Skip to main content

Bibel 2026 utan noter konstskinn

Page 1


BIBEL 2026

ARGUMENT

EN RESA GENOM BIBELNS VÄRLD

FRÅN ÖKEN TILL STAD

De områden där Jesus rörde sig mest, det vill säga Galileen, Judeen och till viss del Samarien, motsvarar en yta på ungefär 5 × 20 mil. Ändå rymmer detta lilla område allt från bördiga slätter till höga berg och torra öknar. Dagens Israel, som också omfattar Negevöknen, är ungefär dubbelt så stort.

Herodes den store var kung över Judeen med romarnas godkännande fram till sin död år 4 f.Kr. (Eftersom Matteus säger att Jesus föddes under hans regeringsperiod, bör Jesus alltså ha fötts senast 4 f.Kr.) Därefter delades riket upp. Sonen Herodes Antipas regerade i Galileen och Pereen fram till 39 e.Kr. En annan son, Herodes Archelaos, fick regera över Samarien, Judeen och Idumeen. Han skötte sig så illa att romarna avsatte honom, och i stället fick en romersk prokurator styra. Den mest kända av dem är Pontius Pilatus, som var prokurator 26–36 e.Kr. Gränserna mellan Samarien, Judeen och Idumeen rörde sig över tid.

GALILEEN Jesus växte upp i Galileen och härifrån kom många av hans lärjungar. Han predikade här, botade många sjuka och gick på vattnet på Galileiska sjön.

➡ Läs i Matteus 28 om hur Jesus återvände till sina hemtrakter i Galileen efter uppståndelsen.

SAMARIEN När nordriket föll (se s. 8–9) deporterades delar av befolkningen och nya grupper bosatte sig i området. (Galileen, som också tillhörde nordriket, verkar i större utsträckning ha avfolkats. Det området kunde därför befolkas på nytt av judar efter den babyloniska fångenskapen.) Samarierna höll kvar vid tron på Israels Gud, men de religiösa traditionerna utvecklades separat från sydriket Juda. Därför ansåg judarna att samarierna var orena. På Jesus tid levde judar och samarier i fiendskap, och judar undvek helst att gå genom Samarien.

➡ Läs i Johannes 4:1–42 om när Jesus mötte en samarisk kvinna.

JUDEEN Judeen motsvarar ungefär sydriket Juda på Gamla testamentets tid. Här låg Jerusalems tempel, så här fanns också många skriftlärda och fariseer. Den romerske prokuratorn kom till Jerusalem under stora högtider, när risken för upplopp var stor. Både den religiösa och den politiska makten var alltså representerad här. Det gjorde att det var i Judeen som Jesus mötte mest motstånd. Samtidigt var det här de viktigaste händelserna utspelade sig, exempelvis hela påskveckan.

➡ Läs i Markus 10:1–12 om hur fariseer ville sätta Jesus på prov när han kom in i Judeen.

DET HELIGA LANDET PÅ JESUS TID

MEDELHAVET

SAMARIEN

IDUMEEN

JUDEEN

Moderna landsgränser är angivna för att underlätta orienteringen.

Galileiska sjön är bara drygt en mil bred, så du kan se över till andra sidan.

Judeens öken ligger precis öster om Jerusalem och sträcker sig till Döda havet.

SJÖ, FLOD OCH ÖKEN

GALILEISKA SJÖN Siljan är nästan dubbelt så stor som Galileiska sjön, som är ca 21 km lång och 13 km bred. Sjön gjorde att många, bland andra flera av lärjungarna, kunde sysselsätta sig som fiskare, och den bidrog också till att göra landskapet runt omkring bördigt. Jesus många liknelser utifrån jordbruk är helt logiska i den här miljön. Jesus gick längs med sjön när han kallade flera av sina lärjungar.

➡ Läs i Lukas 5:1–11 om hur Jesus under visade från en båt, gjorde ett under och kallade Petrus. Gennesaret är en slätt vid sjön.

➡ Läs i Markus 4:35–41 om hur Jesus stillade en storm.

➡ Läs i Matteus 14:22–33 om hur Jesus gick på vattnet.

JORDAN Jordanfloden är ca 25 mil lång och har sina källflöden norr om Israel.

Den förbinder Galileiska sjön med Döda havet. Den som vandrade från Galileen till Judeen kunde gå den närmaste vägen genom Samarien, eller på östra sidan om Jordan vilket ansågs tryggare.

