Bibel 2026 slim tegel

BIBEL 2026

ARGUMENT

EN RESA GENOM

BIBELNS VÄRLD

3

Nya testamentet

FRÅN ÖKEN TILL STAD De områden där Jesus rörde sig mest, det vill säga Galileen, Judeen och till viss del Samarien, motsvarar en yta på unge­ fär 5 × 20 mil. Ändå rymmer detta lilla område allt från bördiga slätter till höga berg och torra öknar. Dagens Israel, som också omfattar Negevöknen, är ungefär dubbelt så stort.

Herodes den store var kung över Ju­ deen med romarnas godkännande fram till sin död år 4 f.Kr. (Eftersom Matteus säger att Jesus föddes under hans reger­ ingsperiod, bör Jesus alltså ha fötts senast 4 f.Kr.) Där­efter delades riket upp. Sonen Herodes Antipas regerade i Galileen och Pereen fram till 39 e.Kr. En annan son, Herodes Archelaos, fick regera över Sama­ rien, Judeen och Idumeen. Han skötte sig så illa att romarna avsatte honom, och i stället fick en romersk prokurator sty­ ra. Den mest kända av dem är Pontius Pilatus, som var prokurator 26–36 e.Kr. Gränserna mellan Samarien, Judeen och Idumeen rörde sig över tid.

SAMARIEN När nordriket föll (se s.

8–9) deporterades delar av befolkningen och nya grupper bosatte sig i området.

(Galileen, som också tillhörde nordriket, verkar i större utsträckning ha avfolkats.

Det området kunde därför befolkas på nytt av judar efter den babyloniska fången­­skapen.) Samarierna höll kvar vid tron på Israels Gud, men de religiösa traditionerna utvecklades separat från sydriket Juda. Därför ansåg judarna att samarierna var orena. På Jesus tid levde judar och samarier i fiendskap, och judar undvek helst att gå genom Samarien. ➡ Läs i Johannes 4:1–42 om när Jesus mötte en samarisk kvinna.

JUDEEN Judeen motsvarar ungefär syd­ riket Juda på Gamla testamentets tid.

Här låg Jerusalems tempel, så här fanns också många skriftlärda och fariseer. Den romerske prokuratorn kom till Jerusalem under stora högtider, när risken för upp­ lopp var stor. Både den religiösa och den politiska makten var alltså representerad här. Det gjorde att det var i Judeen som Jesus mötte mest motstånd. Samtidigt var det här de viktigaste händelserna utspela­ de sig, exempelvis hela påskveckan. ➡ Läs i Markus 10:1–12 om hur fariseer ville sätta Jesus på prov när han kom in i Judeen.

GALILEEN Jesus växte upp i Galileen och härifrån kom många av hans lärjungar.

Han predikade här, botade många sjuka och gick på vattnet på Galileiska sjön. ➡ Läs i Matteus 28 om hur Jesus åter­ vände till sina hemtrakter i Galileen efter uppståndelsen.

12

Caesarea Filippi

GALILEEN

DET HELIGA LANDET PÅ JESUS TID

Kafarnaum Kana Galileiska sjön Nasaret Nain

Caesarea

DEKAPOLIS Jordan

Kan vi uttrycka det röda på ett MEDELHAVET sätt som inte blir halva bildtex­ ten?

Samaria

SAMARIEN

Sykar

Joppe

PEREEN Jeriko Jerusalem

JUDE ENS Ö KEN

JUDEEN

Betania Betlehem

IDUMEEN

Moderna landsgränser är angivna för att underlätta orienteringen.

13

Döda havet

Emmaus

Galileiska sjön är bara drygt en mil bred, så du kan se över till andra sidan.

Judeens öken ligger precis öster om Jerusalem och sträcker sig till Döda havet.

14

SJÖ, FLOD OCH ÖKEN GALILEISKA SJÖN Siljan är nästan dubbelt så stor som Galileiska sjön, som är ca 21 km lång och 13 km bred. Sjön gjorde att många, bland andra flera av lärjungarna, kunde sysselsätta sig som fiskare, och den bidrog också till att göra landskapet runt omkring bördigt. Jesus många liknelser utifrån jordbruk är helt logiska i den här miljön. Jesus gick längs med sjön när han kallade flera av sina lärjungar. ➡ Läs i Lukas 5:1–11 om hur Jesus under­visade från en båt, gjorde ett under och kallade Petrus. Gennesa­ ret är en slätt vid sjön. ➡ Läs i Markus 4:35–41 om hur Jesus stillade en storm. ➡ Läs i Matteus 14:22–33 om hur Jesus gick på vattnet.

