våra livsfrågor.

I vår tid behöver vi läsa Bibeln ekologiskt. Hoten mot livet på jorden berör oss alla och färgar våra frågor om livets mening.

Att läsa Bibeln ekologiskt innebär att fråga efter vad som sägs om naturen och om människans relation till naturen och att söka efter inspiration och förhållningssätt att hantera våra ekologiska utmaningar.

12

Ekologin är förstås en modern fråga. Samtidigt är det en fråga som hjälper oss att läsa Bibeln på ett mer ursprungligt sätt. Vi lever i en kultur som är präglad av individualism och distans till naturen. Jaget står i centrum i relation till kollektivet, och människan står i centrum i relation till naturen. Men Bibeln är skriven före individualismens tid och innan vi skilde ut oss från naturen genom vår moderna teknologi och vårt konsumtionssamhälle.

Ordet ekologi finns inte i Bibeln. Men ordet ekologi kommer från grekiskans oikos, som betyder hem, och det är ett vanligt ord i Bibeln. Jorden är vårt gemensamma hem, där alla levande varelser samspelar och hör ihop. Detta är en bärande tanke både i Bibeln och inom ekologin.

Den första delen av den här boken är en vandring genom den hebreiska Bibeln, som kristna kallar Gamla testamentet och som judar kallar Tanach eller bara Bibeln. Kristna och judar läser den hebreiska Bibeln på ganska olika sätt. Men det är samma texter som vi läser med samma vördnad. Min läsning är kristen, men här och var är den inspirerad av judiska läsningar.

Den hebreiska Bibeln handlar om hur allting hänger ihop i glädje och skönhet och lovsång. Den handlar om hur sårbar skapelsen är för människors ondska och egoism. Och den handlar om hur Gud kämpar för att laga och återställa skapelsen. Människans uppgift är att delta i kampen för livet. I judisk tradition kallas detta för tikkun olam, att reparera världen.

Jorden är vårt gemensamma hem, och vi lever under samma himmel. Att läsa Bibeln ekologiskt är ett bidrag till vår gemensamma framtid på den här planeten. Den heliga skriften kan 13

hjälpa oss att ta vara på livets helighet och att se vår plats i helheten. Tillsammans med alla människor och alla levande varelser är vi en del av den stora skapelseväven.

14

MYLLRA OCH VIMLA Bibeln börjar med att måla en storslagen bild av den biologiska mångfalden. I den första skapelseberättelsen, som inleder Bibeln, berättas att Gud skapar ett myller av liv på jorden. Vattnet vimlar av stora havsdjur och alla arter av levande varelser. Luften är full av fåglar av olika arter. Och jorden frambringar olika arter av örter och träd och alla arter av boskap, kräldjur och vilda djur som myllrar på marken.

Och Gud såg att det var gott. De orden återkommer som en refräng i berättelsen. Det är den enda förklaringen som ges till att Gud skapar. Det är helt enkelt gott att det finns himmel och jord, dag och natt, örter och träd, fiskar och fåglar och alla markens djur. Livet är gott. Skapelseberättelsen är en hyllning till livet på jorden, i all dess mångfald av arter och livsformer.

Gud välsignar alla levande varelser och ger dem befallning att vara fruktsamma och föröka sig och uppfylla sjöarna och haven, luften och jorden. Liksom mångfalden av arter hör till det som är gott i skapelsen är också arternas utbredning och livskraft en del av Guds skaparvilja. Hela naturen är välsignad av Gud, med biologisk mångfald och ekologiskt samspel.

Hela naturen är därmed också Guds medskapare. Naturen skapas inte statisk och färdig, utan den utvecklas när jorden frambringar nya arter som förökar sig och uppfyller biosfären. Bibelns skapelseberättelse ger på så sätt en poetisk beskrivning av det som vi i dag kallar för ekologi och evolution.

15

Människan är en del av naturen och Guds skapelse. Samtidigt har människan en särställning som Guds avbild. Gud säger: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden« (Första Moseboken 1:26).

Det förklaras inte vilka »vi« det är som skapar tillsammans med Gud. Från början tänkte man nog att änglar och andra himlaväsenden fanns tillsammans med Gud vid skapelsen. I kristen tradition är det naturligt att tänka på treenigheten. Gud skapar tillsammans med sin Ande och sitt Ord, och människan blir därmed avbild av en treenig Gud, som är tre i en och en i tre. Liksom Gud är gemenskap och mångfald och relation är människorna skapade till att leva i gemenskap och mångfald och relation.

