Uppdrag Mission 4 2019: En framtid för vår jord

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 4 • 2019 • årgång 173

En framtid för vår jord

En framtid för vår jord FILIPPINERNA: 56 000 TON SOPOR OM DAGEN I MANILA 8 KENYA: STOPP FÖR AVVERKNING AV UNIK KUSTSKOG 24 SIGTUNA: STUDERA HÅLLBARHET OCH EKOLOTEOLOGI PÅ SIGTUNASTIFELSEN 30

Missionsuppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten, långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och deras förmåga.

Det är de rörelserna vi följer i Uppdrag Mission.

UPPDRAG MISSION www.uppdragmission.se

Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap, LMS,

i samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete

www.lundsmissionssallskap.se

ANSVARIG UTGIVARE Samuel Rubenson REDAKTÖR

Anna Braw

Storabackegatan 15C

216 15 Limhamn 073-998 23 27

red@uppdragmission.se

REDAKTIONSRÅD Åsa Egnér Agneta Hansson Per Kristiansson

Mika Vähäkangas

Jenny Zetterqvist

GRAFISK FORM Maria Mannberg PRENUMERATION pren@uppdragmission.se ANNONSER annons@uppdragmission.se TRYCK Ljungbergs, Klippan ISSN 2001-0087

OMSLAG Anna Braw

2

uppdrag mission nr4

2019

En bit paradis

”det här är paradiset, eller hur?” säger Anna.

Vi har gått i vattenbrynet i trekvart och kisat mer och mer. Tidvattnet hade redan rört sig så mycket att det var för sent för det planerade rock-pooling-passet. Det är ett slags utbildnings- och forsknings­ workshop där man går ut till de grunda minisjöar som bildas i ojämna stenytor innan tidvattnet når ända upp till stranden – i minisjöarna skapas en unik livsmiljö för växter och vatten­djur. Den kristna miljöorganisationen A Rochas biologer, teologer och volontärer tar med sig gäster och skolklasser och delar ut ett slags enkla, laminerade flora-och-faunakartor tillsammans med håvar, förstoringsglas och vita plastlådor.

Den här dagen borde passet ha lagts tidigare, så istället har vi vadat runt på en halvmeters djup och sett vad som lever och flyter iland.

Vissa av oss kommer att vara knallrosa imorgon.

Nu går vi i sanden, tittar på lustiga högar som ett slags mask en bit ner i sanden puttar upp i solljuset lite här och var och undrar om det kan vara sant att världen är SÅ vacker. ”Det här är paradis-delen av det”, säger Stanley.

Han är en av A Rocha Kenyas medarbetare och arbetar i Mwamba med skogsreservat, fågelskådningsstation, utbildning för lokala jordbrukare (Farming God’s Way), skolklassbesök och observationer. För några år sedan var det plötsligt fullt av döda sjöstjärnor på stranden, och det tog ett tag innan kedjan med höjd vattentemperatur och flera andra komponenter blev tydlig för forskarna.

Vi har bara sett den ljusa sanden, det turkosa vattnet, snäckorna och de lustiga växterna, levande och döda, som A Rocha-medarbetare från åtta afrikanska länder fiskar upp och identifierar.

Nu pekar Stanley på en färgfläck i sanden. En liten bit plast.

När vi ser den ser vi nästan genast en till, och en till, och en till, och ...

Vad är det vi gör med vår jord?

Nästa morgon får vi se sköldpaddsspår en bit bort. Det är som om en traktor har kört upp ur havet. Sköldpaddsmamman gömde sina ägg så gott hon kunde, men en man på hundpromenad visar oss platsen. Vi blir stående tysta en stund fastän vi nyss pratade om att vi ska resa om en halvtimme.

Det känns viktigare än någon gång tidigare att se, och att berätta. ■ agneta hansson är styrelseledamot i Lunds Missionssällskap och medlem i Uppdrag Missions redaktionsråd. anna braw är redaktör för Uppdrag Mission. Tillsammans med sällskapets ordförande Samuel Rubenson reste vi till Kyrkornas Världsråds missionskonferens i Arusha i Tanzania våren 2018. Efter veckan där var vi på Mwamba-centret i Kenya i ett par dagar för att göra de första reportagen till det här numret.

18

36 alltid

4 Krönikan

24

40 Recensioner, boktips och filmtips 41 Bestraktelsen

42 Stipendierapporten 46 Stipendiaten 47 Om LMS

30 ett hållbart bibliotek

Anders Claesson, bibliotekarie

på Sigtunastiftelsen, har under de senaste tio åren byggt

upp en specialsamling med hållbarhetslitteratur.

28 en säck tomater

28

I Kampala har skolbarn fått odla

grönsaker i säckar fyllda med sten

och jord och förmedlat kunskapen

vidare till sina föräldrar.

18 bilderna blommar

En försommardag täcks gatorna i

8

BILD: MAGNUS ARONSON

den lilla italienska staden Bolsena

av blomstermosaiker. Det är Kristi

lekamens högtid som firas enligt en

speciell tradition.

8 sopsortering på heltid

På kartan var Minet Park i London­

förorten Southall ett grönområde

Tusentals Manilabor lever och

– i verkligheten var den en

gigantiska soptippar, där de letar

Med hjälp av olika religiösa grupper

arbetar på storstadsområdets

efter saker och material som går att

sälja vidare. Trots deras arbete växer plastbergen.

24 skogen finns kvar

Vid Watamu-stranden i Kenya fanns en av de sista skärvorna av en unik

skog som tidigare sträckte sig från

Somalia till Moçambique. Nu lever

familjer i området på att vårda den och visa den för turister.

30

36 grönt på kartan

oorganiserad sopdumpnings­plats.

i området har den blivit grön igen.

23 ett rop till alla kyrkor

European Christian Environmental Network (ECEN) samlades i Oslo i

maj och skickar en hälsning till alla Europas kyrkor: ”Vår nuvarande livsstil är ett hot mot miljoner

människor idag och mot kommande generationer.”

23

krönika Skräp på en vacker plats BILD: PIXABAY

krönika

Skräp på en vacker plats ”Nu känns det helt otänkbart att låta det ligga kvar” min väninna kommer hem efter en fem dagar lång pilgrimsvandring från Riga och ut till en gammal kyrka på landsbygden.

Hon säger inget om tung ryggsäck eller om att sova på golv i församlingsbyggnader av varierande standard. Inget om att packa mat­säck eller om att laga mat utomhus heller. ”Det var så fint!” säger hon. ”Det var en så bra grupp! Jag visste inte alls vad jag kunde vänta mig, men det fungerade verkligen bra den här gången.”

Sedan berättar hon något som gör att jag måste berätta vidare för er.

Gruppen vandrar ut från storstaden.

Svenskar som åker till Riga och Tallinn, kanske också till Vilnius, blir ofta fascinerade av den vackra stadskärnan där så många gamla byggnader har blivit renoverade. Det finns ju inslag av Sovjetarkitektur också, men Gamla stan och jugendstaden i Riga är det lätt att tycka om och ta massor av bilder av.

Förorterna är det inte lika många som ser.

När jag var i Riga senast sa jag till min väninna att Solitude, ändhållplatsen på en av Rigas stadsbusslinjer, låter som en vacker plats. Hon sa att det är en av de sorgligaste hon vet.

En annan väninna sa att man inte kan säga att man har varit i en östeuropeisk huvudstad om man inte har åkt med lokaltrafiken till en ändhållplats och gått omkring där en stund.

4

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

I centrum flockas investerarna och alla som gärna handlar i exklusiva butiker. Sovjetstaternas motsvarigheter till våra miljonprograms­ områden har inte blivit vackrare med tiden.

Men någon gång ibland vandrar pilgrimer genom dem.

Och landsbygden?

Gruppen från Riga går utmed mindre vägar.

Gräs utmed vägrenen. Fält. Träd. Det är vackert. Hus här och var.

Och så allt som människor har slängt utmed vägen: plastpåsar, förpackningar, läskburkar. Äppelskruttet som far ut genom rutan i farten blir jord igen förr eller senare, och bananskalet också, men det här?

Min väninna tar fram en plastpåse och plockar upp det närmaste.

Hon hinner inte gå många steg innan hon får syn på nästa.

Man får andra ögon när man har börjat titta – förut var det fult med skräpet, och trå­ kigt, men fullt möjligt att vänja sig och gå förbi. Nu känns det helt otänkbart att låta det ligga kvar.

Nästa gång gruppen passerar en soptunna är påsen redan full, så hon tömmer den och fortsätter. Några i gruppen skrattar lite, men en av de andra vandrarna letar också fram en påse.

Nästa dag är det flera i gruppen som städar utmed vägen. De har fått ett nytt samtalsämne

som bonus – några av dem skojar om att bilda en ny rörelse: pilgrimer som städar naturen på vägar mot heliga mål och gör naturen så vacker som den egentligen är. ”Vi klarar inte att hålla schemat om ni ska gå så här sakta!” säger en av vandringsledarna.

Hon ångrar sig direkt, det märks, berättar min väninna.

De senaste åren har en svensk gren av den internationella kristna miljöorganisationen A Rocha börjat bildas i Sverige – det har varit helg­konferenser, föredrag, fågelskådning.

Medan jag arbetar med det här numret av tidningen får jag en inbjudan till gökotta i Malmö på Kristi himmelsfärds dag: fågel­ skådning med blicken lyft mot himlen och full av förundran. Samtalen om vad det första praktiska åtagandet i Sverige ska bli pågår.

Jag hörde en av rörelsens ledare, Dave Book­less, berätta om sitt ”miljöuppvaknande” när Taizékommuniteten i Frankrike firade 75 år för några år sedan. Också han fick se skräp på en vacker plats och insåg att han var tvungen att göra något.

Och jag har många gånger känt mig provo­ cerande beskäftig när jag plockar skräp utmed strandpromenaden i Limhamn på min springrunda eller på trottoarerna på väg till bussen på morgonen, men det må verkligen vara hänt. ■

BILD: MAGNUS ARONSON

anna braw är redaktör för Uppdrag Mission och har tidigare arbetat som förlagsredaktör och förläggare. Pilgrimslivet – stillhet, skoskav och sång och Fester med rester – gott och nytt av det som blev över är två av de böcker som hon har satt samman. Huvuddelen av denna krönika har tidigare publicerats i tidningen Sändaren sensommaren 2017.

n r 4

2019

uppdrag mission

5

reportage

reportage Skogsträdgården mitt i staden

REPORTAGE ANNA BRAW

Skogsträdgården mitt i staden Sofias växter tar hand om varandra

Dammen fylldes häromdagen. Nu ska pumpen och växterna få arbeta i ett par veckor, och sedan kan familjen Thelin Edgren kliva i för första gången.

Den är en del av Sofia Thelin Edgrens skogs­ trädgård – en hel uppsättning små runda lundar i en villaträdgård i Kirsebergsområdet i Malmö – och alldeles intill den växer en syrenberså, oregano, mållor, mangold och en gammal ek i vars skugga ramslöksplantor har fått ett nytt hem.

Lite längre bort finns jordgubbsplantor, flera sorters mynta, smultronplantor, vilda löksorter, syror, malva …

■ ■ ■

odling och ekologi Det var efter flera års hårt arbete med visoperan Allrakäraste syster, byggd på Astrid Lindgrens saga med samma namn, som Sofia Thelin Edgren bestämde sig för att fördjupa sig i något helt annorlunda. Hon ansökte om tjänstledigt från Kirsebergs församling där hon har lett barnkörer i många år, planerade färre frilansuppdrag och sökte till kursen ”Skogsträdgård: odling och ekologi” på Holma folkhögskola.

Begreppet skogsträdgård presenteras så här på folkhögskolans webbplats: ”En skogsträdgård är ett matproducerande ekosystem. Målet med skogsträdgården är att skapa en odling som i hög grad kan sköta sig själv och inte behöver så mycket resurser utifrån. Skogsträdgårdar kan anläggas för olika syften, till exempel matproduktion i hemträdgården, mötesplats i staden och en pedagogisk skolmiljö.” inbyggda träd – Vi läste från februari till november för att täcka hela odlingssäsongen, berättar Sofia Thelin Edgren, och i slutet designade alla varsin skogsträdgård. Jag tittade på vår egen trädgård och ritade, och det är den ritningen jag har följt nu.

6

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

Hon har anlagt flera runda odlingsbäddar, lite högre i mitten så att vatten ska fördelas bra, och gett dem olika teman. En är en löklund, en är en kokgrönsakslund och en är en efterrättslund, till exempel. Äppelträdet och eken har vuxit på tomten länge och byggdes in i lundarna.

– I en skogsträdgård har man bara perenner, och man planerar den så att man har växter i olika höjder och marktäckare, så att de kan hjälpa varandra, säger Sofia Thelin Edgren.

Tanken är också att alla ska vara ätliga. Jag har ett par som inte är ätliga här, men de är väldigt bra för de andra växterna.

Familjens och två grannfamiljers fem gemensamma höns bidrar med sitt begagnade strö som marktäckare och gödsel tills allt har vuxit till sig. I gengäld får de allt färskt ogräs som rensas bort nu i början.

mynta i present En del av lundarna innehåller experiment: svinmållan verkar ha sått sig själv och ska få växa vidare där den råkade hamna, och man­gold­ plantorna från en butik får vara med så länge de kan. Annat kommer från olika håll: – Jag fick en del plantor på folkhögskolan när jag slutade där, och jag har flyttat om mycket av det som vi redan hade här i trädgården.

När jag fyllde år kom våra gäster med en massa mynta och andra plantor.

Den här söndagen i maj äter familjen Thelin Edgren en pastarätt med skogsgrönsaker – mycket av det som växer är gröna blad som passar utmärkt att woka, och en del blir sallad.

– Idén till skogsträdgården kommer från urbefolkningars svedjebruk, berättar Sofia Thelin Edgren. Det är ett sätt att odla mat på naturens egna villkor – och när man gör en sallad med grönsaker från skogsträdgården blir det en smakexplosion.

