Issuu

Vi Anhöriga Från Anhörigas Riksförbund I NR 3/ 2018

ISSN 2001-7863

Anhörigas Riksförbund beviljat

90-konto

Svår situation för anhöriga

i krisens Grekland

Reportage

Den som är satt i skuld är inte fri

Ledare

Valet är över

Nu börjar det hårda arbetet

alrörelsen 2018 är över och sedan dess pågår det politiska spelet om vem som ska bilda regering. Vi har tillsammans kämpat med att lyfta anhörigfrågorna i valdebatten. I efterhand kan vi säga att vi lyckades med en: neddragningarna inom LSS och assistansersättningen. Helt orimliga insatser har plötsligt betraktats som ”normalt föräldraansvar”, vilket lett till att en redan tung och arbetsam situation blivit närmast omöjlig. Dessa berättelser har gjort oss både ledsna och arga.

på området kommer hållas. Vi behöver tillsammans med andra organisationer fortsätta att driva på för att lagstiftningen ska fortsätta att leva upp till det som var syftet när den en gång kom till.

Det positiva med detta var ändå att alla partier tog avstånd, och bedyrade att så här ska vi inte ha det i Sverige. Barn- äldre och jämställdhetsminister Lena Hallengren meddelade att översynen av LSS-lagen och assistansersättningen inte skulle innebära besparingar. Allianspartiernas företrädare var djupt upprörda över situationen.

Bollandet av kostnader mellan staten och kommunerna måste upphöra. Många faller illa mellan stolarna och skillnaderna blir stora beroende på var man bor. Det är inte acceptabelt. Sverige har råd att se till att jämlikhet och delaktighet gäller alla, oavsett bostadsort.

Hur regeringsbildningen än går, och vem som än får ansvaret för dessa frågor måste hen se till att det blir slut på dessa ingrepp i möjligheten till att leva ett självständigt liv. Det innebär förstås avlastning också för de anhöriga både i arbetsinsatser, och i känslor av oro och vanmakt. Nu ska vi inte ta för givet att alla vallöften 2

Vi Anhöriga

Det ska vara en rättighet för alla att leva ett gott liv även om man har en funktionsnedsättning. Det är förstås lika viktigt om man är barn under 12 år eller äldre över 80 år. En sådan åldersdiskriminering som utredningen varit inne på är fel och något vi kommer motarbeta med alla medel.

Ett anständigt samhälle ska inte vältra över sina kostnader och arbetsinsatser på anhöriga!

Ann-Marie Högberg Förbundsordförande

Innehåll

Vi Anhöriga 3/2018 8

Reportage Den som är satt i skuld är inte fri

15 Anhörigriksdagen 2019 Planering pågår 16 23

#anhörigriksdagen

Utblick Grekland under krisen Hanson ny europaboss Liz vald till ordförande för Eurocarers

27 Bokrecension Nästan alla dagar grät jag av Kristine Lorenzson

27 23

Vi Anhöriga, nummer 3 2018 Ansvarig utgivare: Ann-Marie Högberg ann-marie.hogberg@anhorigasriksforbund.se Chefredaktör/layout: Lars Tegermark lars.tegermark@anhorigasriksforbund.se Tryck: www.star-tryck.se Miljövänligt och klimatkompenserat papper

Vi Anhöriga ges ut av Anhörigas Riksförbund med 4 nummer per år. Tidningen finns även att läsa som pdf på www.anhorigasriksforbund.se

Anhörigas Riksförbund Härdgatan 23 432 32 Varberg

Anhörigas Riksförbund tar inte ansvar för produkter och tjänster i tidningens annonser.

Telefon vxl: 010-155 70 60

Annonser: Åsa Jansson, telefon: 070-220 71 11 Prenumenera: info@anhorigasriksforbund.se Prenumerationspris: 375:-/år

www.anhorigasriksforbund.se info@anhorigasriksforbund.se Omslagsfoto: Erik Solie

Anhörigas Riksförbund är en ideell organisation för alla som delar vårt intresse för anhörigfrågan, oavsett partipolitisk och religiös tillhörighet. Förbundet består av 5000 medlemmar i omkring 60 lokala anhörigföreningar runt om i landet.

Vi Anhöriga

Nyheter från kansliet

Anhörigas Riksförbund växer Stöd anhörigkampen! Skänk en gåva genom att göra en insättning på Anhörigas Riksförbunds nya 90-konto:

900645-3

nder det senaste året har Anhörigas Riksförbunds närvaro i sociala medier blivit allt viktigare. Facebook är vår primära plattform för opinionsbildande aktiviteter och antalet människor som upptäckt oss där och ”gillat” vår sida växer varje dag. Våra inlägg ger ofta upphov till intressanta diskussioner där många, även politiker och andra beslutsfattare, är med och delar sina upplevelser och åsikter. Det är mycket värdefullt för en rörelse som vår. Hjälp gärna till du också i det viktiga arbetet med att vara de anhörigas röst och skapa opinion! Men det är inte bara sociala

medier som vi på kansliet arbetar med för att bli mer synliga för allmänheten. I början av september medverkade vi vid två tillfällen i radio, Karlavagnen i P4 och Kropp och själ i P1. Det var i samråd med oss som de valde att göra program som fokuserade på hur det är att vara anhörig. Inslag om anhöriga i både Nyhetsmorgon i TV4 och två populära poddar, Läkarpodden och Sinnessjukt, gav ännu mer uppmärksamhet. I kölvattnet av denna publicitet för anhörigfrågan har fler än vanligt hört av sig och velat starta en anhörigförening eller ansluta sin redan befintliga förening till oss. Sedan sommaren har

Anhörigas Riksförbund Gilla Anhörigas Riksförbund på Facebook!

Ett 90-konto är en förutsättning för att organisationer ska få bedriva insamlingsverksamhet i Sverige. 4

Vi Anhöriga

Foto: Linnea Bengtsson

å var det äntligen klart. Anhörigas Riksförbund har efter en lång och mycket komplicerad ansökansprocess beviljats ett 90-konto. –Det är fantastiskt roligt. Nu kan vi äntligen ta nästa steg och utveckla insamlingen av medel för att kunna fortsätta förbättra villkoren för landets anhöriga, säger Lina Brustad, kanslichef på Anhörigas Riksförbund.