Gud skapar människorna till sin avbild, till man och kvinna, och välsignar dem och säger till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden« (Första Moseboken 1:28).

Människan får alltså precis samma välsignelse och uppmaning som de andra djuren: att vara fruktsamma och föröka sig och uppfylla jorden. Men människan får därutöver uppmaningen att härska över djuren och att lägga jorden under sig.

Uppmaningen att härska har ibland använts för att rättfärdiga att människan kan använda jorden och naturen som hon vill.

Då ser man härskandet som ett mandat att behandla jorden som människans egendom, och därmed som en tillåtelse att skövla.

16

Men detta är ett fullständigt lösryckt sätt att använda det här bibelordet, som inte har stöd i Bibelns sammanhang.

Jorden är Herrens, inte människans. Det sägs gång på gång i Bibeln. Och härskandet hör intimt samman med uppgiften att vara Guds avbild. Människan ska vara lik Gud och på det sättet härska över djuren. Det sägs inte uttryckligen vad det innebär att härska som Guds avbild. Det är som en gåta som människan får i uppgift att söka svaret på. Men det måste åtminstone innebära att efterlikna det förhållningssätt som Gud har till skapelsen i den här berättelsen. Det vill säga att glädjas över skapelsen och myllret av levande varelser och se att det är gott.

Direkt efter uppmaningen att härska över djuren som myllrar på jorden får människorna besked om hur långt deras mandat sträcker sig att använda jordens tillgångar. Gud säger: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta« (Första Moseboken 1:29). Djuren i sin tur får de gröna örterna att äta. Det verkar alltså som att idealet för både människor och djur är att vara veganer, som kan leva fredligt tillsammans utan att skada varandra. Människan får ta vad hon behöver för att leva, men uppdraget att härska över djuren innebär inte att djuren kan hanteras hur som helst.

Uppgiften att härska över djuren som myllrar på jorden är alltså inte ett mandat att minska mångfalden av arter och att tränga undan de vilda djuren. Tvärtom är uppgiften att bibehålla myllret av liv, så att Guds skapelse fortsätter att vara god. Detta är vårt ansvar. Att härska som Guds avbild innebär att utöva vår

17

makt med kärlek och medkänsla, så som Gud gör. Vi ska använda vår makt över djuren för deras bästa, inte för vår egen skull. Att härska som Guds avbild innebär att ta ansvar för skapelsen och att vårda den biologiska mångfalden.

Uppgiften att härska som Guds avbild innebär också att vår relation till jorden och djuren är helt sammanflätad med vår relation till Gud. Människan är Guds avbild genom att ta hand om Guds skapelse. Det finns ingen relation till Gud som går vid sidan av och förbi Guds skapelse. Att älska och respektera Gud yttrar sig i att älska och respektera Guds skapelse.

Ofta använder vi bilden att människan ska förvalta Guds skapelse. Bilden att vi är förvaltare som ansvarar inför Gud används på andra ställen i Bibeln men syftar inte främst på vårt ansvar för skapelsen och naturen. Tillämpat på skapelsen är vår uppgift som förvaltare att ta hand om skapelsen, men vi äger den inte utan ansvarar inför Gud för vår förvaltning. Detta är en bild som har många fördelar jämfört med föreställningen om människan som skapelsens herre, som kan förfoga fritt över jordens tillgångar.

Men det finns också risker med förvaltarskapstanken som vi behöver vara medvetna om. En förvaltares uppdrag är att öka värdet på tillgångarna och redovisa en vinst till ägaren. Och det är just vinstintresset som vi i dag måste se upp med i relation till naturen.

Alltför länge har vi värderat skapelsen i ekonomiska termer, där värdet består i att naturen ger råvaror för det vi producerar. Vi behöver lära oss att se skapelsens mångfald som ett värde i sig, ett värde som är överordnat det ekonomiska. Guds skapelse är ovärderlig, och därför mycket mer värdefull än det vi människor producerar.

18

Tanken att vi förvaltar skapelsen kan också leda till att vi tar på oss ett för stort ansvar att aktivt ingripa i naturen. Men rent krasst behöver inte naturen oss människor. Det är snarare vi människor som är helt beroende av naturen för att kunna leva.

