Gud är papperslös

argument

ched myers

GUD ÄR PAPPERSLÖS

argument

Biblisk tro och rättvisa för invandrare

GUD ÄR PAPPERSLÖS Biblisk tro och rättvisa för invandrare

CHED MYERS

Översättning: Carolina Klintefelt

ARGUMENT

Först utgiven på engelska av Orbis Books PO Box 302, Maryknoll, New York 10545-0302, USA Originalets titel: Our God Is Undocumented Originalutgåva © 2012 Ched Myers och Matthem Colwell Svensk utgåva © 2016 Ched Myers och Argument Förlag Bibeltexter från Bibel 2000 – Svenska Bibelsällskapet isbn: 978-91-7315-501-4 Tryck: Dardedze holografija SIA, Lettland

Argument Förlag ab Annebergsvägen 4, 432 48 Varberg Tel: 0340-69 80 00 | Fax: 0340-69 80 10 www.argument.se | info@argument.se

Innehåll 7 Förord 10 Inledning: Kyrka utan gränser 19 Kapitel 1. Kulturell mångfald och djup social ekologi: Första Moseboken 11 och Apostlagärningarna 2 34 Kapitel 2. Gud är papperslös: Tillflyktsort och profetisk gästfrihet 50 Kapitel 3. Hus för alla folk? Reflektioner om Jesaja och Lukas­evangeliet 64 Kapitel 4. »Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren.« Jesus välkomnar den »andre« i Markus 4–8 77 Kapitel 5. Julevangeliet kontra främlingsfientlig nationalism 94 Efterskrift. »Gör detta till minne av mig«: En familjehistoria 102 Källförteckning

6

Förord till den svenska utgåvan Gud är papperslös publicerades i början av år 2012 som ett inlägg i debatten om invandringsreformen i USA, en reform som fortfarande inte har genomförts eftersom det råder politiskt dödläge. I september samma år reste jag på en två veckor lång resa till Skandinavien för att tala i olika kyrkor i Oslo, Stockholm, Göteborg och Malmö. Jag blev överraskad av att se att frågor kring invandrare och deras rättigheter hade blivit så viktiga i båda dessa länder.

Som ung bodde jag ett år i Norge som utbytesstudent 1972–73, och då upplevde jag en etniskt homogen demografi. Men det är tydligt att Skandinavien inte längre är isolerat från de krafter som »drar och knuffar« de globala folkförflyttningarna (särskilt de från södra till norra halvklotet) som jag sammanfattar i inledningen till den här boken. Dessa stora »tidvattenvågor« av krig, ekonomisk ojämlikhet och brott mot mänskliga rättigheter kommer sorgligt nog att fortsätta intensifieras under kommande decennier, liksom även klimatförändringarnas kraft som redan har skapat en helt ny kategori flyktingar. Därför är det med rätta som kristna församlingar i Skandinavien tar sig an dessa demografiska förändringar – och deras mänskliga ansikten – i evangeliets anda.

Under min resa blev jag inbjuden att tala om den här boken inför en grupp kyrkligt anknutna aktivister och anställda i Kyrkans Hus i Oslo. För första 7

gången tvingades norrmännen hantera papperslösa invandrare: öst- och sydeuropéer liksom ekonomiska och politiska flyktingar från Mellanöstern och Afrika. Frågan ställdes på sin spets under mitt seminarium av några unga »statslösa« palestinier från Gaza som hade nekats asyl och som hade kommit till mötet för att offentliggöra sin svåra situation. De och andra »papirløse« personer hade bott i ett läger ute på gården till en kyrka i Oslo i sjutton månader (läs mer om det på http://www.palestinerleir.no).

Jag blev berörd av deras berättelse och gick efter seminariet med på att delta i en intervju för tidningen Vårt Land, tillsammans med den palestinska gruppens unge talesperson och en äldre kyrkoledare från Norska kyrkan. Den senare berättade att han hade ställts inför ett ultimatum av myndigheterna i Oslo om att han måste skingra lägret, och jag bönföll honom att inte »två sina händer« när det gällde dessa marginaliserade och obekväma flyktingar på samma sätt som Pilatus gjorde enligt evangelierna. Det var ett svårt samtal, och kort efter att jag hade lämnat landet revs lägret. Under tiden var jag i Sverige och träffade flera grupper med unga aktivister som protesterade vid flyktingförläggningar för att uttrycka sin solidaritet med papperslösa flyktingar. Dessa händelser gjorde det klart för mig att kampen för invandrares rättigheter verkligen är global.

