Issuu

AMEN VISST

E N T I D N I N G T I L L VÅ R A T I O F Ö R S A M L I N G A R I Å DA L E N & H Ö G A K U S T E N

N R 3, 2 023

Tema:

+------------------+

SORG

RÖSTER OM ATT PRATA OCH DELA SORG

Kyrksilver från 1300-talet används ännu +----------------------------+

Tips för att hjälpa och stötta i sorg +----------------------------+

Koncept som tar Bibeln in i klassrummet

Helen möttes av en underbar atmosfär i kyrkan och kände sig hemma

GÄSTLEDARE

Foto: Linus Ottosson

Tidningen Amenvisst ges ut av Kramfors pastorat 4 ggr/år, till alla hushåll i församlingarna Bjärtrå, Dal, Gudmundrå, Nora-Skog, Nordingrå, Styrnäs, Torsåker, Ullånger, Vibyggerå & Ytterlännäs. Ansvarig utgivare: Peter Forsberg, 0612-855 20 Redaktör: Linus Ottosson, 0612-855 66

kyrka i

Redaktionsgrupp: Redaktör, Ann-Charlotte Agrell, Kristina Tosteberg, Lars Parkman

förändring

Omslagsbild: Helen Malmström i Gudmundrå kyrka. Foto: Diza Ottosson Tryck: Ågrenshuset, Bjästa Distribution: Postnord Årgång: 3 Nästa nummer: December Läs Amenvisst digitalt: issuu.com/amenvisst Kontaktuppgifter: Kramfors pastorat Jättestagatan 13 872 34 Kramfors kramfors.pastorat@svenskakyrkan.se 0612-855 00 Se hemsida för direktnummer och mejladresser till personal. Expeditionernas telefontider: Mån, tis, tors 10:00-12:00 Ons 13:00-15:00 Besök vår hemsida: www.svenskakyrkan.se/kramfors Följ oss på facebook: @svenskakyrkankramfors Swish-nr för kollekt/gåva: Bjärtrå - 123 271 73 95 Dal - 123 271 73 95 Gudmundrå - 123 124 94 99 Nora-Skog - 123 036 24 59 Nordingrå - 123 214 10 59 Nordingrå EFS - 123 615 25 81 Styrnäs - 123 271 73 95 Torsåker - 123 271 73 95 Ullånger - 123 346 28 84 Vibyggerå - 123 346 28 84 Ytterlännäs - 123 271 73 95 Diakonikretsen - 123 548 46 05 Flyktinghjälpen - 123 250 46 94 LP-kontakten - 123 34 74 194 Act Svenska kyrkan - 900 1223 Sv kyrkan i utlandet - 901 6031

AMENVISST NR 3 2023

höst går jag i pension efter drygt 38 års prästtjänst i Svenska kyrkan. Jag har haft ett gott prästliv med tjänster i stads- och landsbygdsförsamlingar, på stiftsgård och i utlandstjänst. För det allra mesta har jag med glädje gått till arbetet. Det är en nåd att få fira mässa, döpa, viga, begrava, möta konfirmander och dela människors liv i sorg och glädje. Mycket har förändrats under denna tid. Som ung präst utfärdade jag hindersprövningsintyg och personbevis. Mina första dopbarn döptes enligt 1942 års handbok med sitt gammeldags språk. Prästen var fortfarande i någon mening statstjänsteman och bodde i prästgård. De allra flesta, över 90%, tillhörde Svenska kyrkan. Sedan kom förändringarna slag i slag. Folkbokföringen togs över av Skatteverket, plikten att bo i prästgård försvann, kyrkan skildes från staten. Den stora invandringen och den försvagade kyrkliga seden har inneburit att medlemstalet snart kryper under 50%. Kyrkan som för inte så länge sedan var en självklar institution i samhället har blivit mer och mer marginaliserad. Är kyrkan en förlorare? Jag kan känna en lättnad i att inte längre vara tjänsteman. Den allmänna bilden av prästen har ”mjukats upp”. Där har systrarna i ämbetet betytt mycket. Kyrkan har skapat nya kontaktytor som förr inte fanns. Jag minns att vid en brand på ett sjukhem i Sundsvall i mitten av 80-talet tyckte sig sjukhusledningen inte behöva kyrkans stöd. Det skulle vara

otänkbart idag, när kyrkans närvaro vid kriser är självklar. När samhällets skyddsnät tunnas ut har kyrkans diakoni fått en allt viktigare roll att stödja utsatta människor. Vad kyrkan gjort för flyktingarna i vårt land kan nog inte fullt ut uppskattas. Samtidigt minskar kunskapen om kristen tro. Vid en undersökning om vad som definierar Sverige svarar endast 9% att den kristna tron är viktig. Men den bristande kunskapen och vilsenheten i ett alltmer splittrat samhälle kan vara en förutsättning för en ny nyfikenhet på andlighet och kristen tro. Mina generationskamrater tog ofta avstånd från en kyrka som uppfattades som auktoritär och förlegad. Dagens unga har inte alls den bilden och utmanas av invandrarnas tydliga religiösa tillhörighet. På kultursidorna i de stora dagstidningarna kommer den ena debattören efter den andra ut som troende kristen. Vågar kyrkan anta den utmaningen? Vi har i många år varit upptagna av organisationsfrågor. Nu behöver vi på nytt finna former för en närvarande kyrka, en bedjande och lovsjungande församling, som lever nära människorna, som vågar bearbeta de livsavgörande frågorna om klimathot och otryggheten i samhället, som frimodigt lever ut Guds rike mitt i denna oroliga värld. Vi äger ju en skatt i evangeliet: den befriande och upprättande kraften hos Jesus Kristus! Lars Parkman, komminister & prost

Allhelgonahelgen Vi ordnar särskilt för att ta emot besök Välkommen också till på alla våra kyrkogårdar minnesgudstjänsterna: under denna helg. Det Fredag 3/11 kommer att vara lite 18:00 Ytterlännäs k:a olika utbud med Lördag 4/11 öppna hus/kyrkor, 11:00 Bjärtrå k:a levande musik, 18:00 Dals k:a värmestationer och 18:00 Gudmundrå k:a på flera platser även 18:00 Nordingrå k:a särskilda stationer (start i ruinen 17:30) för barnen, där de 18:00 Skogs k:a bl.a. kan dekorera Söndag 5/11 gravljus. Varmt 15:00 Torsåkers k:a välkommen under helgen 16:00 Ullångers k:a F o to : L i n u s O t to s s o n när det så passar, att tända 18:00 Nora k:a ljus, minnas och hedra de döda. 18:00 Styrnäs k:a, 18:00 Vibyggerå k:a +--------------------------------------------------------------------------------------------------------------+

