Liten klosterregel för pilgrimer

LITEN KLOSTERREGEL FÖR PILGRIMER Annika Spalde ARGUMENT

INNEHÅLL 5 8 11 13 16 19 25 38 40 43 45 48

Introduktion Se skönheten Läs naturen Hedra årstiderna Sträva mot enkelhet Praktisera ödmjukhet Uppmärksamma timmen Vakna i nuet Bli vän med tystnaden De tre löftena Efterord Litteraturlista

4

INTRODUKTION

Påven Franciskus skriver i sin miljöencyklika Laudato Si att vi behöver »en profetisk och kontemplativ livsstil med djup glädje och frihet från konsumtionsbesatthet«.1 Jag håller med honom och tror att traditionell klostervisdom, såsom den benediktinska, har mycket att bidra med till en sådan livsstil.

I den helige Benedikts klosterregel, skriven på 500-talet, ges vägledning i hur en grupp människor kan leva tillsammans med respekt för varandras olikheter, hur dagen kan läggas upp för att både fysiska, sociala och andliga behov ska kunna tillgodoses, och hur munken genom bön, andlig läsning och ödmjukhet kan vandra vidare på kärlekens väg.

Den livshållning som är munkens, eller nunnans, har definierats på olika sätt. Den katolske religionsfilosofen Raimon Panikkar (1918–2010) såg dessa drag:2

1

Påve Franciskus, s 157.

2

Flanagan, s 15.

5

• att överlåta sig till det gudomliga mysteriet • att söka leva i samklang med kärlekens mysterium • att leva helhjärtat och osjälviskt, med öppenhet för naturens visdom.

Jag vill tro att vi alla har en munk inom oss! Hos den som törstar efter att ställa sig till förfogande i kärlekens tjänst, för livet på jorden, kommer dessa punkter att ge återklang i själen. Om du känner att du berörs av dem – ta din längtan på allvar. Gud har själv lagt den i ditt hjärta.

Att föra samman klosterandlighet och pilgrimskap kan verka märkligt. Munken ska stanna på sin plats, pilgrimen ge sig av. Men som författaren Guy Stagg reflekterat: »De två kallelserna påminner om varandra på vissa sätt. Innan den medeltida pilgrimen gav sig av hemifrån så bad personen vid altaret i sin kyrka i samma position som noviser när de ska avge sina löften: utsträckta på marken med näsan mot golvet. När de var på vandring tillbringades varje timme gåendes eller i bön. De höll sig till regelbundna bönetider, ägde bara vad de kunde bära, och hade lämnat bakom sig ansvar för familj och hem.«3 3

Stagg, s 35f.

6

Dagens pilgrimer skiljer sig förstås i hög grad från medeltidens, men fortfarande gäller att det finns ett släktskap mellan pilgrimsandlighet och kloster­ andlighet. I det följande tecknas konturerna av åtta praktiker som vill hjälpa dig som modern pilgrim att dra nytta och glädje av den visdom som utvecklats i klostren.

7

SE SKÖNHETEN

»Arbetaren behöver bröd, men hon behöver rosor också«, sa den polsk-amerikanska fackföreningsledaren Rose Schneiderman (1882–1972). Ja, vi behöver alla rosor, det vill säga upplevelser av skönhet.

När vi drabbas av något vackert lyfts vi för en stund ur vår självupptagenhet. Blicken vänds utåt, mot världen, och vi inser vår egen litenhet i det stora sammanhanget. Vi känner oss levande, och denna energi har potential att inom oss väcka lusten att bidra till en godare, skönare värld.

Estetiska upplevelser kan också bidra till en män­ niskas sökande efter inre stillhet och samling. Efter den förundran som väcks uppstår en känsla av inbjudan till att överlämna sig själv åt stunden. Att i hjärtat ta emot det som ges oss, utan att bedöma eller reflektera. Detta är en del av innebörden i det gamla verbet att skåda, på engelska to behold. Den som skådar är närvarande, öppen och mottaglig. »Se på himlens fåglar« (behold the birds), sa Jesus.4 4

Matt 6:26.

8

9

Om vi låter oss drabbas av naturens skönhet på djupet uppstår en kärlek till det skapade som ger oss mod och handlingskraft i arbetet för att rädda jorden.

Hur kan du skapa möjligheter i ditt liv för att oftare se skönheten?

10

LÄS NATUREN

Naturen är som en helig text. Den har kallats »den andra uppenbarelsen« vid sidan av Bibeln. Det går att använda strukturen för traditionell andlig läsning, det som kallas lectio divina och som är en klassisk klosterpraktik, för att »läsa« naturen.

Här är ett exempel på upplägg: Innan du börjar, ta en liten stund för att samla dig och känna in andetagen. Gå sedan ut i grönområdet du valt och försök vara närvarande och mottaglig.

Se med mjuk blick omkring dig. Lyssna, dofta, känn luften på huden. Var uppmärksam på om något verkar tala till dig på ett särskilt sätt. Kanske ett löv, en blomma, barken på ett träd eller en viss utsikt. Stanna i så fall med detta en stund. »Medan du undersöker föremålet med blicken, öppna ditt hjärta för eventuella bilder, minnen eller känslor som kan dyka upp.

Välkomna det som kommer.«5 Fråga dig om det finns 5

Valters Paintner.

11

en inbjudan till dig i denna stund. Något du längtar efter? Något Gud ber dig om? Ett svar du vill ge? Återknyt sedan kontakten med din andning, gå vidare, och se om något annat fångar din uppmärksamhet. När du är klar med promenaden, sitt en kort stund i tystnad. Hur känns det i kroppen? Kanske vill du skriva ner något i din dagbok.6

6

Valters Paintner, s 172f.

12

www.argument.se

N VA

ENMÄRK

E T

S

Det finns ett släktskap mellan pilgrimsandlighet och kloster­andlighet; en strävan mot ett helhjärtat liv på kärlekens väg, med öppenhet för naturens visdom. I det här häftet presenteras åtta praktiker som vill hjälpa dig som pilgrim att dra nytta och glädje av den visdom som utvecklats i klostren.

Trycksak 3041 0971

Annika Spalde är författare, diakon och vandringsledare inom Pilgrim’s Walk for Future.