Jag är glad över att Argument förlag har valt att översätta dessa kapitel till svenska, och jag uppskattar förlagschef Kristina Reftels insatser för att föra projektet framåt. Jag vill att läsaren ska veta att den ursprungliga kompositionen av den här boken innehöll ytterligare fem »praktiska« kapitel som var avsedda att komplettera de fem bibelteologiska reflektionerna som finns med i den svenska utgåvan. Vart och ett av dessa andra fem kapitel (som var skrivna av min kollega Matthew Colwell, presbyteriansk pastor i Los Angeles) lyfte fram en trosbaserad aktivist som arbetar för invandrares rättigheter här i USA:s sydvästra region, där dessa frågor ständigt är intensiva och omdebatterade.

Denna medvetna sammanflätning av vittnesbörd om den bibliska tron och 8

av kyrkans handlingar uttryckte vår vilja att ägna oss åt kärnfrågorna i både Ordet och världen i denna övning i »tillämpad kristen etik«.

Kristina Reftel bedömde dock att dessa praktiska exempel – som naturligtvis var specifika för vår kontext – skulle vara mindre relevanta för svenska läsare, så de är utelämnade här. Vi fokuserade främst på frågor kring invandring från Latinamerika, eftersom vi befinner oss nära den mexikanska gränsen där första och tredje världen ställs emot varandra så tydligt. Skandinavien möter i stället trängande frågor som handlar om ekonomiska och politiska flyktingar från Syrien och Afrika eller med romsk härkomst. Syftet med den här översatta utgåvan är att hjälpa skandinaviska läsare att anlägga teologiska perspektiv på sitt eget sociala och historiska landskap.

Som sagt är arbetet med att brottas med »möjligheterna och problemen med att bli en kyrka utan gränser« i norra Europa redan på god väg. Jag uppmuntrar Skandinaviens kristna att inte se invandrarrättigheter enbart som statens ansvar. Även om det är viktigt att våra kyrkor arbetar för rättvisa politiska villkor måste vi ytterst sett bestämma oss för hur vi ska förkroppsliga Bibelns uppmaningar om gästfrihet och solidaritet med de fattiga invandrarna oavsett vad staten gör. Och låt oss aldrig glömma att våra privilegierade nationer är djupt delaktiga i de globala krafterna kring konflikter, ojämlikhet och förtryck som förflyttar utsatta människor från sina älskade hemländer till våra trösklar.

Jag ber, så som det uttrycks i den här bokens första kapitel, att Anden ska ruska om vår kyrkliga och sociala vardag så som Hon gjorde vid kyrkans födelse (Apg 2), skaka om de bekväma och trösta de plågade. Må våra tungors band lossas så att vi kan förkunna Guds rättvisa, och dörrarna till vår gemenskap öppnas så att vi kan välkomna den hemlöse invandraren Kristus.

Ched Myers, pingsten 2016

9

Inledning:

Kyrka utan gränser Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. (Ef 2:14) Den 1 juni 2008 ledde två pastorer i San Diego en bönevaka och »kärleksfestival« (en tradition från den historiska regionen Mähren i Östeuropa) för två länder vid gränsen mellan USA och Mexiko i Friendship Park. Metodisten John Fanestil och Jamie Gates från Nazaréens kyrka skickade bröd och juice genom stängslet till Tijuana-sidan för att demonstrera kristen solidaritet över nationsgränser. Senare var de med och startade nattvardsgudstjänster vid stängslet varje söndag (se Fanestil 2008).

Den 21 februari 2009 bjöd Gates och Fanestil in till en stor lovsångsgudstjänst med församlingar på båda sidor om stängslet och en gemensam kör som från varsin sida sjöng Gabriel Faurés Requiem. De omkring 150 deltagarna på USA-sidan var den här gången omringade av media och högljudda mot­ demonstranter samt en tidigare aldrig skådad uppvisning av San Diegos polis, vakter, kustbevakning och gränspatruller. För första gången sedan kampanjen startade hindrades pastorerna av gränsvakterna från att dela ut nattvarden genom stängslet. När Fanestil hade bjudit den del av församlingen som fanns på den amerikanska sidan på nattvarden vände han sig mot stängslet för att ge åt dem på den mexikanska sidan. Då lyfte gränsvakterna sina vapen och varnade honom, och sedan arresterade de Fanestil, satte på honom handbojor och tog honom i förvar.

