Luther

luther carl magnus adrian

Om kamp och frihet argument

LUTHER

carl magnus adrian

luther Om kamp och frihet argument

© 2016 Carl Magnus Adrian och Argument Förlag foto Carl Magnus Adrian (17, 21, 25, 28, 31, 37, 48, 49, 70, baksida), AKG-images (76, 89, 168), Anyaivanova/Shutterstock (13), Christian Draghici/Shutterstock (44), Everett Art/Shutterstock (6, 176, baksida), Everett Historical/Shutterstock (140), Hdsidesign/Shutterstock (10), Hecke61/Shutterstock (96), LiliGraphie/Shutterstock (110), Neftali/Shutterstock (124), Pecold/Shutterstock (14), PhoelixDE/Shutterstock (99, baksida), Jens Teichmann/Shutterstock (9), Traveller Martin/Shutterstock (18), Villy Yovcheva/Shutterstock (64), Winterling/ iStock (69), Wikimedia Commons (59, 135, 163), M.wolf/Shutterstock (98), Steven Wynn/ iStock (144), Xiduu/Shutterstock (80, 150), ZU_09/iStock (118) omslagsbild Staty av Martin Luther i Eisleben, Tyskland. Foto: AVTG/iStock grafisk form Pierre Eriksson tryck Bulls Graphics AB isbn 978-91-7315-507-6 argument förlag ab Annebergsvägen 4, 432 48 Varberg | 0340-69 80 00 www.argument.se | info@argument.se

innehåll 7 Inledning 11 En självklar kyrka 15 De första åren 19 Satsning på Martin 20 Studier i Erfurt 22 Något nytt på gång 24 Åskvädret 26 Klostret i Erfurt 29 Klosterlivet 32 Anfäktelse 34 Tröst från Augustinus 36 Munklöftena 38 Prästen Luther 40 Påven i Erfurts kloster 43 Resan till Rom 45 Till Wittenberg 46 Predikanten 50 Måla Kristus 52 Luthers Gudsbild

56 Evangeliet återuppväckt 57 Tornupplevelsen 60 Rättfärdiggörelse 65 Samtidigt rättfärdig och syndare 68 Boten och skärselden 71 Avlaten 72 Luther och avlaten 74 Raffinerat rävspel 77 95 teser på kyrkporten 81 Må pesten ta honom!

84 Gode vännen Philipp Melanchthon 86 Bannlysning 88 Riksdagen i Worms 92 Frihet 95 Wartburg 102 Lag och evangelium 108 I Luthers frånvaro 112 Kyrkan och cirklarna 115 Oro och inbördeskrig

117 Käthe och samtalen i prästgården 121 Tro och gärningar 128 De lutherska församlingarna 130 Musik 134 Vår Gud är oss en väldig borg 136 Katekeserna 137 Augsburgska bekännelsen 139 Kyrkan 145 Predikoämbetet och sakramenten 151 Politik och teologi 152 Samhälle och kyrka 156 Schmalkaldiska artiklarna 158 Luthers sista år 161 Det slutade där det började 164 Efter Luther 166 Avslutning 169 Slutnoter 173 Referenslista

6 Martin Luther. Porträtt av Lucas Cranach den äldre 1529 (bilden är beskuren).

inledning � en livsvandring där mötet med glädje

frågor jag ställer mig först är om jag vill förstå, och om jag vill ge mig tid att förstå. Därefter har jag både rätt och skyldighet gentemot mig själv att ta ställning. Allt är inte lika viktigt, och allt gillar jag inte heller. Min uppgift är att försöka förstå, tolka, använda, omformulera eller helt enkelt lämna.

Vi kan fundera över den tid vi lever i. Hur är det att vara människa just nu och här? På ett sätt är varje ögonblick så unikt att ingenting är som förr och ingenting blir som det just nu är. Ändå tror vi väl att våra mänskliga förutsättningar i grund och botten liknar varandra, eller åtminstone att vi på något sätt kan förstå varandra. Om vi lär oss något av historien, hur får vi i så fall nytta av det? Och hur kan vi lära något av andra utan att efterapa eller alltför snabbt bara kritisera och betygsätta? Vi inser nog vårt ansvar att leva, och att ingen egentligen bara lever för sig själv och för sin egen skull.

