Arena nr 2/2018

ARENA Medlemsblad för Svenska modersmålslärarföreningen i Finland r.f.

LÄROMEDEL I FOKUS Det är inte fult att använda läromedel / Läromedelsväktarna / Arenas gallup om läromedelsanvändning

#2/18

LEDAREN

Klassrummet - samhällets sista irl-arena?

M

ed koppling till den senaste tidens kritik av skolans digitalisering och fenomenbaserade undervisning (Yle, 19.11.2018), så vill jag lyfta klassrummets irl-potential. I klassrummet måste vi lära oss att umgås, göra vår röst hörd men också lyssna på andra. Där hittar vi kanske våra vänner för livet, där får jag så lov att stå ut med dem som inte är som jag själv.

Samtidigt som jag skriver strömmar höstens hetaste finlandssvenska debatt ur högtalarna. Det är debatten Jämställdhet ur mäns perspektiv på svenska Yle (19.11.2018).

Alexander Bard studsar ur högtalarna, han är snabb och lättsnackad, han hojtar och avbryter. De något långsammare finlandssvenska mansforskarna kämpar om ordet.

Och ja, Bard och jag är inte helt överens men många lyssnar på honom. Inte minst pojkarna i klassrummen.

Att lyssna på jämställdhetsdebatten, att spana efter teser och argument, är studerandes hemuppgift inför morgondagens lektion i gymnasiekursen Text och påverkan. Retorik och argumentation utgör kursens centrala innehåll. Det här numret av Arena handlar om läromedel.

I artikeln Läromedelsväktarna definierar Anders Westerlund att läromedel är ”vad som helst som används i ett pedagogiskt sammanhang”. Det tackar jag för. Läroboken ingår i definitionen men läromedlen hittas också på många andra platser, som i en jämställdhetsdebatt.

Klassrummet befolkas av alla kön och sexuella identiteter, heterogena familjemönster, flertalet etniciteter och ursprung. Tragiska livsöden krockar med framgångssagor. Unga som tidigt börjat

2 ARENA

tvivla på sin egen förmåga ska klara sig vid sidan om dem som ännu inte insett sin egen dödlighet. Där ska vi socialiseras och interagera, lyfta blicken från oss själva och möta den andras blick. Alla de här rösterna ska rymmas med, ta plats i och stångas mot debatter som den om manosfären och mannens identitetsfrågor.

För ett år sedan gick samma kurs. Då brast dammen, nätterna fylldes av finlandssvenska metoo-berättelser. Också klassrumsväggarna skälvde till. Som lärare i en retorikkurs kunde jag naturligtvis inte blunda, jag måste våga gå dit.

Jag visste egentligen aldrig riktigt hur morgondagens lektion såg ut. Vilka texter ska vi jobba med? Vilka begrepp blir relevanta? Vilken kontext behöver jag på något sätt förstå och vilka ord behöver jag för att det inte ska slå fel? Men på något sätt måste jag våga gå dit. Världshistorien stod ju inför ett paradigmskifte beträffande flickors och kvinnors rätt till egen kropp.

I tider där närundervisning ifrågasätts för att distansalternativet på nätet kalkyleras som billigare, måste vi slå vakt om irl-rummet. I tider när digitalisering och skärmarbete både rosas och risas måste vi pedagoger vara aktsamma med valet av texter och den tid vi sätter på dem. Att prioritera, att välja men också välja bort innehåll, är nödvändigt. Jag tänker att ju mer gemensam tid kring

narrativer, texter och språk vi bäddar för, desto starkare blir klassrummets genomslag. Det finns helt enkelt få andra platser att mötas på, där den studerande inte själv kan välja vem hen diskuterar med.

Klassrummet är snart samhällets sista gemensamma irl-arena. Utan tankar om att det var bättre förr, utan önskan om att gå tillbaks till penna och papper, regelrätta läroböcker eller nedkopplad verklighet så ska vi inte slänga ut barnet med badvattnet.

I klassrum ska vi tänka noggrant efter när skärmen behövs. Vi ska välja mellan dagsfärska läromedel på nätet, den klassiska romanen eller läroboken. Beträffande fenomenbaserat lärande så behövs läraren mer än någonsin som textpratare, modelläsare eller modererande tolkare. Själv balanserar jag vidare i debatter om genus och identitet, om pälsdjursnäring och faktaresistens, om silvervatten och vaccinationsmotstånd. Det är läromedel i klassrum och levande liv utan ekokammare och skyddande nätbubblor.

ANNETTE KRONHOLM-CEDERBERG

INNEHÅLL 02 Ledaren 04 Det är inte fult att använda läromedel 06 Gallup om läromedelsanvändning 10 Ny läromedelsserie för 7-9 är på gång 12 Läromedelsväktarna 15 En planta som kräver skötsel och näring 18 “Har vi modet kan vi gå vart som helst” 20 Fortbildningsprojektet GRÄNSLAND är igång 22 Multimodalt berättande i sommarvärmen 24 Rekordår för “Argh?”

En planta som kräver skötsel och näring s.15

26 Välkommet stöd inför det nya studenrprovet 28 Från fanfiction till kundbetjäning

Rekordår för ”Argh?” s.22

30 Försvara bildning och demokrati!

31 Kort och kraftigt om feedback 32 Språkspalten

SMLF: STYRELSEN 2018-2019 Annette Kronholm-Cederberg (ordförande) Topeliusgymnasiet i Nykarleby annette.kronholm-cederberg@ nykarleby.fi Heidi Höglund (vice ordförande) Åbo Akademi heidi.hoglund@abo.fi Malin Borgström (kassör) Grundskolan Norsen malin.borgstrom@edu.hel.fi

Ellinor Lindroos (sekreterare) Brändö Gymnasium ellinor.lindroos@edu.hel.fi Lotta Dammert (styrelsemedlem med ansvar för medlemsregistret) Sarlinska skolan lotta.dammert@edu.pargas.fi Nina Granberg (styrelsemedlem med ansvar för informationskoordinering) Pedersöre Gymnasium nina.granberg@pedersore.fi

Anu-Katja Nurmi (Nordspråksrepresentant) S:t Olofsskolan anu-katja.nurmi@turku.fi Harriet Lassus-Utriainen (styrelsemedlem) Brändö gymnasium harriet.lassus-utriainen@edu.hel.fi Katrina Åkerholm (styrelsemedlem) Vasa övningsskola katrina.akerholm@abo.fi

Diana Lundqvist (styrelsemedlem) Kökar grundskola dianalund@kokargsk.eu Amanda Audas-Kass (suppleant, redaktör för Arena) amanda.audas-kass@edu.hel.fi Maria Dahlin (suppleant, redaktör för Arena) maria.sofia.mork@gmail.com Amanda Helling (layout & illustrationer) info@amandahelling.fi

ARENA 3

Det är inte fult att använda Lärarbristen i Sverige är ett faktum. Inom några få år kommer en tredjedel av klassrummen att sakna utbildad lärare. Då blir läromedlen verkligt viktiga, kanske rentav avgörande. På Göteborgs bokmässa i slutet av september fördes ett samtal om läromedel i dagens och framtidens svenska skola. Skolexperten Per Kornhall, läromedelsförfattaren Sara Persson, skolkommunalrådet Karin Pleijel samt ordförande för Lärarnas riksförbund Åsa Fahlén delade sina tankar kring läromedel.

4 ARENA

Finare eller billigare?

Det sägs ofta att vi i dag går omkring med all kunskap i världen i vår egen bakficka, men Sara Persson betonar att läromedlen också i en sådan tillvaro har sina fördelar.

– Ett läromedel erbjuder ett begränsat stoff som är strukturerat och anpassat för en viss målgrupp. Det möjliggör att eleverna själva kan läsa in innehåll både hemma och i skolan.

Det är tryggt och tydligt med läromedel. Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas riksförbund, lyfter fram att läromedel spelar störst roll för de elever som har det svårast i skolan.

– De drivna och duktiga klarar sig alltid ändå.

Hon betonar också att en skola utan läromedel leder till en skola där lärare skapar sina egna läromedel.

– I dag lägger många lärare otroligt mycket tid på att göra läromedel. Är det verkligen det de ska göra? Är det där lärarna ska sätta sitt krut?

Hon ser också politiska intressen bakom attityden om att det är finare att göra egna läromedel än att använda existerande.

– Det är förstås väldigt billigt om lärare producerar egna läromedel.

Men det får inte heta att det är finare när det egentligen handlar om att det är billigare.

Sara Persson säger att läromedlen är den minsta potten i skolbudgeten i dag.

– Det används alldeles för lite läromedel i den svenska skolan och det handlar mycket om ekonomi och resurser. Det är viktigt att de lärare som vill använda läromedel också får göra det.

Karin Pleijel, skolkommunalråd i Göteborg, anser att det måste finnas pengar för läromedel i skolorna.

– Det är verkligt angeläget för ansvariga politiker att se till att skolans pengar och resurser faktiskt gynnar eleverna. Likvärdigheten brister när läromedel inte används. illustrationer: amanda helling

Skolexperten Per Kornhall lyfter fram det faktum att det länge har funnits en läromedelsfientlig diskurs i Sverige, en diskurs som antyder att du är en sämre lärare om du använder läromedel i din undervisning. Han anser att den här attityden måste bort.

– I de länder där eleverna lär sig bättre och mer likvärdigt arbetar man med läromedel och goda lärarhandledningar. Det här är speciellt viktigt för unga och oerfarna lärare.

Han nämner Finland som exempel på ett land där man satsat på genomtänkta och tydliga lärarhandledningar som ger lärare konkreta idéer till lektioner.

Sara Persson, lärare och läromedelsförfattare, håller med om att läromedlen är viktiga. Samtidigt har också hon ofta stött på den negativa attityden till läromedel.

– Redan under lärarutbildningen mötte jag på en fientlig attityd, man ansågs vara en okreativ lärare om man valde att använda läromedel. Men under min tid som lärare har jag insett att läromedel är till stor hjälp för eleverna samtidigt som de också minskar lärarnas stress.

läromedel

Tryckt eller digitalt?

Frågan om hur framtidens läromedel ser ut handlar i dag mycket om digitala läromedel och tryckta sådana.

Persson tror att den tryckta läroboken kommer att behövas också i framtiden.

– En bok har en början och ett slut och det är därför lättare för eleven att få en klar överblick av stoffet på det sättet.

Per Kornhall håller med.

– Det finns en övertro på det digitala i dag, samtidigt som forskning visar att de elever vars lärare använ-

der digitala läromedel i hög grad uppnår sämre resultat. Att använda både tryckta och digitala läromedel är bäst.

En utmaning med digitala läromedel är att få lärare vet hur de ska bygga upp undervisningen kring dem.

– I dag sätts det mycket resurser på digitala läromedel men inga resurser alls på att lära lärarna att använda dem, konstaterar Åsa Fahlén.

Samtliga diskussionsdeltagare efterlyser ett tätt samarbete mellan lärare och forskare i utarbetandet av läromedel. De är också rörande överens om vikten av att nå ut med budskapet om att det är bra och viktigt med läromedel.

