Arena nr 2/2016

ARENA #2/16

Medlemsblad för Svenska modersmålslärarföreningen i Finland r.f.

SVENSKA SOM ANDRA SPRÅK I FOKUS

02

Ledaren

04

Viktigt varje dag

29

Vem sitter i vår styrelse?

38

Svenska som andraspråk inom lärarutbildningen

LEDAREN

Förnuft och känsla

U

nder sommaren debatterades skönlitteraturens roll i skolan i svenska medier och debatten spred sig också till Svenskfinland, även om den blev ganska kortvarig hos oss. Frågan känns ändå aktuell också i våra skolor, inte minst för att de nya läroplanerna på olika stadier lyfter fram multilitteracitet och sakprosa i högre utsträckning än förut. Det här kan ju väcka tankar om vad som ska bort när så mycket ska in. Motsättningen mellan sakprosa och skönlitteratur har under hösten efterföljts av diskussioner där fakta ställs mot känslor. Språktidningen har presenterat postsanning som ett nyord – Oxford Dictionaries utsågs Post-truth till årets engelska ord – och medier har rapporterat om en utspridd faktaresistens, också det nytt både som ord och som fenomen. Kort (och lite slarvigt) sagt kan man konstatera att debattklimatet präglas allt mer av subjektiva upplevelser och känslor som ges mer vikt än till och med forskningsrapporter. Vi argumenterar om allmänna frågor med subjektiva sanningar. Det här sker samtidigt som politiker i vårt land drar ner anslagen till utbildning och forskning och politiker i andra länder hävdar att deras subjektiva tolkning av sakförhållandena är mer sanna än sakförhållandet i sig

2 ARENA

själv. Ja, jag tänker på Trump. Och på Putin. Och många fler som anser sig stå över den empiriska sanningen. Jag ser att de här olika trådarna bildar ett mönster i samma väv. Vi lever i motsättningarnas tid. Vi ställer olika infallsvinklar mot varandra i stället för att låta de olika perspektiven bli en del av en helhet. Men ska vi lärare jobba helhetsskapande och utgående från teman och fenomen i ett uppdrag som omfattar fostran och bildning – det här är min tolkning av läroplanstexternas kärna – så måste vi inse att i en multilitterär kontext är kommunikationen större än summan av de olika texterna. En text och bild i samspel kommunicerar mera än en text och en bild var för sig. En grafisk roman förmedlar mer än typografi, grafik och ordens semantik var för sig. Frågan blir inte om vi ska offra skönlitteraturen på sakprosans altare, eller om empatin ska vinna över fakta. Vi ska läsa form och innehåll och använda text och litteratur som medel för att jobba med både kunskap och värderingar. Vårt jobb som modersmålslärare blir allt viktigare i faktaresistensens tidevarv. PETRA BREDENBERG

INNEHÅLL 02 Ledaren 04 Viktigt varje dag 06 Vill du vara med och skapa ett läromedel? 07 Sets: Läromedel i Svenska som andraspråk prioriteras inte 09 Nordspråk planerar vidare 10 Forum i Tammerfors 16 En ordförande som vill jobba tillsammans 18 Svenska som andraspråk - en utmaning för en vanlig modersmålslärare 22 Bokmässan i Göteborg 24 Kyrkslättelever på Bokmässan i Helsingfors

Hälsningar från Sverige: – Gör inte om våra misstag s.26

25 Framtida berättelser 28 Hälsningar från Sverige:

Forum i Tammerfors.33

– Gör inte om våra misstag 29 Vem sitter i vår styrelse? 34 Nordspråks sommarkurs 2016

Svenska som andraspråk - en utmaning för en vanlig modersmålslärare s. 19

38 Svenska som andraspråk inom lärarutbildningen 42 Språkspalten OMSLAG: AMANDA HELLING

SMLF: STYRELSEN 2016-2017

Pamela Granskog (ordförande) Gymnasiet Grankulla samskola petra.bredenberg@edu. grankulla.fi

Ellinor Lindroos (suppleant) Grundskolan Norsen ellinor.lindroos@edu.hel.fi Sebastian Ducander (styrelsemedlem med ansvar för medlemsregistret) Sunnanbergs skola sebastian.educander@edu.pargas.fi

Heidi Höglund (vice ordförande) Åbo Akademi heidi.hoglund@abo.fi

Nina Granberg (styrelsemedlem med ansvar för informationskoordinering) Pedersöre Gymnasium nina.granberg@pedersore.fi

Malin Borgström (kassör) Grundskolan Norsen malin.borgstrom@edu.hel.fi

Malin Teir (Nordspråksrepresentant) Gymnasiet Grankulla samskola malin.teir@edu.grankulla.fi

Harriet Lassus-Utriainen (styrelsemedlem) Brändö gymnasium harriet.lassus-utriainen@edu.hel.fi Sofie Backlund (suppleant) Strömborgska skolan sofie.gronroos@porvoo.fi Diana Lundqvist (suppleant) Kökar grundskola dianalund@kokargsk.eu Amanda Audas-Kass (redaktör för Arena) amanda.audas-kass@edu.hel.fi Maria Dahlin (redaktör för Arena) maria.sofia.mork@gmail.com Amanda Helling Layout & Illustrationer

ARENA 3

Viktigt varje dag Största delen av våra nyfinländare väljer att lära sig finska, men det finns också de som av olika orsaker väljer svenskan. På Arbis i Helsingfors har man redan i många år kunnat läsa svenska som främmande språk och vid terminsstarten i höstas började ungefär 50 nya invandrare studera svenska där. Annette Jansson är ansvarig för kurserna i nordiska språk vid Arbis och därmed också ansvarig för utbildningen i svenska som främmande språk. Hon ansvarar för den språkliga biten av det integrationsprogram som Arbis erbjuder, en kollega tar hand om den samhälleliga biten.

Varför integration på svenska? I huvudstadsregionen är integration på svenska fortfarande något ganska nytt och obekant, majoriteten av dem som flyttar till Finland väljer finska. – Men i ett tvåspråkigt land har man rätt att välja vilket av språken man lär sig. Många invandrare är gifta med finlandssvenskar och har barn i svensk skola och då är svenskan förstås det naturliga alternativet. En del har försökt lära sig finska men upplever att det är så svårt att de testar med svenskan först. Några vill gärna kunna jobba i hela Norden och också då är svenskan ett bra val, berättar Jansson. Hon betonar att de hela tiden är tydliga med att den som vill leva och bo i Finland också måste lära sig finska, men

4 ARENA

för många är finskan hopplöst svår då den hör till en helt annan språkfamilj. – Vi är också tydliga med att de kanske inte har så goda möjligheter att öva sin svenska här eftersom miljön är så finsk i Helsingfors. Vi lovar inga enkla vägar och lösningar.

Många utmaningar Annette Jansson är inte bara administrativt ansvarig för Arbis integrationsprogram, hon är i högsta grad en del av gräsrotsarbetet då hon också fungerar som lärare i svenska som främmande språk. – Där möter jag stora utmaningar. En del av mina studerande har bott i Finland länge, andra har just kommit hit. I Sverige har man ett välutvecklat system med nivåtest och utstakade program utgående från den studerandes egen nivå och studietakt. Vi har inte alls samma resurser här. Både sådana som inte kan någon svenska alls och sådana som redan kan en del befinner sig i samma klassrum och det är naturligtvis en jättestor utmaning för den som undervisar. Ibland saknar jag och mina studerande ett gemensamt språk och då blir det också svårt. Då utnyttjar vi alla

språk som finns i klassrummet, kroppsspråk och bilder! I samma undervisningsgrupp kan Jansson möta både utbildade kirurger och personer som knappt har någon utbildning alls. Att hitta fungerande pedagogiska metoder är långt ifrån enkelt. – Dessutom finns det kulturskillnader och kulturkrockar i alla grupper, och då menar jag inte bara elever emellan utan det gäller också oss lärare. En elev jag har just nu kan till exempel inte sitta på stolen om jag som lärare står, så han stiger upp varje gång jag kommer till hans bord. I sådana situationer inser jag hur lite jag trots allt vet om andra kulturer och traditioner och skäms. Ens egna traditioner ifrågasätts också och man inser att man tar mycket för givet och inte egentligen har funderat på varför man gör på ett visst sätt. Dessutom jobbar jag hela tiden med människor som kanske bär på traumatiska krigsupplevelser och som sedan kommit hit till ett kallt och ovänligt land med en byråkrati som inte är av denna världen. Man blir verkligen ödmjuk i det här klassrummet.

Helt nya frågor Anette Jansson är modersmålslärare som via jobbet på Arbis plötsligt undervisar studerande som inte alls har svenska som modersmål. Hon är också utbildad lärare i franska, och det har hon haft stor nytta av i arbetet på Arbis. – Men jag borde också ha läst svenska som främmande språk. De år jag jobbat med det här har jag verkligen fått plugga. Jag stöter hela tiden på helt nya frågor. Varför säger man så här? Varför uttalar man så här? Och svaret är ofta att jag inte vet varför och måste kolla upp. Som vanlig modersmålslärare är man nog inte alls utrustad för det här. När Jansson jämför sin nuvarande arbetsplats med en vanlig skola så ter sig det traditionella klassrummet rätt homogent. Eleverna där är i något sånär samma ålder och de flesta har något sånär samma bakgrund. På Arbis vanliga kurser kan hennes yngsta studerande vara 18 år och den äldsta 95. Bland integrationseleverna är alla i olika ålder men ingen är äldre än 65. – Klassrumssituationen är för det mesta sådan att du aldrig vet och aldrig kan förutse. Jag förbereder mina lektioner mycket mer än jag gjorde i skolan; både pedagogiskt och innehållsmässigt. Jag ställs inför frågor som elever i ett vanligt klassrum aldrig ställer, minst en gång per lektion. Diskussionerna kan ta så oväntade svängar, men det gör det också otroligt inspirerande och levande. Jag har aldrig förr haft så roligt i ett klassrum. Varenda

lektion skrattar vi tillsammans. Enligt Annette Jansson är det bästa med hennes jobb den konkreta undervisningen – mötet med eleverna. Hon lämnar sina lektioner full av energi. – Mina studerande är väldigt motiverande, och som lärare vill man tillmötesgå deras motivation och iver.

Stort ansvar och stor frustration Jansson drömmer om att göra en egen bok, ett finlandssvenskt läromedel i svenska som främmande språk. Med integrationseleverna på Arbis använder hon ett rikssvenskt läromedel, det finns en uppsjö av sådana. – Men de erbjuder förstås ingenting om den finländska kulturen, kulturarvet och samhället, så jag skulle gärna ha tillgång till ett finlandssvenskt läromedel. Behovet av ett läromedel är stort, inte minst med tanke på att undervisningstakten är väldigt hög. De som går den arbetskraftspolitiska integrationsutbildningen ska under ett års tid gå från A0nivå till B1-nivå i svenska. För att bli finsk medborgare måste man klara provet i allmän språkexamen på mellannivå och det är målet för de flesta. Det innebär hårt arbete och kräver stor motivation för våra studerande.

Annette Jansson känner därför ett stort ansvar för sina studerande och det ansvaret leder också till stor frustration. – Jag skäms över hur vi som land tar emot våra invandrare. Något gör vi helt fel här. Vi har inga nätverk för hur invandrare och infödda finländare ska kunna lära känna varandra. I stället sätter vi invandrarna i ett klassrum helt utan finländare. Jag skulle hellre se att de fick börja jobba direkt och läsa språket kvällstid efter jobbet. Hur lätt är det efter ett eller två år här att få kontakt med finländare trots att du kan språket? Det är ju som nyanländ du behöver kontakter och ett nätverk för att lära känna ditt nya land och det/de språk som talas där. Trots att det finns mycket som upprör Jansson tar det negativa aldrig över. Det jobb hon gör känns för meningsfullt. – Jag känner varje dag att jag gör något viktigt, säger hon. AMANDA AUDAS-KASS

ARENA 5

Vill du vara med och skapa ett läromedel? Utbildningsstyrelsen har fattat ett beslut om att ett finlandssvenskt läromedel i Svenska som andraspråk för åk 7-9 ska göras. Just nu söker UBS efter lärare som vill vara med och skapa läromedlet. - Vi har nyligen gett ut ett läromedel i Svenska som andraspråk för åk 3-6, ”Nudlar och pannkaka”, av Sara Razai och Pia Stråhlman. En lärarhandledning kommer att ges ut på nätet före årsskiftet, berättar Susanna Björkell och Johanna Lahti på Utbildningsstyrelsen. UBS har sett att behovet också är stort för ett läromedel i årskurs 7-9. - Vi är ute efter att skapa ett nytt och fräscht läromedel som skall ges ut både digitalt och i tryckt form och därför söker vi nu efter lärare som vill vara med på projektet. Det planerade läromedlet är tänkt för skolor och på UBS vill man naturligtvis ha det ska ha en finlandssvensk vinkling. - Har man redan befintligt material är det välkommet, men det är också fritt fram att skapa något helt nytt.