10

Det här experimentet med offentlig liturgi som försoning och motstånd står i en djup biblisk tradition. Till exempel porträtterar Efesierbrevet aposteln Paulus som fånge (Ef 3:1–3) på grund av hans hängivna förkunnelse om Guds »hemlighet« som är drömmen om »att sammanfatta allting i Kristus« (Ef 1:9–10). Det centrala i denna hemlighet är den kosmiska effekten av Kristi död på korset, genom vilken aposteln menar att alla skiljemurar är rivna och alla stadgar som legitimerar fiendskap har upphävts (Ef 2:14–16).

I den antika hellenistiska kulturen ansågs den kulturella, ekonomiska och politiska konflikten mellan judar och hedningar som urtypen för all mänsklig fiendskap. Budskapet i Efesierbrevet slår dock fast att Kristus »i sin kropp« har skapat en ny social solidaritet mellan dessa grupper som varit främlingar för varandra, och det uttrycks specifikt i termer av »medborgarskap«: Kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet (grek politeias) i Israel, utan del (grek xenoi) i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. (Ef 2:12) Alltså är ni inte längre gäster och främlingar (grek xenoi), utan äger samma medborgarskap (grek sumpolitai) som de heliga och har ert hem hos Gud. (Ef 2:19) Denna radikala princip om »öppna gränser« var djupt stötande för båda grupperna. Judarna var en etnisk grupp som redan kämpade mot assimilationens krafter i den dominerande romerska kulturen, och tanken på att bjuda in sina forna fiender i sin egen tradition på lika villkor var ytterst svårsmält. På samma sätt kan romerska medborgare knappast ha längtat efter att få gå med i en marginaliserad och förtryckt grupp som inte ens hade egen suveränitet. Ändå är detta vad Efesierbrevet förkunnar: att bygga denna ofattbara bro på »Kristi rygg«.

11

Enligt texten har Kristi kors möjliggjort bygget av ett nytt »hus utan väggar« som beskrivs i kapitel 2:19–22 (notera den återkommande användningen av den grekiska roten oiko): Alltså är ni inte längre gäster och främlingar (ordagrant »utanför huset«, grek paroikoi), utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem (oikeoi) hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad (epoikodomē thentes) som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden (oikodomē) ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman (sunoikodomeisthe) till en andlig boning (katoikētērion) åt Gud. Detta odelade hus är inte arkitektoniskt utan organiskt, en mänsklig enhet, sammanfogad led för led och hjärta för hjärta (se 4:16).

Efesierbrevet är förödande för främlingsfientlighet och utestängande, då som nu (för en mer detaljerad genomgång, se Myers och Enns 2009, s 82 ff).

Nattvardsgudstjänsten vid gränsstaketet 2008–09 gör en trogen tolkning och praktisk handling av denna vision genom att försöka förverkliga en »kyrka utan gränser«. Efesierbrevet går rentav så långt som att säga att eftersom Kristus har dekonstruerat våra ideologier om nationer och etnisk segregering är kyrkans verkliga kallelse att förkunna detta mysterium för de högsta makterna och härskarna (Ef 3:9–10). Att följa denna kallelse i en splittrad värld innebär att utmana grundlagsfästa regler, kulturella föreställningar och institutionaliserade åtskillnader (2:15) som den »överskridande nattvarden« med pastor Fanestil och församlingarna mitt i gränskrigszonen mellan USA och Mexiko gjorde.

Eftersom Kristus har deklarerat shalom »för dem långt borta och för dem som är nära« (2:13, 17) bör kyrkan inte stillatigande acceptera murar av fiendskap. *** 12

Den här boken presenterar flera perspektiv på problemen och möjligheterna med att bli en »kyrka utan gränser«.1 Gud är papperslös är en teologisk och kyrkligt orienterad reflektion kring »migrantmission«. Som det inledande bibelstudiet ovan tydliggör hämtar jag mitt perspektiv till lika delar från det urgamla ordet och den samtida handlingen.

Kapitlen i boken är mina bibliska reflektioner kring frågor som är förknippade med immigrationsfrågans moraliska aspekter, såsom kulturella skillnader (kapitel 1), gästfrihet (kapitel 2), Guds vision om inkluderande (kapitel 3), att omfamna »annorlundaskap« (kapitel 4) och att välkomna flyktingen (kapitel 5).