AMANDA AUDAS-KASS

ARENA 5

Arenas gallup om läromedelsanvändning I detta nummer av Arena önskade vi belysa temat ”Läromedel” ur så många synvinklar som möjligt. Därför valde vi att gå ut med en gallup angående läromedelsanvändningen inom modersmålsundervisningen i våra finlandssvenska skolor. Vilka läromedel används? Är de förlagsproducerade eller används mest material som läraren gjort själv? Hela 50 personer svarade på gallupen, som bestod av nio frågor. Tack till alla informanter!

Här ser du resultatet av gallupen: 1. I vilka årskurser/i vilket skolstadium undervisar du?

Grundskola årskurs 1-6: 1 årskurs 1-9: 1 årskurs 2: 1 årskurs 3-4, 7-9: 1 årskurs 5-6: 1 årskurs 7-9: 14 Både grundskola och gymnasium årskurs 7-9 + gymn.: 1 årskurs 8-9 + gymn.: 1 Gymnasium år 1-3: 28 Yrkeshögskola 1 Sammanlagt: 50 informanter

2. Använder du dig av finlandssvenska läromedel? Ja/Nej? Om du svarar ja, vilka läromedel använder du dig av?

3. Använder du dig av sverigesvenska läromedel? Ja/Nej? Om du svarar ja, vilka läromedel använder du dig av?

Nej 4

Nej 26

Ja 46 (antalet informanter som nämnt läromedlet är inom parentes)

Ja 24 (antalet informanter som nämnt läromedlet är inom parentes)

Grundskolans 1-6 Läseboken samt Läsearbetsboken (2) Busfarfar-serien (1) Språkresan (1) Prima språk 1 och 2 samt Prima text (1) Roligt att läsa (1)

Grundskolans 1-6 ZickZack-serien (2) Språklära (1) Tio ord i veckan (1) Veckans bokstav (1) Läsförståelse (1)

Grundskolans 7-9 Ordval-serien (Embla, Ask, samt arbetsböckerna Språk och Litteratur) (11) Logga in (6) Chatta (6) Surfa vidare (6) Mitt språk (1) Full koll (1) Sagt och gjort (1)

Grundskolans 7-9 Genrekoden (3) Arena (Svenska för grundskolans senare del) (2) Studio svenska (ibland) (2) Ordna orden (Bonniers) (2) Svenska idag (2) Ess i svenska (1)

Gymnasium Tusen och en text (27) Studentprov MO (27) Stilisten (12) Knixar med skriveri( 3) Bokskogen (3) Språkhandboken (2) Språkets värld (2) Kusten är klar (2) Berättelsens värld (1)

6 ARENA

Gymnasium Serien Fixa genren, Fixa språket och Fixa litteraturen. (2) Nya Språknyckeln (i Svenska som andraspråk) (1) Texter publicerade på Sveriges radios P1. (1) Människans texter - litteraturen, Människans texter - språket, Människans texter – Antologin (1) Suzanna Diskay: Skriva till bild, Tolkning och förståelse, båda i urval (1)

4. Använder du dig av läromedel som du gjort själv, t.ex. kompendier, instuderingsfrågor m.m.? Ja/Nej? Om du svarar ja, vilka läromedel använder du dig av?

- Ja, novellkompendium, grammatikkompendium, nordenkompendium

Nej 6

- Vi gör vårt material själva. Ofta en Powerpoint med separata instruktionspapper, arbetsblad osv som eleverna får. Vi är fyra ämneskolleger och vi delar allt material med varandra, med strävan att eleverna ska få så likadan undervisning som möjligt oberoende av lärare.

Ja 44 Grundskolans 1-6 (kommentarer i urval) - Brukar ha lite egna uppgifter i Classroom.

- Tar övningar, texter, bakgrundsmaterial från tryckta och digitala källor och sammanfogar eller omformulerar enligt eget och gruppernas behov.

- Ja, litteraturuppgifter (uppgifter till specifika böcker och böcker i allmänhet).

- Ja. Digitala presentationer om olika temaområden, kompendier med övningar, instuderingsfrågor, uppgifter av varierande slag osv.

- Jo. Speciellt när det gäller kreativt skrivande och bokpresentationer så gör jag materialet själv.

- Ja! Så gott som allt jag använder har jag producerat själv. Classroom funkar bra som lärplattform.

- Jag gör uppgifter som eleverna limmar i sitt häfte.

Gymnasium (kommentarer i urval)

Grundskolans 7-9 (kommentarer i urval) - Dikt- och grammatikhäften - Nästan allt material i åk 7-9 är ett hopkok av eget material samt någon kopia här och där.

- Ja, allt från övningar till powerpointar. Har gjort en hel resurssida för vår skola med ingående info om skrivkompetens, läskompetens, språkriktighet och citatteknik. Detta eftersom Knixar med skriveri var ouppdaterad så länge.

- Tidigare gjorde jag egna läskompetens- och skrivkompetensmaterial, samt dito prov, men nu finns bra övningsprov att tillgå i Studentprov.

Delvis gör jag ännu kortare läskompetensprov i MO01 och MO02. I MO07 använder jag mycket eget material vid sidan om gamla muntliga provmaterial från UBS. - Ja. Språkriktighetsuppgifter.

Yrkeshögskola - Ja, sammanställt elektroniskt material, länkar, ”kompendier” i elektronisk form.

- Ja, innehållet i mina kurser har jag skapat själv utgående från läroplanen och vad jag tycker funkar. Det gäller både texter (som ett vidgat begrepp), olika uppgifter och olika arbetssätt.

- Nätet, dagstidningar.

ARENA 7

6. Vilka tryckta läromedel använder du dig av?

Grundskolans 1-6 Ordresan-serien, Läseboken samt Läsearbetsboken, Språkresan, Språklära, Tio ord i veckan, Veckans bokstav, Läsförståelse, Prima språk 1 och 2, Prima text, ZickZack-serien (läs- och skrivrummet), Roligt att läsa.

Grundskolans 7-9 Logga in, Chatta, Surfa vidare, Ask, Embla, arbetsböckerna Språk samt Litteratur i Ordval-serien, Genrekoden, Mitt språk, Ess i svenska, olika romaner, Full koll, Arena (Svenska för grunskolans senare del), Ordna orden, Studio Svenska, Sagt och gjort, Svenska idag.

Gymnasiet Stilisten, Språkhandboken, Bokskogen, Nya Språknyckeln, Språkets värld, Kusten är klar, Knixar med skriveri, Berättelsens värld, Skriva till bild, Tolkning och förståelse.

Dagstidningar och tidningsartiklar, skönlitterära texter, facktexter.

7. Vilka digitala läromedel använder du dig av?

Grundskolans 1-6 Ingen av informanterna har angett att de använder digitala läromedel i årskurs 1-6.

Grundskolans 7-9 Olika medietexter, det digitala materialet till Logga in, Chatta och Surfa vidare, det digitala materialet till Ordval-serien.

8 ARENA

Gymnasiet Tusen och en text, Studenprov MO, den digitala delen av Nya Språknyckeln, Topelius för gymnasiet, material på Youtube.

8. Varför har du valt att använda just de läromedel som du använder just nu? (kommentarer i urval) - Eftersom det är två nya studentprov så har det saknats prov att jobba med för att förbereda de studerande på skrivningarna.

Studentprov MO fyller den luckan, både vad gäller uppgifter och exempelsvar att diskutera. Dessutom använder jag läromedlet som materialbank även till uppgifter som inte är direkta studentprov, för exempelvis år 1.

- De är de enda som finns, speciellt Studentprov MO, synnerligen aktuellt och BRA läromedel.

- Språkhjälp behövs så Språkhandboken är en given kandidat.

Skulle gärna använda Stilisten men tiden räcker inte till att ta in det.

Våra studerande behöver en resurs för att självständigt studera för studentprovet och den har jag alltså skapat själv. Nu finns det lyckligtvis Studentprov.

- Tusen och en text och Studentprov MO har vi för att ge de studerande en helhetsbild av vad som krävs för studentexamen. Det är frustrerande med en lärobok (T&T) som har mycket allmänt prat, t.ex. om multimedialitet, men som inte är så användbar för de studerande när de t.ex. ska förstå ett konkret

analysarbete, eller inhämta kunskap om språket. Språkhandboken har vi tagit in för att de studerande ska ha en handbok för sin språkutveckling. Att den är en tryckt lärobok är själva poängen i detta.

- Det finns inget färdigt för detta stadium (yrkeshögskolan), alltså måste det skapas.

- Prima är jättebra läromedel, bra uppbyggt, går att differentiera, fungerar i sammansatt klass, innehåller det mesta av det som hör till läroplanen i åk 5 och 6.

- Det finns användbart, intressant, nyttigt och rikligt material i dem.

Stilisten är skön att jobba med som omväxling och välbehövlig paus från det digitala. Studentprov MO behövs för övningens skull och gör att man inte behöver sätta ihop egna läs- och skrivkompetenser.

- Sagt och Gjort är kontrastiv svensk-finsk, vilket gynnar mina elever; Embla är en bra grundbok.

- Tusen och en text motsvarar den nya läroplanen bättre än Språkets värld.

9. Övriga tankar kring användningen av läromedel i modersmålsundervisningen?

T.ex. önskemål, utmaningar, ett läromedel du gärna rekommenderar? (kommentarer i urval) - Jag önskar ett särskilt läromedel för gymnasiekurserna mo 7, 8 och 9. Det nya läromedlet Studentprov som hänger ihop med Tusen och en text är opraktiskt och trist.

- Rekommenderar definitivt Ask och Embla samt arbetsboken Litteratur.

Det svåra är att placera rätt innehåll i rätt bok. Vi hoppar mellan Ask och Embla beroende på vilket innehåll som behandlas.

- På finska sidan finns det ju en materialbank för Äidinkieli- är det omöjligt att få ta del av den?

- Saknar underlag för den kreativa delen av mo-undervisningen. Sen tycker jag att poesi, litteraturanalys (på lämplig nivå) diskussionsunderlag, argumentation, debatt inte riktigt finns beaktat i nåt läromedel för lågstadiet.

- Det är massor av extra arbete att jobba utan läromedel. Jag skulle verkligen vilja ha ett som fungerar.

När jag ser på vad kollegerna i finska skolor har att tillgå blir jag grön av avund ... Våra elever får god undervisning, men jag skulle gärna använda min tid till annat än att skriva material åt mig. Det är tröttande, och bort från annat som skulle gagna eleverna mer.

- Samma läromedel passar sällan samma elever. I åk 1-2 är skillnaderna mellan elever milsvid. En del elever läser Harry Potter, andra tränar mest bokstäver. Många elever har så svag svenska när de kommer till skolan att de inte alls har förutsättningar att förstå läsebokens text.

De kan avkoda den, men förstår inte orden de läser. Därför borde det egentligen finnas en uppsättning läromedel av olika svårighetsgrad, för att läs- och skrivundervisningen ska fungera optimalt.