➡ Läs i Matteus 3:1–6 om hur Johannes Döparen förkunnade i Judeens öken. ➡ Läs i Matteus 4 om hur Jesus fres­ tades i öknen. Texten säger inte ut­ tryckligen att det är i Judeens öken (i stället för Negevöknen, en sandöken i södra delen av det moderna Israel), men du hittar flera ledtrådar i texten.

STÄDER OCH BYAR NASARET Maria och Josef bodde i Nasa­ ret, och det var här Jesus växte upp. Där­ för kallas han ofta »Jesus från Nasaret«.

Nasaret var förmodligen en liten jord­ bruksby. Den judiska historikern Josefus nämner inte ens staden, vilket tolkas som att den inte var särskilt betydelsefull på den här tiden.

Paulus blev anklagad för att vara »led­ are för nasareernas parti«, så nasaré blev alltså en synonym till benämningen kris­ ten (Apg 24:5). ➡ Läs i Lukas 1:26–38 om hur ängeln Gabriel blev sänd till Nasaret. ➡ Läs i Mattus 2:19–23 om hur Jesus, Maria och Josef bosatte sig i Nasaret efter återkomsten från flykten till Egypten.

JORDAN Jordanfloden är ca 25 mil lång

och har sina källflöden norr om Israel.

Den förbinder Galileiska sjön med Döda havet. Den som vandrade från Galileen till Judeen kunde gå den närmaste vägen genom Samarien, eller på östra sidan om Jordan vilket ansågs tryggare. ➡ Läs i Matteus 3 om hur Johannes Döparen döpte Jesus i Jordan.

KAFARNAUM Kafarnaum var en fiske­

by vid Galileiska sjön. Här boddde Jesus under en period som vuxen, och han återvände ofta hit. »Han gav sig av från Nasaret och bosatte sig i Kafarnaum« (Matt 4:13).

Arkeologer har hittat ett bostadshus från Jesus tid i Kafarnaum. Från 100-talet

JUDEENS ÖKEN Judeens öken är en

stenöken, inte en klassisk sandöken.

Terrängen är brant – på ca 3 mil sjunker marken från 800 meter över havet vid Jerusalem till 400 meter under havet vid Döda havet.

15

Nya testamentet

minskar hushållskeramiken bland de ar­ keologiska fynden och i stället dominerar stora förvaringskrukor och lampor. En förklaring skulle kunna vara att huset vid den tiden omvandlades från privat bostad till samlingslokal. På 400-talet byggdes en kyrka på platsen, och numera står Sankt Peters kyrka ovanpå med glasfönster ner mot den utgrävda kyrkan. Kyrkan från 400-talet skulle kunna tyda på att de för­ sta kristna betraktade detta som en viktig plats – kan det ha varit Petrus hus, där Jesus ofta bodde? ➡ Läs i Markus 1:21–34 om hur Jesus predikade i Kafarnaums synagoga och sedan helade Petrus svärmor. ➡ Läs i Markus 2:1–12 om hur Jesus botade en lam man som firades ner genom taket. ➡ Läs i Lukas 7:1–10 om hur Jesus botade en officers tjänare.

EMMAUS Emmaus var en liten by som enligt Lukas låg ungefär en mil från Je­ rusalem. Platsen nämns bara en gång i Bibeln, och det är inte klarlagt exakt var staden låg. ➡ Läs i Lukas 24:13–36 om när två lärjungar på väg till Emmaus fick sällskap av en främling.

BETANIA Betania ligger ca 2,5 km öster om Jerusalem, på andra sidan Oliv­berget.

Här bodde syskonen Marta, Maria och Lasaros. ➡ Läs i Johannes 11:1–44 om hur Jesus uppväckte Lasaros.

BETLEHEM Några kilometer söder om Jerusalem ligger Betlehem. Josef och Maria begav sig från Nasaret till Betle­ hem för att skattskriva sig där. När Jesus föddes där uppfylldes profetian i Mika 5:2 om att en kommande härskare skulle födas i Betlehem, den stad där David en gång smordes till kung.