■

n r 4

2019

uppdrag mission

7

reportage

reportage 56 000 kubikmeter om dagen

56 000 kubikmeter om dagen

Manilas sopor är mångas levebröd och hem REPORTAGE OLOF JARLBRO

Den väg som kallas Road 10 går längs kusten och kåkstäderna i den underutveckla­ de stadsdelen Tondo i Manila. På den tungt trafikerade vägen rullar allt från lastbilar och skåpbilar till flakcyklar. Stora stadsjeepar kör med sina svarttonade rutor upprullade och dörrarna låsta för att inte komma i kontakt med lokalbefolkningen vid stoppljusen.

Manila Bay luktar av brända sopor, rutten mat, dieselavgaser och ett undermåligt avlopps­ system.

De flesta av Tondos invånare lever långt under det som den filippinska regeringen har satt som fattigdomsgräns.

Många av dem lever på att sortera sopor från Manilaområdet, Metro Manila i dagligt tal. De är sopletare eller sopsorterare, så kal­ lade scavengers.

Marvin har arbetat med att leta bland so­ porna till och från i flera år i brist på annat ar­ bete. Den här dagen rotar han utmed Road 10 tillsammans med sin son.

■ ■ ■

8

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

– Jag hittade ett halsband en gång, ett silver­ hjärta, berättar han. Jag sålde kedjan men gav hjärtat till min flickvän.

I Tondo pågår inte bara sopletning – här finns också stora problem med kriminalitet och droger. Många kroppar har blivit dumpade utmed vägen sedan president Duertes kontro­ versiella krig mot droger startade. Det är så kallade vigilante-mord eftersom det sägs att de döda har anklagats för droghandel och drog­missbruk.

Tidigare räknades sopletarna som en del av en farlig ”grå ekonomi”. Det har ändrats: nu nämns de som en organiserad kraft. De är integrerade i återvinningskedjan.

Tusentals människor bor och arbetar bland soporna i Filippinernas huvudstad Manila. Småförpackningar är en av orsakerna till att plastbergen bara växer och växer.

komplext system Det finns tusentals sopletare i Metro Manila, och sophanteringen omsätter miljoner usdollar. Ett komplext system har vuxit fram: de som handlar av sopletarna specialiserar sig på utvalda saker – någon köper plastflaskor, en annan kartong, koppartråd, aluminium, glas, trasiga leksaker eller maskiner. Sopletarna tjä­ nar ofta mellan 100 och 300 pesos (ca 20–60 kronor) per dag, en inkomst som ligger under minimumlönen i Manila.

Metropolitan Manila Development Au­ thority, mmda, har offentliggjort en rapport där det står att sopproblemet faktiskt har blivit värre det senaste året. Nu produceras unge­ fär 56 000 kubikmeter sopor, motsvarande 1 200–1 500 sopbilar, om dagen.

n r 4

2019

uppdrag mission

9

reportage 56 000 kubikmeter om dagen

SVENSKA KYRKAN OCH IFI

Iglesia Filipina Independiente,

IFI, den oberoende filippinska

kyrkan, har lämnat den

romersk-katolska kyrkan för att bli självstyrande. Idag är den Filippinernas näst

största kyrka med tre miljoner

reportage 56 000 kubikmeter om dagen

Sopletarna fanns som yrkesgrupp i Filip­ pinerna redan på 1980-talet. På grund av Marcos krigslagar och en strikt kontroll av landsbygden och dess förehavanden började fattiga bönder flytta till huvudstaden i hopp om ett bättre liv. På många sätt är sopletarna ett slags stadsbönder – de plockar sopor istället för grönsaker. De arbetar för hyresvärdar och mellanhänder som säger sig stödja dem med kontantförskott men istället sätter dem i skuld, ungefär som på landsbygden de lämnade.

I mitten av år 2 000 skapade tung nederbörd ett jordskred av sopor, över 300 människor miste livet, och hundratals familjer blev hemlösa.

Kort därefter stiftades miljölagen ra9003. Både inhemska och internationella experter tycker att den är bra, men implementeringen är svag.

Trots olyckan växer sophögarna i Payatas.

smokey mountain på två platser När befolkningen ökade började också slumområden växa i huvudstadens utkanter. Smokey Mountain, en kulle i Tondo, blev ökänt.

Där dumpades tusentals ton av Manilas sopor, och sopletarna som bodde där blev en mörk symbol för urban fattigdom.

Myndigheterna stängde soptippen i slutet av 1990-talet, och då stod hundratals familjer utan möjlighet att försörja sig. Många av dem flyttade ut till den nya soptippen i Paya­tas i Quezon City. Sophögarna där växte snabbt, och Patayas började kallas det nya Smokey Mountain.

madrasser blir kuddar Människor i alla åldrar arbetar intensivt med att sortera plastavfall. Ernesto som har sex barn lever på att återvinna skumgummimadrasser.

De ska skäras i bitar för att bli stopp­ning till kuddar.

– Min dotter går i skolan, hon är bäst i klassen, berättar han stolt.

Efter Kina och Indonesien är Filippinerna den tredje största producenten av plastavfall som hamnar i havet. Det beror till stor del på de små plastförpackningar som används till nästan allt som den fattigare delen av be-

medlemmar.

Svenska kyrkan och IFI har

ett så kallat konkordat med

varandra. Det är ett avtal om

kyrkogemenskap och innebär bland annat att kyrkorna kan

ta emot varandras präster och att medlemmarna kan fira

nattvard tillsammans.

KÄLLA: WWW.SVENSKAKYRKAN.SE

10

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

n r 4

2019

uppdrag mission

11

reportage 56 000 kubikmeter om dagen

TYFONEN MANGKHUT

– Vi samarbetar sedan

Varje år dör hundratals invånare

Agneta Hansson, som är

i området och kan vara säkra

miljoner förlorar sina hem. Den

redaktionsråd och i Lunds

kans utbytesprogram. Ung

var en av de tidiga Ung i den

har samverkat med den

aterna hos IFI. Under förra

kan sedan 2006. Svenska

Kristiansson, som har varit

i livet i församlingarna och

Filippinerna av tyfonen

tidigare med lokala partners

fem miljoner människor bor

på att det stöd vi ger snabbt

i det område som skadades

mest. Över 200 000 hus för-

når just de människor och samhällen som har drab-

stördes, vägar skadades, och

bats allra hårdast, sa Else

i akut behov av humanitärt

humanitära arbetet inom

en halv miljon människor var

stöd. Act Svenska kyrkan

beviljades Sida-medel och

UNG I DEN

Filippinerna drabbas årligen av

vändiga hygienartiklar.

Mangkhuts framfart. Fyra–

LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP

över huvudet, mat och nöd-

I slutet av september förra

året drabbades nordöstra

reportage 56 000 kubikmeter om dagen

Berglund som är chef för det Act Svenska kyrkan.

satsade tre miljoner kronor

för att ge de drabbade tak

ett 20-tal tyfoner eller stormar.

i samband med detta, och flera

OCH IFI

med i Uppdrag Missions

värsta tyfonen i Filippinerna på

Missionssällskaps styrelse,

sedan. Den krävde över 7 300

världsvida kyrkan-stipendi-

senare år var Haiyan för sex år

människors liv.

KÄLLA: WWW.SVENSKAKYRKAN.SE

året arbetade Gunilla och Per

Svenska kyrkans missionärer

i Filippinerna, som volontärer i IFI med teologiutbildning

VÄRLDSVIDA KYRKAN

Iglesia Filipina Independi-

ente, IFI, ingår i Svenska kyr-

i den världsvida kyrkan

oberoende filippinska kyr-

kyrkans stipendiater deltar i det filippinska samhället.

KÄLLA: WWW.SVENSKAKYRKAN.SE

och barn- och mödrahälso-

vård. Gunilla har tidigare varit

styrelseledamot i LMS, och Per är LMS nye sekreterare.

folkningen köper. De går inte att återvinna, och infrastrukturen för att hantera dem efter användning finns inte, så de hamnar bland matavfallet som i sin tur hamnar i havet.

Eftersom ungefär en fjärdedel av Filippinernas 100 miljoner invånare räknas som fattiga är småförpackningar extremt lönsamma för storföretagen. Köpsvaga konsumenter köper miniförpackningar med tvål, schampo, tandkräm och annat för några pesos istället för de stora förpackningarna som skulle kosta dem minst ett par dagslöner stycket.

plast i propellern En del av de plastsopor som dumpas i havet vid Tondo kommer flytande in till den så kal�lade fiskehuvudstaden Navotas. Utmed hela kuststräckan ligger den färgrika plasten som ett lapptäcke över vatten och sand. För yrkesfiskarna har plasten förödande konsekvenser.

Kuja Efren, som har arbetat i Manila Bay i över 20 år, skakar på huvudet när han berättar om hur hans arbete blivit svårare och hur han är tvungen att förlänga sina arbetsdagar mer och mer för att få samma mängd fisk och skaldjur.

– Plasten fastnar i propellern när jag åker ut med min båt, plasten fastnar i näten jag lägger ut, och det blir bara värre, säger han.

12 u p p d r a g m i s s i o n n r 4 2 0 1 9

Asian Development Bank gjorde nyligen en undersökning tillsammans med Filippinernas miljödepartement och avdelning för natur­ resurser. Resultaten visade att om Filippinerna fortsätter att använda småförpackningar i nuvarande omfattning kommer landet att behöva 200 nya sopdepåer i en storlek som nuvarande Metro Manila, ungefär 600 kvadrat­ kilometer, redan år 2020.

Flera politiker har föreslagit ett rikstäckande förbud mot icke nedbrytbara förpackningar och vill förbjuda import och användning av engångsplast. Ett sådant förbud skulle få bukt med problemet, men skulle också försvåra livet för miljontals filippinier som inte har råd att köpa de stora förpackningarna. Och sanningen är att få politiker som vill bli omvalda kan tänka sig att göra miljontals potentiella väljare missnöjda på det sättet.

För de tusentals människor som lever på soporna är inte morgondagens globala problem lika akuta som utmaningen att få ihop tillräckligt med pengar till mat. Filippinernas ekonomiska tillväxt rör sig parallellt med plast­problemets. ■

n r 4

2019

uppdrag mission

13

enkäten

BILD: ÅKE PAULSSON

enkäten Personliga steg för miljön

NAMN: LASSE BENGTSSON BOR I: VARBERG ÄGNAR MIG ÅT: ÄR AKTIV LEKMAN I VARBERGS FÖRSAMLING SAMT PENSIONERAD JOURNALIST OCH

Personliga steg för miljön Var i din vardag ser du hopp för vår världs framtid? Och vill du berätta om din senaste förändring eller ditt senaste åtagande för klimatets skull, eller om din bästa idé för att göra livet mer hållbart? Elva européer svarar.

KOMMUNIKATÖR

■ ■ ■ Ett av de mest hopp­fulla

NAMN: ANA TULIPAN

NAMN: GIORGIO ZOIA

BOR I: SLOVENIENS HUVUDSTAD

BOR I: MARCON I

HAR NYLIGEN DOKTORERAT

hört om glädjen över att cykla till

■ ■ ■ Jag ser framtidshopp för vår

■ ■ ■ Jag ser framtidshopp i små

barn som får familjen att äta mer

på den skola där jag arbetar. Jag

när ”nyköpsstopp” råder som ett

arbeta med förändring på något

människor i olika åldrar, på olika

värld i de små sakerna, i vardags­­

saker som händer under lektionerna

inte flyter med strömmen utan

hoppas att mina elever ska kunna

är trogna mot sin tro och sina

Hennes protest har spritt sig världen

de måste simma åt andra hållet.

kunskaper även om det innebär att

över. I Varberg samlas vi varje fredag

Hållbarhet är inte bara en trend, det

och skickar brev till lokala politiker.

livet permanent, och vi ska inte

viktigt att hålla ihop kontemplation

ibland halkar. Jag försöker använda

Vi fick en guidning på ett museum

förlora hoppet – och modet.

sätt – de flesta av dem är kommer

handla närodlat eller direkt från

genom systemet av flodarmar,

läste jag för en tid sedan. Vi behöver

saker som jag inte behöver och ger

Jag tror att den resan har gjort dem

göra motstånd.

var ute och reste nyligen blev jag

som omger dem.

barnbarn och han sover tryggt i min

hade köpt, och jag sa: ”Tack, men jag

gammal som jag är nu skrivs årtalet

haft en kasse i handväskan i mer än

att ärva en gård eller en vingård.

I början av vårterminen gjorde vi en

jobbet, tåg­luffen genom Europa,

positioner runt om i världen ger

själv­klart en massa hopp. Det är så

erbjuden en plastpåse till en sak jag

lite mer medvetna om den värld

famn tänker jag att när han är lika

har alltid en kasse med mig.” Jag har

NAMN: LISA FRÖBERG

2086. Lever han i en rimligare värld

15 år. Kvinnan i butiken sa: ”Vilken

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PRÄST –

bra idé – var har du fått tag på den?”

Jag tror att det är så det börjar, med att vi visar varandra att det går att göra på ett annat sätt.

BOR I: VÄSTERÅS

NU STIFTSADJUNKT FÖR

INTERNATIONELLA RELATIONER

OCH MILJÖFRÅGOR I VÄSTERÅS

■ ■ ■ Ibland blir jag upprörd när

jag tänker på framtiden, men när jag

ser unga människor demonstrera

visade sig vara att vi för 12 år sedan

använda så lite plast som jag

Min bästa idé för klimatet

där, och sedan åkte vi med en fiskare

vidare det jag inte använder. När jag

OCH SÅ TAR JAG HAND OM MIN

kraftfullt!

gjorde att vi sålde bilen, eftersom

kanaler och mynningar i Po-deltat.

DÄR JAG BLAND ANNAT GUIDAR

SONDOTTER NÄR DET BEHÖVS

började hänga cykelnyckeln ovanför

bonden, jag försöker låta bli att köpa

ÄR MED OCH PÅ ZEEUWS MUSEUM

nyårslöfte. Att Greta har påverkat

åren i den södra delen av vår region.