➡ Läs i Matteus 3 om hur Johannes Döparen döpte Jesus i Jordan.

JUDEENS ÖKEN Judeens öken är en stenöken, inte en klassisk sandöken. Terrängen är brant – på ca 3 mil sjunker marken från 800 meter över havet vid Jerusalem till 400 meter under havet vid Döda havet.

➡ Läs i Matteus 3:1–6 om hur Johannes Döparen förkunnade i Judeens öken.

➡ Läs i Matteus 4 om hur Jesus frestades i öknen. Texten säger inte uttryckligen att det är i Judeens öken (i stället för Negevöknen, en sandöken i södra delen av det moderna Israel), men du hittar flera ledtrådar i texten.

STÄDER OCH BYAR

NASARET  Maria och Josef bodde i Nasaret, och det var här Jesus växte upp. Därför kallas han ofta »Jesus från Nasaret«. Nasaret var förmodligen en liten jordbruksby. Den judiska historikern Josefus nämner inte ens staden, vilket tolkas som att den inte var särskilt betydelsefull på den här tiden.

Paulus blev anklagad för att vara »ledare för nasareernas parti«, så nasaré blev alltså en synonym till benämningen kristen (Apg 24:5).

➡ Läs i Lukas 1:26–38 om hur ängeln Gabriel blev sänd till Nasaret.

➡ Läs i Mattus 2:19–23 om hur Jesus, Maria och Josef bosatte sig i Nasaret efter återkomsten från flykten till Egypten.

KAFARNAUM  Kafarnaum var en fiskeby vid Galileiska sjön. Här boddde Jesus under en period som vuxen, och han återvände ofta hit. »Han gav sig av från Nasaret och bosatte sig i Kafarnaum« (Matt 4:13).

Arkeologer har hittat ett bostadshus från Jesus tid i Kafarnaum. Från 100­talet

minskar hushållskeramiken bland de arkeologiska fynden och i stället dominerar stora förvaringskrukor och lampor. En förklaring skulle kunna vara att huset vid den tiden omvandlades från privat bostad till samlingslokal. På 400­talet byggdes en kyrka på platsen, och numera står Sankt Peters kyrka ovanpå med glasfönster ner mot den utgrävda kyrkan. Kyrkan från 400­talet skulle kunna tyda på att de första kristna betraktade detta som en viktig plats – kan det ha varit Petrus hus, där Jesus ofta bodde?

➡ Läs i Markus 1:21–34 om hur Jesus predikade i Kafarnaums synagoga och sedan helade Petrus svärmor.

➡ Läs i Markus 2:1–12 om hur Jesus botade en lam man som firades ner genom taket.

➡ Läs i Lukas 7:1–10 om hur Jesus botade en officers tjänare.

JERIKO Jeriko är en av världens äldsta städer. Det är dessutom världens lägst liggande stad, ca 250 meter under havet. Jerusalem ligger bara ett par mil bort, men höjdskillnaden är ca 1 000 meter. Det gjorde vägen mellan städerna brant och farlig, och den var ökänd för sina rövare.

Det kan vara därför Jesus använde vägen i liknelsen om den barmhärtiga samariern.

➡ Läs i Lukas 10:25–37 om den barmhärtiga samariern.

➡ Läs i Lukas 18:35–43 om hur Jesus botade en blind man.

➡ Läs i Lukas 19:1–10 om när Jesus mötte tullindrivaren Sackaios.

EMMAUS  Emmaus var en liten by som enligt Lukas låg ungefär en mil från Jerusalem. Platsen nämns bara en gång i Bibeln, och det är inte klarlagt exakt var staden låg.

➡ Läs i Lukas 24:13–36 om när två lärjungar på väg till Emmaus fick sällskap av en främling.

BETANIA  Betania ligger ca 2,5 km öster om Jerusalem, på andra sidan Olivberget. Här bodde syskonen Marta, Maria och Lasaros.

➡ Läs i Johannes 11:1–44 om hur Jesus uppväckte Lasaros.

BETLEHEM  Några kilometer söder om Jerusalem ligger Betlehem. Josef och Maria begav sig från Nasaret till Betlehem för att skattskriva sig där. När Jesus föddes där uppfylldes profetian i Mika 5:2 om att en kommande härskare skulle födas i Betlehem, den stad där David en gång smordes till kung.