Det sammanhang vi är insatta i är så mycket större och annorlunda än det vi ser, mäter, känner och bedömer. I våra sekulära sammanhang i dag kanske

itt möte med Luther har handlat om

och sorg, tro och tvivel, befrielse och tvång, Gud och det onda på något sätt har förenat oss. Men Luthers person har också haft viss inverkan. Den som möter mig är den rädde unge studenten, den nyfikne bokmalen, den kategoriske tjockskallen, den ömme själavårdaren, den sinnlige mannen, livsnjutaren, den sökande teologen, den oförskämde skribenten och den ständige lärjungen. Här är en människa som tror och tvivlar samtidigt, som känner sina fel och brister, som kör sitt eget race, som älskar sin Käthe med de vackra flätorna.

En människa som Gud använder? Absolut.

Förebild? Tveksamt.

Men tänk nu om samma sak gäller också oss? I allt det vanligt mänskliga tar Gud plats för att vi ska få frimodighet att vara just människor – varken mer eller mindre. När det gäller »det här med Luther« är jag den förste att tillstå att jag inte vet om jag förstår honom, så som han hade velat bli förstådd. Men de

7

Livet är det mest »gudomliga« vi kan tala om. Gud är ett ofta omstritt begrepp och postmodernistiskt svårtolkat. Det är nog lättare i dag att samtala om Livet än om Gud. Men ändå – det religiösa och »det där med Gud« är kanske mycket närmare oss än vad vi först tänker? Utan Gud måste vi ha något annat i stället: Livet, Vetenskapen, Jaget eller en fiktiv majoritetsuppfattning. Vad är högst och viktigast? Vad är det som har avgörande betydelse för oss?

I Martin Luthers samtid skulle dessa funderingar tett sig ytterst främmande. Naturligtvis var Gud ofrånkomlig i det samhälle Luther levde. Både Gud och den katolska kyrkan var självklara, och männi­ skors liv i allmänhet var på många sätt förbundna med kyrkan. Ett samhälle utan kyrkan var otänkbart.

Om kyrkan och samhället för gemene man då var tydligt sammankopplade – hur ska vi nu förstå, tolka och eventuellt tillämpa det Luther lämnat efter sig?

Han har ju talat i ett sammanhang som är mycket olikt vårt. För att hitta svaret på den frågan börjar vi från början.

»Både Gud och den katolska kyrkan var självklara, och människors liv i allmänhet var på många sätt förbundna med kyrkan. Ett samhälle utan kyrkan var otänkbart.«

8

9 Staty av Martin Luther i Dresden.

Domkyrkan mitt i historiska Naumburg.

10

En självklar kyrka �

naturligtvis inte av social jämlikhet men ändå av en självklarhet, eftersom kyrkan förenade alla.

I dag är denna kyrka intressant av många anledningar. Här finns unika konstverk i sten från 1200-talet och kyrkan uppvisar en arkitektur som sträcker sig från kryptans romanska stil till västkorets gotiska. Att kyrkan ägs och drivs av en stiftelse och inte tillhör ett visst kyrklig trossamfund är något ganska ovanligt.

Kyrkan, med sina sju sakrament,1 omslöt livet från födelsen till döden och var reellt närvarande men pekade också på hur varje människas liv var insatt i ett evigt sammanhang. Livets mening och mål synliggjordes genom Guds närvaro i kyrkans liv, där man deltog även om man inte alltid begrep vad som sades eller fick möjlighet till undervisning.

I kyrkan levdes ett ställföreträdande liv: några hade uppgiften och möjligheten att företräda andra inför Gud. Prästens tjänst vid altaret var mer än att tillreda och utdela nattvarden. Han utförde en offerhandling som gjorde Kristi död och försoning

i tar oss till Naumburg, cirka fem mil öster om Leipzig i östra Tyskland, för en ögonblicksbild av hur samspelet mellan kyrka och samhälle kunde se ut i Luthers samtid. Vi stannar just nu inte till vid vinodlingarna i Saale-Unstrut, utan beger oss till domkyrkan i stadens mitt.