Susanna Björkell säger att man gärna får kontakta henne eller kollegan Johanna Lahti om man vill bidra med material till läromedlet. - Vi ser gärna att läromedelsförfattarna har erfarenhet av att undervisa i Svenska som andraspråk och att man är van att producera text, säger Björkell. Johanna Lahti fyller i: - Det är också bra om man kan ta kritik, är van att arbeta i grupp och att man har en vision över vad man vill med materialet. Susanna Björkell och Johanna Lahti på Utbildningsstyrelsen tar man lättast kontakt med genom e-post, på susanna.bjorkell@oph.fi och johanna.lahti@ oph.fi. MARIA DAHLIN

Utbildningsstyrelsens läromedelsrepresentanter fanns med på Forum för modersmål och litteratur i Tammerfors.

6 ARENA

Sets: Läromedel i Svenska som andraspråk prioriteras inte Utbildningsstyrelsen har fattat ett beslut om att ett finlandssvenskt läromedel i Svenska som andraspråk för åk 7-9 ska göras. Just nu söker UBS efter lärare som vill vara med och skapa läromedlet. - Ett läromedel i Svenska som andraspråk anpassat för Svenskfinland finns tyvärr inte med i vår utgivningsplan just nu, bekräftar Sets läromedelschef Nils Saramo. Han påpekar att det är en situation som gör honom mycket kluven. - Vi på Sets vill naturligtvis vara en god samarbetspartner och vi vet att behovet av ett läromedel finns. Utan ett läromedel kan undervisningen bli orättvis. Samtidigt har vi helt enkelt inte möjlighet att ge ut något läromedel just nu. Saramo berättar att ett läromedel i Svenska som andraspråk skulle falla inom kategorin ”Läromedel med liten spridning”, vilket innebär att ett dylikt läromedel skulle ges ut i en liten upplaga. Här kommer även lönsamhetstanken in rätt fort. - Det finns en liten summa statsmedel som går till denna grupp läromedel, men det är alltid fråga om en solklar minusaffär när dessa läromedel ges ut.

Många utmaningar Saramo påpekar att integrering på svenska dessutom inte är något som prioriteras från statshåll. Han lyfter även fram flera andra problem med utgivningen av ett läromedel i Svenska som andraspråk. - Det hela är svårt, eftersom vi har mycket olika utgångspunkt när det gäller undervisning av barn och vuxna. Vilket skulle stödspråket vara? Engelskan är inte en själv-

klarhet för alla nyanlända, påpekar Saramo. Dessutom nämner Saramo att behovet av läromedel inte enbart finns i skolorna. Det kan även vara frågan om mottagningscentraler och Röda korset. - Ett digitalt läromedel behöver nödvändigtvis inte vara det bästa här, eftersom datorer och digitala hjälpmedel kan vara få.

I skolorna Ute i skolorna används mestadels material som lärarna själva skapat. Saramo påpekar att det inte bara går att sammanställa ett läromedel från befintligt material. - Lärarnas egna material är ju ofta anpassat för just de elever som de undervisar. Det är inte generellt gångbart, eftersom vi naturligtvis i så fall skulle skapa en kommersiell produkt. Dessutom ställer upphovsrätten till med problem. Saramo vill också påpeka att ett läromedel inte enbart handlar om att lära den studerande en viss mängd ord, utan att det även måste vara något som gör att man blir en del av den finlandssvenska kulturen. - Ett läromedel från Sverige är ju därför inte anpassningsbart rakt av.

fortlöpande anhålla om understöd för läroplansbaserade läromedel. Veronica Granö-Suomalainen på Kulturfonden bekräftar detta. - Läromedelsgruppen kan stödja ett läromedel i Svenska som andraspråk, det behövs i så fall en ansökan till läromedelsgruppen, säger hon. Från Kulturfondens sida är kravet dock att läromedelsförfattaren först har ett avtal med ett förlag. - Som sagt har Schildts och Söderströms just nu inte möjlighet att satsa på detta. Även om författaren kan få ett stipendium är det själva utgivningen från förlagets sida som blir ekonomiskt svår, avslutar Nils Saramo. MARIA DAHLIN

Bidrag kan ansökas Nils Saramo nämner även möjligheten att söka om finansiering från Svenska Kulturfonden. En läromedelsförfattare kan

ARENA 7

8 ARENA

Nordspråk planerar vidare SMLF:s nya Nordspråksrepresentanter Malin Teir och Anu-Katja Nurmi besökte Köpenhamn i november för att delta i Nordspråks arbetsmöte. Där planerades bland annat sommarkursen för 2018, som äger rum i Helsingfors. Före det har man chans att delta i kurser både på Grönland och i Sverige.

Ivar Laerkesen (Danmark), Malin Teir (Finland), Björg Hilmarsdóttir (Island) och Anu-Katja Nurmi (Finland) samarbetade under Nordspråks arbetsmöte i Köpenhamn

Nästa sommarkurs ordnas nämligen den 26-31.7.2017 i Sisimiut, Grönland. Under kursen behandlas temat ”Nordiska identiteter?”. Se annonsen här intill för mera information! En nordisk barn- och ungdomslitteraturkurs kommer också att ordnas nästa höst i Sverige, den 15-17.9.2017. Temat för kursen är ”Barnlitteratur som kan öppna upp oss mot världen”. Kursen har ett maxdeltagarantal på 25 och riktar sig till så väl grundskole- och gymnasielärare som lärarstuderande. Mera information om kursen kommer i början av året. Under arbetsmötet i Köpenhamn diskuterades också följande sommarkurs, som enligt planerna kommer att hållas på Hanaholmen i Helsingfors i slutet av juli 2018. Malin Teir berättar att planerna är i inledningsfasen, men att brainstormingen under arbetsmötet ledde till temat ”Glöm boken – leve texten!”. Under den rubriken ryms allt ifrån muntligt berättande, berättande i digitala former, podcast till sammanblandningar av genrer och en renässans för den tryckta boken. Planeringsarbetet fortsätter under våren. MARIA DAHLIN

ARENA 9

Forum i Tammerfors

Forum för modersmål och litteratur I Tammerfors Congress & Culture Centre hölls i år konferensen ”Forum för modersmål och litteratur”, som ordnades av Utbildningsstyrelsen i samarbete med SMLF. Programmet var digert och från så väl arrangörs- som deltagarhåll uttrycktes en önskan om att konferensen skulle kunna ordnas över flera dagar och oftare än vart femte år. Fredagen den 18 november samlades ett sextiotal deltagare i Tammerfors för att ta del av föreläsningar, temagrupper, gemenskap och nya tankar. Dagen inleddes med att SMLF:s nya ordförande, Petra Bredenberg, tillsammans med Jan Hellgren från Utbildningsstyrelsen, hälsade alla välkomna. I Hellgrens inledande ord nämndes bland annat att en genomgripande reform är på gång, där nya läroplansgrunder introduceras från och med hösten 2016 fram till hösten 2019. Därutöver har vi det nya studentprovet i modersmål hösten 2018. Det är oklart när nya planer kommer för yrkes- och vuxenutbildningen. Bredenberg presenterade i korthet SMLF:s verksamhet.

”Ursäkta, men vad är multimodalitet?” Den första föreläsningen hölls av Kristina Danielsson, professor i läs- och skrivutveckling vid Stockholms universitet, samt professor i svenska språket vid Linnéuniversitet. Hon föreläste under rubriken ”Se texten! Multimo10 ARENA

dala perspektiv på textarbete” och gav sina åhörare många nya tankar kring det multimodala. Inledningsvis gav hon även oss tillfälle att kort diskutera den kommentar hon en gång fått när hon skulle föreläsa om ämnet: ”Ursäkta, men vad är multimodalitet?”. Danielsson definierar multimodalitet med orden: ”flera modaliteter samspelar och skapar en helhet”. Hon nämner bland annat bild, ljud, färger, rörliga bilder, musik, diagram, teckensnitt och textstorlek och att det inte är givet vad som är modaliteter. Mycket beror på sammanhanget. För oss indikerar en grön rund boll ”gå, fritt fram, kör!”, medan någon från ett samhälle utan trafikljus kanske inte gör den kopplingen. I textarbetet i skolan poängterar Danielsson att man bör ställa frågor som ”varför gör vi det här?”, d.v.s. att ha ett syfte med en text, ”för vem skriver vi?”, d.v.s. att hela tiden ha en tänkt mottagare i åtanke och ”vilket är ämnesinnehållet?”, d.v.s. vad skriver vi? På det viset kan man också skapa texter med hjälp av olika modaliteter.

En bild säger mer än tusen ord? - ”Somliga lär sig med bilder, andra med ord”. Njaa, svarar Kristina Danielsson på den ofta framlagda hypotesen. Hon framhåller att olika modaliteter fungerar olika bra, de har helt enkelt olika uppgifter. Det är inte alltid ändamålsenligt att hålla sig till enbart en viss modalitet. Just därför behöver vi jobba med multimodala texter. Olika modaliteter har olika potential att vara meningsskapande. Danielsson ställer också frågan ”vad bidrar bilden med?” och lyfter även fram att det kan finnas dolda värderingar i bildval i läroböcker. Hon ger konkreta exempel och visar mycket väl på hur valet av bild, text och diagram har olika funktion och sänder olika signaler.

Välkommen på Forum!

”Sno hur mycket ni vill” Avslutningsvis vill Kristina Danielsson påminna oss om att tala om text som mer än bara ord, eftersom det vidgade textbegreppet är mer aktuellt idag än någonsin. Hon ger också många bra tips på var man kan få mera inspiration, fördjupning och modeller för textarbete. - På skolverket.se finns en läs- och skrivportal och därifrån kan ni sno hur mycket ni vill!

Förmiddagens temagrupper Efter Danielssons givande föreläsning, var det dags att gå till olika temagrupper som man hade valt på förhand. Under förmiddagen kunde man välja mellan att lyssna på ”Ordkonstens många möjligheter” med Iréne Poutanen från Sydkustens ordkonstskola, ”Jobba helhetsskapande och autentiskt med egna nyheter inom Yle Nyhetsskolan” med Mirjam HeirLindström från Svenska Yle, ”Textgenrer i gymnasiet: möjligheter och motsättningar” med

Katrina Åkerholm från Vasa övningsskola, samt ”Det nya modersmålsprovet” med Jan Hellgren från Utbildningsstyrelsen. Katrina Åkerholm poängterade bland annat att oberoende av hur studentprovet kommer att se ut i framtiden, behöver de studerande känna till olika textgenrer. Åkerholm ser det som en motsättning inom vårt ämne, att våra studerande förväntas kunna tolka olika multimodala texter, men de ger respons endast i en modalitet. Det enda undantaget som finns i gymnasiet är slutprovet i muntlig kommunikation, där studerande, om de vill, kan använda sig av åskådningsmaterial. Åkerholm frågar sig hur detta motsvarar de studerandes framtida behov som textkonsumenter och – producenter. Hon tror att vi i framtiden kommer att behöva kunna skapa multimodala texter och att text- och genrekompetens blir allt mer aktuellt i vårt samhälle.

Petra Bredenberg och Jan Hellgren hälsade välkommen

ARENA 11

I temagruppen om Svenska Yle:s ”Nyhetsskolan” lyfte Mirjam Heir-Lindström bland annat fram att det är gratis för skolor att delta och att man från Nyhetsskolans redaktion kommer ut till skolorna för att introducera och starta igång projektet. Eleverna får sedan jobba med egna nyheter. På Nyhetsskolans webbsida finns många konkreta tips och videoklipp, bland annat för hur du hittar nyheter. Heir-Lindström påpekade också att Nyhetsskolan inte enbart är till för modersmålsämnet, utan att alla skolämnen kan integreras i projektet.