Mager från Östern följde en stjärna och kom till Jerusalem för att hylla den nyfödda kungen. Kung Herodes den store tog hjälp av skriftlärda och överstepräster som berättade om profetian. Han sände iväg magerna, men lät sedan döda alla pojkar i Betlehem under två år. Det finns inga utombibliska källor som beskriver denna händelse, men Herodes ökända grymhet gör att den ändå är möjlig.

➡ Läs i Lukas 2 om hur Jesus föddes i Betlehem.

➡ Läs i Matteus 2:1–18 om magerna.

Ruiner av en synagoga i Kafarnaum.

Födelsekyrkan i Betlehem är byggd ovanpå platsen där Jesus föddes enligt kristen tradition.

JERUSALEM

»Liksom bergen omger Jerusalem, så omger Herren sitt folk nu och för evigt.« (Psaltaren 125:2)

Jerusalem ligger omringat av Judeens berg, där Olivberget är det mest kända. Mellan Jerusalem och bergen finns två dalar: Kidrondalen i öster och Hinnomdalen i söder. Själva staden ligger också högt, ca 760 meter över havet. Därför talar man i Bibeln om att »gå upp till Jerusalem«, oavsett varifrån man kommer. Från början låg Jerusalem på flera kullar, separerade av dalgångar. Dessa har fyllts ut genom avlagringar från tidigare bebyggelse. Den dalgång som tydligast kan anas är Tyropeondalen, som delade staden i en östlig och en västlig del.

SION Sion har haft många betydelser genom historien. Från början syftade det på det område kung David erövrade och gjorde till »Davids stad«. Senare blev det namnet för själva tempelområdet, och därmed också ett symboliskt namn för hela Israels folk. »Israel skall glädjas över sin skapare, Sions folk skall jubla över sin konung.« (Ps 149:2)

Det berg som i dag kallas Sion ligger söder om Gamla staden och är ett helt annat berg.

➡ Läs en hyllning till Guds stad på Sions berg i Psaltaren 48.

OLIVBERGET Olivberget har fått sitt namn från de många olivlundar som tidigare fanns på bergssluttningen. Här rörde sig Jesus ofta, framför allt under påskveckan. Betania (där Marta, Maria och Lasaros bodde) ligger rakt öster om Jerusalem, på Olivbergets östra sida. Jesus återvände till himlen från Olivberget enligt Apostlagärningarna 1:9–12.

Efter templets förstörelse blev Olivberget en viktig plats för tillbedjan och klagan. Eftersom Olivberget är högre än Jerusalem gav det utsikt över det förlorade templet.

➡ Läs i Lukas 19:28–40 om intåget i Jerusalem via Olivberget.

GOLGOTA Golgota betyder »skallens plats«, och syftar förmodligen på kullens form. Här korsfästes Jesus. Platsen bör ha legat utanför Jerusalems stadsmurar, eftersom både judar och romare normalt

Jerusalem under Jesus tid

Utökat stadsområde under Herodes Agrippa

Modern stadsmur

Tredjemuren

Golgota

Andramuren

Port Port Herodes palats Port

Betsatadammen

Antoniafästningen

Tempelområdet

Första muren

ÖVRESTADEN

Teater

NEDRESTADEN

HINNOMDALEN

Hesekiels tunnel Siloadammen Port

höll avrättningar utanför staden. Romarna ville att korsfästningarna skulle fungera som avskräckande exempel, så det är också troligt att avrättningsplatsen låg längs en av Jerusalems utfartsleder där många passerade. Det stämmer också med Matteus beskrivning: »De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet.« (Matteus 27:39)

➡ Läs i Johannes 19:13–37 om hur Jesus korsfästes på Golgota.

Jerusalem på kung Davids tid var mycket mindre än staden är i dag. Den bestod troligtvis bara av remsan till höger om Tyropeondalen upp till tempelfundamentet. Salomo utvidgade staden en bit norrut när han byggde templet. Övre staden låg högre än nedre staden. I övre staden bodde överklassen och prästerskapet. Här låg överstepräst Kajafas hus. Nedre staden var mer tätbefolkad.

OLIVBERGET

Getsemane

Kvinnornas förgård Männens förgård Altaret

källan

Det allra heligaste

Icke-judarnas förgård

Östra porten

Sköna porten

KUNGLIGAPELARGÅNGEN

GETSEMANE

Johannesevangeliet kallar Getsemane för en trädgård. Namnet betyder ungefär »olivpress« och anknyter till platsens läge vid foten av Olivberget. Här har det alltså förmodligen skett arbete med att tillverka olivolja från träden. Enligt Josefus högg romarna ner träden runt Jerusalem år 70 e.Kr., så de träd som i dag står på platsen är inte från Jesus tid.