En miljon arter är hotade av utrotning för att människan skövlar den vilda naturen och förändrar landskapet och klimatet. Detta hotar ekosystemen på jorden, och därmed hotar det också människornas överlevnad.

Det naturen behöver är att vi tar ett steg tillbaka och ger plats för andra livsformer än bara oss själva, vår boskap och vårt jordbruk. I vår tid handlar ett gott förvaltarskap om att göra så små fotavtryck som möjligt. Att förstöra så lite som möjligt och att återställa det som vi redan förstört. Vi behöver se våra medvarelser på jorden inte som tillgångar att förvalta, utan som vänner att leva tillsammans med.

I Bibelns första kapitel skapar Gud genom att ge plats för livet på jorden. I begynnelsen finns kaosmakterna vattnet och mörkret, som inte tycks vara skapade av Gud, men som Gud tränger undan och sätter gränser för. Den första dagen skapar Gud ljuset och skiljer det från mörkret. Den andra dagen skapar Gud himlavalvet som håller undan vattnet »ovanför valvet«, så att det bildas en luftbubbla där man kan andas. Den tredje dagen samlar Gud ihop vattnet under himlen till ett hav, så att den torra marken blir synlig. Då är jorden redo för växter och djur, som fått plats att leva.

Gud skapar alltså genom att ge plats för livet på jorden. I judisk tradition använder man ordet tsimtsum, som innebär att dra sig 19

tillbaka. Gud behöver dra sig tillbaka för att ge plats åt något annat än bara sig själv. Gud skapar inte genom att detaljstyra allting, utan genom att ge plats för skapelsen och låta jorden frambringa olika arter av levande varelser.

Detta får vi utgå från när vi vill förstå vad det innebär att förhålla sig till skapelsen som Guds avbild. Vår uppgift är att ge plats för livet på jorden. Guds tsimtsum är en förebild för hur vi behöver dra oss tillbaka för att ge plats för något annat än oss själva. Liksom Gud får vi se att skapelsen är god och vacker och värdefull i sig. Skapelsen finns inte till för oss, utan vi är en del av skapelsen.

Hela mångfalden av djurarter har fått Guds välsignelse att »uppfylla jorden«, inte bara vi människor. Därför får vi inte tränga undan den vilda naturen och utarma rikedomen av arter, för då är det själva skapelseväven som trasas sönder. Alla ska få plats för att skapelsens godhet ska bestå. Som Guds avbild har vi fått makten och ansvaret att upprätthålla balansen i skapelsen genom att själva leva i balans med växter och djur.

Men hur ska detta gå till? Vi människor är så många och så resurskrävande, och balansen i naturen är redan rubbad på så många sätt. Att hitta tillbaka till balansen i skapelsen är en enorm utmaning för mänskligheten. Men Gud har välsignat oss i vårt uppdrag att ta hand om jorden. Livets skapare välsignar oss och kallar oss att vara en välsignelse för jorden. Den välsignelsen får vi vila i och verka i.

Berättelsen om hur Gud skapar himmel och jord är strukturerad i sex skapelsedagar och en avslutande vilodag. Poängen är 20

inte att ange hur lång tid det tog för Gud att skapa allting en gång för länge sedan. Syftet är snarare att säga att varje vecka är en skapelsevecka. Guds skapelse pågår ständigt, vecka efter vecka, när ljus och mörker skiftar och jorden frambringar nya arter och nya individer som myllrar och vimlar.

Som Guds avbild får vi människor delta i Guds skapelseverk.

Vårt arbete under veckans arbetsdagar ska vara i samklang med Guds upprätthållande av skapelsen. Och när vi vilar från vårt verk får vi tillsammans med Gud glädjas över skapelsens skönhet och mångfald. Veckans dagar är en ständig påminnelse om vår plats i skapelsens gemenskap och vår relation till Gud och till hela skapelsen.

21

DEL II

FÖR ATT VÄRLDEN SKA LEVA

63

ATT TRO EKOLOGISKT PÅ JESUS Den hebreiska Bibeln berättar om den storslagna skapelseväven och Guds förbund med alla levande varelser. Den berättar om Israel som Guds utvalda folk som ska leva efter Guds vilja och på det sättet vara ett ljus för de andra folken. Och den berättar om förväntningarna på ett kommande fredsrike där det råder shalom, en återupprättad skapelse där människorna och djuren lever i fred och harmoni med naturen och med Gud. Nya testamentet tolkar allt detta utifrån tron på Jesus från Nasaret som Guds Messias. Berättelsen om Gud och skapelsen och Guds folk går vidare, men nu utifrån tron att något nytt och avgörande skett genom Jesus. Den utlovade frälsningen har påbörjats genom Jesus och ska fullbordas genom honom.