Filmanalys och byggstenar Efter lunchen samlades alla deltagare för att lyssna på film- och teaterregissören Ulrika Bengts, som svarade på frågan ”vad är film?” i fyra steg, nämligen; ”levande bilder”, ”stämning”, ”en skapad värld” och ”liv”. Hon kallade sedan film för ”en stark cocktail för sinnet”. Bengts påpekade att intertextualitet är viktigt, eftersom en film alltid förhåller sig till andra filmer och att det är viktigt för henne att ha en filmhistorisk kunskap när hon jobbar. Hon lyfte även fram att det alltid handlar om medvetna val i en film, inget lämnas åt slumpen. När hon gör en film analyserar hon varje scen för sig och frågar sig: ”vad är det viktiga här?”. Manuset är inte nödvändigtvis detsamma som filmen, utan hon ser det som en karta man antingen väljer att följa eller avvika ifrån. Under sin föreläsning talade Ulrika Bengts om olika byggstenar för en film, så som t.ex. ljud, ljus, dialog, karaktärer och hon konstaterade att bilderna är det allra viktigaste. Här finns oerhörda valmöjligheter i hur en bild rörs, ifall kameran är rörlig eller statisk, från vilket perspektiv man väljer att filma och dessa val förmedlar alltid något. Regissören Ulrika Bengts rekommenderade filmen ”Pianot” för gymnasiet

12 ARENA

Eftermiddagens temagrupper Även under eftermiddagen kunde man välja att delta i en av fyra temagrupper. Det man kunde välja mellan nu var ”Att läsa och förstå multimodala texter” med läsambassadören Katarina von NumersEkman, ”Att skriva på dator: nya möjligheter och gamla utmaningar” med Anders Westerlund från Åbo Akademi, ”Språk, bildning, identitet och samhällsfärdigheter. Hur gör vi inom yrkesutbildningen?” med Magdalena Sandell från Yrkesinstitutet Prakticum, samt repris från förmiddagen av Jan Hellgrens ”Det nya modersmålsprovet”. Jan Hellgrens föreläsning innehöll preciseringar om det nya provet. Hellgren framhöll ofta att han säger ”antagligen” eftersom det finns mycket som inte är fastslaget ännu. Det finns t.ex. inga övningsprov och bedömningskriterier ännu. Vid årsskiftet hoppas man kunna ge fler preciseringar, bland annat kring det multimodala materialet och hur man ska hänvisa till materialet i provet. Det som däremot är klart är att det blir ett prov i läskompetens och ett prov i skrivkompetens, under två olika dagar. Provet i läskompetens kommer att bestå av två delar, där såväl fack- och medietexter som skönlitterära och fiktiva texter skall analyseras och tolkas. I skrivkompetensprovet är ”tema”, ”material” och ”infallsvinklar” tre nyckelord. - Med risk för att vara ute på lite farligt vatten skulle jag vilja säga ”glöm provet”. Jag anser nämligen att ett idealiskt prov borde vara sådant att man helt enkelt undervisar och följer läroplansgrunderna, och sedan kommer det ett studentexamensprov som fångar upp allt det där och som inte på något vis är separat från undervisningen. Hellgren skulle därför vilja att vi kom bort ifrån att man bara övar på gamla prov

I den vackra festsalen lyssnade ett sextiotal deltagare pĂĽ Kristina Danielsson

Salla Simukka och Katarina von Numers-Ekman i samtal

ARENA 13

och övar att formulera sig så som studentexamensnämnden brukar vilja ha det. I det nya provet har man därför försökt att lösa upp gamla strukturer som man lätt fastnar i, t.ex. det hur man formulerar ett bra textkompetenssvar. Jan Hellgren vill lyfta fram några verb och kompetenser att ta fasta på i det nya provet, t.ex. jämföra, värdera, tillämpa, sålla, hitta på, diskutera. Verben ”läsa” och ”skriva” är förstås alltjämt viktiga, men han vill poängtera olika sätt att läsa, t.ex. att ögna, sålla, fördjupa och fokusera, och han ställer sig frågorna ”När är det viktigt att läsa grundligt? När inte?”. Hellgren anser också att de studerande rätt så självständigt borde klara av att läsa på rätt sätt, utan att studentexamensnämnden behöver poängtera det. Det stora jobbet som pågår just nu är att formulera bedömningskriterier. Det är inget lätt arbete, påpekar Hellgren, och det är viktigt att få ett välfungerande system med en vettig skala, så att det lätt går att använda sedan. Även om arbetet antagligen kommer att fortgå också under våren, lovar Jan Hellgren att de är på kommande.

Konkreta tips för gymnasielärare En viktig del av Hellgrens föreläsning var att ge tips till lärare på hur man kan jobba och förbereda de studerande inför det nya provet, utan att egenligen ha något övningsprov att falla tillbaka på. Det behövs inte någon särskild elektronisk provplattform, utan det enda som behövs för att öva inför provet i läskompetens är något material, antingen tryckt eller digitalt, några egenhändigt konstruerade uppgifter till materialet och ett skrivprogram. Som material kan man t.ex. välja en artikel, en novell, en dikt, en reklamfilm, en kortfilm eller en radiosnutt.

14 ARENA

Hellgren ville uppmuntra lärare att också testa sådana uppgifter där svaret kan vara en uppräkning, t.ex. i form av en lista med franska streck. Alla svaren i det nya provet behöver nämligen inte vara saklig prosa indelat i stycken. Det kunde t.ex. fungera i en argumentationsuppgift, att räkna upp fem retoriska stilfigurer i en text eller ett tal. Samtidigt vill Hellgren igen betona att det är frågan om läskompetens och att man inte bör sätta för mycket tid på att de studerande t.ex. ska lära sig att göra listor. Det är alltid frågan om substansen i svaren och det är viktigt att komma ihåg att fokus ska ligga på att man går rakt på sak och besvarar frågan. Hellgren påpekar även att rubriker inte behövs om det inte efterfrågas. I övningsuppgifter kan det också vara bra att begränsa teckenantalet, eftersom det i provet inte kommer att vara antalet ord, utan tecken, som begränsar ett svar. I provet i skrivkompetens kommer det att vara ett övergripande tema ur olika infallsvinklar. För att öva det i skolorna behövs endast olika sorters material, ett tema med olika infallsvinklar och ett skrivprogram. Angående att välja tema, uppmanar Hellgren att man gärna kan välja något som anknyter till modersmålsämnet. Han säger också att det kan vara bra att tänka på att ta med olika infallsvinklar, synpunkter och ideologier i valet av material. I det riktiga provet kan en handfull olika infallsvinklar på samma tema förekomma. I skrivkompetensprovet kommer hänvisningstekniken och styckeindelning att bli extra viktig. Jan Hellgren avslutade med att konstatera att det nya provet ännu lever och att tankar och synpunkter är välkomna.

Sammanfattningsvis Dagen avslutades med att Katarina von Numers-Ekman intervjuade den Tammerforsbördiga författaren Salla Simukka, som haft stor framgång med sin trilogi om Lumikki Andersson. Trilogin har översatts till kring 50 språk och filmrättigheterna har nu även sålts till Hollywood. Simukka berättade att idéen till böckerna egentligen utformades från att hon först kom på titlarna; ”Röd som blod”, ”Vit som snö” och ”Svart som ebenholts”. Efter det kom tanken att ha med sagan om Rödluvan. Under samtalet mellan Simukka och von Numers-Ekman diskuterades översättningar och intertextualitet. Simukka läste upp ett stycke ur en av böckerna på finska, medan von Numers-Ekman läste samma stycke översatt till svenska. Bland annat Juice Leskinen hade försvunnit i översättningen. Hon konstaterade att det inte är helt enkelt att översätta referenser till en nations populärkultur. Forum för modersmål och litteratur var som sagt fullspäckat och det fanns knappt om tid att hinna reflektera över det man fått ta del av. I efterhand kan man konkludera att många av dagens inlägg handlade om det multimodala, men att det gjordes ur många olika infallsvinklar. Avslutningsvis lottades några av Ulrika Bengts filmer och Salla Simukkas böcker ut till deltagarna i salen. TEXT OCH BILD: MARIA DAHLIN

KOMMENTARER I VIMLET Positivt: - Det fanns verkligen mycket intressant att lyssna på och välja mellan - för mycket nästan! - Kristina Danielssons föreläsning var intressant – hon gav oss relevanta frågor att ställa för att göra arbetet meningsfullt. - Jag fick mycket ut av temagruppen om Nyhetsskolan, det tror jag skulle vara intressant att prova på, speciellt eftersom så många ämnen kan integreras i ett sådant projekt. - Det avslutande författarsamtalet med Salla Simukka! Nu kan jag på ett annat sätt än tidigare rekommendera hennes böcker till eleverna. - Föreläsningen med Ulrika Bengs inspirerade – jag skulle gärna bjuda in henne till skolan och arbeta med film tillsammans med mina studerande. Negativt: - Jag skulle ha önskat mer tid för diskussion och reflektion. - Jag efterlyser fler konkreta tips! Hur hjälper vi konkret eleverna i t.ex. att skriva på datorn? - Verkligen synd att tekniken strulade under Ulrika Bengs föreläsning. - Filmföreläsningen kändes lite lösryckt, det var intressant, men enligt mig fel forum. - För fullspäckat program! Ärligt talat var det rätt skönt med en andningspaus när tekniken inte fungerade, då hann man samtala och höra vad andra fått med sig från förmiddagens temagrupper.

ARENA 15

Intervju

En ordförande som vill jobba tillsammans Sedan i maj heter Svenska Modersmålslärarföreningens ordförande Petra Bredenberg. Hon ser fram emot sitt nya uppdrag och ser arbetet för föreningen som ett teamarbete.

När Petra Bredenberg började studera var det inte direkt för att bli modersmålslärare. Hon hade läst både litteraturvetenskap och språkvetenskap innan hon insåg att hon ville bli lärare. Passionen för innehållet kom först, lärargrejen kom senare. – Att jag sedan valde att bli lärare berodde jättemycket på den bild jag fått av yrket under min egen gymnasietid och min moddalärare Märta Uggla. Hon var min inspiration i valet att bli lärare och intressant nog blev hon också en av mina allra första kolleger. Under studietiden i Sverige, först i Västerås och sedan i Uppsala, blev Petra lärare i både modersmål och religion.

16 ARENA

– Eftersom jag studerade i Sverige var jag inte belastad av traditionella ämneskombinationer. Jag hade studiekompisar som kombinerade modersmål och matematik och någon som valde modersmål och gymnastik, så där var modersmål och religion inte konstigt alls.

Där hon lärde sig jobbet Petra blev klar med sina studier till julen och planen var att stanna kvar i Sverige och jobba som lärare där, men så ringde Märta Uggla och berättade att Sibbo behövde en modersmålslä-

rare för vårterminen samt att Lärkan i Helsingfors troligtvis skulle behöva en lärare från och med höstterminen. Det blev en vårtermin på högstadiet och gymnasiet i Sibbo. Petra minns tiden med värme. – Jag fick jobba med rättframma elever som hade en stor lust att lära sig helt nya saker. På hösten började hon jobba i gymnasiet Lärkan, tillsammans med bland annat Märta Uggla, och där kon hon att stanna i sju år. – Det blev min första ”riktiga” skola. Det var där jag lärde mig jobbet och gjorde det till mitt eget. Jag blev mod-

”I dag känns det som om Petra är på helt rätt ställe”

dalärare på riktigt i Lärkan. Det var roligt att vi var fyra olika lärare som undervisade i modersmål där och att vi var väldigt olika varandra med olika infallsvinklar. Från tiden i Lärkan minns hon också en aktiv grupp modersmålslärare från bland annat Helsingfors, Karis, Esbo som träffades ofta och samarbetade mycket. – Stödet och att få lära sig av varandra – det är så jag minns Lärkanåren i dag, berättar Petra.

Fyra år inom läromedelsbranschen Under alla sina år i Lärkan hade Petra kopplingar till bokförlaget Söderströms. Hon hade faktagranskat, språkgranskat och översatt läromedel. – Jag hade någon sorts bild av vad förlaget sysslade med och jag var intresserad av att fundera kring större pedagogiska frågor och sökte jobbet som läromedelschef när det lediganslogs. För Petra blev det ungefär fyra år i läromedelsbranschen, en lärorik tid på många olika sätt. – Tack vare min tid som läromedelschef har jag en ganska stor insyn i de andra ämnena, jag kan den gamla läroplanen nästan utantill. Jag vet vad man gör i olika kurser i andra ämnen

och min egen undervisning blir därmed ganska fenomenbaserad i sig. Tiden som läromedelschef har påverkat både Petras kunskapssyn och hennes ämnessyn. Hon är också glad över att ha jobbat en period med vuxna människor till skillnad från skolvardagen tillsammans med ungdomar. – Jag tror inte jag skulle njuta lika mycket nu utan det andra att spegla mig mot.