AKTUELLT & PÅ GÅNG I FÖRSAMLINGARNA

Fira jul tillsammans? Om du vill äta julbord (med mat skänkt av Hotell Höga Kusten) och fira i gemenskap med andra, välkommen till kyrkans gemensamma julaftonsfirande i Kramfors. Kostnadsfritt och öppet för alla i pastoratet. Julafton 12:30-15:30, Mariakapellet, Kramfors. För anmälan: 0612-855 00 (må, ti, to 10-12, on 13-15) gudmundra.exp@svenskakyrkan.se Bidra till en god jul? Hjälp till med det praktiska eller skänk julklappar (som privatperson eller företag). Kontakta oss! +----------------------------------------------------+

- om samsjuklighet & bipolaritet

Stor musikkväll Psykiatrins dag Helkväll fylld av musik - med Ådalens egna talanger! Ytterlännäs kyrka och Ljusets kapell fylls med härliga toner, lördag 21 okt. Ute säljer Lions Nyland hamburgare & i sockenstugan säljs fika. Fri entré - kollekt. Välkommen! 17:00 Invigning med stor kör 17:30 Kramfors Dragspelsklubb 17:30 Orgelsaga med ordfläta, för barn * 18:00 Kulturskolan 18:15 Magnus & Emma Engqvist * 18:30 Nordingrå kyrkokör 19:00 Musikalstudion Höga Kusten 19:00 Pär-Åke & Annika Stockberg * 19:30 Chris O’berg 19:45 Violiner med variation * 20:00 Elsa von Heijne & Marco Fonseca 20:45 Karin Skoglund ** 21:00 "Hela kyrkan sjunger" - allsång med Sara Öhlén & Holmsten trio * Ljusets kapell, ** Utanför kyrkan Samarrangemang med Sensus

En dag om samsjuklighet och bipolaritet, med inbjudna föreläsare som delar kunskaper, insikter och erfarenheter. Måndag 6 november 09:00-15:00, Folkets park (teatern), Kramfors. Kostnadsfritt - alla är välkomna! Anmäl deltagande senast 1 nov via hemsidan/QR-kod. Föreläsare: Martin Dahlander, "Vid sidan av samhället", en föreläsning om att överleva mina dagar mitt i samsjukligheten och ett självvalt utanförskap och resan ur vansinnet. Thomas Järnankar, ”Släpp det där mörkret.”, om att drabbas av psykisk ohälsa och hur det kan påverka omgivningen. Vård, eftervård, återhämtning och tillfrisknande. Arrangeras tillsammans med Region Västernorrland, Kramfors Kommun, Räddningstjänsten Höga KustenÅdalen, Samordningsförbundet Kramfors, & Sensus studieförbund.

Foto: Linus Ottosson

Nya medarbetare Nu har vi förstärkt vårt diakonala arbete, genom diakon Jerry Overbeeke, och arbetet med att förvalta kulturarvet, genom fastighetshandläggare Fredrika Björk. Jerry Overbeeke är 60 år och bor i Nora. Han har tidigare arbetat i Kramfors pastorat under ett år genom ett projekt finansierat av Härnösands stift. Nu kommer han närmast från en tjänst i Timrå församling. Fredrika Björk är 39 år och bor i Skog. Hon har tidigare haft tjänsten som stiftsantikvarie i Härnösands stift. Jerry välkomnades officiellt till pastoratet vid mässan i Gudmundrå kyrka 10 september. Fredrika kommer att välkomnas vid senare tillfälle, i skrivande stund ej fastställt datum. NR 3 2023 AMENVISST

TEMA - SORG

Leva vidare Vad ger deltagandet i en sorgegrupp? I sorgen efter en livskamrats död kan det vara en hjälp att få träffa andra i en liknande situation. Att få möjlighet att sätta ord på tankar, känslor och svårigheter men också få lyssna till andras berättelser. Därför bjuder vi in till så kallade “Leva vidare-grupper”. Här nedan delar några tidigare deltagare sina erfarenheter. Text & foto: Kristina Tosteberg Kathleen Sköldqvist - Väldigt, väldigt mycket! Att få dela, att ”såhär”… jaa… sitta tillsammans i en lugn miljö. Man landade ordentligt och hade liknande upplevelser. Det blev som ett komplement till mitt vardagliga nätverk. Ja, det betydde mycket. Att kunna prata om sorgen och saknaden med deltagarna i Leva vidare gruppen var ett stöd för mig."

Margaretha Melin - Jag tyckte det stämde med hur det stod i inbjudan jag fick: ”en liten grupp med kravlös gemenskap där det finns plats för både sorgen, frågorna och de vackra minnena. Vi blir varandras medvandrare på ett stycke livsväg.” Det var så fint att få prata och att få lyssna på andra.

l lf A

ld i g h - Vä mrot

t p o s it i v t ! D e t v a

r bra at t få t rä ffas och hör

sa m m

a va

ra n

d ra

s up

Annelie Nordlander - Så viktigt att få veta att det finns folk som bryr sig och som förstår. Fantastiskt och jag har även lärt känna andra. Jag är så glad att jag tackade ja till att vara med.

ple v elser.

M ä rk s a t t m a n i nt e ä r e

Jo, väldigt mycket faktiskt. Att på ett personligt plan, utan att vara utlämnande, få både ge och ta emot. Jag kände mig väldigt trygg i gruppen. Kändes på en gång att där kunde man va med de tankar och funderingar man hade.

Här kommer några boktips som kan vara en bra utgångspunkt:

AMENVISST NR 3 2023

Gunnel Aretorn

Prata med barn om döden & sorg? • ”Sorg på olika sätt”, Linda Palm & Johanna Lundqvist Björn (Argument) • ”Alla döda små djur”, Ulf Nilsson, Eva Eriksson (Bonnier Carlsen) • ”Sanna och farmor är på begravning” (Verbum) • ”Adjö, herr Muffin”, Ulf Nilsson, Anna-Clara Tidholm (Bonnier Carlsen) • ”Larver och trollsländor" - att förklara döden för barn, Doris Stickney (Argument)

nsa

Boken går att läsa digitalt, helt gratis.

