Issuu

AMENVISST

E N T I D N I N G T I L L VÅ R A T I O F Ö R S A M L I N G A R I Å DA L E N & H Ö G A K U S T E N

N R 1, 2 0 2 1

Tema:

+------------------+

GENOM DÖD TILL LIV

Minires mörker vändes till ljus Clary odlar med glädje +---------------------------------+

Lena Bagge Lindström till minne +---------------------------------+

Klenod från 1553 i Torsåker +---------------------------------+

Korsord, sudoku & pyssel

RÖSTER OM LÄNGTAN TILLBAKA

Den livsviktiga beröringen

Tidningen Amenvisst ges ut av Kramfors pastorat, till alla hushåll i församlingarna Bjärtrå, Dal, Gudmundrå, Nora-Skog, Nordingrå, Styrnäs, Torsåker, Ullånger, Vibyggerå & Ytterlännäs. Ansvarig utgivare: Peter Forsberg, 0612-855 20 Redaktör: Linus Ottosson, linus.ottosson@svenskakyrkan.se, 0612-855 66 Redaktionsgrupp: AnnCharlotte Agrell, Kristina Tosteberg, Lars Parkman, Linus Ottosson Omslagsbild: Minire Mammedova, foto: Diza Ottosson Tryck: Ågrenshuset, Bjästa Distribution: Postnord Årgång: 1 Nästa nummer: juni

"Jag var som den som lyfter ett barn till kinden" (Hosea 11:4)

Kontaktuppgifter: Kramfors pastorat Jättestagatan 13 872 34 Kramfors kramfors.pastorat@svenskakyrkan.se 0612-855 00 (vxl) Telefontider expeditioner: Kyrkogård, mån-tors 09-12 Gudmundrå, mån 9-12, ons 13-15 Nora-Skog, tis 10-12, tors 13-15 Nordingrå, mån 13-15, tors 10-12 Ullånger, mån & ons 10-12 Ådalsbygden, tis & tors 10-12 Fler kontaktuppgifter på webben: svenskakyrkan.se/kramfors/kontakt Följ oss på facebook: @svenskakyrkankramfors Besök vår hemsida: www.svenskakyrkan.se/kramfors Skänk en diakonigåva: Gudmundrå Diakonikrets pg 38 94 57-3 (Nordea) LP-kontakten Kramfors pg 454 67 09-9 Nordingrå församlings vänner bg 5484-4865 swish 123 509 64 33

N VA

ENMÄRK

Ett stort & varmt tack till: Fredrik Lockner på Kramforsbladet, som gav oss det fyndiga, positiva och passande namnförslaget "Amenvisst".

dagarna har det gått ett år sedan pandemin kom till Ångermanland, och det har varit ett år som präglats av fysiskt avstånd. Vi har fått undvika fysisk närhet, annat än med dem i närmaste familjen som man bor samman med. Många äldre har fått tillbringa en lång tid isolerade och helt utan fysisk kontakt. Men för någon vecka sedan slogs det upp av media att de första äldre som vaccinerats fått krama om sina barnbarn för första gången på månader utan att behöva känna oro. Vilken glädje! Tidvis under pandemin har det funderats över om vi kommer att hitta tillbaka till varandra med kroppslig beröring så som det var förut. Att handhälsa, kramas. Fysisk kontakt med handhälsning eller rent av en kram med beröring hud mot hud är ju det vi är mest vana att använda i vår kultur. Och kanske är det också det som är mest naturligt för att knyta an till varandra och visa vänskap. Beröring hud mot hud är viktigt. Det finns en berättelse från tiden för andra världskriget om spädbarn på ett barnhem som överlevde i större utsträckning än andra barnhemsbarn. När man undersökte varför det var så, visade det sig att en nattsjuksköterska bar omkring på barnen under sitt pass, nära och hud mot hud. Det har satt forskningen på spåren till betydelsen av mänsklig beröring hud mot hud. Idag vet man också genom forskning att behovet hos människor av mänsklig beröring är stort och att det får människor att må bra. Men redan i biblisk tid så visste man om det här och referenser till beröring av hud finns på flera ställen i Bibeln,