Mager från Östern följde en stjärna och kom till Jerusalem för att hylla den nyfödda kungen. Kung Herodes den store tog hjälp av skriftlärda och överste­präster som berättade om profetian. Han sände iväg magerna, men lät sedan döda alla pojkar i Betlehem under två år. Det finns inga utombibliska källor som beskriver denna händelse, men Herodes ökända grymhet gör att den ändå är möjlig. ➡ Läs i Lukas 2 om hur Jesus föddes i Betlehem. ➡ Läs i Matteus 2:1–18 om magerna.

JERIKO Jeriko är en av världens äldsta städer. Det är dessutom världens lägst liggande stad, ca 250 meter under havet.

Jerusalem ligger bara ett par mil bort, men höjdskillnaden är ca 1 000 meter. Det gjorde vägen mellan städerna brant och farlig, och den var ökänd för sina rövare.

Det kan vara därför Jesus använde vägen i liknelsen om den barmhärtiga samariern. ➡ Läs i Lukas 10:25–37 om den barm­ härtiga samariern. ➡ Läs i Lukas 18:35–43 om hur Jesus botade en blind man. ➡ Läs i Lukas 19:1–10 om när Jesus mötte tullindrivaren Sackaios.

16

Ruiner av en synagoga i Kafarnaum.

Födelsekyrkan i Betlehem är byggd ovanpå platsen där Jesus föddes enligt kristen tradition.

17

JERUSALEM Nya testamentet

»Liksom bergen omger Jerusalem, så omger Herren sitt folk nu och för evigt.« (Psaltaren 125:2)

Det berg som i dag kallas Sion ligger söder om Gamla staden och är ett helt annat berg. ➡ Läs en hyllning till Guds stad på Sions berg i Psaltaren 48.

Jerusalem ligger omringat av Judeens berg, där Olivberget är det mest kända.

Mellan Jerusalem och bergen finns två dalar: Kidrondalen i öster och Hinnom­ dalen i söder. Själva staden ligger också högt, ca 760 meter över havet. Därför talar man i Bibeln om att »gå upp till Je­ rusalem«, oavsett varifrån man kommer.

Från början låg Jerusalem på flera kul­ lar, separerade av dalgångar. Dessa har fyllts ut genom avlagringar från tidigare bebyggelse. Den dalgång som tydligast kan anas är Tyropeondalen, som delade staden i en östlig och en västlig del.

OLIVBERGET Olivberget har fått sitt namn från de många olivlundar som tidigare fanns på bergssluttningen. Här rörde sig Jesus ofta, framför allt under påskveckan. Betania (där Marta, Maria och Lasaros bodde) ligger rakt öster om Jerusalem, på Olivbergets östra sida. Jesus återvände till himlen från Olivberget en­ ligt Apostla­gärningarna 1:9–12.

Efter templets förstörelse blev Oliv­ berget en viktig plats för tillbedjan och klagan. Eftersom Olivberget är högre än Jerusalem gav det utsikt över det förlo­ rade templet. ➡ Läs i Lukas 19:28–40 om intåget i Jerusalem via Olivberget.

SION Sion har haft många betydelser genom historien. Från början syftade det på det område kung David erövrade och gjorde till »Davids stad«. Senare blev det namnet för själva tempelområdet, och därmed också ett symboliskt namn för hela Israels folk. »Israel skall glädjas över sin skapare, Sions folk skall jubla över sin konung.« (Ps 149:2)

GOLGOTA Golgota betyder »skallens plats«, och syftar förmodligen på kullens form. Här korsfästes Jesus. Platsen bör ha legat utanför Jerusalems stadsmurar, eftersom både judar och romare normalt

18

Jerusalem under Jesus tid Utökat stadsområde under Herodes Agrippa Modern stadsmur

Golgota

Port

EN

Gihonkällan

t

Det allra Port

I H

N N OM

Po r

Hesekiels tunnel Siloadammen

Por t

D

NE

rgård rnas fö Kvinno ård rg fö s n Männe Altaret

Port

AD ST RE

Getsemane

DA LEN

e Skönan heligast porte

darnas Icke-ju ård förg

Port

Port

GETSEMANE Johannesevangeliet kal­ lar Getsemane för en trädgård. Namnet betyder ungefär »olivpress« och anknyter till platsens läge vid foten av Olivberget.