”Mod är rädsla som blivit till bön”,

ÄGNAR MIG ÅT: MYCKET FRIVILLIG­

MÄNNISKOR SOM HAR FÅTT DEMENS,

döma oss själva eller andra om vi

blivit restaurerat under de senaste

BOR I: GRIJPSKERKE

vegetariskt, fynden på second hand

resa till ett naturområde som har

min cykel så mycket som möjligt,

då? Det är mitt hopp. Och min bön.

och inte som umbäranden. Jag har

borde vara ett beslut som förändrar

och aktion, inte minst för att inte

När jag sitter med mitt senaste

ARBETE I FÖRSAMLINGEN DÄR JAG

ÄGNAR MIG ÅT: GYMNASIELÄRARE,

PÅ BAUHAUS SLOVENIA

och väcker allas våra samveten.

det modet för att kunna och våga

I NEDERLÄNDERNA

VENEDIGPROVINSEN I ITALIEN

fått nog av vuxnas prat och agerar

Som kristen tycker jag det är

som de berättar om som vinstlotter

LJUBLJANA

miraklen och i de människor som

en timme till Klimat for future-aktion

NAMN: RIET PLANTEFEBER

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR INKÖPSCHEF

tecken under senaste året är onek-

ligen Greta Thunberg, ett barn som

■ ■ ■ Hopp ser jag när jag hör om

människors små livsstils­förändringar,

bilnyckeln på nyckelkroken. Det

ser jag hopp. Själv försöker jag

kan, jag äter årstidens frukt och

grönsaker och försöker välja det som

växer i närheten, tvättar bara fulla

den visade sig vara överflödig i

tvättmaskiner och försöker duscha

så mycket bra samtal om livet,

hållbara liv om vi undviker plast så

vårt liv. Att komma på cykel väcker

hållbarhet och hälsa.

Nu kommer de bästa idéerna

från barnen i familjen. Inför

kort. Jag tror att vi alla kan leva mer mycket vi kan och lever enklare med lokalproducerad mat.

sommaren googlade de på hur

mycket koldioxid färjorna släpper

ut och ratade förslaget att åka färja

över Östersjön. Det får bli tåg till en

annan destination istället. Då kan vi alla njuta!

STIFT, SNART KOMMINISTER

ENKÄT ANNA BRAW BILDER PRIVATA DÄR INGET ANNAT ANGES

n r 4

2019

uppdrag mission

15

enkäten Personliga steg för miljön BILD: MAGNUS ARONSON/IKON

enkäten Personliga steg för miljön

NAMN: ELVIRA CASELUNGHE BOR I: UPPSALA ÄGNAR MIG ÅT: ÄR NYDISPUTERAD I MILJÖKOMMUNIKATION OCH VÄNTAR MITT TREDJE BARN

NAMN: MARGARETA KOLTAI BOR I: STOCKHOLM ÄGNAR MIG ÅT: ÄR TEMATISK RÅDGIVARE FÖR RÄTTVIS OCH HÅLLBAR FÖRSÖRJNING PÅ ACT SVENSKA KYRKAN PÅ KYRKOKANSLIET

■ ■ ■ Viktigt för mig är att se det

sociala sammanhanget som grund för annat hållbarhetsarbete. Vi kan inte rädda miljön på egen hand,

utan vi behöver bygga relationer på

alla ledder för att stärka och hålla

samman samhället. Kyrkan är ett

sådant sammanhang. Att lära känna sina grannar och föräldrar i barnens skolor är andra sätt.

Att ha en odlingslott fyller flera

syften för mig: barnen lär om var

2014 EFTER NÅGRA PERIODER AV BISTÅNDSARBETE I ASIEN, FEM ÅR I THAILAND OCH MYANMAR FÖR DIAKONIA OCH TRE ÅR I VIETNAM FÖR NORSKA KYRKANS NÖDHJÄLP

■ ■ ■ Act Svenska kyrkan genom-

för just nu en fördjupad kartläggning och dialog med våra partner

utifrån det miljöarbete och klima-

tarbete de står i. Mitt engagemang

maten kommer ifrån, om insekter,

för internationella rättvisefrågor

människans roll i ekosystemet, det

teologi och gick med i Kristna Stu-

sin semester istället för att resa eller

livslångt engagemang för en hållbar

ekologi, vädrets betydelse och

är ett miljövänligt sätt att tillbringa

grundlades i Lund där jag studerade dentrörelsen. Det la grunden till ett

ha dubbla boenden, vi lär känna

utveckling – fred, rättvisa, miljö.

bakgrund och från olika kulturer, vi

på olika nivåer, som sammantaget

och odlingslotten har en terapeutisk

både i vardagen och på politisk

människor i vår stadsdel med olika får vardagsmotion med frisk luft, funktion för den som lider av

utmattningssyndrom. Barnen lär sig

tycka om fler grönsaker, och vi får lokalodlade hallon.

16

I UPPSALA – ÅTERVÄNDE TILL SVERIGE

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

Det behövs många förändringar,

leder till en hållbarare livsstil,

samhällsnivå.

Jag blir inspirerad av länder som

Kenya, Zimbabwe och Rwanda,

som visar gott omdöme genom att

förbjuda användning av plastpåsar.

2019

Alla onödiga plastförpackningar och

som jag gärna berättar mer om för

De digitala folkrörelserna är hoppful-

kan vi lära av våra tidigare generatio-

Gläds också åt att kyrkokansliet

”vanliga människor” att bilda opinion.

engångsartiklar borde avskaffas. Här

ner som klarade sig bra utan plast!

Jag ser Greta Thunberg och alla

skolstrejkande ungdomar som profetiska röster. De påminner

vuxenvärlden om vårt ansvar. De

påminner oss om att vi lånar jorden

av framtida generationer.

Jag deltar i ett interreligiöst

samarbete som Stockholm

alla som är intresserade.

i Uppsala numera är miljödiplome-

rat. Nästa stora internationella Act

Svenska kyrkan-samling i Uppsala

la. Det har aldrig förr varit så lätt för Var ineffektiv! Strävan efter

effektivitet tror jag är en av de största

klimatmotståndarna. Jag arbetar på

till hösten, ”Göra Skillnad”-dagarna

att skaffa mer ”dötid” och att trivas

vara miljödiplomerad enligt Svenska

tycker att jag får lättare att prioritera

standard.

att konsumera. Indirekt påverkar det

i början av september, kommer att

kyrkans egen miljödiplomerings-

För egen del äter jag mer grön-

med den. Att resa långsamt. Jag

relationer och blir mindre lockad av klimatet positivt.

International Water Institute (SIWI)

saker och mycket mindre kött. Det

katoliker, muslimer, judar, hinduer,

Försöker också vara en mer medve-

NAMN: CAROLINA JOHANSSON

val. Varje gång jag handlar ställer

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR EN SKRIBENT

jag detta? Hur har det tillverkats?

ÅLDERN FÖRSÖKER ÄGNA MER TID

håller i. Vi är en grupp protestanter,

mår både jag och miljön bättre av.

buddhister och miljöorganisationer

ten konsument. Här kan man göra

för att värna tillgången på rent

jag mig numera frågorna: Behöver

som på olika sätt är engagerade

vatten. Det är hoppingivande att

se hur människor av olika tro enas och samarbetar för att vi alla bryr

Jag önskar att fler kände till det

livsviktiga arbete som många av

våra partner, kyrkor och ekumeniska

nätverk, är engagerade i för att

värna och vårda vår planet. Det

är imponerande vad som görs för

BOR I: STOCKHOLM

NAMN: TOMAS PETTERSSON

skor som inte ger upp och kapitule-

■ ■ ■ Jag ser hopp i alla männi-

ÄGNAR MIG ÅT: BERÄTTANDE I TEXT OCH BILD SOM KOMMUNIKATIONSKONSULT

■ ■ ■ Klimatet räddas inte med

rar – i dem som i det offentliga och

privata verkar för en bättre framtid

på det vis som är deras. Det handlar om allt från lokala initiativ, som

fram­växandet av stadsodlingar, till

let för flyg, och mindre inköp överlag.

Dessutom tror jag på att investera i

fonder med hållbarhets­fokus för att

stötta innovation och företag som

arbetar för hållbara lösningar. Och så har jag börjat odla. Att arbeta med

förundran och tacksamhet över vad jorden ger.

äter mer vegetariskt, inte på grund av

måga att släppa den. Som förälder

till två unga vuxna imponeras jag

vi försöker utbilda dem. Här i Belgien

har två flickor, Anuna De Wever och Kyra Gantois, lyckats mobilisera en

stor skara människor i klimatmar-

scher en gång i veckan det senaste halvåret, och de har lyckats placera

NAMN: KOEN GOOSSENS

elever kämpa i skolan för att prestera och få höga betyg. Man kan se

kampen i deras ansikten och hur de

slappnar av när de möts av vänlighet. de, ifall jag inte ler en morgon när vi De här unga människorna kan

förändra oss vuxna lika mycket som

mycket på problem, men om det

finns lösningar kan vi ju arbeta med

dem. Vi kan stanna vid att ”regering­ en inte gör något”, men det finns

politiska agendan här. De är inspire-

ut, äter, tillverkar … Allt det ger mig

nästan alla belgare att ta ställning.

det och blir inspirerad.

en förändrad livsstil högt på den

rade av Greta Thunberg och har fått Det påverkade inte valet här i den

riktning som en del hoppades och

liv: vad jag säger, köper, lånar, lånar

hopp. Och kanske någon annan ser Jag har alltid haft textil som mitt

favoritmaterial. För några år sedan

andra var rädda för, men det har

skaffade jag en egen symaskin, och

Det har bland annat inspirerat mig

nar i en kreativ process. En av mina

förändrat mig! Jag har fått hopp!

sörjningen i min trädgård.

jag glömmer ofta tiden när jag ham-

senaste upptäckter är hur mycket

man kan ha slitna sockor till. Jag vet

att det kan låta enkelt och litet, men

det jag har bestämt mig för att göra

BOR I: LONDERZEEL I BELGIEN

■ ■ ■ Varenda dag ser jag våra

bli en stor totaleffekt. Vi kan tänka

ju också möjligheter för mig i mitt

för världen är att försöka hitta en

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR KURATOR PÅ EN SKOLA, UTBILDAD SJUKSKÖTERSKA

små saker i sina liv för att det ska

klimatförändringar och behovet av

till att tänka ännu mer på vattenför-

möts, frågar mig om allt är OK.

utmana företag att ta ansvar för en

klimatångest utan för att det är gott!

blir det vego istället för kött, tåg istäl-

i en enda persons vision och oför-

Förändring börjar förvånansvärt ofta

hållbar utveckling. Det är ett arbete

Generellt försöker jag vara påläst

för att kunna ta bättre beslut. Konkret

Jag får mycket framtidshopp när

rädsla, utan med förundran. Jag blir

glad när jag ser att allt fler, även jag,

ljus i mörker.

globala rörelser, som den Greta leder.

ett miljövänligare jordbruk, för att

säkra tillgång till rent vatten, för att

andas hoppfullhet och som tänder

OCH JOURNALIST SOM MED ÅT VÄSENTLIGHETER

BOR I: BOLLEBYGD

en bristvara, så jag vill lyfta alla som

händer i jord gör att man växer i både

Varifrån kommer det?

oss om livet på jorden och framtida

generationer.

av dagens medvetenhet. Hopp är

NAMN: ŠPELA BOŽNAR BOR I: HAAG, NEDERLÄNDERNA ÄGNAR MIG ÅT: ÄR

lösning på varje litet problem. Till

exempel att sy grönsakspåsar och

fruktpåsar av ett gammalt lakan

eller att klippa en trasig T-shirt i bitar

SOCIALARBETARE/ KULTURARBETARE PÅ DON BOSCO RIJSWIJK, ETT MULTIKULTURELLT CENTRUM FÖR BARN OCH UNGDOMAR

■ ■ ■ Jag ser hopp i de männi-

skor som vill göra något och som

accepterar att de måste förändra

som kan fungera som näsdukar.

Det här sättet att tänka får mig

också att fråga andra om råd innan

jag sätter igång. Jag tror att det

kan vara en god vana att bygga

gemenskap – och jag tror att det är ett praktiskt exempel på hur vi kan

göra livet mer hållbart. n r 4

2019

uppdrag mission

17

reportage

reportage Färger och förgänglighet

När invånarna i Bolsena i Italien firar högtiden Corpus Domini, kristi lekamens fest, spelar miljoner kronblad från blommor en viktig roll.

Färger och förgänglighet Blombilderna påminner om Jesu kropp och blod REPORTAGE DANIEL GAHNERTZ OCH C IA ERANDER BEARBETNING ANNA BRAW

■ ■ ■

– Här i Bolsena arbetar alla ideellt med Corpus Domini, och vi gör det enbart för att hedra traditionen och hålla den levande, säger Lia Zucconi som är ordförande i Opera dei Fiori.

Den här junidagen kommer tre kilometer av gatorna i Bolsena att täckas av bilder gjorda av kronblad från blommor.

Högtiden Corpus Domini, Kristi lekamens fest, började firas år 1264 på påven Urban iv:s initiativ, och han i sin tur var inspirerad av Juliana av Liège, en nunna som länge hade försökt få kyrkan att instifta en sådan dag. Året före hade enligt Bolsenas lokala tradition ett nattvardsmirakel ägt rum i Bolsena. Nu firas högtiden på många håll i världen, och traditionerna är olika, men gemensamt för alla firanden är att de gestaltar vördnaden inför Jesu kropp och blod.

Bolsenasjön är Europas största vulkansjö och ligger i den italienska regionen Lazio, i gränstrakten till regionerna Toskana och Umbrien. Bolsena är ett litet samhälle nordost om sjön och har blivit känt för miraklet. Opera dei Fiori är en av flera organisationer som arbetar med att förbereda och genomföra firandet.

Helgdagens nuvarande utformning härstammar från 1811, och alla de frivilliga som arbetar med den bor antingen i Bolsena eller i något av grannsamhällena.

blommor från trakten Redan före klockan sex på morgonen har arbetet med blomsterbilderna inletts. På de svala gatorna ligger stora pappersark med teckningar. Det första steget är att bygga deras u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

konturer. Massan består av mycket finmald träflis, svart färg och bindemedel. I vissa bilder läggs riskorn i botten för att bevara den fukt som blombladen behöver under dagen.