som exemplet från profeten Hosea ovan. Gud själv är kroppslig och fysisk som vi uppfattar honom i Jesus som rör vid människor. Kyrkan upprätthåller den traditionen med handpåläggning vid förbön eller prästens beröring vid korstecknande, handpåläggning och vattenbegjutning som exempel. Det är viktiga sätt att upprätthålla relationer och närhet till varandra. Den kroppsliga närheten har vi alltså fått vara utan utanför den egna familjen under lång tid. Men nu ser vi ljuset i den långa fastetid som pandemin varit. Vi kommer snart att kunna hälsa på varandra med ett handslag eller sitta nära varandra och samtala utan att ropa över rummet. En kollega sa häromdagen att han längtar efter att få sammanträda fysiskt! Tänka sig. Vaccineringen går framåt och ger oss hopp om en ny tid. När människor kan vara varandra nära när det behövs, för att trösta när en människa är ledsen eller drabbats av en kris och orden inte räcker, eller när glädjen flödar över och man behöver dela den. Närhet och relation är också något som detta nya församlingsblad vill ge. Ögonblicksbilder från din församling där berättelser delas och gemenskap byggs. Nu fortsätter vi att fira gudstjänster smittsäkert så länge det behövs men våren kommer med påsk och ljus, och hopp om en ny tid, nya möjligheter, när vi kan få fira gudstjänst med fysisk närhet, gemensam sång och värme i våra kyrkor. Gud välsigne dig! Peter Forsberg, kyrkoherde

+--------------------------------------------------------------------------------------------------------------+ Miljömärkt trycksak 3041 0010

AMENVISST NR 1 2021

Kyrkoherdemottagning för Peter Forsberg, med biskop Eva Nordung Byström och kontraktsprost Kent Nordin, är inbokad på pingstdagen 23 maj. (plats ej klar)

RAPPORTER OM VERKSAMHET

Så har vi ställt om - nya sätt för kyrkan att vara kyrka med pausad verksamhet Öppen kyrka är räddningen i Vibyggerå Helgsmålsböner varje lördag Se våra korta andakter lördagar 18:00, från en av kyrkorna i Ådalsbygden: facebook.se/SvenskakyrkanAdalsbygden

Telefonkontakter

Öppen kyrka En möjlighet att gå in i någon av våra kyrkor, tända ljus och få en egen stilla stund. Tisdag-torsdag mellan 12.00-14.00.

Gudstjänster på nätet Sön 11:00 sänder vi från Gudmundrå & Nordingrå, se via mobil eller dator: facebook.se/gudmundra facebook.se/nordingrakyrka

För att försöka hålla kontakt med er församlingsbor och att visa att vi tänker på er, ringer vi runt. Inledningsvis till er äldre och er vi tidigare haft kontakt med, för att höra hur ni har det och hur det fungerar nu i dessa svåra tider. I Ådalsbygdens församlingar har arbetet med samtal haft särskilt fokus och vi tror oss där ha nått de flesta 80+ år, som vi funnit nummer till. Även om många tycker det är långsamt har man hittat olika lösningar för att få allt att fungera. Det har känts uppskattat att vi ringt. Telefonsamtalen har även fått fungera som substitut för kontakt med de vi annars möter i samband med födelsedagsfester, andakter, caféträffar, leva vidare grupper osv. Behöver ni ha någon att prata med är ni alltid välkomna att själva höra av er till oss. Ni finns med i våra tankar och förböner. Vi vill skicka en varm hälsning till Er alla med Guds Rika Välsignelse och med hopp om att snart få ses! Elisabeth Grafström Anita Öhman, diakoniassistent Ådalsbygden, 0612-855 59 Elisabeth Grafström, präst Ådalsbygden, 0612-855 84 Esa Snaula, präst Nora-Skog, 0612-855 39

Passionsandakter En serie andakter från olika platser runtom i Höga Kusten. Se via nätet från fastans onsdagar och skärtorsdag: svenskakyrkan.se/kramfors

Kristina Tosteberg, diakon Gudmundrå, 0612-855 46 Lars-Åke Wennstig, diakoniassistent Gudmundrå, 0612-855 42 Lars Parkman, präst Nordingrå, 0612-855 29 Mats Hallin, präst Ullånger & Vibyggerå, 0612-855 58

Någon gång varje vecka möter några av Vibyggerås trognaste gudstjänstbesökare upp till Öppen kyrka. Idag är det Astrid Östman, Sigrid Renlund och Greta Svalskulla som tagit sig till kyrkan. Både Greta och Sigrid har tidigare varit kyrkvärdar och Astrid ordförande i kyrkorådet. Inte så sällan finns kantor Magnus Skoglund på plats och spelar på orgeln. Tillsammans har man sjungit igenom hela "Psalmer i 2000-talet", totalt 160 psalmer.