Här har det alltså förmodligen skett arbe­ te med att tillverka olivolja från träden.

Enligt Josefus högg romarna ner träden runt Jerusalem år 70 e.Kr., så de träd som i dag står på platsen är inte från Jesus tid. ➡ Läs i Matteus 26:36–46 om hur Jesus bad i Getsemane.

19

N

ÅNGE

L ARG

IGA PE

L KUNG

höll avrättningar utanför staden. Romar­ na ville att korsfästningarna skulle fung­ era som avskräckande exempel, så det är också troligt att avrättningsplatsen låg längs en av Jerusalems utfartsleder där många passerade. Det stämmer också med Matteus beskrivning: »De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet.« (Matteus 27:39) ➡ Läs i Johannes 19:13–37 om hur Jesus korsfästes på Golgota.

Östra porten

G LARGÅN

Teater

Port

OLIVBERGET

S PE SALOMO

T ES

VR Ö

Port

muren Första s Herode EN palats AD

EN TYROPEONDAL

Port

Port

Port

Port

elTemp et d områ

Port

Betsatadammen ren mu a r And niaAntoingen fästn

Po rt

Tre

ren

mu

KIDRONDALEN

dje

Jerusalem på kung Davids tid var mycket mindre än staden är i dag. Den bestod troligtvis bara av remsan till höger om Tyropeondalen upp till tempelfunda­ mentet. Salomo utvidgade staden en bit norrut när han byggde templet. Övre staden låg högre än nedre staden. I övre staden bodde överklassen och präster­skapet. Här låg överstepräst Kajafas hus. Nedre staden var mer tätbefolkad.

BIBELN BIBEL 2026 Bibelkommissionens översättning (Gamla testamentet) Svenska bibelsällskapets översättning (Nya testamentet)