➡ Läs i Matteus 26:36–46 om hur Jesus bad i Getsemane.

BIBELN

BIBEL 2026

Bibelkommissionens översättning (Gamla testamentet)

Svenska bibelsällskapets översättning (Nya testamentet)

GAMLA TESTAMENTET

Första Moseboken (1 Mos) 14

Andra Moseboken (2 Mos) ......................... 58

Tredje Moseboken (3 Mos)......................... 94

Fjärde Moseboken (4 Mos) ....................... 120

Femte Moseboken (5 Mos)....................... 157

Josua (Jos)................................................. 189

Domarboken (Dom) ................................. 209

Rut (Rut) ................................................... 230

Första Samuelsboken (1 Sam) ................. 233

Andra Samuelsboken (2 Sam) 260

Första Kungaboken (1 Kung) ................... 283

Andra Kungaboken (2 Kung) ................... 310 Första Krönikeboken (1 Krön) ................. 337

Andra Krönikeboken (2 Krön) ................. 361 Esra (Esr) ..................................................

Jeremia (Jer) ............................................. 612 Klagovisorna (Klag) .................................. 669

(Hes) .......................................... 676

(Dan) ............................................. 719 Hosea (Hos).............................................. 732 Joel (Joel) .................................................. 741

(Sef) .............................................

(Hagg) .......................................... 771

(Sak) ............................................. 773

(Mal) ............................................. 781

TILLÄGG TILL GAMLA TESTAMENTET

Tobit (Tob) ................................................ 786

Judit (Jud) ................................................. 798

Ester enl den grekiska texten (Est Gr).... 812

Första Mackabeerboken (1 Mack) ............ 822

Andra Mackabeerboken (2 Mack) ............ 853

Tillägg till Daniel (Till Dan) ...................... 947

Manasses bön (Man) ................................ 952

Salomos vishet (Vish) .............................. 876 Jesus Syraks vishet (Syr) .......................... 892 Baruk (Bar) ............................................... 939 Jeremias brev (Jer br) ............................... 944

NYA TESTAMENTET

Matteusevangeliet (Matt) ......................... 956

Markusevangeliet (Mark) ......................... 986

Lukasevangeliet (Luk) ............................ 1006

Johannesevangeliet (Joh) ....................... 1039

Apostlagärningarna (Apg) ..................... 1063

Romarbrevet (Rom) ............................... 1094

Första Korinthierbrevet (1 Kor) ............. 1107

Andra Korinthierbrevet (2 Kor) ............. 1120

Galaterbrevet (Gal) 1128

Efesierbrevet (Ef)................................... 1133

Filipperbrevet (Fil) ................................. 1137

Kolosserbrevet (Kol)............................... 1140

Första Thessalonikerbrevet (1 Thess) ..... 1143

Andra Thessalonikerbrevet (2 Thess) ...... 1146

Första Timotheosbrevet (1 Tim) ............ 1148

Andra Timotheosbrevet (2 Tim) ............ 1152

Titusbrevet (Tit) ..................................... 1155

Filemonbrevet (Filem) ............................ 1157

Hebreerbrevet (Heb) .............................. 1158

Jakobsbrevet (Jak) .................................. 1168

Första Petrusbrevet (1 Pet) .................... 1172

Andra Petrusbrevet (2 Pet) .................... 1176

Första Johannesbrevet (1 Joh) 1179

Andra Johannesbrevet (2 Joh)................ 1183

Tredje Johannesbrevet (3 Joh) ............... 1184

Judasbrevet (Jud) .................................... 1185

Uppenbarelseboken (Upp) .................... 1187

BIBELSÄLLSKAPETS KOMPLEMENT TILL NT 2026

Teckenförklaringar ............................... 1204 Ordförklaringar .................................... 1206

GAMLA TESTAMENTET

FÖRSTA MOSEBOKEN

GUD SKAPAR VÄRLDEN

11I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

2Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. 3Gud sade: »Ljus, bli till!« Och ljuset blev till. 4Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

6Gud sade: »I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.« Och det blev så. 7Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. 8Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

9Gud sade: »Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.«

Och det blev så. 10Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. 11Gud sade: »Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.« Och det blev så. 12Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. 13Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

14Gud sade: »På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. 15De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.« Och det blev så. 16Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. 17Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, 18att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. 19Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

20Gud sade: »Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet.« 21Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. 22Gud välsignade dem och sade: »Var fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.« 23Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

24Gud sade: »Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.« Och det blev så. 25Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott.

26Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.« 27Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. 28Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.«

29Gud sade: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. 30Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.« Och det blev så. 31Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

21Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. 2Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. 3Gud

välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.

4Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.

MÄNNISKAN I EDENS TRÄDGÅRD

När Herren Gud gjorde jord och himmel, 5när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den – 6men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken

– 7då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.

8Och Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format. 9Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.

10En flod rinner upp i Eden och bevattnar trädgården. Sedan delar den sig i fyra armar. 11Den första heter Pishon, den flyter kring Havila, ett land där det finns guld. 12Guldet i det landet är fint, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. 13Den andra floden heter Gichon, den flyter kring Kush. 14Den tredje floden heter Tigris, den rinner öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.

15Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. 16Herren Gud gav detta bud: »Du får äta av alla träd i trädgården 17utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö.«

18Herren Gud sade: »Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.« 19Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den.

20Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. 21Då

försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. 22Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. 23Då sade mannen:

»Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen.«

24Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.

MÄNNISKANS OLYDNAD OCH STRAFF

25Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför varandra.

31Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: »Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?« 2Kvinnan svarade:

»Vi får äta frukt från träden, 3men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.« 4Ormen sade: »Ni kommer visst inte att dö. 5Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.« 6Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.

8De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. 9Men Herren Gud ropade på mannen: »Var är du?« 10Han svarade: »Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.« 11Herren Gud sade: »Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?« 12Mannen svarade: »Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.« 13Då sade Herren Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort?« Hon svarade: »Ormen lurade mig, och jag åt.«

14Då sade Herren Gud till ormen:

»Du som gjorde detta, förbannad skall du vara, utstött från boskapen och de vilda djuren.

På din buk skall du kräla och jord skall du äta så länge du lever.

15Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen.«

16Till kvinnan sade han:

»Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn.

Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.«

17Till mannen sade han:

»Du som lyssnade till din hustru och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av, förbannad skall marken vara för din skull. Med möda skall du hämta din näring från den så länge du lever, 18törne och tistel skall den ge dig.

Du skall äta av växterna på marken, 19du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden.

Ty av den är du tagen, jord är du och jord skall du åter bli.«

20Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till alla som lever. 21Herren Gud gjorde kläder av skinn åt mannen och kvinnan och klädde dem.

22Herren Gud sade: »Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid.« 23Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. 24Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.

KAIN OCH ABEL

1Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. »Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp«, sade hon. 2Därefter födde hon Abel, Kains bror.

Abel var herde och Kain brukade jorden. 3En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. 4Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva 5men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. 6Herren sade till Kain: »Varför är du vred, och varför sänker du blicken? 7Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.«

8Kain sade till sin bror Abel: »Kom med ut på fälten.« Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.

9Herren sade till Kain: »Var är din bror Abel?« Han svarade: »Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?« 10Herren sade: »Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. 11Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. 12Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.« 13Kain sade till Herren: »Mitt straff är för tungt att bära. 14Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden. Vem som helst som möter mig kan döda mig.« 15Herren svarade honom: »Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.« Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. 16Och Kain drog bort, undan Herren, och slog sig ner i landet Nod, öster om Eden.

KAINS ÄTTLINGAR

17Kain låg med sin hustru, och hon blev havande och födde Henok. Han byggde då en stad och kallade den Henok efter sin son. 18Henok fick en son, Irad, och Irad blev far till Mechujael, Mechujael blev far till Metushael och Metushael blev far till Lemek. 19Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada, den andra hette Silla. 20Ada födde Javal, och han blev stamfar till dem som bor i tält och håller boskap. 21Hans bror hette Juval, och han blev stamfar till alla som spelar lyra och flöjt. 22Också Silla födde en son, Tuval

Kain, stamfar till alla kopparsmeder och järnsmeder. Tuval Kain hade en syster, Naama.

23Lemek sade till sina hustrur:

»Ada och Silla, lyssna till mig, Lemeks hustrur, hör mina ord.

Jag dödar en man för ett sår, en yngling för en skråma.

24Kain blir hämnad sju gånger om, Lemek sjuttiosju.«

SET

25Åter låg Adam med sin hustru, och hon födde en son. Hon gav honom namnet Set, »ty«, sade hon, »Gud har skänkt mig ett nytt barn i stället för Abel, som Kain dödade«. 26Också Set fick en son, och han gav honom namnet Enosh.

Det var vid denna tid man började åkalla Herren.

