Be med Bibelns kvinnor

ARGUMENT

BE MED BIBELNS KVINNOR CHARLOTTE FRYCKLUND

BE MED BIBELNS KVINNOR CHARLOTTE FRYCKLUND

ARGUMENT

INNEHÅLL Förord............................................................................

1 Ormen lurade mig, och jag åt.........................................

2 Gud har skänkt mig ett nytt barn...................................

3 Du är seendets Gud........................................................

4 Jag log inte......................................................................

5 Jag kan inte se på när han dör.........................................

6 Om det ska vara så här, står jag inte ut............................

7 Herren har sett min nöd.................................................

8 Gud har gjort slut på min vanära....................................

9 Stor är hans höghet och makt.........................................

10 Det som de hade spunnit................................................

11 Jag ska gå med dig, men…..............................................

12 Må Herren välsigna dig, min son....................................

13 Endast döden ska skilja oss åt..........................................

14 Lovad vare Herren..........................................................

15 Det var min sorg och förtvivlan som fick mig att tala......

16 Härligheten har vikit från Israel......................................

17 Håll fasta för min skull...................................................

18 Förbanna Gud och dö.....................................................

19 Lär era döttrar en klagosång............................................

20 Be att jag får dö och slippa leva.......................................

7 11 15 19 23 27 31 35 39 43 47 51 55 59 63 67 71 75 79 83 87

21 Inför Herren lämnar jag min dotter i ditt förvar.............

22 Du vet att de har vittnat falskt om mig...........................

23 Detta har Herren låtit ske med mig................................

24 Jag är Herrens tjänarinna................................................

25 Salig hon som trodde......................................................

26 Han störtar härskare från deras troner.............................

27 Med fasta och bön..........................................................

28 Hur kunde du göra så mot oss?.......................................

29 De har inget vin..............................................................

30 Får jag bara röra vid hans kläder.....................................

31 Säg åt henne att hjälpa till...............................................

32 Saligt det moderliv som burit dig....................................

33 Min dotter plågas svårt av en demon..............................

34 Lova mig att mina söner får sitta bredvid dig..................

35 När han kommer ska han låta oss veta allt.......................

36 Nej, Herre......................................................................

37 Din vän är sjuk...............................................................

38 En flaska balsam.............................................................

39 Rabbouni!.......................................................................

40 Den här mannen står i den högste Gudens tjänst............

Slutbön...........................................................................

91 95 99 103 107 111 115 119 123 127 131 135 139 143 147 151 155 159 163 167 170

1

FÖRORD

Vad är en bön? Är den ett samtal med Jesus, att koppla upp sig mot kärleken, hjärtats intensiva känslosvall, orden vi inte kan hålla tillbaka eller en stark längtan efter att Gud ska vara en del av våra liv? Kanske är det allt detta och kanske mycket, mycket mer.

Vad vi säkert vet är att människor har bett i alla tider och i alla situationer. Det kan vi se i våra äldsta dokument, som Bibeln. Där ber män, kvinnor och barn. Ibland tillsammans, ibland enskilt, ibland i nöd, ibland i firande.

Kvinnorna säger inte mycket i Bibeln, men förvånansvärt många av dem som talar, talar med Gud. Och förvånansvärt ofta svarar Gud. Det här gör mig både glad och nyfiken, och jag vill därför utforska vad det som kvinnorna och Gud säger till varandra kan betyda för oss, nu. Vad kan vi hämta från den öppenhet kvinnorna visar med sina känslor och tankar? Går det att hitta tröst genom att titta närmare på hur beredvilligt och jordnära Gud ofta svarar dem? Och vad händer de gånger när Gud inte svarar?

7

Kvinnors böner kan vara korta uttalanden i nöden, de kan vara välsignelser, trosbekännelser eller profetior.

I den här boken hoppas jag att vi tillsammans kan nå närmare bönens mysterium, det märkliga rum som uppstår när vi talar och Gud lyssnar, när Gud talar och vi lyssnar. I det rummet utspelar sig mycket som både kan rädda liv och ändra liv för alltid. I det rummet kan vi möta varandra trots att tiden är annorlunda, trots att livet är annorlunda, för Gud är inte annorlunda. Gud är alltid en och densamma, och alltid lika nära oss som Gud är de kvinnor som talar i Bibeln.