Sigrid Renlund, Astrid Östman och Björn Hansson på Öppen kyrka i Vibyggerå.

Det här är räddningen är man överens om när inga vanliga gudstjänster firas. De berättar hur de ibland öppnar dörren och lyssnar till klockorna på söndagsmorgonen för att sedan se på den webbsända gudstjänsten eller TV-gudstjänsten, kanske båda två. Astrid saknar också morgonbön på fredagarna. Där läser man kommande söndags texter och samtalar omkring både texterna och livet. Det är lite olika hur man saknar de mänskliga mötena men så klart längtar man efter att få fira gudstjänst och mötas igen. Medan vi sitter och pratar dyker vår tidigare vaktmästare Björn Hansson upp och efter en stund även vår nuvarande vaktmästare Fredrik Altelind för lite lunchpaus i kyrkan. Mats Hallin NR 1 2021 AMENVISST

TEMA - GENOM DÖD TILL LIV

TEMATANKAR - Genom död till liv -

Foto: CDC / Alissa Eckert, Dan Higgins

ör andra gången kommer vi att fira påsk i coronapandemins skugga. Vad har det här året gjort med oss? Vi är säkert många som kan berätta om genomgripande förändringar i livet, om sorg och ensamhet – både i förlusten av någon nära anhörig eller saknaden efter närstående som vi inte fått träffa på länge – men också om erfarenheter och lärdomar som fötts ur krisen. Slår man på ordet ”Korona” i Svenska Akademins Ordbok finns bara en betydelse; det är den ljuskrans som syns vid en fullständig solförmörkelse. Enligt de senaste rönen är hettan vid koronan över 1 miljon grader, mycket hetare än solens yta där temperaturen ligger på 6000 grader C. Det går inte att förklara varför. Det är som om solens ständigt exploderar i ljuskaskader. Ordet korona kommer från latinets corona och kan t ex syfta på den krans av törnen som Jesus

Text: Lars Parkman

Jesus Kristus går genom död till liv för att vi ska få leva.

kläddes i när han hånades. Den bar han också på sitt kors, det yttersta beviset på Guds kärlek till och solidaritet med oss människor. Allt lidande, all smärta som vi människor får utstå delar Jesus på korset. Men lidandets törnekrona ska bytas till en strålande segerkrans. När Jesus uppstår på den tredje dagens morgon triumferar ljuset och kärleken. Det är som om hela kosmos exploderar i ljus. När konstnärer vill gestalta Jesus och helgonen på bild är de omgivna av en ”korona”, en ljuskrans som vill påminna om skapelseögonblickets ”Låt det bli ljus! Och ljuset blev till”. I tider när ett kransliknande virus förmörkar vår tillvaro får vi bäras av det mönster som naturen låter oss ana, att efter vinter kommer vår, och som påskens budskap gör än tydligare: Jesus Kristus går genom död till liv för att vi ska få leva. Välsignad påsk!

+-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------+

Att arbeta i skuggan av pandemin Sven Palmquist berättar om att se spåren av pandemin i sin vardag på jobbet

mitt arbete som församlingsassistent och vaktmästare träffar jag församlingsbor i många olika situationer. Det mest konkreta exemplet av pandemins påverkan på arbetet är i samband med begravningsgudstjänsten. Redan vid mottagandet av kistan krävs det extra försiktighet, särskilt om kistan är märkt med en droppe. En ”droppmärkning” innebär nämligen att den avlidne haft Covid-19. Kistan är avtorkad med desinfektionsmedel av 4