Något helt nytt Den turbulenta förslagsbranschen fick Petra att småningom söka sig tillbaka till skolvärlden och då blev det gymnasiet i Grankulla där hon nu jobbar sitt tredje läsår. – Att komma in i ny skolkultur var till en början jättejobbigt. Jag hade under åren på förlaget kommit rätt långt bort från att stå i klassrummet och göra det praktiska jobbet. Både kroppen och huvudet var ovana och det tog nog ett helt läsår att komma tillbaka. I dag känns det som om Petra är på helt rätt ställe. Hon har en massa ny a projekt på gång och känner aldrig att hon kommit tillbaka till något som hon gjort tidigare. Det här är är något helt annat.

– Med allt det digitala och med den nya läroplanen händer det saker hela tiden. Jag tycker om att vi är tre olika modersmålslärare i skolan med olika styrkor inom ämnet som också låter varandra ha de olika styrkorna. Både i de obligatoriska och de skolvisa kurserna får vi förverkliga oss själva och de egna intressena.

Välkomnar idéer Vår nya ordförande vill att SMLF ska vara en förening för alla landsändor och för alla stadier. – Det finns flera långsiktiga projekt på gång som ska hållas vid liv. Vi ska upprätthålla de goda relationerna till våra samarbetsparter som exempelvis Studentexamensnämnden och Kulturfonden, men vi behöver också hitta nya satsningar och nya projekt, säger Petra Bredenberg. Hon ser arbetet för föreningens framtid som ett teamarbete. – Man kan inte förvänta sig att hela föreningen ska ligga på en persons axlar. I styrelsen har vi representanter för flera olika stadier och landsdelar och vi välkomnar varmt idéer och tankar som vi sedan kan förverkliga i föreningens namn och regi. AMANDA AUDAS-KASS

ARENA 17

Svenska som andraspråk - en utmaning för en vanlig modersmålslärare

När man undervisar i sitt eget modersmål förstår man till fullo hur intimt språk och kultur hör samman. Det är inte så som jag en gång trodde att allt går att uttrycka på alla språk. Möjligtvis kan man förklara det mesta på de flesta språk, men nyansskillnader och kulturella skillnader förblir just skillnader och företeelser som kan vara svåra att översätta och förklara, berättar Ewa Wenelius med erfarenhet av att som vanlig modersmålslärare undervisa i svenska som andraspråk i Svenskfinland.

18 ARENA

I min undervisning i svenska som andraspråk (S2) har min uppfinningsförmåga och kreativitet satts på prov varje lektion. Bristen på läromedel är skriande. Jag har varit tvungen att hitta på uppgifter, leta texter och lämpliga böcker att läsa för en grupp om nio afghanska kvotflyktingar, som tillbringat största delen av sitt liv i Iran innan de kom till Finland, och vars modersmål är dari, en variant av persiska. Afghanerna gick först ett gymnasieförberedande år med bl. a. tio kurser i svenska, för att sedan fortsätta i gymnasiet och gå vanliga kurser i olika ämnen och kurser i svenska som andraspråk. Första året komplicerades av att gruppen utökades med en kinesisk utbyteselev, som inte kunde svenska alls och som knappast hade några ambitioner att lära sig, och en vietnames som talade en ganska god svenska. Också de afghanska elevernas kunskaper i svenska varierade. Där stod jag - läraren - och försökte hitta på stimulerande uppgifter och lättlästa texter för eleverna att läsa och jobba med.

Hur ska det här gå? Jag hade visserligen deltagit i fortbildningsdagar och gjort studiebesök i skolor där man hade invandrargrupper och fått en del tips och insikter, jag hade regelbundet haft stödundervisning för enstaka utlänningar, men när jag första gången hade den lilla gruppen och skulle ha ”riktiga” kurser kände jag mig nervös och nästan handfallen. Hur ska det här gå? tänkte jag. I klassen satt nio elever som skulle integreras i skolan och samhället och det var jag som skulle lära dem svenska. Eftersom jag är modersmålslärare och min håg står till skönlitterära texter, jobbar jag mycket med dikter, noveller och romaner, vilket har fungerat rätt bra, möjligtvis för att eleverna är äldre än vanliga gymnasieelever.

Böcker på lättläst svenska Jag har använt mig av lättlästa böcker och romaner som omarbetats och skrivits på lättläst svenska. Den första boken gruppen läste var Katten i Ediths trädgård av Birgitta Boucht. Författaren berättar om Edith Södergrans liv på ett levande, och trots det enkla språket, intressant sätt. I slutet av boken finns några välvalda dikter som eleverna läste med intresse. Jag gjorde uppgifter och hittade också material på nätet. För att åskådliggöra och konkretisera hade jag enkel rekvisita med mig; en gyllne ring, en spegel och en solfjäder. Och eleverna fattade precis vad Lyckokatt handlar om. Jag tror att de aldrig glömmer Edith Södergrans levnadsöde och dikter. Andra böcker eleverna och jag har läst är bland andra lättlästa versioner av Orgelbyggaren av Robert Åsbacka och Kjell Westös Där vi en gång gått, som för övrigt ger en utmärkt inblick i Finlands historia. Enligt läroplanen ska den tredje kursen, S2-3, ta upp klassiker och då blev det Jane Eyre av Charlotte Brontë. Jag har beställt böckerna från Lärum förlag där man har varit hjälpsam och tillmötesgående när jag har gjort förfrågningar och beställningar. Skolan har finansierat inköpen med olika medel, bl. a. med skobibliotekspengar och pengar ur stipendiefonder. Eleverna har fått låna böckerna. En prenumeration på LL-bladet, Lättlästa bladet, har kommit väl till pass, eleverna har fått varsitt exemplar av tidningen som utkommer varannan vecka. Sagor och barnböcker lämpar sig också för en grupp andraspråkselever. Vi har läst Rödluvan och diskuterat synen på djur, lyssnat på Prokovjevs Peter och vargen, som är en introduktion i klassisk musik och symfoniska instrument, och som nu finns i bokform med tillhörande cd på vilken Mark Levengood läser texten.

Tove Jansson är en bra representant för det genuint finlandssvenska. Andraspråkseleverna har läst kapitel i Sommarboken, som också den ger mycket att fundera på och diskutera, t. ex. relationen mellan farmodern och lilla Sophia, sommaren och skärgårdskulturen som är så viktig för många finländare, medan sådant för mina elever som bott länge i storstaden Teheran, förstås är främmande.

Undervisning med hela kroppen Att arbeta med invandrarelever innebär mycket hemarbete och planering. Man får ta i bruk hela sin arsenal av pedagogisk kunskap och påhittighet. När jag har min grupp undervisar jag med hela kroppen; för att förklara verb som hoppa, be, vädja, uttryck som himla med ögonen och tusen andra gör jag allt det där för att illustrera. Jag hoppar, himlar med ögonen osv. För att försäkra mig om att eleverna förstår frågar jag ofta vad det heter på dari och jag försöker säga orden på deras språk, vilket brukar väcka munterhet. Jag tycker inte man ska låtsas som om deras språk inte fanns. En lektion när Runeberg stod på schemat fick eleverna i uppgift att översätta Den enda stunden till dari. Det lät så vackert när de läste upp sina översättningar. Min åsikt om undervisning i svenska som andraspråk är att man inte ska göra det för invecklat. Man ska ta fasta på sådant som finns i närmiljön: göra biblioteksbesök, diskutera lokala företeelser och sevärdheter och olika platser på den ort man befinner sig på. Årstider och helger är tacksamma ämnen som inbjuder till prat om seder och bruk. Små rutiner är bra. En tid började jag varje lektion med ett ordspråk som jag skrev på tavlan och förklarade tills

ARENA 19

eleverna förstod och de fick diskutera om det fanns någon persisk motsvarighet. En dag skrev jag på tavlan: ”Du kan mer än du drömde om blott viljan räcker till.” Vips var vi inne på drömmar och var och en fick berätta vad de drömmer om att göra, om sina framtidsplaner och önskningar. Med ett enkelt ordstäv kan man göra mycket; förklara vilja som verb och vilja som substantiv, diskutera både dagdrömmar och sovdrömmar. Kort med bilder på olika föremål är mycket användbara. Man kan para ihop sådana saker som hör ihop, lära sig ord, skriva orden och mycket mera. Flera idéer har jag fått ur boken Framgång i språket - i praktiken (Löthagen, Lundenmark, Modigh): storylineövningar, textgenrer, bilder m.m. som man får använda som kopieringsunderlag. Många gånger har den boken varit min räddning.

Grammatik och läromedel I gruppen ägnar vi oss inte bara åt skönlitterära texter, tidningsartiklar och bilder, ibland måste vi också traggla grammatik. Enligt läroplanen ska varje kurs innehålla en grammatikdel och om jag inte annars bryr mig så mycket om läroplanen brukar jag ta upp den grammatik som anbefalls. Det har blivit verbböjning, adjektivböjning, adjektiv vs. adverb. Jag har också jobbat rätt mycket med ordföljd som är något av det svåraste som finns i vårt språk att komma underfund med för dem som ska lära sig svenska. Så här har jag gjort: varje elev får ett kuvert med lappar som jag skrivit ord på, ett ord på varje lapp.

20 ARENA

Uppgiften är att placera lapparna i rätt ordning så att de bildar meningar. Enkelt och effektivt. Inledningsvis klagar jag på att bristen på läromedel är stor. Våren 2016 fick jag via Lärum tips om ett nytt svenskt läromedel, Nya Språknyckeln (Lennartson-Hokkanen & Odin) som jag beställde direkt från Studentlitteratur i Sverige. Äntligen en vettig lärobok med en digital del med fyra års licens! Nu har undervisningen underlättats, för Nya Språknyckeln är bra, den har allt ett läromedel i svenska som andraspråk bör ha: utdrag ur kända svenska romaner, sångtexter, ordlistor, öppna frågor, flervalsfrågor, grammatik, uttalsövningar. I den digra digitala delen finns många övningar som eleverna kan göra på egen hand. Alla texter finns upplästa, på rikssvenska förstås. I Sverige har man ju integrerat utlänningar och undervisat invandrare i svenska mycket längre än i Finland, och det är bara att konstatera, svenskarna kan sin sak.

När det bränner till ordentligt Det händer att vi blir ganska personliga under lektionerna i S2. Jag berättar om min familj och mitt sätt att leva och jag märker att eleverna lyssnar uppmärksamt, ställer frågor och berättar om sina liv. Det gäller förstås att inte bli för personlig och privat, men jag tror att jag vet var min gräns går, även om jag efter en del lektioner har tänkt att jag har sagt för mycket. Å andra sidan tycker jag att man måste kunna bjuda på sig själv.

En annan sak som jag till en början funderade mycket på var hur långt man kan gå i frågor om religion och kultur. Under årens lopp har jag kommit fram till att man inte ska rygga tillbaka för svåra saker. Jag tror att det är bra att vara ärlig och gå rakt på sak. Således har vi i gruppen diskuterat islam, islamofobi, kvinnoförtryck, vi har till och med pratat om flickornas hidjâb - huvudduk. Någon gång har det bränt till ordentligt, som den gången vi diskuterade kvinnans ställning i äktenskapet och otrohet mellan makar. Vi var av olika åsikter. Ändå hoppas jag att vi kunde respektera varandras uppfattningar. Då eleverna i gruppen är så få hinner man självklart med var och en på ett helt annat sätt än i en grupp med 20-30 elever. Undervisningen blir intensivare, man kommer varandra närmare. Man är mera mänska, helt enkelt. Det har både för- och nackdelar, mest fördelar. Det positiva är att man som lärare vidgar sina vyer, vilket förhoppningsvis också eleverna gör. Man måste vara kreativ. Nackdelarna är desamma, det är ansträngande att hela tiden vara på alerten, liksom man naturligtvis också är i vanliga klasser, men med invandrare är det så mycket mer man måste tänka på. Ibland har jag känt mig alldeles utpumpad efter en lektion i S2, men mer än någonsin har jag känt att jag har gjort ett viktigt arbete. Jag ifrågasätter ofta min lärarroll och vad jag egentligen håller på med. När jag undervisar andraspråkselever är min uppgift solklar: att lära dem svenska.