Jesus från Nasaret är en historisk person som undervisade och samlade lärjungar och som korsfästes av romarna omkring år 30. Men för kristna är Jesus mycket mer än bara en historisk person. Hela Nya testamentet är skrivet utifrån övertygelsen att Jesus uppstått från de döda, att han lever i himlen med Gud och att han ska komma åter till jorden vid tidens fullbordan. När evangelisterna berättar om Jesu liv vill de inte bara berätta vad som hände historiskt, utan de vill också förklara vad det innebär att tro på Jesus som Guds son och världens frälsare. Därför går

64

det inte att hålla isär vad som är historia och vad som är teologi i Nya testamentet, utan allt är sammanvävt.

Jesus var jude och alla hans tidiga lärjungar var judar. Därför förstod de första kristna sin tro på Jesus inom ramen för judendomen och den hebreiska Bibeln. Efter hand utvecklades den kristna, messianska judendomen till en egen religion – kristendomen. Men Nya testamentet kan inte förstås utan sina djupa rötter i den judiska tron. Berättelserna om Jesus är fulla av citat och anspelningar från den hebreiska Bibeln, som sätter in honom i ett sammanhang som har med skapelsen och fredsriket att göra.

Att tro ekologiskt på Jesus innebär att se hur tron på Jesus hör ihop med naturen och hela skapelsen. Tron på Jesus tolkas i dag ofta individualistiskt, som en relation mellan Gud och den enskilda människan. Men detta är bara en del av den bild av Jesus som tecknas i Nya testamentet. Den hebreiska Bibelns skapelseperspektiv finns med som en självklar bakgrund till evangeliet om Jesus. Nya testamentets budskap om frälsningen genom Jesus handlar om hela världen och hela skapelsen.

Jesus har kommit till världen för att världen ska leva. Så kan tron på Jesus sammanfattas i Nya testamentet. Hela världen ska leva. Och hela skapelsen har med Jesus Kristus att göra. Allt är skapat genom honom och till honom, och allt ska sammanfattas i honom. Detta är en ekologisk vision som handlar om hur allt liv hör samman med Gud, som är livets källa. Att tro ekologiskt på Jesus är därför djupt förankrat i både Bibeln och vår tids utmaningar.

65

DEL III

ETT LIV I ANDEN

115

I begynnelsen var en punkt, en materia en miljard gånger mer kompakt än en sten, en miljon gånger hetare än vår sol är i dag. Ur denna punkt exploderar verkligheten fram, med ljusets hastighet strömmar materia och energi ut, tid och rum bildas. Tre minuter senare bildas de första atomkärnorna. Efter trehundra tusen år har temperaturen svalnat så pass att atomer kan bildas. Så går tiden, miljarder år, och energin från urskapelsen manifesterar sig i nya former: jorden med dess livsfrämjande betingelser, hav och skogar, levande varelser. Och skapelsen har inte avstannat, den pågår.

Många krafter vill dra oss in i en livsstil där samhörighet mellan skapelsens olika delar och fascination inför dess mysterier inte har någon plats. Naturupplevelser ger ingen vinst eller tillväxt, förundran över skapelsen är gratis och tillgänglig för alla. Men förundran och vördnad är en port in till ett andligt liv. Det är ett förhållningssätt som öppnar våra sinnen för den livgivande energi som samtidigt är det gudomligas närvaro i skapelsen.

Livets Gud, som lät urkraften explodera för tretton miljarder år sedan, uppehåller dig och varje levande varelse med sin skapelsekraft. Jesus sa, enligt evangelisten Johannes, att han kommit för att ge oss »liv i överflöd«. Och den heliga anden brukar kallas för livgivaren, »livets liv för alla varelser« och »livets skyddsvärn« enligt en bön av Hildegard av Bingen.1 Gud den treenige vill livet, älskar livet och värnar livet.

Hur kan denna livets och livsglädjens andlighet ta form i våra liv? I detta kapitel kommer vi att utforska några teman och praktiker som kan hjälpa oss, samlade under rubrikerna »Att se skapelsen«, »Att fira skapelsen« och »Att respektera skapelsen«.