Men vi ska inte glömma att av alla ord som sägs av människor i Bibeln uttalas ungefär en procent av kvinnor. Huvuddelen av snacket sköts av män. Även huvuddelen av bönerna som bes är männens böner – hela Psaltaren är skriven av män, och bönerna som kan tyckas allmänmänskliga saknar helt erfarenheter av att leva som kvinna.

Männens böner har letat sig in i vår liturgi och vår kyrkliga skatt, men det gäller mer sällan kvinnornas böner.

Det sägs av litteraturhistoriker att kvinnor är bättre på att hitta sig själva i berättelser om män än vad män är på att hitta sig själva i berättelser om kvinnor. Varför det är så kan forskarna tvista om, men säkert är att vi kvinnor är vanare vid att läsa männens historier än vad de är att läsa våra.

När jag gjorde urvalet till den här boken begränsade jag mig till kvinnors tal med Gud och om Gud. Jag gjorde det eftersom jag tror att de texterna, lagda bredvid varandra och bredvid kvinnornas egna berättelser, kan säga oss något om Guds kärlek, om Guds tilltal och om Guds närhet. Jag gjorde det för att kvinnornas berättelser är an-

8

norlunda och intensiva och spritter av liv. Jag gjorde det för att det som Gud säger till dem kanske Gud även säger till oss. Och det som de säger till Gud kanske även vi säger till Gud. Jag hoppas att du ska hitta systrar och bönesystrar i den här boken.

Jag hoppas att den ska ge dig berättelser som fördjupar ditt liv och ditt böneliv. Men framför allt hoppas jag att boken ska förnya din nyfikenhet på Bibelns texter och Bibelns människor, för där finns det alltid skatter att hämta.

Välkommen att dela bönens stunder med mig och våra bibliska systrar!

Charlotte Frycklund

9

L: För allt det vi bär i vårt inre som är skam, inte skuld, stämmer vi in i Bibelns ord: A: Ormen lurade mig, och jag åt.

L: Orden påminner om att skam kommer ur rädsla, förhindrar tankar, förhindrar frid.

A: Ormen lurade mig, och jag åt.

L: Därför lämnar vi oss själva, som vi är, med outtalad skam, outforskad skuld, i dina händer, Gud. Amen.

L: Liturg A: Alla

1

ORMEN LURADE MIG, OCH JAG ÅT Evas skam då sade herren gud till kvinnan: »vad är det du har gjort?« hon svarade: »ormen lurade mig, och jag åt.«

(1 Mos 3:13. Läs gärna hela sammanhanget i 3:1–24.)

OM BÖNEN Det här är en bekännelse för dig som försöker se skillnaden mellan ditt ansvar och vad som har skett för att andra har gjort saker mot dig.

En bön för alla som stått inför ormar. En bön för alla som behöver Guds beskydd på grund av det som skett.

Skuldfrågan är alltid komplicerad och har nästan alltid mer än en faktor. Det finns många människor som inte har ork nog att ta ansvar för de fel de begått, eftersom fel också begåtts mot dem. Låt oss aldrig glömma dem som levt med långvarig skam över det som de blivit utsatta för.

11

INTRODUKTION TILL EVA Gud har placerat en man och en kvinna i den ljuvliga Edens lustgård.

Men här finns ett förbjudet träd och en orm. Ormen lurar Eva att äta av den förbjudna frukten. Hon äter och ger frukten till Adam, och de inser att de är nakna. Så kommer Gud vandrande i trädgården och frågar vad som hänt. Mannen säger att det var kvinnan som fick honom att äta, och kvinnan säger att ormen lurade henne. Gud straffar såväl ormen som kvinnan och mannen, och paradistiden tar slut.