I Naumburger Dom, domkyrkan, kunde det dagligen hållas upp till åtta gudstjänster vid kyrkans 40 altare. Kyrkan hade två kor, ett i öster och ett i väster. Mässorna kunde därför firas i viss avskildhet trots alla som besökte kyrkan för att tillbe, delta i mässan eller helt enkelt för att träffas. Ett myller av folk kom och gick.

Det heliga och det vardagliga möttes mitt i Naumburg; Gud och världen var bara ett steg från varandra. Eller rättare sagt: Gud var mitt i livet, i det vardagliga man delade med andra.

Trots att det fanns en tydlig uppdelning mellan hög och låg, rik och fattig och mellan lekmän och präster möttes man tillsammans inför en helig Gud. Gemenskapen i och kring kyrkan kännetecknades

11

verksam alldeles framför ögonen på de församlade.

Man såg det heliga, kände doften av rökelsen och hörde orden som säkert kändes igen: Agnus Dei, qui tollis peccata mundi, miserere nobis, »O, Guds Lamm, som tar bort världens synder, förbarma dig över oss«. Nu var Gud nära!

Detta gällde inte bara prästen i sockenkyrkan.

Det var framför allt påven, den helige Fadern i Rom och aposteln Petrus efterträdare, som sågs som Kristi ställföreträdare. Därför var det inte konstigt att Rom jämte Jerusalem ansågs vara världens centrum, där heligheten gav särskild välsignelse åt besökare. Vallfärder och heliga platser hörde till vardagen, även om de flesta inte hade möjlghet att besöka Rom. Om nu påve och präst ansågs företräda Gud i gudstjänstsammanhang, fanns det en mer folklig och personlig närvaro i både hemmen och i det egna hjärtat: helgonen. Varje dag var helgad åt ett visst helgon vars liv och tankar var allmänt kända.

Dessa helgondagar i kalendrarna från medeltiden har blivit till våra namnsdagar i almanackan. I Luth-

ers hem hedrades den heliga Anna, jungfru Marias mor, eftersom hon var skyddshelgon bland annat för dem som arbetade med gruvdrift och bergsbruk (vilket Luthers far gjorde). Det var henne man anropade när man hade det svårt. Man föreställde sig att dessa beskyddande helgon rent personligt var ens företrädare inför Gud. Man bad till dem för att få deras förbön inför treenigheten.

Kyrkan omslöt både samhället och den enskilde.

Men allt var inte så enhetligt som det såg ut. Påvar och regenter, med olika titlar, låg ofta i luven på varandra. Makt och inflytande lockade. Biskopar av olika rang längtade ibland mer efter makten och pengarna, som doldes i alla arrenden som hörde till ämbetets privilegier, än efter det andliga ledarskapet.

Kritiken både inom och utom den katolska kyrkan kom inte först med Martin Luther. Både teologer och andra intellektuella skrev försiktigt eller öppet även före Luther om de missförhållanden de såg. Men det går ändå att karaktärisera det medeltida Europa som katolskt, där kyrkan var dominerande.

12

13

Domkyrkan – Naumburger Dom.

14 St. Petri-Pauli-kyrka i Eisleben.

de första åren � området Harz, ligger i dag Lutherstadt Eisle-

östra Tyskland, på sluttningen ner från bergs-

Hemmet var enkelt, men Martin berättade senare med stolthet om sin bakgrund:

ben med cirka 24 000 invånare. Här bodde Hans och Margareta Luther, och här både föddes och dog deras äldste son Martin. Han föddes den 10 november 1483 och döptes dagen efter i kyrkan St. Petri-Pauli-Kirche, precis intill föräldrarnas hus.

När vi i dag besöker födelsehuset på Lutherstrasse 15 inser vi att det inte är mycket kvar av det ursprungliga hemmet, eftersom huset vid några tillfällen har eldhärjats. Men på andra våningen finns i dag en utställning med bland annat en stor svan som ibland inom evangeliskt-lutherska kyrkor markerar den lutherska konfessionen (se sida 36 om gåsen och svanen).