Gestalter och rörelser ur kyrkohistorien bidrar med inspiration.2 116

ATT SE SKAPELSEN »Naturen är helgad«, skriver den ortodoxe teologen och biskopen Kallistos Ware (f. 1934). »Världen är den gudomliga närvarons sakrament. Hela kosmos är en vidsträckt brinnande buske genomsyrad av den gudomliga kraftens eld.«3 Genom skapelsen möter vi gudsnärvaron. Det är en privilegierad plats för att komma i kontakt med Grunden för allt, den sanna Verkligheten. Ändå är det ofta som om naturen bara är en kuliss i våra liv. Delvis, tror jag, för att många av oss har så lite närkontakt med den. Hur kan vi närma oss? Hur skulle du vilja närma dig?

Här följer några praktiker som på olika sätt öppnar våra hjärtan och sinnen för de icke-mänskliga delarna av skapelsen, det myller av liv som utgått ur Gud, som skapats i kärlek och som uppehålls av Skaparens andedräkt: den heliga anden.

117

Att se detaljer Ser vi naturen? Kanske ser vi den ibland utan att riktigt ta in vad vi ser, utan att få syn på nyanser och detaljer. Vägen till att låta skapelsen bli ett sakrament för oss är, enligt Ware, att se varje skapat ting och varje varelse. Att »upptäcka den karaktäristiska och särskilda arom som varje skapat ting har«, att »förnimma dem och uppskatta dem för deras egen skull«, det menar han är första steget.4 Nästa gång du tar en skogspromenad eller en tur genom en park: ta lite tid för att studera någon växt eller något djur i detalj.

Kom nära marken. Kanske vill du sitta på knä eller ligga ner en stund. Vad kan du upptäcka? Vilka känslor väcks inom dig?

Bjud in Gud att dela stunden med dig.

118

Att välja en plats att återvända till En idé som naturengagerade människor utvecklat kallas på engelska för sit spot. Det handlar om att välja en plats på ett bekvämt gång­avstånd hemifrån, ju närmare desto bättre, som du kan återkomma till gång på gång. Tanken är att du blir ordentligt bekant med den och att du då lättare kan se och följa vad som händer på denna plats och hur den skiftar med årstiderna. Kanske finns där en stor sten eller stock som du kan sitta på.

På din plats övar du upp känsligheten för naturens språk genom att observera växter, träd, fåglar och andra djur. Kanske vill du börja med att ta några djupa andetag, slappna av och känna in kroppen, som en hjälp att landa i nuet. Använd sedan alla dina sinnen för att ta in det du har runt dig. Hur känns luften mot huden? Vilka ljud kan du höra? Kan du upptäcka några dofter?

Hur påverkas platsen av olika väder? Märker du någon skillnad om du är där på morgonen eller kvällen? Vilka varelser bor där eller besöker platsen?5 Denna övning har stor potential att påverka din relation till naturen. Om du regelbundet beger dig till din valda plats, även om det bara är i tio minuter, kommer förmågan att registrera sinnesförnimmelser att stärkas. Delar av hjärnan som vi knappt använder till vardags, men som var livsviktiga för våra förfäder, aktiveras.

119

Ett sätt att se på saken är att du utvecklar en intimitet med en liten del av denna jord. Prästen och kulturhistorikern Thomas Berry (1914–2009) inspirerar oss i denna riktning: Ursprungsfolk känner sina omgivningar. De måste veta var det finns mat, var vatten finns tillgängligt, var brasved finns, var medicinalörterna växer […]

Våra studier i det vi kallar ekologi måste leda oss till en sådan intimitet med den natur som omger oss. Bara intimitet kan rädda oss från vår nuvarande hängivenhet till en plundrande industriell ekonomi.6 Bara intimitet kan rädda oss … En annan Berry, poeten och essäisten Wendell Berry (f. 1934), har påpekat att frågan kanske inte så mycket är: »Hur räddar vi planeten?« som: »Hur tar vi hand om var och en av de miljontals jordplättar och grannskap – naturliga och mänskliga – som vår värld består av, varje område unikt på sitt sätt?« Ja, det kan vara en bra plats att börja: att se och ha omsorg om en liten bit av denna planet, kanske den natur som finns närmast dig.7 Gör en tjänst åt några av de vilda djuren, som att sätta upp en fågelholk eller ett insektshotell.