FUNDERING OCH FORTSÄTTNING Ofta säger vi att mannen och kvinnan skyller ifrån sig här, att de inte tar sitt ansvar. Att de, som brottslingar inför en domstol, skyller på varandra i hopp om att Guds vrede ska vändas bort. Men jag kan inte låta bli att läsa berättelsen på ett annat sätt. Tänk om det ligger kunskapstörst i Evas beteende och i hennes svar till Gud. Det här är det första avbrottet mellan Gud och människa, första gången det inte går som Gud vill. Och som alla chockade människor försöker Eva förstå vad som hänt. Hon säger att ormen lurade henne, och det är inte osant. Gud säger inte emot, utan straffar ormen.

Men Eva slipper inte heller undan – hon ska få ont när hon föder barn och hennes åtrå ska stå till mannen. På det sättet ska han råda över henne. Mannen får också ett straff: smärta och möda hela livet.

Men vem gjorde fel och på vilket sätt? Spelar det någon roll för vår skuld om någon först begått en synd emot oss? Mänsklighetens stora fråga om varför vi gör det onda ställs här på sin spets, i den första nedtecknade interaktionen mellan Gud och kvinna: Är det Evas fel att hon åt av frukten, eller ormens? Det är samma fråga som: Är det

12

enbart ungdomsbrottslingens fel att han sköt någon? Eller ligger ansvaret, åtminstone delvis, hos det samhälle som inte sett hans behov?

Vi är ansvariga för vad vi gör. Men här ser vi att Gud är beredd att gå till botten med det som händer med oss. Innan vi har begått en synd finns kanske ett uttalat ord, en livslögn som pådyvlats oss, en händelse som lett till en händelse som lett till en händelse som lever vidare i oss, som påverkar oss.

Den här förståelsen från Gud finns kvar genom hela Bibeln, genom hela livet. Den gör att vi – precis som Eva – vågar berätta både vad vi gjort och varför.

Gud syr kläder åt Adam och Eva, kläder av skinn, bra kläder som ska skydda. Gud verkar veta att den skam de känner kräver en barriär mellan dem och världen.

När vi ber till Gud kan Gud hjälpa oss med det vi bär på. Vi lär oss att det inte går att återställa ursprungsläget för den som bär på skam. Skammen påverkar allt, förhindrar paradis. Men Gud är med oss när vi går vidare. *** Välsignelse över dig som försöker leva med din skam.

Välsignelse över dig som behöver få en andra chans.

Välsignelse över dig som behöver Guds skydd mot ormarna i tillvaron.

Må Gud välsigna dig som drivits ut ur ett paradis.

Gud välsigne dig!

13

Vi ber för alla som försöker gå vidare efter svåra tragedier.

För alla som får möjlighet att börja om.

För alla som är bundna av trauman och oro.

Tack för att livet oupphörligen förnyas.

Hjälp oss att leva i din förnyelse.

2

GUD HAR SKÄNKT MIG ETT NYTT BARN Evas åminnelse åter låg adam med sin hustru, och hon födde en son. hon gav honom namnet set, »ty«, sade hon, »gud har skänkt mig ett nytt barn i stället för abel, som kain dödade.«

(1 Mos 4:25. Läs gärna hela sammanhanget i 1 Mos 4:1–16, 25.)

OM BÖNEN En bön för dig som blivit besviken och vill minnas att Gud finns kvar.

En bön för dig som behöver välsignelse in i framtiden. En bön för dig som gått från mörker till ljus och tillbaka in i mörkret igen. En bön för dig som vet att den nya lyckan kommer att tvinga dig att minnas ett gammalt trauma. Vi kan påminna oss om den här bönen när vi uppmärksammar att livet går vidare även efter tragedier, att det finns nya öppningar för den som fått livets dörrar stängda. Kanske borde vi införliva dem som fått dörrarna stängda för sig i våra förböner.

15

INTRODUKTION TILL SETS FÖDELSE Eva och Adam har fått två söner i den kalla världen utanför lustgården. Men Kain mördar Abel. Gud skyddar och skickar bort Kain, men Eva och Adam blir kvar med sin sorg och sin förfäran. De står kvar ensamma med minnen av paradis och familjeliv. Allting, utom deras straff, förefaller ha tagits ifrån dem. Långt senare skänker Gud dem en ny son.