TEMA - SORG

Lars Parkman, komminister i Kramfors pastorat och prost, reflekterar över det sista avskedet och begravningsgudstjänstens enkla men betydelsefulla rit. Foto: Magnus Aronson/Ikon, Johannes Frandsen/Ikon, Linus Ottosson

Människan är en gemenskapsvarelse

är ett barn föds, när vi träder in i vuxenlivet och bildar familj, när någon dör – när vi övergår från en tillvaro till en annan – då firas det i gemenskapens mitt! Arkeologer som grävt ut gamla gravar hittar inte bara skelettdelar utan också föremål som den döde behöver ha med sig i det kommande livet. Så långt tillbaka vi kan överblicka, finns tanken att döden inte är ett slut utan gemenskapen med dem som gått före oss fortsätter. När vi tar farväl av våra nära och kära, står en enkel symbolhandling i centrum: tre skovlar mull som läggs på kistan. De tre skovlarna med sina tydningsord uttrycker vad kristen tro säger om livet, döden och evigheten. 1. Vid den första skoveln säger prästen: ”Av jord har du kommit”. Jag brukar lägga till ”jorden som ger oss liv”. Vi är förenade med den skapelse om vilken skapelseberättelsen säger: ”Gud såg att det var gott.” Livet på jorden är en gåva från Gud, något att glädja sig åt, något att tacka för. Vid begravningen ligger den dödes kropp i kistan, den kropp som är ”ett tempel för den heliga anden”, som Paulus skriver i Första Korintierbrevet. För Paulus samtid var det kroppsliga något anstötligt, men han hade ärvt sin judiska tros positiva uppskattning av kroppen och det jordiska. När vi tar farväl av våra döda,

Vi tar farväl i hoppet om att en gång få mötas igen. tackar vi Gud för allt det jordiskt goda som denna medsyster eller -broder delat under sin stund på jorden; kaffepannan som alltid stod på, beredvilligheten att hjälpa, den goda gemenskapen i fest och vardag. 2. Vid den andra skoveln säger prästen: ”Jord ska du åter bli.” Jag brukar lägga till ”jorden som tar emot det förgängliga livet.” Allt liv på jorden är underställt dödens verklighet. Löven gulnar och faller till marken, när hösten kommer. Sjukdom och olyckor drabbar

oss ibland oväntat och oförskyllt. Är det något vi vet om framtiden, är det att vi ska dö en dag. Ändå drabbar oss döden, när våra nära och kära lämnar oss. Begravningsgudstjänsten rymmer vår sorg och smärta över det liv som tagit slut. Döden har människan levat med sedan hon lämnade Edens lustgård.

Kanske var det nödvändigt för människans vuxenblivande. Vetskapen om att vandra ”i dödsskuggans dal” gör oss medvetna om hur skört livet är och hur viktigt det är att värna det. När Gud sänder sin son Jesus Kristus väjer inte heller han för döden. Jesu död på korset är Guds yttersta kärleksförklaring till människan, så djup är Guds solidaritet med oss. 3. Vid den tredje skoveln mull säger prästen: ”Jesus Kristus, vår Frälsare, ska uppväcka dig på den yttersta dagen.” Jag brukar lägga till orden: ”Som fröet vilar i frusen jord i väntan på vårens värme, väntar vi uppståndelsens morgon.” Vi överlämnar våra kära – inte till ett okänt öde – utan till en barmhärtig Gud som genom Jesus Kristus öppnat vägen till evigheten för oss. Därför är begravningsgudstjänsten en handling i förtröstan. Vi tar farväl i hoppet om att en gång få mötas igen. Paulus, som är noga med respekten för kroppen, skriver i 1 Kor 15 om de nya kroppar vi ska få vid uppståndelsen. Det är något helt nytt – allt som varit trasigt ska bli helt - men ändå finns det en kontinuitet mellan den gamla och nya kroppen. Vi bär med oss något av vår identitet in i evigheten. Därför kan vi sjunga med Sv Ps 172:3 ”De ska möta de trofasta vänner som de miste på jorden en gång. De ska leka med änglar och helgon i Guds paradis. De ska dansa där. De ska sjunga en ny, jublande sång.” NR 3 2023 AMENVISST

TEMA - SORG

Att möta sorg i sitt yrke Två av våra medarbetare i församlingarna har kommit från jobb som begravningsentreprenörer in i kyrklig tjänst och på så vis mött sorg från lite olika perspektiv. Text: Lars Parkman, Ann-Charlotte Agrell Foto: Linus Ottosson, Ann-Charlotte Agrell

er Sundströms första kontakt med döden var som 16-årig sommarvaktmästare i Styrnäs. - Jag reagerade som de flesta. Det var lite otäckt att se de blåaktiga tårna som stack ut under skynket. Men det avskräckte inte Per, som under de första yrkesverksamma åren varvade arbete på begravningsbyråer med arbete som kyrkvaktmästare. - Sorgen kan se så olika ut. Det gäller att vara lyhörd och uppmärksam på människors olika reaktioner. Jag har lärt mig under årens lopp att inte ha för bråttom. Människor måste få tid att ta in det som har skett. Man tror kanske att en kram automatiskt är tröstande, men jag har lärt mig att vara försiktig med fysisk kontakt. Per berättar vidare att det är viktigt att ge information om vad som ska hända inför

+-----------------------------------------+

om ung arbetade Annica inom äldreomsorgen. Henning – en man på ett boende var döende. Annica jobbade den kvällen när Henning dog och fick en stark känsla av att hon måste öppna fönstret och släppa ut honom. Det var som att hans närvaro fanns kvar i rummet. Annica och hennes kollega tände ett ljus, de tvättade honom och klädde honom i hans egna kläder. - När jag kom tillbaka morgonen efter så var det bara hans kropp som fanns kvar i rummet, minns Annica. Senare studerade Annica till behandlingsassistent. Under den tiden startades processer inom henne och mycket sorg kom upp till ytan. Hon kände att det inte var det här hon ville arbeta med. Praktiken gjorde hon på en 6