”Under årens lopp har jag kommit fram till att man inte ska rygga tillbaka för svåra saker”

En kick i jobbet I år räcker inte resurserna till för mer än en kurs i S2 i Jakobstads gymnasium där jag arbetar. Andraspråksgruppen har krympt och nu är det bara fem elever kvar. I fortsättningen ska de fem gå vanliga modersmålskurser. Både eleverna och jag är ledsna. Dels kan läraren inte ägna dem samma tid och uppmärksamhet som i en S2-grupp, dels kan man undra om det är rätt att frånta dem möjligheten till relevant undervisning i svenska. Det är svårt att bedöma andraspråkselever enligt S2-skalan då de inte får undervisning i S2. Jag är övertygad om att det på lång sikt skulle vara lönsamt för samhället, ja, för alla parter om de fem fick behålla S2-kurserna.

Och om jag får vara egoistisk: i trettiofem år har jag varit lärare och hunnit, ärligt talat, bli ganska trött på mitt värv. Svenska som andraspråk har gett mig en kick i jobbet. Jag har känt glädje i att undervisa. S2 har blivit min grej. Det förstod jag inte minst i våras på skolavslutningen då jag fick ett kort av en av de afghanska eleverna. På kortet stod det: ”Ewa du är en symbol för de starka och fristående kvinnor. Jag har lärt mig massor av olika saker av dig. Stort och varmt tack för senaste året. Önskar dig en skönt och varmt sommar.” EWA WENELIUS

ARENA 21

Bokmässan i Göteborg

Sara Lövestam ville ha bildbevis på att hon höll ett grammatikseminarium inför ett fullsatt auditorium

Drömmen gick i uppfyllelse Äntligen blev drömmen verklighet. I september fick vi möjlighet att besöka Bokmässan i Göteborg, tack vare bidrag från SMLF och Svenska kulturfonden. Temat för årets bokmässa var yttrandefrihet. En bra introduktion till temat var Ulrika Knutsons föreläsning ”Farliga böcker – litteratur inför rätta i 250 år”, som vi direkt sökte oss till då vi kom till Mässcentrum. Som karlebybor kände vi en viss stolthet över Anders Chydenius insatser för tryckfrihetslagen, även om hans namn inte explicit nämndes av den annars så kunniga och medryckande Knutson. Resten av den första mässdagen tillbringade vi på avdelningen för skönlitteratur och bekantade oss med utställningsmontrarna och lyssnade på kortare litterära diskussioner på scenerna. Christina Wahldén intervjuades av Annika Thor om ståhejet kring hennes bok Kort kjol. Det väckte tankar om hur lärarnas sakkunskap och omdöme ifrågasätts av föräldrar och kommunala beslutsfattare. För en skolbibliotekarie som jämt är på jakt efter ny och lockande läsning för ungdomar var det nästan ett himmelrike att få botanisera bland fysiska böcker som vi fick väga i våra händer och bläddra i. Hur ska vi kunna vänta på vårens biblioteksanslag? Till åttonChristina Wahldén intervjuades av Annika Thor

deklassisterna fraktade vi hem färska böcker och material för vårt ämnesövergripande MoHi-projekt om andra världskriget. Vi tillfredsställde också vår egen litteraturhunger, till den grad att vi fick packa om flera gånger innan kappsäckarna höll sig inom de tillåtna viktbegränsningarna.

Stort utbud av seminarier Nästa dag hade vi vikt för seminarier. Utbudet var enormt och vi hade på förhand valt ut det vi absolut inte ville missa. Vi hade ett minutschema och hann knappt med lunch. När vi lyssnade till Herta Müller blev vi berörda av hennes personliga berättelse om livet som intellektuell under den rumänska diktaturen, samtidigt som vi imponerades av Elisabeth GeigerPoignants briljanta tolkning från tyska till svenska. Några av de andra seminarierna vi tog del av var Sara Lövestams ”Vem behöver grammatik?”, Gaston Dorrens ”På språkresa genom Europa” samt Per Nilssons och Anna Ahlunds

Ulrika Knutson gör en tidsresa i den svenska tryckfrihetens historia

”Ny och erfaren skriver om kärlek”. Efter att ha hört Steve Sem-Sandberg satte vi alla tre hans nya roman Stormen på julklappsönskelistan. Vi avslutade två givande mässdagar med ”Att leka med verkligheten”. Så hette seminariet där Peter Sandström och Stefan Einhorn talade om förhållandet far och son, som de skrivit om i sina senaste böcker Laudatur och Pappan. Våra farhågor om vad som händer då en försynt finlandssvensk möter en utåtriktad rikssvensk kom på skam. Sandström bjöd verkligen på sig själv i samtalet med den mer eftertänksamme Einhorn. Behållningen av Bokmässan tog inte slut i och med att vi flög hem, utan vi har ofta återkommit till upplevel-

serna och insikterna den bjöd på i både tankar och diskussioner med varandra. Att få ta del av djupa samtal som framfördes med ett nyansrikt språk njöt vi också mycket av. Vi hoppas att vi kan återvända till Göteborg ett annat år. TEXT OCH BILD: CIA BJÖRK, ANN-CHARLOTT BRANDT OCH INGRID BRANDT-HAKALA, DONNERSKA SKOLAN OCH KARLEBY SVENSKA GYMNASIUM

Cia Björk, Karin Boye och Ingrid Brandt-Hakala

ARENA 23

Många olika böcker intresserade eleverna, bland annat den nyaste Harry Potter-boken

Kyrkslättelever på Bokmässan i Helsingfors 7F från Winellska skolan i Kyrkslätt besökte Bokmässan med sin klassföreståndare Carita Rouvinen fredagen den 28 oktober 2016. Eleverna var glada och ivriga inför mässbesöket. Efteråt tyckte de att det varit spännande att de fått träffa Don Rosa på riktigt. Här skriver eleverna om vad det fick vara med om på Bokmässan. Intressant och roligt

Klass 7F från Winellska skolan i Kyrkslätt besökte Bokmässan i Helsingfors

Vi var på bokmässan, och det var roligt och intressant. Vi lärde oss mycket om böcker och litteratur. Vi gjorde uppgifter och gick runt och hade roligt.  Det var lite stökigt där, men vi kunde ändå ha roligt. Vi såg en speciellt intressant bok som heter Aksakovs grav. Vi träffade också bokens författare. Vi såg också författaren Katarina von Numers- Ekman, som är mamma till en elev i vår klass. Tack till vår lärare för att hon tog oss dit!

Det här gillade vi under Bokmässan Det fanns många montrar där de pratade svenska och alla var vänliga mot oss. Det fanns många svenska programpunkter som t.ex. Arne Alligator och HBL frågesport. Vi frågade hjälp av en dam och hon svarade snällt.  Det var roligt att Arne Alligator uppträdde där.  Det var roligt när man på operabaletten kunde ta live bilder. Det var roligt att spela Minecraft VR och Super smash bros. De hade skaffat dit Sauli Niinistös stol där barnen fick sitta och berätta sina åsikter om Finland.

Elevernas kommentarer från presidentens stol - Vi vill att allting ska vara rättvist och billigare. - Barnen skall få säga sina åsikter och beslutsfattare skall lyssna på barnens åsikter. - Förbättra ekonomin. - Svenskan är viktig för Finland! - Respektera och hjälp flyktingar.

Dikter med Bokmässan som inspiration Efter bokmässan skrev eleverna dikter. Här följer två av dessa:

Eremenko En ringande telefon Hej! Papper Är boken du håller i handen. Av Artur och Niklas

Dröm om drakar Hej! Läs ett kapitel per dag

Saker som kunde förbättras

Av Tinja, Ellen och Emma

Barn och unga borde få gå till matmässan. Flera svenskspråkiga böcker önskas.  Flera sittplatser och soffor kunde det finnas. Maten kunde vara billigare.

TEXT OCH BILD: CARITA ROUVINEN OCH 7F I WINELLSKA SKOLAN

24 ARENA

Framtida berättelser Perspektiv på nordisk modersmålsdidaktisk forskning och praktik Samtida och framtida textkulturer utmanar föreställningar om berättande liksom föreställningar om språk, litteratur och kommunikation. Vilka berättelser, i vid mening, skapas och vilka berättelser får plats i modersmålsdidaktisk forskning och praktik? Möjligheterna att i och genom de digitala medierna utveckla expressiva och avancerade berättelser där ”läsaren” i hög grad erbjuds, och förutsätts, medverka öppnar upp för didaktiskt relevanta frågeställningar och möjligheter. Nya textvärldar och ändrade förutsättningar för textskapande och textläsande erbjuder och frammanar till en rad olika frågeställningar i förhållande till berättande, språk, litteratur och kommunikation.

Hur tar sig berättande uttryck i olika format, i olika medier, i olika kulturer och med olika syften? Vilka betydelser kan detta ha för lärande, undervisning, identitet och meningsskapande?

I rapporten Framtida berättelser samlas nordiska forskare för att från olika perspektiv tillsammans begrunda hur modersmålsdidaktisk forskning och praktik kan förstås, studeras, utövas och utvecklas. Den refereegranskade rapporten är ett resultat av den femte nordiska modersmålsdidaktiska konferensen, NNMF5, som ägde rum vid Åbo Akademi i Vasa i december 2015. Bidragen i rapporten består av ett urval artiklar baserade på presentationer framförda på konferensen. Redaktörer för rapporten är universitetslärare Heidi Höglund och professor Ria Heilä-Ylikallio, båda verksamma vid Åbo Akademis fakultet för pedagogik och välfärdsstudier och dess lärarutbildning. SMLF sänder i december ut ett exemplar av rapporten till alla sina medlemmar. Läsglädje, hälsar styrelsen! HEIDI HÖGLUND

ARENA 25

Intervju

Hälsningar från Sverige: – Gör inte om våra misstag – Att undervisa i svenska som andraspråk öppnar nya världar. Det är samtidigt det mest givande och det mest utmanande med uppdraget, säger Anna Kaya som har lång erfarenhet av att undervisa nyanlända elever i svenska. År 2012 fick hon Svenska akademiens svensklärarpris och 2013 blev hon utsedd till Årets inspiratör under konferensen Framtidens läromedel. I höst är hon aktuell med sin bok Att undervisa nyanlända.

26 ARENA

Under sin gymnasietid arbetade Anna Kaya på en svensk förskola där det fanns många flerspråkiga barn. Hon tyckte det var intressant och fascinerande att se hur pedagogerna interagerade med barnen och följde ivrigt med barnens språkutveckling. När det sedan blev klart för Kaya att hon ville bli lärare visste hon också att hon ville arbeta med flerspråkiga elever. Under just hennes studietid kunde man inte utbilda sig till lärare i svenska som andraspråk, trots att det i Sverige varit möjligt både före och efter det, så hon blev svenska och SO-lärare i stället.

Frustrerande start Kaya fick sin första lärartjänst i en så kallad förberedelseklass där nyanlända barn får sin undervisning. I gruppen fanns tolv elever i åldern sex till tretton år. En del var helt nya i Sverige, andra hade redan bott i Sverige i något år. En del hade en gedigen kunskap och en god läsförmåga och för andra var skolan något helt nytt. – Det var jättefrustrerande! Jag hade ju inte lärt mig undervisa i en sådan grupp och det fanns inte heller speciellt många kolleger att be om hjälp, berättar hon. Kaya försökte hitta framkomliga vägar och nya metoder i det undervisningslandskap som var så främmande för henne. I något skede blev det så att eleverna fick hålla på med egna uppgifter på egen nivå, vilket var helt ohållbart i längden. – Vi hade ingen undervisning och inget gemensamt, trots att jag ju vet att lärandet sker i ett socialt sammanhang. Det bara gick inte att planera gemensam undervisning för en sådan grupp. Frustrationen fick Anna Kaya att vilja utbilda sig ännu mer och hitta andra lärare i liknande situation att diskutera med. – Jag läste jättemycket, både sådant som forskare och praktiker skrivit för att lösa de problem som jag dagligen stod inför.