Sedan är det dags för blombladen som ska ge bilderna deras färger.

En lokal piazzakatt leker och rullar runt på ett av pappersarken och blir genast bortschasad, vänligt men bestämt.

– De flesta av blommorna och växterna häm­tar vi från naturen kring Bolsena, berättar Lia Zucconi. Den lysande gula ginestran är typisk för den här tiden på året, och den använder vi i många av bilderna.

Odlade växter plockas i stadens trädgårdar.

Vissa blomsorter köps in av den kommunala administrationen, bland annat olika sorters nejlikor och krysantemum.

– En del år när det inte växer så bra måste kommunen köpa mycket blommor, säger Lia.

timmar av arbete Vid 11-tiden har många människor samlats för att titta på blomsterläggarnas arbete, men hettan är redan tryckande, och både turister och fotografer söker sig till skuggan längs med husväggarna.

– Besökare från hela Italien kommer till Bolsena under Corpus Domini, och det kommer människor från Tyskland, Holland, England och Österrike också, berättar Lia Zucconi.

Många av dem har sina sommarbostäder här.

Vissa av blomsterbilderna börjar bli färdiglagda, och papperet runt de svarta konturerna

n r 4

2019

uppdrag mission

19

reportage Färger och förgänglighet

reportage Färger och förgänglighet

skärs bort. Det gör att bilderna ser ut att ligga direkt på gatan. Hela processen skulle bäst kunna beskrivas som ett sorts kollektivt blomsterpussel.

Vi träffar fem svenskar, två par och en sex­årig flicka från Lerum, som är i Lazio på semester. De har satt sig under parasoller utanför en butik som är specialiserad på kött från gris och vildsvin, delar på en jättelik tallrik med en mängd skivor av finskurna skinkor och korvar och iakttar det idoga arbetet.

– Jag tycker att deras arbete är beundransvärt, otroligt vackert, säger Torbjörn. Det måste skapa bra sammanhållning bland invånarna.

Jag är osäker på om något liknande skulle kunna organiseras i Sverige.

Hans sambo Gabriella har tidigare arbetat som florist och drivit en blomsterbutik.

– Jag är väldigt imponerad av det fantastiska samarbetet! säger hon. Vilken omsorg för att blombladen ska hålla sig fräscha.

blombladen hålls fuktiga Många av volontärerna, både vuxna och barn, har som sin huvuduppgift att hålla blom­ bladen fuktiga under dagen. Barnen passar på att leka med varandra medan de arbetar.

En del av volon­tärerna sprutar vatten med små sprutflaskor, och andra har stora behållare på ryggen och slangar med finsprayande munstycken. Där solen skiner som starkast svävar vattenmoln över blombilderna nästan konstant.

Vid tvåtiden börjar volontärerna ta paus för att äta och vila. Nu har de flesta besökare anlänt, och gränderna är fulla av människor i alla åldrar. Affärerna, som annars är stängda på söndagar, har extra öppet.

Framåt sex på kvällen börjar processionen från en av Bolsenas många kyrkor. Värmen är tryckande, och en flicka som ska gå med i processionen svimmar.

20

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

KRISTI LEKAMENS FEST

(andra namn: Corpus Domini,

Sollemnitas Sanctissimi Corporis et Sanguinis Christi, Kristi kropps och blods högtid, Festum Sanctissimi

Corporis Christi, Kristi lekamens

Kristi närvaro i nattvardens bröd

nattvardsbrödet bärs i procession

tionen tillsammans med sin son

det genom att nattvardsbröd bärs

gjorda av kronblad från blommor.

blomblad från kyrkan.

och Genzanos firande är mest känt

vandrande börjar mosaikerna

ägt rum i början av sommaren se-

några timmar. En delvis liknande

inte uppehåll ens under 1900-

tiska munkar som ägnar många

städer är det andra helgdagar än

sand, mandalas, bara för att sedan

blomstermosaikerna.

alltings förgänglighet.

och vin, och i många städer görs

genom gator täckta med bilder

i procession på gatorna, ofta i en

Traditionen har ett namn, infiorata,

särskild oblatask i metall och glas och med strålar, en monstrans.

högtid, Helga lekamens högtid) firas ”Kristi lekamens dag är en fest för

och räknas som det äldsta. Det har

dan slutet av 1700-talet och gjorde

genom att lägga golv­mosaiker av När processionen kommer

förstöras. De varar alltså bara i

bildtradition finns bland buddhis-

sedan sent 1200-tal i den katolska

sinnena. Vi visar på våra gator: Se,

anglikanska kyrkan. Högtiden äger

får vi inte underskatta”, skrev pater

talets båda krig. I några italienska

timmar åt att komponera bilder av

efter Heliga trefaldighets dag,

Eugenia församling i Stockholm,

Kristi lekamens fest som firas med

se dem upplösas – en symbol för

kyrkan och nu också i delar av den rum på torsdagen eller söndagen som i sin tur firas söndagen efter

pingst. Den finns också med i

den syrianska, den armeniska,

den melkitiska och den koptiska

kyrkans kyrkoår. Det som firas är

där är vår Gud! Och just det synliga

Dominik Terstriep S.J., präst i S:ta inför högtiden år 2016.

FÖRGÄNGLIGA BLOMMOR

På flera platser i Italien firas högti-

den Kristi lekamens fest genom att

Benedetto Drei, som var an­

svarig för blommorna i Peters­

kyrkan i Vati­kanen vid sekelskiftet

1500–1600, sägs ha skapat tradi-

n r 4

2019

uppdrag mission

21

reportage Färger och förgänglighet

notiser Vad kan kyrkorna göra?

Vad kan kyrkorna göra? i slutet av maj bjöd European Christian Environmental Network

(ECEN) och den norska kyrkan

tillsammans in till en konferens

med titeln ”Churches contribution to

n att tillhandahålla ledarskap när

länder. I ett uttalande från

konferensen säger de:

De utmaningar som vi står

inför är överväldigande. Klimat­

förändringar, accelererande minsk­

ningar i den biologiska mång­falden, förorening av vatten och över­

konsumtion av jordens resurser är

destruktiva för livet självt. Vår nuva­

rande livsstil är ett hot mot miljoner

människor idag och mot kommande generationer. Vi måste genast vända om från vår nuvarande stig och för­

söka följa en ny tillsammans. (…)

Vi hör ropen från de människor

som lider av miljöförstöring och

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

utveckling

red:s anm), och den samlade

organisationer i elva europeiska

22

nå de Globala målen för hållbar

n att ifrågasätta den obegränsade

representanter från ekumeniska

olikt en svensk midsommarstång. Fyra män har fått äran att turas om att bära det i en robust bär­sele uppför och nerför gatorna på ojämn kuller­stensbeläggning. I den sista nedförs­backen håller en av bärarna på att snubbla. Eftersom korsets tyngdpunkt är så högt upp måste själva balansakten vara en minst lika stor utmaning som tyngden.

På något sätt säger detta mycket om Corpus Domini som helhet – att lyckas organisera en sådan högtid kräver viljestyrka av alla inblandade, och dessutom är det en balansakt.

■

n att aktivt dela i arbetet för att

a sustainable society” (ung. Kyrkors

bidrag till ett hållbart samhälle,

Processionen ringlar sig sakta uppför de vindlande gränderna. Ett stort antal präster och präststuderande vandrar tillsammans med borgmästarna från de kommunerna i trakten och många organisationer. En av dem är avis, föreningen som sköter blodgivning i trakten.

– Ingen får beträda någon av blomster­ bilderna innan de som bär Sacra Pietra har gått förbi, berättar Lia Zucconi.

Corpus Domini i Bolsena har utvecklats till en konstform, men traditionen är fortfarande närvarande och högst påtaglig.

I processionen bärs också ett stort, tungt träkors utsmyckat med blommor – inte helt

de talar om en hållbar framtid. Detta

kan innebära:

klimatförändringar. Vi hör ropen om åtgärder från barn och unga. Gud,

Skaparen, kallar oss att ta ansvar

och ta hand om skapelsen och våra

medmänniskor. (…)

För att vara relevanta när vi står

inför världens utmaningar måste

vi göra mer. Vi måste erkänna och

ångra vår passivitet i det förgångna

och reagera på det nödläge som är

nu. Ansvaret är större för dem som har möjlighet att göra mer. (…)

Vi uppmanar kyrkorna i Europa

att genast agera, protestera mot

orättvisor och att stå på de fattigas,

de förtrycktas och de ungas sida när

ekonomiska tillväxtens ideologi

våra livsstilar ska förvandlas till hållbara sådana

n att aktivt bidra till den

offentliga diskussionen och

kräva omedelbara och konkreta

GRÖN REFORMATION

med klimatförändringar och

Världsråds avdelning för ekumenisk

åtgärder för att komma tillrätta

ekologisk förstörelse

n att samarbeta med andra kyrkor och trosgemenskaper i dessa

I mitten av maj samlade Kyrkornas

teologisk utbildning i samarbete med de protestantiska kyrkorna och missionsorganisationerna

ansträngningar

i Tyskland forskare, akademiska

fotavtryck

kyrkor och trosgemenskaper på

investera i hållbara, alternativa

för att samtala om ekologi som

n att minska kyrkornas ekologiska n att sluta med fossila bränsen och lösningar

I detta nödläge för klimatet riktar vi oss särskilt till kyrkorna och

upp­manar alla att arbeta och be

lärare och representanter för

det ekumeniska institutet Bossey en avgörande del av ekumenisk

teologisk utbildning.

”Det finns redan trosgemenskaper som kan ge oss förebilder, till exempel ’gröna kyrkor’ som

i riktning mot dessa mål. (Källa:

försöker att minska sitt ekologiska

of European Churches, översättning:

för att göra dem mer medvetna

pressmeddelande från Conference Anna Braw)

– Både FN och några stora medie-

bolag har valt att inte längre tala

om klimatförändringar utan istället

tydlig­göra att det handlar om en

global kris, berättar Margareta Koltai.

Hon är tematisk rådgivare för

fotavtryck och undervisa människor om skapelsen. De förtjänar mer

uppmuntran”, sa Amélé Ekué

som är professor i ekumenisk etik

vid Bossey och leder Kyrkornas

Världsråds arbete med ekumenisk

teologisk utbildning. ”Därför skulle

en grön reformation kunna vara det

rättvis och hållbar försörjning och

mest angelägna uppdraget för den

Act Svenska kyrkan (tidigare Svenska

(Källa: nyhetsbrev från Kyrkornas

policyrådgivare för klimaträttvisa på kyrkans internationella arbete). n

ekumeniska rörelsen idag.”

Världsråd)

n r 4

2019

uppdrag mission

23

reportage

reportage Tillgångar

I en skog som var på väg att försvinna har hotade arter slagit sig ner igen. Mwamba Conservation Centre i Kenya har ett dubbelt uppdrag: att utbilda barn och vuxna och att se till att landets, havets och luftens växter och djur mår bra.

En gång i tiden sträckte sig en skog från Somalia ner till Moçambique. Den var unik i sitt slag – en torr kustskog med många arter som trivdes bara just där. Vid millennieskiftet var den nästan helt borta.

Anledningen var människan – och inte enbart storföretagen. Vanliga familjer utmed Kenyas kust avverkade skog för att få bränsle.

2001 startade den kristna miljöorganisationen A Rocha Kenya ett miljövårdscenter intill den största av de kvarvarande skogsytorna.

Nu finns Arabuko-Sokoko Forest, liten men äkta. En utrotningshotad fågelart och fem hotade lever här, och människor som tidigare högg ner skog har fått arbete med att vårda den och ta emot studiebesök och turistgrupper. nnn

Tillgångar

Unik skog ger inkomster på ett nytt sätt REPORTAGE AGNETA HANSSON OCH ANNA BRAW

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

diskar tillsammans – Vi hade svenska gäster här för några veckor sedan! säger Pauline Mhambi. De tyckte så mycket om vår skogshonung, så de köpte alla burkar som jag hade hemma. Nu har vi en norsk präst som ska vara volontär här i tre månader.

Den svenska gruppen visar sig vara ungdomsledare från Svenska Alliansmissionens

Ungdomsförbund. Organisationens ledare, Jacob Ämterlind, var volontär på miljöcentret för några år sedan och bestämde sig för att låta fler få se och uppleva kenyanskt miljö­arbete med utgångspunkt i kristen tro. Den norske volontären är Knut Grønvik, präst i Lommedalen kirke i Bærum och tidigare Korsvei-präst.

Annars är det skandinaviska inte särskilt närvarande på Mwamba Conservation Centre.

Den här veckan pågår en utbildning för A Rocha-medarbetare från åtta afrikanska länder, och en nordamerikansk teologistudent och volontär, A Rochas Internationals direktor Sarah French och en brittisk biolog deltar i teoretiska och praktiska pass och måltider. Och så finns det en amerikansk turist som läste vackra ord om Mwamba i en Lonely Planet-bok och vilar här några dagar innan hon ska resa vidare på sitt stora soloäventyr i Östafrika.

– Alla äter tillsammans här och hjälps åt att diska efter maten, förklarar Pauline Mhambi.

fågelstation Centret har flera delar och verksamheter. Den som det står om i Lonely Planet är gästhemmet, ett hus med reception och en liten matsal och så längor med gästrum, några uteplatser och en paviljong, och ett stort utekök under tak där man utan vidare kan laga till en nyslaktad get eller två. Eller flera hönor. Hit kommer grupper som den från Sverige och den med A Rocha-arbetare från flera länder, fågelskådare, forskare och turister.

– Man kan vara med på en del av det som vi arbetar med när man är här, säger Pauline Mhambi. Många följer med på rock-pooling, till exempel.

Det är mindre än 100 meter från gästhemmet ner till Watamu-stranden, känd bland annat för att den är äggläggningsplats för havssköldpaddorna.

n r 4

2019

uppdrag mission

25

reportage Tillgångar

reportage Tillgångar

Fågelstationen är en viktig del – lokal­anställda och tillresta biologer och fågelskådare samarbetar där. Biologer och botaniker kommer också för att arbeta i Arabuko-Sokoko Forest.

från kol till levande skog Men det viktigaste arbetet på Mwamba Conservation Centre är det som medarbetarna gör tillsammans med människorna som bor i området.