ADAMS SLÄKTTAVLA

51Detta är Adams släkttavla. Då Gud skapade människan gjorde han henne lik Gud. 2Som man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa när de skapades.

3När Adam var 130 år fick han en son som liknade honom och var hans avbild; han gav honom namnet Set. 4Efter Sets födelse levde Adam 800 år och fick söner och döttrar. 5Adams hela livstid blev 930 år; sedan dog han.

6När Set var 105 år blev han far till Enosh. 7Efter Enoshs födelse levde Set 807 år och fick söner och döttrar. 8Sets hela livstid blev 912 år; sedan dog han.

9När Enosh var 90 år blev han far till Kenan. 10Efter Kenans födelse levde Enosh 815 år och fick söner och döttrar. 11Enoshs hela livstid blev 905 år; sedan dog han.

12När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel. 13Efter Mahalalels födelse levde Kenan 840 år och fick söner och döttrar. 14Kenans hela livstid blev 910 år; sedan dog han.

15När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered. 16Efter Jereds födelse levde Mahalalel 830 år och fick söner och döttrar. 17Mahalalels hela livstid blev 895 år; sedan dog han.

18När Jered var 162 år blev han far till Henok.

19Efter Henoks födelse levde Jered 800 år och fick söner och döttrar. 20Jereds hela livstid blev 962 år; sedan dog han.

21När Henok var 65 år blev han far till Metushelach. 22Efter Metushelachs födelse levde Henok 300 år och fick söner och döttrar. 23Henoks hela livstid blev 365 år. 24Henok levde i gemenskap med Gud. Sedan fanns han inte mer, ty Gud tog honom härifrån.

25När Metushelach var 187 år blev han far till Lemek. 26Efter Lemeks födelse levde Metushelach 782 år och fick söner och döttrar. 27Metushelachs hela livstid blev 969 år; sedan dog han.

28När Lemek var 182 år fick han en son. 29Han gav honom namnet Noa, »ty«, sade han, »denne skall ge oss lättnad i vårt arbete och vår möda när vi brukar jorden som Herren har förbannat«. 30Efter Noas födelse levde Lemek 595 år och fick söner och döttrar. 31Lemeks hela livstid blev 777 år; sedan dog han.

32När Noa hade levt i 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.

JÄTTARNA

61När människorna nu började bli talrika på jorden och döttrar föddes åt dem, 2såg gudaväsendena att människornas döttrar var vackra, och dem de tyckte bäst om tog de till hustrur. 3Då sade Herren: »Min livsande skall inte bli kvar i människan för alltid – hon är dock av kött. Hennes livstid skall vara 120 år.«

4På den tiden – och även senare – när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort.

NOA OCH FLODEN

5Herren såg att ondskan på jorden var stor; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda. 6Då ångrade Herren bittert att han hade gjort människor på jorden. 7Herren sade: »Människorna som jag har skapat skall jag utplåna från jordens yta, och med dem alla fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag gjorde dem.« 8Men Noa hade vunnit Herrens välvilja.

40 BIBELTEMAN

GUD

KÄRLEKSFULL

2 Mos 34:6–7 – Herren är sen till vrede och rik på kärlek.

Jer 31:3 – Med evig kärlek älskar jag dig.

Sef 3:17 – Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek.

Joh 3:16 – Gud älskade världen så mycket att han gav den sin son.

Rom 5:8 – Gud bevisar sin kärlek genom att Kristus dog medan vi ännu var syndare.

Rom 8:38–39 – Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek.

Ef 3:16–19 – Jesus kärlek övergår all kunskap.

1 Joh 3:1 – Vilken kärlek Fadern har gett oss: vi får kallas Guds barn.

1 Joh 4:7–10 – Låt oss älska varandra, för kärleken är av Gud.

1 Joh 4:16 – Gud är kärlek och de som förblir i kärleken förblir i Gud.

Reflektera

• Vilket ord skulle du använda för att beskriva Guds kärlek?

• Vem eller vilka skulle du helst vilja nå med Guds kärlek?

• Vad påminner dig om Guds kärlek även när livet känns mörkt?

x Praktisk utmaning

Visa kärlek på ett konkret sätt denna vecka, kanske gentemot någon som inte väntar sig det.

HELIG OCH BARMHÄRTIG

2 Mos 3:5 – Ta av dig dina skor, du står på helig mark.

1 Sam 2:2 – Ingen är helig som Gud.

Ps 103:8–11 – Barmhärtig och nådig är Herren.