- Utmaningar: vi lärare har egentligen (aldrig) fått lära oss metodik om e-läromedel. Vi har bara ”fått”

dem och börjat tillämpa efter var och ens förmåga och tid. Det har sina sidor. Därtill är den nya läroplanen diger: mycket ska gås genom och hinnas med (kan känna mig själv lätt förvirrad och otillräcklig bland dataspelanalys, ekologiska termer och mediekritik). Tror faktiskt att de studerande inte lär sig lika bra som förr. De starka klarar det mesta men de som är svagare i modersmål har det kämpigt. Många använder e-läromedel såsom de använder sig av webben överlag: hastigt och

ibland hafsigt. Läsning blir grund och ytlig. Skrivspråket är i gungning för många unga. Många har börjat skriva en rotvälska. Vad allt beror på är säkert mångdimensionellt och mångfacetterat men ämnet modersmål och litteratur kommer att bli ett ämne som många får svårare att klara (med goda resultat) i framtiden.

MARIA DAHLIN

ARENA 9

SETS: Ny läromedelsserie för 7-9 är på gång I Arenas gallup kring läromedelsanvändningen inom modersmålsundervisningen framkom önskemål och synpunkter på befintliga läromedel, behov av läromedel samt omdömen i positiva ordalag kring läromedel som fungerar som de ska.

Nils Saramo, läromedelschef på Schildts och Söderströms, fick chansen att besvara några utvalda kommentarer och berätta om vad som finns i utgivningsplanerna.

- Just nu finns det planer på nya läromedel för årskurs 1-6 samt 7-9, berättar Nils Saramo på S&S Läromedel.

Han påpekar att det naturligtvis är läroplanen som styr greppet, men att ett läromedel också ska vara generellt gångbart.

- Vi strävar efter att ge ut läromedel för samtliga lärare. Många lärare har sina egna didaktiska grepp, men vi måste hållas någonstans i mitten så att läromedlet kan användas av de flesta, framhåller Saramo.

Nytt för årskurs 1-6 - En ny serie som behandlar kreativt skrivande i årskurserna 3-4 samt 5-6 är under arbete. Befintliga serier kompletteras också inom en snar framtid, där bland annat Ordresan-serien och Scio-serien inte ännu är kompletta.

I läsförståelseserien Läsklurigt, kan lärare se framemot häftet Droppen, med temat hållbar utveckling. Även ett material kring ordkunskap och rättskrivning för årskurs 1-6 är under arbete.

10 ARENA

Läromedel för 7-9 är efterlängtat Många av kommentarerna i Arenas gallup handlade, inte helt oväntat om bristen på aktuella läromedel i årskurs 7-9.

- Det har redan i ca 1½ års tid arbetats med den nya serien för årskurs 7-9 och den utgår naturligtvis från den nya läroplanen.

Arbetet är långt hunnet och svarar på ett stort behov som finns ute i skolorna, säger Nils Saramo.

Han vågar dock inte säga någon exakt tidtabell för utgivningen, utan ber lärarna att hålla sig till tåls.

Också för årskurs 7-9 finns det planer på ett läromedel som behandlar ordkunskap och rättskrivning.

Gallupkommentarer får svar Arena ville gärna att man från förlagshåll skulle få chansen att kommentera en del av den kritik som gallupen visade på.

”När det gäller både Tusen och en text och Studentprov MO: Bara en liten del av materialet kommer till användning, och därför är det osäkert om vi verkligen ska ha våra studerande att skaffa dem. Det är inte minst en ekonomisk/moralisk fråga: Digitala läromedel finns inte kvar efter licensperioden, och kan inte säljas vidare. ” - Priset för våra digitala böcker är lägre än för våra tryckta böcker. Materialet är massivt, men jag anser inte att priset är satt speciellt högt. Vi gör inte våra produkter för återsäljningsvärdets skull. Det viktiga är att den studerande ska kunna sätta sig ner och läsa inför skrivningarna, svarar Nils Saramo. ”De digitala läromedlen som SETS har gett ut borde uppdateras kontinuerligt.

Länkar har slutat fungera i allt snabbare takt. ”

Prenumerera på Språkbruk!

Nu kan du som SMLF-medlem prenumerera på Språkbruk till specialpriset 30 euro för en fortlöpande prenumeration (normalpris 40,50 euro). Specialpriset för SMLF-medlemmar gäller till den 15 januari. Gå in på Språkbruk.fi och prenumerera där. Enklast gör du det via Språkinstitutets webbplats www.sprakinstitutet.fi eller genom att mejla sprakbruk@ jaicom.com. Om du vill kontakta redaktionen kan du eposta oss på adressen sprakbruk@sprakinstitutet.fi.

Som medlem i Svenska modersmålslärarföreningen i Finland SMLF har du tidigare fått tidskriften Språkbruk gratis, som en medlemsförmån. Från år 2019 är vi tyvärr tvungna att upphöra med förmånen, på grund av utebliven finansiering.

Vänliga hälsningar Pia Westerberg, chefredaktör för Språkbruk, Annette Kronholm-Cederberg, ordförande för SMLF

- Det här är problematiskt, det ska erkännas. Lärare vill ha autentiskt material, men vi kan inte köpa in och ladda ner t.ex. en artikel bakom en betalmur vid HBL, säger Saramo.

Han påpekar att man hela tiden arbetar med problemet och utarbetar teknik som ska klara av det.

- Jag tror dock att det här är ett problem som kommer att finnas kvar i ett multimodalt textsamhälle. Vi tenderar att köpa in texter så att de ska finnas på vår server, men det går inte alltid. ”Digitala böcker borde utvecklas så att de studerande kan markera i texten.”

- Här arbetar vi stenhårt. Vi har tittat på alla tekniker som finns tillgängliga idag och vi har t.o.m. saker färdiga som vi valt att inte lansera. Tekniken ger möjligheter och skapar också nya problem. Anteckningsteknik och markeringsteknik finns var och en för sig, men det behöver vara mer komplext för att fungera som en helhet.

”Studentprov MO är välkommet, men förhoppningen är att det läromedlet fylls på med flera prov och gärna också SEN:s beskrivningar av de digitala proven plus bedömningskriterierna.”

- Vi arbetar med kompletteringar och de kommer inom en snar framtid, svarar Saramo.

”Vi lyssnar och följer med” Nils Saramo sitter tyst och antecknar, alla gallupkommentarer kan han i det här skedet inte svara på. ”Finlandssvenska läroböcker för åk 2 nonchalerar mer eller mindre skrivundervisningen - det är mest rättskrivning.” ”Bearbetning och redigering av Tusen och en text önskas!” ”Tusen och en text är bra men förvirrande när det gäller begrepp och är inte harmoniserad med hur studentprovet ser ut. Jag önskar att förlagen kunde uppdatera den ordentligt nu. Språkhandboken kunde gärna få finnas som digiversion.”

”Jag önskar ett digitalt läromedel som går igenom retorik och argumentation med både skrivna och multimodala retoriska och argumenterande samt diskuterande texter och genrer.”

- Vi gör vad vi kan för att lärare ska ha något att utgå ifrån. Det ska hålla en viss kvalitet och ska finnas tillgängligt. Vi är naturligtvis öppna för ris och ros, och vi tar till oss där vi inte är tillräckligt starka, säger Nils Saramo avslutningsvis.

MARIA DAHLIN

ARENA 11

Läromedelsväktarna – Inom ramen för fortbildningspaketet ”Multimodalt kraftpaket för lärare”, ordnat av Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och yrkeshögskolan Novia, diskuterade gruppen ”Läromedelsväktarna”läromedel ur olika perspektiv, i fyra inbandade program. Syftet var att öka kunskapen om läromedel, speciellt ur ett multimodalt perspektiv, och att ge lärare verktyg för att med ett kritiskt öga se på de läromedel som används i våra skolor.

12 ARENA

våra läromedel under lupp Idén till konceptet ”Läromedelsväktarna” är uttryckligen att ge läromedel och läromedelsproduktion synlighet och framför allt att skapa ett forum för läromedelskritik, eftersom läromedlen i praktiken inte får någon synlighet i dagspressen, om man till exempel jämför med skönlitteratur eller facklitteratur.

I de fyra programmen, som publicerades under 2017-2018, deltog professor Ria Heilä-Ylikallio, doktorand Caroline Doktar, universitetslärarna Anders Westerlund och Heidi Höglund, samtliga verksamma inom modersmålets didaktik, samt Tom Gullberg, akademilektor i historiens och samhällslärans didaktik, och klassläraren Anna Wulff.

Vad är läromedel?

I det första programmet diskuterade HeiläYlikallio, Doktar och Westerlund läromedel ur ett mer allmänt perspektiv. Anders Westerlund fick inledningsvis möjlighet att reda ut vad läromedel egentligen är.

- Läromedel är vad som helst som används i ett pedagogiskt sammanhang.

Traditionellt tänker man på en bok, en lärobok, men vi vill lyfta upp det bredare perspektivet, säger Anders Westerlund.

Westerlund presenterade olika sätt att tänka kring läromedel och läromedelsforskning. Man kan dels titta på processen kring hur ett läromedel kommer till, där det finns författare, redaktörer, förlag och ekonomiska aspekter att ta hänsyn till.

Dels intresserar sig läromedelsforskningen även för hur skolor gör sina val av läromedel, hur elever reagerar på och förstår olika läromedel samt hur designen av ett läromedel påverkar och kan ge mervärde.

Lärarnas kunskap och ansvar

Varför välja finlandssvenskt?

Caroline Doktar har i sin licentiatavhandling forskat kring grammatikdidaktik i läromedel för de lägre årskurserna inom den grundläggande utbildningen.

I det första avsnittet av ”Läromedelsväktarna” fick hon utrymme att reda ut vad grammatik egentligen är och poängterade först och främst att det handlar om mer än bara ordklasser och satsdelar.

Forskning har visat att om en lärare har en bredare syn på grammatik, kommer även fler elever att intressera sig för grammatikundervisningen.

I det första avsnittet valde Heilä-Ylikallio, Doktar och Westerlund ut några förlagsproducerade läromedel som de kommenterade. En av slutsatserna som lyftes fram var att ju mindre en lärare kan om ett visst ämne, desto mer bunden av en lärobok är hen. Heilä-Ylikallio menar också att vi hittar en förklaring på varför det finns mer omfattande material och arbetsböcker för de lägre årskurserna än för de högre, inom den grundläggande utbildningen, eftersom alla klasslärare inte kan förväntas vara experter på samma sätt som ämneslärare är.

Ria Heilä-Ylikallio minns tillbaka till den tid då det fanns skolstyrelser som bestämde vilka läromedel som fick användas i undervisningen. Nuförtiden, då detta inte längre är praxis, har läraren hela ansvaret på sina axlar, att välja ändamålsenliga läromedel, antingen förlagsproducerade eller egenproducerade.

Därför, påpekar hon, är det extra viktigt att lärare hinner stanna upp och kritiskt granska de läromedel som används.

I det andra avsnittet gör ”Läromedelsväktarna” just det; de granskar kritiskt.

Westerlund, Doktar och Heilä-Ylikallio lyfte fram det finlandssvenska läromedlet ”Busfarfar”, avsett för årskurs 1, samt det sverigesvenska läromedelet ”Qnoddarnas värld”, avsett för årskurs 3. Inledningsvis lyfte Anders Westerlund upp bland annat att den digitala världen lyser med sin frånvaro i ”Busfarfar”. Skolarbetet sker på papper med penna, mobiltelefoner är förbjudna i skolan och den svarta tavlan finns längst fram i klassrummet. Även de finlandssvenska inslagen saknas i läromedlet och Westerlund ställer frågan varför man då just ska välja detta läromedel i en finlandssvensk skola. I diskussionerna som fördes kring läromedlet ”Busfarfar” kom det fram att det är viktigt att ställa goda frågor för att öppna upp texten för eleverna och här har läraren en avgörande roll.

