Jordgubbspojken och himmelspappan

Gunilla Stierngren

Jordgubbspojken och Himmelspappan

67 argument

Jordgubbspojken och Himmelspappan Text: Gunilla Stierngren Illustrationer: Anders Andersson

argument

© 2009 Gunilla Stierngren och Argument Förlag Omslag & illustrationer: Anders Andersson Musik: Irma Schultz Keller & Boo Egebjer ISBN: 978-91-7315-261-7 Tryck: Bulls Graphics AB

Argument Förlag AB, Box 98, 432 22 VARBERG Tel: 0340-69 80 00, fax: 0340-69 80 10 www.argument.se, exp@argument.se

Till pappor som snuddat med vingen mot jorden men tvingats att resa från lillprinsars värld som skrivit bland glimmande stjärnor små ord sen: jag saknar dig redan för allt jag är värd jag saknar dig vännen men hit gick min färd.

Till pojkar som älskat en resande pappa och stått på perrongen fast tågen har gått som hoppats och gråtit och ropat i natten: jag älskar dig pappa fast du reste bort jag älskar dig pappa för alltid – sov gott.

Innehåll 06 Jordgubbspojken och Himmelspappan 31 Handledning till personal i förskola och skola 53 Noter

I

I ett land för länge sedan, i en stad med främmande namn, fanns ett sjukhus med många rum.

En dag föddes en liten pojke där.

Det var vinter och vinden slet i grenarna nere vid parkeringen. Under natten som gått hade tjock snö bäddat in marken i ett vitt, fluffigt täcke och plogbilarna körde runt, runt med gula lampor på taken.

6

7

In genom fönstret på sjukhuset med alla rummen, lyste solen varmt på den lilla nyfödda pojken. Mamman lyfte upp honom intill sig, doftade, blundade och log: det doftade gudomligt. Det doftade bebis.

8

9

Och pappan gläntade på fönstret ut mot evighetens djupa rymd medan han mumlade: ”Hur är det möjligt att någon, vem det nu är, vågar lämna en så fin skatt i våra händer? Hur är det möjligt?”

Ett par gnistrande snöflingor landade i hans hand. Han skrattade och det såg ut som om han tänkte: jag är lyckligast i världen!

Ja, så gick det till den där dagen då en liten människa kom till jorden, ännu ovetande om vad som väntade i livet.

Och nu ska du få höra en sak: Varje gång det föds en bebis tänds en stjärna på den mörka himlen. Tusen och tusen resor bort. En alldeles egen stjärna som lyser hela livet! Som ett livsljus. Som en lampa eller en lykta. En drömmarnas stjärna.

Just en sådan stjärna tändes den där gången pojken föddes, när vinden väl hade mojnat och luften blivit klar igen.

10

11

Nästa dag plockade pappan ihop sina saker för att resa hem från sjukhuset och förbereda vaggan. ”Hejdå, min lilla jordgubbe”, sa han och vinkade medan pojken snusade i sömnen, klädd i röd tröja, röda byxor och med små glada tår som kikade fram!

Snart kunde även pojken och pojkens mamma åka hem.

Han åt och växte och sov och åt och växte och sov och log och gurglade och växte och kröp och pratade och tog sina första steg och växte ännu mer.

På så vis kom och gick många dagar och många nätter.

Det kom spännande dagar med utflykter och kakor. Det kom glada dagar med lek och kompisar. Det kom tråkiga dagar med dumma ord.

Och ledsna dagar med plåster på knäna!

Det kom regn och sol. Det kom vårar med blåsippor i backarna. Det kom varma somrar med jordgubbar i långa rader. Och om hösten lekte pojken tittut mellan träden i skogen …

12

13

Men det mysigaste var de stunder då pappa läste godnattsagor på sängkanten. Då skrämde han bort alla läskiga krokodiler som bodde under sängen. Så länge han satt kvar, vågade sig inte en enda krokodil fram.

Inte en endaste en! Hu och brrr. Då höll de sig undan minsann. Och sedan, när sagan var slut, då hade redan John Blund varit där och strött ut sitt sömnpulver …

14

15

En födelsedag kom pappa sjungande med ett runt paket. Spännande!

Pojken öppnade ivrigt. ”En fotboll, pappa!”

Genast satte de igång att bolla, studsa och passa, tills lampan for i golvet med en skramlande skräll …

En annan födelsedag stod en ångmaskin och fräste och rök på bordet. ”Thuiiiiii … Thuiii”. ”Du är världsbäst”, sa pojken. ”Nej det är du, min lilla jordgubbspojke”, sa pappa.

Och han markerade noga på väggen hur mycket pojken växte, för var vinter som gick. ”Tänker du växa om mig, va?” skrattade pappa och gjorde ett stort streck.

16

17

En kväll tog han upp sitt blå dragspel i famnen och spelade en visa. ”Lyssna här: Hej och hå Jungman Jansson, redan friskar morgonvinden …”, sjöng han medan stearinljuset brann stilla i fönstret mot skymningen där ute. Mamman skrattade och dansade. Och pojken klappade händerna. ”En gång till”, bad han. ”En gång till!”

Sådana kvällar borde aldrig få ta slut.

18

19

Men när sommaren kom orkade pappa inte spela fotboll så mycket längre. ”Jag sitter och vilar här på bänken en stund, jag kommer snart.”

Och när hösten kom hördes allt färre toner ur pappans blåa dragspel, och de som kom var svaga och försiktiga och nästan ömtåliga.

Inte sådana man dansar och klappar händerna till.

20

21

Jordgubbspojken och Himmelspappan är en finstämd berättelse om en liten pojke som mister sin pappa.

Sagan handlar om sorg och saknad, men lika mycket om glädje och hopp. Alla minnen och all kärlek pappan hann ge finns kvar hos pojken.

Han är inte ensam – han har en himmelspappa.

Till sagan hör en cd-skiva med tröstesånger, med sång och musik av Irma Schultz Keller.

I boken ingår en handledning, främst riktad till personal inom förskola och skola. Handledningen ger råd om hur man som pedagog kan möta och stötta ett barn som drabbats av stor sorg.

Sagan, cd:n och tankarna i handledningen kan användas av alla vuxna och medmänniskor.

Författaren Gunilla Stierngren arbetar som psykoterapeut med inriktning på sorg och sorgbearbetning. Gunilla Stierngren är också psalmförfattare och har skrivit texterna till sångerna på skivan.

66

www.argument.se