Uppdrag Mission nummer 5 2020: Gud, var med oss alla

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 5 • 2020 • årgång 174

Gud, var med oss alla KRÖNIKAN EN ANNAN PANDEMI 4 HONGKONG DÄR TVÅ FÅR SAMLAS 16 EN VÄRLD AV GRANNAR SYSTER KARIN: ”VI KALLAR DEM FÖR VÅRA VÄNNER” 22

Det är de rörelserna vi följer s s i onssä mi ll i Uppdrag Mission. s

175 år

lun

d

Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap, LMS,

i samarbete med

Act Svenska kyrkan

www.lundsmissionssallskap.se

ANSVARIG UTGIVARE Samuel Rubenson REDAKTÖR

Anna Braw

Landshövdingegatan 15a

392 31 Kalmar

073-998 23 27

red@uppdragmission.se

REDAKTIONSRÅD Åsa Egnér Agneta Hansson

Margareta Koltai

Per Kristiansson

Jenny Zetterqvist Johannes Zeiler

GRAFISK FORM Maria Mannberg PRENUMERATION pren@uppdragmission.se ANNONSER annons@uppdragmission.se TRYCK Ljungbergs, Klippan issn 2001-0087

OMSLAG Magnus Aronson

2

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

ap

UPPDRAG MISSION www.uppdragmission.se

sk

Kallelsen att säga ”Var inte rädd”

Missionsuppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten, långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och deras förmåga.

vad gör vi när rädslan griper folk och länder? Vilken är då vår kallelse, vår mission, som enskilda och som kyrka?

Pandemin har som aldrig förr förenat världen i en gemensam oro och gemensamt uppdrag: att undvika smittspridning. Nyheterna svämmar över av siffror av drabbade, av uppmaningar, varningar och restriktioner, ibland av rena skräckscenarion och undergångstoner. Människor isoleras, barn nekas skolgång och gränser reses. Vi uppmanas att hålla avstånd, att hålla oss borta.

Och rädslan smittar, ja, smittar mer än influensan. Med rädslans inneboende logik signalerar försiktighet och skydd ett hot som föder än mer rädsla.

Att skapa rädsla har alltid varit ett maktinstrument, ett sätt att tvinga människor till flykt och till lydnad, ett sätt att kunna kontrollera och dirigera, att ta makten. Under täckmantel av skydd och omsorg skapas maktlöshet. Den som har makten vet vad som är bäst för dig.

Vittnesbörden från Sydafrika och Hongkong talar sitt tydliga språk. I rädslans värld sitter friheten trångt. För när ansvaret tas ifrån dig förlorar du också något av dig själv.

Och den som förlorar mest är den som har minst. ”Var inte rädd” är det första Gud säger till dem som kallas till tjänst, till Abraham, Moses och David, till profeterna, till Maria och lärjungarna.

Den som rädd är inte fri, inte fri att tjäna, inte fri att älska.

Kanske är vår kallelse, kyrkans kallelse, i denna tid att säga just det: ”Var inte rädd”, att stå upp mot allt och alla som främjar rädsla. Också mot döden, rädslans främsta vapen. Varför skulle vi frukta, vi som bekänner en Gud som besegrat döden? Ska vi acceptera att människor av rädsla för döden förhindras leva? n samuel rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap, professor på teologiska fakulteten vid Lunds Universitet och på S:t Ignatius College (Enskilda Högskolan Stockholm)

BILD: VIWE MFAKU, UNSPLASH

BILD: MAGNUS ARONSON

alltid

4 krönikan

27 recensioner

12 betraktelsen

28 stipendierapporten 30 stipendiaten 31 om LMS

4

22

22 ”vi kallar dem för våra vänner”

BILD: BIG DODZYI, UNSPLASH

16

Magdalena Wernefeldt på En värld av grannar sammanför

syster Karin i Alsike med

Faiaz Dowlatzai, ordförande

i Ensamkommandes förbund, och lyssnar på deras samtal.

16 där två får samlas Protesterna mot en ny lag i

SO

F

RV AL DS

började. Sam, ungdomspastor

D:

TO

när Covid-19-nedstängningarna

BI L

IA

Hongkong fick ett abrupt slut

20

i en av stadens församlingar,

berättar om hur unga drabbas dubbelt och om nya lösningar och uppgifter för kyrkan.

20 nätverk också i pandemitider

Vad gör en missionvetenskaps­ professor när det inte går

att träffa studenterna? Mika

Vähäkangas lyssnar på stora delar av världen.

4 en annan pandemi

Sarojini Nadar, professor vid

University of the Western Cape i

i januari i år gjorde jag en lång intervju med Sam, en ungdomspastor från Hongkong

på besök i Europa. Vi träffades vid ett par tillfällen, och han berättade om tonåringars och unga

vuxnas tro på förändring, om polisers övervåld och om tendenser till splittring i församlingar där en del inte ville demonstrera utan se hur det skulle bli.

Den intervjun blev snabbt inaktuell.

En sen söndagskväll i början av september tog han sig tid att berätta igen, i en app som han

Kapstaden, berättar i sin krönika

hoppades inte var avlyssnad. Myndigheterna har använt pandemin som ursäkt för att trycka ner

afrikas president har kallat den

för de unga under våren och sommaren – och han har inte gett upp.

om kampen mot det som Syd­

andra pandemin – genusbaserat våld.

protesterna, sa han. Men församlingsgemenskapen, låt vara på skärmar, har blivit ännu viktigare Herre, dina barn ber dig: Gud, var med oss alla.

ANNA BRAW, REDAKTÖR FÖR UPPDRAG MISSION

krönika

En annan pandemi Sarojini Nadar om att ställa samhälle och kyrka till svars

bakgrunden 5 2 0 2i 0 4Kapstaden med Taffelberget uppdrag mission nr

B ILD:MILANI MBOMBO, UNSPLASH

jag ser det som ett privilegium att skriva några ord i denna aktade tidskrift – och av många orsaker, inte minst därför att Lunds Missionssällskap stöttar professuren The Desmond Tutu Chair in Religion and Social Justice. Syftet med professuren är att stötta både bibelforskning och empirisk forskning som analyserar relationen mellan den tro som människor lever ut och de erfarenheter som de får av religion, och dessutom arbete för social rättvisa. Vi arbetar med flera tematiska områden, och huvudområdet har fokus på religion och genusrättvisa.

Ett nytt tillfälle att verkligen utforska banden mellan trossystem och genusbaserat våld dök upp den 17 juni i år, när Cyril Ramaphosa, Sydafrikas president, höll ett av sina regelbundna Covid-19-tal till nationen.

Vi hade börjat förvänta oss att talen alltid skulle vara dystra eftersom de handlar om hur pandemin eskalerar i vårt land.

Det här talet var ännu mer allvar­ samt, för utöver de regelbundna nyheterna om pandemin bad presidenten nationen att kännas vid genusbaserat våld som

krönika

en andra pandemi i landet – en som är lika allvarlig som, om inte ännu värre än, corona­ viruset. Tonen var ännu mer högtidlig än den han brukar använda när han talar om pan­ demin när han sa: Det är med tungt hjärta som jag står inför Sydafrikas kvinnor och flickor ikväll för att tala om ytterligare en pandemi som härjar i vårt land – att kvinnor och barn mördas av vårt lands män … I en tid när pandemin har fått oss alla att känna oss sårbara och osäkra släpps våldet löst på kvinnor och barn med en brutalitet som inte går att förstå.

Presidentens starka uttalanden om genusba­ serat våld som en andra pandemi och om att brutaliteten inte går att förstå gjorde att jag och mina kolleger bestämde oss för att vi ock­ så i år måste genomföra det seminarium som vi har bjudit in till varje år sedan 2017.

Det hålls för att högtidlig­hålla ”Kvinnornas månad”, som i Sydafrika infaller i augusti.

(Vi hade tvekat inför att flytta vad som de senaste åren hade

blivit ett mycket påtagligt och förkroppsligat utrymme till en online-plattform.)

Under de tidigare åren när vi har bjudit in till de här föreläsningarna har vi uppmärksammat ”våldets strukturer” (”economies of violence”, ett uttryck som Sarojini Nadar använder med citattecken, övers anm), som bär upp den brutalitet som vår president säger inte går att förstå.