FUNDERING OCH FORTSÄTTNING I Bibeln finns två – väldigt olika men samtidigt väldigt lika – ytterligare tillfällen när Eva åkallar Guds namn. Först när Kain föds och hon säger: »Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp«, och sen när den siste sonen får namnet Set. Set är, det säger Eva tydligt, en skänk från Gud i stället för Abel som Kain dödade. Det står i Bibeln att Set är en avbild av Adam. Till och med då, till och med i det heliga ögonblicket när hon betraktar sin nye sons blick, ser hon sina minnen på nytt. Sin posttraumatiska stress. Allt det som livet givit och tagit ifrån henne. Hon möter i sonens blick den gamla tragedin och behöver sätta ord på den. Hon ser Adam, som var med henne vid den första stora chocken, när paradiset slöts för dem. Och vid den andra, när den karga, vanliga, gråa världen förlorade all sin lyster: när bror dödade bror. Set bär Adams drag. Set bär Adams livsförutsättningar.

Det syns inte i bibeltexten, men jag hoppas att Set uppfostras med en vetskap om Guds förlåtelse, den som så tydligt har präglat hans mors liv. Vänlighet och försoning kommer att rädda oss när livet gör oss illa och kommer att hindra oss från att göra varandra illa.

16

Ja, hindra oss från att skada oss själva. Våld löser ingenting, det vet Eva och Adam. Ändå rycks paradiset ur deras händer. Gång på gång.

Kanske har Sets liv någon slags likhet med traumatiserade uppväxter i vår egen tid – barn som växer upp hos föräldrar som varit i krig, eller på andra sätt överlevt meningslöst våld och blivit urskillningslöst drabbade? Kanske har Sets liv likhet med andra liv i dag, där pusselbitarna måste läggas av fragment, och där föräldrarna bär på historier för smärtsamma för att dela. Kanske har Sets liv likhet med Adams i det att i honom bor förmågan att ständigt börja om, likhet med Evas i hoppet om – och tron på – en Gud som hjälper även när Gud är arg. En Gud som förlåter och förstår även när regler och relationer är brutna. Glöm inte det: det är inte bara en sida av oss själva vi ger till barnen, inte bara det dåliga, utan även de goda egenskaper som sprungit fram ur våra dåliga erfarenheter. *** Välsignelse över dig som flera gånger blivit besviken på livet.

Välsignelse över dig som hoppas på Guds löfte och Guds närhet.

Välsignad vare du genom de människor du behöver.

Välsignelse över dig och det hopp du längtar efter.

Gud välsigne dig!

17

Du är seendets Gud, du ser det som hänt mig.

Du är seendets Gud, du ser rakt igenom mig.

Du är seendets Gud, du ser allt jag bär på.

Du är seendets Gud, du ser det som ligger framför mig.

Du är seendets Gud, du bär mig.

3

DU ÄR SEENDETS GUD Hagars trosbekännelse hagar gav herren, som hade talat till henne, ett namn: »du är seendets gud.« ty hon tänkte: »har jag verkligen sett gud och förblivit vid liv?«

(1 Mos 16:13. Läs gärna hela sammanhanget i 16:4–14.)

OM BÖNEN En trosbekännelse för dig som vill tala om för Gud att du vet att Gud ser allt. En bön för dig som vill säga till Gud och till dig själv att du behöver hjälp att härda ut i ditt liv, att du behöver motivation och styrka för att orka. En bön för dig som behöver rymma en stund, rent fysiskt eller genom att be.

Jag önskar av hela mitt hjärta att varje församling skulle be den här bönen som en bekännelse varje söndag: »Du är seendets Gud.« Det kan påminna oss om att Gud ser (och att vi behöver se) det som sker i andras liv, och det som sker i vårt inre.

19

INTRODUKTION TILL HAGAR Hagar kommer från Egypten som slav och blir en av de kvinnor i Bibeln som får tala med Gud – dessutom vid två olika tillfällen. Hon är den enda kvinnan som ger ett namn åt Gud. Hon är också ett av de allra första exemplen på det som blir ett slags tema i Bibeln: att the underdog, den i underläge, också vinner en seger.