- Slutsatsen är defintivt den att boken finns men läraren behövs, summerar Westerlund.

Heilä-Ylikallio kritiserade det sverigesvenska läromedlet ”Qnoddarnas värld” bland annat eftersom det innehåller många uppgifter som tränar endast för de nationella proven, vilket hon menar att hon inte skulle gå med på i ett finlandssvenskt läromedel. På det planet ger hon en eloge till de finlandssvenska läromedlen för de lägre årskurserna, där detta till all tur saknas.

Hon undrar även vad syftet med läromedlet ”Qnoddarnas värld” är och ifrågasätter flertalet uppgifter som inte verkar så genomtänkta.

ARENA 13

”Läromedelsväktarna” poängterar att en fördel med att välja finlandssvenska läromedel definitivt är att de grundar sig på de finländska läroplansgrunderna.

Exemplet ”Qnoddarnas värld” visar ett läromedel som grundar sig på Sveriges läroplansgrunder och att enbart använda sverigesvenska läromedel i sin undervisning ger inte eleverna den heltäckande undervisning som man enligt läroplansgrunderna har rätt till.

Tidspiraten Avsnitt tre fokuserar på läromedlet ”Tidspiraten”, avsett för undervisning i historia i årskurserna 4-6. Berättelserna i läromedlet är skrivna av författaren Maria Turtschaninoff. I läromedlet blandas fakta och fiktion och akademilektor Tom Gullberg poängterar att det krävs duktiga lärare som vet hur de ska använda läromedlet, men att det tillhörande digitala materialpaket för lärare, ger många bra verktyg.

Diskussionerna kring ”Tidspiraten” handlade mycket om vilka möjligheter till diskussion i klassrummet som läromedlet kan ge upphov till, eftersom elementet ”kan vi påverka historien” kommer in då berättelsen innehåller en tidsmaskin och resor tillbaka i tiden.

- När vi undervisar i historia, tränar vi elever i historiskt tänkande. Genom att utmana dem på olika sätt, till exempel genom empatikritiskt tänkande, kommer de att utvecklas och lära sig, menar Gullberg.

Heilä-Ylikallio påpekade att det påminner mycket om litteraturundervisningen inom modersmålsämnet, då vi tränar perspektivbyte genom läsning av skönlitteratur.

Icke-förlagsproducerade läromedel

I det fjärde och sista avsnittet samtalar Ria Heilä-Ylikallio med Anna Wulff, klasslärare vid Vasa övningsskola, och Heidi Höglund, universitetslärare i modersmålets didaktik. Wulff arbetar i årskurs 1-2 och hon jobbar mycket med skönlitteratur i läsinlärningen, men brottas ofta med tanken på att hon också borde ha med en läsebok.

Elevern lånar böcker för den egna lästräningen så att de på det viset får öva på sin egen nivå. Eftersom det är stor skillnad på nivån bland eleverna, har Wulff haft svårigheter att hitta gemensamma läroböcker för de olika nivåerna.

Heidi Höglund menar att den nutida barnlitteraturen är mångbottnad och komplex.

- Barnlitteratur i läsundervisningen är bra, men det är inte enkelt att välja rätt material, även om det ofta är väldigt givande både för elever och lärare.

Hon lyfter upp bilderboken, som ger stora möjligheter att jobba tematiskt. Den är bra att ta till för den gemensamma läsningen i klassen, där läraren kan öppna upp diskussionen kring ett förutbestämt tema.

Heilä-Ylikallio frågade Wulff hur det går till när eleverna själva får välja bok.

-Oftast väljer de utgående från intresse för ett visst ämne. Ibland väljer de en för

svår bok, men jag ger inte pekfingret och säger nej, utan ber dem ta hem och se på boken tillsammans med föräldrarna.

Ofta kommer de tillbaka nästa dag och säger att den var lite för svår, berättar Wulff.

Anna Wulff har som mål att läsa med varje elev, varje vecka. Ett verktyg som hon använder sig av i lästräningen är en digital portfölj, där eleverna får läsa in läseläxan digitalt.

- Utgående från den kan vi föra en diskussion. Vi kan gå tillbaka och se på vilken utveckling som skett och på det viset ger jag också respons, berättar Wulff.

Intresserad?

Gruppen ”Läromedelsväktarna” vill gärna ställa sig till förfogande ifall det finns intresse för fler avsnitt och önskemål om granskning av fler läromedel, hälsar professor Ria Heilä-Ylikallio. Att synliggöra och diskutera läromedel är viktigt och du får gärna kontakta henne om du har tankar kring en fortsättning av ”Läromedelväktarna”.

Om du är intresserad av att ta del av de fyra programmen som redan gjorts, hittar du avsnitten med hjälp av följande länkar: Avsnitt 1 :https://youtu.be/yzCcPU3lUx0 Avsnitt 2: https://youtu.be/P6zl5e5x0PI Avsnitt 3: https://youtu.be/IWQl_ztPf6I Avsnitt 4: https://youtu.be/uWJOGCCdcqI MARIA DAHLIN

PÅ GÅNG INOM NORDSPRÅK SMLF:s Nordspråksrepresentant Anu-Katja Nurmi deltog i arbetsmötet i Köpenhamn den 24.11 och hälsar att mycket är under arbete inom Nordspråk.

Sommarkursen 2019 är under planering. Den kommer att hållas i Lofoten, Norge, med havet som tema. Under hösten 2019, närmare bestämt den 19-21.9, ordnas en kurs i Köpenhamn med temat ”Lyrik och ljudberättelser”.

Mer information om dessa kurser kommer på Nordspråks hemsida, samt på SMLF:s Facebook sida inom kort.

Läromedel inom Norden-undervisningen Behöver du inspiration och tips till din undervisning med temat Norden? På Atlantbib.org hittar du faktaböcker på alla nordiska språk, t.o.m. på grönländska och sydsamiska. Du kan välja mellan översättningar, originalspråk, olika ämnen och svårighetsgrad. Sidan finns på svenska på adressen: http://atlantbib.org/sv MARIA DAHLIN

En planta som kräver skötsel och näring il lu

m io n: a s t r at

a nd a

he l l in

g

I mitten av november inleddes fortbildningshelheten Läs- och skriviver för barn och unga vid Helsingfors universitet.

Ett 60-tal småbarnspedagoger och lärare på olika stadier samlades då till gemensamma startdagar. En av föreläsarna var Barbro Westlund från Stockholms universitet som talade om läs- och skrivutveckling med fokus på barn.

Barbro Westlund inledde med att betona vikten av att alla lärare måste vara läsande lärare. Det här ses ofta som en självklarhet bland lärare för yngre barn, men är det inte alls på samma sätt bland ämneslärare.

- Oavsett vilket ämne du undervisar och på vilken nivå måste du vara läsare om du är lärare, slog Westlund fast.

Läsutveckling kräver skötsel och näring Hon pratade om att läsförståelse inte är något som kommer av sig självt. Läsförståelsen är ingen planta som växer utan stöd.

Den kräver omsorgsfull skötsel och rätt näring för att blomma. God undervisning är alltså en nödvändig förutsättning för att elever och lärare tillsammans ska skapa mening i lästa texter.

Westlund använde begreppet aktiv läskraft som handlar om att läraren tar ett aktivt ansvar för sin läsundervisning men samtidigt låter eleven ta allt mer ansvar för sitt eget lärande.

- Aktiv läskraft går ut på att eleven successivt ska ta över ansvaret för sin egen läsutveckling. Det är också viktigt att eleven förstår att ansträngning lönar sig för att uppnå de mål som hen har gått igenom med läraren, det handlar mycket om inre motivation. Den yttre motivationen är inte dålig, ibland är den rent av nödvändig.

Men vi ska hela tiden sträva efter den inre, konstaterade Westlund.

Den goda högläsningen Westlund diskuterade också det faktum att barns familjebakgrund och socioekonomiska bakgrund påverkar allra mest på deras läsfärdigheter. Svenska daghem och skolor strävar efter att kompensera för den ojämlika start som hemmen ger. De första stegen på vägen mot läsförståelse tas redan när barnet är bara några år gammalt och det är därför viktigt att småbarnspedagogiken tar ett aktivt grepp. Inte minst högläsningen är avgörande. Forskning visar att högläsning förekommer ofta på dag-

hemmen, men forskningen visar också att många av pedagogerna inte ser aktiviteten som i första hand ett verktyg för språkutvecklingen.

- Snarare handlar högläsningen om att skapa en mysig stund, om närhet, om att frigöra personal, om att bearbeta tema, om tid utfyllnad eller om lugna ner en stökig grupp. Det finns inget direkt fel med det, men medvetenheten om språkutvecklingen bör förstärkas, menade Westlund.

Hur ser då den goda högläsningen ut?

Jo, den knyter ihop textens innehåll med barnets erfarenheter, sammanfattar berättelsen, låter barnet ställa frågor och ställer frågor som kräver eftertanke.

Westlund berättade att högläsningen kommer att bli ett obligatoriskt element i fritidsverksamheten i Sverige, för att kompensera ytterligare för de olika bakgrunder som elevernas hemförhållanden ger dem.

Olika utgångspunkter och olika förutsättningar är tyvärr ett ofrånkomligt faktum också när det kommer till läs- och skrivutveckling. Men vi som dagligen har förmånen att jobba med barn och ungas läsning och skrivande har alla möjligheter att göra skillnad.

AMANDA AUDAS-KASS

ARENA 15

Svenska modersmålslärarföreningen i Finland r.f.

MEDDELANDE från SMLF, 22.11.2018 Modersmålslärare pressade inför vårens digitala studentprov Inför det första digitala studentexamensprovet i modersmål och litteratur (17 och 25 september 2018) uttryckte många modersmålslärare oro för ökad arbetsmängd och en betydligt mer pressad tidtabell för bedömning. Svenska modersmålslärarföreningen i Finland r.f. valde i det läget att gå ut med en enkät till de finlandssvenska gymnasielärare som bedömt höstens prov i läsoch skrivkompetens. Så gott som alla berörda modersmålslärare svarade på enkäten.

Däremot var antalet examinander under hösten betydligt färre, då så gott som alla abiturienter avlägger det obligatoriska modersmålsprovet på våren. Den här första enkäten är därmed ett inledande försök att fånga upp modersmålslärarnas arbetssituation.

Resultaten visar tydliga tendenser till ökad arbetsmängd med betydligt längre texter; i läskompetensen upp till 11 000 tecken, i skrivkompetensen upp till 6 000 tecken utan blanksteg. Utmärkta handskrivna laudaturessäer låg i det tidigare provet kring 4 000 tecken. Längre och till och med överlånga texter ger betydligt fler språkfel och spretiga helheter, vilket också komplicerar läsprocessen.

Skärmläsandet upplevs av många som ansträngande. Fler och tätare pauser måste tas i jämförelse med pappersläsandet. Däremot är det elektroniska responsverktyget praktiskt. Inlämningen av proven samt administrationen kring de samma är smidigare än tidigare.

