Att falla uppåt

Argument

Att falla

uppĂĽt M a ry

P h i l i p s o n

En vandring genom de tolv stegen

Att falla

uppåt Ma r y

P h i l i p s o n

EN VANDRING GENOM DE TOLV STEGEN

Argument

© 2016 Mary Philipson och Argument Förlag Bibeltexter från Bibel 2000 – Svenska Bibelsällskapet. omslagsfoto Andreas H Nilsson isbn 978-91-7315-502-1 tryck Bulls Graphics AB

Argument Förlag Annebergsvägen 4 432 48 varberg tel 0340-69 80 00 info@argument.se www.argument.se

Boken är tillägnad dig som behöver den

Innehåll Förord...............................................................................8 Vardagsnära helighet........................................................ 10

FÖRBEREDELSE Steg 1 | Att vara människa är att vara begränsad................ 16 Steg 2 | Hjälp mig! .......................................................... 22 Steg 3 | Att lämna sina ego(ägo)delar................................26 FÖRÄNDRING Steg 4 | Mitt personliga städarbete................................... 32 Steg 5 | Vi är lika sjuka som våra hemligheter................... 38 Steg 6 | Att lämna allt i Guds händer...............................44 Steg 7 | Det stora överlämnandet.....................................48 Steg 8 | Mitt sociala städarbete: Att minska egot................ 52 Steg 9 | Att reparera skador.............................................. 58 UPPEHÅLLANDE Steg 10 | Att vara uppmärksam – dagligen! ......................66 Steg 11 | Inte utåt – men inåt............................................72 Steg 12 | Kallelsen............................................................78 Lite om mig....................................................................84 De tolv stegen.................................................................90

Förord När arbetet med de överfyllda Allhelgonamässorna blev för mycket för mig i början på 2000-talet och vi började leta efter ytterligare en präst sa någon: – Det finns egentligen bara en person som är tänkbar och hon heter Mary Philipson.

Det dröjde inte länge innan jag förstod att min nya kollega var en ovanlig präst. Hon visade sig vara en enormt skicklig predikant som verkligen tog de kräsna gudstjänstbesökarna i Katarina med storm och hon blev snabbt en efterfrågad själavårdare.

Vi har nu arbetat sida vid sida under tolv år och Mary har satt sin egen prägel på verksamheten i Allhelgonakyrkan och Katarina kyrka. Hon har starkt bidragit till den utveckling som skett, där tusentals Stockholmare har hittat ett andligt hem på det sekulariserade söder. Jag måste särskilt lyfta fram hennes arbete med den

8

tolvstegsinspirerade själavårdsverksamheten Livsstegen där hon har varit en förgrundsfigur.

När jag läser Att falla uppåt slår det mig att Mary Philipson har ett eget uttryck och unikt fokus i sin förkunnelse. Hon har inte bara en personlig erfarenhet av kraften i Anonyma Alkoholisters tolv steg utan också ett gediget kunnande. Mary har både utbildat och fortbildat sig vid det respekterade behandlingshemmet Hazelden i Minnesota och vid sidan om arbetet i Svenska kyrkan arbetat som etisk rådgivare i många år. Systematiskt och djuplodande låter hon här de tolv stegen belysa de bibliska berättelserna, och ger dem en ny och allmängiltig mening.

Kanske är det den amerikanska, lutherska uppväxten som format Mary Philipsons predikokonst men det är inte bara framförandet som fångar hennes åhörare. Marys ord är starkt präglade av en rik livserfarenhet och rymmer ett budskap om Guds upprättande kärlek som vågar problematisera, samtidigt som de skänker tröst och väcker livsmod. En mer angelägen och berörande förkunnare får man leta efter.

Olle Carlsson, kyrkoherde i Katarina församling

9

Vardagsnära helighet Det är mycket lätt att i vårt land hitta människor som på fullaste allvar säger: »Jag är inte ett dugg religiös – inte ett dugg.« Men det är inte lika lätt att hitta människor som på fullaste allvar kan säga: »För mig är ingenting heligt«. Människor som säger så får man leta efter.

Varför är det på det sättet? Jag tror att det beror på att upplevelsen av det heliga i våra liv är något som är helt oberoende av religionen och kyrkan. Många känner sig främmande och bortkomna i kyrkorummet och inför de kristna ritualerna. De religiösa orden har blivit tomma och meningslösa för många människor. Men vi kan fortfarande tala om livets helighet och säger ofta att det är något vi erfar i vardagens vanlighet. Ja, Gud tycks för många erfaras vid vårt »vardagliga bord« – hos varandra, i naturen, i det till synes enkla och anspråkslösa. Hjalmar Gullberg ger uttryck för det med orden: »Än vandrar gudar över denna jord. En av dem sitter kanske vid ditt bord.« 10

Det fanns en tid när människors upplevelse av det heliga orienterade sig uppåt, mot det upphöjda, mäktiga, sublima, det som är ovanför våra huvuden, ovanför världen. Kanske är det så för många fortfarande. Gud »bor i himlen«, bland molnen och är bortom allt mänskligt. Som barn i söndagsskolan fick jag lära mig att det fanns två dimensioner: Gud däruppe och jorden här nere. Gud fanns i det som är skilt från den här världen.