Lina Brustad

r så det knakar fyra nya föreningar tillkommit: Anhörigföreningen i Piteå, Värmdö Anhörigförening, Anhörigföreing Eksjö och Anhörigföreningen Att vara Anhörig, som har sitt säte i Göteborg. Utöver dessa står ytteligare minst fyra föreningar redo att starta. En slutsats som vi kan dra av detta är att ju mer vi syns och hörs i den offentliga debatten, desto fler ser att vi finns och vill vara med och driva vår fråga tillsammans med oss. Detta gäller såväl i det lokala arbetet som i det riksövergripande. Vi önskar de nya föreningarna och dess medlemmar varmt välkomna! Lina Brustad Lars Tegermark

Medlemmar! Skicka in era motioner till årsmötet 2019 senast den

1 januari Datum för nästa årsmöte Nu är det beslutat att nästa årsmöte kommer att genomföras den 5-6 april 2019. Kallelse samt information om var vi kommer att vara någonstans återkommer vi med lite senare i höst. Redan

nu kan ni börja skriva på era motioner. De skall vara kansliet tillhanda senast den första januari 2019. Styrelsen

har beviljats 90-konto

Samtidigt har det blivit en viktig kvalitetsstämpel för ideella organisationer som vill bedriva opinionsbildning. Svensk Insamlingskontroll heter den myndighet som hanterar tillståndsgivning och tillsyn. Innan en organisation beviljas sitt

90-konto genomför myndigheten en grundlig genomgång av organisationens ekonomi och verksamhet. –Det har varit en lång process med många blanketter och begäran om kompletteringar. Men det kommer det vara värt, säger Lina Brustad.

Anhörigs Riksförbund har sedan många år tillbaka sin huvudsakliga finansiering från Socialstyrelsen. Det nya 90-kontot är ett sätt för förbundet att bredda sin intäktsbas och bli mindre ekonomiskt sårbara. –Ett 90-konto ger oss många nya möjligheter. Framöver kommer vi kunna genomföra insamlingskampanjer och söka sponsring från större företag. Vi kommer kunna ta emot minnesgåvor och vara förmånstagare vid aktieutdelningar, förklarar Lina Brustad. Lars Tegermark Vi Anhöriga

Nyheter från kansliet

Aktiviteter under årets Årets Anhörigvecka står för dörren och med det en massa aktiviteter i anhörigföreningar runt om i landet. Från förbundets sida kommer vi genomföra en riktad kampanj till landets anhörigverksamheter ute i kommunerna. De kommer alla få ett utskick med ett brev från vår ordförande Ann-Marie Högberg, förbundets informationsmaterial och ett erbjudande att börja prenumerera på tidningen Vi Anhöriga. Med detta hoppas vi att vi får bättre spridning för vårt material samt att vi knyter bättre kontakter inför framtida föreningsbildningar. På torsdagen åker Lina Brustad till

Vi Anhöriga

Arboga för att delta i ett möte på lokalföreningen och på fredagen är det premiär för Lina Perssons föreställning #vägraskuld i Göteborg. Denna filmas och efteråt kommer ni kunna se den på vår webb. Under Anhörigdagen den 6 oktober kommer flera anhörigföreningar hålla aktiviteter. Vi har fått rapporter om några men skulle gärna vilja veta mer om vad ni kommer hitta på ute i föreningarna. Den mediauppmärksamhet vi fått i media de senaste veckorna har varit fantastisk. Ju mer publicitet vi får destå större chans är det att

Anhörigvecka Anhörigveckan uppmärksammas. Därför kommer vi hålla extra beredskap på kansliet under veckan för att besvara eventuella frågor från media. Till sist vill jag lyfta fram ett utmärkt initiativ från Ulla Molin i Anhörigföreningen i Solna. Hon har skrivit ett fint och personligt brev till regeringens utredare för framtidens socialtjänstlag, Margareta Winberg. Detta är ett bra exempel på hur vi ska driva opinion kring vår fråga. Direktkontakt mellan er i föreningarna och politiker och tjänstemän är vår bästa chans att lyfta upp anhörigfrågan på dagordningen. Lars Tegermark

Ny föreningsfolder Kansliet har tagit fram en ny enkel foldermall som vi kan erbjuda att anpassa efter lokalföreningarnas önskemål. Foldern är tänkt att komplettera övrigt informationsmaterial från förbundet. Föreningarna skickar den information som ska med i foldern. Kansliet utformar foldern och returnerar en pdf-fil som föreningen själv får ansvara för att skriva ut. Här brevid ser ni Göteborgs nya folder som exempel. E-post: info@anhorigasriksforbund.se Och som vanligt - kom ihåg att vara ute i god tid! Vi Anhöriga

Den som är satt i skuld är inte fri Text: Lars Tegermark

en som är satt i skuld är inte fri. En statsministers bevingade ord om en skenande statsskuld.

Vi Anhöriga

Ett anhörigskap kan också vara skuldtyngt, men av en helt annan sort. En personlig skuld till den närstående. En skuld som i vissa fall byggs upp under lång tid, som

många anhöriga tvingas hantera dagligen. En känsla att inte räcka till. Att inte kunna göra tillräckligt.

Reportage //Ett anhörigskap kan vara skuldtyngt. En personlig skuld till den närstående. En skuld som i vissa fall byggs upp under lång tid, som många anhöriga tvingas hantera dagligen. En känsla av att inte räcka till. Att inte kunna göra tillräckligt//

//Storasyster flyttade hemifrån tidigt, då hon var 16. Fyra år senare blev hon inlagd för första gången. Innan dess har det bara varit sporadiska kontakter med psykvården men nu var det på allvar. En utredning följde som gav storasyustern en diagnos. Bipolär//