Ps 145:17 – Herren är rättfärdig och kärleksfull allt han gör.

Jes 6:1–3 – Helig, helig, helig är Herren Sebaot.

Luk 1:49–50 – Guds namn är heligt, och hans barmhärtighet varar från släkte till släkte.

Luk 6:36 – Var barmhärtiga så som er Far är barmhärtig.

Joh 1:14 – Jesus är full av nåd och sanning.

Heb 4:16 – Barmhärtighet vid nådens tron.

1 Pet 1:15–16 – Ni ska vara heliga, för jag är helig.

Reflektera

• Hur uppfattar du Guds helighet – skapar den rädsla, längtan, vördnad eller något annat i dig?

• Vad innebär det för dig att leva heligt?

• När kan du visa barmhärtighet?

x Praktisk utmaning

Försök under den kommande veckan

att kombinera tydlighet och barmhärtighet i en utmanande situation.

GUD

GUDS LÖFTEN

Jes 41:10 – Jag är med dig, ger dig styrka och hjälper dig.

Jes 43:25 – Jag utplånar dina brott, jag minns inte dina synder.

Jes 66:13 –Som en mor tröstar sitt barn, så ska jag trösta er.

Jer 29:11 – Jag ger er en framtid och ett hopp.

Jer 31:3 – Med evig kärlek älskar jag dig.

Hes 36:26 – Jag ska ge er ett nytt hjärta och fylla er med ny ande.

Matt 28:20 – Jag är med er alla dagar till tidens slut.

Luk 4:16–21 – Jag har kommit för att förkunna befrielse för de fångna och ge de förtryckta frihet.

Joh 14:27 – Min frid ger jag er.

Heb 13:5 – Jag ska aldrig lämna dig, aldrig överge dig.

Reflektera

• Vilket av dessa löften behöver du mest just nu?

• Hur kan du hålla fast vid Guds löften när Gud känns långt borta?

• Vad betyder löftet att Gud är med dig varje dag för dig?

x Praktisk utmaning

Skicka en hälsning med ett av Guds löften till någon som du tror behöver höra det.

GUDS TID

Pred 3:11 – Gud har gjort allt skönt i sin tid.

Ords 25:11 – Som guldäpplen är ord i rättan tid.

Jes 55:8–9 – Guds planer är inte våra planer.

Mark 1:15 – Tiden är inne, Guds rike är nära.

Mark 13:13 – Håll er vakna, ni vet inte när tiden är inne.

Joh 7:6 – Jesus tid har ännu inte kommit.

Rom 5:6 – Kristus dog för oss när tiden var inne.

Gal 4:4 – När tiden var inne sände Gud sin Son.

Gal 6:9 – När tiden är inne får vi skörda.

2 Pet 3:8–9 – Herren dröjer inte, utan är tålmodig.

Reflektera

• Vad i ditt liv kräver just nu mognad mer än handling?

• Finns det tillfällen då du riskerar att förväxla effektivitet med att göra Guds vilja?

• När har du svårt att acceptera att Guds timing skiljer sig från din?

x Praktisk utmaning

Välj en dag eller ett tillfälle den kommande veckan då du sänker tempot och ber: »Gud, visa mig vad jag ibland missar.«

HOPP

Ps 33:18 – Herren vakar över dem som hoppas på hans nåd.

Ps 62:6 – Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer mitt hopp.

Ps 71:5 – Du är mitt hopp, Herre.

Jes 33:2 – Herre, till dig står vårt hopp. Var vår hjälp i nädens stund.

Jer 29:11 – Jag ska ge er en framtid och ett hopp.

Rom 4:18 – Där allt hopp var ute höll

Abraham fast vid hoppet.

Rom 5:5 – Hoppet låter oss inte stå där med skam.

Rom 8:24-25 – Vi hoppas på det vi inte ser.

Rom 15:13 – Må hoppets Gud fylla er med glädje och frid.

Heb 10:23 – Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för den som gav löftet är trofast.

Reflektera

• Vad är hopp för dig – är det känsla, övertygelse, handling eller något annat?

• Vad ger dig hopp just nu?

• Hur kan man behålla hoppet när livet gör ont?

x Praktisk utmaning

Skriv ner tre saker som ger dig hopp och läs dem varje morgon den kommande veckan.

FÖRLÅTELSE

För mänsklig förlåtelse, se s. 210.

Ps 32:3–5 – Då erkände jag min synd för dig … Och du förlät min synd och skuld.