AMENVISST NR 1 2021

begravningsbyrån när den kommer till oss men vi har ändå handskar på vid hanteringen. Psalmböckerna placeras på varannan rad i kyrkan med ett stort mellanrum till nästa psalmbok, vilket ibland kan väcka irritation bland begravningssällskapet men detta görs för att markera det avstånd som är viktigt att hålla. De församlade påminns om att hålla avstånd till varandra även verbalt av prästen. Pandemin har gjort att jag måste

vara mer försiktig i min interaktion med andra människor men visar också min och arbetslagets strävan att minska smittspridningen. Att göra våra verksamheter så säkra som möjligt för våra deltagare under den här svåra situationen. Tillsammans får vi försöka att hjälpa varandra att hålla ut så att vi kan minska smittspridningen och kunna möta varandra på ett säkert sätt i våra församlingars olika verksamheter.

TEMA - GENOM DÖD TILL LIV

Annica Strindin, präst i Ådalsbygdens församlingar, reflekterar över begravningar och avsked under pandemin. Foto: Johannes Frandsen / Ikon

När möjligheterna till ett sista avsked förändras

Vårt behov av att ta avsked av våra nära och kära är förmodligen ett av de starkaste mänskliga behoven...

örrarna till kapellet öppnas och där framme på det lilla dukbeklädda bordet står urnan med stoftet av en nära anhörig. Sonen kommer ensam till kapellet för ett sista möte med föräldern som avled några månader tidigare. Det sista han sett av sin nära var när ambulansen kom och hämtade till sjukhuset. Efter det fanns det inga möjligheter att ses, varken under sjukhustiden eller på bårhuset. Och vi vet varför. Viruset som för ett år sedan greppade taktpinnen för världen, för oss och som fortfarande styr och ställer vår tillvaro, gjorde att begravningssammanhanget förändrades radikalt. Begravningsgudstjänsten äger rum några dagar senare och de församlade är inte så många. Flera hade velat närvara men det var inte möjligt. Vårt behov av att ta avsked av våra nära och kära är förmodligen ett av de starkaste mänskliga behoven oavsett virustider eller inte. Möjligheterna till avskedet har förändrats. Många begravningsgudstjänster sänds digitalt och på så sätt får släkt och vänner möjlighet att närvara och många har uttryckt att de faktiskt var med, på

riktigt, inte ”bara digitalt”. Det är en erfarenhet att ta med sig till postcorona tid som förhoppningsvis inte ligger alltför långt fram i tiden. Oavsett omständigheter är riten bärande. Den hjälper oss i livets svåra passager som inte nödvändigtvis lindras eller blir mindre smärtsamma för det. Riten kan vara till hjälp att sätta punkt och påbörja ett nytt kapitel i livet. Vi behöver varandra helt enkelt.

I kyrkoåret är vi en bit in i fastan och anar påsken, kyrkans stora högtid som påminner oss om att livet besegrat döden genom Jesus Kristus. I vintras blev det strömavbrott vid några tillfällen. Först blev jag ganska irriterad över att inte lamporna gick att

tända, att spisen inte funkade och att TV:n inte gick att slå på. Helt maktlös inför strömavbrottet börjar jag tända ljus och gör upp eld i kaminen. Blir sittande vid köksbordet med blicken i fjärran när mörkret alltmer tar över, både ute och inne. Kom att tänka på mamma som ofta firade skymning. Hon satt där vid bordet i kammarn och betraktade hur skymningen föll. Som barn förstod jag inte vitsen med att sitta där och stirra ut i landskapet vars konturer suddades ut i takt med mörkret. Nu, ett antal årtionden senare kan jag förstå mamma där hon satt och tog tillvara på tiden. Tiden mellan dagsljus och kvällsmörker. Tiden mellan henne själv, hennes kropp och inre. Skymningstimmen blev som en pyttekort tid av fasta. För ett år sedan försattes hela världen i en ofrivillig fasta. Det blev som ett gigantiskt strömavbrott där det som var vanligt blev ovanligt. Världen möblerade om och som vid alla ommöbleringar finner man att det nya också kan funka rätt bra även om det inte är som förr. I kalenderåret står vi mitt i årets gryningstimme som för med sig hopp och ljus för dig och mig som individer, för vårt land, för vår värld. Det kommer inte att vara så här för alltid! NR 1 2021 AMENVISST