Lina Persson är personen bakom föreställningen #vägraskuld och vår senaste anhörigförening Att vara anhörig. Lina är 29 år. Hon växte upp i skuggan av en livlig stark och populär storasyster. Men vid sidan av systerns starka personlighet fanns det något som inte stämde. Något som oroade och något som skulle komma att överskugga Linas liv än mer. Lina upptäckte sår på storasysterns underarmar, sår som snabbt förklarades bort som möten med rosenbuskarna i trädgården. Hon kunde höra storasyster kräkas upp maten på toaletten. –Jag bara hostade, var förklaringen. Lina försökte finna svar på sin oro genom att smygläsa systerns dagböcker och på nätterna låg hon vaken och lyssnade efter ljud, tecken på att storasyster mådde dåligt. Men för Lina var det svårt att förstå. Storasyster var ju så stark. När Lina hamnade i bråk på skolan var det alltid storasystern som kom och räddade henne. Det var ofta stormigt hemma. Storasyster var slarvig och stod i ständig konflikt. Lina medlade och tog ofta på sig skulden för systerns tillkortakommanden. Vid ett tillfälle då Lina var åtta ringde hon till en nära släkting och bad denne ringa upp för att avbryta det som pågick. –Jag har svårt att visa mig svag. Jag har aldrig fått vara det,

aldrig kunnat. Jag har varit tvungen att klara mig själv – och storasyster, förklarar Lina. Vi är i Linas kök i lägenheten i Göteborg. Vi är inte ensamma. Förutom Linas sex månader gamla mopstjej Inez, sitter Olivia Sandell, reporter för programmet Kropp & Själ på P1. Lina blir intervjuad om sin uppväxt och anhörigskapet till sin storasyster. Plötsligt ber Olivia att de ska byta plats vid köksbordet. –Ljudet blir mjukare så, förklarar hon. Storasyster flyttade hemifrån tidigt, då hon var 16. Fyra år senare blev hon inlagd för första gången. Innan dess har det bara varit sporadiska kontakter med psykvården men nu var det på allvar. En utredning följde som gav storasystern en diagnos. Bipolär. Storasyster åker in och ut från slutna avdelningar. Lina berättar om en händelse 2014. Lina var på besök hos storasyster i Stockholm under höstlovet. De hade planerat en massa roligt de skulle göra men storasystern sov dåligt på nätterna och var för trött på dagarna. Alla aktiviteter ställdes in. Efter Lina åkt hem blev systern inlagd. –Jag trodde det var mitt fel. Att jag gett systern dåligt samvete för att hon inte orkade, berättar Lina och faller i gråt. Vi Anhöriga

Reportage

#vägraskuld är en föreställning baserad på Linas uppväxt som anhörig till en syster med bipolär sjukdom. Manuset parallellskrev Lina tillsammans med sin storasyster som inte såg vad Lina hade skrivit innan premiären. Det blev oerhört känslosamt då systrarna möttes på scen under applåderna efter föreställningen. 10

Vi Anhöriga

Vi Anhรถriga

Lina återkommer till detta gång på gång under intervjun. Skammen och skuldkänslorna. Känslan av att man gått på för hårt. Skuld. Känslan av att man inte gör tillräckligt. Skam. –Ibland blir man bara irriterad. Varför kan du inte bara vara frisk! Ännu mer skam. Ännu mera skuldkänslor. Strax därefter, vid jultid, besökte Lina storasyster på sjukhuset tillsammans med mamma. Bilden av vem som mötte dem där i korridoren har etsat sig fast i Linas medvetande. –Hon var ett genomskinligt skal, som ett spöke. Hon var annars så färgglad och full av liv. Nu tom i blicken. Ingenting, säger Lina och faller åter i gråt. –Jag kommer ihåg att vi följde med in på hennes rum men jag ville bara därifrån, förklarar Lina och fortsätter: –Sen åkte vi hem och firade jul som om ingenting hade hänt. Ingen pratade om storasyster. Det var det värsta. Istället för att prata om det och finna styrka i varandra låtsades alla som att hon inte fanns. Lina har alltid älskat allt som har med teater, musikal och dans att göra. Hemma hade hon alltid gått en ojämn kamp om uppmärksamheten men på scenen blev hon sedd. –Mamma har sagt att hon inte minns så mycket av mig som barn. Min storasyster tog all plats, 12

Vi Anhöriga

allt utrymme, förklarar Lina och fortsätter: –Jag gjorde mig själv sjuk. Jag såg till att få en ätstörning för att få uppmärksamhet. För Lina blev situationen allt mer ohållbar och hon sökte sig längre och längre bort från hemmet. Hon reste. Jobbade. Flyttade till Göteborg. Avståndet skänkte tillfällig lindring men förde samtidigt med sig ännu mer skuldkänslor. Till slut bestämde sig Lina för att prata med sin storasyster om deras uppväxt, om hennes sjukdom och deras relation. Det samtalet pågår fortfarande. –Vi återupptar det varje gång vi ses, förklarar Lina. Lina kom in på musikallinjen vid Balettakademin i Göteborg vid 23. Som examensarbete satte hon upp en föreställning baserad på sin uppväxt som anhörig. Pjäsen skrev hon parallellt tillsammans med storasyster. Storasyster skrev sin del och Lina skrev sin. På scen gör Lina själv rollen som storasyster medan en annan skådespelare spelar den anhöriga lillasystern. –Min syster hade inte fått se vad jag skrivit så premiärkvällen var första gången för henne, berättar Lina som påtagligt rörd beskriver ögonblicket då systern kommer upp på scenen under applåderna efter föreställningen.

//Ibland blir man bara irriterad. Varför kan du inte bara bli frisk! Ännu mera skam. Ännu mera skuldkänslor//

//En del av mig vill säga att det är den som offrar allt för den närstående. Men det stämmer ju inte. Jag kan inte göra henne frisk. Jag kan bara fråga vad hon behöver från mig. Det är en svår balans mellan att vara självuppoffrande och att hjälpa sin närstående//

//Det finns ett enormt behov av att mötas och prata om dessa saker men istället kapslar man in sina känslor. Skammen och skulden blir för stor//

Reportage

Idag har storasystern hittat sätt att överleva. Under svårare episoder får hon mycket hjälp av deras mamma. –Rollen som anhörig är fylld av mamma, säger Lina och tillägger: –Önskar jag var mer engagerad i min syster och det skapar ännu mer skuldkänslor. Vad är en bra anhörig? –En del av mig vill säga att det är den som offrar allt för sin närstående. Men det stämmer ju inte. Jag kan inte göra henne frisk. Jag kan bara fråga vad hon behöver från mig. Det är en svår balans mellan att vara självuppoffrande och att hjälpa sin närstående, svarar Lina.

Lina pratar öppet om sin egna psykiska ohälsa och sitt anhörigskap på sociala medier. Hon lider periodvis av panikångest och ett antal ryggoperationer har gjort henne sängbunden under längre perioder. Samtidigt finns där inne en enorm inneboende kraft. Hon startade föreningen Att vara anhörig som sedan togs upp som lokalförening i Anhörigas Riksförbund. –Det finns ett enormt behov av att mötas och prata om dessa saker men istället kapslar man in sina känslor. Skammen och skulden blir för stor, förklarar Lina.