Det är verkligen så att många kämpar för att förstå hur ett land som sägs ha världens mest progressiva grundlag när det gäller jämställdhet mellan könen kan ha några av de högsta siffrorna när det gäller genusbaserat våld.

Genom våra öppna föreläsningar har vi försökt ta allmänheten ur villfarelsen att lagstiftning räcker. Presidenten påminde oss om att det bara under de första nedstängningsveckorna hade rapporterats in över 2 000 fall av genusbaserat våld. Han berättade också att 21 kvinnor hade mördats under veckorna före talet.

Det han sa bekräftade det vi har velat förmedla. Hans ord blev en påminnelse om att till och med den

n r 5

2020

uppdrag mission

5

krönika En annan pandemi

FOTNOT: Sarojini Nadar

använder genomgående begreppet gender based

violence, som översätts på flera olika sätt av

olika organisationer

och forskare i Sverige.

Eftersom hennes krönika

inte handlar uteslutande

om våld i nära relationer, om mäns våld mot

kvinnor, om sexuellt våld

eller om könsrelaterat eller könsbaserat våld (alla dessa begrepp

förekommer på svenska)

används begreppet

genusbaserat våld i översättningen. På

www.uppdragmission.se

finns krönikan på engelska

med notapparat.

6

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

mest progressiva lagstiftning och politik inte räcker till för att säkra kvinnors trygghet, eftersom ”kvinnor dör med dokument om beviljat skydd i sina handväskor”, som Sowetanlive-medarbetaren Mbuyiselo Botha skrev i en nyhetskrönika i mitten av juni. Feministiska religionsforskare har på ett övertygande sätt visat att lagar och politik inte har någon självständig ställning gentemot de religiösa och kulturella värderingar som människor har om genusnormer. Därför är det, i interventioner som har med genusbaserat våld att göra, lika viktigt att undersöka religiösa och kulturella trosföreställningar om genusfrågor som att stifta lagar om det.

Vi kände stödet i det faktum att våldet hade blivit mer synligt under pandemin och bestämde oss för att bjuda in till det årliga föredraget online den 31 augusti. Vår talare var Traci West, professor i kristen socialetik vid Drew University Theological School (i New Jersey i usa – profesuren omfattar också afroamerikanska studier, övers anm).

Hon inledde det med ett bildspel där hon visade nyhetsrubrik efter nyhetsrubrik om genus­baserat våld under det senaste året.

Detta blev bakgrunden för en granskning av det som hon kallar de ”moraliska strukturer”

(”moral economies”, ett uttryck som Sarojini Nadar använder med citattecken, övers anm) som bär upp våldet.

Hon argumenterade på ett övertygande sätt för att religion ger moralisk legitimering för våldet och sedan ger gärningsmännen moralisk straffrihet. Hon talade öppet och modigt om det hycklande som religiösa ledare ägnar sig åt när de talar med kluven tunga om rättvisa för etniska grupper samtidigt som de understödjer kvinnohat och queerfobi i sin undervisning.

I min respons på Traci Wests föredrag lyfte jag fram tre specifika punkter som är särskilt värde­ fulla för oss i den sydafrikanska kontexten: 1. Förmåga att störa (disruptiveness) – Traci West presenterade ”störningsförmåga” som främsta paradigm för att få slut på våldet. Sär­ skilt viktigt är detta för våra studenter på högre nivå. I sin forskning arbetar de ofta med hur våldets strukturer tränger undan kvinnor och tar ifrån dem deras kraft. Den sydafrikanska re­ geringen poängterar ofta, särskilt under augusti månad, att kvinnor är maktlösa och därför på något vis behöver särskilt skydd. Uppmaning­ en att ifrågasätta narrativ om maktlöshet och kraftlöshet är en uppmaning till handling på moraliska grunder. Den blir mycket betydelse­ full i ett sammanhang där de moralstrukturer

krönika En annan pandemi

som finns inom religioner, och som bär upp våldet, förblir i stort sett intakta samtidigt som kvinnors så kallade maktlöshet tas för given.

Att ifrågasätta det narrativet är avgörande för oss i Sydafrika.

2. Krisintervention – det uppstår ett stort problem när man försöker ta sig an våldet genom krisintervention. Den metoden är mycket popular, särskilt i religiösa sammanhang, där många vill ägna sig åt krisintervention genom att bygga skyddade boenden för utsatta kvinnor eller öppna telefonjour dit man kan ringa om man har blivit misshandlad. Det framstår som den ”riskfria” metoden, särskilt för kyrkor som till och med har tillsatt grupper som ska utreda misshandelsfall men som inte vill störa de djupa övertygelser som gör det möjligt för våldet att fortsätta.

3. Överlevare-eller-offer-paradoxen (Survivor/Victim Paradox) – en av våra masterstudenter sa att hon var så tacksam över hur Traci West pekade på en paradox, den om mörkhyade (Sarojini Nadar använder ordet black, övers anm) kvinnors styrka. Vi förhärligar deras möten med motgångar och den styrka de visar då. Det finns ett grundläggande problem, sa Traci West, med att förhärliga överlevandet och fördöma offerbegreppet, och se denna grupp kvinnor som antingen superstarka och

fulla av inflytande över sin situation eller helt undergivna, utan förmåga att påverka något.

Jag skulle säga att det mycket väl kan vara så att vi måste betrakta de här kvinnornas styrka som bara styrka. Som en kvinna sa när hon hade sett filmen om Svarta pantrarna: ”De [kvinnorna] var inte starka för att de var arga, de var inte starka för att de hade råkat illa ut – de var starka för att de var starka!”

Trots att webbsändningar har sina begränsningar passade den här perfekt in i vår årliga tradition – en föreläsning som har som syfte att blottlägga de moraliska strukturer som måste monteras ner och ifrågasättas.

Anledningen till att vi bjuder in till föreläsningen är att det finns ordentligt med forskning som tyder på att religiösa trossystem spelar en avgörande roll i att vidmakthålla livsvillkor som är farliga för kvinnor. En del undrar säkert vilka de trossystemen är.

Den 22 juli i år deltog jag och flera andra i ett offentligt samtal med Thabo Makgoba som är ärkebiskop i den anglikanska kyrkan i Sydafrika. Utgångspunkten var ett uttalande som vi hade publicerat där vi bad kyrkan att den skulle ta ansvar för sin roll som vidmakthållare av våld. Vi bad den anglikanska kyrkan att fördöma all den undervisning och alla de

7

n r 5

2020

uppdrag mission

7

krönika En annan pandemi

vanor och rutiner som är icke-livsbefrämjande (less than life-giving) för kvinnor. Här är en samman­fattning av vår lista: 1. Manlig överordning (Male Headship) – Vi ber kyrkan att ta avstånd från den teologi som talar om mannen som huvud och om ”naturlig ordning” och som antyder att män av naturen har herravälde och makt över kvinnor. Manlig auktoritet måste monteras ner i alla sammanhang – från familjen till ambon. Kyrkan måste undvika språkbruk som att kalla manliga präster ”fader” eftersom det återspeglar en manlig klerikalism. Kvinnliga präster görs ”osynliga” av manliga kolleger som sluter leden och insisterar på att kalla varandra ”fader”.

Liturgiskt språkbruk där bilderna av Gud är genus­neutrala bör uppmuntras.

2. Att kvinnan ska underkasta sig mannen (Female Submission) – Vi ber kyrkan att ta av­ stånd från underkastelseteologier som predikar att kvinnor ska vara undergivna män, sina makar, och i förlängningen andra former av manlig auktoritet. Kyrkan måste medvetet ta itu med att förändra sina miljöer genom att använda undervisning, liturgi och praktik som är livsbefrämjande för kvinnor.

8

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

3. Familjevärderingar (Family Values) – Vi ber kyrkan att ta ansvtånd från den uppmaning att återvända till ”traditionella familjevärderingar” som sändes ut nyligen. Där erkänns inte en skev maktbalans, och familjens helighet har företräde framför kvinnors liv och framför livet för de människor som identifierar sig som lgbtqi+.

4. Renhetsföreskrifter (Codes of Purity) – Vi ber kyrkan att montera ner renhetsregler.

Den undervisning om beskedlighet och renhet som unga kvinnor förväntas ta till sig bidrar till en kultur med sexuellt våld och skuldbelägger kvinnor när deras kroppar utsätts för våld. Vi fördömer sedvänjan med sanktioner mot kvinnor för ”sexuell orenhet”samtidigt som de män som är inblandade får själavård och straffrihet.