Hon är en kvinna med humör, attityd och livslust, kraft och förmåga, men också en kvinna som varit underkuvad och nedtryckt.

Det upproriska i henne får plats när hon talar med Gud, det är då hon är sig själv.

Hon var en gåva – en slavflicka – till Abram och Saraj. Väl hos dem får hon en dag en uppgift av ett mycket kränkande slag: när Saraj inte blir med barn skickar hon Hagar till Abram för att få barn med hjälp av henne. Hagar blir gravid, och får för vad som kanske är första gången i sitt liv en känsla av värde och värdighet. Den visar hon. Det gör Saraj arg och hon straffar därför Hagar, som då rymmer ut i öknen.

FUNDERING OCH FORTSÄTTNING Hagar ser att Gud ser henne. (Förresten, det står i hela texten att hon talar med en ängel, men på slutet står det: »Hagar gav Herren, som hade talat till henne, ett namn«, så nog vet hon att det är Guds röst hon hör.) Inte så konstigt, för hon blir genast nämnd med namn och yrke, och sedan ger Gud henne befallningen att gå tillbaka och underkasta sig. Det måste kännas oerhört främmande för Hagar, som i sitt inre vet att hon gjort rätt som gett sig av. Gud motiverar henne genom att berätta om sonen hon väntar, om hur han ska bli. Hon står där i öknen, stark i sin ensamhet. Äntligen ljuvligt, underbart 20

självständig. Äntligen med ett värde – ett barn i magen – och en drivkraft i livet: barnets väl.

Under de omständigheterna orkar hon märkligt nog gå tillbaka.

Jag undrar hur mycket samhörighet och stolthet Hagar kände när hon fick höra att sonen skulle bli som en vildåsna och slåss mot allt och alla. En pojk i hennes stil! Äntligen ett sällskap, en vän. Ängeln ger henne en snabb blick många år framåt: hennes son ska bo öster om alla sina bröder. Så Hagar vet – långt innan Saraj vet – att det kommer fler barn. Och Hagar ger högtidligt Gud ett namn: Seendets Gud. Hon, som inte haft just något värde, har blivit sedd, och den som blivit sedd kan se en framtid.

Gud ser Hagar i öknen, ser vad hon behöver, hjälper henne att orka med det svåra. Trots att det egentligen inte är hennes Gud, utan den Gud som den familj hon tjänar dyrkar. Hur kändes det när Gud dök upp i öknen? Hon ger oss svaret själv: som att bli sedd. *** Välsignelse över dig som behöver bli sedd och få en riktning.

Välsignelse över dig som får bakvända komplimanger och svåra utmaningar.

Välsignad vare du som måste underkasta dig när ditt hjärta skriker nej.

Välsignelse över dig som bär ett uppdrag och en oro.

Gud välsigne dig!

21

Jag log inte, säger jag.

Men visst log jag inom mig.

Jag vågade inte tro, vågade inte hoppas, vågade inte in i förväntan igen.

Jag log inte.

Men visst log jag inom mig.

Visst tändes det där hoppet som jag inte tror på, inte vågar bära, inte orkar lyssna till.

Jag log inte.

Men visst log jag inom mig.

För du är Gud. Du får mig att le.

4

JAG LOG INTE Saras leende sara blev rädd och sade: »jag log inte.« men herren sade: »jo, visst log du.«

(1 Mos 18:15. Läs gärna hela sammanhanget i 18:9–15.)

OM BÖNEN En bön för dig som är rädd för vad som är och vad som ska komma, för dig som har tankar som du inte visar utåt, för dig som klär din inre bitterhet i yttre leenden. En bön för dig som är orolig, ensam, gammal, trött, utsatt eller outhärdligt sorgsen.

Låt bönen påminna om att Gud ser till hjärtat, inte till det yttre.

Det vi har att ge Gud kanske är det svåra, det tunga, det helt ofattbara. Gud tar emot det också. Låt bönen påminna om att Gud inte är rädd för skröpligheter eller mörker. Vi varken kan eller behöver gömma dem för Gud.