Inför vårens provomgångar är examinanderna mångfalt flera; jämförelsevis 414 examinander under hösten 2018 och 2 160 examinander under våren 2018. Mot den här bakgrunden vill föreningen peka på den synnerligen snäva tidtabellen. Det är nämligen enbart sju arbetsdagar mellan proven i läskompetens (12 mars) och skrivkompetens (22 mars). Tidigare och senast våren 2018 var det en månad mellan proven och större skolor hade 14 dagar på sig för bedömning. Med den nya tidtabellen försvinner den välbehövliga pausen, bedömningsintervallen till och med överlappar varandra. Lägg därtill att lärare både undervisar, har eventuell provperiod i övriga kurser samt övervakar andra studentexamensprov under dessa sju arbetsdagar. Det här reducerar lästiden betydligt.

SMLF har orsak att återkomma med en ny enkät och säkrare slutsatser efter vårens provomgångar.

SVENSKA MODERSMÅLSLÄRARFÖRENINGEN I FINLAND R.F. ANNETTE KRONHOLM-CEDERBERG, ORDF.

16 ARENA

På valmötet 29.9 i Vasa valdes SMLF:s nya styrelse. Styrelsen höll konstituerande möte den 29.10.2018.

På övre raden från väster: Harriet Lassus-Utriainen (styrelsemedlem), Nina Granberg (medlem med ansvar för informationskoordinering), Katrina Åkerholm (styrelsemedlem), Diana Lundqvist (styrelsemedlem).

På nedre raden från vänster: Anu-Katja Nurmi (Nordspråksrepresentant), Annette Kronholm-Cederberg (ordförande), Heidi Höglund (viceordförande).

På bilden saknas: Malin Borgström (kassör), Ellinor Lindroos (sekreterare), Lotta Dammert (medlem med ansvar för medlemsregister) samt suppleanterna Amanda Audas-Kass och Maria Dahlin.

Du kan läsa mer om de nya medlemmarna Annette Kronholm-Cederberg och Anu-Katja Nurmi här näst!

ARENA 17

”Har vi modet kan vi gå vart som helst” På SMLF:s årsmöte den 12 maj 2018 avtackades Petra Bredenberg efter två år som ordförande och Annette ”Netti” Kronholm-Cederberg valdes till ny ordförande. Hon brinner för autentiskt skrivande, aktuella texter och jämställdhet.

När Netti fick frågan om att ta över ordförandeskapet blev hon först förvånad, men fann sig snart i att det kunde vara rätt tid för att ta sig an ett sådant uppdrag. Hon vill få vidgade horisonter och hon vill vara med och påverka. Hon ser ordförandeskapet som en plattform från vilken hon kan få nya kontakter, nya lärdomar och nya erfarenheter.

Som ordförande vill hon lyfta fram vikten av basfärdigheterna inom ämnet; läsning och skrivning.

18 ARENA

- Vi har pratat multimodalitet i många år nu och börjar vara förbi det här med att vi ”måste förstå att allt är text” och jag upplever att pendeln slår tillbaka till läsoch skrivfärdigheter, säger Netti.

Hon tror att vi lärare inte alla gånger förstår och vet hur vi ska undervisa i läsning och skrivning så som det ser ut år 2018.

- Både läs- och skrivkulturen har ändrat. Färdigheterna är desamma, men modaliteterna är andra, påpekar hon.

Unga människors skrivande Netti har doktorerat inom skrivpedagogik, med doktorsavhandlingen ”Skolans responskultur som skriftpraktik” (2009).

- Jag blev färdig modersmålslärare från Åbo Akademi år 1996 och jobbade genast efter det i tre år vid Nykarleby gymnasium, som det hette på den tiden.

Sedan flyttade vi till Vasa och där var jag knuten till Pedagogiska fakulteten i tio år,

då jag skrev två avhandlingar och jobbade som assistent, handledare och doktorand.

Sedan 2009 har jag jobbat vid Topeliusgymnasiet i Nykarleby.

Hon har engagerat sig i unga människor skrivande från första stund, vilket märks när hon pratar om sin passion för att skrivandet i skolan ska vara på riktigt.

- Jag har alltid intresserat mig för skrivandet i och utanför skolan och jag tror att jag åtminstone på finlandssvenskt håll måste vara en av de första som lyft upp det offentliga skrivandet på nätet. I min licentiatavhandling år 2005 förutspådde jag att skrivandet på nätet kommer att bli stort. Det var naturligtvis före man kallade det för sociala medier och det var i samma veva som bloggarna började dyka upp.

När Netti påbörjade sin materialinsamling handlade skrivandet i skolan mest om att skriva för läraren, på papper med penna.

Hon är fascinerad över hur snabbt utvecklingen och digitaliseringen gått framåt sedan dess.

- Jag har fortsatt att hänga på den tråden, med sociala medier och bloggar. På skolan satsar vi medvetet på detta, både när det gäller innehållsproduktion och på att stå mitt i flödet av skrivande som pågår hela tiden.

”Det vi gör ska vara på riktigt” Netti vill inte att de studerande ska skriva enbart för henne eller för att få ett betyg.

Hon funderar mycket kring vad man kan skriva om i en skola då det publiceras offentligt.

- Till exempel märker de studerande snabbt att det inte går att publicera ironi och så kallad ”inside humor” när det man skriver också når utanför klassrummet och skolan. Det går att skriva humoristiskt men det kräver eftertanke och att humorn inkluderar.

Netti nämner också allvarliga texter och frågan om hur mycket som kan exponeras.

Ett sådant exempel var hösten 2017 då #metoo var aktuellt.

- På vår blogg, Topeliorden, har vi några inlägg som handlar om sexuella övergrepp, trakasserier och dylika ämnen. Det här är

i allra högsta grad skrivande när det är på riktigt. De unga människorna vill skriva, men som lärare gäller det att tänka efter vilka konsekvenser en text kan få. Även i de nya studentproven handlar det om att skriva på riktigt. I skrivkompetensprovet ska man ge sin egen röst till ett tema, men också ta in andras perspektiv.

- Jag har i något skede gett det rubriken ”Att skriva sig själv och andra” och det är det jag tror det alltid ska handla om. Proven ligger väldigt rätt i tiden.

- När man gick och lade sig på kvällen visste man inte vilka texter som hade rasslat in under natten. Självklart är det inte så här alla dagar, och tack och lov för det, men när det händer så kan man faktiskt lägga annat till sidan och ta in aktuellt material.

- Har vi lärare bara modet, kan vi egentligen gå vart som helst i det här ämnet, säger hon.

Utmana föreställningsvärlden och dig själv

Att arbetsbördan konstant växer är ett faktum. Hon anser att det mest utmanande är texthögarna och att få tiden att räcka till för allt läsande. Samtidigt tror Netti att det är så för alla lärare som trivs med sitt arbete, att man vill vara engagerad i sitt ämne, och därför också sätter ner mycket tid på det.

Som ny ordförande vill hon gärna jobba för en humanare arbetsbörda.

- Inom den närmaste framtiden hoppas jag att modersmålslärarna ges arbetsro och återfår sin arbetsglädje. Med ny läroplan och en ny på kommande, med digitalisering av undervisning och inte minst studentexamen har förändringstakten varit rentav omänsklig. Vem som helst kroknar. Tyvärr ser jag inga sådana tecken i tiden men hoppas att SMLF kan vara med och påverka utvecklingen, avslutar Netti.

Ett annat område som Netti brinner för och gärna vill lyfta upp som ordförande är jämställdhets- och jämlikhetsfrågor och hur kön behandlas i texter. Hon ser gärna texter som utmanar det heteronormativa tänkandet också.

Netti anser också att det är oerhört viktigt att modersmålslärare själva skriver texter, kanske för lokaltidningen eller kanske på sin egna blogg, men huvudsaken är att man skriver regelbundet och visar upp sin text. Hon tror att det lilla obehaget ger en ödmjukhet inför att lära andra att skriva, då man inser att det inte alltid är så lätt att producera text. Själv skriver Netti kolumner och recensioner för bland annat Vasabladet och Österbottens tidning.

Aktuella texter

Förnyad arbetsro

TEXT OCH BILD: MARIA DAHLIN

Netti tycker om att få arbeta med professionella texter och att ämnet ger sådan omväxling. Utmaningen ligger i att hela tiden vara dagen före med textval, menar hon.

- Jag är hela tiden på tårna och det är jättespännande. Jag kan inte alla gånger texten jag går in med i klassrummet, för den är så pinfärsk. Det gör att jag är skärpt och måste vara det, för annars tar jag inte mig igenom lektionen.

Som exempel tar hon igen #metoo-rörelsens framfart förra hösten, vilket gjorde att hon många gånger rev ut en text ur dagstidningen precis innan hon skulle in i klassrummet.

ARENA 19

Anu-Katja är ny i SMLF:s styrelse Utöver ny ordförande har SMLF:s styrelse även berikats med Anu-Katja Nurmi som tagit över som kontaktperson för Nordspråk. Arena bad henne svara på några frågor:

Vilken skola jobbar du i och hur länge har du varit modersmålslärare?

Jag jobbar på högstadiet S:t Olofsskolan i Åbo för åttonde året. Jag har varit modersmålslärare i tjugo år.

Vad är bäst med att vara modersmålslärare just nu?

När jag gick på tvåan i lågstadiet fick min klass besöka biblioteket. Vi hade precis knäckt läskoden och som belöning skulle vi få låna böcker att läsa. Vi skulle tassa riktigt tyst på tårna för att inte störa andra biblioteksbesökare och vi skulle vänta stilla på bibliotekarien. Där vi stod mellan de långa och höga bokhyllorna hände något underligt och omvälvande. Jag kände att jag var omgiven av böcker som innehöll något magiskt, mystiskt, äventyrligt, gäckande, lockande och pockande.

Det var början på en livslång resa i böckernas värld och som modersmålslärare just nu, tycker jag att jag bildligt sett fortsätter på den resa som startade i min barndoms bibliotek. Som modersmålslärare lever jag i en värld av texter, inte bara skrivna och berättade texter, utan också texter som uppstår i möten mellan människor. Det känns stort.

Vad är just nu det mest utmanande med jobbet?

För tillfället känns det utmanande och t.o.m. smått frustrerande med ”quick fix”-tänket. Allt ska fixas snabbt, enkelt och gärna gratis.

20 ARENA

Forbildningsprojektet GRÄNSLAND är igång Med finansiering av Utbildningsstyrelsen ordnar Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi under hösten 2018, våren 2019 samt hösten 2019 den stora fortbildningssatsningen GRÄNSLAND. Den riktar sig till klasslärare och ämneslärare i modersmål och litteratur inom den grundläggande utbildningen och andra stadiet, samt till lärare i svenska och kommunikation inom yrkesutbildningen. Drygt 80 personer går fortbildningen i sin helhet.

En del av planeringsgruppen bakom fortbildningsprojektet GRÄNSLAND; fr.v.

Sigrid Ducander, Annette Kronholm-Cederberg, Ria Heilä-Ylikallio och Lotta Dammert.

