Hjärtskakning

Hj채rt-

skakning 25 TEXTER OM LIVET, UNIVERSUM & ALLTING

INGVILD SANDNES ARGUMENT

Hjärt-

skakning 25 TEXTER OM LIVET, UNIVERSUM & ALLTING

INGVILD SANDNES ÖVERSÄTTNING: MARIA STORE ARGUMENT

Ett jättetack till alla som har läst, skrattat åt, berömt och slaktat det som jag har skrivit under årens lopp. Ni har lärt mig allt jag kan. Och så ett varmt tack till min familj och mina vänner – ni gör mig till den jag är.

Haha, nu har ni fått skulden för det också.

Först publicerad på norska av Luther Forlag, Norge Originalets titel: Hjerterystelse © Ingvild Sandnes och Luther Forlag, 2013 © Svensk utgåva, Argument Förlag, 2015 Översättning: Maria Store omslagsfoto Shutterstock/LoloStock grafisk form & författarfoto Pierre Eriksson isbn 978-91-7315-466-6 tryck Inprint, Litauen

Argument Förlag AB Box 98, 432 22 VARBERG tel 0340-69 80 00 | fax 0340-69 80 10 www.argument.se | info@argument.se

INNEHÅLL

7 Hej och välkommen!

9 Mittemellan 13 Livet i limbo 17 Oro 21 But I still haven’t found what I’m looking for 25 Flaxa eller blöda 29 Rör vid mig 33 Käre Gud, nu får du vara snäll, för annars dödar jag dig 37 Jag är så trött på mitt huvud 39 Hallåååå Gud! 47 Guds lilla snorunge 53 Skönhet kommer inte inifrån, och jag är ingen Perfect Girl 57 No fear 61 Hemligheten bakom dörren 65 Inte helt intakt i huvudet (men mellan benen) 73 Jag vill inte ligga i jorden när kroppen ruttnar 79 Från den yttersta gränsen 85 Just do it 89 »Vi kommer aldrig att kunna leva våra liv på ett sätt som gör det omöjligt att ångra det« 93 Men ett är nödvändigt 99 En bitter givare 103 Från punkt A till punkt B 107 Du ska inte tro att du vet något 111 Om överlåtelse och flugor på väggen 115 Hjärtskakning

6

HEJ OCH VÄLKOMMEN!

det här är en bok om trotsiga snorungar, om att slåss med Gud, om kaos och vakuum, vild glädje och skimrande ögonblick, sex, skratt och lamslagen förtvivlan. På många sätt kan man säga att det är en bok om Livet, Universum och Allting.

Den består av texter som jag skrev när jag var drygt tjugo år gammal, en tid då mycket hängde i luften både utanför mig och inuti mig. Jag visste inte riktigt vem jag var eller vart livet var på väg, jag visste bara att jag hade en ouppfylld längtan i mig. Efter att komma fram, efter att bli hel, efter att landa. Jag har kallat boken för Hjärtskakning, för det var det jag ville ha: en chock, en öppning, något nytt, frid. Kanske är du i det läget just nu?

7

Spoiler alert: trots mina svärmiska tendenser är det här inte en bok för dig som vill ha lösningen med stort l. Den finns inte med här. Kanske nästa gång.

Däremot är det en bok för dig som gillar att tänka själv. Åt dig kan jag i all ödmjukhet erbjuda: något att känna igen dig i, något att grubbla över, något att skratta åt, kanske en spark i baken. Använd boken som du vill – it’s all yours, baby.

Eller för att säga det med formuleringskonstens mästare, Jan Erik Vold: Är du glad? Är du ledsen? Är du helt slut?

Följ med.

Oslo, våren 2013

8

That was the year I knew the panic was over Since we found out That anything could happen ellie goulding anything could happen

MITTEMELLAN

det är kväll, det är stan, du har högklackat, det har just gått hål på strumpbyxorna, du känner det kyliga draget i luften, det är augusti, snart september, snart höst, snart allvar, och tiden börjar gå fortare, den börjar springa, du känner det, så du dansar mer, skriksjunger högre för att hålla fast den, för att gå bakåt, för att inte komma fram.