AMENVISST NR 3 2023

en begravning, men i lagom takt. Det är så många beslut som ska fattas och då är det viktigt att människor får tid att tänka efter. - Jag brukar vara tydlig med att de alltid får höra av sig, när de vill. Frågorna kan ju dyka upp på kvällen. SMS är en tillgång. Det är ett sätt att närma sig människor med ödmjukhet. Vi pratar om de stora förändringar som skett kring död och begravning. Förr samlades ofta hela byn och

arbetskamraterna till begravningen. Nu sker den allt oftare i familjekretsen. Per betonar vikten av att alla får chansen att ta avsked. - Jag brukar alltid uppmuntra familjen att låta barnen vara med. Förbered dem genom att berätta att nu kommer mamma och pappa vara ledsna, men det är inte konstigt. Ta med barnen i förväg till kyrkan och berätta vad som ska ske. Som mångårig kyrkvaktmästare i Nordingrå känner Per de allra flesta och det ger en trygghet i mötet med de sörjande. - Ibland är tystnaden det viktigaste. Andra gånger kan ett skämt vara det som bryter isen. Viktigast är att sorgen inte stängs inne. Det måste få vara jobbigt ibland. Det är genom att erkänna smärtan som vi kan komma vidare i livet.

- Annica visar konfirmander en tom kista och pratar begravning.

begravningsbyrå och det blev hennes yrke. - Det blev många möten med ledsna och skärrade anhöriga. Mitt i sorgen ska man som anhörig planera och ordna med begravning, välja kista, egna kläder eller svepskjorta, blommor, kremering, urna eller jordbegravning. Det är så många val och så mycket att tänka på. Det blir så tydligt och definitivt med döden och känslomässiga reaktioner uppstår ofta.

+-----------------------------------------+

Man måste konfronteras och kan inte hålla döden ifrån sig, menar Annica. Under tiden i begravningsbranschen började Annica studera teologi och blev så småningom präst. - Den erfarenhet jag har fått har gjort mig trygg i min roll som präst vid möten med anhöriga och begravningar. Visst kan jag bli berörd, säger Annica, men det är ju inte jag som har sorg. Det känns bra att få vara med och göra sorgen till ett fint avsked. Det är hedersamt att få teckna en människas livsvandring, ett liv på jorden. Att få överlämna den döde i Guds händer, till något större. Våra kroppar blir stjärnstoff igen. Gud får ta hand om oss när vi har passerat tidens gräns. Vad som händer med själen ligger i vår skapares händer, avslutar Annica.

TEMA - SORG

Första hjälpen vid sorg Har någon du känner drabbats av sorg? Här får du konkreta tips som gör det lättare att finnas där för den som sörjer. De är baserade på Svenska kyrkans långa erfarenhet av att möta och stötta sörjande. Men all sorg är unik och det finns inga absoluta sanningar eller instruktioner att applicera. Dessa och ännu fler tips (även på andra språk) finns att ta del av på: www.svenskakyrkan.se/sorg/forsta-hjalpen-vid-sorg

Illustrationer: Stina Löfgren

Ta ansvar för kontakten

Ge utrymme

Bryt tystnaden

Viktigast av allt är kanske att vi inte lägger ansvaret för kontakten på den sörjande. Vi kan undvika att säga ”Ring mig om det är något, jag finns här” eftersom risken är stor att den sörjande inte orkar vara den som hör av sig. Då är det bättre om vi säger ”Jag ringer dig på tisdag igen, svara om du orkar”. Ibland får vi inget svar och det är helt okej, den sörjande orkar inte alltid svara, men då kan vi ringa tillbaka, igen och igen.

Ofta är det många som sörjer en människa samtidigt, där alla har haft sin egen relation och historia med den som dött. Det är viktigt att vi låter den närmast sörjande vara i fokus och undviker att ta över med våra egna minnen och känslor. Vi måste komma ihåg att låta den sörjandes känslor, oavsett vilka de är, vara de som gäller. Våra tankar och berättelser är såklart också viktiga – men inte viktigast.

Många känner att det är svårt att höra av sig till en medmänniska som sörjer. Vad ska jag säga? Tänk om det bara blir tyst eller om personen börjar gråta? Men det viktiga är inte vad vi säger utan att vi bryter tystnaden. Och ibland är ett sms en bättre lösning än ett telefonsamtal eftersom det kan vara lättare att både skicka och svara på.

Ha tålamod Ta initiativ

Visa närvaro

Det är bra om vi som stöttar kan vara den som föreslår en helt vardaglig aktivitet. Bjud på fika, kolla på en film eller ta en promenad i all sin enkelhet. Många som sörjer längtar efter en paus i sorgen och lite vanligt liv. Tänk på att den vi bjuder in kanske tackar nej och att det är helt okej, det viktiga är att vi frågar – och att vi vågar fråga igen.

Många av oss är rädda för att tränga sig på och det slutar ofta med att vi inte hör av oss alls. Kanske tänker vi att den sörjande behöver vara ifred eller att man ska vänta lite med att höra av sig tills ”det värsta gått över”. Det är viktigt att vi tydligt visar att vi finns där så att den sörjande inte känner sig isolerad, utanför eller ignorerad.

Varje sörjande har sin egen sorgeprocess, vilket vi behöver ha förståelse för och tålamod med. Det kan finnas en risk att vi försöker trösta bort sorgen eller visar frustration över att den håller i sig. Sorg har inget bäst-före-datum och det finns ingen normal eller onormalt lång tid som det tar att sörja. Vissa saker behöver helt enkelt berättas om och om igen, så låt din medmänniska älta det som har hänt, det kan vara en viktig del i att förstå och bearbeta sorgen. NR 3 2023 AMENVISST

BILDSVEP - FÖRSAMLINGARNAS SOMMAR OCH HÖSTSTART

Trots regn & åska samlades ett 30-tal till helgmålsbönen på Sundstavallen, Bjärtrå. Carin Häggström bjöd in under tak i stugan. Maria Tjernström inledde med kulning i tidsenlig klädsel, Esa Snaula ledde bönen och Annika Stockberg somriga psalmer & sånger, Joakim Svensson läste egna dikter och kvällen avslutades med eget fika under gemytlig samvaro, rapporterar Kerstin Carlström Nordin.

Bjärtrå, Dal, Torsåker, Styrnäs & Ytterlännäs gjorde i augusti gemensam församlingsresa till Köpmanholmen. Tommy Thelin från Nätra Hembygdsförening guidade förtjänstfullt under hela dagen, här utanför Rinngarbönninga i Herrgårdsparken.