Toran och profeterna varnade Israel för att skilja på ekonomiska och politiska flyktingar, eftersom de i JHVH:s ögon själva var »främlingar och gäster« (3 Mos 25:23). I stället skulle de behandla »fattiga och nödlidande« med värdighet och rättvisa (5 Mos 24:14). Denna grundläggande aktning för främlingen och kallelsen till solidaritet med invandraren fick fullt genomslag i både undervisning och handling hos Jesus från Nasaret. En vers på detta tema som ofta citeras är liknelsen i Matteusevangeliet om den yttersta domen, där Jesus berömmer dem som välkomnar honom i en främlings gestalt – och visar bort dem som inte gör det (Matt 25:35–46). Bibelstudierna i denna bok går dock längre än sådan välkänd terräng och undersöker starka texter i båda testamentena som sällan tas med i debatten om invandrare. På olika sätt uttrycker de ett gudomligt mandat att inkludera »främlingar« i kretsen av rättvisa och mänskliga rättigheter.

De senaste åren har flera intressanta böcker publicerats på temat om trons gemenskap och samtida frågor om immigration till USA. Dessa inkluderar: Ben Daniel: Neighbor: Christian Encounters with »Illegal« Immigration (2010), Gemma Talud Cruz: An intercultural Theology of Migration: Pilgrims in the Wilderness – Studies in Systematic Theology (2010), Miguel De La Torre: Trails of Hope and Terror: Testimonies on Immigration (2009), Donald Kerwin: And You Welcomed Me: Migration and Catholic Social Teaching (2009), Matt Soerens och Jenny Hwang: Welcoming the Stranger: Justice, Compassion & Truth in the Immigration Debate (2009), Daniel Carroll: Christians at the Border: Immigration, the Church, and the Bible (2008) samt Daniel Groody och Gioacchino (red): A Promised Land, A Perilous Journey: Theological Perspectives on Migration (2008). Se även Maruskin (2004). Den här boken komplementerar dessa studier utan att duplicera dem.

1

13

Vår bibliska tradition är stark och uthållig, men den har en avgörande svaghet: dess trovärdighet beror på människor som är beredda att låta »ordet bli människa«. Det är därför det är viktigt att läsaren tar sig an invandrares rättigheter i dag i sin egen kontext med kreativitet och uthållighet, i egenskap av lärjunge och medborgare. *** Frågor som handlar om geopolitiska definitioner av samhällen, om den fortgående och ofta ofrivilliga migrationen och om de sociala problem som uppstår när flyktingar flyttas och omlokaliseras är komplexa i vår moderna globala civilisation och förtjänar noggranna reflektioner och överväganden. Och det finns många sunda sociologiska och politiska argument (liksom statistiska belägg) för att invandringen står för en nettovinst för det mottagande samhället och för att demokratiskt sinnade medborgare borde stödja en rättvis behandling av invandrare. Men för kristna är dessa frågor ytterst sett teologiska, pastorala och berör kyrkan. Därför handlar den här boken mer om de djupare förankringarna av en trosgrundad etik kring »främlingen« ibland oss än om samtida debatter om invandringspolitik.

Politik är dock också viktigt, förstås, och jag hoppas att dessa texter ska kunna bidra till det aktuella (och alltmer polariserade) offentliga samtalet om kriminalisering av invandrare, familjeåterförening, amnesti och asyl. Men mitt främsta mål är att se förbi den dagsaktuella och hetsiga debatten och i stället reflektera över vad det betyder för kristna lärjungar att vara trogna en »papperslös« Gud och en Kristus som är en flykting (kapitel 5).

Jag är inte »neutral« när det gäller det kulturella krig som pågår kring invandringen. Jag är starkt hängiven den djupaste bibliska traditionen av och de samtida uttrycken för rättvisa för invandrare och »profetisk gästfrihet« (se kapitel 2). Den här inställningen kommer sig av mina egna erfarenheter av invandrare liksom från mina bibelstudier. Båda har lärt mig att Gud har en 14

särskilt relation till dem som är marginaliserade av sociala och politiska system och att kyrkan därmed också borde ha det. Ett av Jesus mest felciterade och missförstådda citat är »de fattiga har ni alltid hos er« (Mark 14:7). Som lösryckt citat används det ofta (och ofta cyniskt) av politiker och predikanter som vill ursäkta eller förminska fattigdom, som om Jesus slog fast att det var någonting oundvikligt, ett naturligt tillstånd eller, än värre, en del av en gudomlig plan. Egentligen identifierar Jesus kyrkans sanna sociala position. »Ni«, säger han till lärjungarna, »kommer alltid att vara bland de fattiga«.2 Och invandrare, särskilt de papperslösa, är bland de fattigaste och mest utsatta människorna i de västerländska samhällena i dag.