Du behöver vara här lite till, du är inte klar än, inte tillräckligt stark än, inte tillräckligt modig, käre Gud, stoppa tiden, stoppa den bara lite lite.

Men tiden gör som den själv vill, nu dansar den på bordet, och du vill vara med och du vill inte vara med, och du vill sticka och du vill stanna, och du vill släppa taget och hålla fast, och du vill att någon ska säga till dig att allt kommer att bli bra, att du kommer att klara

9

det, att du är klar, godkänd, att du har det som behövs, att det ska visa sig att världen tillhör dig.

Dina kompisar har inte pratat om något annat de senaste tre åren: hur mycket de ser fram emot att flytta hemifrån, att livet äntligen ska börja, att få bestämma själva, att slippa mammor och pappor och – ååååååååå – småsyskon som snokar och lärare som gnäller och läxor som måste göras och gillestugor som ska städas, och du ler och nickar och håller med, och samtidigt känner du något kallt i magen, den lilla ångestklon som talar om för dig att du innerst inne är helt oförberedd, att du kommer att sakna det som är ditt liv här och nu.

För faktum är att hemma aldrig mer kommer att vara hemma.

Du kommer aldrig att höra dit på samma sätt som nu. Din mamma och din pappa och din syster kommer att fortsätta bo i samma hus, äta middag vid samma bord, göra våfflor när någon har haft en dålig dag, skratta åt nyhetsuppläsarens slips, dra gamla dåliga skämt, småtjafsa och kramas, men du kommer inte att vara där längre. För du bor någon annanstans.

Och du peppar dig själv i spegeln som De Niro och säger: »Ta dig samman, din bitch! Get your shit together!« Och så gör du det, du tar dig samman, packar dina saker, ler mot mamma och är tacksam när hon tar med dig till stan så att du kan köpa köksutrustning, flyttar till Oslo, hittar till kollektivet, hälsar på andra, är trevlig och lagom rolig, gråter inte, gråter inte, för stora flickor gör inte det, bara inuti, bara i mörkret, i sängen, vända in mot väggen, med kudden i munnen, alldeles tyst, så att ingen ska höra det.

Och alla andra är så stora, så vuxna, så laidback, de har varit ute på nätterna förr och vet vad man gör om det kommer en kontrollant på

10

spårvagnen och man inte har någon biljett eftersom man fick springa för att hinna med och inte hittade någon kiosk, eller vad man säger första dagen på kursen för att dra till sig rätt personer, eller vilka små obskyra affärer som är bäst när man ska köpa grönsaker, eller var studentexpeditionen ligger, och hur man gör för att sedan få typen som sitter där att behandla en som en människa och inte som en guldfisk med iq lite under det normala.

Samtidigt, mitt i rädslan, finns där en glädje som visslar lite försiktigt, som liksom testar mellanrummet mellan tänderna för att se om det kommer något ljud, som smyger sig fram och glittrar och skimrar, som plötsligt får ljuset i parken att lysa starkare, som får dina klickklack-skor att springa fortare, det är Liseberg-och-dalbana, skräck och lycka, halleluja och helvete, mascara och rinnande ögon. Och du känner att du befinner dig i rörelse, att du byter tillstånd, att du befinner dig mittemellan, på väg, och att ingenting kan stoppa dig, att du inte vill tillbaka, för du har flyttat hemifrån, du är din egen, för första gången är du helt din egen.

Och ändå är ingenting färdigt, allt har nyss börjat, allt är öppet, du är öppen, vad som helst kan hända, och äntligen kan livet börja.

I know it’s gonna be I know it’s gonna be I know it’s gonna be I know it’s gonna be All right ellie goulding

11

12

Tell Mr. Man with impossible plans to just leave me alone in the place where I make no mistakes in the place where I have what it takes elliot smith waltz

#2

LIVET I LIMBO

studentlivet kan skrämma livsgnistan ur vem som helst.