GAMLA TESTAMENTET

Första Moseboken (1 Mos)...................... 14

Predikaren (Pred).................................. 542

Andra Moseboken (2 Mos)...................... 58

Höga visan (Höga v).............................. 550

Tredje Moseboken (3 Mos)...................... 94

Jesaja (Jes)............................................. 556

Fjärde Moseboken (4 Mos).................... 120

Jeremia (Jer).......................................... 612

Femte Moseboken (5 Mos).................... 157

Klagovisorna (Klag)............................... 669

Josua (Jos).............................................. 189

Hesekiel (Hes)....................................... 676

Domarboken (Dom).............................. 209

Daniel (Dan).......................................... 719

Rut (Rut)................................................ 230

Hosea (Hos)........................................... 732

Första Samuelsboken (1 Sam).............. 233

Joel (Joel)............................................... 741

Andra Samuelsboken (2 Sam).............. 260

Amos (Am)............................................ 745

Första Kungaboken (1 Kung)................ 283

Obadja (Ob)........................................... 752

Andra Kungaboken (2 Kung)................ 310

Jona (Jona)............................................. 754

Första Krönikeboken (1 Krön).............. 337

Mika (Mika)........................................... 756

Andra Krönikeboken (2 Krön).............. 361

Nahum (Nah)........................................ 762

Esra (Esr)............................................... 390

Habackuk (Hab).................................... 765

Nehemja (Neh)...................................... 399

Sefanja (Sef ).......................................... 768

Ester (Est).............................................. 412

Haggaj (Hagg)....................................... 771

Job (Job)................................................. 419

Sakarja (Sak).......................................... 773

Psaltaren (Ps)........................................ 446

Malaki (Mal).......................................... 781

Ordspråksboken (Ords)........................ 515

NYA TESTAMENTET

Matteusevangeliet (Matt)...................... 786

Första Timotheosbrevet (1 Tim)........... 978

Markusevangeliet (Mark)...................... 816

Andra Timotheosbrevet (2 Tim)........... 982

Lukasevangeliet (Luk)........................... 836

Titusbrevet (Tit).................................... 985

Johannesevangeliet (Joh)...................... 869

Filemonbrevet (Filem)........................... 987

Apostlagärningarna (Apg).................... 893

Hebreerbrevet (Heb)............................. 988

Romarbrevet (Rom).............................. 924

Jakobsbrevet (Jak)................................. 998

Första Korinthierbrevet (1 Kor)............ 937

Första Petrusbrevet (1 Pet)................. 1002

Andra Korinthierbrevet (2 Kor)............ 950

Andra Petrusbrevet (2 Pet)................. 1006

Galaterbrevet (Gal)................................ 958

Första Johannesbrevet (1 Joh)............ 1009

Efesierbrevet (Ef ).................................. 963

Andra Johannesbrevet (2 Joh)............ 1013

Filipperbrevet (Fil)................................ 967

Tredje Johannesbrevet (3 Joh)............ 1014

Kolosserbrevet (Kol).............................. 970

Judasbrevet (Jud)................................. 1015

Första Thessalonikerbrevet (1 Thess).... 973

Uppenbarelseboken (Upp)................. 1017

Andra Thessalonikerbrevet (2 Thess).....976

BIBELSÄLLSKAPETS KOMPLEMENT TILL NT 2026

Ordförklaringar .................................1034

GAMLA TESTAMENTET

FÖRSTA MOSEBOKEN

1

1

GUD SKAPAR VÄRLDEN

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

2 Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vatt­ net. 3Gud sade: »Ljus, bli till!« Och ljuset blev till. 4Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den förs­ta dagen.

6 Gud sade: »I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vat­ten.« Och det blev så. 7Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. 8Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev mor­ gon. Det var den andra dagen.

9 Gud sade: »Vattnet under himlen skall sam­ las till en enda plats, så att land blir synligt.« Och det blev så. 10Gud kallade det torra landet jord, och vatten­massan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. 11Gud sade: »Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika ar­ ter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.« Och det blev så. 12Jorden frambringa­ de grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. 13Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

14 Gud sade: »På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmär­ ka högtider, dagar och år. 15De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.« Och det blev så. 16Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjär­ norna. 17Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jor­den, 18att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. 19Det blev kväll och det blev morgon.

Det var den fjärde dagen.

20 Gud sade: »Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, un­ der himlavalvet.« 21Gud skapade de stora havs­ djuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott.

22 Gud välsignade dem och sade: »Var fruktsam­ ma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.« 23Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

24 Gud sade: »Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.« Och det blev så. 25Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott.

26 Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräl­djur som finns på jorden.« 27Gud skapade människan till sin avbild, till Guds av­ bild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. 28Gud väl­signade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över al­la djur som myllrar på jorden.« 29 Gud sade: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. 30Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jor­ den, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna ör­ ter att äta.« Och det blev så. 31Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

1 Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. 2Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. 3Gud

2

15

Första moseboken

välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.

4 Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.

MÄNNISKAN I EDENS TRÄDGÅRD

När Herren Gud gjorde jord och himmel, 5när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen män­ niska fanns som kunde odla den – 6men ett flö­ de vällde fram ur jorden och vattnade marken – 7då formade Herren Gud männi­skan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.

8 Och Herren Gud planterade en trädgård öster­ ut, i Eden, och satte där människan som han hade format. 9Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.

10 En flod rinner upp i Eden och bevattnar trädgården. Sedan delar den sig i fyra armar.

11 Den första heter Pishon, den flyter kring Havila, ett land där det finns guld. 12Guldet i det landet är fint, och där finns också bdellium­ harts och onyxsten. 13Den andra floden heter Gichon, den flyter kring Kush. 14Den tredje flo­ den heter Tigris, den rinner öster om Assyrien.

Den fjärde floden är Eufrat.

15 Herren Gud tog människan och satte hen­ ne i Edens trädgård att bruka och vårda den.

16 Herren Gud gav detta bud: »Du får äta av alla träd i trädgården 17utom av trädet som ger kun­ skap om gott och ont. Den dag du äter av det trä­det skall du dö.« 18 Herren Gud sade: »Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge ho­nom någon som kan vara honom till hjälp.« 19Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levan­ de varelse fick det namn som mannen gav den.

20 Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. 21Då

3:13

för­sänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. 22Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. 23Då sade mannen: »Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött.

Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen.« 24 Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.

MÄNNISKANS OLYDNAD OCH STRAFF 25

Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför var­andra.

1 Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frå­gade kvin­ nan: »Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i träd­gården?« 2Kvinnan svarade: »Vi får äta frukt från träden, 3men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.« 4Ormen sade: »Ni kommer visst inte att dö. 5Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kun­skap om gott och ont.« 6Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.