5. Maktlöshetsdiskurser (Discourses of Powerlessness) – Vi ber kyrkan att sluta schackra med maktlöshets- och sårbarhetsdiskurser när den talar om kvinnor. Kvinnor är inte av naturen maktlösa eller sårbara – de blir maktlösa och sårbara genom kyrkans skadliga och giftiga teologi. Vi ber kyrkan att avstå från att behandla kvinnor och barn som en kategori.

Vi vet att barns utsatthet är en viktig fråga att

krönika En annan pandemi

uppmärksamma, men att ständigt föra samman kvinnor och barn till en grupp förstärker bilden att kvinnor inte skulle vara myndiga.

6. Skyddsdiskurser (Discourses of Protection) – Kvinnor behöver inte skyddas. De behöver en jämlik tillgång till inflytande – om de hade den skulle de inte behöva skydd från dem som har tilldelats mer inflytande än de. Kyrkan måste bygga en struktur för jämlik tillgång till inflytande, materiella resurser (inklusive teologisk utbildning, praktikmöjligheter och yrkesvägar) och strukturell representation för kvinnor genom sitt sätt att ta kvinnliga präster och ledare i anspråk.

7. Medlidandediskurser (Discourses of Pity) – Vi ber kyrkan att sluta upp med att vidmakthålla den medlidande- och barmhärtighetsdiskurs som omger ”våra kvinnor”. När män talar om ”våra kvinnor” vidmakthåller de tanken om ägarskap över kvinnor och kvinnors kroppar – detta är kärnan i problemet genusbaserat våld. Att reagera på genusbaserat våld är en fråga om rättvisa, inte om barmhärtighet.

Vad blev resultatet av vår uppmaning efter det offentliga samtalet? Vi väntar … Aluta Continua! n

sarojini nadar är professor i teologi vid University of the Western Cape i Sydafrika och har tidigare tjänstgjort som professor vid University of Kwa-Zulu Natal, forskningsledare och direktor för programmet för gender och religion vid samma universitet och koordinator för The International Network in Advanced Theological Education (INATE).

Sin kandidatexamen i litteraturvetenskap och religionsvetenskap tog hon vid University of Cape Town, där hon också läste sin Master i biblisk litteratur. Sedan doktorerade hon vid University of Kwa-Zulu Natal. En längre intervju med henne, gjord under hennes Sverigebesök i april 2017, finns på www.uppdragmission.se. desmond tutu-professuren Lunds Missionssällskap är en av de organisationer som finansierar The Desmond Tutu Chair of Religion and Social Transformation in Africa, ibland också kallad The Desmond Tutu Research Chair, vid University of the Western Cape i Sydafrika. Sarojini Nadars företrädare var Christo Lombard.

n r 5

2020

uppdrag mission

9

intervju

”Kan vi göra något tillsammans?”

BILD: STUDIEFÖRBUNDET IBN RUSHD

BILD: ANDERS HANSSON, TT

En annan bild av Malmö

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

intervju ”Kan vi göra något tillsammans?”

INTERVJU ANNA BRAW

I Rosengård i Malmö har mycket hunnit hända sedan Västra Skrävlinge kyrka byggdes på medeltiden.

Men i mitten av augusti hände något som inte hade hänt tidigare: kyrkan vandaliserades kväll efter kväll. Stenar som inte kom från området runt kyrkan kastades in genom fönstren och krossade både dem och en Kristusstaty som stod i en fönsternisch.

– Vaktbolaget och polisen kom, men det finns inga bevis, säger Per Kristiansson.

Han är sekreterare i Lunds Missionssällskap sedan förra året men har kvar en del av sin tjänst i församlingen, där han har arbetat i många år.

– Vi polisanmälde vandaliseringen varje gång, säger han. Efter någon vecka upphörde den. nnn

Ungefär samtidigt började det rapporteras om att en dansk politisk provokatör skulle komma till Malmö för att bränna Koranen.

– Både han och hans svenske värd hade ansökt om tillstånd hos polisen att bränna Koranen vid Malmös största moské, Islamic Center. Det faller under mötesfriheten och yttrandefriheten, men platsen fick de inte godkänd, så det första beskedet blev att de skulle göra det på Fridhemstorget istället.

Koranbränningen skulle äga rum den sista fredagen i augusti, och helgen före kontaktade Per Kristiansson Roland Viskhurti, imam på Islamic Center, och Salahuddin Barakat, imam på Islamakademin.

– Jag skrev till dem och beklagade det som var på gång, och jag frågade: kan vi i Svenska kyrkan göra något för att stödja er?

Salahuddin Barakat, imam på Islamakademin, och Moshe

David HaCohen, rabbin i

Malmös judiska församling, efter mötet i en moské i

Rosengårds centrum den

27 augusti.

Per Kristiansson fick genast ta del av en skrivelse från flera muslimska föreningar. Den var riktad till polisen, Malmö stad och föreningsmedlemmarna, och innebörden var att

föreningarna ställde sig bakom den svenska lagstiftningen samtidigt som de polisanmälde det som skulle hända och att de uppmanade sina medlemmar att inte arrangera någon motdemonstration.

– På måndagsmorgonen blev jag kontaktad av företrädare för muslimska församlingar.

Deras fråga var: Hur kan vi manifestera den enhet och sammanhållning som finns i Malmö, all stadens mångfald och respekt? Kan Svenska kyrkan vara med? Jag frågade om de hade tänkt på den judiska församlingen, och det hade de.

Om det inte hade varit just 2020 skulle arbetssättet ha varit delvis annorlunda – hur gör man en manifestation som inte får bli större än 50 personer?

– Det blev en gästlista som fick ändras många gånger, särskilt när vi kontaktade de politiska partierna. Till slut var nästan alla kommunfull­ mäktigepartier med, och en riksdagsman från Centern. Men vi kunde ju inte berätta för allmänheten i förväg.

Manifestationen hölls i en moské i Rosengård dagen före den omtalade ”koranbränningen” och blev uppmärksammad i riksmedia.

– Det kändes verkligen som om vi fick visa det Malmö som de flesta människor står bakom, och det var en samling som visar på den mångfald som finns och på att vi värnar om varandra.

Efteråt frågade Salahuddin Barakat om Islamakademin fick komma till kyrkan med en blomma.

– De kom, två imamer och en styrelseledamot, och dagen efter kom Roland Viskhurti och hans fru också. Vi fikade tillsammans och pratade. Sedan vet vi alla vad som hände på fredagskvällen … Men det vi gjorde tillsammans innan dess känns stort. Vi får inte glömma bilden där alla står tillsammans. n

n r 5

2020

uppdrag mission

11

betraktelse

Gud, var med oss alla

12

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

BILD: CHAPMAN CHOW, UNSPLASH

Förbön för vår värld och alla som bor i den

betraktelse Gud, var med oss alla

KÄLLA KYRKORNAS VÄRLDSRÅDS WEBBPLATS ÖVERSÄTTNING ANNA BRAW

ända sedan covid-19 -pandemin blev ett faktum har Kyrkornas Världsråd samlat in böner från hela världen och publicerat en varje vecka för alla som vill be med. Här är ett urval, en del i sin helhet, andra i utdrag. Använd dem gärna, en och en eller som förbönspunkter, i gudstjänst och andakt där du är!

n

Skydda oss från den isolering som leder till ensamhet och förtvivlan och förnekar de band som förenar oss alla med varandra. jan berry, luther king house, manchester, storbritannien n

Livets Gud, du har lovat att vara med oss varje dag, också de svåra dagarna, som i tider som denna. Ge oss klarhet i våra tankar, kraft i vårt arbete och vår urskiljning, vila när vi sover, frid i våra sinnen. Var med dem som behöver hjälp mer än vi själva gör, och hjälp oss att se vad vi kan ge vidare i din kärlek. olav fykse tveit, vid denna tidpunkt generalsekreterare i kyrkornas världsråd

Herre, evige Gud, i denna tid ber vi för våra systrar och bröder som från sina sjuksängar skickar sina förhoppningar och sin längtan efter hälsa och välbefinnande.

Vi kopplar våra hjärtan till deras.

Se med nåd till dina barn.