120

Munken Theon Munken Theon levde som eremit i den egyptiska öknen. En författare i fornkyrkan skrev om honom: »Han gick ut från cellen nattetid, sägs det, var tillsammans med de vilda djuren och lät dem dricka av det vatten han hade. Runt hans cell kunde man se spåren av antilop, vildåsna, gasell och andra djur som var till ständig glädje för honom.«8 Troligen anspelas här på Markus berättelse om Jesus som »levde bland de vilda djuren« då han tillbringade fyrtio dagar i öknen.

Djuren känner av att de inte behöver vara rädda för människor som helhjärtat lever Guds shalom, Guds fred.

121

DEL IV

TIDEBÖN MED HELA SKAPELSEN

163

Alla varelser ropar till Dig, de som har röst och de som är stumma.

Alla varelser ger Dig sin hyllning, de som tänker och de som saknar tankar.

Världens innersta dröm söker sig längtande mot Dig. Allt som är ber till Dig. Från varje varelse som kan skönja Dina planer stiger till Dig en hymn av tystnad. gregorios av nazianzos39

164

ATT BE MED TIDEBÖNEN Här följer ett upplägg för morgon-, lunch- och kvällsbön för tre veckor. Grunden är den traditionella tidebönen med psaltarpsalmer från Bibeln som stomme. Antifoner kallas de korta verser som man läser före och efter psaltarpsalmerna. Dessa är vanligtvis bibelverser, men här är det oftast ord från gestalter i kyrkans historia. I antifonerna läser alla med.

I psaltarpsalmerna används följande markeringar: I/II växelläsning i grupp * kort paus, ungefär ett andetag + mycket kort paus Som inledning till en bön kan man helt enkelt göra korstecknet och säga »I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn«, eller »I Skaparens, Befriarens och Livgivarens namn«. Man kan sjunga en sång eller börja direkt utan någon inledning. Ett annat alternativ är: Ledare Gud, kom till min räddning.

Alla Herre, skynda till min hjälp.

Ledare Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande Alla nu och alltid och i evigheters evighet. Amen

165

vecka 1: skaparen

Måndag morgon Antifon Alla levande varelser är gnistor av Guds strålglans, som solstrålar utgår de från Gud själv.40 hildegard av bingen

Psalm I Lovsång tillkommer dig, * o Gud, på Sion.

II Vi infriar våra löften till dig, * Du som hör bön.

I Till dig kommer alla människor * för att bekänna sina synder.

II När vår skuld blir oss för tung * förlåter du oss.

I Lycklig den utvalde + som får komma dig nära * och vara på dina förgårdar.

II Vi mättas av det goda i ditt hus, * av det heliga i ditt tempel.

I Förunderligt svarar du oss och ger seger, * Gud, du som räddar oss, II du tillflykt för hela jorden * och de fjärran haven, I du som reste bergen med din styrka, * rustad med kraft, 166

vecka 1: skaparen

II

A

du som stillade havets brus, * vågornas brus och folkens larm!

Lovad är Gud som skapar, befriar och ger liv; * i dig är det vi lever och rör oss och är till. Amen. psaltaren 65:1–8

Antifon (repris) Bibelläsning I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: »Ljus, bli till!« Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen. första moseboken 1:1–5

Tystnad Vår Fader Slutbön Gud, vi behöver lära oss ett nytt förhållningssätt till jorden och alla dess invånare, ett nytt seende. Du som älskar oss, vi ber dig: Hjälp oss att skifta perspektiv så att vi ser vår planet och våra medvarelser som fyllda av mysterium och ande. Amen.

167

vecka 1: skaparen

Bön under dagen Psalm I

II

I

II

I

A

De som bor vid jordens ändar står häpna + inför dina mäktiga gärningar, * öster och väster fyller du med jubel.

Du tar dig an jorden och ger den regn, + du gör den bördig och rik. * Guds flod är full av vatten.

Du får säden att växa, * du sörjer för jorden.

Du vattnar åkerns fåror * och jämnar ut dess tiltor.

Med regnskurar gör du jorden mjuk, * du välsignar det som växer.

Lovad är Gud som skapar, befriar och ger liv; * i dig är det vi lever och rör oss och är till. Amen. psaltaren 65:9–11

Ord för dagen: »Du tar dig an jorden.«

Bön Gud, visa mig vägen, och gör mig villig att vandra den. Amen.