8 De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig man­ nen och kvinnan bland träden för Herren Gud. 9 Men Herren Gud ropade på mannen: »Var är du?« 10Han svarade: »Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är na­ ken, och så gömde jag mig.« 11Her­ren Gud sade: »Vem har talat om för dig att du är na­ ken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?« 12Mannen svarade: »Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trä­ det, och jag åt.« 13Då sade Herren Gud till kvin­ nan: »Vad är det du har gjort?« Hon svarade: »Ormen lurade mig, och jag åt.«

3

3:14

Första moseboken

14 Då sade Herren Gud till ormen: »Du som gjorde detta, förbannad skall du vara, utstött från boskapen och de vilda djuren.

På din buk skall du kräla och jord skall du äta så länge du lever.

15Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen.« 16 Till kvinnan sade han: »Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn.

Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.« 17 Till mannen sade han: »Du som lyssnade till din hustru och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av, förbannad skall marken vara för din skull.

Med möda skall du hämta din näring från den så länge du lever, 18törne och tistel skall den ge dig.

Du skall äta av växterna på marken, 19du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden.

Ty av den är du tagen, jord är du och jord skall du åter bli.« 20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till alla som lever. 21Herren Gud gjorde kläder av skinn åt mannen och kvinnan och klädde dem.

22 Herren Gud sade: »Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont.

Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid.« 23Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen.

24 Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vä­gen till livets träd.

4

KAIN OCH ABEL 1

Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. »Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp«, sade hon.

2 Därefter födde hon Abel, Kains bror.

16

Abel var herde och Kain brukade jorden. 3En gång frambar Kain en offer­gåva till Herren av markens gröda. 4Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva 5men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blick­ en. 6Herren sade till Kain: »Varför är du vred, och varför sän­ker du blicken? 7Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.« 8 Kain sade till sin bror Abel: »Kom med ut på fälten.« Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.

9 Herren sade till Kain: »Var är din bror Abel?« Han svarade: »Det vet jag in­te. Skall jag ta hand om min bror?« 10Herren sade: »Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. 11Förbannad skall du vara, bannlyst från mar­ken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. 12Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.« 13Kain sade till Herren: »Mitt straff är för tungt att bä­ra. 14Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kom­mer jag att vara på jorden. Vem som helst som möter mig kan döda mig.« 15Herren svara­ de honom: »Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.« Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. 16Och Kain drog bort, un­dan Herren, och slog sig ner i landet Nod, öster om Eden.

KAINS ÄTTLINGAR 17

Kain låg med sin hustru, och hon blev havan­ de och födde Henok. Han byggde då en stad och kallade den Henok efter sin son. 18Henok fick en son, Irad, och Irad blev far till Mechujael, Mechujael blev far till Metushael och Metushael blev far till Lemek. 19Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada, den andra hette Silla. 20Ada födde Javal, och han blev stamfar till dem som bor i tält och håller boskap. 21Hans bror hette Juval, och han blev stamfar till alla som spelar lyra och flöjt. 22Också Silla födde en son, Tuval

17

Första moseboken

Kain, stamfar till alla koppar­smeder och järn­ smeder. Tuval Kain hade en syster, Naama.

23 Lemek sade till sina hustrur: »Ada och Silla, lyssna till mig, Lemeks hustrur, hör mina ord.

Jag dödar en man för ett sår, en yngling för en skråma.

24Kain blir hämnad sju gånger om, Lemek sjuttiosju.« SET 25

Åter låg Adam med sin hustru, och hon födde en son. Hon gav honom nam­net Set, »ty«, sade hon, »Gud har skänkt mig ett nytt barn i stället för Abel, som Kain dödade«. 26Också Set fick en son, och han gav honom namnet Enosh.

Det var vid denna tid man började åkalla Herren.

5

ADAMS SLÄKTTAVLA 1

Detta är Adams släkttavla. Då Gud skapa­ de människan gjorde han henne lik Gud. 2 Som man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet männi­ ska när de skapades.

3 När Adam var 130 år fick han en son som liknade honom och var hans av­bild; han gav honom namnet Set. 4Efter Sets födelse lev­ de Adam 800 år och fick söner och döttrar.