23

INTRODUKTION TILL SARA Sara blir inte gravid. Det som hon längtar mest efter, det som Gud har lovat och lovat, det sker inte. Och nu är hon alldeles för gammal för sådant. Gud kommer på besök och säger »Nu!«, och Sara ler och tänker: »Skulle jag upptändas av lusta nu när jag är vissnad och min man är gammal?« Gud ser, och ler kanske också i sitt inre. (Det står det inget om, men jag tror att Gud ler.) Gamla tanter, drastiska tankar.

Han översätter hennes tankar, uttrycker dem något artigare än hon för Abraham: »Varför log Sara och tänkte ›Skulle jag föda barn, jag som är så gammal?‹« Gud läser hennes inre. Och hon inser plötsligt att Gud har förskönat hennes formulering: kanske vet Gud, som hon, att Abraham inte skulle stå ut med tanken på att hon skulle anse honom vara för gammal för att upptända hennes lust. Är hon rädd för Abraham? Han har inte alltid behandlat henne väl, och kommer inte alltid att behandla henne väl i framtiden heller.

Tackar hon i sin inre känsla (den som hon vet att Gud känner till) Gud för att han skönmålar det hon tänkte?

Denna Sara, som blivit föraktad, osedd, utnyttjad och utnyttjad igen, som i sin tur har utnyttjat Hagar, hon ska nu bli mamma.

Hennes kropp är för gammal för den uppgiften, hennes själ så trött.

Löftet ska uppfyllas, Guds löfte till Abraham och till henne. Gud ler och går vidare. Sara ler och stannar kvar. Tvivel, hopp och trötthet bor inom henne på samma gång.

FUNDERING OCH FORTSÄTTNING Sara är trött på att Guds löften inte uppfylls. Nu kommer löftet om ett barn igen, och hon ler inom sig, för hon vet, vet så väl – det är ju hennes kropp det handlar om – att det är för sent.

24

När Gud ser henne le, ser han och älskar hela henne. Hur ofta har det hänt att någon sett bortom hennes yttre? Gud ser. Det hon tänker, det hon känner, hennes erfarenhet och besvikelse. Han ser det som har varit, alla gånger hon utnyttjats, skrämts och slängts, och han ser det som väntar. Barnet. Lyckan. Rädslan. Alla framtida leenden speglade i detta sneda inre leende.

Och så säger Gud: »Jo, visst log du.« Inte: »Visst tänkte du i ditt inre att det inte skulle ske« eller: »Visst väntar både sorg och glädje på dig.« Gud säger att Sara log och i det konstaterandet finns en kärlek som innesluter både det sorgsna leendet av i dag och det glada leendet som kommer.

För det händer. Gud håller sitt löfte. Hon får en son: Isak, den utvalde. Hon ler igen, blir hel. Och hon gråter igen, sörjer igen. *** Välsignelse över dig som känner dig gammal.

Välsignelse över dig som är trött på att Guds löften dröjer.

Välsignad vare du som vet med dig vad din kropp mäktar med.

Välsignelse över dig som får ett löfte du inte vågar tro på.

Gud välsigne dig!

25

Bibeln är full av människors samtal med Gud. Men kvinnornas nedtecknade ord är färre, mer osynliga, och det är männens ord och erfarenheter som har letat sig in i vår liturgi och kyrkliga skatt.

Vi måste inte nöja oss med det. Kvinnornas bönerop finns på bibelbladen, vi behöver bara leta uppmärksamt.

I Be med Bibelns kvinnor lyfter Charlotte Frycklund fram 40 berättelser om kvinnor i Bibeln som samtalar med Gud. Med utgångspunkt i kvinnornas ord har Charlotte Frycklund formulerat 40 böner, som vi kan använda i vår enskilda bön och i församlingen. Till varje bön finns en kort beskrivning av sammanhanget, en reflektion och en avslutande välsignelse.

Kvinnornas böner är färgstarka och intensiva, och de sjuder av liv. Deras ord till och om Gud gör dem till bönesystrar att luta sig mot i livets alla skiftningar. charlotte frycklund är nätpräst i svenska kyrkan.

www.argument.se