– Vi arbetar mycket med skolbarnen, berättar Stanley Baya som är centrets Community Conservation Manager (ledare för det samhälls­­inriktade miljöarbetet). Trots att de bor bara någon kilometer från havet har många av dem aldrig sett det. Vi besöker dem på skolorna och tar emot dem här på centret.

Han är utbildad lågstadielärare och kom till A Rocha 2001 för att arbeta med ett speciellt uppdrag: att samordna assets, ett stipendieprogram för tonåringar vid kusten.

– Det visade sig att de familjer som avverkade kustskogen gjorde det för att få extra­ inkomster, berättar han. De flesta av dem hade en någorlunda stabil ekonomi, men de behövde lite extra för att kunna skicka sina barn till gymnasiet, och att hugga ner skog för att kunna tillverka kol att sälja var det som låg närmast till för många. Då började vi arbeta med assets.

Förkortningen betyder Arabuko-Sokoke Schools and Ecotourism Scheme, och arbetet startades med finansiering från undp:s Global Environmental Facility och i samarbete med det kenyanska utbildningsdepartementet, Kenya Wildlife Service och Kenya Forest Service.

– Pengarna till stipendierna kommer från den lokala turistindustrin, från privata givare här och i andra länder, och från de inkomster A Rocha Kenya får genom ekoturism, säger Stanley Baya. En del av de vuxna som tidigare arbetade med att hugga ner skog och tillverka

26

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

kol har fått arbeten med att vårda skogen och ta emot turister istället.

Och tonåringarna? Jo, stipendierna kallas eko-stipendier, och alla stipendiater får extra undervisning i biologi och miljövård, deltar i trädplantering och letar upp och tar bort snaror som tjuvjägare sätter upp i skogen.

på guds sätt Tillsammans med odlande familjer i området och A Rocha i andra länder har medarbetarna i Kenya lanserat Farming God’s Way, ett utbildningsprogram som bygger på modern forskning om hur man odlar grödor som kan bli till mat utan att skada naturen – och hur man på bästa sätt reparerar skador som redan har uppstått.

Och så är det kursen Fundamentals of Ornithology, som A Rocha Kenya ger varje år på Elsamere Field Studies Centre vid Naivasha-sjön tillsammans med ornitologiavdelningen på National Museums of Kenya, Tropical Biology Association och NatureKenya.

Den samlar både inhemska och tillresande fågelskådare, nybörjare och professionella.

Vid Mida Creek finns mangroveskog som också lockar många besökare och ännu fler vattenfåglar, fiskar som leker och sköldpaddsungar som behöver växa till sig. Både den och Arabuko-Sokoke Forest finns med i unesco:s Biosphere Reserve.

– Men titta här, säger Stanley Baya och böjer sig ner för att plocka upp något i sanden.

Det är en liten plastbit.

Mikroplaster, plastbitar som är mindre än en halv centimeter i diameter, är ett av de mycket påtagliga miljöproblem som Kenya inte kan värja sig mot trots förbudet mot plastpåsar. Plasten finns överallt, inte minst i havet.

Det finns mycket att göra för assets-tonåringarna både nu och när de är redo att ta ett ännu större ansvar. n

A ROCHA KENYA

ASSETS

Den kristna miljöorganisationen

Arabuko-Sokoke Schools and

och finns i flera världsdelar.

av A Rocha Kenyas verksamheter

A Rocha grundades i Portugal A Rocha Kenya är en av de

Ecotourism Scheme, ASSETS, är en

kallad food insecurity, alltså ojämn

och startades finansiering från

har varit en av orsakerna till att

nationella grenarna och arbetar

UNDP:s Global Environmental

utbildning för barn och vuxna,

det kenyanska utbildningsdeparte­

med miljövård, lärarutbildning,

Facility. Den drivs i samarbete med

forskning och innovationer som

mentet, Kenya Wildlife Service och

till exempel den bränslesparande

kust­skogen Arabuko-Sokoko Forest

kan förbättra människors vardag, fireless cooker. Verksamheten

värdefull skog har huggits ner. 2011

började A Rocha Kenya arbeta med ett forsknings- och utbildnings-

projekt, Farming God’s Way, och

två år senare kunde metoderna

är en turistattraktion, och familjer

A Rocha och familjerna i området.

inkomster genom att vårda den och

mat har blivit jämnare och att

som tidigare högg ner den kan nu få

Conservation Centre vid Watamu

visa den. Tonåringar kan studera på

nära Malindi.

och ofta låg tillgång till mat. Detta

Kenya Forest Service. Den unika

finns både i Nairobi (Karara, Karen) och i området runt Mwamba

FARMING GOD’S WAY

I området runt Mwamba råder så

gymnasiet tack vare ASSETS-

börja användas i samarbete mellan

Det har lett till att tillgången på skogs­skövlingen bromsats.

stipendierna.

n r 4

2019

uppdrag mission

27

reportage

reportage Alla kan odla

säckodling en lösning i Kampalas fattiga områden Susan Nankya har haft tre utbildningspass under dagen: ett om att tillverka kolbriketter av hushållsavfall som bananskal och majskolvar, ett om handbyggda sand-bio-filter i enfamiljsstorlek, och så ett tillsammans med kollegan Stanley Baya om fireless cookers, ett slags värmeisolerande korgar som sparar mycket matlagningsbränsle.

Nu är det dags för praktiskt arbete: Susan Nankya ska lära ut säckodling. Hennes elever den här dagen är inte de skolbarn eller familjer som hon möter i sitt arbete som A Rocha Ugandas Community-based Project Officer i Kampala varje dag – den här veckan är det fortbildning på Mwamba Conservation Centre nära Malindi i Kenya, och A Rocha-medarbetare från åtta afrikanska länder har samlats.

– Vi har arbetat med säckodling på flera skolor i Kampala, berättar hon.

Odlingssäckarna står på skolgårdarna – de är inte lätta att flytta för hand när man väl har gjort dem i ordning. Men en sidoeffekt är att säckodling också har kommit igång i familjer nu.

– Många som bor inne i de fattiga områdena har inte någonstans att odla, men nästan alla kan ha en säck vid dörren, säger Susan Nankya. Och säckar finns ju överallt.

I säckarna kan man odla många av de grönsaker som är populär vardagsmat: mangold, collard greens och andra gröna bladgrönsaker, tomater …

– Men vi har haft problem med att aporna tar grönsakerna, så nu planterar vi chili också, säger hon. nnn

A ROCHA UGANDA Uganda-grenen av

den internationella A

Rocha-rörelsen arbetar

mycket med utbildning av barn och vuxna i

Kampala och med att

kartlägga djur- och växt-

liv i Lubigi Wetland, Kam-

palas största kvarvarande sjö och vårmark. Mer än

300 lantbrukarfamiljer

har deltagit och deltar i

Farming God’s Way-

programmet, och inne i

Kampalas fattigare om-

råden pågår WASH, Water,

Sanitation and Hygiene Project, där gemensam tillverkning av sand-

bio-filter, tillverkning av

Alla kan odla

REPORTAGE AGNETA HANSSON OCH ANNA BRAW

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

kolbriketter gjorda av

hushållsavfall, säckod-

ling och tillverkning av

fireless cooker-korgar

är praktiska inslag. En

del familjer har kunnat

börja sälja hemgjorda kolbriketter och få en

extrainkomst på det viset.

Konceptet är enkelt, men inte riktigt så enkelt som det ser ut. En säck full med jord skulle inte vara den optimala miljön för kålväxternas rötter, och det skulle bara gå att odla i jordytan högst upp.

– Vi börjar med att knyta snöre runt hörnen i botten, en liten bit in, säger Susan Nankya och visar. Sedan vänder vi säcken ut och in, och då har den en bättre botten.

Nästa steg är att forma den till en ganska låg cylinder genom att vika ner den övre kanten. Och sedan börjar det arbete som är säckodlingens hemlighet: en kaffeburk utan botten ställs mitt i säcken och fylls med stenar.

Runt den fylls säcken med jord upp till samma nivå. Burken dras upp en bit och fylls igen, och jorden fylls också på. När detta har upprepats några gånger finns det en pelare av stenar i mitten av säcken och jord runtomkring, och kaffeburken tas bort.

– När vi alltid vattnar i mitten sprids vattnet i all jorden i säcken, förklarar Susan Nankya, och det blir inte alldeles för blött någonstans och torrt någonstans. Då kan vi också göra hål i säckens sidor och sätta frön där, så att vi utnyttjar jorden och ytan maximalt.

Hennes kolleger från Tanzania, Kenya, Ghana och andra håll har blandat sandig jord med kompost och hjälps åt att förbereda säckarna för sådd.

– En sådan här säck kan betyda mycket för en familj – det går verkligen att odla egna grönsaker och skörda i flera omgångar, säger Suan Nankya. Och det är också viktigt att barn i storstadsmiljöer förstår hur odling går till och hur värdefull maten är. Vi gör det här både för själva matens skull och för att ge dem en möjlighet att börja titta på skapelsen. n

n r 4

2019

uppdrag mission

29

reportage

reportage Läsning för framtiden

Läsning för framtiden

n n n Romanförfattare, forskare, poeter, dramatiker och teologer har i mer än hundra år sökt sig till Sigtunastiftelsen för att hitta arbets­ro och inspiration – ofta också gemenskap med andra som har kommit dit i samma syfte.

Sigtunastiftelsens klippsamling är vida beundrad.

Färre känner kanske till den specialsamling som Sigtunastiftelsens bibliotekarie, Anders Claesson, har byggt under de senaste åren.

– Sedan 2008, när folkbiblioteket flyttade ut och jag tog över ledningen, har vi utvecklat vår ungefär 100-åriga humanistiska bibliotek till ett specialbibliotek för studenter och forskare, skola och allmänhet, berättar han. Bland Sigtunastiftelsens nuvarande fokusområden finns ämnesområdet Hållbarhet för hela människan.

Det innefattar den inre, existentiella eller andliga, och den yttre, miljömässiga, hållbarheten.

Vi har alltså ett fokus som är en helhetssyn på människa, natur och miljö. Inom detta område har jag köpt in kvalitativ och aktuell svensk och internationell litteratur som har en egen avdelning i biblioteket.

Fokus i samlingen ligger, berättar Anders Claesson, på de ekoteologiska, existentiella, miljöetiska dimensionerna. Men eftersom området präglas av en helhetssyn köper han också in litteratur om miljöpolitik, miljöekonomi och aktuell miljödebatt och håller sig à jour med ämnesområden som mat och jordbruk, konsumtion, livsstil, arkitektur och konst med miljömässig relevans. Biblioteket prenumererar dessutom på en rad miljötidskrifter.

En underavdelning i samlingen är pilgrimslitteratur och pilgrimsteologisk litteratur.

– Den anknyter starkt till ämnet inre hållbarhet, säger Anders Claesson, och till tanken att skapa en ny relation till naturen.

Hållbarhetslitteratur samlas i Sigtuna

Den som vill läsa om jordens framtid och hur vi kan arbeta för den kan slå sig ner i Sigtunastiftelsens bibliotek.

Där har Anders Claesson de senaste åren arbetat med en specialsamling: hållbarhetslitteratur.

INTERVJU ANNA BRAW

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

BILD: MAGNUS ARONSON

n r 4

2019

uppdrag mission

31

reportage Läsning för framtiden

reportage Läsning för framtiden

Kristendomens bidrag är att peka mot, och gestalta, att livet är heligt och jorden levande med egenvärde.

BILD: PRIVAT

BILD: MAGNUS ARONSON

Genom samverkan med Omställning Sigtuna, som är en del av den internationella Transition Town-rörelsen där Anders Claesson själv är med, har stiftelsen väckt ett lokalt intresse för miljöbiblioteket. Anders Claesson har också bjudit in den lokala Naturskyddsföreningen och gjort miljöfilmsvisningar tillsammans med den.

– Det vi har gjort tillsammans har spridit sig till Omställning Sverige och genererat några mindre och kvalitativa donationer, berättar han.

Jag har också spridit information om miljö­ biblioteket till det nationella ekoteologiska nätverket med bas i Västerås stift och till Cemus Uppsala, det studentdrivna miljöuniversitetet.

Det är ingen jättestor samling, men jag försöker hålla den kvalitativ och aktuell med den senaste svenska och internationella litteraturen.

Anledningen till satsningen på en specialsamling är inte bara att hållbarhet är ett av

32

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

Sigtunastiftelsens fokusområden utan också att miljöteologi är något som engagerar Anders Claesson.

– Jag tror att vi tillsammans måste formulera och gestalta en kristen teologi och andlighet som är dialogisk, mångstämmig, dialektisk, parodoxal, helhetstänkande, samverkande och aktivistisk, och som är inkluderande mot varandra och naturen, säger han. Jag tror att vi också måste formulera och gestalta denna teologi och andlighet kontextuellt, in i samhälleliga och kulturella berättelser, kosmologier och världsbilder. Där kan vetenskap, kultur och religion bidra. Kristendomens bidrag där är bland annat är att peka mot, och gestalta, att livet är heligt och jorden levande och har ett egenvärde.

Han berättar om förvaltarskapstanken, som egentligen bygger på en intim och ansvars­full relation mellan Gud, människa och natur i den

BESÖK

SIGTUNASTIFTELSENS BIBLIOTEK

– Varmt välkomna hit till Sigtunastiftelsen! säger

Anders Claesson. Vi har

kristna traditionen, men som också har kritiserats för att den historiskt har gett rum för en överhöghet och ett utnyttjande av naturen.

– Ekoteologin är mycket en respons på det, säger han.

öppet alla vardagar. All

media, utom vissa specialsamlingar, är till utlåning.

Vi erbjuder fjärrlåne­

service från hela Norden, och vi lånar också ut till

fjärrlånebibliotek i hela Norden. Det finns goda studiemöjligheter med

studierum, studieplatser

med Mälarutsikt, wifi och ekologiskt espressokaffe!