Men vad är det som egentligen känns heligt för de flesta av oss?

Jag har en bestämd känsla av att det som för många av oss upplevs som helighet är orienterat precis åt det motsatta hållet – alltså inte uppåt, utan nedåt. Åt det ringa, det maktlösa, det sårbara och nära.

Ord som känns heliga passar nästan bäst att viska. Det har jag upptäckt när jag frågat en vanlig Kalle och Eva Svensson vad de upplevt som heligt i sina liv. Då svarar de nästan viskande: »När vårt barn föddes, det var stort det.« Många talar också om att de känt Guds närhet vid en dödsbädd: »När pappa dog och jag fick hålla honom i handen«. Där i dödens omedelbara närhet, maktlösa med en människa som snart går över gränsen, just i sådana ögonblick kan en närhet fylla rummet och vi anar: »Här är helig mark.« Även i närheten till någon vi älskar, då vi viskar »Jag älskar dig. Håll om mig.« Där, när alla förbehåll är borta, när vi känner oss älskade, sedda, förlåtna, då kan vi också vara med om något som känns större än oss själva. Att Gud är där. Att vi står på helig mark.

11

När vi öppnade våra dagstidningar och såg bilder av en liten död pojke iklädd röda gympaskor, liggande livlös vid en strand, ett av de tusentals flyktingbarn som färdats över ett farligt hav, då kände och sa många av oss: »Nej! Sådant får inte hända våra barn!« Och vi anar det heliga i de minsta bland oss, mitt i vardagen. Ett möte med Gud som kommer till oss inte från höjderna, utan underifrån.

Den andliga resan i våra liv går alltid nedåt och inåt. Jag väljer att uttrycka mig med ord Simone Weil har inspirerat mig till: Vi faller uppåt. Det innebär att den andliga färden i våra liv går mot det äkta, den genuina, det sanna, det jordiska, det ödmjuka, ja, mot vårt existentiella djup där vi möter nåden, Guds barmhärtighet.

Anonyma Alkoholisters tolv steg leder oss på denna paradoxala vandring. Stegens How (hur programmet fungerar) består av Honesty, Openness and Willingness (ärlighet, öppenhet och villighet). Vi erkänner vår sårbarhet som människor, vår brist på kraft. Vi behöver en kraft starkare än oss själva. Djupt inom oss möter vi denna sanning.

Vi faller uppåt, mot Gud. Det är denna tanke jag finner vara en bärande pelare i Anonyma Alkoholisters tolv steg: att Gud gör sitt inträde just genom våra sår. »God enters at the wound.« Vi faller och blicken vänds mot Gud. Ja, när en människa ger upp sin illusoriska makt och tar emot en helande kraft från en källa som aldrig sinar, förlöses Gud i oss.

12

Längst bak i denna bok finns de tolv stegen presenterade. De har hämtats från Stora Boken, Anonyma Alkoholisters grundtext som kom ut först 1939, och som ofta kallas för »en receptbok för tillfrisknande«. Sedan dess har stegen blivit »översatta« för att kunna vara en andlig vägvisare inte bara för drog- och alkoholmissbrukare utan också för människor som bär med sig andra typer av destruktiva livsmönster och som vill utvecklas och förändras.

Att falla uppåt innehåller några predikningar jag har hållit i främst Allhelgonakyrkan på Södermalm i Stockholm. Varje predikan är kopplad till ett av de tolv stegen och ett visst utvalt tema, liksom några bibliska texter. Förhoppningsvis kan läsaren se hur de tolv stegen berikat mina teologiska reflektioner – och tvärtom.

13

Alla har vi något som står emellan oss och livet. Det är utgångspunkten för denna bok, där Mary Philipson utgår från sitt arbete med tolvstegsprogrammet i Katarina församling.

Varje text utgår från ett av de tolv stegen, översatt till ett område i livet som vi alla kan ha nytta av att skärskåda Tolvstegsprogrammet bygger på att erkänna sin sårbarhet, sin svaghet. »Det är denna tanke jag finner vara en bärande pelare i Anonyma Alkoholisters tolv steg: att Gud gör sitt inträde just genom våra sår. God enters at the wound. Vi faller och blicken vänds mot Gud.« Vi faller uppåt.

Mary Philipson (född 1943) är präst i Katarina församling, Stockholm och har arbetat med Allhelgonamässan under många år. Hon är även studerat vid Hazelden, Minnesota.

ISBN 978-91-7315-502-1

9 789173 155021

www.argument.se