Obehöriga lärare En stor del av eleverna i svenska skolor har utländsk bakgrund. Du räknas som elev med utländsk bakgrund om du själv är född i ett annat land eller har två föräldrar som är födda i ett annat land och man uppskattar att ungefär en femtedel av eleverna i Sverige passar in på den beskrivningen. Svenska som andraspråk är alltså ett verkligt viktigt ämne i den svenska skolan i dag. Samtidigt är lärarbristen en enorm utmaning i Sverige. Behöriga lärare i allmänhet är en bristvara och behöriga lärare i svenska som andraspråk är det i synnerhet. Enligt Anna Kaya beror det åtminstone delvis på att svenska som andraspråk anses vara ett lågstatusämne, inte minst för att tjänsterna och kraven ofta är omöjliga. – Att försöka följa skollagen utan att få några förutsättningar att göra det fungerar inte, menar hon. Kaya tycker också att man bör se över behörighetskraven. I dag krävs 90 poäng för att få behörighet att undervisa i svenska men bara 45 för att få undervisa i svenska som andraspråk. – Det här innebär att vi har en massa behöriga lärare i svenska som andraspråk som trots sin behörighet inte har tillräckliga kunskaper. Vi måste höja behörighetskravet, det bara får inte skilja så mycket. Hon hoppas också att redan verksamma lärare skulle ges möjlighet att på arbetstid bli behöriga i att undervisa i svenska som andraspråk. Kaya föreslår att behöriga lärare kunde få en bonus eller löneförhöjning. I nuläget är det dessutom bara tolv universitet i Sverige som har examensrätt i svenska som andraspråk och också där efterlyser hon en förändring.

ARENA 27

Nyfikenhet och respekt Trots de många utmaningarna ser Anna Kaya många fördelar med att undervisa i svenska som andraspråk. – Det öppnar nya världar, säger hon. Jag får möta elever som har inhämtat kunskap och erfarenheter i för mig helt okända kontexter, och jag vet väldigt lite om hur det är att leva där de levt och uppleva det de upplevt. I samtal och möte med dem växer min värld. Det utvecklar mig både som lärare och som människa. Samtidigt som de okända världarna och erfarenheterna är spännande så är ju något av en grundsten i undervisningen att den ska bygga vidare på elevernas egna kunskaper och språk och det är komplext att lära känna eleverna utan ett gemensamt språk att kommunicera på. – Det krävs att jag är nyfiken på eleverna och möter dem med respekt. Jag får inte fastna i att se deras brister trots att det är lätt att fokusera på allt det de inte kan. Som lärare måste jag göra en tankeförändring och se eleverna som kompetenta, resursstarka individer. Enligt Kaya kräver svenska som andraspråk och annan undervisning av nyanlända att man som lärare hittar metoder och arbetssätt som passar elevernas olika behov. Det är en ständig läroprocess och det föds nya frågor hela tiden. – Jag vill uppmuntra alla lärare i liknande situation att våga testa och våga ompröva. När en situation är svår är det lätt att försöka lägga en stor del av ansvaret utanför en själv. Man kanske skyller på politiker, rektorer och bristande resurser i

28 ARENA

stället för att stanna upp och fundera på vad man själv kan göra annorlunda. Kaya lyfter fram vikten av att kunna erkänna att något gick åt skogen och sedan göra något helt annat nästa gång. Misslyckanden behöver inte vara något negativt. Vi säger det åt våra elever och det är lika sant också när det gäller lärare.

Boken hon själv skulle ha velat läsa I september gav Anna Kaya ut boken Att undervisa nyanlända. I den säger hon sig ha skrivit den bok hon själv skulle ha velat läsa som ny lärare med noll erfarenhet av att undervisa nyanlända elever. – Många lärare i den situationen har en känsla av att de famlar i mörkret. De ställer sig inför elevgrupper utan att riktigt veta vad de ska göra eller vem de ska be om hjälp. Kaya berättar att boken har ett väldigt tydligt jag-fokus, hon skriver om sin egen lärprocess och om sin utveckling som lärare. – Jag säger inte att man måste göra på ett visst sätt, det är inte en handbok. Men den ger förhoppningsvis en känsla av igenkänning, jag vill tro att många kan känna igen sig i och lära sig något av min lärprocess.

Tips till Finland I Sverige är andelen elever med utländsk bakgrund betydligt större än här i Finland och erfarenheten av att undervisa nyan-

lända elever i svenska som andraspråk är följaktligen också betydligt större. Anna Kaya tror att vi i Finland kunde ha stor nytta av att kontakta lärare i skolor i Sverige för att inte behöva göra om de misstag som de gjort. – En viktig sak att tänka på och få rätt redan från början handlar om att se nyanlända elever som hela skolans ansvar. Det är helt ohållbart om hela deras skolgång faller på en enda lärare. All forskning visar att det är helt avgörande att hela linjen med huvudman, politiker, rektor och hela lärarkollegiet är med och skapar strukturer och en god organisation. Man får inte tänka att ”det är ju bara tre elever”. Kaya tror att vi i Finland med vår långa historia av två officiella språk ändå har en stor fördel i jämförelse med Sverige. – Ni är vana vid att se flerspråkigheten som en styrka och ni har använt elevernas mångspråkighet som en resurs. Om vi tillåter bara svenska i klassrummet berövar vi eleverna möjligheten att utveckla kunskap på det språk de kan bäst. En människa har en bred språklig repertoar och det tog länge för oss i Sverige att inse det, hoppas ni kommer dit snabbare. AMANDA AUDAS-KASS

VEM SITTER I VÅR STYRELSE? SMLF:s styrelse presenterar sig i det här numret av Arena genom att svara på några frågor om sig själva och jobbet som modersmålslärare.

1. Vilken skola jobbar du i och hur länge har du varit modersmålslärare? 2. Vad är bäst med att vara modersmålslärare just nu? 3. Vad är just nu det mest utmanande med jobbet?

1. Jag jobbar i Gymnasiet Grankulla samskola för tredje året. Jag har varit lärare sedan 2002, men jobbat med annat emellan. 2. Jag upplever att det är givande  att jobba med språk och text när det också förs en diskussion om det i samhället. Vi läser, skriver och jobbar med autentiska texter och ungdomarna är intresserade av text och kommunikation. Det känns kul att texter av olika slag har så hög status. 3. Det mest utmanande är nog allas tidsbrist. Ungdomarna har svårt att hinna med och jag har svårt att hinna vara steget före. De nya kurserna och de nya metoderna kräver att också en rutinerad lärare sätter sig ner och faktiskt planerar från grunden och skapar nya meningsfulla helheter. Jag vill inte bara fortsätta som förr med små justeringar, men det tar mycket kraft att hitta material som känns helt rätt. Petra Bredenberg, ordförande

ARENA 29

1. Jag jobbar på Åbo Akademis fakultet för pedagogik och välfärdsstudier  som universitetslärare i modersmålets didaktik. Jag har varit  modersmålslärare i åtta år. 2. Spontant, och kanske lite väl pretentiöst, tänker jag att det absolut   bästa är att få vara med och forma nutidens och framtidens barn och   unga. Som lärare på lärarutbildningen är det väldigt givande att vara  en del av lärarblivandet och de metaperspektiv på   modersmålsundervisningen som vi har möjlighet att diskutera. Just nu  ser jag det som väldigt intressant hur modersmålsämnet kan fungera som   en arena för att diskutera och engagera sig i samhällsfenomen och   -förändringar samt erbjuda en plats för barn och unga att växa. 3. Jag ser bredden i ämnet som en utmaning, vilket i värst fall leder det   till att bara hasta igenom och skrapa på ytan. I mitt jobb som   universitetslärare är undervisningstimmarna tillsammans med studerande  begränsade och grupperna ofta stora, vilket gör utmaningen att skapa  meningsfulla helheter ännu större. Påpekas bör att jag samtidigt ser  bredden som en av ämnets absoluta styrkor som starkt bidrar till  ämnets relevans. Heidi Höglund, vice ordförande

1. Grundskolan Norsen i Helsingfors, 10 år 2. Möjligheter och intresse. Det har alltid varit möjligt att vara flexibel, testa på nya idéer och arbetsmetoder inom ämnet, men jag upplever att det dessutom finns ett stort intresse och satsning på ämnet för tillfället. 3. Förändringar. Samtidigt som det är frustrerande med många stora förändringar utmanar de mig och mina kolleger att tänka på nytt och fundera på det vi gör och hur vi gör det. Malin Borgström, kassör

30 ARENA

1. För tillfället jobbar jag i Grundskolan Norsen, och jag är inne på mitt sjunde läsår som lärare i modersmål och litteratur. 2. Bäst med att vara modersmålslärare just nu - och alltid - är dialogen, samtalet och mötet med eleverna. Dialog som bottnar i gemensamt läst litteratur, gemensamma konstupplevelser av olika slag eller samtal om vad som helst som sorterar under rubriken ”Livet”. 3. Det mest utmanande är kampen mot tiden, och då syftar jag inte enbart på det stoff som blir styvmoderligt behandlat på grund av tidsbrist, utan också på den enskilda handledning och det privata samtal som äger rum alldeles för sällan. Ellinor Lindroos, sekreterare

1. Jag jobbar i Sunnanbergs skola i Pargas. Här har jag funnits sedan 2007 och jag jobbar som klasslärare med rektorsuppgifter. De tre senaste åren även som it-pedagog på 50%.  2. Att det finns så mycket valmöjligheter. Böcker, filmer, drama, poesi, programmering...Det blir aldrig tråkigt. 3. Att få in modersmål och litteratur i mitt jobb överhuvudtaget, då mina undervisningsämnen i år är engelska och slöjd och och jag därtill fungerar som it-pedagog. Sebastian Ducander, styrelsemedlem med ansvar för medlemsregistret

ARENA 31

1. Jag jobbar i Pedersöre gymnasium (90km norr om Vasa). Jag har jobbat i 15 år som lärare i modersmål och litteratur. 2. Det bästa med yrket är mötet och samtalen med de studerande. I gymnasiet får jag följa med deras väg in i vuxenlivet och det känns stort. Sedan är det också spännande att få vara med om de förändringar som sker just nu. I gymnasiet är det de digitala studentproven som hägrar och överlag händer det mycket i ämnet just nu. Allt från ny läroplan, till nya läromedel och lärmiljöer.  3. Det mest utmanande just nu är det som är det bästa, alla förändringar. Jag önskar jag hann greppa mycket mer, hann läsa och följa med. Det tar tid att fördjupa sig i den nya läroplanen och göra nya läromedel ”till egna”. Det är också en balansgång. I takt med digitaliseringen är utmaningarna helt andra än för tio år sedan. Man förväntas t.ex. vara nåbar dygnet runt. Det är lätt att uppslukas helt av arbetet. Jag kan också tycka att det är utmanande med de stora undervisningsgrupperna. Nina Granberg, styrelsemedlem med ansvar för informationskoordinering

1. Jag jobbar i Gymnasiet Grankulla samskola. Jag har jobbat som modersmålslärare sedan 2006, tre år på högstadieskolan Lönkan och efter det på min nuvarande arbetsplats.   2. Det bästa med att vara lärare är alla roliga och smarta ungdomar man får jobba med varje dag.   3. Det mest utmanande med jobbet just nu är att få tiden att räcka till. Det är alltid mycket på höstarna med stressiga abiturientkurser och mycket rättande. Det är dessutom mycket utöver undervisningen som tar tid och energi. Malin Teir, Nordspråksrepresentant

32 ARENA

1. Brändö gymnasium, 20 år 2. Det bästa med att vara modersmålslärare är alla intressanta diskussioner och personliga texter som man får ta del av. 3. En av utmaningarna just nu är att hitta goda och pedagogiska metoder för att använda digitala verktyg på ett  sådant sätt, så att de verkligen ger ett mervärde i lärprocessen och undervisningen Harriet Lassus-Utriainen, styrelsemedlem

1. Jag jobbar tredje året i Strömborgska skolan i Borgå. 2. Just nu är jag mammaledig, men mörkret under senhöst och vinter är perfekt för mysiga lässtunder. Sofie Backlund, suppleant

1. Jag jobbar som föreståndare och lärare i svenska i Kökars grundskola på Kökar. Jag är inne på mitt sjunde år som lärare. 2. Just nu är det bästa med att vara modersmålslärare arbetet med julfestsprogrammet i åk 7-9. Vi har letat, läst, samlat och skrivit om sketcher som vi kommer att spela in på olika ställen på Kökar och sedan visas det som film på julfesten. 3. Det mest utmanande i mitt jobb är att undervisa i alla årskurser i grundskolan och att byta undervisningsstil från en lektion till en annan. Diana Lundqvist, suppleant

ARENA 33

”Tala ditt eget språk och förstå de andras” NORDSPRÅKS SOMMARKURS 2016

Romateatern

Mitt i den sköna varma finska sommaren, den som vi bara drömmer om just nu i mörka råkalla vintern, hade jag möjlighet att delta i Nordspråks sommarkurs på vackra Gotland. Kursen gick av stapeln i slutet av juli och jag tänkte mig kursen som en kick-off inför det nya läsåret.