Här ses 5 av 6 nya unga ledare för en av våra tre konfirmationsgrupper; "veckokonfa i Ytterlännäs". Under sitt första år går de också en ledarutbildning.

Vackra medeltida Skogs kyrka är nu ännu vackrare med sitt nytjärade spåntak, som också bevarar taket och skyddar det från elementen. Arbetet görs för hand med gammal teknik. 8

AMENVISST NR 3 2023

Teckenspråkig mässa firas vid vackert belägna Mäjasjöns Fäbodar. Mats Hallin ledde och Akar Holmgren tolkade.

Ett härligt gäng på terminsupptakt av Liten & Stor i Styrn 15 vuxna som var med. Mack- & glassfika och lek både u

Foto: Kerstin Carlström Nordin, Ellen Viklund, Ann-Charlotte Agrell, Eva Nilsson, Sven Palmquist, Maja Högberg, Linus Ottosson, Fredrika Björk, Mats Westin

Koncentrerade bingospelare på Café Livslust, en mötesplats tis udda v kl. 12-14 i Ytterlännäs sockenstuga, med olika aktiviteter, inbjudna gäster & gemenskap.

Pastoratet medverkade på Kramfors Pride, där många kom till vårat tält för att prata, måla naglarna, trycka pins mm. Svar på frågan "vad är kärlek för dig?" skrevs på vår griffeltavla. Senare på em firades Regnbågsmässa i kyrkan.

näs, här med några av de 20 barn och ute och inne stod på programmet.

Sven Palmquist guidar Gudmundrås barngrupp Miniorer & Juniorer i Ytterlännäs gamla kyrka, här vid dopfunten.

Hela 95 körsångare från olika håll i Västernorrland samlades i Gudmundrå för en heldag med gospel, under ledning av Gerald T Smith (USA). På kvällen höll de en konsert med hög stämning & stor glädje.

Torsåkers årliga promenad med tipsrunda upp till Vårdkasen hade i år även en fyrfota deltagare.

Hjalmar och Clint på "Grillkväll vid Omnebadet", där de precis klarat utmaningen där en instruerar och en bygger, ryggen mot varandra. Även goda hamburgare, härlig stämning och samtal om Gyllene regeln ingick. NR 3 2023 AMENVISST

PERSONPORTRÄTT

"Gemenskapen i kyrkan har betytt allt, verkligen." Här är Helen Malmström, född och uppvuxen i Stockholm, som för fem år sedan fick upp ögonen för Ådalen och landade i Kramfors, där kyrkans atmosfär och gemenskap gav känslan att ha hittat hem. Text: David Tosteberg. Foto: Diza Ottosson

i träffas på Alaska – för det är ju där, på Alaskavägen, hon bor, Helen Malmström – med magnifik utsikt över Kramfors. Alaska kan låta kallt, men sensommardagen är varm och gemenskapen över te och hembakt fröknäckebröd ännu varmare. Helen är född i Solna, men största delen av uppväxten bodde familjen i Viksjö, Järfälla. Mamma, tandsköterskan från Dorotea som drogs till Stockholm av kulturutbudet och pappa ingenjören från huvudstaden – och så småningom en lillasyster också. - Jag var nästan 14 år när hon föddes. Vi hade kanske inte jättestarka band under uppväxten, men vi har en fantastisk kontakt idag. Att få finnas med vid syskonbarnens födelsedagar och annat är stort. Familjebanden är jätteviktiga! Helens föräldrar var inte troende och den enda troende i hela släkten var en faster som var med i en frikyrka. Men Helen mötte Jesus under konfirmationstiden och det blev livsavgörande. - Tonårstiden var för mig extra 10

AMENVISST NR 3 2023

jättejobbig. Konfirmationen betydde jättemycket och jag bär fortfarande med mig många saker som prästen sa och förmedlade. Den egna födelsen är naturligtvis en milstolpe för oss alla i livet, men i Helens fall har den haft en extra dimension med sig. Hon föddes redan i vecka 29 och under en tid då man bara kunde rädda kanske 10 % av så tidigt födda barn. Det har gett en stark kämpaglöd för överlevnad, men också en del sviter att hantera. Länge var hon påtagligt liten i växten och hon har ofta varit senare än andra med att lära sig saker. I 40-årsåldern fick hon en ADHD-diagnos och konkret hjälp både med mediciner, pedagogiska hjälpmedel och insikter om att hon inte är korkad som hon hade trott. - Idag har jag kunnat sluta helt med centralstimulerande substanser och de sista två åren har jag fått en helt ny balans i livet. Här har själavården varit avgörande. Dels regelbundna träffar med en diakon, dels en vistelse på själavårdscentrum i Fredrika. En nästan livslång dröm om att bli sjuksköterska förverkligades 2015, men livet i Stockholm blev för stressigt

- De senaste två åren har Helen fått en helt ny balans i livet, mycket tack vare själavård - hjälp för existentiell och andlig hälsa.

och Helen sökte sig 2018 bort till något lugnare. Via en barndomskamrat som flyttat till Härnösand öppnades ögonen för Ådalen och Helen fick jobb i Ramvik. Efter att ha sökt bostäder hela vägen mellan Långsele och Häggdånger blev det alltså flytt till Kramfors. - Allt kraschade. Jag hade lämnat hela min gamla tillvaro och så visade sig jobbet bli en katastrof och jag sa upp mig. Livet var miserabelt. Så var det när jag på söndagen promenerade bort till Gudmundrå kyrka. Och där möts jag av en underbar atmosfär och av en präst som spelade trumpet till psalmerna. Tack gode Gud, alltså! Jag hade varit runt i

Bön i Försoningskyrkan, Taizé. Foto: Maciej Biłas

HELEN MALMSTRÖM

Helen skymtar längst till vänster i bild från gospelkonserten i Gudmundrå kyrka, när Gerald T Smith sjöng och ledde den 95 sångare stora kören. +-----------------------------------------------------------------------------------------------------+

Jag hade varit runt i kyrkor i hela Storstockholm och det här var den mest fantastiska kyrkan jag varit i. Jag var hemma!