Om man vill kan man boka rum på Sigtunastiftelsen, äta på restaurangen här

och stanna i ett par dagar

för att studera och vila.

nya berättelser Anders Claesson talar om berättelser: – Jag tror att den här förändringen av vår världsbild och av de kulturella berättelserna om människans och jordens villkor idag är nödvändig om vi succesivt ska kunna ställa om vårt samhälle för att möta de stora sociala och miljömässiga utmaningar vi står mitt i.

Det rör framförallt övergripande berättelser som kan formuleras och gestaltas på olika nivåer, förklarar han, och som dialektiskt får konsekvenser för samhälle och politik, kultur och natur – inom ramen för den sekulära staten.

– Det är nog helt enkelt så att den modernistiska tillväxtberättelsen, som har ekonomisk vinstmaximering med oändlig materiell tillväxt och oändliga naturtillgångar som sina bärande element, inte kan hantera de här frågorna. Vi behöver nya, hållbara samhällsberättelser och kulturberättelser, där också tillväxtbegreppet ges ett hållbart innehåll, berättelser om människors, livets och jordens villkor.

tvärvetenskapligt tänkande Genom sitt arbete med specialsamlingen har Anders Claesson följt bokutgivningen i ämnet i drygt tio år och dessutom läst tidskrifter. En del tips har han också fått genom att studenter och akademiker som kommer för att använda biblioteket har frågat efter böcker.

– I spåren av miljökriserna och samhälls­ kriserna föds det nya berättelser idag, säger

n r 4

2019

uppdrag mission

33

reportage Läsning för framtiden

FYRA BOKTIPS FRÅN

ANDERS CLAESSON,

SIGTUNASTIFTELSENS BIBLIOTEKARIE

”Som fjärde viktiga

”Först måste jag

läsning

nämna Shalom

måste jag

Jord av Harry

nämna den

Månsus, och

de böcker som

amerikanska ekofeminist-

den. De har ett

Ruether, som i bland annat i

teologen Rosemary Radford

han skrev efter

Gaia and God utifrån en his-

profetiskt, skapelseteolo-

torisk bakgrund tydliggjorde

giskt och personligt och nära

för mig hur den patriarkala

tilltal. Jag var och är mycket

kulturkontexten har präglat

inspirerad av Harry Månsus

kristendomen och övriga

miljömässiga och sociala

världsreligioner, och hur det

vision för kyrkan.”

i sin tur präglat kristendo-

mens och övriga religioners

”Viktig blev

historiskt problematiska syn

sedan Gunnar

på kvinnan, kroppen, skapel-

Edmans natur­

sen, naturen.”

lyriska och mys-

tika skapelse­ teologiska

Rosengården.

BILD: SIGTUNASTIFTELSEN

FLER TEOLOGER ATT LÄSA

utläggningar

Anders Claesson bjuder

– som i Den stora bejakelsen

på en rad författarnamn –

eller i den fina diktsamlingen

böcker av bland annat dessa

Charis – med Kristus-

författare finns att utforska i

mönstret inristat i skapelsen,

Sigtunastiftelsens bibliotek:

i medmänniskan, i björken.”

”Nästa viktiga

Thomas Merton

den kreativa,

Richard Rohr

Wendell Berry

läsning var

Sallie MacFague

amerikanska

William T. Cavanaugh

befrielse- och

Cathrine Keller

feministteolo-

gen Matthew Fox. Han lyfte

John O’Donohue

bland annat i Original Bless­

Stefan Edman

ing tydligt in den mystika

Gustaf Wingren

grunden – creation spirituali-

Olov Hartman

ty – för ett bredare engage-

Elisabet Hermodsson

mang i hela skapelsen, där

Harry Månsus

de teologiska och andliga

Per Larsson

gränserna mellan kyrka,

Sigurd Bergmann

samhälle, kultur och skapelse,

natur, kropp blev mindre exkluderande för mig.”

34

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

han. Så är det i akademin, det civila samhället och de kristna och övriga religiösa traditionerna. Inom akademin har det uppstått öppningar för ett tvärvetenskapligt tänkande där humaniora får en viktigare roll.

Som ett exempel nämner han Environmen­ tal Humanism, ett ämnesområde som Sig­tuna­stiftelsen har engagerat sig i via forsk­nings­­ samverkan med Nordic Network for Interdisciplinary Environmental Studies, nies. Ett annat är cemus, den student­drivna miljö­ institutionen på Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet.

– Vårt samarbete med cemus har genererat fyra internationella konferenser under namnet Climate Existence, där det konstnärliga språket har haft en framträdande roll.

Anna-Karin Hammar Ett programinslag i Climate Existence-konferensen.

BILD: SIGTUNASTIFTELSEN

Annika Spalde Sven Hillert

växande rörelse Ett annat samarbete, som har utmynnat i två internationella konferenser – den senaste i maj i år – är med det Naturens Rättigheter eller End Ecocide.

– Det är en mer aktivistisk rörelse som arbetar för att upprätta ett juridiskt ramverk där naturen själv ges rättigheter, berättar Anders Claesson. Med ett sådant skulle vi röra oss från en antropocentrisk till en ekocentrisk etik, och det skapar helt nya förutsättningar både för vår relation till naturen och för sätt att bygga kultur och samhälle på naturens och människans villkor. Det här är en växande rörelse, och jag tror att den kristna kyrkan kan hitta en spännande dialog och samverkan med den.

Han förklarar att End Ecocide-rörelsens natursyn är inspirerad av ursprungsbefolkningarnas syn på naturen som helig. En katolsk präst och kulturhistoriker, Thomas Berry, är också en viktig inspiratör, och en annan är Teilhard de Chardin. I påve Franciskus miljö­ encyklika från 2015 finns samma tanke om naturens inneboende värde.

– I civilsamhället växer det också fram folkrörelseberättelser – till exempel i den världsvida Transition Town eller Localization-rörelsen, säger Anders Claesson. Sigtunastiftelsen samverkar med dem. De nya berättelserna är inte den stora modernistiska världsförklarande berättelsen, eller den samhällsförklarande. I vår postmoderna och postsekulära tid har vi flera mer eller mindre provisoriska berättelser på olika nivåer.

tidigt och nutida Och vad finns det att läsa för den som vill för­djupa sig i detta genom teologin?

– Den kristna traditionen har ju många fina företrädare som sedan 1970-talet har formulerat sin ekoteologiska respons på miljökrisen.

Thomas Berry är en av pionjärerna, och Mary Evelyn Tucker för hans ekoteologi vidare. Men redan i fornkyrkan och inte minst i kristkeltisk teologi fanns det ju teologer som formulerade en mer inkluderande syn på naturen. Och ur ekoteologisk synvinkel blir två medeltida teologer och personligheter, Hildegard av Bingen och Franciskus av Assisi, mer och mer uppmärksammade idag. n

n r 4

2019

uppdrag mission

35

reportage

reportage

Andlig mångfald, biologisk mångfald Minet Park i London har blivit grön igen REPORTAGE AGNETA HANSSON OCH ANNA BRAW

Det första Dave Bookless såg var en stor betongplatta och en massa skräp. Men på kartan var Minet Park grön, och nu är den det i verkligheten också. u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

Att bo i Southall var självklart för Dave Bookless och hans familj.

– Mina föräldrar var missionärer i Indien när jag föddes, och jag växte upp där, berättar han. Så jag dras till den här delen av London.

Southall är inte känt som någon attraktiv del av Storbritanniens huvudstad – Dave Bookless och hans familj hör till en minoritet här med sina flera generationer av europeiska anfäder.

– Det man ser mest här är att ”alla” kommer från Indien, men det som inte syns så mycket är att en del har bott här mycket länge och andra är mer eller mindre nyanlända. Familjen är viktig här, och många bor trångt.

Southall sägs också vara den enda järnvägsstationen i Storbritannien med namnet på både engelska och punjabi på skyltarna.

Här har Dave Bookless varit deltidspräst i en anglikansk församling de senaste åren sam­tidigt som han har lett arbetet i den brittiska delen av den kristna miljöorganisationen A Rocha. Parallellt med de två uppgiftarna har han arbetat med en doktorsavhandling i Cambridge i ämnet biologisk mångfald och teologi.

Och det var här han gjorde en upptäckt när han letade efter en ny promenadrunda att gå med sin hund.

■■■

hundpromenad – Det var faktiskt så att jag tittade på en karta i hopp om att upptäcka något grönt, säger han.

Jag insåg att det fanns en jättestor grönyta som

jag aldrig hade hört talas om här i Southall, och jag undrade vad det var. Det är ju så trångt överallt här annars.

Han satte på hunden kopplet och gick dit.

– Det första jag såg var den här parkeringsplatsen, säger han och visar en stor betong­ platta. Det var enormt skräpigt här, och jag fick reda på att det var ett slags bakluckeloppis med elektronik här vissa dagar, att mycket antagligen var stöldgods, och att försäljarna ofta lämnade det som de inte kunde sälja efter sig på marken.

Utmed kanterna låg det tomma flaskor och spår av drogmissbruk. Och längre in i grönområdet fanns det bilvrak och enormt mycket sopor.

Det visade sig att det som på kartan såg ut att vara en park var tänkt som en park – en rik familj, Minets, hade ägt den länge och lämnat ansvaret till Borough of Hillingdon – men att ingen hade brytt sig om den på länge och att den i praktiken fungerade som en extra farlig och helt oreglerad soptipp.

”vad gör ni med jorden?”

Dave Bookless hade studerat historia och religionspedagogik med inriktning på grupper där flera religioner finns representerade (Multifaith Religious Education), och sedan arbetat med att undervisa om kristendom som världsreligion på Bradford’s Interfaith Education Centre, innan han blev präst.

n r 4

2019

uppdrag mission

37

reportage Andlig mångfald, biologisk mångfald

reportage Andlig mångfald, biologisk mångfald

A ROCHA UK

MINET PARK

Minet Country Park eller Minet Park öppnades för

allmänheten 2003 efter några års arbete med röjning

A Rocha UK är den

brittiska grenen av den internationella kristna

miljö­organisationen

och landskapsarkitektur. I parken finns ett besökscenter

A Rocha, som började med

gångbanor, och på olika platser finns picknickplatser.

i Portugal (A Rocha betyder

med klassrum, kök och toaletter, runtom i parken finns

ett fågelskådningsreservat

A Rocha-medlemmar rapporterar vad de ser av växter,

”klippan”). Medlemmar

Minet Country Park är en så kallad Green Flag

praktiska, långsiktiga natur­

lokalbefolkningen att ”utforska miraklen i Guds

finns Minet Park och Wolf

insekter, fåglar och däggdjur i parken och dess närhet.

site, och A Rocha UK arbetar nu för att uppmuntra skapelse och upptäcka mer av naturens

skönhet”, står det på A Rocha UK:s webbplats.

och anställda arbetar med

vårds­projekt – i London

Fields – och dessutom bland annat med att låta skolbarn

uppleva naturen och delta i naturvårdsarbete.

DAVE BOOKLESS

Samma vecka som den här intervjun gjordes, i maj

Men det var en semester som gjorde att han blev miljöteolog.

– Vi hade varit på en vacker ö med familjen, och när vi skulle lämna stugan som vi hade hyrt städade vi, och så skulle vi slänga soporna. Jag hade inte sett några soptunnor, så jag frågade var de var. Någon pekade: ”Gå ditåt så ser du.”

Jag gick, och kom fram till ett stup, och tittade ner. Och det var som om jag hörde Gud säga: ”Vad håller ni på med? Vad gör ni med jorden?”

Den vackra öns sopstrand blev starten på Dave Bookless och hans familjs engagemang för praktiskt miljöarbete och för att visa på banden mellan den kristna tron och ansvaret för skapelsen.

2018, disputerade Dave

Bookless på sin avhandling

i ämnet biologisk mångfald och teologi i Cambridge.

Han har tidigare skrivit

två böcker som har getts ut på Inter Varsity Press i

England och översatts till

flera språk: Planetwise och

God Doesn’t Do Waste. Han

är deltidspräst i anglikanska

kyrkan och arbetar sedan många år också för

A Rocha UK.

fotbollsstadion i kullarna Hundpromenaden många år senare var bara tänkt som just en hundpromenad, men när Dave Bookless började utforska familjen Minets obebyggda landområde såg han framför sig något som inte syntes där just då.

– Det är ju gott om plats här, och Southallborna behövde en plats för picknick, för alla åldrar, för barnvagnar och löpträning och promenader …

A Rocha UK lyckades komma i kontakt med rätt tjänstemän och politiker i Borough of Hillingdon för att kunna föreslå ett samarbete, och snart kunde Dave Bookless och hans medarbetare bjuda in företrädare för alla religiösa grupper i stadsdelen till möten där de gemensamt planerade för städningsdagar och manifestationer.

– Det finns en lag här i Storbritannien som gör det möjligt för den som har rivit en byggnad att ge bort rivningsmaterialet gratis mot att den som tar hand om det forslar bort det, berättar han. Villkoret är förstås att det inte får vara giftigt eller farligt på något annat sätt.

Det här var när gamla Wembley revs, och vi hade kontakt med några som kände till den lagen och såg potentialen i det materialet. Så vi fick hit det och byggde stabila kullar av det, och sedan täckte vi dem med jord och sådde gräs och blommor.

rötter behövs När Dave Bookless visar runt i Minet Park nu är det en etablerad stadsdelspark där människor lever en del av sin vardag och sina helger.

Det händer fortfarande att en del lämnar sopor efter sig utmed gångvägarna och i gräset, och Dave Bookless berättar om skräpplockningsdagar när några representanter för var och en av de större religiösa grupperna i området har hämtat handskar och sopsäckar och parken har blivit fin igen genom en informell skräp­ plockningstävling.

– Polisen här har också haft ett lag! säger han. Det har varit väldigt trevliga dagar.

Men den stora effekten, som en del besökare är helt omedvetna om och som A Rocha UK försöker berätta om med hjälp av informations­ skyltar, är att människorna i Southall nu är en del av en mycket större biologisk mångfald.