34 ARENA

R

esan till Gotland blev en färd där jag turades om att köra bil och att åka båt: Kökar - Långnäs - Mariehamn - Kapellskär - Nynäshamn - Gotland. Väl framme på Gotland tog navigatorn mig till byn Tofta som ligger drygt två mil söder om Visby på Gotlands västkust, och Hotell Toftagården där kursen hölls. Temat för årets sommarkurs var ”Tala ditt eget språk och förstå de andras” och programmet var en blandning av dramalekar, lokalhistoria, utflykter, kultur, temadiskussioner och föreläsningar.

Historia och språkvetenskap Det historiska inslaget stod historieläraren och guiden Pär-Gunnar Werkelin för. Han satte oss på kartan när det gällde Gotlands natur- och språkhistoria, liksom han predikade för att besöka än den ena, än den andra, av Gotlands närmare 100 kyrkor. Solveig Malmsten som undervisar i svenska språket vid Högskolan Dalarna föreläste om varför de nordiska språken idag visar både likheter och olikheter. En stor del av föreläsningen var ren och skär språkvetenskap och det har aldrig hört till det intressantaste i min värld, och inte heller detta seminarium kunde ändra på det.

Påhittade språk befriade Den föreläsning med efterföljande workshop som jag tyckte absolut bäst om under kursen, antagligen för att den raserade en stor del av min dramafobi och var riktigt befriande, var Vigdís Jakobsdóttir övningar där vi experimenterade kring vad som händer om vi låtsas förstå ett språk som vi

aldrig lärt oss. Detta gjorde vi stående i en stor ring där man i tur och ordning hittade på ett språk som personen bredvid plötsligt kunde genom att härma. Där stod vi parvis med en publik bestående av de cirka 20 övriga kursdeltagarna och konverserade på det nyss påhittade språket och ja, tro det eller ej, men det kändes faktisk som att man förstod vad den andra sade och det var inte det minsta konstigt att svara på samma påhittade språk som man aldrig tidigare hade hört. Det kunde låta som ett evigt kacklande, pipande eller spottande, men med hjälp av tonläge, rytm och kroppsspråk kändes det inte det minsta omöjligt att förstå den andra.

Grannspråk och skönlitteratur Den finlandssvenska författaren Jolin Slotte berättade om skönlitteratur i lättläst bearbetning och om hur den kan vara en ingång till grannspråksundervisning i klassrummet. Grannspråksundervisningen var faktiskt den stora orsaken till att jag ville delta i sommarkursen, och visst var Slottes seminarium ett av de intressantaste och bästa. Förutom grannspråksundervisning handlade det ju om skönlitteratur som är ett av mina favoritämnen när det kommer till min egen undervisning, men som det så ofta är när det uppstår intressanta och djupa diskussioner tog tiden slut när vi kom fram till det mest intressanta, dvs. hur vi ska jobba med skönlitteraturen och/i grannspråksundervisningen i praktiken.

Fjärrundervisning på Gotland och Åland Digitala verktyg och upplevelsepedagogik i språkundervisningen var det andra seminariet som jag hade sett mycket fram emot. Anna Anu Viik som är modersmålslärare i finska på Gotland berättade om hur hon arbetar med digitala verktyg och hur hon förenar en geografiskt utspridd elevgrupp. Jag såg extra mycket fram emot denna föreläsning eftersom jag själv jobbar i en liten skola, Kökar grundskola, som samarbetar med andra åländska skärgårdsskolor på distans och vi har provat på fjärrundervisning eftersom vårt elevunderlag är litet och vi önskar göra klassrummet större för eleverna och kollegiet större för lärarna. Trots att jag inte fick ut så mycket nytt av föreläsningen gav den mig en rejäl klapp på axeln och en bekräftelse på att det jag pysslar med i den egna skolan gällande fjärrundervisning faktiskt är riktigt bra.

Det muntliga är viktigt Slutligen föreläste Torben Mundbjerg som arbetar som lektor på Professionshøjskolen UCCO i Köpenhamn om vikten av muntlig framställning och hörförståelse i modersmålsundervisningen. Han visade bl.a. att undervisning i muntlig framställning korrelerar med hörförståelse, läsning, samtal och berättande. .

ARENA 35

Mer än bara seminarier Självklart innehöll kursen inte enbart seminarier på hotellets övre våning i ett varmt konferensrum. Vi gjorde också utflykter. Den första kvällen besökte vi Romateatern som antagligen är en av Sveriges vackraste teaterscener. Där spelas årligen en av Shakespeares tidlösa pjäser i de magnifika kalkstensvalven från 1100-talet med den vackra klosterträdgården i bakgrunden. Det var verkligen en vacker upplevelse att sitta under bar himmel en ljummen kväll och insupa pjäsen “Lika för lika” (Measure for measure) alltmedan sommarkvällen sakta skymde, dramat tätnade och den magiska ljussättningen tog vid. En heldagsutflykt på Gotland ingick också i programmet. Då besökte vi Lummelundagrottan, såg raukar och en del övriga sevärdheter på Gotland. En rundvandring med guide i den medeltida staden Visby ingick också liksom ett besök på Gotlands museum. Kvällen avslutades med en ljuvlig smakupplevelse i form av en trerättersmiddag på restaurang Munkkällaren i Visby. Kursen avslutades med ett medeltida gille den sista kvällen på Toftagården. Vi bjöds då på kajpsoppa, kött- och rotsaksbuffé, samt den underbara traditionella gotländska saffranspannkakan.

Här skriver vi dikter om vädret och väderfenomen på våra olika modersmål

Gemenskap och språkförståelse lockar När jag anlände till Toftagården den där heta julieftermiddagen och möttes av ett gäng kursdeltagare som kände varandra sedan tidigare eftersom de deltagit x antal gånger förut i sommarkurser i Nordspråks regi, minns jag att jag tänkte att det måste vara en bra kurs eftersom många tycks delta år efter år. Nu har jag en sommarkurs i bagaget, och ja, om möjlighet finns att delta i fler kurser kommer jag säkert att göra det, om inte för kursinnehållet så för människorna man möter och för den gemenskap som uppstår då man faktiskt kan tala sitt eget modersmål och ändå oftast förstå varandra. TEXT OCH BILD: DIANA LUNDQVIST, FÖRESTÅNDARE OCH LÄRARE I SVENSKA VID KÖKARS GRUNDSKOLA

36 ARENA

En av alla vackra kyrkdekorationer

Langhammarsgubben på Fårö

Medeltida buffé på Toftagården

ARENA 37

Intervju

Svenska som andraspråk inom lärarutbildningen Den ökade invandringen i Finland har naturligtvis även märkts av i skolorna. Fler och fler modersmålslärare inser att undervisningen i Svenska som andraspråk faller på deras lott. Många upplever att utbildningen inte förbereder en tillräckligt väl inför dessa utmaningar. Vid Åbo Akademi nätverkar man aktivt för att möta behoven i ett föränderligt samhälle. Ria Heilä-Ylikallio, professor i modersmålets didaktik, lyfter fram tre viktiga perspektiv – det internationella, det nordiska och det nationella. - Min uppgift är att jobba internationellt, men vår forskning är väldigt mycket nordisk. Internationellt sett har man gått från att tala om ”mother tongue education” till ”Language 1 Education”. För ett andra språk, ett främmandespråk, då är arbetsmetoderna olika, inleder hon. Heilä-Ylikallio välkomnar diskussionen kring att reda ut begreppen och att samarbeta mera. - Här på Åbo Akademi har vi ett tätt samarbete med Vasa universitet och har för närvarande en gemensam språkbadsklasslärarutbildning. Vi håller också på att starta upp en språkbadsbarnträdgårdslärarutbildning i Vasa, från och med hösten 2017. Siv Björklund på Vasa universtitet har hand om Svenska 2 och särskilt svenskt språkbad. På det sättet tycker jag att vi har ett ganska bra gäng här i detta sammanhang.

Vad kan man då göra inom en lärarutbildning? - Jag tycker att man kan jämföra lärarutbildningen med en läkarutbildning. Inom läkarutbildningen kan man inte garantera att du får övning

38 ARENA

i och förbereds inför varje typ av sår som dina patienter i framtiden kan ha. Därför är läkarutbildningen en på forskning baserad utbildning, helt enkelt för att läkaren ska kunna til�lämpa ny kunskap och forskning. Heilä-Ylikallio anser att det är exakt likadant för modersmålslärarutbildningen. - På den korta tiden som en blivande modersmålslärare befinner sig i Vasa på praktik, kan vi inte ordna så att man konkret får öva alla de olika situationer som du kommer att möta ute i skolorna. Vad kan vi då göra? Jo, vi kan ge dig en på vetenskaplig grund baserad kunskap och förståelse. Ria Heilä-Ylikallio påminner om att en modersmålslärare måste besitta oerhört mycket kunskap inom många områden. - Du måste kunna mycket om substansen i ditt ämne, om svenska och nordiska språk, om litteraturvetenskap. Utöver detta vet vi att vi måste kunna en massa om film, media och historia, för att nämna några områden. Och sen måste man naturligtvis även kunna det som vi i Finland kallar för modersmålets didaktik. - Det går ju lätt till att man tänker ”hu, vilken utmaning, varför har ingen undervisat mig på det här?”, men det är lite det som det hela går ut på. Om man har en högre högsko-

leutbildning och en magistersexamen så har man också förutsättningar att ta reda på. Dessvärre har man kunnat konstaterat att lärare inte alltid är riktigt benägna att söka sig till fortbildningar. Det kan förstås ha olika förklaringar, man kanske inte får ta vikarier, skolan sparar o.s.v. - Jag tycker att vi kan se en enorm förändring i samhället i Finland under några års tid. Både den ökade immigrationen och den utökade digitaliseringen är två stora samhällsförändringar som finns i vårt regeringsprogram och det är något vi får arbeta för och ta tag i just nu. Ria Heilä-Ylikallio poängterar att det blir absurt om man förväntar sig få allt i sin utbildning. - Jag kan ju inte bara luta mig tillbaka på den lärarutbildning jag gick år 1979 och säga ”så här lärde jag mig på lärarutbildningen, varför undervisade ingen mig om immigrationen och den digitala revolutionen. ” Man visste ju knappt vad en dator var när jag gick lärarutbildningen, för att bara ta ett exempel.

Svenska som andraspråk under lärarpraktiken - Min föregångare på professuren, Anna-Lena Østern, introducerade tanken att ämneslärarstuderande i modersmål och litteratur bör komma

i kontakt med Svenska som andraspråk. Hon bidrog mycket till detta genom att hon arbetade med språköskolor, berättar Heilä-Ylikallio. Hon nämner flera olika former av studiebesök. - Vi såg då till att ämneslärarstuderanden fick se mer än homogena svenskspråkiga klasser och detta har vi gjort på lite olika sätt under årens lopp. Vi har sökt samarbete med lärare som har utvecklat praxiskunskap kring detta, bl.a. vid Evangeliska Folkhögskolan i Vasa och invandrarundervisningen i Petalax. Våra ämneslärarstuderande i Helsingfors har varit med på invandrarundervisningen på Arbis. Vid vår egen Vasa övningsskola har vi IB-linje på gymnasiet och där har vi en av modersmålslärarna som undervisar i Ruotsi. Ämneslärarstuderandena har möjlighet att undervisa också i den kontexten. Utöver detta har Vasa övningsskola också klasser där undervisningen sker delvis på engelska. Där finns lärare som jobbat väldigt mycket med flerspråkighetsstrategier. - När jag nu exemplifierar detta som Anna-Lena Østern startade upp för tjugo år sedan, så var det alltså språköarna och den diskussionen om tvåspråkighet, dvs. på den tiden nästan enbart svenska-finska, som var aktuell. Nuförtiden har vi luckrat upp begreppet tvåspråkighet och talar mer om flerspråkighet och vi vet att ute i världen är flerspråkighet vanligare än enspråkighet.