TEMA - GENOM DÖD TILL LIV

"Jag ville bara dö. Allt hade tagits ifrån mig." Text: David Tosteberg Foto: Diza Ottosson

anske har du läst om henne i dagstidningen eller hört om henne på radion: Kvinnan från Azerbajdzjan som hamnade mitt emellan alla stolar och varken kunde utvisas eller få stanna i Sverige. Här är Minire Mammedovas omskakande livsberättelse om hur livet med Jesus förvandlat längtan efter död till nyfikenhet på livet – och med ett glädjebesked mitt i pandemimörkret! Minire hade en jättefin barndom i huvudstaden Baku tillsammans med mamma, pappa, bror och farföräldrar. I hennes muslimska släkt har alla kvinnor varit hemmafruar och Minire blev inget undantag. Hon gifte sig och fick 1971 en efterlängtad son. Mannen klarade inte att hantera alkoholen och äktenskapet slutade i skilsmässa, men en ännu större sorg drabbade när sonen vid 22 års ålder dödades av landets regim. Så småningom träffade Minire en ny man, en turkmen från staden Kirkuk i den kurdiska delen av Irak. - Abdullah… Han var så fin. Jag älskade honom väldigt mycket. Tillsammans bosatte de sig i Kirkuk, hyrde ett litet hus och levde till en början ett bra liv. Men efter ett tag började irakier trakassera turkmenerna i staden. Många hus revs och plötsligt blev det svårt att få jobb. Abdullahs bror, 6

AMENVISST NR 1 2021

Mohammed, hjälpte paret att flytta till staden Mosul 2011, men det blev som att komma ur askan i elden. - Plötsligt kom IS till vårt hus 2014. De hade fått veta att Abdullah var shiamuslim och nu tog de honom och förde bort honom. Exakt vad som hände har Minire aldrig fått veta, men hon tvivlar inte på att de avrättade honom utan pardon. Det var så IS agerade. Kvar blev Minire, svågern och hans hustru. - En vecka senare hände det igen. Plötsligt ropade alla: ”IS kommer! Fly!”. Vi kastade oss i Mohammeds bil och åkte till staden Duhok nära gränsen till Turkiet. Jag hann bara få med mig lite kläder och mina guldsmycken. Passet och alla viktiga papper glömde jag helt. I Duhok sökte Minire två gånger tillstånd att få stanna i Kurdistan, men utan högt uppsatta referenser fanns inga sådana möjligheter. Så hon sålde guldet och betalade en flyktingsmugglare för att komma undan. Det visade sig finnas

- Idag lever jag av Jesus ord. Han säger: ”Titta inte på din historia eller på din framtid, lev i nuet tillsammans med mig. Jag kan ge dig 100 gånger mer än det du längtar efter!”.

Plötsligt ropade alla: "IS kommer! Fly!"

--------+

DÅ --------------+

Här är Minire, kvinnan från Azerbajdzjan som befann sig i en omöjlig situation men möter Jesus mitt i mörkret. Det blir början på ett nytt liv, som idag utstrålar glädje och tacksamhet.

TEMA - GENOM DÖD TILL LIV

- Jag älskar Sverige och jag älskar svenskarna. Jag har aldrig träffat en enda dålig människa i Sverige. +----------------------------------------------------------------------+

en plats över i en grupp som skulle till Sverige och det var så hon kom just hit. Efter en natt på hotell och två nätter på en flyktingförläggning fick hon dela ett boende på Krammgatan i Kramfors. - Jag älskar Sverige och jag älskar svenskarna. Jag har aldrig träffat en enda dålig människa i Sverige. Men asylansökan avslogs i alla instanser och Minire dömdes till utvisning till hemlandet Azerbajdzjan. Med förtvivlan i hjärtat gjorde hon sig redo för ännu ett uppbrott. Då kom nästa dråpslag: hennes identitet ansågs inte säkerställd och Azerbajdzjan vägrade släppa in henne. Minire var statslös och inte välkommen någonstans på hela jordklotet! - Jag ville bara dö. Allt hade tagits ifrån mig. Min son. Min man. Min identitet. Min framtid. Jag försökte övertala läkare att skriva ut något dödande och jag planerade vid ett tillfälle att dränka mig i havet. Mitt i mörkret möter Minire Jesus.