Genom föreningen vill hon arbeta med att synliggöra anhöriga och starta samtal kring skam och skuld. Föreställningen är tänkt att ligga som grund, kanske som en turné i landets skolor. Varför gör hon allt detta? Vad är det som driver henne? –Tror det jag håller på med är en väg till en skuldfri relation, säger Lina. Föreställningen #vägraskuld sätts upp igen den 5 oktober på Brewhouse Arena i Göteborg.

Vi Anhöriga

Vi Anhรถriga

Anhörigriksdagen 2019

Barn&unga Varberg 7-8 maj

rbetet med Anhörigriksdagen 2019 pågår för fullt. Årets tema Barn och unga anhöriga känns inspirerande att jobba med. Sällan har vi fått så god respons från omvärlden. Samtidigt är det ett mycket angeläget ämne. Barn har tidigare inte identifierats som anhöriga, utan bara som barn. Samtidigt vet vi, i takt med att allt mer forskning presenteras på området, att ett stort antal barn far illa varje år på grund av att de stöttar en närstående i hemmet. 17% av alla barn växer upp i en familj där en vuxen vårdas för ett missbruk eller psykisk ohälsa. Av dessa är det dubbelt så många

som går ut grundskolan med ofullständiga betyg. 3 procent av alla 15-åringar stannar hemma minst en dag i veckan för att vårda en vuxen i hemmet. Ett annat problem som blir allt större är barn som tvingas hjälpa en närstående med att tolka i samband med vårdkontakter eller möten på andra myndigheter. För Anhörigas Riksförbund är valet av tema intressant ur flera aspekter. Dels hoppas vi med vårt val kunna intressera nya målgrupper till att besöka Anhörigriksdagen. Skolhälsovård, ungdomsmottagningar och personal inom BUP är några exempel. Vi hoppas också att vi kan få landets kommuner att inkludera barn och unga mer i sitt

anhörigarbete. Sist men inte minst är temat ett led i en strategi från förbundet att bredda anhörigfrågan inom den egna organisationen. Så bocka av 7-8 maj 2019 redan nu i kalendern. Som vanligt hoppas vi att vi får möta många av er medlemmar under dessa dagar. Under hösten och vintern kommer vi regelbundet släppa information allt eftersom den blir klar. Är du intresserad av att åka på Anhörigriksdagen bör du redan nu ta kontakt med din kommun för att höra om möjligheten att söka bidrag till deltagaravgift, resa och boende. Väl mött! Förbundskansliet

#anhörigriksdagen Vi Anhöriga

Anhöriga tar smällen i krisens

e senaste sju åren har Grekland tvingats gå igenom den värsta ekonomiska krisen i modern tid. Länge talades det om att landet skulle gå i konkurs men efter tre gigantiska nödlån från EU har nu landets ekonomi stabiliserats, om än på skakig grund.

hårt mot offentlig sektor, där tusentals tjänster försvunnit. De som fått behålla sina jobb har fått se sina löner och pensioner reduceras kraftigt. Naturligtvis har även privat sektor drabbats vilket har drivit upp den totala arbetslösheten bland greker till historiskt höga nivåer.

och privat ägda sjukhus och vårdcentraler samt en stor mängd privata läkarmottagningar. Finansieringen kommer dels från staten genom skatter och sjukvårdsstiftelser, men privata försäkringar och direktbetalning ur egen ficka är mycket vanligare än i Sverige.

Villkoren för de europeiska nödlånen var dock mycket tuffa vilket slagit

Det grekiska sjukvårdssystemet består av en mix av offentligt

Men så kom den ekonomiska krisen vilken tvingade fram en

Vi Anhöriga

Utblick

Foto: Johan Bjurer / TT

sjukhuspersonalen går på knäna och vårdens kvalitet blir lidande. Och när vården genomgår en sådan djup kris får naturligtvis anhöriga bära en stor del av bördan.

Grekland omfördelning av patientflödet. Sänkta löner och pensioner, en allt högre arbetslöshet med social utslagning som följd, har tvingat många av de som tidigare betalade för privat vård att söka sig till offentliga vårdinrättningar. Ett ökat patienttryck, kraftigt nedskurna budgetar och fortsatt totalstopp för nyanställningar inom offentlig sektor gör nu att

Marina Makri är psykolog vid organisationen Alzheimer Hellas och styrelsemedlem i Greklands anhörigorganisation EPIONI. Hon är genuint oroad över situationen i den grekiska sjukvården och har de senaste åren fått se att anhöriga fått axla ett allt större ansvar för vården i landet. Hon menar att utan de anhöriga hade det aldrig fungerat. –Trots allt tycks landet hålla ihop vilket bara kan förklaras med en tradition av starka familjeband och social solidaritet inom det grekiska samhället. Utan de anhörigas insatser hade vi idag haft en humanitär katastrof i Grekland, säger Marina Makri. Inom de grekiska patient- och anhörigorganisationerna har man fått jobba hårt under krisåren. När problemen hopar sig inom sjukvårdssystemet ökar trycket på de insatser som den ideella sektorn genomför. Man har tvingats till exceptionella åtgärder. –När anställning av personal som sjuksköterskor är förbjudet på grund av EU:s hårda krav för nödlån tvingas vi hitta andra lösningar för att få vården att fungera, säger Marina Makri. Hon berättar om att det finns långt gångna planer på ett utbildningsprogram där anhöriga ska utbildas i omvårdnad. Tanken

//Utan de anhörigas insatser hade vi idag haft en humanitär katastrof i Grekland//

Marina Makri

Greklands anhörigorganisation EPIONI är liksom Anhörigas Riksförbund medlemmar i Eurocarers Vi Anhöriga

Foto: Lars Pehrson / SvD / TT

är att anhöriga ska vårda närstående både i hemmet och under längre sjukhusvistelser. Redan idag är familj och släkt den största omsorgsgivaren för långtidssjuka i Grekland och det är bara när familjen inte klarar av att sköta omvårdnaden som samhället träder in. Uppgifterna om hur många av Greklands 11 miljoner invånare som dagligen hjälper eller stöttar en närstående spretar. Den officiella statistiken begränsas till personer över 50 år och då är det bara 273 000 personer, eller 2,5% av befolkningen, som vårdar en närstående i hemmet. Anhörigorganisationerna i Grekland talar istället om 947 000 personer (8,7%), med samma åldersbegränsning. Om man istället tittar på europeisk 18

Vi Anhöriga

statistik blir siffrorna mer rättvisande. Här kan man se att majoriteten av de anhöriga som vårdar och stöttar en närstående är kvinnor (62,7%) och mer än hälften av dessa är i åldern 25 - 49 år. Över hälften av dessa har en fast anställning medan hela 38,5% står utanför arbetskraften. Motsvarande statistik gällande män i samma åldersspann är att endast 3,1% är utan arbete. I gruppen 50 - 64 är över hälften av kvinnorna arbetslösa medan den stora majoriteten män fortfarande jobbar. Det visar att det är kvinnorna som drabbats hårdast av neddragningar och uppsägningar. Det kan i sin tur förklaras med att mannen fortfarande ses som familjeförsörjaren i det grekiska samhället och att kvinnor därför tvingas ta ett större ansvar för den informella vården.