+--------

En av många lästa Tomas Sjödin-böcker hemma på Alaskavägen är "Den enklaste glädjen", här på fikabordet.

kyrkor i hela Storstockholm och det här var den mest fantastiska kyrkan jag varit i. Jag var hemma! Gospel hade Helen sjungit tidigare, så när frågan kom om att börja i gospelkören var hon inte sen att haka på. Sedan har det utökats med kyrkokör, lovsångsteam, bönesamlingar och förtroendeuppdrag i både församlingsråd och som kyrkvärd. - Gemenskapen i kyrkan har betytt allt, verkligen. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna lära känna någon här, att alla skulle se mig som om jag vore en dryg 08:a ungefär, men via kyrkan har jag fått massor av vänner. Och när man tillsammans är Kristi kropp så är det som att man connectar med varandra på djupet. När jag ber henne drömma om framtiden för kyrkan i Kramfors, är en ännu större öppenhet mellan olika samfund och kyrkor det första Helen säger. Och ännu mer av mötesplatser där vi inte skiljs åt av etniciteter, åldrar eller olika samhällsskikt. Och fler lördagar med föreläsningar. Och att kyrkan får bli ännu mer integrerad i samhället, även om det redan nu är fantastiskt med sång på

torget och gemensamma 80-årsfester och annat. Böcker har alltid haft en viktig roll i Helens liv. Alltifrån barndomens Elsa Beskow och Astrid Lindgren via upptäckandet av skolbiblioteket på mellanstadiet, till en bok hon läst många gånger i livet: Herr Gud, det är Anna. Bland favoritförfattarna idag finns John Ortberg, Tomas Sjödin, CS Lewis och Dietrich Bonhoeffer. - Min favoritpsalm genom livet har varit Guds kärlek är som stranden och som gräset, men jag har egentligen massor av favoritsånger även om jag kanske inte kommer ihåg det förrän jag råkar höra dem! Glada tillrop från grannar, entusiastiska hälsningar från en pomeranian (även kallad dvärgspets), försiktiga steg från en passerande katt och ljud från en förmodad ekorre har kantat vårt samtal och det har blivit dags att bryta upp. Jag har känt mig hemma här på Alaska, mest för att vi ju faktiskt är familj, Helen och jag. Syskon i Guds stora barnaskara och med en gemensam längtan efter att få bli ett allt större ”vi” när fler upptäcker Jesus. NR 3 2023 AMENVISST

MUSIK

Bidrar till elevers kunskap om Bibeln En del av vår pedagogiska verksamhet är att besöka skolor i kommunen med "Bibeläventyret". Eva Nilsson och Ann-Charlotte Agrell är våra utbildade instruktörer i konceptet som ger elever i 4:an och 5:an kunskap om Bibeln, främst genom att fokusera på berättelserna. Text: Bibelsällskapet, Linus Ottosson. Foto: Susanne Norén

ibeläventyret är ett ickekonfessionellt läromedel, som sedan år 2000 används i årskurs 4 eller 5, utformat efter skolans behov, i ca 1500 klasser per år. Det är mycket kreativt och pedagogiskt utformat, och leds av en utbildad och licensierad instruktör. Konceptet uppfyller läroplanens krav på saklighet och allsidighet och kommer från Svenska Bibelsällskapet, vars huvudmän är Svenska kyrkan, de övriga frikyrkorna, Svenska Akademien och Kungliga Vitterhetsakademien. I berättandets form får klassen uppleva de flesta av Bibelns kända berättelser och personer. Del ett handlar om Gamla testamentet, t.ex. skapelsen, Noa och arken, Sara och Abraham, Mose, Rut och kung David. - Vi brukar säga till eleverna att "nu när ni kommer hem idag ska ni kunna berätta hela Gamla Testamentet på 2 minuter, klarar ni det?". Och då sätter eleverna igång och funderar på hur de kan lösa det, de tycker att det är jätteroligt, berättar Eva. Del två, Nya testamentet, 12

AMENVISST NR 3 2023

handlar om Jesus, liknelserna och undren, Paulus spännande liv, de kristna högtiderna mm. - Nu i höst ska vi ut i klasserna med del 2, fortsätter Eva. De vi besökt tidigare har efterfrågat en fortsättning, det känns jätteroligt! Och så ska vi till anpassade

I berättandets form får klassen uppleva de flesta av Bibelns kända berättelser

grundskolan vilket också är spännande. Bibeläventyret bidrar till förståelse för religiösa kulturer och traditioner inom främst judendom och kristendom, och till viss del islam. Med hjälp av rörelser, drama och nyckelord, trix, rim och rap, leks kunskapen in så att eleverna ska kunna tillgodogöra sig fakta och funderingar. De får bl.a. rappa tio Guds bud och den gyllene regeln. En möjlighet att lära sig och förstå de bud som ligger som grund för en stor del av vårt lands etiska och moraliska värderingar och lagar.

KUNGÖRELSER

Döpta, konfirmerade, vigda, avlidna medlemmar DÖPTA

Bjärtrå 2023 07 08 Bonnie Nordlöf Gudmundrå 2023 06 03 Märta Gidlöf 2023 06 10 Love Edström 2023 07 22 Noah Nilsson 2023 08 12 Algot Näslund 2023 08 26 Elton Preinitz Nora-Skog 2023 08 26 Lisen Lindholm 2023 09 02 Axel Stattin Styrnäs 2023 08 26 Ronja Lilja Ytterlännäs 2023 06 17 Luna Nordlander Ölmerud 2023 07 22 Aria Chilinska

KONFIRMERADE

Gudmundrå 2023 06 25 Aron Berglund

VIGDA

Gudmundrå 2023 06 06 Brigitte Kantagård Mats Carlstedt 2023 06 23 Malin Erlandsson Sven Evert Hägglund 2023 07 01 Hanna Glas Christoffer Milde 2023 07 06 Carina Westerberg Dick William Molin 2023 07 15 Jessica Ramén Matti Rintala 2023 07 15 Elin Fredriksson Markus Stattin 2023 08 12 Annelie Eriksson Pär Niklas Jonsson

2023 08 12 Caroline Nordén Jesper Näslund Ullånger 2023 07 07 Lotta Wiklund Daniel Johansson 2023 08 26 Ulrika Forsberg Ulf Sjölund Ytterlännäs 2023 07 15 Claudia Niklasson Jens Melinder