Där det tidigare mest växte sly finns det många olika sorters träd, blommor, örter och buskar (trots att det ser helt naturligt ut kräver det en del underhållsarbete av A Rocha UK och deras vänner). Och tack vare det som växer söker sig många fåglar, däggdjur, grodor och insekter till parken.

– Eftersom jag själv är född i ett annat land har jag haft anledning att fundera mycket på människans behov av rötter, säger Dave Bookless. Det finns så många människor som känner sig rotlösa.

Så visar han ett träd som just har börjat blomma. ■

n r 4

2019

uppdrag mission

39

betraktelse

Lupptäcktsfärd – en form av pilgrimsvandring

LOTTE MÖLLER

och lättläst. Med sina 51 sidor

CHRISTINA BYSTRÖM, MAJA BERGQVIST OCH CECILIA LINDSKOG NÄR VI FÅR ORDET

LINDSKOG FÖRLAG 2019

liserade, och inte just mer än siffror”.

strof, och en man och hans son för-

människorna i boken är värda att jag

snarare än strukturellt förtryck. Vil-

kontinent för att kanske hitta mat,

livssituation. Över min livssituation.

då? Många försök att lyfta fram

inbjuder den till sträckläsning, men

tar mig tid att reflektera över deras Denna bok är en liten pärla.

ken roll har den profetiska diakonin orättvisor faller på att de möter det

familj, kärlek och drömmar

När vi får ordet går till organisationen

senmoderna samhället.

och livnär sig till största delen på att

bedriver läxhjälp i byn Maxenau

på praktiskt profetiskt arbete.

där jag bor. Hon är min vän, och hon

SOLVEIG BERNSTRÖM,

påverkansarbetet ser ut och positiva

Valentina är rom från Rumänien

tigga utanför matbutiken i staden har lärt mig att vi människor har

så mycket gemensamt, även om vi lever under olika förhållanden.

I boken När vi får ordet får vi

Överskottet av försäljningen av

Coloboratie Lund-Maxenau som

i Rumänien. ■

KYRKOKÖRS­MEDLEM OCH FRIVILLIGMEDARBETARE I ASKERSUNDS FÖRSAMLING

möta tjugoen romer som berättar om familj, kärlek och drömmar.

Jag blir starkt berörd av att

läsa om Maradona som beskriver

sin kärlek till havet. Tack vare ett

POLITISK OCH PROFETISK DIAKONI – OLIKA PERSPEKTIV PÅ KYRKANS RÖSTBÄRANDE ROLL I SAMHÄLLET ARGUMENT FÖRLAG 2019

är havet en outsinlig källa till glädje.

vilken är diakonins roll?

del av Danielas storas intresse för

överblick över diakonins bakgrund

Längre fram i boken tar jag

matlagning. Hennes mammas

förmåga att ”laga goda soppor av ingenting” har inspirerat Daniela,

vars dröm är att få arbeta som kock.

Jag blir nästan tårögd över

Marinelas kärlekshistoria. Hon blev

och texten på den andra. Det

gör att boken är njutbar för ögat

sitt profetiska uppdrag på sätt som verkligen förändrat villkoren för de

till exempel på diakon- och präst­

utbildningarna, passar hennes bok

utmärkt som grund och inspiration.

Precis som profeterna, och Jesu

av ökande klyftor. Jesajas uppma-

ljuder, som Evelyn Miranda-Feliciano

skriver citerad i boken, starkare än någonsin ”i vår tid då orätten är

globaliserad och institutionaliserad, då de fattiga är ännu mer margina-

söker ta sig fram över en nästan öde vänligt sinnade medmänniskor och ett levande samhälle någonstans.

I Christopher Nolans film Inter­

stellar (2014), som också har förvandlats till roman, pågår klimatkatastro-

fen för fullt: det går bara att odla ett fåtal grödor, och människors lungor förstörs av damm som yr överallt.

Det är två av många framtids­

scenarion i filmer och romaner

efter millennieskiftet. Kanske ett

ämne för församlingens bokcirkel,

mest marginaliserade.

samtalsgrupper eller filmcirkel?

väldigt viktig bok om varför kyrkan

interaktioner

måste agera profetiskt. Anna Ardin lyckas med att på ett översiktligt och lättfattligt sätt beskriva så

Den självklara titeln Binas historia

var redan upptagen – norska Maja

svenska 2016 och blev mycket

En lång rad författare kommer till

just binas och människornas

ickevåld och kyrkliga styrdokument.

uppmärksammad – men det är gemensamma historia som

korta bidrag till texten, utan att det

Lotte Möller skriver i boken Bin

istället inspirerar de mig till att vilja

Undertiteln är lång och innehållsrik:

läsa mer. ■

LINUS HERMANSSON, DIAKON I ANGEREDS FÖRSAMLING

framtidsscenarion

Cormac McCarthys roman Vägen

utkom 2006 och blev film i regi

av John Hillcoat och med Viggo

och människor (Norstedts 2019).

Om bin och biskötare i religion,

revolution och evolution samt många andra bisaker. Hon börjar i antiken och fortsätter fram till dagens

biodlarsammanhang och skriver

idéhistoria (Vad har det funnits för

teorier om vad vi kan lära oss av

bina?) och många personporträtt

på vägen, bland annat ett av broder

Mortensen och Kodi Smit-McPhee

Adam, en benediktinmunk som

sig i Nordamerika efter en stor kata-

hamnade i konflikt med sin abbot.

i huvudrollerna 2009. Den utspelar

arbetade med Buckfastbin och som

■ u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

Ett björklöv i min kupade hand En grön oblat för mig utgiven Vi lägger oss på rygg en stund i gräset och tänker på hur Livet manifesteras på så många sätt runt omkring oss. Och kanske blir ängen en ”thin place”, en plats där det, enligt keltisk tradition, är närmare till himlen. ■ TEXT OCH BILD KARL GUSTAV RÅSMARK

Lundes stora roman kom ut på

breda ämnen som befrielseteologi,

blir vare sig ytligt eller spretigt –

ning att ingripa mot orättfärdighet

med ett foto i närbild på ena sidan

exempel på hur kyrkan har omsatt

och dess olika tanketraditioner. För

den som är ny i frågeställningarna,

i hennes liv. Trots att hon förstår att Varje berättelse får ett uppslag,

Boken saknar fördjupning i hur det

tals, antingen citerade eller genom

samtida, lever vi i en tid som präglas

det aldrig kan bli de två.

Något jag saknar är mer exempel

Anna Ardin lyckas presentera en

förälskad i Gabi redan som tolvåring.

Han var och är fortfarande mannen

välorganiserade och byråkratiserade

Men detta är en gedigen och

ANNA ARDIN

sommarjobb på en restaurang vid

kusten lärde han sig simma, och nu

40

Problem ses som individuella brister

innebära att göra en på-äng-promenad, sakta, med alla sinnen öppna. Se, lyssna, känn och smaka!

Att gå på lupptäcktsfärd är att upptäcka det stora i det lilla, att med luppen och förstoringsglasets hjälp se saker som man annars oftast missar och går förbi.

Utgångspunkten är att Gud kommunicerar med oss i skapelsen. Naturen kan ses som ett gränssnitt (interface) – en översättning som vi kan förstå och som kan lära oss något om Livets Gud. Det är i honom som vi lever, rör oss och är till.

Lupptäcksfärden har mycket gemensamt med så kallade skapelsevandringar, men fokus ligger mer på det lilla, och det vi upptäcker får tala för sig självt. f ö r m i g k a n p i lg r i m sva n d r i n g

vi lupptäcker ■ hushumlan med dess orange-svartvita ”streckkod”. Hur den värmer upp en tidig morgon för att kunna ge sig ut tidigare än de flesta andra insekter.

■ ormbunksbladens fantastiska fraktalmönster.

■ att nässelhåren på undersidan av en brännässla är vackra i motljus.

■ tordyvelns metallic-undersida.

■ månlandskapet hos en skorplav.

■ att gräset blommar och att blommans detaljer är oerhört vackra och funktionella.

■ att ett enkelt björklöv har mycket att säga:

n r 4

2019

uppdrag mission

stipendierapport

stipendierapport

stipendierapport Livsvilja och glädje

TEXT OCH BILD ULF BOSTRÖM

Livsvilja och glädje

Singing People-utbytet har tagit sitt femtonde steg

”Det vi upplever borde alla få uppleva. Då skulle det bli en god värld”, skriver en av niomannagruppen Singing Peoples med­ lemmar i dagboken från Kapstaden. i början av mars landar vi, Emmanuel Kunda, Ulf Boström, Linnea Landström, Åsa Lindström, Martina Lundberg, Sanna Källman, Sten Källman och Jonatan Lundberg, i Kapstaden. I Sverige är vi allihop sångare men var för sig också rörmokare, filmare, projektledare, musikstuderande, körledare, musiker och pedagoger. Flera av oss bor i Luleå, men vi har också medlemmar i Örebro, Lycksele, Göteborg och Östersund.

Tillsammans är vi sånggruppen Singing People, och vi har kommit för att delta i en tio dagar lång festival med sången i fokus. två oceaner att välja mellan Vi rör oss mellan armod och överflöd på bara några minuter. Sydafrika kallas för regnbågsnationen och Kapstaden för dess moderstad.

Svindlande skön ligger hon i en dalkittel vid Atlantens kust under det tusen meter höga Taffelbergets karaktäristiska bordsskiva, dukat till utsiktsfest för alla som har råd.

Vi har råd, vi är européer på besök, och vi skulle kunna tillbringa våra dagar i ett turist­ paradis med två oceaner att välja mellan, med fantastisk mat och underbart goda viner.

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

Men det är inte därför vi är här. Vi är ute efter den verkliga skatten: att få möta så många som möjligt av alla de fantastiska människor som bor här och ta vara på möjligheten att sjunga tillsammans med dem.

ett femtontal besök Sydafrika var det första land som föreningen Singing People Together i Norrbotten började samarbeta med, och vi har fortfarande starka relationer med skolor och körer här. Redan 2005 påbörjades ett utbyte mellan Luleå Kultur­gymnasium och tre skolor i Kapstaden: Injongo Primary School och Joe Slowo Secondary School, som båda ligger i Khayelitsha, och Cedar Secondary School i Mitchells Plain.

Sedan dess har Luleå Kulturgymnasium och festivalen Singing People Together hjälpts åt att hålla utbytet levande. Fram till idag har ett femtontal besök och svarsbesök genomförts.

Resan som vår grupp gör är ett svarsbesök – en ungdomskör från Kapstaden deltog i Sing­ ing People Togethers internationella körfestival i Luleå och Norrbotten 2016. Hösten 2018 fick vår förening en inbjudan från Injongo Primary School, som ville genomföra en körfestival i Cape Town i Singing People Togethers anda.

Körledare Monica Åslund samlade oss till en kör med namnet Singing People, bestående av nio körsångare, pedagoger och musikanter som alla har varit delaktiga i föreningens aktiviter. Vi är mellan 24 och 68 år, och vi träffades första gången i augusti 2017 i Luleå. Senare på hösten hade vi en repetitionshelg i Stockholm, och i januari 2019 träffades vi för ytterligare en helg tillsammans. Båda helgerna avslutades med spontana konserter inför en mindre publik.

På kort tid repeterade vi in en repertoar för resan: svenska, haitiska och afrikanska sånger.

n r 4

2019

uppdrag mission

43

stipendierapport Livsvilja och glädje

Vi sökte hjälp med finansieringen av vårt deltagande i festivalen hos Lunds missionssällskap, Konstnärsnämnden, Sensus studieförbund och Luleå Domkyrkoförsamling.

kör utan ledare Den morgon när vi ska resa meddelar vår körledare Monica Åslund att hon har drabbats av vinterkräksjukan under natten. Sorg och bestörtning. Vi är ledsna för Monicas skull och oroliga för hur vi ska klara oss utan henne – det är ju hon som varit i Sydafrika mest och har de flesta kontakterna.

Vi pratar mycket om det, inser att vi är en mycket resursstark grupp också utan Monica och tröstar oss med att hon får vila någon dag och komma efter senare. Det ska visa sig att det inte går och att vi verkligen klarar oss, trots att vi och våra värdar saknar henne.

I Kapstaden välkomnas vi av representanter från de tre skolor som vi kommer att besöka i första hand: Injongo, Joe Slovo och Cedar. Cedar har ordnat en buss och en chaufför, Ernest, som är med oss hela veckan. Otroligt generöst, men också nödvändigt. Kriminaliteten är hög i de områden vi kommer att röra oss i, och vi har inte kunskap nog för att kunna skydda oss i alla lägen. Det har däremot våra värdar, som kommer att göra allt som står i deras makt för att ingenting ska hända oss. dans i tystnad Den första morgonen åker vi genom ett enormt township med oändliga rader av plåtskjul. Här sägs det bo omkring en miljon människor – ingen vet exakt.

Idag besöker vi mellanstadieskolan Injongo. Musikläraren Mandla Kala tar emot oss,

44

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

stipendierapport Livsvilja och glädje

och barnen välkomnar oss med sång som går rakt in i hjärtat. De börjar med att sjunga en traditionell sång som handlar om att alla som ska vara här är inte här. Det är en sång till Monica.

Sedan följer sånger, danser och teater. En grupp ska dansa för oss, men läraren har glömt den inspelade musiken hemma. Det hindrar inte barnen: de framför sin dans under tystnad, synkront och rytmiskt med perfekt timing. Det blir en magisk stund.

En pojke kommer fram och håller en mono­ log. Hans röst och blick är intensiv. Han låter arg och talar hela tiden xhosa, så vi förstår inte vad han säger. Sedan avslutar han med en fnysning, vänder oss ryggen och går. Efteråt får vi veta att det var ett välkomsttal!

Sedan börjar en workshop som håller på långt in på eftermiddagen. Vi lär ut den gamla folksången ”Fin är du”, trallen ”Här är vi” och några haitiska sånger. De lär oss några av de sånger de har sjungit för oss. Det är en stund av glädje för oss alla.