Svenska som andraspråk kommer också upp inom ämnesstudierna i svenska, allt kan inte rymmas inom pedagogiska studier för lärare. - Modersmålslärarstuderandena har gemensam ämnesdidaktik om flerspråkighet med ämneslärarstuderande i främmande språk och finska. Oftast med professor i främmande språkens didaktik inklusive flerspråkighet, Liselott Forsman, som föreläsare. - En examen är 300sp varav lärarutbildningen är 60sp. De studerande säger alltid att man inte får ta bort av praktiken, den är viktig. Att bara flaxa på ytan över allt det andra är ju inte bra det heller, så då måste man försöka välja. Skulle man ha ”Den vises sten” och veta vad som verkligen behövs i framtiden, skulle det förstås vara lättare. Det kan vi inte alla gånger veta, men genom den internationella forskningen så har vi lite lättare att röra oss.

LP 2014 I den nya läroplansgrunden betonas att alla elever har rätt till sina språk. - Det där som man sysslade med förr, att förvägra barn sitt modersmål i lärandekontexter, det får man som tur inte göra längre, poängterar Heilä-Ylikallio. Och då kommer vi till frågan: är det bara modersmålslärare som ska syssla med undervisning i Svenska 2?

- Kontexten i våra skolor ser ju så väldigt olika ut; som modersmålslärare kan vi jobba på många olika nivåer – i den grundläggande utbildningen, i gymnasier, i yrkesskolor och allt möjligt annat, så jag skulle nog säga att alla måste bidra. Vi kan inte tänka så att det endast är en modersmålslärare eller en speciallärare som kan garantera språkstöd. Ria Heilä-Ylikallio frågar sig om det är språkstöd vi egentligen talar om? Hon påstår sedan att det ofta är det som vi sysslar med. - Som svar på frågan ”Vems bord ligger detta på?” anser jag nog att det väldigt långt är samhällets bord och vi är en del av samhället och vi måste prata om det här och förtydliga. Jag är kanske nog den som menar att för att ge kvalitativt språkstöd så behöver man kunna en hel del som språk och där sätter jag min tillit väldigt långt till modersmålslärarna och till den kompetens som modersmålslärarna har. Hon påpekar att det inte bara går att överföra den kompetensen och säga att ”alla lärare är modersmålslärare”, så där över en natt. Det behövs kunskap om språk och språkutveckling. - Här vill jag nämna boken Skolspråk och lärande, skriven av Anna Slotte och Liselott Forsman, en bok framtagen för språkstödjande strategier och arbetssätt i olika ämnen.

Forskning och ett vidgat perspektiv är nyckeln - Jag tänker så att alla lärarstuderande, var sig de ska bli ämneslärare i modersmål och litteratur, klasslärare eller speciallärare, behöver komma i kontakt med aktuell forskning om modersmålets didaktik. Denna forskning är internationell, nordisk och nationell, påminner Heilä-Ylikallio.

ARENA 39

Hon säger att alla behöver få ”the big picture” klart för sig. - Frågor om förstaspråk, andraspråk och flerspråkighet, det är internationella fenomen. Det anser jag att hör till allmänbildningen för alla lärare. Sedan menar jag att man behöver inse att det finns generella faktorer i förstaspråkslärande, oberoende av språk. - Detta tycker jag att är väldigt fascinerande i den internationella föreningen ARLE (The International Association for Research in L1 Education) som vi får vara en del av. Då vi möts på våra konferenser vartannat år, sitter vi med forskare från Japan, Kina, USA , Tyskland och Norden, för att nämna några, och inser att vi hittar gemensamma problemställningar, vi hittar gemensam forskning, oberoende vilket språk det är som vi håller på med. Ria Heilä-Ylikallio exemplifierar genom att nämna ett skrivprojekt i Boston, USA. ”Boston Writing Project” är ett skrivstödjande projekt för bland annat spanskatalade skribenter, som behöver stöd i sitt skrivande på engelska. - Jag vill berätta om det här, för man kan inte drunkna i en liten vattenpöl och bara försöka hålla det finlandssvenska perspektivet. Man får mer energi och mer kunskap genom att lyfta blicken och till exempel fråga sig ”vad kan vi lära oss av Boston i den här frågan?”. Även språkbadsforskningen som kommer väldigt långt från Kanada, där franskan är minoritetsspråket, har gett oss mycket kunskap som vi kunnat tillämpa på våra sammanhang.

40 ARENA

Heilä-Ylikallio är tvärsäker på en sak: - Jag är fullständigt övertygad att det är lättare för en lärare att verka i Svenskfinland om man har en teori om hur motsvarande situationer kan hanteras runtom i världen, i olika språkliga kontexter. Då har man mer på fötterna när man ska tillämpa och skapa i den egna kontexten. För lärarskap är helt enkelt inte en mästare-lärling-utbildning, utan det är en mer avancerad process. Visst, man kan lära sig mycket av andra, men man måste också utveckla sin egna didaktiska kunskap och där behövs just forskning.

mycket för hur du lägger upp undervisningen och vilket språkstöd eleverna får utanför skolan. Heilä-Ylikallio uppmanar oss också att komma ihåg det nationella samarbetet. - Det vi gör inom modersmål och litteratur har en direkt parallell till det som de gör som jobbar med finska och litteratur. Dessa bör vi stämma av med. Vi har samma nationella grund, men olika språkformer och den diskussionen och kontakten bör skötas, vilket vi också gör.

Det nordiska och det nationella perspektivet

- Vi skulle kunna forska mera, jag skulle väldigt gärna ha aktiva modersmålslärare som forskare. Vi har inte lyckats med detta på samma sätt som läkarna gjort, där man som praktiserande läkare också bedriver forskning. Det gör inte så många lärare i Finland. Heilä-Ylikallio nämner förvisso att vi har lärare som är läromedelsförfattare och att detta är ett slags forskning. - Vi har även lärare som bidrar aktivt till olika fortbildningar eller som skriver för olika tidningar som t.ex. Arena, men man skulle nog också kunna bedriva aktionsforskning för att få den här beskrivningen av den språkliga heterogeniteten

Inom det nordiska nämner Heilä-Ylikallio NORDAND, det vill säga ”Andraspråk i Norden”. Inom de nordiska språken försöker man också hitta beröringspunkter och samarbeten. - Summa sumarum anser jag nog att det är via forskningskontakterna som vi kan komma vidare. Här har vi väldigt goda kontakter i Norden. Vi som jobbar på svenska i Finland har ju möjlighet att hämta massor från Sverige, som ju har en lång erfarenhet av invandring. Omgivningen spelar förstås en viktig roll, påpekar Heilä-Ylikallio. - Det som Sverige ju har hjälp av i högre grad än vi på många håll i Finland, är att omgivningen är starkare svensk. Här varierar det ju väldigt mycket hur svensk omgivningen är. Det här spelar in väldigt

Modersmålslärare som forskar

som många upplever i sina klassrum idag. Hon säger att det även skulle vara intressant att titta på hur skolan hanterar den här situationen och ställer frågor som ”vilka stödfunktioner fanns i skolan?”, ”vilken arbetsfördelning gjorde skolan?”, ”vilken kunskap tog man in?”, ”får man åka på fortbildning?”, ”förväntas man göra två lärares jobb samtidigt?” m.m. - Sen är jag nog väldigt intresserad av en begreppsutredning, vilket är något vi har på gång inom det nordiska kontaktnätet där Per Holmberg och Anna Nordenstam vid Göteborgs universitet är initiativtagare. Inte minst det här med vilken forskning bedrivs inom svenska med didaktisk inriktning, modersmålets didaktik, svenska 1, svenska 2 och så vidare. Det skulle underlätta vår kommunikation om vi skulle ha jämnbördiga begrepp. Det kan också bli etiskt problematiskt om du ska bedöma en elev i ämnet modersmål men undervisningsspråket är det fakto inte elevens modersmål. Med detta menar Heilä-Ylikallio att läraren behöver kunna strategier av många olika slag. - Det handlar både om förstaspråksstrategier (L1) och andraspråksstrategier (L2), men även om att vi modersmålslärare behöver kunna strategier som hänför sig mer till specialpedagogiken. Heilä-Ylikallio vill gärna lära sig mer om modersmålslärarens vardag.

- Jag tycker det skulle vara intressant att höra mera om lärarvardagen som den är och uppfattas vara. Samhällsförändringar och tiden gör att också läraryrket förändras ständigt.

Kanalisera frustrationen - Försök att kanalisera den här frustrationen som man nu känner och tänk: Vad kan jag göra? Försök att se på möjligheterna i t.ex. att blicka västerut när det gäller läromedel, uppmanar Ria HeiläYlikallio. Det är naturligtvis upp till var och en att utveckla den kompetens man besitter som utbildad lärare. - Undervisnings- och kulturministeriet har beslutat om generell lärarbehörighet, d.v.s. det spelar ingen roll vilken typs didaktik du läst, du är ändå behörig lärare, så länge du läst ämnesstudierna. Där har UKM utgått ifrån att en lärare söker mer kunskap om det behövs. Det finns allmändidaktiska frågor som gäller för alla lärare, men så finns det självfallet det ämnesdidaktiska som är specifika och de behöver vi vid behov hålla oss uppdaterade om.

Professor Ria Heilä-Ylikallio utanför Göteborgs universitet i samband med nätverksträffen om forskning i svenska med didaktisk inriktning 7-9 november 2016

MARIA DAHLIN

ARENA 41

SPRÅKSPALTEN

Ord och betydelser Språket är ett fascinerande system för kommunikation. Det består av språkliga symboler som är uttryck för betydelser, och det gör det möjligt för oss att skilja mellan hårfina betydelsenyanser. Det är dock inte ett system med matematiskt rigida egenskaper, och därför är förhållandet mellan betydelse och språklig symbol är inte alltid rakt och entydigt. Språket innehåller många synonymer, det vill säga ord och uttryck med samma betydelse, som endast och bara eller flicka och tjej. Trots att synonymerna sägs ha samma betydelse är de sällan helt utbytbara. De kan till exempel representera olika stilnivå. När det gäller endast och bara är det förstnämnda mer formellt och skriftspråkligt än det senare. När det gäller flicka och tjej är det förstnämnda standardspråkligt och neutralt, medan det senare är vardagligt. Många gånger kan två synonymer också ha olika betydelsenyanser. Det gäller till exempel uttrycken skriva ner och skriva upp, som är synonyma fastän de ser ut som motsatser. Bägge definieras i

42 ARENA

Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien som ’notera skriftligen’, och ibland kan bägge användas: jag skrev hastigt ner/ upp allt hon sade. I alla sammanhang är uttrycken dock inte utbytbara. I konstruktionsordboken Svenskt språkbruk definieras skriva ner som ’ge skriftlig form’ med exemplet han har skrivit ner sina hågkomster, medan skriva upp definieras som ’anteckna’ med exemplet jag har skrivit upp hans telefonnummer. Man skulle inte gärna byta ut uttrycken mot varandra i dessa exempel. Ett slags motsats till synonymi är att ett och samma ord eller uttryck kan ha flera olika betydelser. Ordet bok kan till exempel betyda både ’längre skrift’ och ’högväxande träd’. Ibland kan ett ord ha två nästan motsatta betydelser i olika sammanhang, som prepositionen mot som dels kan innebära att man rör sig i riktning mot något (utvecklingen går mot ett friare samhälle), dels att man gör motstånd mot något (de kämpar mot ett friare samhälle). Ett uttryck som under utvecklingens gång fått två diametralt motsatta betydel-

ser är blomma ut. Den ursprungliga betydelsen är ’vissna’, ’sluta att blomma’: Du kan slänga blommorna, för de har blommat ut. Numera betyder dock blomma ut också ’blomma upp’, ’vara i sin fulla utveckling’: Kärleken har svalnat, men den kan blomma ut igen. Denna senare betydelse verkar i själva verket vara den vanligaste i dag. Exempel som Rosenknopparna vägrar blomma ut, och vissa har i stället börjat vissna visar att betydelsen ’blomma upp’ är den man först tänker på. Den nya betydelsen kan ha uppkommit genom en sammanblandning av uttrycken blomma upp och slå ut i blom. Ytterligare ett uttryck som kan ha två motsatta betydelser är substantivet uteliv. Enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien kan det betyda både ’aktiviteter på offentliga nöjesställen’ och ’liv ute i naturen’, alltså å ena sidan ett sunt och hälsosamt liv utomhus och å andra sidan ett mindre hälsosamt liv inomhus! MONICA ÄIKÄS