Trösta dem, ge dem kraft och gör dem friska igen i din barmhärtighet. luiz carlos ramos, den presbyterianska kyrkan, brasilien

n

n

Idag lyfter vi våra blickar och våra röster inför dig, livets Gud, till dig lyfter vi våra hjärtan och våra händer den här dagen.

Vi anförtror oss helt åt dig.

Så som barnets ögon är riktade mot pappan och mamman, så är våra ögon riktade mot dig, Herre, och väntar på din kärlek, ditt livgivande andetag, och vi är säkra på och förvissade om att ditt Ord aldrig vänder tillbaka tomt. javier ulloa castellanos, ledare för the baptist seminary of mexico

Hjälp oss som bara har förorsakats besvär att komma ihåg alla vars liv är i fara.

Hjälp oss som inte har några riskfaktorer att komma ihåg alla de mest utsatta.

Hjälp oss som har lyxen att kunna arbeta hemifrån att komma ihåg alla som måste välja mellan att skydda sin hälsa och att kunna betala sin hyra. cameron bellms, seattle, usa

n

n r 5

2020

uppdrag mission

13

betraktelse Gud, var med oss alla

n

n

Gud, vi ber för människorna i frontlinjen, för dem som har ställts inför den här striden och visat mod. Vi ber att du ska fortsätta att fylla på för­råden, särskilt med personlig skyddsutrustning och testutrustning, och vi ber att regeringen ska stötta deras arbete på ett bättre sätt. kabataang unida ekyumenikal (ett ekumeniskt ungdomsförbund), filippinerna

Vi ber till dig, rättfärdighetens Gud, att rätt och rättvisa ska segra.

Led oss och hjälp oss att bekämpa rasism, diskriminering, stigmatisering och främlingsrädsla på ett modigt sätt under denna hälsokris. manhong melissa lin, china christian council

n

Vi bär fram till dig, och in i våra hjärtan och tankar, alla för vilka arbete och inkomst är osäkra, alla som är isolerade, alla som är rädda för en okänd framtid, alla som är hemlösa, och alla som ger dem stöd och omvårdnad, alla som arbetar i äldrevården. the uniting church in australia assembly n

Helige Gud, vi vet att det här loppet inte är kört. Vi känner på oss att det kommer att bli ett maraton. Men påminn oss om att vi inte är ensamma och att du har lovat att ge oss det vi behöver. Så springer vi med uthållighet och vet att du gör resan tillsammans med oss. paul douglas walfall, united church of canada n

Kärlekens och barmhärtighetens Gud, fortsätt att leda oss genom den här tiden när många måste hålla sig isolerade.

Låt inte all information och alla restriktioner tynga ner vårt hopp.

När vi har långtråkigt, hjälp oss att inte glömma andra, och hjälp oss att minnas ditt eviga löfte i Jesus Kristus. jane stranz, église protestante unie de france

14

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

n

Guds nåd och barmhärtighet leder oss, vi har aldrig saknat något och kommer aldrig att sakna något.

Han leder oss till platser där vi kan vila och få omsorg och dricka tillitens vatten.

Han ger oss ny kraft så att vi inte överger solidaritetens väg, för den finns där, i vår empati med andra, när vi ärar hans namn.

Inte ens när vi går genom förorenade gator eller över områden där smitta kan finnas behöver vi vara rädda för något ont, för du, gudomliga närvaro, håller det lämpliga avståndet med ömhet och respekt, och det inspirerar oss och ger oss lugn och tillförsikt.

Vi kommer att få dela bordet igen, och banketten, och festen, i virusets kejsardömes förbluffade åsyn, och inför alla makter som hotar med död och exkludering.

Vi kommer att fylla våra bägare igen, tills de flödar över, för att skåla för nya världar som redan har blivit av med sin girighet och sin makthunger, världar mer medvetna om vad det är att vara familj, folk, mänsklighet.

Din godhet och nåd kommer att följa oss varje timme på varje resa tills vi förstår hur vi ska kunna göra denna jord, din jord, till ett hus där alla kan bo i vår stora och rika mångfald i hälsa, fullkomning och värdighet, och med bröd, tak över huvudet, arbete och rättvisa, för alltid. gerardo oberman, red crearte, argentina

betraktelse Gud, var med oss alla

BILD: CHENG FENG, UNSPLASH

n r 5

2020

uppdrag mission

15

intervju

Där två får samlas

Demonstrationerna i Hongkong fick ett tvärt slut när pandemin tog över

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

BILD: TAM WAI, UNSPLASH

intervju Där två får samlas

INTERVJU ANNA BRAW

”Jag ville bara säga att här i Hongkong diskuterar vi politiska frågor med varandra, det gör vi. Det är kontakten med utlänningar som kan vara känslig.”

Det är ett röstmeddelande på Facebook från Sam (som i verkligheten heter något annat), och han vill gärna berätta om våren och sommaren i staden och i den församling där han är ungdomspastor, men han föreslår att samtalet flyttar över till en plattform som han tror inte står under avlyssning.

I slutet av januari ställde han upp på en lång intervju om situationen för kristna tonåringar och unga vuxna i Hongkong. Han berättade om hur äldre pastorer i församlingen hade svårt att acceptera att de unga demonstrerade, om hur det plötsligt verkade finnas hur många poliser som helst och om hur familjer i församlingen kunde rymma helt olika uppfattningar.

– Men, sa han till slut, nu verkar det som om alla är mycket mer oroliga för Corona-viruset.

Och då hamnar ju allt annat i skymundan.

Intervjun hann inte publiceras innan han fick rätt. nnn

trötta och pressade Nu, i början av september, sänder hans församling gudstjänster på Youtube och samlar församlingsmedlemmarna i olika konstellationer på Zoom. Minst varannan vecka ringer han upp var och en i ungdomsgruppen.

– Vi har ju inte haft någon total nedstängning här, men alla som kan arbetar hemifrån, och alla gymnasister och studenter sitter hemma, säger han. De flesta bor trångt, och att alla är hemma hela tiden gör att det blir mycket spänningar i familjerna. Våra ungdomar har

klarat sina studier, men de är så trötta och pressade. Idag hade jag Zoom-möte med tio av tonåringarna, och de sa att de sitter framför datorn sex–sju timmar i sträck. Jag är orolig för dem.

vet inte omfattningen Den nya lagen, som begränsar bland annat yttrandefriheten i Hongkong, trädde i kraft i början av juli.

– Nu tycker en del av de äldre, bland annat mina pastorskolleger, att de unga bara gjorde situationen värre genom att demonstrera. Jag tror att det är mer en ideologisk skillnad än en generationsskillnad egentligen, olika sätt att se på världen. Och protesterna mot lagen har ju bara dött. Någon försökte arrangera en marsch häromveckan, men det kom nästan ingen.

Sam har hört om en nyinrättad underrättelse­ avdelning hos Hongkong-polisen. Det sägs att 300 personer arbetar där.

– Vi vet att de bevakar oss och avlyssnar oss, men vi vet inte riktigt i vilken omfattning. Två pastorer fick ta emot hot i en sådan omfattning att de kände sig tvungna att fly till utlandet i augusti. Hongkong håller på att bli mer och mer som Kina.

Tidigare har Sams församling haft flera polis­anställda som medlemmar. De finns inte med längre.

– För något år sedan var det mellan 2 000 och 3 000 poliser som sa upp sig – det är unge­ fär 30 000 sammanlagt – i protest på grund av arbetsuppgifterna. Men många har inget val, för de har ingen annan utbildning, de får bra lön där, och de har en stark gemenskap, som en familj, eller nästan som en egen religion.

n r 5

2020

uppdrag mission

17

intervju Där två får samlas

sällskap, i det som händer nu. Församlingen och ungdomsgruppen har blivit ännu viktigare för dem nu när de inte har kunnat gå i skolan.

BILDER: ANNA BRAW

församlingen viktigare Sams församling har de senaste åren haft ett slags enkel rådgivningsbyrå där man kan få hjälp i form av enskilda samtal och studie- och yrkesvägledning.

– De som arbetar med den har fått mycket att göra nu, säger han. Många unga undrar vad det finns för dem att göra. Fler försöker studera nu när det är svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Några av ungdomarna i Sams grupper har flyttat utomlands tillsammans med sina familjer eller är på väg att göra det. Andra familjer försöker ordna så att deras ungdomar kan komma utomlands på egen hand för att studera.