Projektet drog igång i Vasa den 15 november och i Åbo den 16 november och det hela består av tre moduler. Sammanlagt är det fråga om 15sp.

Den första modulen genomförs helt och hållet virtuellt, i form av en så kallade MOOC (Massive Open Online Course). I denna MOOC ska deltagarna ta del av och gå i dialog med sex föreläsningar. Bland föreläsarna finns såväl inhemska experter, både från finlandssvenskt och finskt håll, som utländska sakkunniga från Karlstad i Sverige och Boston i USA. Vem som helst är välkommen att ta del av föreläsningarna, även om man inte går fortbildningen.

Modul 2 handlar om att utföra en process i egen undervisning. Deltagarna arbetar i stadievisa grupper och får handledning av kunniga lärare inom projektet, såväl som stöd från övriga deltagare och kollegor.

Utöver två närstudiedagar ska deltagarna i modul två även skriva processdagbok i bloggen Röster från GRÄNSLAND. Den tredje och sista modulen går av stapeln hösten 2019, i form av temakurser och workshops. Bland utbudet återfinns bland annat kurser med temat ”Teater i undervisningen”, ”Poesi i blickfånget”, ”Klassisk retorik gör comeback!” och ”Läsväskan och bokklubben Pic(ture)me!”. Tanken

med modul tre är att ge möjlighet för lärare att arbeta även med estetiska lärprocesser.

Gränsöverskridande arbete Idén med GRÄNSLAND är att arbeta gränslöst, dvs. över språkgränser, över stadiegränser och över sina egna ”gränser”, dvs. så som man ”alltid” har jobbat. Målet är att lärarnas kunskaper om aktuell läsoch skrivforskning uppdateras och utvecklas. Som vetenskaplig ledare fungerar Ria Heilä-Ylikallio, professor i modersmålets didaktik vid Åbo Akademi. Hon ansvarar även för den forskning som också är en naturlig del av fortbildningsprojektet GRÄNSLAND. - Utbildningsstyrelsen har gett oss ett utbildningsuppdrag, men vid Åbo Akademi har vi också ett forskningsuppdrag. Här har vi en chans att tillsammans beskriva verkligheten, hur klassrummen faktiskt ser ut, säger Ria. Idén till projektet föddes i december 2017. Camilla Forsberg på CLL tog kontakt med Ria, som efter noga övervägande beslöt sig för att hörsamma ministeriets önskan om fortbildningsprojekt som fokuserar på läs- och skrivprocesser.

- Ska ett så här stort projekt ros i land

ska det göras tillsammans med mycket duktiga människor, menar hon.

Det team som tillsammans med Ria står bakom GRÄNSLAND är kooridnatorn och utbildningsplaneraren Sigrid Ducander, som också fungerar som handledande lärare för lärare som undervisar i åk 1-6, Lotta Dammert, handledande lärare för 7-9-lärarna, Annette Kronholm-Cederberg, handledande lärare för gymnasielärarna, universitetslärare Camilla Björk-Åman, samt doktorand och projektassistent Mindy Svenlin. Utöver denna grupp finns många andra experter inom läsoch skrivpedagogik inkopplade, bland annat genom MOOC-föreläsningarna och temakurserna.

Under GRÄNSLANDs första dag i Vasa den 15.11 hälsade Utbildningsstyrelsens representant, utbildningsrådet Pamela Granskog, alla deltagare välkomna. Hon uttryckte sin glädje över projektet och menade att den kompetens som deltagarna kommer att få genom projekthelheten ”är en kompetens som borde finnas i alla kollegium”. Är du intresserad av att ta del av föreläsningarna inom MOOC? Googla ”GRÄNSLAND MOOC” och följ instruktionerna på CLL:s hemsida, så tas du vidare till rätt plats. Det enda som krävs är en gratis självregistrering.

TEXT OCH BILD: MARIA DAHLIN

ARENA 21

NORDSPRÅKS SOMMARKURS 2018 PÅ HANAHOLMEN, FINLAND

Multimodalt berättande i sommarvärmen De som känner till Nordspråks sommarkurser för modersmålslärare tänker kanske på exotiska resmål som Nordnorge, Gotland, isländska vattenfall eller grönländska naturupplevelser. Esbo kanske inte känns lika exotiskt. Men det som gör kurserna så lyckade och viktiga är deltagarna. I den finländska sommarvärmen samlades deltagare från Island, Danmark, Norge, Sverige och Finland för att fortbilda sig om berättelser i olika medier – från radioprat till litteraturappar.

Artisten Amoc höll konsert.

Fortbildning är lyx och nödvändighet.

Det har varit mycket fokus på digitalisering och läroplansgrunder de senaste åren och därför kändes det lockande med en fortbildning där grundtemat var berättelser. Att få umgås med nordiska kollegor och få möjlighet att uppdatera både information om nordisk kultur och de nordiska språken är en bonus.

Första kvällen startade med författarsamtal mellan Lena Andersson från Sverige och Mathias Rosenlund från Finland. Deras diskussion utgick från Anderssons bok Allt allvarligt talat.

Hon är kanske mest känd för romanerna om Ester, Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar. I Allt allvarligt talat svarar Andersson allvarligt på en rad ganska lättsamma frågor som skickats in till radioprogrammet med samma titel.

Under dagarna som följde rymdes både sagor, tv-serier, appar och rappar på programmet.

Lärorikt och användbart Det mest lärorika under kursen handlade om narrativitet. Bo Kampmann Walther är lektor i medievetenskap vid Syddansk Universitet. Han föreläste om narrativitet och berättelsestrukturer i datorspel och tv-serier som “24” och “Lost”. Referenserna var kanske inte dagsaktuella, men teorin och tankarna var som direkt beställda för läroplanen för MO6 i gymnasiet.

Märta Ugglas workshop om läkande berättelser berörde.

Annat lärorikt på programmet var Hildur Viggósdóttirs workshop om pedagogiska appar. Under hennes och hennes dotters ledning fick vi lärare vara elever för en stund och lära oss nya appar som jag redan har plockat in i undervisningen. Mina studerande gör numera korta videoberättelser med hjälp av appen Clips. På så sätt får de öva multimodalt berättande också i praktiken.

Berörande inslag Två programinslag var extra njutningsfulla. Det bästa i livet stimulerar både hjärta och hjärna och det gjorde Märta Uggla genom att ta kursdeltagarna med i läkande berättelser och lek. Berättelsen blev extra stark när vi samlades i ring och alla fick möta varandras blickar och tankar. Berättelsens läkande kraft kommer inte bara ur berättandet, utan också ur det aktiva lyssnandet. Att verkligen höra.

En modern urkraft fick vi möta i artisten Amoc. Hans tema var kort och gott “Att berätta sin historia via musik”. Amoc är ett artistnamn för en enaresamisk rappartist. Bakom namnet finns Mikkâl Antti Morottaja.

Han undervisar i språk, men sjunger och rappar också om sin kultur. Hans verk finns både på Youtube och Spotify och kommer alldeles säkert att spelas i

klassrum i Norden efter kursen. Det är inspirerande hur stor stolthet det finns i en liten kulturell minoritet. Genom att rappa på enaresamiska når man kanske inte ut till de stora massorna, men det når djupt ner i själen.

Nya berättelser Att delta i Nordspråks sommarkurs på hemmaplan gör också att man får se sin egen kultur utifrån. Under fritiden pratade vi om och jämförde hur studentproven ser ut i de olika nordiska länderna, sjöng sånger och utbytte litteraturtips. Att få besöka Ekenäs och Helsingfors med nordiska gäster och att berätta om Finlands historia, språk och litteratur för dem som möter det första gången väcker nya tankar och föder nya berättelser. Och det härliga är att det går utmärkt att berätta dem på sitt eget lätt anpassade språk. Under både dagar och kvällar var det nordiska som var vårt gemensamma språk.

Ett stort tack till de finländska arrangörerna för en mycket lyckad sommarkurs!

TEXT OCH BILD: PETRA BREDENBERG

ARENA 23

Erica Neuman från Topeliusgymnasiet i Nykarleby vann årets ”Argh?”-tävling. Foto: Carl-Erik Rusk

Mo-forum på Hanaholmen Litteratur, läsning, skrivning, filmanalys och mycket annat står på programmet när Modersmålsforum arrangeras 10-11.4.2019 på Hanaholmen. Dagarna består dels av gemensamma föreläsningar, dels av workshopar. Forumet riktar sig till alla stadier.

Tanken är att den nya projektkoordinatorn för Läsrörelsen ska presentera Läsrörelsens satsningar och Jan Hellgren, Nationella centret för utbildningsutvärdering, presenterar en ny utvärdering i modersmål och litteratur. Det blir också en paneldiskussion kring den finlandssvenska barn- och ungdomslitteraturen med bl.a. Mia Österlund och Maria Lassén-Seger.

På Hanaholmen finns möjlighet till övernattning. Mera information med prisuppgifter kommer i januari. Mo-forum arrangeras av Utbildningsstyrelsen i samarbete med Smlf.

Rekordår för ”Argh?”

I årets Argh?-tävling deltog rekordmånga skribenter, över hundra kolumner hade sänts in. Juryn bestod i år av Jeanette Björkqvist, journalist, Johanna Holmström, författare, samt Petter Wallenius, lektor i historia och samhällskunskap.

Erica Neuman från Topeliusgymnasiet i Nykarleby kammade hem segern med en kolumn om kroppsideal. Heidi Rönnblad från Ekenäs gymnasium fick andra pris och Kajsa Österback från Korsholms gymnasium fick tredje pris.

Här följer Ericas vinnande bidrag till ”Argh? - en skrivartävling för dig som har något på hjärtat”:

Att jämföra blommor med månsken En eftermiddag kom 10-åriga jag hem från skolan i tårar och slängde mig i soffan, med huvudet gömt i den mjuka, vita kudden. Mamma blev tvungen att trösta mig, när jag snörvlade och grät så att ögonen blev alldeles röda och fula. Orsaken var enkel. Jag tyckte inte att jag var lika fin som de andra flickorna i skolan. De var smalare än jag, vilket automatiskt betydde att de var vackrare. De var dessutom självsäkra och öppna, något som jag inte var. När jag som 18-åring blickar bakåt är det sorgligt att jag kände sådan sorg, i en ålder när allt borde vara roligt och bekymmerslöst. Jag var trots allt bra på mitt eget sätt.

Att alla människor är olika är något jag har fått höra många gånger under min uppväxt. Jag uppskattar olika typer av människor i min närhet och tycker det är bra att de har sina egna talanger och unika drag. En del är morgontrötta, en del högljudda. Någon är spontan. En är musikalisk medan en annan är konstnärlig. Det vore trots allt tråkigt om alla vore kopior av varandra. Trots att jag innerst inne vet att ingen är som den andra, kan jag ibland inte låta bli att jämföra mig med andra runt omkring mig. Det här är något som jag vet att jag inte är ensam om att göra. Tvivlande tankar som smyger sig allt närmare, hotar från alla håll och till sist har självkänslan rasat till botten. En önskan om att vara lika rolig, snygg, trevlig eller duktig som någon i ens närhet är inte ett recept för god mental hälsa eller välmående för den delen.

