Allhelgona

Allhelgona

Jesus bär varje människa ur dödens famn Den kristna tron föddes ur sorg och förtvivlan. Den började i lärjungarnas rädsla och förvirring efter att Jesus hade dött. Så fick tron liv av hans liv, honom som genom att uppstå till livet trotsade döden.

Detta är hoppet som kyrkan bär: Je­ sus levde, dog och lever. Hans död var inte vilken död som helst.

I sin smärta är Jesus med varje män­ niska som känner smärta. I sin död är han med varje människa som dör, hela vägen ner i dödsriket. I sin uppståndelse bär han varje människa med sig ut ur dödens famn, så att det eviga livet med Gud kan fortsätta.

Vi får också leva, dö och leva igen.

Det eviga livet med Gud pågår ständigt.

Det börjar inte med döden. Det slutar heller inte med döden. Därför lever vi tillsammans, de av oss som har levt på jorden, och de av oss som fortfarande gör det. Vi lever tillsammans det eviga livet med Gud.

I sorgen ryms alla känslor Sorgen är din kärlek nu. Så är det när den älskade är utom räckhåll. Därför ska din sorg inte tas ifrån dig. Den ska inte tröstas bort, och den borde inte ha gått över vid det här laget, oavsett när »vid det här laget« inträffar. Du ska få leva med den sorg som är din.

Du rör dig i sorgens landskap, du måste gå varje steg på dina egna ben, och du är samtidigt inte ensam där.

Det vittnar alla ljuslågorna om. Andra människor går bredvid dig, de steg som de måste gå.

Du ska inte gå igenom sorgen och komma ut igen på andra sidan och läm­ na den bakom dig. Tvärtom: Sorgens landskap är dina trakter nu. Det är ing­ et hot, utan ett löfte. Du behöver inte vara rädd för glädjen mitt i sorgen, eller skämmas för den.

I sorgen ryms alla känslor. Glädje, saknad, vrede, rädsla och smärta. Det är som det ska. Sorgens diamant ska beva­ ras i de sörjandes bröst. Där vittnar den, med saknadens smärta, om din kärlek till den älskade som dött.

Den envisa kärlekens helg Allhelgonahelgen lyser upp ett rum som an­ nars ofta är nedsläckt, tillstängt och privat.

Plötsligt är sorgens rum öppet. Tystnaden bryts. Sorgen, smärtan och saknaden går att dela med andra.

Det är kontrasternas helg. Livet möter döden, som möter livet.

Det är en trotsig helg: Döden har inte sista ordet. Trotsiga, varma händer pysslar om den som inte längre, för sin egen skull, behöver pysslas om. Trotsiga ljuslågor bryter igenom mörkret på kyrkogården, och i världen.

Och det är den envisa kärlekens helg.

I både det konkreta och det symboliska blir det tydligt: Sorgen är den sörjandes kärlek nu, den kärlek vars mottagare inte längre är här för att ta emot den.

Vid första anblicken verkar ljusen på gra­ varna brinna till tecken på att människor har dött. När vi höjer blicken ser vi att de är många – och vart och ett av dem är ett tecken på att någon lever! Någon lever, och minns, och har tänt ett ljus. Tillsammans blir de oräkneliga, brinnande ljusen ett synligt

tecken på gemenskap rakt in i sorgens en­ samhet.

Ofta flyter allhelgonahelgen samman till en helhet i kyrkans sammanhang. Ändå går dagarna att särskilja. Alla helgons dag – firas på lördagen – handlar om helgonen, om före­ bilderna, de som gått före och banat väg. Vi firar dem och deras minne, gläds åt både deras liv på jorden och deras liv i himlen. Alla själars dag är dagen efter. Då är det på ett sätt inte längre en särskild skara människor vi minns – och på ett annat sätt är det verkligen det. Den

här dagen ägnas åt minnet av de människor som betytt mycket för oss var och en. De vi har haft, och förlorat. De som vi nu hoppas och tror lever det eviga livet med Gud. Vi påminns om det märkligt motsägelse­ fulla: Den som lever med Gud, med hopp och löfte om evigt liv, lever också, redan här och nu, det eviga livet med Gud. På så sätt är vi redan nu, och fortfarande, tillsammans med de älskade som dött. Vi lever i gemen­ skap med Gud, och därmed i gemenskap med varandra.

Om du vill ha stöd i din Om sorg du kanvill duha stöd vända dig till präst vända dig till präst eller diakon i din församling, församling, eller, där sådan finns, tilleller, d kyrkans samtalsmo kyrkans samtalsmottagning.

Genom nödnumret nödnumret 112 kan du på jourtid kom­112 kan ma i kontakt ma i kontakt med jourhavande präst. med j

© 2024 Tove © 2024 Tove af Geijerstam och Argument Förlagaf Geijersta

Text: Tove af Text: Tove af Geijerstam Formgivning och fo Formgivning och foto: Pierre Eriksson Tryck: Dardedze holo Tryck: Dardedze holografija SIA, Lettland isbn: 978-91 isbn: 978-91-7315-673-8

Argument Argument Förlag ab Annebergsvägen 4, 432 48 VarbergAnnebergsvägen 4 info@argument.se | 0340-69 80 00info@argument.se

www.argument.se

www.argu