Jesus förstod att vårt perspektiv på marginaliserade människor beror på hur nära dem vi är. Tragiskt nog uppvisar de flesta av våra kyrkor liten närhet till de fattiga invandrarna, trots att de finns överallt ibland oss. Som medlem i en kyrka skriver jag också till mig själv och hoppas på att utmana och uppmuntra min församling till ett djupare engagemang.

Jag är mennonitisk teolog inom social rättvisa, samt lärare, numera baserad i Ventura County. Jag stötte på invandrarfrågan på tidigt 1980-tal när jag arbetade med ursprungsbefolkningars folkrättsrörelser i Pacific Southwest3 och med The Sanctuary Movement. Under min period med American Friends Service Committee i Pacific Southwest mellan 1987 och 1997 kom jag i nära kontakt med invandrarrättsfrågor på lokal nivå (organisering av daglönare), regional nivå (dokumentation av kränkningar av mänskliga rättigheter vid 2 Jesus anspelade faktiskt på Femte Mosebokens tradition av skuldavskrivning under Sabbatsåret (5 Mos 15:1–18). Snarare än att legitimera fattigdom var den här lagstiftningen till för att hindra mänskliga samhällens tendenser från att fördela makt och rikedom på ett sätt som skapade permanenta underklasser. Om återkommande skuldavskrivning genomfördes, »kommer det inte att finnas någon fattig hos dig« (5 Mos 5:4). Men den praktiskt sinnade författaren till Femte Moseboken anade helt riktigt att människor skulle försöka slingra sig ur den sociala rättvisans krav så att det tyvärr »aldrig kommer att saknas fattiga i landet«. Därför är en vaksam medkänsla lagens huvudpunkt: »Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land« (5 Mos 5:11). Det är denna tradition som Jesus hänvisar till i Mark 14:7.

3

USA:s Stillahavsdelstater: Kalifornien, Utah, Arizona, Nevada och Hawaii, övers anm.

15

gränserna i sydväst) och nationell nivå (påverkansarbete gentemot politiker samt utbildning). De flesta perspektiv som kommer till uttryck i boken utvecklades under den perioden, och min fru Elaine och jag fortsätter att formas av våra relationer med invandrarfamiljer i östra Los Angeles. Under senare år har jag stöttat arbetet med Clergy and Laity United for Economic Justice i södra Kalifornien och Interfaith Worker Justice på nationell nivå. Under allt detta finns ett psykologiskt arv av invandring, anpassning och motstridiga identiteter i min kropp, och jag reflekterar kort över det i efterskriften.

Som vit, välutbildad medelklassman talar jag inte »för« invandrare – jag vill bara stå tillsammans med dem. Det främsta syftet med den här boken är att utmana västerländska kyrkor med en gnutta social styrka till större politisk fantasi och ansvarstagande. Frågan som driver mig här är inte om kristna borde engagera sig för invandrares rättigheter, utan hur och varför. *** En teologisk vinkel på invandring kan bara göras med en kritisk medvetenhet om de sociala, historiska och politiska sammanhang som dessa frågor berör.

Alltför mycket av det offentliga samtalet i dag fokuserar på symptomatiska »problem«, utan att förstå deras orsaker, i synnerhet de ekonomiska och politiska krafter som knuffar respektive drar invandringen åt olika håll, förr och nu. Om våra församlingar ska kunna leva i solidaritet med de fattiga invandrarna måste vi förstå de större strukturer som flyttar omkring dem.

Som jag ser det finns det två huvudsakliga problem i de flesta nutida offentliga diskussionerna om »illegal invandring«. Det finns ett bristande historiskt perspektiv. Vi får aldrig glömma att den första invandringskrisen på den här kontinenten var när européerna koloniserade Amerika. Det ledde till tre stora olyckor: utplåning av de första kulturerna, deras suveränitet och kulturer; den våldsamma förflyttningen av miljontals afrikaner till Amerika genom slavhandeln; samt fattigdom för ett oräkneligt antal människor på 16

grund av hänsynslöst utnyttjande av naturtillgångar och arbetskraft. Som den kubanske emigranten Miguel de la Torre (2009) påminner oss om följer dagens fattiga immigranter bara spåren efter de rikedomar som deras länder bestals på för flera århundraden sedan.