Namnet Martin kom från dopdagens helgon: den helige Martin av Tours (316–397 e Kr). Det är han som gett upphovet till vårt Mårten gås-firande kvällen före, den 10 november, alltså på Martin Luthers födelsedag.

Hans Luther härstammade från en bondesläkt.

»Jag är en bondson. Min farfars far, min farfar och min far var riktiga bönder. Jag borde egentligen ha blivit förvaltare, ålderman i byalaget eller något annat som finns i byn, ett slags övertjänare över de andra, som denne (Philipp Melanchthon) sade. Min far flyttade senare till Mansfeld och blev där gruvarbetare. Därifrån är jag. Att jag blev student och magister och sedan fick doktorshatten, att jag lämnade detta och blev munk, vilket naturligtvis drog skam över mig och bittert förargade min far, att jag sedan råkade i luven på påven och han på mig, att jag tog en förrymd nunna till hustru, vem har läst det i stjärnorna? Vem skulle ha kunnat förutsäga mig det?«2 Året efter Martins födelse flyttade familjen drygt två mil västerut till Mansfeld, där Hans så småningom

15

blev rådman och invald i stadens styrelse. Om Martins unga år vet vi bland annat att han var korgosse i St. Georgkirche, något som förbereddes i musikundervisningen i skolan. Där fick han också studera helgonkalendern, det vill säga helgonens liv som moraliska förebilder. Vi vet vidare att han fick en mycket sträng fostran både av föräldrar och lärare; det hörde till den tiden och var inte något speciellt för Martin.

I skolan drillades han också i latin och redan som tioåring kunde han troligen konversera på språket.

När Luther senare kommenterar sin uppväxt, använder han inga hårda ord om sina föräldrar men däremot om sina lärare som han kallar »tyranner och piskmästare«.

Som trettonåring kom han till Magdeburg och var engagerad som sångare under gudstjänsterna som de andra skolpojkarna. Där fick han också sångutbildning.

Två år senare började han på en skola i Eisenach, 15 mil sydväst om Mansfeld – samma skola som knappt 300 år senare skulle få Johann Sebastian Bach som elev. Där levde han under knappa ekonomiska förhållanden men fick en god miljö hos familjen Cotta som tycks ha tagit upp honom i sitt hem. Och sångutbildningen kom till god nytta: Martin berättade senare om hur han och hans kamrater gick från dörr till dörr och sjöng fyrstämmigt om Jesu födelse i Betlehem.

»När Luther senare kommenterar sin uppväxt, använder han inga hårda ord om sina föräldrar men däremot om sina lärare som han kallar ›tyranner och piskmästare.‹«

16

17 Luthers fรถdelsehus i Eisleben.

Upphöjd, ifrågasatt, omskriven och legendomspunnen – ingen teolog har haft så stort kyrkligt inflytande som Martin Luther de senaste femhundra åren.

Men vad är egentligen »det lutherska arvet«? Och vem var han, denne munk som mot sin vilja startade en helt ny kyrklig gren?

När Carl Magnus Adrian tecknar Martin Luthers liv låter han oss lära känna många olika sidor av den berömde teologen. Vi får möta »den rädde unge studenten, den nyfikne bokmalen, den kategoriske tjockskallen, den ömme själavårdaren, den sinnlige mannen, livsnjutaren, den sökande teologen, den oförskämde skribenten och den ständige lärjungen«.

Carl Magnus Adrian tar med läsaren på en resa genom Luthers liv och visar vad som formade honom och hans teologi. Här finns också reflektioner och funderingar kring Luthers undervisning. Hur kan vi förstå och använda hans bibelutläggningar? Vad behöver vi omformulera för att upprätthålla reformationen av kyrkan? Och vad behöver vi lämna därhän?

Carl Magnus Adrian är präst och Lutherkännare, och har under många år varit guide på resor i Luthers fotspår.

www.argument.se