För ärligt talat, det är liksom ingen måtta på vad du ska ta reda på. Vem du är, var du ska bo, vad du ska bli, vem du ska älska, hur mycket ölen kostar, hur man tvättar kläder i all sin dar, vad som egentligen försiggår i föreläsarens huvud, hur mycket man kan jobba utan att köra på tentan, och sist men inte minst ska du försöka hitta meningen med hela denna märkliga tillvaro. Förr eller senare tappar man helt enkelt greppet. Det blir för mycket. Det tar för lång tid att sortera alla intryck, vareviga dag är det en massa val som måste göras, ingenting är lugnt, ingenting står stilla tillräckligt länge, paniken breder ut sig, handlingsförlamningen slår till, det psykiska försvaret

13

tar semester och de som bestämmer på csn är självaste ondskan – som vet var du bor.

Det finns nygjorda undersökningar som visar att studenter mår psykiskt dåligt i betydligt större utsträckning än den övriga befolkningen. Enligt experterna beror detta på en stressframkallande kombination av brist på pengar, prestationskrav och för många måsten.

Om man sedan lägger till att de första åren som student är en så kallad övergångsfas, där mycket energi går åt till att ta reda på vem man har varit hittills och vem man vill bli i framtiden, då säger det sig självt att det är lätt att bli lite klen i nerverna. Det är faktiskt helt normalt att ha ett par existentiella kriser under åren mellan 18 och 25.

Du överlever, och förhoppningsvis blir du mindre odräglig på köpet.

Som student befinner du dig på många sätt i ingenmansland.

Du är hela tiden på flykt. Marken under dina fötter är minst sagt undflyende. Och det är något med det som är fantastiskt härligt, samtidigt som det är så läskigt att det tär på själen. För tänk om du aldrig kommer fram. Tänk om du faktiskt inte duger någonting till.

Tänk om du inte hittar någon som älskar dig. Tänk om tänk om tänk om. Det kan räcka med mindre än så för att man ska bli liggande som fastfrusen på madrassen, förlamad från hjärnan och nedåt. Vilket jag blir rätt många morgnar. Det känns alldeles för övermäktigt att gå upp. Jag är helt slut innan jag ens har klätt på mig.

Livet är för svårt för de flesta av oss. Så när den svarta vågen kommer – be om hjälp. Det är bra med vänner, men du får inte klaga och gnälla så mycket att de får lust att slå ihjäl dig. Försök att hitta ljuspunkter på annat håll också. Läs Kurt Vonnegut. Skaffa kanin.

Börja med akupunktur eller pilates eller vad som helst. Ta kontakt

14

med en psykolog eller psykiater eller läkare, eller vem som helst som finns tillgänglig. Ring Anticimex. Var inte så försiktig. Låt alla som har något smart att säga göra det. Det värsta som kan hända är att du blir bättre.

Experterna rekommenderar dessutom att man sänker ambitionsnivån. Min plan b har i alla år varit att jag ska bli alkoholist och drogmissbrukare. Det ska jag i alla fall klara. Och plötsligt känns det i alla fall inte omöjligt att gå upp på morgonen. Jag har ju en krisplan.

Med tiden har jag dessutom lärt mig att det inte är så farligt om man tappar kontrollen. Väljer fel. Gör bort sig. Låter livet rasa. Du dör inte av sådant. Du slipper bara kämpa med att vara så himla duktig.

Duktig förresten, vad betyder det ordet? Det finns ingen mening i det. Livet handlar inte om att bli klappad på huvudet så ofta som möjligt (är du en hund, eller?), det handlar om att vara på riktigt.

En klok kvinna sa en gång till mig att »den största delen av varje människa är det som ingen ser.« Vet du egentligen vem du är? Och om du vet det, är du sann mot det?

Limbo upphör först när det möter en tyngd.

15

Det här är inte boken för dig som vill ha lösningen med stort L. Den finns inte här. Däremot är det en bok för dig som gillar att tänka själv. Åt dig kan det i all ödmjukhet erbjudas: något att känna igen dig i, något att grubbla över, något att skratta åt, kanske en spark i baken.

Ingvild Sandnes (1980) är skribent och har medverkat i en rad olika tidskrifter och antologier. I Hjärtskakning skriver hon om trotsiga snorungar, om att slåss med Gud, om kaos och vakuum, vild glädje och skimrande ögonblick, sex, skratt och lamslagen förtvivlan. På många sätt kan man säga att det är en bok om Livet, Universum och Allting.

www.argument.se