– Fler och fler vill flytta härifrån – till Europa eller till Kanada, säger han. När jag talar med våra ungdomar försöker jag lyssna till dem, jag försöker förstå deras svårigheter. Vi vuxna måste gå tillsammans med dem, göra dem

18

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

längtar tills de kan ses igen För pastorerna och diakoniarbetarna är det tre sorters samtal som dominerar: – Dels är det många föräldrar som ringer oss för att tala om sina barn – hur svårt det är att hjälpa dem med skolarbetet, hur svårt det är att motivera dem överhuvudtaget, hur lätt det blir många timmar med telefonspel. Dels är det många som har ekonomiska problem, och vi kan ju inte ha soppköket eller matutdelningsplatsen igång, men vi försöker ordna matleveranser eller kuponger. Och dels är det den medicinska situationen, som har blivit extra svår för våra äldre eftersom sjukhusen har ställt in alla regelbundna kontroller och allt som inte är akut. Besöksförbudet på sjukhusen är också ett problem, men vi kan åtminstone be vår sjukhuskyrka att gå med hälsningar.

Ute på stan gäller fortfarande begränsningen två personer.

– Så fort polisen ser fler än två tillsammans på öppen plats behandlar de det som en folksamling. Det är tydligt att myndigheterna har använt pandemin som en ursäkt för att trycka ner protesterna. Och alla församlingsmedlemmar jag pratar med säger att de längtar så mycket tills vi kan ses igen. n

intervju Där två får samlas

BILD: BIG DODZYI/UNSPLASH

n r 5

2020

uppdrag mission

19

intervju

Nätverk också i pandemitider

Mika Vähäkangas lyssnar till kyrkor och länder

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

intervju Nätverk också i pandemitider

INTERVJU ANNA BRAW BILD SOFIA TORVALDS

n n n Mitt i mellersta Finland sitter Mika Vähä­

kangas och arbetar sensommaren 2020. Han har två mil till närmaste butik.

Inga Lundaresor har det blivit sedan mars.

– Men jag har ingen undervisning i höst heller, bara handledning av doktorander och egen forskningstid, berättar han. Annars har jag undervisat på grundkursen, fortsättningskursen och fördjupningskursen, och som missionsvetare eller ekumeniker får man ta allt sådant som de andra teologerna inte gör: missionshistoria, religionsmöten, ekumeniska frågor … Egentligen tycker jag att man skulle tänka globalt i varje ämne. De flesta kristna finns inte i västvärlden.

Den professur som Mika Vähäkangas har fanns inte med som mål när Lunds Missionssällskap grundades, men tanken kom snabbt in i sällskapets arbete. Att se till att mission kunde studeras på ett akademiskt sätt var något som det sena 1800-talets medlemmar var beredda att satsa mycket på.

– För mig är missionsvetenskapen ett nästan globalt nätverk, säger han. Jag har doktorander inte bara i Lund utan också i Sydafrika och Indien, och tidigare doktorander och kolleger finns i många länder.

Under pandemimånaderna har det nätverket försett honom med rapporter om hur kyrkor och människor mår i olika länder.

– I vissa länder har kyrkorna fortsatt som om inget skulle ha hänt, och det finns länder där kyrkobesök och moskébesök undantas från nedstängningsregler. I andra länder är allt online, och i till exempel Church of England

har en del varit superduktiga på att omarbeta och göra allt på ett helt nytt sätt. Här i Finland har gudstjänster sänts från tomma kyrkor, och många har tittat. I Grekland har den ortodoxa kyrkan varit väldigt splittrad – en del har velat fortsätta samlas.

Reaktioner och omställningsvilja kan, förklarar Mika Vähäkangas, präglas av hur kollek­ tiva olika kyrkor är och hur mycket ansvar de vill ta för samhället.

Men generellt kan man säga att nedstängningsåtgärder gynnar de övre klasserna i samhället och gör livet mycket svårt för de fattigare.

– I Sydafrika har hemlösa satts i ett slags koncentrationsläger, berättar han. Polisen har agerat brutalt mot fattiga som letar efter mat.

I början sa mina sydafrikanska kolleger ”det är fint att regeringen försöker”, men nu talar de om att ojämlikheterna har blivit tydligare.

Covid-19 har visat oss vilka riktlinjer och sätt att ta hand om människor olika länder har.

En fråga som Mika har ställt sig är vilka politiska system som fungerar bäst när det gäller att skydda befolkningen.

– Där det finns ett kollektivtänkande, som i Korea och Taiwan, klarar de sig bättre. Covid19 väcker många tankar, mer politiska tank­ar än teologiska, men den religiösa retoriken finns i en del av politiken sedan tidigare, och överhuvudtaget: gränsen mellan politik och religion finns inte.

Diakoniarbetet har prioriterats i många kyrkor, och det tar sig utttryck i både kontak­ ter med ensamma äldre och matutdelning på olika sätt.

– Jag har tänkt på när pesten gick genom Romarriket. Då flydde alla som kunde – utom de kristna, för de stannade, vårdade och begravde. Ja, de dog själva också. Budskapet om Guds kärlek blev tydligt, och kyrkan växte. n

n r 5

2020

uppdrag mission

21

reportage

”Vi kallar dem för våra vänner” Faiaz Dowlatzai möter syster Karin i Alsike

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

reportage TEXT MAGDALENA WERNEFELDT BILD MAGNUS ARONSON

DELTAGARE I SAMTALET

Syster Karin, nunna i den

svenskkyrkliga kommunitet som syster Marianne Nord­

Inom ramen för en värld av grannar är Magdalena Wernefeldt med när syster Karin i Alsike och Faiaz Dowlatzai, ordförande i Ensamkommandes förbund, möts i klosterträdgården en sommardag.

ström grundade i Alsike

mellan Stockholm och Upp­

sala (Knivsta kommun). Kom­

muniteten har i många år varit en fristad för människor på

flykt. Syster Karin är utbildad

musiklärare, spelar blockflöjt

och har lett barnkörer i kyrkan.

I december 2014 fick hon priset

”Årets livsgärning” i galan

Svenska Hjältar, som arran­

geras av bland andra Afton­

bladet och TV4. Sommaren

2015 berättade hon i Sveriges

radio P1:s Sommar om sig själv

■ ■ ■ Det är lummigt och grönt kring det stora,

röda huset med vita knutar, och här och där syns spår av aktivitet. Det ligger trädgårdsredskap på ett bord, jordsäckar i ett hörn, en katt slinker förbi, och längre bort står flera cyklar.

Under mer än 40 år har Alsike kloster varit en fristad för flyktingar. Tusentals människor har bott här längre eller kortare tid. De har kommit från världens alla hörn, från olika religioner, män och kvinnor och barn i alla åldrar.

och om klostrets arbete för

människor på flykt.

Faiaz Dowlatzai är ordförande i Ensamkommandes förbund

och engagerad i verksamheten

på lokal nivå. Tidigare har

han arbetat i Rädda barnens påverkansråd. Han är född i

Balkh i Afghanistan och kom

till Sverige hösten 2015. I sep­

tember kom hans andra bok,

Resan – under den brännande solen, ut på Semafor förlag.

Magdalena Wernefeldt är

kommunikatör för En värld

av grannar, ett projekt som

ärkebiskop Antje Jackelén har

tagit initiativ till. Under 2020 och 2021 medverkar En värld

av grannar i varje nummer av

Uppdrag Mission.

guds rikes ambassad På trappan står en man och röker. Faiaz Dow­ latzai, ordförande i Ensamkommandes förbund, som är här för att träffa syster Karin, ser att det är en landsman. De hinner byta några ord innan syster Karin dyker upp runt knuten, iklädd dok, arbetsbyxor och stadiga skor.

– Kom, jag vill visa trädgården! säger hon.

Alsike kloster ligger på en höjd med ägor som sluttar ner mot Mälaren. Får betar på blommande ängar, och i en stor köksträdgård växer potatis, grönsaker och örter.

– Och här ska vi bygga ut har jag tänkt, säger syster Karin och ritar med armarna i luften vänd mot en onyttjad yta.

På väg in passerar vi ett uthus med en stor målning. ”Guds rikes ambassad” står det.