När det kommer till samhällets stöd till anhöriga som vårdar eller stöttar en närstående så ligger Grekland långt ner på EU:s ranking av de europeiska länderna. Grekland ligger fyra från botten av listan där Sverige rankas högt. Statligt eller kommunalt stöd till anhöriga är i det närmaste obefintligt. Anhörigcenter saknas och det finns ingen integrering av anhöriga i vårdplaneringen. I Sverige talar vi mycket om de demografiska problem vi står inför i framtiden. Andelen äldre kommer att öka kraftigt och vi räknar med att vi om 20 år kommer att ha mer än dubbelt så många demenssjuka som idag. Utvecklingen är densamma i Grekland där man räknar med att andelen personer över 80 kommer flerdubblas, från 5,7% till 15,2%, fram till 2060. Lars Tegermark

TA HAND OM DITT UNDERLIV TENA Tvättkräm rengör varsamt den känsliga huden i underlivet och återfuktar 7 gånger mer än tvål och vatten* * Källa: SCA data on ﬁle 2014

TENA Tvättkräm är ett mild intimprodukt med 3-i-1 funktion som rengör, återställer och skyddar den känsligaste huden. Behöver inte sköljas av med vatten. TENA Tvättkräm är dermatologiskt testad, har ett naturligt pH värde och är Svanenmärkt. Köp TENA Tvättkräm på utvalda apotek eller i tenabutiken.se Vi Anhöriga

Porträtt

Anhörigföreningen på Södermalm

Har ni någon ni vill uppmärksamma i er förening? Kontakta kansliet via mejl eller direkt på telefon: 010-155 70 60

Vi Anhöriga

Filmproducenten

i sitter i Anita Oxburghs fantastiska kök i lägenheten på Södermalm i Stockholm. Då hon flyttade in i kvarteret tillsammans med sin man 1990 såg området kring Hornstull annorlunda ut. –Knivsöder sa man, berättar Anita. Idag är situationen en annan och kvarteren har blivit hemvist för landets mest hängivna hipsters. Anita Oxburgh är ordförande i Anhörigföreningen på Södermalm. Föreningen är faktiskt den enda föreningen i Stockholms stad. De andra föreningarna i Stockholmsområdet ligger alla i andra kommuner. Att föreningen ligger i en storstad har stor inverkan på verksamheten. –Vi har inte så mycket sociala aktiviteter som många andra föreningar. Här i stan finns så mycket annat att göra så medlemmarna har fullt upp ändå, förklarar Anita. Anita drivs av att förbättra situationen för de anhöriga. Det är också där som föreningens fokus ligger. Att ha god kontakt med lokala politiker och tjänstemän och opinionsbilda kring ett antal frågor som de enats om att driva. De pratar mycket om sakfrågorna i föreningen. Medlemmarna träffas då och då för lunch. Luncher som brukar dra ut i timmar. –Arbetet och diskussionerna måste få ta tid och man måste ha trevligt, menar Anita. Anita har bott utomlands länge.

Hon lämnade Sverige tidigt för att jobba som Au-pair i England. Där gifte hon sig vid 19 års ålder och hamnade till slut i skotska Edinburgh där familjen bodde i 20 år. Hon utbildade sig inom filmproduktion och arbetade länge som framgångsrik producent. Åren utomlands har gjort att Anita kan se på Sverige och hur vi jobbar i den ideella sektorn med viss distans. –Det finns ett inneboende motstånd mot välgörenhet. Jag tycker att det kan vara något fint, att ge av sin tid, säger Anita och fortsätter: –Men det får inte gå för långt. Det är inte meningen att den ska finnas för att kommunen ska spara pengar. Sitt engagemang för anhörigfrågan började med att Anitas mamma flyttade in i lägenheten då hon inte kunde bo ensam längre. Det fungerade bra men sedan drabbades Anitas man av cancer. Den nya livssituationen gjorde att mamma blev tvungen att flytta till ett boende. –Det fungerade fantastiskt bra till en början. Det var en öppen och generös känsla. De hade till exempel regelbundna möten på varje våningsplan där de bjöd in oss anhöriga, berättar Anita. Sedan bytte boendet verksamhetschef och situationen blev en annan. Personal som ofta byttes ut. Med bristande kontinuitet blev de boende osynliga

som blev anhörig

vård han erbjöds. –De inkluderade de anhöriga i vården på ett exemplariskt sätt. Vårt hem förvandlades aldrig till ett sjukhus trots att min man vårdades hemma, berättar Anita och fortsätter: –På All helgona bjöd de alla oss anhöriga till en gemensam gudstjänst. Jag är inte alls religiös men då var det bara ett tryggt rum där jag kunde sitta och böla, Idag är Anitas mamma och make båda döda. När mamman gick bort fanns plötsligt en massa tid över till annat. Tid som i Anitas värld måste utnyttjas. Hon var sedan tidigare medlem av Anhörigföreningen på Södermalm. Nu hade Anita tid att engagera sig och tillsammans med andra med liknande bakgrund arbeta för anhörigas roll i vården skulle få större uppmärksamhet. –Jag hade upplevt vården från såväl sin bästa som sin sämsta sida. Jag kände att det finns mycket att göra, förklarar Anita.

på något sätt. –Jag blev bärare av min mammas värdighet, berättar Anita. Trots engagemanget i mammans vård såg hon sig aldrig som anhörig. –Jag var dotter, säger Anita bestämt. Men din man hade ju cancer. Var du inte anhörig till honom?