AVLIDNA

Bjärtrå 2023 06 05 Aina Louise Winblad von Walter 2023 08 26 Knut Sören Strindlund Dal 2023 06 22 Kjell Petrus Höglund 2023 08 17 Stig Arne Molén Gudmundrå 2023 05 30 Astrid Marianne Nordén 2023 06 01 Johan Sören Hellström 2023 06 04 Rune Jan Olof Hägglund 2023 06 11 Ernst Birger Melander 2023 06 16 Birgitta Katarina Lundgren 2023 06 18 Rolf Lars Gunnar Nyberg 2023 06 20 Eeva Kyllikki Hellström 2023 06 20 Gösta Magne Kennet Elfving 2023 06 26 Gun Mari Melander 2023 06 28 Karl Ove Reinhold Berg 2023 07 01 Birgit Lindén 2023 07 02 Anita Marlene Bergman 2023 07 01 Margit Elisabet Hellström 2023 07 19 Iris Linnea Berglund 2023 08 00 Anna Kristina Johansson 2023 08 02 Ulla Ingegerd Lundgren 2023 08 06 Lisa Helena Söderholm 2023 08 06 Stig Conny Olsson 2023 08 08 Ida Elaine Margareta Näsholm 2023 08 09 Gunvor Viola Nilsson 2023 08 22 Ingrid Helena Högberg

2023 08 22 Seija Marita Niskanen 2023 08 23 Stig Gunnar Hägglund 2023 08 24 Eskil Kenneth Andersson 2023 08 25 Viktor Gösta Fahlén 2023 08 30 May Britta Lillemor Norén 2023 08 31 Ingrid Ingegärd Nilsson Nora-Skog 2023 06 24 Karl Nestor Hansen 2023 06 29 Björn Olof Helge Nyström 2023 08 15 Mari-Ann Elisabeth Svanberg-Näsholm Nordingrå 2023 03 10 Karin Margareta Törnsten 2023 04 16 John Ingvar Karlsson 2023 05 30 Märta Linnéa Nordlander 2023 06 18 Vera Leonie Margareta West 2023 06 19 Eva Kristina Viberg 2023 07 31 Kerstin Marie Lindgren 2023 08 00 Lars Jörgen Paul Edlund 2023 08 08 Gertrud Byberg 2023 08 08 Gärd Elvira Norlin Styrnäs 2023 07 15 John Lars Erik Johansson Torsåker 2023 06 07 Aina Iréne Viola Karlsson 2023 07 19 Solveig Constance Nordlander 2023 07 24 Olov Erik Abraham Hamberg Ullånger 2023 06 08 Ingrid Ulla-Britt Nilsson 2023 06 09 Erik Ingemar Rehnlund 2023 07 28 Bengt Ove Sjödin 2023 08 18 Sten Anders Viberg Ytterlännäs 2023 06 03 Vivi Ann Nylander 2023 06 11 Anders Mauritz Flodin 2023 06 20 Esko Väinö Kalevi Heino 2023 07 13 Inger Christina Altin 2023 07 14 Jean Sixten Nordlander 2023 07 28 Karin Annika Wiborgh (inga kungörelser för Vibyggerå detta nummer)

Barnen sår & skördar på kyrkogården i Ullånger

Foto: Mats Hallin

NR 3 2023 AMENVISST

KULTURARV & HISTORIA

Noterat

Kyrkskatten

...om sommarens sång och musik i våra församlingar. Text: Anna Larsson Foto: Shahab Khalili

700 år gammalt kyrksilver En bägare och ett fat, eller en kalk och en patén som det heter på "kyrkiska", har varit i bruk sedan 1300-talet. Text & foto: Ann-Charlotte Agrell

ag åkte till Torsåkers kyrka för att två systrar. Wattrangius var kyrkoherde fota och skriva om en silverskatt under häxprocesserna men Laurentius från 1320, en nattvardskalk och Hornaeus fick den framträdande rollen i patén – fatet som nattvardsbrödet de grymma processerna. ligger på. Nåväl, det var ju kalken och paténen Under samtalet med den mycket i silver som det skulle handla om. Det historieintresserade kyrkvaktmästaren är svindlande att tänka sig att de är från Johnny Jonsson kom flera intressanta 1320-talet. Så många människor som i föremål på tal. Han visade mig något som århundraden har tagit nattvarden från såg ut som en större tesked med små hål dessa gamla föremål. Länsantikvariet i själva ”skopan”. Det visade sig vara en har daterat dem till 1320-1330. Foten vinsil, troligen i nysilver, cuppan - på kalken byttes från 1800-talet. Det finns ut 1654 och som det en vinkällare under heter - man byggde patent Så många människor på ”messekalk”. Den sakristian där dåtidens som i århundranden brännförgylldes för att piccardovin förvarades. Silen användes för att tagit nattvarden från förhindra att vinet skulle rena vinet från grums dessa gamla föremål. fräta silvret. På kalkens och avlagringar. Det gick fot finns en inskrift på åt 40-50 liter vin varje latin som betyder ”Så som år. Vinet användes inte bara till nattvard vi näras av hans kött, varda vi renade utan bjöds till kyrkoherdens inbjudna genom hans blod”. Paténen har också en gäster, före gudstjänst. Om någon blev inskrift på latin som lyder ” Var hälsad för berusad så fanns sexmännen (sex Maria full av nåd, välsignad du bland förtroendevalda ordningsmän i en kvinnor”. I övrigt finns det inte så mycket socken) för att hålla ordning i kyrkan. De information bevarad, men troligen kunde ålägga bot för dåligt uppförande. användes de även under häxprocesserna i Vinet såldes även till sjuka eftersom det Torsåker för dem dömdas sista nattvard. ansågs vara helande. Kalken och paténen används än I Torsåker finns även en vinkanna idag, 700 år senare. Paténen har dock i silver från 1670-1680 som var skänkt slitits och blivit väldigt tunn och skör, av kyrkoherde Johannes Wattrangius, så den får nog snart gå i pension enligt hustrun Catharina Blanck och hennes kyrkvaktmästare Johnny.