Hon låter döpa sig och får verkligen ta emot ett nytt liv. Vi som funnits med runt den djupt deprimerade kvinnan ser plötsligt hur hon lyser av glädje. - Idag lever jag av Jesus ord. Han säger: ”Titta inte på din historia eller på din framtid, lev i nuet tillsammans med mig. Jag kan ge dig 100 gånger mer än det du längtar efter!”. Jesus har förändrat mig jättemycket. Förut hade jag inget tålamod med den som jag tyckte var annorlunda, som missbrukare till exempel. Då kände jag hat, nu känner jag kärlek. Kampen har fortsatt varit svår och lång. Minire har av privata gåvor fått hjälp med tak över huvudet och lite pengar till mat. Överklaganden har skickats in och fått avslag. Men i mitten av februari i år, efter sju långa år på flykt, kom så vändningen: Sverige erkänner äntligen hennes omöjliga situation och beviljar ett tillfälligt uppehållstillstånd eftersom hon inte kan utvisas! - Allt är Jesus förtjänst! Jag glömmer aldrig hur min familj, mina bröder

och systrar i kyrkan, har hjälpt mig. Jag minns varje minut av kamp, varje överklagansförsök, varje radiointervju och tidningsartikel. Kramforsborna är änglar! Minire börjar räkna upp namn på människor som hon känner att hon står i tacksamhetsskuld till; människor som idag jublar av glädje över att Minires mardröm är över och att hon kan få landa i att få vara välkommen i sitt älskade Kramfors. Till och med nattens mardrömmar tog slut när beskedet kom om att hon får stanna. - I två veckor drömde jag varje natt om min mamma, min pappa och min son när han var liten bebis. Det var som att jag satt fast i det som varit för länge sedan. Men nu är jag fri att leva! Hur beskriver man ett mirakel? För det kan väl inte finnas något annat ord för Minires livslust, framtidstro och översvallande kärlek? Hon som hade blivit fråntagen allt fann plötsligt livet i att vara älskad av Jesus. Och hade det inte varit för corona (och naturligtvis brist på resurser) hade Minire velat bjuda alla i hela Kramfors på jubelfest, med sång, dans, glädje och massor av mat! Tack Jesus för Minire! Tack Jesus för livet! Tack Jesus för festernas fest som väntar oss i evigheten!

NR 1 2021 AMENVISST

TEMA - GENOM DÖD TILL LIV

Clarys odlingsglädje Längtansglädjen är tydlig i mat- & odlingsrummet hemma hos Clary Öhlund uppe i Högsta. Text: Kristina Tosteberg Foto: Privat, Kristina Tosteberg

nspiration? Jaaa, funderar Clary, både föräldrarna och bakåt har ju varit bönder/odlare, så grunden kan nog komma därifrån. Tomten består mest av sten och lera, så från början, för 21 år sedan, blev det mest bara några pallkragar med blommor och lite potatis som odlades. Ett tydligt skifte kom kring 2014/15 med det vi skulle kunna kalla ”Sara Bäckmo-metoden”, Clarys odlingsguru. Det innebär att tillföra material istället för att gräva bort. Sååå… ut med brödkartonger från

affärer på den tilltänkta odlingsytan, plus sly, hästdynga/halm från grannen, samt gräsklipp och kompost från kökets matrester. När naturen gjort sitt – fin och bra odlingsbar mylla med minimal arbetsinsats, energi som istället kunnat läggas på själva odlandet. ”Varför köpa när andras skräp kan bli till nytta”, kommenterar Clary kring det som nu är 300m2 uppodlad mark, plus 40 m2 fördelat på två växthus. Återvinning och återbruk är ju både miljövänligt, ekonomiskt och tillfredställande, och det utan att ha grävt ett spadtag, fortsätter hon. Win-win för alla parter och jag tror Gud gläds över både kreativiteten och omsorgen om naturresurserna hos Clary. ”Fascinerande att det där lilla kan bli det där stora och frodiga!”, är ett 8