–Nej, jag såg mig aldrig som anhörig. Han var självständig och jag kände att det var hans grej, förklarar Anita. Till slut var ändå Anita tvungen att sluta jobba. Mannen fick vård i hemmet genom Ersta ASIH och Anita har bara bra att säga om den

Anita är en otålig person med mycket energi. Hon har analyserat anhörigrörelsen och ser vad som behövs: –Vi behöver en ny inriktning på arbetet. Vi måste få folk att förstå att anhöriga vårdar sina närstående frivilligt och på så sätt besparar kommunerna stora pengar. I retur behöver de det anhörigstöd som utlovats. Annars blir anhöriga ingen hållbar resurs för samhället. Vi behöver också titta mer på hur de yngre anhöriga har det och fokusera mer på försörjningsfrågan, säger hon. Text: Lars Tegermark Selfie: Anita Oxburgh Vi Anhöriga

Unga stannar hemma för att vårda

Det fick vi lära oss under seminariet ”Unga stannar hemma för att vårda närstående”, som hölls av Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka, under årets almedalsvecka på Gotland. Medverkade gjorde barn- och äldreminister Lena Hallengren (S), Linn Englund, projektledare hos Maskrosbarn och Lennart Magnusson, verksamhetschef på Nka. 22

Vi Anhöriga

Lena Hallengren lyfte fram betydelsen av ökad kunskap om dessa unga och det arbete Nka gör inom detta område. Till exempel som det aktuella seminariet, konferenser och FoU-projekt inom området. Det är viktigt med internationellt samarbete och lära av varandra.

Foto: Richard Ilett

ärmare var tionde ungdom ger omfattande vård, stöd och hjälp till närstående. Det leder ofta till press och stress, psykisk ohälsa, skolfrånvaro och studieavhopp. Dessa unga anhöriga, inom EU kallade unga omsorgsgivare, har först de senaste åren börjat uppmärksammas i Sverige.

– Att barnkonventionen blir lag leder inte till mirakel, men det flyttar fram positionerna. Det innebär att alla organisationer där barn är involverade, skola, hälso- och sjukvård, socialtjänst, rättsväsende med flera, måste se över hur de arbetar och försäkra sig om att barn

Elizabeth är vår nya ordförande i Europa Professor Elizabeth Hanson, vetenskaplig ledare vid Nka, valdes i juni till ny ordförande för Eurocarers.

Foto: Linnea Bengtsson

I sitt inledningstal framhöll Elizabeth Hanson bland annat att hon kommer att arbeta för social delaktighet och jämlikhet för alla anhöriga i Europa, i alla faser av livet.

Tidigare var Elizabeth Hanson vice ordförande och representerade forskningsmedlemmarna i organisationen där en av uppgifterna var att identifiera prioriterade forskningsfrågor inom anhörigområdet i Europa.

Elizabeth Hanson är utbildad sjuksköterska och har disputerat inom området palliativ vård. Hon har tidigare arbetat som Eurocarers är en klinisk lektor i Kanada och paraplyorganisation för lektor och forskningsledare vid europeiska organisationer Universitetet i Sheffield. Hon inom anhörigområdet. Såväl har även suttit i styrelsen för Anhörigas Riksförbund som Nka Anhörigas Riksförbund. är medlemmar.

närstående - Nka i Almedalen blir lyssnade till. Varje enskilt barn måste bli uppmärksammat, sade ministern som också betonade vikten att göra en orosanmälan om man hyser oro för ett barn. – Civilsamhället och föreningslivet kan här vara oerhört viktigt för att bidra till att uppmärksamma barn

och bidra på olika sätt, sade hon. Elevhälsan är ett annat viktigt område. Det räcker inte längre med att mäta längd, vikt och kolla synen. Elevhälsan måste också se till att ställa frågor i syfte att hitta unga anhöriga som är i farozonen.

EU-projektet ME-WE Projektet ska främja psykisk hälsa och välbefinnande bland unga anhöriga. Syftet är att stärka unga anhöriga, förbättra deras psykiska hälsa och välbefinnande och att motverka negativ påverkan av psykosociala och miljömässiga faktorer. Slutmålet är att kunna utveckla stödinsatser som är grundade i verkligheten.

Vi Anhöriga

Samarbeten

Ny digital medlemsförmån Så gör du

än bara kost, motion och mediciner, att det också handlar om självkännedom, stresshantering och en balanserad livsinställning, områden där sjukvården skulle kunna bli ofantligt mycket bättre i sitt stöd?

1) Skapa ditt personliga konto på webbsidan: partner.priushealth.org/sv Gör så här: 2) Klicka på: LOGGA IN 3) Klicka på: REGISTRERA DIG HÄR Skriv in din e-postadress, ett användarnamn och lösenord som du väljer själv Registreringskoden är: anhörighälsa Nu är allt klart och det är bara att sätta igång med att förbättra din hälsa! Anhörighälsa är enkelt att använda och fungerar på alla datorer, läsplattor och smarta telefoner.

edan sommaren har medlemmar i Anhörigas Riksförbund haft tillgång till en ny exklusiv förmån genom ett samarbete med Göteborgs Universitet. Anhörighälsa, eller Prius Health, är ett digitalt hälso- och livsstilsverktyg som ska hjälpa oss anhöriga att förbättra vår egen hälsa. Vi vet att ett aktivt anhörigskap ofta har en negativ effekt på den egna hälsan. Ens egen hälsa sätts åt sidan i ivern att hjälpa den närstående. Anhörighälsa innehåller övningar och ett stort bibliotek av texter, skrivna av läkare och forskare, som ger dig stöd och tips för hur du som anhörig kan påverka ditt mående och din hälsa i positiv riktning. Verktyget är ett forskningsinitiativ från Göteborgs och Lunds Universitet. Docent Anders Rosengren är pappa till projektet. Han har forskat kring åldrandesjukdomar sedan 20 år tillbaka och det var under det arbetet som en fråga kom att bli alltmer central: –Borde det inte gå att förena kunskaperna från forskningen med insikten om att hälsa handlar om mer

Vi Anhöriga

Så föddes idén till detta verktyg, som utvecklats i samverkan mellan universitet och sjukvården sedan 2013. Verktyget ska inspirera dig att tillämpa kunskapen på ett personligt sätt i din vardag som anhörig för att lättare förebygga och hantera livsstilssjukdomar som typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärtkärlsjukdom. Med verktyget blir det tydligt att mat och motion, stress och livsbalans, existentiella frågor och relationer, hänger samman och påverkar hälsan på ett genomgripande sätt. Verktyget har utvärderats i forskningsstudier med fint resultat. Användare beskriver hur det har förändrat hur de ser på sig själva och sin hälsa, vilket inte bara påverkat deras levnadsvanor utan även deras grundläggande livsinställning. Lars Tegermark

Anders Rosengren

Krönika

Färre prylar ger lugnare miljö

et finns massor av forskning talar för ett samband mellan miljö och välmående. Studier som visar att blodtrycket går ner när vi vistas i en lugn miljö. Och utsätts vi för buller så stiger blodtrycket istället. Vissa färger är lugnande och andra stimulerande. De flesta av oss känner till att naturen har en helande effekt på oss människor.

saknas brukar resultatet bli en blandning av hembygdsgård och loppmarknad.