Ps 86:5 – Herre, du är god, du förlåter, rik på kärlek till alla som åkallar dig.

Ps 78:38 – Gud är barmhärtig, förlåter synder.

Ps 103:12–12 – Så långt som öster är från väster, så långt från oss förvisar han vår synd.

Jer 31:34 – Jag ska förlåta deras skuld och inte längre minnas deras synd.

Mika 7:18–19 – Vilken gud är som du, tar bort skuld och förlåter synd.

Matt 6:12 – Förlåt oss våra skulder.

Luk 23:34 – Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.

Apg 10:43 – Var och en som tror på honom ska få syndernas förlåtelse.

1 Joh 1:7–9 – Han är trofast och rättfärdig, så att han förlåter.

Reflektera

• Vad händer med oss när vi bär på skuld som vi inte kan släppa?

• Vad gör att Guds förlåtelse känns verklig för dig?

• Hur skulle du vilja att Guds förlåtelse påverkar din vardag?

x Praktisk utmaning

Lär dig en bibelvers om att Gud förlåter utantill, så att du kan plocka fram den ur minnet när den behövs.

LJUS OCH MÖRKER

1 Mos 1:3–4 – Gud skapar ljuset och skiljer det från mörkret.

Ps 36:10 – Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.

Ps 119:105 – Ditt ord är en lykta för min fot.

Jes 9:2 – Folket som vandrar i mörkret ser ett stort ljus.

Matt 5:14–16 – Ni är världens ljus.

Joh 1:5 – Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte fått grepp om det.

Joh 8:12 – Jesus är världens ljus.

Rom 13:12 – Låt oss lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning.

Ef 5:8–9 – Lev som ljusets barn.

1 Joh 1:5–7 – Gud är ljus och inget mörker finns i honom.

Reflektera

• Finns det områden i ditt liv som du helst håller i mörker?

• Kan ljus ibland användas på ett sårande sätt? Hur då?

• Vad innebär det konkret att »leva som ljusets barn«?

x Praktisk utmaning

Gör något den kommande veckan för att sprida ljus i en mörk situation.

NÅD

2 Mos 34:6–7 – Herren är barmhärtig och nådig, sen till vrede och rik på kärlek.

Ps 23:6 – Din godhet och nåd ska följa mig alla dagar.

Ps 33:22 – Låt din nåd vila över oss, ty vi hoppas på dig.

Jes 55:1–3 – Kom hit och få vatten och säd utan pengar.

Joh 1:16–17 – Nåd och sanning kom genom Jesus Kristus.

Apg 15:11 – Vi blir räddade genom Jesus nåd.

Rom 3:23–24 – Alla har syndat, men som en gåva blir de rättfärdiga av hans nåd.

Rom 6:14 – Ni står inte under lagen utan under nåden.

2 Kor 12:9 – Min nåd är dig nog.

Ef 2:8–9 – Av nåd är ni räddade, inte av gärningar.

Reflektera

• Varför kan det vara svårare att ta emot nåd än att prestera?

• Om nåd skulle prägla ditt liv lite mer, vad skulle förändras?

• Finns det något område där du skulle behöva ta emot Guds nåd?

x Praktisk utmaning

Ge någon annan nåd denna vecka –välj vänlighet, tålamod och mildhet i stället för att kräva din rätt.

1 Joh ......... 1179

1 Kor ......... 1107

1 Krön ........ 337

1 Kung ....... 283

1 Mack ...... 822

1 Mos ............ 14

1 Pet.......... 1172

1 Sam 233 1 Thess 1143

1 Tim 1148

2 Joh 1183

2 Kor 1120

2 Krön 361 2 Kung ....... 310 2 Mack ...... 853

2 Mos ............ 58

2 Pet.......... 1176

2 Thess .... 1146 2 Tim......... 1152

1128

........... 986

............ 956

........... 756

............. 762

752

515

745

1063

939

1158

.............. 676

.............. 732

v ....... 550

............. 1168 Jer................ 612 Jer br .......... 944 Jes ............... 556 Job .............. 419 Joel.............. 741 Joh ............ 1039

Jona ............ 754 Jos ............... 189 Jud .............. 798 Jud ............ 1185

Klag 669

1140

1094

.............. 773

............... 768

............... 892

Dan ...... 947 Tit ............... 1155 Tob .............. 786 Upp ........... 1187 Vish ............. 876

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Bibel 2026 utan noter konstskinn by Argument Förlag - Issuu