Ett annat problem i dagens debatt är den typiska betoningen av faktorer som »drar« i stället för de som »knuffar« invandringen, vilket ständigt felaktigt framställer invandrare från tredje världen som opportunister som vill utnyttja bättre sociala och ekonomiska villkor i västländerna. Det är säkerligen sant om många av de legala invandrarna i dag – precis som det var för de flesta européer som invandrade till Amerika! Men majoriteten av de papperslösa invandrarna kommer som ett försök att överleva när de ofrivilligt har knuffats bort från sina hemländer och/eller försörjningsmöjligheter av militära, politiska och ekonomiska krafter bortom deras kontroll.

Krig och utländsk intervention har varit och fortsätter att vara en av de starkaste krafterna som »knuffar«. Man kan följa immigranternas spår under det senaste halvseklet direkt till effekterna av västvärldens politik gentemot de »sändande« länderna. *** USA är en »nation av immigranter«. Ända sedan Columbus har europeiska erövrare och amerikanska bosättare rättfärdigat sina anspråk på landet och dess frukter genom myter som tillskrev dem en gudomlig rätt att flytta för att söka frihet och nya möjligheter. När de väl har rotat sig har dessa myter dock vänts ut och in, och genom kompletterande myter om nationers äganderätt har de inskränkt eller förnekat nya (och etniskt annorlunda) invandrargrupper samma »rätt«. »Under de senaste två århundradena«, skriver Sassen, »har varje ny våg av invandrare mött ihärdigt motstånd från dem som kommit tidigare.« Men att fortsätta leva i förnekelse (hur bekväm den än är) av vårt förflutna är oacceptabelt för människor med en biblisk tro. Det var Israels bittra 17

erfarenhet av att fördrivas som var skälet till dess etik kring rättvisa och medkänsla med främlingen: »En invandrare får du inte kränka eller förtrycka: ni var ju själva invandrare i Egypten« (2 Mos 22:21). Som en pastoral uppgift kan därför inget vara viktigare för kyrkor än att hjälpa medlemmarna att arbeta igenom sina motstridiga identiteter som invandrare. Sådant arbete är avgörande för det som Dr Martin Luther King Jr kallade för »kampen för Amerikas själ«.

Jose Marti, en kubansk patriot från slutet av 1800-talet som var en kärnfull kritiker av USA:s imperialism, var trots allt förtjust i inskriptionen på Frihetsgudinnan vid firandet av USA:s 100-årsjubileum 1876. Den anmärkningsvärda texten av poeten Emma Lazarus (»Ge mig era trötta, era fattiga, era hunsade massor som längtar efter att andas fritt … Sänd dem, de hemlösa, av stormen fördrivna, till mig, jag lyfter min fackla invid den gyllene porten«) uppvisade för Marti en ordentlig motpol mot USA:s imperialism och etnocentrism.

Så länge den statyn står där kommer traditionen av att välkomna flyktingar och behandla dem rättvist att hemsöka oss. Kommer vi som är ättlingar till dem som inte lydde under några begränsningar att försöka resa oöverstigliga hinder? Kommer ättlingarna från Ellis Island att regla »den gyllene porten« (se kapitel 5), trots att vår ekonomiska och militära politik världen över fortsätter att skapa »av stormen fördrivna« befolkningar? Eller kommer vi att lyssna, som pastorerna Fanestil och Gates vid Friendship Park, till Kristi röst som talar genom de fattiga invandrarna: »Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig« (Upp 3:20).

Våra församlingars integritet och livskraften i vår syn på kroppen beror på hur vi besvarar de här frågorna. Jag ber att inspirationen från den här boken, både från Skriften och från vittnesbörden, ska hjälpa till att ge liv åt modigare och mer medkännande experiment i våra försök att bli en »kyrka utan gränser«.

18

Uppmaningar om gästfrihet och vårt ansvar gentemot den som är utsatt är ett återkommande tema genom hela Bibeln. Vad betyder detta för oss när flyktingpolitik och integration plötsligt står överst på alla agendor? Hur ska kyrkans folk agera?

Ched Myers, amerikansk teolog och politisk aktivist, är djupt engagerad i migrantfrågor. I Gud är papperslös gräver han djupt i ett antal olika bibeltexter och reflekterar över vad de har att säga om kulturella skillnader, gästfrihet, Guds vision om inkluderande, att omfamna »annorlundaskap« och att välkomna flyktingen.

ISBN 978-91-7315-501-4

9 789173 155014

www.argument.se