Däremot är det få som vet vilket stöd miljön kan utgöra när våra kognitiva funktioner sviktar. I bästa fall har man en vag föreställning om hur den allmänna miljön i ett vård och omsorgsboende för äldre, eller ett gruppboende inom LSS, ska utformas.

Miljön runtomkring oss innehåller information som vår hjärna ständigt bearbetar och tolkar. Därför är det viktigt att känna till på vilket sätt man kan utforma en kognitivt stödjande miljö i ett äldre- eller gruppboende.

Nyckelorden brukar vara ”hemtrevligt” och ”stimulerande”, vilket inte behöver vara fel.

//Men då djupare kunskap saknas brukar resultatet bli en blandning av hembygdsgård och loppmarknad// Men då djupare kunskap

Oavsett orsak till den kognitiva svikten finns det en rad gemensamma faktorer i den omgivande miljön som kan fungera stödjande och kompensera för den kognitiva nedsättningen och på så sätt bidra till ett mentalt välbefinnande.

Bland annat genom att konsekvent välja enfärgat istället för mönstrat eftersom hjärnan behöver anstränga sig mer då den bearbetar mönster. Vidare att rensa bort föremål och saker som inte fyller någon funktion eller helt enkelt är på ”fel” plats för att inte belasta uppmärksamheten i onödan. Att sätta tassar på alla möbler för att sänka ljudnivån så att hjärnan inte behöver ta in och bearbeta ljud

i onödan. Att använda bilder istället för text, då hjärnan anstränger sig mindre när den ska tolka bilder jämfört med information i skrift.

//hjärnan anstränger sig mindre när den ska tolka bilder jämfört med information i skrift// Istället för hemtrevlig och stimulerande som är alltför vaga uttryck bör man använda mer adekvata nyckelord som lugn, tydlig och kompenserande. Det handlar alltså inte om god eller dålig smak, om vi gillar mönstrat eller omönstrat, utan om hur vi kan utforma den fysiska miljön så den fungerar stödjande och kompenserande för de som har sitt hem där.

Beata Terzis Psykolog med specialinriktning på demens och kognition. Arbetar vid Frösunda omsorg

Vi Anhöriga

Bokrecension

Efterlängtad barnbok med funkistema Vi har läst Operation slutstirrat som är den första delen i den nya serien Funkisfamiljen, utgiven av Libris bokförlag. Boken som är skriven av Anna Pella och illustrerad av Anna Forsmark vänder sig till barn i åldern 6-9 år. Operation slutstirrat är en tänkvärd bok om en familj som har tre barn. Mio är tio år och har funktionsnedsättningar som innebär att hen till exempel inte kan gå eller prata. Boken berättas av Mios syskon Vide som är två år

yngre och som beskriver hur det är att leva i en funkisfamilj. I det första kapitlet hör Vide när ett barn pekar på Mio och skrattar och ropar till sina kompisar: –Titta, är det där en människa?! Vide blir jätteledsen och bestämmer sig för att inleda operation slutstirrat. Vi som skriver den här recensionen är Holger 11 år och hans mamma Lina. Vi läste boken tillsammans och den gav upphov till många intressanta samtal. Till exempel pratade vi en del om begreppet Funkis, som var nytt för oss. Vi funderade också över hur det skulle vara om vi var en funkisfamilj och vilka svårigheter som vi då kanske skulle stöta på. Vi konstaterade även att en del av de känslor som

Om författaren Anna Pella är författare, journalist och fotograf med inriktning mot familjeliv och funktionsnedsättning. Hon har tidigare skrivit den uppmärksammade Foto: Eva Lindblad

boken När du ler stannar tiden.

Anna Pella 26

Vi Anhöriga

Vide beskriver går att känna igen sig i även om man inte har ett syskon som är funkis. Vi tror att Operation slutstirrat kan vara en bra bok att läsa för syskon till barn med funktionsnedsättningar, eftersom man kan känna igen sig i Vide och då känna sig mindre ensam i sin situation. I boken blir man uppmuntrad att berätta om sin funkisfamilj för andra, för då kan det ofta bli lättare. Man lär sig också hur viktigt det är att våga prata med människor som har funktionsnedsättningar och att ställa frågor. Det är en viktig lärdom som vi tar med oss från den här boken. Lina och Holger Brustad

En naken inblick i en sjukdomsdrabbad familj Nästan alla dagar grät jag är en berättelse om en familj där en av sönerna blir akut sjuk och inlagd på sjukhus för hjärtsvikt. I 313 dagar får vi följa familjen genom mammans anteckningar i sin dagbok. Korta intensiva rader som på ett naket och rakt sätt ger en inblick i det kaos som familjen hamnar i. Mamma, pappa, storebror och lillebror, jobb, förskola, villa, släkt och vänner. En vanlig familj. ”Ni ska fortsätta att leva som vanligt”. Men hur gör man det när storebror ligger på intensiven och lillebror bor på Ronald McDonalds hus flera mil hemifrån i en annan stad? Kristine Lorentzson roman bygger på en verklig historia. När jag börjar läsa kunde jag inte låta bli att läsa slutet för att se hur det går. Orden i meningarna blev som en smäll i magen

och jag känner hur mina egna erfarenheter blir ord på ett vitt papper. Så här är det på riktigt och man är inte ensam om att ha dessa funderingar och tankar. Att någon i en närhet ligger på sjukhus, ett barn, en partner, syskon eller föräldrar, är som att vara i en annan värld. Det pågår ett liv utanför och ett helt annat innanför väggarna som är så liten och där allt handlar om att åter få vara en del av världen utanför. Nästan alla dagar grät jag är en viktig och lättläst bok för alla som möter svårt sjuka och deras familjer. En bok både för de som arbetar inom sjukvården, skolan eller möter människor i vardagen, med andra ord alla. Alla som läser boken blir berörda, men den hjälper, lugnar ger hopp och tröstar. Anett Karlsson

Om författaren Kristine Lorentzson är frilansskribent och författare. Hon har tidigare skrivit romanen Det du aldrig sa (2014), utgiven på egna förlaget Lorentzson.Kristine Lorentzson bor i Växjö.

