RECENSION
Samtala, samtala, samtala om skrivande Suzanne Parmenius Swärd, Maria Brandin, Daniel Poland & Stina Widell: Formellt skrivande i alla ämnen på gymnasiet. Att utveckla undervisning. Lärarförlaget 2024. 205 sidor. Ett bra tag till kommer ”Skrivande skola” antagligen vara ett naturligt jämförelseobjekt när skrivdidaktiska utvecklingsprojekt kommer på tal i Svenskfinland – mycket tack vare handledningen Verktygsbacken som används flitigt. En ny svensk bok som uppvisar vissa likheter med Verktygsbacken är Formellt skrivande i alla ämnen på gymnasiet (Lärarförlaget 2024). Även den bygger på ett fortbildningsprojekt och har som ambition att ge konkret vägledning för skrivundervisning, med inriktning på formella texter i gymnasiet. Bakom boken står dels universitetslektor Suzanne Parmenius Swärd (Linköpings universitet), som behandlar övergripande skrivdidaktiska frågor, dels tre gymnasielärare som bidrar med kapitel om sin skrivundervisning. Maria Brandin undervisar i svenska och engelska, Stina Widell i svenska, filosofi och italienska. Daniel Poland är disputerad marinbiolog och lärare i biologi och naturkunskap. Precis som i ”Skrivande skola” är målet att utveckla skrivande i alla ämnen. ”[D]e flesta av våra elever kommer till gymnasiet utan att varken ha skrivit eller läst den typ av texter som deras lärare förväntar sig att de ska kunna skriva”, konstaterar Brandin och Poland. Det formella skrivande som fokuseras redan i bokens titel avser just detta mer vetenskapliga skrivande som eleverna möter i många ämnen och som ytterst är förankrat i läroplansformuleringar om att utveckla ”ett vetenskapligt sätt att tänka och arbeta”.
24 ARENA
En grundtanke i fortbildningsprojektet var att vetenskapligt skrivande inte ska ses som ett isolerat inslag i undervisningen utan att kontinuerliga övningar och textsamtal bidrar till den skrivträning som behövs. Boken är strukturerad utgående från fyra delområden som elever behöver öva: grundläggande textmedvetenhet, ordning och reda i text, vetenskapligt skrivande och att uttrycka kunskap. Som Parmenius Swärd påpekar i slutet av boken är det självklart att elever först behöver få öva på något innan de blir bedömda på det, men att det just i skrivundervisningen är lätt hänt att de förutsätts kunna sådant som de definitivt inte fått explicit undervisning om. ”Skrivundervisning tar tid”, konstaterar hon, ”men de små steg eleverna tar leder ändå framåt.” Det är elevernas aktivitet och gemensamma samtal som utvecklar skrivandet, inte lärarnas föreläsningar om skrivande (ifall nu någon trott det). Med Parmenius Swärds ord handlar det om ”att skapa en arena för aktivt textarbete”. Ideal man strävat efter har varit det samma som i projektet Läslyftet, nämligen att bygga elevaktiva, textnära och utforskande klassrum. Det som jag som läsare saknar i boken är ändå just konkreta exempel på klassrumsdialoger om texter och skrivande. Eftersom textsamtal är en så pass central del av den skrivundervisning som beskrivs räcker de tre lärarnas översiktliga referat inte riktigt till för att ge en fördjupad inblick i klassrumsdiskussionen.
Rent praktiskt handlar det förstås om att materialet inte härrör från något forskningsprojekt med filmade och transkriberade lektioner. Författarna berättar helt enkelt om erfarenheter från sin vanliga undervisning där de försökt tillämpa insikter från fortbildningsprojektet och reflekterar ärligt även över vad som lyckats mindre bra. Vi får också läsa en hel del utdrag ur elevtexter, ibland med både obearbetad råtext och en ny version som avspeglar resultatet av textarbetet.
Styrning kontra frihet Ett skrivdidaktiskt dilemma som boken aktualiserar är den eviga frågan om avvägningen mellan styrning och frihet. När bidrar tydliga strukturer och modeller till en dynamisk fördjupning, när är risken snarare att det stannar vid formalistiska mallar som snarare blir tvångströjor för eleverna? För att utveckla elevernas skrivande är det till exempel nödvändigt att de får träna på hur man bygger upp ett stycke. I pedagogiskt hänseende är det en tacksam modell att, som i boken, betona vikten av en inledande kärnmening som sedan utvecklas i några meningar till – och utmynnar i en avslutande slutsats i den sista meningen i stycket. Det här betyder ändå inte att eleverna har nått målet för sin skrivutveckling när de behärskar principen om en tanke per mening och en tankegång per stycke. En mekanisk til�-