– Det var Bertil Werkström som myntade begreppet på 1980-talet när han försökte få våra politiker att förstå vad kyrkofrid är, säger syster Karin.

trötta på ordet flykting Syster Karin har passerat 60-årsstrecket, och Faiaz Dowlatzai är 20 år. Syster Karin hade tänkt bli musiker, men fick en kallelse från Gud, och den gjorde att hon inte såg någon annan väg än att bli nunna. Faiaz Dowlatzai pluggade hårt och tänkte läsa journalistik eller gå in i armén, men såg ingen annan väg än att fly. Man säger inte nej till ett kall, och inte heller till ödet.

Bådas liv har kommit att till en stor del kretsa kring flyktingen, eller hellre: kring människan som behöver en tillflyktsort. De är trötta på ordet flykting.

– Ja, och särskilt på ordet ensamkommande. Jag har till och med försökt byta namn på förbundet, men det gick inte, säger Faiaz Dowlatzai.

– Vi kallar dem som bor här för våra vänner, faktiskt, säger syster Karin. Jag skulle vilja avdramatisera det här med flykt. Hela historien

n r 5

2020

uppdrag mission

23

Genom programmet En värld

av grannar – Interreligiös

praktik för fred arbetar Svenska kyrkan för att

främja fredlig samexistens

och ett humant Europa, som präglas av social

och andlig hållbarhet, ett

samhälle där människor värnar om sin nästa och

försvarar demokratiska

grundvärderingar.

Programmet En värld

är ju en enda lång folkvandring. Alla är vi ett resultat av att människor har rört på sig.

Det väcker ett minne hos Faiaz Dowlatzai från den flera veckor långa sittstrejken som afghanska kvinnor och barn förra sommaren genomförde på Norra Bantorget i Stockholm i hopp om amnesti.

– Det kom en grupp rasister som stod och ropade: ”Ut med er. Åk hem!” Till slut sa en av mammorna: ”Okej, ta den med dig då. Ta den här platsen med dig, om den är din.”

av grannar ska bidra till

erfarenhetsutbyte och

hjälpa människor att lära

av goda exempel. Det har

inneburit att representanter för olika religiösa samfund och organisationer som

arbetar med människor på

flykt i Europa samlas för

att utveckla och fördjupa

relationerna. Programmet tar sitt avstamp i det praktiska

arbetet på gräsrotsnivå

och har siktet inställt

på utökad interreligiös

dialog och utarbetande av

gemensamma strategier för

framtida insatser.

Sedan starten 2018 har en serie arbetsträffar

genomförts, och planen för

år 2021 är en större så kallad summit där en gemensam

vision kommer att

presenteras för europeiska

religiösa ledare.

24

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

ingen väljer att bli ”papperslös” Det finns ett inslag på svt.se från sittstrejken.

Efter tre veckor har de strejkande inte fått det gehör de hade hoppats på hos politikerna, och reportern undrar om det inte kan vara ett alter­ nativ att återvända till Afghanistan. En ung kvinna, Fatemeh Alizadeh, säger nej: ”Jag vill inte att någon kommer och säger till mig vem jag ska gifta mig med, eller hur jag ska leva eller hur jag ska klä mig.”

Många flyktingar är av olika skäl övertygade om att de inte kan återvända till sina hemländer.

– Att bli ”papperslös” är inget man väljer.

Så länge vi inte tar människors skräck och fruktan på allvar kommer det alltid att finnas människor som tvingas ta den här vägen, att hamna utanför systemet, säger syster Karin.

– ”Papperslösa” har en så djup sorg. De kan inte sova. De är med dig, och ändå inte med dig. Flera har tagit livet av sig, säger Faiaz Dowlatzai.

vad är välgrundad fruktan?

Ett centralt begrepp och villkor som måste uppfyllas för att en person ska anses vara flykting är att han eller hon känner en välgrundad fruktan.

Men vad som anses vara välgrundad fruktan är godtyckligt. Syster Karin säger att rätts­ säkerheten för flyktingar i Sverige är minimal: – Du ska ha tur. Du ska ha en handläggare som lyssnar, en tolk som översätter det du säger och en bra advokat som inte sitter och tittar på klockan. Sedan får vi hoppas att beslutsfattaren är på bra humör och att nämnde­ männen inte somnar.

Syster Karin tog upp problemet med sovande nämndemän med en Stockholmsadvokat som bekräftade hennes upplevelse. Han berättade att i den enda förhandlingssal på länsrätten i Stockholm som har god ventilation är utslaget oftare till flyktingens fördel.

– Det är en vrångbild att vi har ett rättssäkert system, säger hon. Det stämmer inte, och därför är det så viktigt att människor kan få sin sak prövad igen. skälen fanns med från början Vid tiden för den här intervjun överväger den migrationspolitiska kommittén ett förslag som innebär att människor som har fått avslag på sin asylansökan ska vänta i tio år innan de har rätt att lämna in en ny ansökan.

– Det är oroande, säger syster Karin. Alla som vi har hjälpt att få sin sak prövad igen, och det är tusentals människor, har fått uppe­hålls­ tillstånd. Och i 99 fall av 100 har de fått stanna

reportage ”Vi kallar dem för våra vänner”

”Det är en vrångbild att vi har ett rättssäkert system.” SYSTER KAR I N

n r 5

2020

uppdrag mission

25

reportage ”Vi kallar dem för våra vänner”

”Vi flyktingar kallar det för muta. Systematiska mutor” FAIAZ DOWLATZAI

på grund av de skäl de uppgav från början, men skälen var så undermåligt utredda!

– Det finns så mycket politiskt som pågår här som jag inte förstår. Avtalet mellan Sverige och Afghanistan har påverkat asylprocessen för afghaner så mycket, säger Faiaz Dowlatzai.

– Det står ju faktiskt att varje person ska prövas individuellt, för det handlar om en individuell flykt. Men då måste man lyssna på just den personens flykthistoria. Det kommer vi ju bort ifrån när vi skapar begrepp som ”säkra länder”, då spelar det ju ingen roll vad personen säger, för nu är detta ett ”säkert land”.

Skulle vi tala om sådant här i andra länder skulle vi ju kalla det för muta, säger syster Karin.

– Vi flyktingar kallar det för muta. Systematiska mutor, säger Faiaz Dowlatzai.

26

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

svenska lagar kan inte hindra flykt Ibland är de hjärtinnerligt trötta på alltihop: migrationspolitiken, synen på flyktingar, motsättningarna.

– Jag har drömmar om vad jag vill göra i livet, men det känns inte som att det här kommer ta slut, säger Faiaz Dowlatzai. När man tänker realistiskt så kommer det att fortsätta vara så här ett tag. Och så länge det finns flyktingar så finns jag, jag är så inblandad i allt det här, så oftast är de här sakerna i mitt huvud.

– Ja, ibland är man ju jättetrött på flyktingar.

Jag vill ha det lugnt och skönt och lite lagom, säger syster Karin. Då händer det nästan alltid att det kommer en ny flyktingfamilj hit, och då är jag där igen. För då går jag igång. Och jag tror att det är väldigt viktigt nu i dessa tider, att få fram att vi kommer aldrig, med våra lagar, att kunna hindra människor från att fly.

– Ja, det är sant, säger Faiaz Dowlatzai.

Och syster Karin fortsätter: – För det är ju inte vi som bestämmer när människor känner att de måste fly. ■

recensioner BILD:ANISSA PHOTOGRAPHY

stod vid Nelson Mandelas sida

tiostegsprogram i sin dotter som ANGIE THOMAS THE HATE U GIVE ÖVERSÄTTNING: AMANDA SVENSSON NATUR OCH KULTUR

om det vore en helig lag.

Den andra världen är skolans

värld, en fin privatskola i en väl­

UBUNTU – KONSTEN ATT LEVA

klass­kompisarna är vita, där Starr

ÖVERSÄTTNING:

bärgad förort där de flesta av

uppfattas som en cool svart basket­

där hon också ideligen tvingas tåla

möta framtiden tillsammans

romanerna från senare år (massor

mikroaggressioner som gör henne

är The Hate U Give av debutanten

Angie Thomas, som har en bakgrund inom bland annat rapmusiken.

Det är en osentimental och

smärt­samt brännande nutids­

berättelse, och den har fått en briljant översättning – originalets dialoger

består delvis av regional dialekt –

av Amanda Svensson. Titeln är lånad

från rapparen Tupacs ”Thug Life”

(gangsterliv), en akronym som står för ”The Hate U Give Little Infants Fucks Everybody”, alltså ungefär

”det hat du riktar mot små barn förstör för alla”.