Vi Anhöriga

Idel solsken på Paraplyets sommarutflykt Fyrås gård var målet när Anhörigföreningen Paraplyet drog iväg på den traditionella sommarutflykten. Tjugofem glada personer klev på Frösö buss. Chauffören Sten skulle ta oss till Fyrås. Nordanvinden hade tagit paus, solen sken och himlen var blå. Det lovade bli en fin dag! Födelsedagsstopp blev det vid en parkeringsruta, på väg upp mot Fyrås. Bubbel, choklad, sång och hurrarop för 79-åringen som gladdes och rördes.

Mats in i bussen. Han berättade om denna gård med hus från 1700-talet. Med trädgårdar som Hushållningsällskapets konsulent, som vid denna tid, 1920-tal, fanns som hjälp vid planering och anläggning av kryddgårdar och trädgårdar. Vi kunde tydligt se hur väl man hade tänkt och planerat. – När vi tog över var det mesta igenväxt men nu har vi återställt och planterat nya växter till trädgården, berättar Mats. Här finns nu fruktträd, plommon och äpplen.

Fyrås, en av dessa jämtländska vackra byar, är levande med välskötta gårdar. Kor, hästar och får betande på gröna ängar mötte oss när vi kom in i byn. Mats och Fredrik Gärd är ägare och brukare av gården sedan ett antal år tillbaka. Framme vid gården klev värden

Poppelallén är en stolthet som Mats och Fredrik bestämt ville ha kvar, (det finns de som tycker att popplarna är en styggelse). Doften från dem när ett stilla regn fallit är ren och skär terapi för kropp och själ! Ulla Britta Johansson, med fiolen

Vi Anhöriga

i beredskap, stod ute på gården och hälsade oss välkommen med ”Jämtlandssången” och ”Ja må hon leva ” till födelsedagsbarnet! I den vackra logen var det dukat för lunch. Nyperan och varmrökt lax med tillbehör. Smakade ljuvligt! Logen är som ett museum med vackra, intressanta föremål från tidigare gårdsägare. Ett glas vin för

Från föreningarna dem som ville köpa det. Fårsalami och rökt fårkött inhandlades i den lilla, fina butiken. Och inte minst ljuvliga fårskinn från de speciella får som Mats och Fredrik föder upp på sin gård. Kaffet intogs ute i trädgården. Stolar och bänkar var utplacerade och härliga Ulla Britta underhöll genom fiol och sång med musik från 60-90-talen. Kära nån, vad härligt det är att sjunga med i dessa stora schlagers. Towa Carson, Siv Malmqvist och Lill-Babs. Einar visade sig ha munspelet i skjortfickan så det blev också några härliga polskor med Ullabritt och Einar. Så småningom blev det dags för hemfärd. Mellanlandning på vackra hembygdsgården i Lit. Gott, gott

fika med kokkaffe och ”hittepåkaka” med grädde och hallon. Affären besöktes givetvis och inköp av mjuktunnbröd. Hemstickat och hemsytt blev det också. Kl sexton noll var vi tillbaka på busstorget i Östersund. Arrangörerna Dagny, Maud, Barbro, Rosemari, Eivor var stolta och glada att de överlistat nordanvinden och att det blev en fin sommarutflykt. Tack till er i Fyrås, i Lit, Ulla Britta, Sten och till er som deltog.

VILL DU BERÄTTA?

Hittar ni på något kul i er anhörigförening och vill skriva om det? Hör av dig till info@ anhorigasriksforbund.se

I höst blir det nya aktiviteter. Välkomna då! Eivor Comen

Vi Anhöriga

Korsord

Fyll i lösningen i de färgade rutorna och skicka till: Anhörigas Riksförbund, Härdgatan 23, 432 32 Varberg. Märk kuvertet ”Korsord”. Du kan också skicka ditt svar via mail till: info@anhorigasriksforbund.se. Senast den 12 november vill vi ha ditt svar.

Namn: Adress:

Vi Anhöriga

VINST

Tre trisslotter skickas ut till fem vinnare Lycka till!

Korsordslösning 2/2018 Vill tacka för alla svar som ni skickat in. Alltid lika trevligt. Lösningen på korsordet i nummer 2/2018 av Vi Anhöriga är: FINT MED FIKA VITAMINBOMB De fem personer som vunnit tre trisslotter är: Westa Wik, Norrtälje Alice Morberg, Vallentuna Marianne de Valladolid, Vallentuna Astrid Johansson, Sigtuna Rolf Trulsson, Svedala Lotterna kommer med posten och grattis till er alla från oss på kansliet!

I nästa nummer

Vi Anhöriga 4/2018 utkommer

7 dec

Politik Vi analyserar läget i riksdagen efter valet. Vad händer med anhörigfrågan? Reportage //Morfar, jag känner mig stark nu. Nu vet jag att jag kommer klara mig utan mamma// Att vara anhörig då det värsta händer Från föreningarna Rapporter från anhörigveckan Samarbeten Nka - vilka är det och vad gör dom? Vi Anhöriga

Returadress: Anhörigas Riksförbund c/o Åsa Jansson Gårdeby, Björnebo 614 95 Söderköping

Franciska har SmithMagenis syndrom och bor på serviceboende. Hon har inte velat duscha eller borsta tänderna på två veckor. Vad gör du? För vissa är lösningen att tvinga henne. Men så tänker inte vi. Vår idé är att kunderna ska få bestämma själva, något som är självklart i så gott som alla andra branscher. Genom kunskap om kognition, kommunikation och gott bemötande går det att lösa svåra situationer. Det går att hitta ett sätt att kombinera att Franciska får leva som hon vill och så klart duscha och borsta tänderna. Läs mer om Frösundaidén på frosunda.se Sökes: Chefer som är bra på att lösa situationer utan enkla svar. Är du en sådan person ska du söka våra lediga tjänster på facebook.com/jobbapafrosunda

Vi Anhöriga