5 Adams hela livstid blev 930 år; sedan dog han.

6 När Set var 105 år blev han far till Enosh.

7 Efter Enoshs födelse levde Set 807 år och fick söner och döttrar. 8Sets hela livstid blev 912 år; sedan dog han.

9 När Enosh var 90 år blev han far till Kenan.

10 Efter Kenans födelse levde Enosh 815 år och fick söner och döttrar. 11Enoshs hela livstid blev 905 år; sedan dog han.

12 När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel. 13Efter Mahalalels födelse levde Kenan 840 år och fick söner och döttrar.

14 Kenans hela livstid blev 910 år; sedan dog han.

15 När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered. 16Efter Jereds födelse levde Mahalalel 830 år och fick söner och döttrar. 17Mahalalels hela livstid blev 895 år; sedan dog han.

18 När Jered var 162 år blev han far till Henok.

6:8

19 Efter Henoks födelse levde Jered 800 år och fick söner och döttrar. 20Jereds hela livstid blev 962 år; sedan dog han.

21 När Henok var 65 år blev han far till delse Metushelach. 22Efter Metushelachs fö­ levde Henok 300 år och fick söner och döttrar.

23 Henoks hela livstid blev 365 år. 24Henok levde i gemenskap med Gud. Sedan fanns han inte mer, ty Gud tog honom härifrån.

25 När Metushelach var 187 år blev han far till Lemek. 26Efter Lemeks födelse levde Metushelach 782 år och fick söner och döttrar.

27 Metushelachs hela livstid blev 969 år; sedan dog han.

28 När Lemek var 182 år fick han en son.

29 Han gav honom namnet Noa, »ty«, sade han, »denne skall ge oss lättnad i vårt arbete och vår möda när vi brukar jorden som Herren har förbannat«. 30Efter Noas födelse levde Lemek 595 år och fick söner och döttrar. 31Lemeks hela livstid blev 777 år; sedan dog han.

32 När Noa hade levt i 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.

6

JÄTTARNA 1

När människorna nu började bli talrika på jorden och döttrar föddes åt dem, 2såg gudaväsendena att människornas döttrar var vackra, och dem de tyckte bäst om tog de till hustrur. 3Då sade Herren: »Min livsande skall inte bli kvar i människan för alltid – hon är dock av kött. Hennes livstid skall vara 120 år.« 4 På den tiden – och även senare – när guda­ väsendena låg med människor­nas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden.

Detta var urti­dens hjältar, och deras rykte var stort.

NOA OCH FLODEN 5

Herren såg att ondskan på jorden var stor; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda. 6Då ångrade Herren bittert att han hade gjort människor på jorden. 7Herren sade: »Människorna som jag har skapat skall jag utplåna från jordens yta, och med dem alla fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag gjorde dem.« 8Men Noa hade vunnit Herrens välvilja.

1 Joh.......... 1009 1 Kor............ 937 1 Krön......... 337 1 Kung........ 283 1 Mos.............14 1 Pet.......... 1002 1 Sam.......... 233 1 Thess....... 973 1 Tim........... 978

Dan.............. 719 Dom............. 209

Klag............. 669 Kol................ 970

Ef................... 963 Esr................ 390 Est................ 412

Luk............... 836

2 Joh.......... 1013 2 Kor............ 950 2 Krön......... 361 2 Kung........ 310 2 Mos.............58 2 Pet.......... 1006 2 Sam.......... 260 2 Thess....... 976 2 Tim........... 982

Gal................ 958

3 Joh.......... 1014 3 Mos.............94 4 Mos.......... 120 5 Mos.......... 157 Am................ 745 Apg.............. 893

Fil.................. 967 Filem............ 987

Hab.............. 765 Hagg............ 771 Heb.............. 988 Hes............... 676 Hos............... 732 Höga v........ 550 Jak................ 998 Jer................ 612 Jes................ 556 Job............... 419 Joel.............. 741 Joh............... 869 Jona............. 754 Jos................ 189 Jud............. 1015

Mal............... 781 Mark............ 816 Matt............. 786 Mika............ 756 Nah.............. 762 Neh.............. 399 Ob................. 752 Ords............. 515 Pred............. 542 Ps.................. 446 Rom............. 924 Rut................ 230 Sak............... 773 Sef................ 768 Tit.................. 985 Upp............ 1017