AMENVISST NR 3 2023

Vi kyrkomusiker är så tacksamma för en fin sommar med så mycket härlig musik, inte minst ute i det fria i samband med friluftsgudstjänster eller "Sång på torget". Tacksamma är vi också för alla fina människor som kommer och lyssnar. Något som bör nämnas särskilt är att vi är så stolta för all musik som är närproducerad. Tänk att det bor så många duktiga sångare och musiker här i vårt närområde! Låt musiken fortsätta att flöda i våra kyrkor och kapell. Även på vigslar, dop och begravningar framförs så mycket fin musik av anhöriga som bjuder på sig själva. Det är en upplevelse att få musicera med människor från när och fjärran. Apropå närproducerad musik; den 21 oktober blir det Ådalens Musikfest som börjar kl. 17 med en stor kör (från hela pastoratet) och avslutas på kvällen kl. 22. Det blir en händelse värt namnet! Lokala förmågor från hela vårt område kommer att bjuda på musik i Ytterlännäs kyrka och även i Ljusets kapell. Både gammal och ung kommer att medverka. En del av programmet riktar sig också speciellt till barn.

Fullt till sista plats när Klas & Sanna Norberg spelade på "Musik i sommarkväll" i Kramfors kapell.

KLURIGHETER - KORSORD & BILDFRÅGA HAR MUSIKFEST

RESA

PILGRIMSMÅL

FÖR FELFRI HAR UPP -DRAG

SES I KÅR

RIKTNING LEVER VI I

ELAKT LEENDE

KAN VI

MINDRE LED

MOT

HÄSTSTOPP TENN

BAKPLATS PRONOMEN BETYG FÖRR

ROVA HAR ULLÅNGER

GER FÄRDIGHET

GRUVGÅNG GIFT I DRYCK

VÄLDIGT MÅNGA

OMRÅDE

STADIG

SOM GETING RESER HUND SPELARE PÅ PÅ KNAPP

FEM

FAS HELIG HOS OSS 22 IBLAND

DAM OFTA I SENSATION

LÄGE

FLYGORGANISATION BANDY

KÄNNING I TAND

FÖR UNGA I MP

VÄLTA

PÅ ÖTAK BIBELDEL TORGSKRÄCK

GODKÄNNANDE

TÄTA

STENTRYCK BESTÄLLT KORT PÅ KORS

FUKT SNABELA

BUSKE

KAN MAN SE TIDEN LUKTA

FATTIG

SYRE

AREA

TB I PC

BRIE

OMBUDS -MAN

FÖR BOLAG SPELKÄPP

DATABRANSCH

STRUNTA I

HYSER BLOMMOR

Korsordsmakare: Anders Nordmark

VASATRÄ

GRISEN

LÄRJUNGE

SOM EX

BIBELSJÖ

BASKGERILLA

KAN MAN LINGON

TILLTAL

PÅ GRANNBIL

JOSEFS SON

TVÅÅRINGAR HAR KNÖL SAMSA

KUNDE EN PALM

GLAD OCH NÖJD

VASSBÅT

USASTAT

VILKEN VY!?

Var i vår vackra bygd är detta foto taget?

Skriv din gissning: ________________________ Rätt svar förra numret: Utviksgården, Utvik

Skicka in - Vi drar 3 + 1 vinnare bland korrekta lösningar & bildsvar. Skicka in senast 15/11 via post; Jättestag. 13, 872 34 Kramfors, eller mejla fotokopia; kramfors.pastorat@svenskakyrkan.se.

Grattis till våra vinnare från förra numret! Korsord: Gun Bengtsson (Nyland), Anders Sahlén (Kramfors), Uno Täfvander (Kramfors). Bildfråga: Kerstin Bengtsson (Svanö). Vi skickar er ett litet Kramfors Amenvisst Arial 6 pkt, lösning Times Roman 18 pkt nr 3 2023 vinstpaket med en bok av Tomas Sjödin och en Fairtrade choklad.

Adress: _____________________________________ Ort:

_____________________________________

Foto: Anna Larsson

Namn: _____________________________________

NR 3 2023 AMENVISST

Med hj♥rta för

församlingen

+-------------------------------------------------------------------------------------------+

"Ett utmärkt sätt att träffa nya människor" Text & foto: Annika Stockberg

iv Bergqvist i Herrskog är en aktiv dam som alltid besökt kyrkan. Jag träffar henne innan hon ska iväg för att spela boule. Det började med att hennes mamma var kyrkosångerska. Hon och hennes syster fick som små alltid följa med mamman till kyrkan och alla repetitioner med kyrkokören. Siv flyttade på 70-talet till Herrskog från Blekinge med sin man, som var distriktsveterinär, och hjälpte honom i hans arbete. Hon gick i kyrkan redan då men engagemanget startade på 80-talet efter att Eva Lång frågade henne om hon ville hjälpa till på De äldres dag med att ordna kyrkkaffe. Det var en självklarhet att hjälpa till tyckte hon. Tidigare hade kyrkorådet hållit i att ordna med fikat. Siv fick hjälp av några andra och har med åren ”lärt upp” fler i sitt ideella engagemang. - Många kanske tycker att det kan vara slitsamt att hjälpa till men man får så mycket tillbaka. Hon har nu varit aktiv i församlingen i nästan 40 år! Hon är nuförtiden mer medhjälpare än huvudansvarig för kyrkkaffet. Genom åren har hon fixat fika till gudstjänster och församlingsaftnar, kokat soppa till Tacksägelsedagen och även ibland risgrynsgröt till jul. Vi räknade ut att det nog vid det här laget har blivit ca 3000 semlor som hon har bakat inför Fastlagssöndagen! Att vara engagerad i församlingen borde vara en självklarhet för var och en tycker Siv. - Det är så givet för mig. Man har ju sitt hjärta där. Avslutningsvis frågar jag Siv om vad kyrkan betyder för henne. - Den betyder så mycket! Man har ju sin gudstro, blivit konfirmerad och varit med på allt som varit i kyrkan. Kyrkan är viktig i sig men det sociala i kyrkan är minst lika viktigt. Tänk bara på det sociala att få komma dit och träffa nya människor. Är du ny på ett ställe så är det ett utmärkt sätt att träffa människor, att besöka kyrkan och dess aktiviteter. Men man måste själv bjuda till lite, avslutar Siv. +-------------------------------------------------------------------------------------------+

Vill du också engagera dig i en församling? Prata med andra som redan är engagerade (kanske du känner någon?). De hjälper gärna till, om du också vill vara med. Eller använd någon av de anställda som bollplank för att hamna rätt. Välkommen med!