168

vecka 1: skaparen

Måndag kväll Antifon O du eviga kraft! Allt har du i ditt hjärta givit dess ordning, allt har du skapat efter din vilja, genom ditt Ord.41 hildegard av bingen

Psalm I

II

I

II

I

II

I

II

Svara mig när jag ropar, * Gud, du som skaffar mig rätt.

Du öppnar vägen när jag är trängd. * Visa mig nåd och hör min bön.

Ni mäktiga, hur länge skall ni skymfa min heder, * älska tomhet och bruka lögn?

Ni skall veta att Herren har varit förunderligt god mot mig, * han hör när jag ropar till honom.

Upprörs ni, så synda inte. + Säg där ni ligger på er bädd: »Var stilla!« * Ge rätta offer, förtrösta på Herren.

Många säger: »Vem kan ge oss lycka?« * Herre, låt ditt ansikte lysa över oss.

Av dig har jag fått en större glädje * än de som fått korn och vin i mängd.

Jag lägger mig ner i frid och sover. * Du, Herre, låter mig bo i trygghet.

169

vecka 1: skaparen

A Lovad är Gud som skapar, befriar och ger liv; * i dig är det vi lever och rör oss och är till. Amen. psaltaren 4

Antifon (repris) Bibelläsning Gud har skapat världen och allt den rymmer, han är herre över himmel och jord […] I honom är det vi lever, rör oss och är till. apostlagärningarna 17:24,28

Tystnad Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske.

Ord för reflektion Om du skulle ta reda på allt om ett vetekorn i åkern skulle du bli så förbluffad att du skulle dö.42 martin luther

Slutbön Gud, stärk vår förmåga till förundran, så att skapelsens mirakel på allvar berör våra hjärtan. Amen.

170

Detta är en bok för dig som vill leva med hopp i klimatkrisens tid. Hoppet säger inte att allt ordnar sig, men att det finns ljus någonstans och att vi får gå åt det hållet.

Genom historien har den kristna tron uppmuntrat människor att se Guds närvaro i naturen och att förhålla sig till jorden på ett respektfullt sätt. Bibeln rymmer en vision om allt levandes helighet och hela skapelsens frälsning. Den visionen behöver vi återupptäcka. Tillsammans med alla levande varelser får vi vara del av den stora motståndsrörelsen mot förödelsen.

Med alla levande varelser inleds med en ekologisk läsning av Bibeln med fokus på människans relation till naturen och Guds skapelse. Sedan följer förslag på praktiker som öppnar våra hjärtan för en livets och livsglädjens andlighet. Den avslutande delen är en bönbok för daglig bön i gemenskap med hela skapelsen. Bönen ger oss uthållighet att leva i hopp och motstånd i klimatkrisens skugga. »Med alla levande varelser visar att naturen har en självklar plats i kristen tro, samt ger en rad praktiska råd för hur vi kan börja leva efter detta. Det är en inspirerande och hopp­ ingivande bok som varmt rekommenderas.«

susanne rappmann, biskop

»I klimathotets tid kommer en bok som ta­ lar rakt in i frågans centrum. Med hjälp av en skarp bibeltolkning och med stöd i en bred andlig tradition väjer författarna inte för ut­ maningarna men lämnar inte heller hoppet och glädjen som ligger i att ta omvändelse­ perspektivet på allvar. Det här är en bok till alla uppgivna människor som känner att re­ ligionen har spelat ut sin roll och att klimat­ krisen är oss övermäktig.« ola fornling, stiftsadjunkt för teologi och hållbarhet

»I vårt ansvar för skapelsen kan vi som krist­ na inte ta genvägen förbi god teologi och livgivande liturgi. Inspirerade av den kristna traditionens rika resurser tecknar Spalde och Ivarsson en trovärdig vision av Guds intentio­ ner för vår värld. Detta är en profetisk skrift, en stråle av ljus, som räcker oss hoppet om en oväntad vändning i historien.« peter halldorf, författare och pastor

»Det är med stor glädje jag följt med i denna ekologiska bibelläsning, där ekologin vidgas till ett samspel mellan Skaparen och hela det hushåll som skapelsen utgör. Boken väjer inte för samtidens kriser, men glädjen över livet får också utrymme och vi leds in i praktiker för ett andligt liv där skapelsen vårdas och firas.« lena bergström, pastor och evangelist inom equmeniakyrkan

www.argument.se Fredrik Ivarsson är exeget och kyrko­herde i Varberg.

Annika Spalde är diakon och pilgrimsvandrare.