Vi avslutar med att Emmanuel Kunda leder ”Family”, en sydafrikansk poplåt som är oerhört populär.

varma hjärtan Nästa dag åker vi till Jose Slovo Secondary School för att möta elever och lärare. Här finns en kör och en tidigare körledare, Xolisa Mkonjeni, som har varit på vår festival och som talar varmt om utbytet med Sverige. ”Sverige är ett kallt land, fyllt med människor med varma hjärtan”, säger han.

Vi får träffa kören, ett fyrtiotal ungdomar som sjunger för oss så att vi nästan tappar fotfästet. Deras röster är så starka, så rytmiska, så samsjungna. De har haft fina framgångar

nationellt i körtävlingar det senaste året, får ”Ni vet att man säger att svarta inte kan ha vita vi veta. Inte konstigt. vänner, men jag är kan säga med stolthet att Lärare på skolan bjuder oss på föredrag de här människorna är mina vänner. Lyssna om apartheid och en gemensam måltid på en på dem! De är fulla av kärlek.” grillbar.

Vi gör också ett besök på Philani, som Vi har kommit överens om att skriva dagbok ligger i Khayelitsha. Det är ett centrum för under resan, och på kvällen den andra dagen Mentor Mothers, mentormammor, som hjälper mammor i området och utbildar dem i skriver en av oss: ”Det vi får uppleva borde alla få uppleva. Då skulle det bli en god värld.” späd­barnshälsa, och det startades av Ingrid Leroux, en svensk läkare, med stöd av bland annat Svenska kyrkan. Vi sjunger för de kvin”lyssna på dem” nor som jobbar med det hantverk som sedan En dag får två av oss skjuts med en lärare säljs i Philanis butik. Kvinnorna sjunger också som är muslim med malaysisk bakgrund. Hon för oss med sina självklara, kraftfulla röster. tar med oss till Bo Kap, den berömda gatan med de färgglada husen. Där bor hennes moster, som bjuder in oss och berättar historien strukturerna lever kvar Under våra dagar i och runt Kapstaden möter om den malaysiska muslimska kolonin: hur vi många som inte har råd som vi. Vi möter malaysier blev tagna som slavar av boerna människor som har bott i staden hela livet men på 1700-talet och förda till Kapstaden. Idag som aldrig har varit på Taffelberget, på Cape hotas området av gentrifiering eftersom husen Point eller ens på Robben Island där Nelson är väldigt eftertraktade.

Mandela satt 18 av sina 27 frihetsberövade år.

Vår vän Xolisa Mkonjenis nya skola ligger De som inte har råd bor oftast i stora town­ i en stadsdel som heter Kraaifontein (kraai ships som Khayelitsha, Guguletu och Langa. betyder kråka på afrikaans). Här bor enligt Det är platser som domineras av fattiga kåkden sydafrikanska statistiken 43 procent svarta, 40 procent färgade och 14 procent vita städer av strövirke och korrugerad plåt, och – det är alltså en lite mer blandad stadsdel. bland de vuxna där är över hälften arbetslösa.

Skolan heter Hector Pietersen school. Hector Det har gått 25 år sedan befrielsen, och vi sköts av polisen i Soweto 1976 när studenter anar tecken på att saker och ting förändras, men protesterade mot tvångsundervisning på förändringens vind är svag som en sommarbris. afrikaans. Han var 12 år.

Apartheid som politiskt system är avskaffat, Assisterande rektorn tar emot oss och be- men strukturerna lever kvar. Fortfarande lever rättar om skolan. Elevkårens unge ordföran- ”de svarta” för sig, ”de färgade” för sig och ”de de håller ett tal. Han talar om elevernas och vita” för sig. skolans uppgift: att hedra Hector Pietersen Det är i Kapstadens townships vi finner genom att föra hans talan vidare och ta sig vår skatt. Det är här vi möter en livsvilja och själva på allvar. glädje som kryper in under skinnet. n Sedan besöker vi Xolisas underbara klass på 30 elever. Xolisa presenterar oss:

n r 4

2019

uppdrag mission

45

BILD: MAGNUS ARONSON, ARKIVBILDER

BILD: FRYSHUSET

KUNSKAPSUTBYTEN

VILL DU PRENUMERERA PÅ

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONS-

med fyra noder:

Tidskriften kommer ut fem gånger

Lunds Missionssällskap delar varje

centrum för studiet av mötet mellan

temanummer under sommaren).

men också till teologisk utbildning

200 kronor inom Sverige, 300 kronor

sesidigt utbytesprogram mellan kyr-

arbeten, dialog och arbete för fred

Sydostasien.

i övriga världen. Skriv till pren@

Sällskapet ger också stipendier till

skap. Lunds Missionssällskap har

The Desmond Tutu Chair vid Univer-

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE

LMS grundades 1845 och är Sveriges

äldsta missionssällskap. De första

svenska missionärerna i Indien och Kina kunde resa ut på uppdrag av

sällskapet. Missionsarbetet har

utvecklats och innebär idag sam­

och ickevåld i en världsvid gemen-

Positiva barndomsminnen INTERVJU ANNA BRAW

mammor och barn var med då. Vi har haft animationsworkshop, påskpys-

sel, konstvandring på Malmö Konst-

hall … och i maj ordnade vi två bussar

ATT DELA UT STIPENDIER FÖR RESOR OCH PROJEKT SOM GENOMFÖRS HÄR HEMMA ELLER UTOMLANDS HÖR TILL LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS MEST

SYNLIGA VERKSAMHETER .

Aida Al Akrawi, du är verksamhets­ ansvarig på Barn till ensamma mammor Syd – vad gör ni?

Jag började arbeta som verksam­

ge dem möjlighet att ha roligt till­

sammans. De får dela en upplevelse, och de kan minnas, skratta tillsam-

mans och prata om den framöver.

På våra träffar leker barnen med

varandra och med alla volontärer.

På det sättet får de möjlighet att

bli sedda och bekräftade av andra

vuxna än sin mamma. Mammorna i sin tur får lite avlastning och

hetansvarig här i februari förra

kan koppla av, umgås och utbyta

stöttar ensamma mammor och de-

befinner sig i en liknande situation.

positiva barndomsminnen i form av

Kan du ge några exempel på era

året. Vi är en del av Fryshuset, och vi ras barn genom att erbjuda barnen upplevelser. Det är en förebyggan-

erfarenheter med mammor som

aktiviteter?

som körde till Skånes Djurpark där vi tittade på alla djur, åt grillad lunch

Hur når ni de familjer som skulle

De här barnens och mammornas

vardag präglas ofta av oro, stress

och avsaknad av pengar. Vi försöker

mammor och barn. Under Barn- och

ungdomsfilmfestivalen i Malmö fick vi vara med på invigningen, och vi

Mammor berättar om skam och

de skäms och känner att de måste

ljuga och dölja sin situation för sina

skolkamrater.

mammor med barn. En del av

målgruppens behov för att inkludera,

är arbetslösa eller sjukskrivna.

skapa positiva barndomsminnen och

Våra medlemmar är ensamstående mammorna arbetar heltid, andra Gemensamt för alla är att de

lever med ekonomisk eller social

problematik, eller med båda delarna.

Vi arbetar ständigt för att nå ut

ravårdscentraler, barnavårdscen-

dela ut ungefär 850 vinterplagg till

inte minst i det som våra medlem-

kunna ha glädje av att vara med?

hade en baddag. Veckan efter var det en klädgivardag när vi kunde

Behoven är stora, och det märker vi

otillräcklighet. Barn berättar att

Vi vill visa vägar till möjligheter och

uppmuntra barnen att ta del av det

medlemmar med?

Malmö FF spelade mot Dalkurd.

firade vi genom att gå och se när

till fler, och det gör vi bland annat ge-

som samhället erbjuder dem.

Vad kan ni stötta era

mar berättar för oss om sin vardag.

Ja, i februari var vi på Hylliebadet

med 20 mammor och 35 barn och

medlemmar på ett bra sätt.

och fikade tillsammans. Mors dag

de insats som är bra för både den

enskilde individen och samhället.

att vi kan hålla kontakten med våra

nom att kontinuerligt besöka möd-

traler, kvinnojourer, öppna förskolor,

socialtjänsten, flyktingboenden

och Familjens Hus. 2017 startade vi

ett nytt medlemsregister som har effektiviserat vårt arbete och gör

Vi försöker hela tiden lyssna till

öppna dörrar till ett innanförskap,

arbeta för ett socialt hållbart Malmö.

Vi ser vinsten med vår förebyggande

verksamhet på lång sikt, för vi hoppas

att de barn som vi möter inte kom-

mer att hamna i destruktiva miljöer

u p p d r a g m i s s i o n n r 4

2019

kristen tradition och kinesisk kultur, för de många minoritetskyrkorna i

I Kapstaden finansierar sällskapet

sity of Western Cape.

ett nära samarbete med Svenska

I Jerusalem ges stöd till Svenska

kyrkans internationella arbete,

kor och ekumeniska organisationer.

vissa projekt, till studier och till tryck-

ning av skrifter. Ansökan ska vara

väl förberedd, ingå i en lång­siktig

VILL DU MEDARBETA?

teologi.

Mission på något annat sätt? Hör av

avkastningen på de gåvor som har

med inriktning på dialog och ökad

I Malmö stöder sällskapet projekt

grupper vars resa är en del av ett öm-

uppdragmission.se!

ekumeniskt.

Lunds Missionssällskap förvaltar

ungdomar under utbildning och

inom övriga Europa och 350 kronor

Vill du recensera en bok, göra en

med religionsdialog och religions­

år ut resestipendier till i första hand

En helårsprenumeration kostar

teologiska institutet och dess arbete

hedersordförande. Sällskapet verkar

SÄLLSKAPS STIPENDIER

om året (inklusive ett tjockare

och biskopen i Lunds stift är dess

informations- eller utbildnings­

verksamhet och innehålla en realis-

intervju eller bidra till Uppdrag

tisk budget för genomförandet.

dig till red@uppdragmission.se!

sionssällskaps ansökningsportal,

Ansökan görs via Lunds Mis-

www.lundsmissionssallskap.se/

testamenterats till sällskapet, och

förståelse mellan olika religiösa

stipendier. Ansökningsportalen

projektbidrag ut till sökande från

islam och kristendom.

15 april–15 maj, 15 juli–15 augusti

VILL DU BLI MEDLEM?

enligt anvisningarna och skicka

skap, LMS, får du tidskriften Uppdrag

– ett svarsmeddelande bekräftar

fyra gånger om året delas rese- och hela landet. Antalet sökande har ökat markant under de senaste

tio åren.

traditioner, framför allt judendom,

är öppen 15 januari–15 februari,

samt 15 oktober–15 november.

Fyll i ansökningsformuläret

Som medlem i Lunds Missionssäll-

UNGDOMAR VIKTIGA

I första hand stöder LMS unga

människor som vill göra tjänst i den

gränser. Sällskapet ger resebidrag

per år, alternativt en engångs­

för volontärinsatser och bidrag till

projekt, studier och utgivning med

inriktning på utbildning, integration och fredsarbete, gärna i en mång-

fald av uttrycksformer, såsom musik,

att ansökan har kommit fram.

också kallad till årsmötet där ord­

förande och styrelse väljs.

möten över kultur- och religions-

det genom att trycka på ”Skicka”

Mission (5 nummer per år). Du blir

globala kyrkan med en betoning på

Svar kan förväntas inom en

månad efter att ansökningstiden

Medlemsavgiften är 50 kronor

gått ut för respektive period.

summa på 500 kronor för livslångt

DOKUMENTATION

medlemskap.

När resan eller projektet har

Skriv till styrelsen@

avslutats ska stipendiaten/

lundsmissionssallskap.se!

stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild,

konst och film.

rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission

när de växer upp och att det vi gör

och/eller på hemsidan. Skicka

tillsammans ska leda till framtidstro och tillhörighet här i Malmö. ■

en tidskrift från lunds missionssäl

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONS SÄLLSKAP • NR 3, 2018 • ÅRGÅNG 172 • 45 KR

IFT EN TIDSKR

STIPENDIATER

Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se

KVINNORS HÄLSA I VÄRLDEN

PAKISTAN GUNILLA HALLONSTEN OM ASMA JAHANG INTERVJU ELSE IR 24 BERGLUND OM PSYKOSOCIALT KRÖNIKA ANSVAR STÖD 18 ET FÖR BERÄTTE LSEN 4

46

I Hongkong ges stöd till ett

UPPDRAG MISSION?

MISSIO FRÅN LUNDS

172 • 45 KR • ÅRGÅN G • NR 4, 2018 NSSÄLL SKAP

DEMO KRATI R” R BER, JAG RÖSTA TEMANUMME MTATA: ”JAG KENNETH RK 8 ZIMBABWE BYGGER NÄTVE ER 34 ORNA SOM N GENERATION USA NUNN RATION MELLA LONDON INTEG

uppdrag uppdrag

lskap • nr 2 • 2019 • årgå ng 173

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 1 • 2019 • årgång 173

Att stötta unga

40

Kreativitet SIERRA LEONE: FÖREBILD VÄXJÖ STIFT: EFTERFRÅGAI RELIGIÖS TOLERANS 26 D KURS I UNGDOMSS INDIEN: FÄRGSTARK JÄLAVÅRD 21 SAMEXISTENS 8

KENYA: ”KYRKORNA MÅSTE TA SITT ANSVAR” 17 JERUSALEM: SKOLDAGEN BÖRJAR MED ÖPPET SAMTAL 6 HONGKONG: ”DET VIKTIGASTE ÄR ATT LYSSNA” 20

a st

nummer

text och högupplösta bilder till

u

rapport@lundsmissionssallskap.se!

27 september

n

fick också se fyra filmer – ungefär 50

Lunds Missionssällskap arbetar

ä

te

LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP

stipendiaten Positiva barndomsminnen

nnrr 4 4

2019

uppdrag mission

47

Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

VI LEVER ALLA UNDER SAMMA HIMMEL Vi har samma rättigheter.

Var med i kampen för allas rätt till ett värdigt liv.

BLI MÅNADSGIVARE! Sms:a ACT till 72905 och ge 100 kr/mån

4 2 0 1 9 48 svenskakyrkan.se/act uppdrag mission nr

Foto: Deborah Rossouw / Ikon

POSTTIDNING B