Berättaren är den ambitiösa och

smarta 16-åriga Starr. Hon lever i två

CICCI LYCKOW BÄCKMAN

tjej och där hon har lärt känna sin

sympatiske pojkvän Chris, men

av tonåringar håller med mig!)

BÄTTRE TILLSAMMANS

HARPERCOLLINS NORDIC

ros i betong

En av de allra bästa ungdoms­

vid tiden för apartheidsystemets

MUNGI NGOMANE

avskaffande och det val som ANC

vann. Hur skulle man göra? Nu när

den tidigare straffången blivit vald

till president – skulle man hämnas?

Eller fanns det andra vägar? Ubuntu blev vägen framåt, ubuntu, ett svåröversatt ord, kan ibland översättas

”jag är för att du är”. Framtiden

skulle mötas tillsammans, även om

alldeles utled.

Jag läser boken Ubuntu – konsten

från en urartande fest av barndoms­

när vi har lärt oss ord som pandemi,

stoppad av polisen. En av poliserna

rådande omständigheter. Vi har

14 lärdomar att återvända till,

och han dör. Hon är det enda vittnet.

och vant oss vid dagliga rapporter

14 lyder: Lär dig att lyssna så att du

händelser. Den mördade Khalil

Jag tänker att när vi någon gång i

en ”thug”, en gangster, en langare.

tiden, vilka erfarenheter vi än bär

är svårt pressad från olika håll men

vi har lärt oss att säga ”vi”, vi har lärt

När Starr en natt får skjuts hem

att leva bättre tillsammans det år

kompisen Khalil blir deras bil

riskgrupp och smittspårning och

skjuter Khalil framför hennes ögon,

följt presskonferenser med kurvor

Mordet utlöser en mängd för­färliga

om antal smittade och dödstal.

vägen var smärtsam.

Mungi Ngomane presenterar

ingen ideologi, men berättar om erfarenheter. Hon presenterar

utmanas av, inspireras av. Nummer kan höra.

Boken är enkel och lättillgänglig,

beskrivs av poliser och andra som

framtiden ser tillbaka på den här

utan att någonsin bli hurtfrisk

Den förkrossade och sörjande Starr

med oss, är det kanske detta vi ser:

ungdomgruppen, syföreningen,

bestämmer sig för att vittna om vän-

oss att tänka ”tillsammans”.

skapen med Khalil och om mordet.

The Hate U Give är rappt och tufft

berättad, och den är en rasande

uppgörelse med rasismen i USA.

Mungi Ngomane har en master

i International Studies and Diplo-

macy från London University. Hon

har arbetat med konfliktlösning och

eller banal. En bok att ta med till

arbetslaget, klassrummet.

Vägen framåt stavas t-i-l-l-s-a-

m-m-a-n-s.

■ TOMAS ÅBERG FOTNOT: I mitten av augusti lan-

recensioner världar.

Hennes ena värld är den fattiga,

problemtyngda förorten Garden Heights, där hon har de flesta av

sina vänner och det mesta av sin

kärleksfulla familj. Hennes pappa har präntat in Svarta Pantrarnas

Angie Thomas avslutar sin debut-

mänskliga rättigheter i Mellan­

i Georgetown och i alla världens

utifrån sina erfarenheter, ja ett helt

roman med orden: ”Och till alla kids

östern. När hon skriver, skriver hon

Gardens: era röster spelar roll. Era

folks erfarenheter.

roll. Var rosor som växer i betongen.”

Tutu, ärkebiskop i den anglikanska

drömmar spelar roll, era liv spelar

■ LENA KJERSÉN EDMAN

Hon är barnbarn till Desmond

kyrkan i Sydafrika 1986–1996. Han

serades Mungi Mgomanes podcast

”Everyday Ubuntu”, som är tänkt att sändas varje vecka och som finns på Apple och Spotify. I det första

avsnittet medverkade Florence

Otedola från Nigeria, mer känd

under sitt discjockeynamn Cuppy. n r 5

2020

uppdrag mission

27

stipendierapport

Glädje, sorg, hopp och längtan

Tillbaka på profetens gata i Jerusalem Emmy Lindgren var en av de blivande Svenska kyrkan-medarbetare som reste till det heliga landet i slutet av förra året.

TEXT EMMY LINDGREN

när jag klev av bussen på profeternas gata i Jerusalem kände jag i hjärtat hur jag kom hem.

Detta var min tredje resa till Jerusalem och Betlehem. De två första ingick i kurser på universitet, och nu reste jag med Svenska kyrkans utbildningsinstitut, skui. Mina känslor före resan var dubbla: det fanns en viss längtan, men också en viss oro för var resan skulle landa. Men känslorna som nu finns kvar är kärlek, sorg, glädje, hopp och längtan.

Det har varit en oerhört stark upplevelse att vi har haft teckenspråkstolkar med på resan. Teckenspråk och rättigheten till det som första­språk är en otroligt viktig fråga för mig, och tolkarna som var med var helt fantastiska både språkligt och teologiskt. Att vi fixar och har tolkar som en självklarhet stärker också medvetenheten hos alla oss framtida kolleger i församlingar i hela Sverige.

Sedan tror jag också att vi i Svenska kyrkan behöver fundera över vårt kära uttryck ”låga trösklar och högt i tak”. Vad är egentligen inkludering och respekt?

I min reflektionsbok har jag skrivit ”Theology of Love”, ord från biskop Munib Younan som jag bär med mig från resan. De är en

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

påminnelse om att läsa texterna från ett bredare perspektiv och om att förstå Gud som kärlekens, rättvisans och demokratins Gud. Kanske talar uttrycket särskilt till mig för att det var en viktig resa i mitt kall när jag kunde formulera och diskutera att Gud för mig främst är kärlek och att det innefattar både mitt uppdrag och mitt kall.

Det stärker också mitt hopp att tänka på Younan som jag tror var den som sa att allt är möjligt. Ingen trodde att apartheid skulle få ett slut, men det fick det, och så även detta, kanske. Det känns hoppfullt att vi inte vet, inte längre bara hopplöst. Det kändes fint att få hoppas tillsammans och att påminnas om att innesluta även detta i våra böner i Sverige.

När jag nu kommit hem tänker jag också på bibeltexten som vi hörde i Jesus-gråter-kyrkan, när Jesus gråter över Jerusalem. Jag tror att Jesus gråter än, men kanske i en ny betydelse.

Idag gråter Jesus över hur människor fortfarande lever i bortvändhet, gråter över hur människor fortsätter att hata, gråter över orättvisor och krig. Och kanske över det faktum att Jerusalem då och nu inte är sig så olikt, trots att två tusen år gått. n

stipendierapport Glädje, sorg, hopp och längtan

Bild från Betlehem BILD: JONAS BRIEF, UNSPLASH

n r 5

2020

uppdrag mission

29

stipendiaten

ATT DELA UT STIPENDIER FÖR RESOR OCH PROJEKT SOM GENOMFÖRS HÄR HEMMA ELLER UTOMLANDS HÖR TILL LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS MEST

SYNLIGA VERKSAMHETER . INTERVJU OCH BILD ANNA BRAW

Tidig religionsdialog Karl Ludwig Reichelt byggde tao-vindens berg

center dit buddhister kunde komma

själva grunden till det som kan leda

Föst låg centret i Nanjing, men på

tro redan fanns i buddhismen.

och lära sig mer om kristendomen.

grund av det kinesiska inbördes­

kriget tvingades Reichelt flytta sin Jan Olov Fors, du har varit på Tao

Du berättar i din stipendierapport

om att missionsorganisationer och

teologer har haft olika syn på Karl

Fong Shan i Hongkong, ett center

Johannesevangeliet refererar

Tao Fong Shan har en ovanlig

del liksom du med ett stipendium

Kristusvinden, den heliga Anden.

en lotusblomma. Vad är det?

– vad betyder det?

Vad betyder namnet?

Vad har Tao Fong Shan för band till

Reichelts tänkande och arbete, och

der något tvivel om att Karl Reichelt

dit många skandinaver har rest, en

från Lunds Missionssällskap.

Det betyder ”Tao-vindens berg”.

Ordet Tao eller Dao, som bland

annat står för ”väg” på kinesiska,

är grundläggande för den yttersta principen i världsordningen inom kinesiskt tänkande. Tanken med

namnet är att platsen på berget

ska peka på den väg som leder till sanningen om livet och tillvaron.