Att jämföra sig med andra är frustrerande, att fixera sig på sina brister istället för att fokusera på det som är bra hos en själv. Idealet att vara smal är något som fortfarande hänger över mitt huvud. Tanken om att bli lite, bara lite smalare, har många gånger hindrat mig från att våga vara bekväm som jag är.

Nu får det vara nog. Min mage behöver inte vara lika platt som skådespelarens i tv-rutan för att jag ska vara bra.

Det är inte hälsosamt att jämföra sig med andra, inte heller rimligt. Blommor är hur vackra som helst, alla i olika färger och former, några stora, några små. En del blommar längre, en del bara under en viss period. Men månsken är också vackert. Månljuset som speglar sig i den mörka vattenytan och som får allting att glittra, allt medan vågorna får månens reflektion i havet att gunga, sakta. Blommor och månsken är vackra på sitt sätt, men omöjliga att jämföra sinsemellan. Och det är väl det som är poängen? Trots att jag ibland har dagar då jag önskar det var möjligt, så vet jag att jag inte kan vara någon annan än mig själv. Jag ska inte vara någon annan än mig själv.

ERICA NEUMAN

Välkommet stöd inför det nya studentprovet – Många är glada att läromedlet finns, det har helt klart funnits ett stort behov, säger Malin Teir, modersmålslärare vid Gymnasiet Grankulla samskola. Hon har tillsammans med sina ämneskolleger Petra Bredenberg och Jacob Töringe skrivit det nya digitala läromedlet Studentprov som erbjuder såväl gymnasiestuderande som lärare ett välkommet stöd inför studentprovet i modersmål.

Arbetet med det digitala läromedlet Studentprov kom i gång förra hösten när Petra Bredenberg fick en förfrågan från Schildts&Söderströms. Hon och ämneskollegerna vid Gymnasiet Grankulla samskola såg ett stort behov och en stor efterfrågan och valde att hoppa på projektet.

– Vi har suttit med läroplanen framför oss och sedan försökt få in dramatiken och lyriken på rätt ställe i relation till kursinnehållet, berättar Petra Bredenberg.

– Vi har också försökt få in olika slags uppgifter på olika ställen för att se till att flera olika material och frågeställningar finns representerade, säger Malin Teir.

Jakten på material Variation, omväxling och mångsidighet präglar läromedlet Studentprov.

– Vi har aktivt strävat efter att komma ut ur vår egen bubbla, främst vad gäller val av material. Vi har velat ha både sverigesvenskt och finlandssvenskt material samt österbottniskt, åboländskt och nyländskt, säger Petra Bredenberg.

26 ARENA

– Det har inte alltid varit helt lätt och då har vi låtit kvaliteten gå före.

En rätt stor del av både fack- och medietexterna samt skönlitteraturen är nu från Sverige helt enkelt för att de texterna var bättre, förklarar Malin Teir.

Det är inte heller alltid möjligt att få jobba med just det material man själv föredrar, ibland har det varit omöjligt att få upphovsrätt till något visst material. Amerikanska filmsnuttar och trailrar har visat sig vara nästan omöjliga att få tillgång till.

– Det är mycket som måste göras om när man får back på ett material, säger Bredenberg.

– Ja, när man gör läskompetensuppgifter kan många timmars jobb gå till spillo om man inte sedan får använda materialet, berättar Teir.

Ingen hemlig informationsbank De senaste åren har varit turbulenta för studentprovet i modersmål. In i det sista har en del frågor varit oklara och ibland har buden varit motstridiga. Läromedelsförfattarna i Grankulla har inte heller haft tillgång till

någon hemlig informationsbank under arbetet med Studentprov.

– Men vi har gått på vartenda informationstillfälle som ordnats.

Andra modersmålslärare har kanske kunnat välja att gå på ett, vi har gått på precis allt för att inte riskera att missa något. Utöver det har vi gissat hejvilt och levt på hoppet och vi blev verkligt lyckliga i höstas när vi såg det första studentprovet och kände igen det. Vi hade inte missat någon stor grej, säger Petra Bredenberg.

De har hört ganska lite om hur Studentprov tagits emot av lärarna och används i praktiken.

– Men många är glada att läromedlet finns, det har helt klart funnits ett stort behov, säger Malin Teir.

Läromedlet är alltså inte helt färdigt ännu, men författarna är nöjda med materialet så här långt. Petra Bredenberg lyfter speciellt fram greppet med uppgiften ”att öppna upp frågan”, som har visat sig hjälpa studerandena att se mönstret i läskompetens.

FOTO: NINA BLOMBERG

Utmanande med provbedömningar De exempeltexter som finns i läromedlet är ett annat uppskattat element.

Petra Bredenberg och Malin Teir betonar att det handlar om exempeltexter och inte modelltexter, det finns inte bara högpoängare med i läromedlet utan det har känts viktigt att ha med texter på olika nivåer. Texterna är skrivna av läromedelsförfattarnas egna studerande och de unga skribenterna är glada och stolta över att få vara med.

Till texterna hör också provbedömningar som är gjorda av läromedelsförfattarna.

– Vi är medvetna om att vi öppnat oss för kritik gällande vår bedömning genom att skriva in våra poäng, men den risken tog vi, säger Malin Teir.

Frågan om hur materialanvändningen ska se ut och hur omfattande den ska vara är en av de frågor som väckts gällande provet och provbedömningarna.

– Vi har i vår provbedömning utgått långt från Jan Hellgrens kommentar om att det räcker med att materialet nämns. Därför har texter fått höga poäng trots att materialet inte

används speciellt mycket. Sedan dess har vi ju fått annan information, så det har varit lite dubbla budskap här, säger Petra Bredenberg.

En annan fråga som väckts handlar om den rekommenderade längden. Läromedelsförfattarna poängterar att den rekommenderade teckenmängden på 6000 tecken i skrivkompetensen verkligen är just bara en rekommendation och att det alltså ska gå att få 60 poäng också fast texten inte är så lång.

– Tidigare var rekommendationen 4-5 sidor, så det var ju också väldigt öppet. Det har alltid varit innehållet snarare än längden som avgjort i modersmål och så måste det väl vara också nu, säger Malin Teir.

Hon ber alltid sina studerande att inte kolla antalet tecken medan de skriver sin text. Om den färdiga texten sedan visar sig vara under 4000 tecken lång så har hon uppmuntrat dem att skriva lite till.

arbeta fram ett innehållsrikt och mångsidigt läromedel. Att det finns tre olika författare bakom materialet bidrar säkert till det.

– Vi är duktiga på olika ämnen och vi har också ansvarat för olika delar och uppgifter. I planeringsskedet samarbetade vi tätt, men i slutskedet gick samarbetet främst ut på att vi gick igenom varandras uppgifter, säger Malin Teir.

Nu är deras förhoppning att det nya läromedlet ska få fungera som ett bra stöd för de abiturienter som tar sig an studentprovet i modersmål.

– Vi hoppas också att modersmålslärarna ska använda läromedlet i klass så att det inte bara blir använt som prov, menar Teir.

Under vårterminen utökas läromedlet med ett prov till per kurs, materialet växer därmed med en tredjedel.

Och då ska läromedelsförfattarna i Grankulla fira med skumpa.

Ett bra stöd

AMANDA AUDAS-KASS

Den största utmaningen med jobbet med läromedlet har varit tidtallen.

Trots en stram tidtabell har Bredenberg, Teir och Töringe lyckats

ARENA 27

Järnvägsstationen i Linköping

Festmiddag med underhållning med gruppen lite Blås

Från fanfiction till kundbetjäning Rapport från den trettonde konferensen i Svenska med didaktisk inriktning

D

en 22–23 november ordnades konferensen SMDI, Svenska med Didaktisk inriktning, för trettonde gången.

SMDI är ett nätverk för forskare inom ämnet svenska med didaktisk inriktning (motsvarar ämnet modersmål och litteratur i Finland) och en konferens inom nätverket ordnas vartannat år.

I år var Linköpings universitet värd för konferensen, som gick under temat: ”Bildning, utbildning och fortbildning”.

Totalt deltog 160 forskare, doktorander lärarutbildare och lärare i de två programfyllda dagarna bestående av fyra parallellsessioner med presentationer, tre plenarföreläsningar, festmiddag och – givetvis – fika.

28 ARENA

Fika i tjusiga miljöer

Den första plenarföreläsningen gick under rubriken ”Students Stories In and Out of Classrooms” och hölls av Cristina Vischer Bruns från LaGuardia Community College i New York. Hennes huvudtes var att gränsen mellan det som kallas ”högoch lågkultur”, då det kommer till litteratur, behöver jämnas ut.

Med exempel hämtade från den enorma industrin kring Harry Potterböckerna, fanfiction och videospel såsom Fortnite, berättade Vischer Bruns övertygande om de många möten med fiktion som dagens barn och unga har.

De elever och studerande som läraren möter i klassrummet lever i en rik textvärld, trots att den inte alltid är densamma som skolans textvärld.

Per Ledin, professor i svenska språket vid Södertörn högskola, höll torsdagens andra plenarföreläsning med titeln: ”Skolans nya och kvalitetssäkrande språk”. Han lyfte upp hur kund- och outputtänkandet har börjat inta skolor i Sverige; hur det på skolors

Linköping

webbsidor framkommer att allt ska kunna mätas, allt ska hänga ihop och ständigt byggas uppåt. Fastän grundtanken med att kvalitetssäkra skolor är god, drog sig Ledin inte från att rikta kritik mot det här företagstänkandet i skolor. ”Nu ska jag gå och undervisa kunderna” sade han skämtsamt, för att visa på vad det här sättet att resonera i förlängningen kan leda till.

Gunilla Molloy, Stockholms universitet, höll den avslutande plenarföreläsningen under fredagen med namnet ”På spaning efter ett svenskämne” (se artikel av Anders Westerlund).

Utöver plenarföreläsningarna ordnades också parallellsessioner med presentationer av pågående forskning inom fältet. Föga förvånande handlade de flesta presentationerna om olika aspekter av läsande och skrivande. Konferensdeltagarna kunde bland annat höra presentationer om skrivflyt och skrivkraft, litteraturundervisning som demokratiarbete och vad svensklärare säger om varför de läser poesi.

Digitalt lärande och undervisning i språkligt och kulturellt heterogena miljöer är aktuellt inom forskning just nu, det kunde också skönjas i de många presentationerna om ämnet.

Till exempel hölls presentationer om ”Transspråkande i digitala litteracitetsypraktiker” samt ”Språkliga resurser och digitala verktyg i grundläggande skriftspråksundervisning inom sfi”.

Totalt ordnades 60 paperpresentationer under konferensen. Att det säga att var svårt att besluta sig för vilka presentationer att lyssna på är en rejäl underdrift – det finns så mycket som är relevant och intressant i det breda fältet som ämnet modersmål och litteratur ju är.

Konferensen SMDI är en av kärnkonferenserna för lärare och forskare i ämnet modersmål och litteratur, därför vill jag varmt välkomna er till att delta i den fjortonde konferensen i SMDI som ordnas i Malmö hösten 2020.

TEXT OCH BILD: MINDY SVENLIN, DOKTORAND I PEDAGOGIK MED INRIKTNINGEN MODERSMÅLETS DIDAKTIK

ARENA 29

Gunilla Molloy, foto: Helen Winzell

Försvara bildning och demokrati!