Bland annat, sa du. Finns det mer att berätta?

Ja, i den kinesiska översättningen av bibeln används Tao också

som benämning för ”Ordet”,

30

alltså latinets logos. I början av

verksamhet till Hongkong.

till korset och utvecklas till en kristen

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

det till Kristus. Så Tao-vinden är

Skandinavien?

symbol, ett kors som växer fram ut

Lotuskorset blev symbolen för

det finns på lite olika platser på

Reichelts arbete. En av dem kallar honom ”pilgrimsmissionär”

Notto Thelle hävdar att det inte råoch hans arbete präglades av en

Det är ett kristet center för studier,

Tao Fong Shan, till exempel inne

stark missionsvision och att den

grundades 1930 av en norsk

och i lotsuskryptans glasfönster.

Det är i det sammanhanget han

meditation och dialog, och det

i själva kapellet, Christ Temple,

präst och missionär, Karl Ludwig

Korset är ett nestorianskt kors, för

av 1900-talet för att omvända

kristendom som kineserna tidigast

Reichelt. Han kom till Kina i början buddhistmunkar till kristendomen, men ganska snart upptäckte han

att det inte var så lätt. Det kristna och det buddhistiska sättet att

påverkade hans syn på buddhismen. kallar Reichelt för en ”pilgrimsmis-

nestorianismen var den form av

sionär” – en missionär som ser sig

kom i kontakt med, någon gång

mission bland buddhister i Kina, en

under 700-talet.

Lotuskorsets är en kombination

av lotusblomman, den buddhistiska

ha en särskild kallelse att verka för pilgrim som är på resa för att söka

efter sanningen. Hans pilgrimsresa

gav honom en större förståelse för

uppfatta verkligheten och att se

symbolen för människans sökande

buddhism och andra kinesiska religi-

varandra. Därför ville han och andra

främsta symbolen för kristendomen.

också hans egen kristna tro. n

på livet tycktes vara mycket olika

skandinaviska missionärer skapa ett

efter sanning, och korset, den

Det Reichelt ville utrycka var att

ösa traditioner, och den förändrade

LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2020 • årgång 174

• 2020 • årgång 174 missionssällskap • nr 4 en tidskrift från lunds

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONS­

Prenumerera till en grupp!

en tidskrift från lunds missionssäl

Många församlingsgrupper kan inte samlas i höst.

Mentormammor

gemensam läsning och samtala om dem i en chattgrupp, i ett

år ut resestipendier till i första

KRÖNIKAN: ”DE VET VILKA DE ÄR” 4 SWAZILAND: ”JAG KAN PRATA MED MIN MENTORMAMMA OM ALLTING!” 6 EN VÄRLD AV GRANNAR: TILLSAMMANS I UPPLANDS VÄSBY 18

Håll kontakten genom att beställa en prenumeration på Uppdrag

Mission till medlemmarna! Välj reportage och andra texter för

SÄLLSKAPS STIPENDIER

Lunds Missionssällskap delar varje

lskap • nr 2 • 2020 • årg ång 174

uppdrag_mission_2020_3.indd 1

2020-04-20 16:47

hand ungdomar under utbildning och grupper vars resa är en del av

Språket är ett hav

4 KRÖNIKAN: DEN LÄNGSTA RESAN 12 EN TILL EN NY MÄNNISKA, FAKTISKT!” SFI I MALMÖ: ”ETT NYTT SPRÅK GÖR JÄRVA 28 EN VÄRLD AV GRANNAR: TRYGGA

telefonmöte, i en telefonkedja eller i ett webbmöte.

Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare

temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar

ett ömsesidigt utbytesprogram

mellan kyrkor och ekumeniska

Anafora

KRÖNIKAN: BISKOP THOMAS OM ETT SÄTT ATT LEVA 4 HISTORIA: DRÖMMEN OM EN VÄRLD AV GRANNAR: ATT LYFTA UPP 8 NY MARK I NYTT LAND 22

organisationer. Sällskapet ger också

stipendier till vissa projekt, till

200 kronor inom Sverige. Skriv till pren@uppdragmission.se!

studier och till tryckning av skrifter.

Som prenumerationsstart får alla ett par tidigare nummer, så ni har

Ansökan ska vara väl förberedd,

mycket material att sätta igång med!

ingå i en långsiktig informationseller utbildningsverksamhet och

innehålla en realistisk budget för genomförandet.

Ansökan görs via Lunds

GLOBALT NÄTVERK STÖDER

bidrag till projekt, studier och utgiv-

EKUMENISKT ARBETE

ning med inriktning på utbildning,

1845 och är Sveriges äldsta

i en mångfald av uttrycks­former,

Lunds Missionssällskap grundades

integration och fredsarbete, gärna

KUNSKAPSUTBYTEN

gemenskap. LMS har ett nära

fem noder:

Som medlem i Lunds

kyrkan, och biskopen i Lunds

centrum för studiet av mötet mellan

tidskriften Uppdrag Mission

stift är dess hedersordförande.

Sällskapet verkar ekumeniskt.

LMS förvaltar avkastningen på

I Hongkong ges stöd till ett

året delas rese- och projektbidrag

The Desmond Tutu Chair vid

ut till sökande från hela landet. under de senaste tio åren.

UNGDOMAR VIKTIGA

I första hand stöder LMS unga

med Université Catholique i Lyon

religionsgränser. Sällskapet ger re-

sebidrag för volontärinsatser och

kurs- och retreatcenter i samverkan och Helsjöns folkhögskola samt

Mariadöttrarnas arbete i Kairo.

stipendia­terna kunna dokumentera sina er­farenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission

ummer an t u s

och/eller på hemsidan. Skicka

text och högupplösta bilder till

11 december ä

rapport@lundsmissionssallskap.se!

te

ning på möten över kultur- och

den globala kyrkan med en beto-

När resan eller projektet har

avslutats ska stipendiaten/

Skriv till styrelsen@

religionsteologi.

utbildningssatsningar på Anafora

DOKUMENTATION

engångssumma på 500 kronor

lundsmissionssallskap.se!

människor som vill göra tjänst i

gått ut för respektive period.

Medlemsavgiften är 50

teologiska institutet och dess

I Egypten stöder sällskapet

Svar kan förväntas inom en

månad efter att ansökningstiden

kronor per år, alternativt en för livslångt medlemskap.

arbete med religionsdialog och

att ansökan har kommit fram.

också kallad till årsmötet där

University of Western Cape.

I Jerusalem ges stöd till Svenska

det genom att trycka på ”Skicka”

– ett svarsmeddelande bekräftar

Missionssällskap, LMS, får du

ordförande och styrelse väljs.

I Kapstaden finansierar sällskapet

enligt anvisningarna och skicka

VILL DU BLI MEDLEM?

för de många minoritetskyrkorna i

Sydostasien.

Antalet sökande har ökat markant

Fyll i ansökningsformuläret

(fem nummer per år). Du blir

de gåvor som har testamenterats

till sällskapet, och fyra gånger om

samt 15 oktober–15 november.

kristen tradition och kinesisk kultur, men också till teologisk utbildning

15 april–15 maj, 15 juli–15 augusti

islam och kristendom.

n

samarbete med Act Svenska

är öppen 15 januari–15 februari,

traditioner, framför allt judendom,

samarbeten, dialog och arbete

Lunds Missionssällskap arbetar med

stipendier. Ansökningsportalen

förståelse mellan olika religiösa

såsom musik, konst och film.

för fred och ickevåld i en världsvid

www.lundsmissionssallskap.se/

med inriktning på dialog och ökad

missionssällskap. Missionsarbetet har utvecklats och innebär idag

Missions­sällskaps ansökningsportal,

I Malmö stöder sällskapet projekt

n r 5 5

2020

uppdrag mission

31

Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

Foto: Daniel Fekete /HIA/ACT Alliance/Ikon

POSTTIDNING B

HUR STANNAR MAN HEMMA UTAN NÅGOT HEM VI LEVER ALLA UNDER SAMMA HIMMEL Tillsammans med partner världen över ger Act Svenska kyrkan människor i utsatta situationer tillgång till hygienartiklar, skyddsutrustning, matpaket och information om hur spridningen av coronaviruset kan minskas. Tillsammans gör vi skillnad.

32

u p p d r a g m i s s i o n n r 5

2020

svenskakyrkan.se/act