Det som på många sätt blev höjdpunkten på SMDI 13 i Linköping var den avslutande plenarföreläsningen med docent Gunilla Molloy, en föreläsning som konferensvärden Bengt-Göran Martinsson i sin introduktion presenterade som Molloys allra sista.

Föreläsningen utgick från de tre orden i konferensens tema: bildning, utbildning, fortbildning. Molloy tog avstamp i Ellen Keys progressiva bildningssyn i Barnets århundrade (1900) där kunskap ses som en förutsättning för bildning, vilken i sin tur är en förutsättning för insikt och djupare förståelse. Molloy betonade kopplingen mellan personlig bildning och demokrati och uppmanade konferensdeltagarna att fortsätta ha Key som stöd i kommande debatter om bildningsbegreppets innebörd.

30 ARENA

Utgående från föreläsningens andra nyckelord, ”utbildning”, gav Molloy en personlig exposé över hur forskningsfältet ”svenska med didaktisk inriktning” utvecklats sedan starten 1995. I början handlade mycket om klassrumsforskning och receptionsstudier, efter hand tillkom nya perspektiv som genusaspekter och flerspråkighet.

Det som dock i stor utsträckning ännu saknas är enligt Molloy klassperspektivet och hon uppmanade därför till läsning av modern arbetarlitteratur som bland annat visar att den traditionella bilden av arbetarklassen som bara manliga industriarbetare är förlegad. Nu är det kvinnor och personer med invandrarbakgrund som allt mer dominerar i låglöneyrken.

Hon varnade för den populistiska samhällsdebatten som skyller den ökande segregeringen på invandringen i stället för att se klassperspektivet. I essän Tillbaka till

Reims beskriver Didier Eribon hur hans föräldrageneration som hela livet identifierat sig som politisk vänster plötsligt röstar på Le Pen och ser invandringen som huvudfienden, inte kapitalismen. Ett annat exempel är teveprogram som Lyxfällan och Biggest loser där strukturella samhällsproblem framställs som om det bara handlar om personligt ansvar.

Lika öppet politisk var Molloy när hon i föreläsningens tredje tema, fortbildning, kom in på skolans demokratiuppdrag. I en tid när skolans värdegrund gång på gång hotas är det livsnödvändigt att lärarna känner till den och integrerar den i kunskapsmålen.

Efter den starka föreläsningen tackades veteranen Gunilla Molloy med något i konferenssammanhang så ovanligt som stående ovationer, något som verkligen visar vilken respekt hon åtnjuter i forskningskretsen svenska med didaktisk inriktning.

ANDERS WESTERLUND

Recension

Kort och kraftigt om feedback Feedback i skrivundervisningen. Skolforskningsinstitutet 2018. 59 sidor.

S

kolforskningsinstitutet är en statlig svensk myndighet som bland annat har som uppdrag att göra forskningssammanställningar som skolan är betjänt av. Den tredje rapporten som institutet publicerat på nätet har ett ständigt lika högaktuellt tema, nämligen feedback i skrivundervisningen. Den bygger på 22 relevanta studier i ämnet vilka vaskats fram från en litteratursökning som initialt gav över 10000 träffar. Annette Kronholm-Cederbergs doktorsavhandling Skolans responskultur som skriftpraktik (2009) är en av de sex nordiska studier som ingår i det slutliga urvalet.

Rapporten presenterar i ett komprimerat resultatkapitel på drygt 20 sidor översiktsfynd från de 22 studier som granskats i detalj. Man har där sökt efter vad forskningen har för svar på de grundläggande frågorna om när feedback ska ges, vad feedbacken ska fokusera på och hur den ska ges och tas emot.

Svaret på den första frågan är, föga överraskande, att feedbacken enligt forskningen gör störst nytta om den ges under skrivprocessen, det vill säga när skribenten genast kan tillämpa den på sin text. Vilken skrivutvecklande inverkan feedback på slutprodukten har är svårare att komma åt.

Men ett villkor för att feedback under skrivprocessen verkligen ska vara till gagn för skribenten är att skrivuppgiften är tillräckligt utmanande. ”För skrivande som eleverna klarar lika bra på egen hand kan feedback bli ett irritationsmoment”, konstaterar rapportens författare och påminner om att dagens elever tack vare digital teknik skriver mer än någon tidigare generation – och det utan lärarfeedback.

Så länge vi utgår från tanken att eleverna i skolan ska lära sig sådant

som de inte kan från förr kan man argumentera för utvecklande skrivuppgifter som är så pass krävande att eleverna helt enkelt inte klarar av dem utan feedback från läraren.

Med Vygotskijs begrepp handlar det alltså om att eleverna ska befinna sig i den närmaste utvecklingszonen och ha tillgång till kvalificerad stöttning. Såväl skrivuppgiften som undervisningsförloppet behöver vara genomtänkta för att fungera skrivutvecklande.

Fokusera på lärandemålen Vad den andra huvudfrågan i rapporten beträffar – vad det är som feedbacken bör fokusera på – är forskningen enig om att feedbacken ska vara mångsidig. Den ska beröra flera dimensioner i texten och inte bara röra sig på en lokal, språkligt normativ nivå. Inte heller detta är någon sensationell nyhet, men det som rapporten dessutom väljer att lyfta fram är att feedbacken ska ha ”ett innehåll i linje med momentets lärandemål”.

I en uppgift med en skrivutvecklande ambition ska eleverna se den röda tråd som löper genom hela skrivförloppet, från instruktion till feedback och bedömning. Det lönar sig alltså för läraren att arbeta fokuserat med vissa aspekter i en enskild uppgift – må det sedan vara dialog, tempusbruk, argumentation eller miljöskildring – i stället för att alla gånger försöka ge feedback på allt i en elevtext.

När det gäller feedbackens form är det dialogens betydelse som forskningen lyfter fram, oberoende av om feedbacken ges muntligt eller skriftligt. Utan en samsyn, en gemensam förståelse mellan lärare och elev, är förutsättningarna för en skrivutvecklande feedback begrän-

sade. Och om läraren med hjälp av krävande uppgifter ”kommunicerar höga förväntningar” är det också a och o att kommunicera ”tilltro till elevens förmåga att leva upp till dessa”.

Det som gör feedback till ett så komplext kapitel i skrivundervisningen är den stora individuella variationen mellan dels eleverna, dels deras texter. Olika skribenter behöver olika sorters feedback och utmaningen för läraren är att hitta rätt balans mellan feedback som syftar till att utveckla den konkreta texten och feedback som snarare riktar in sig på att stärka skribentens motivation och därmed identiteten som skribent.

Dilemmat är också att de elever som behöver mest feedback kan vara de som är minst mottagliga, medan de starkaste skribenterna som i det avseendet har minst behov av feedback är de som kan tillgodogöra sig den feedback de får verkligt effektivt.

Trots att det föreligger rätt många slutsatser om hur en effektiv feedback kan se ut konstaterar författarna bakom rapporten Feedback i skrivundervisningen att det behövs mer forskning. Det som framförallt saknas är longitudinella studier som följer elever och deras skrivutveckling över en längre tid.

Med skrivutveckling avses ”positiva förändringar i en persons skrivande”, vilket förutsätter att man på något sätt borde kunna mäta textkvalitet för att kunna säga något om skrivutveckling. Mer forskning behövs också om hur elever konkret bearbetar sina texter utgående från den feedback de får.

ANDERS WESTERLUND

ARENA 31

SPRÅKSPALTEN

Engelskan - hot eller tillgång?

Det har varit mycket tal om engelskan den senaste tiden. I vissa fall utmålas dystra hotbilder om hur engelskan kommer att ta över svenskan och finskan helt och hur att våra språk kommer att degraderas och förpassas till enbart den privata sfären. Riktigt så illa är det väl inte −ska vi hoppas i alla fall. Men vi behöver förstås vara medvetna om hur engelskan letar sig in i vårt språk och hur vi ska hantera detta faktum.

Att engelskan gör sig alltmer påmind är ett obestridligt faktum. De engelska lånorden används friskt i det talade vardagsspråket, inte bara av ungdomar utan också av oss vuxna. Vem dricker inte smoothies och äter cookies, ger feedback, lajkar, retweetar och använder hashtaggar på sociala medier, för att nämna endast några enstaka exempel.

Att vi breddar vår språkliga palett och lär oss fler språk kan självklart inte anses negativt. Forskningsresultat visar att flerspråkighet för med sig kognitiva fördelar, fler sätt att betrakta världen osv.

Att man växlar mellan olika språk eller t.ex. mellan standardspråket och en dialekt är också helt naturligt och något som de flesta av oss gör dagligen. Det bekymmersamma är när gränsen mellan

språken blir diffus och när vi eventuellt upplever att vi inte längre kan uttrycka oss tillräckligt tydligt och expressivt på vårt eget modersmål, utan plockar in ett ord eller uttryck från ett annat språk. Det är då vi eventuellt kan tala om att svenskan, modersmålet, är i fara, det vill säga om vi inte gör detta medvetet utan gör det av omedvetenhet.

Ur lärarperspektiv gäller det också att få syn på de engelska orden som används när eleven inte hittar rätt ord på svenska.

Faktum är att de engelska orden och konstruktionerna allt oftare dyker upp i studenttexter. Jag tänker då på sådana engelska ord och uttryck som är ett uppenbart resultat av omedvetenhet hos skribenten, sådana engelska ord som skribenten använder i tron att de är svenska ord. Så här kan det se ut i elevtexter till exempel: Skribenten är obligerad att göra så. Bilen klarade av att överta andra bilar på motorvägen. Människan evolverade till att bli jägare. Jag får en känsla av gratifikation.

Man får sina tankar konfirmerade. Hon blir progressivt argare.

De här exemplen är rätt typiska för hur det ser ut i vissa elevtexter i dag. Engelskan ligger lockande nära till hands. Man kan förstås betrakta den här typen av ordhan-

tering som exempel på språklig kreativitet och flexibilitet. Orden har böjts och anpassats till sin svenska omgivning. Men samtidigt har vi ju utmärkta ord på svenska också, ord som i vissa fall i alla fall förefaller obekanta för skribenten.

Vad kan vi då göra för att svenskan inte ska glida i väg på det här sättet? Hur kan till exempel lärarna hjälpa eleverna att utveckla och upprätthålla sitt svenska ordförråd så att eleverna ska kunna uttrycka sig på en god och naturlig svenska när de har behov av det? Det klassiska svaret är förstås: genom att uppmuntra eleverna att använda svenska i alla former −kommunicera, skriva, läsa. Framför allt gäller det att ihärdigt förmedla budskapet att svenskan är minst lika uttrycksfull, exakt och häftig, om man så vill, som vilket annat språk som helst, att man kan vara språkligt kreativ på svenska också. Det handlar om attityder, om kärlek och stolthet över modersmålet och insikten om att finns ett värde i att kunna uttrycka sig på svenska i alla dess former, inte bara på individnivå utan också i ett större perspektiv.

ANNA MARIA GUSTAFSSON, LEDANDE SPRÅKVÅRDARE, INSTITUTET FÖR DE INHEMSKA SPRÅKEN