AMENVISST NR 1 2021

En "knippe" morötter får ny betydelse

återkommande tema när Clary beskriver sin odlingsglädje. Att så ett frö och se det växa kan kanske jämföras med glädjen över att se ett barn växa och utvecklas, funderar hon. Som ung vuxen arbetade för övrigt Clary en tid i Gudmundrå församlings barngrupper, något hon säger är orsaken till att hon blev lärare. Kramforsskolan kan därför nu glädjas över mer än 100 blomkrukor i olika rum! Kanske kan fler hitta glädjen och skönheten i det som lever och växer genom Clary?! Men är det själva odlandet eller skörden som är drivkraften bakom... odlandet? …eller förväntan? ...planeringen? tillägger Clary som verkar finna glädjen i alla stegen. Fascinationen blir till förundran över insikten att varje frö liksom är förprogrammerat. I bokhyllan snett bakom mig finns massor av märkta lådor, fyllda med jag vet inte hur många olika fröpåsar. Bland blomkålspåsarna finns till och med både lila och orangea varianter.

Fascinerande att det där lilla kan bli det där stora och frodiga. För ögat ser tydligen alla kålfröer likadana ut, så även för lökfröer, alla pumpasorter och fler därtill. Ändå förvandlas de till sådan diversitet när de växer! Och att få plocka egen mat är lyxigt, tycker Clary, men också både gott, närodlat och att det blir till glädje för fler. Redan nu (slutet av februari) spirar basilikan här inne, ärtskott är på gång, så även snart blommande tomatplantor med

mera. Tänk hur det är kring påsk… Och i bokhyllan med fröer finns det resurser för mat för hela året! Förundran. För Clary är det så viktigt att odlandet är lustfyllt, men det är också ett behov hos henne och det ställe där hon kopplar av och laddar batterierna. Timmarna formligen flyger iväg (med eller utan ljudbok i öronen) och hon kan paradoxalt nog glömma bort att äta, familjen får påminna henne. Mitt i allt detta härliga anar jag doften av Guds skaparglädje och det ansvar vi fått av Gud att ta hand om naturen och varandra. Men också – det lilla fröet som läggs i jorden för att liksom dö för att kunna förvandlas till sin fulla potential och ge rik skörd… Vi befinner oss också i förvandling... Med påskens budskap om det nya livet genom Jesus uppståndelse som tom besegrade döden, ger Clarys odlingslängtansglädje mig en föraning av evigheten, hoppet om ett förvandlat liv i fullsprakande mångfald, överflödande upptäckarglädje och mycket mer som vi kommer förundras över den dagen då alla tårar är torkade, döden borta och Livet fullkomligt blomstrande.

Foto: Martin Sjöberg, Mats Hallin, Anna Larsson, Lovisa Kanon, Eva Nilsson, Lars-Åke Wennstig

Äventyrskonfan på en av höstens utflykter, här till utsikten vid Slåttdalsskrevan

Pär-Åke Stockberg förbereder ljudinspelning i Gudmundrå kyrka

Sportlovsdag ute med grillning & pulkaåkning

BILDSVEP

Greta Svalskulla tänder ljus i Vibyggerå kyrka

Ann-Charlotte Agrell med delar av konfirmandgänget i Ådalsbygden

Temasamtala om hemligheter, skriva lappar, elda upp

Daniel & Rickard som sköter vårt krematorium

PÅSKEN

Vägen genom påsken - ackompanjerad av kyrkomusiker Ignatia Folcker ”Se, vi går upp till Jerusalem i heliga fastetider…” (Sv ps 135). Ja, så börjar en av våra vanligaste psalmer som vi sjunger i påskfastans tid. Nu övergår snart fastan i Stilla veckan, med avstamp i Palmsöndagen. Stilla veckan är fylld av passion, lidande kärlek, och kallas därför också för Passionstiden.

PALMSÖNDAGEN

SKÄRTORSDAG

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna för att ta sig till Tempelberget. Nästan 2000 år tidigare gick en annan åsna, med ett annat tilltänkt offer på ryggen, Isak, ledd av hans far Abraham, på väg till Moria berg. Det som långt senare kom att kallas Tempelberget. Gud prövade Abrahams lydnad till det yttersta, att offra sin son Isak. Åsnan blev lämnad nedanför själva berget, far och son vandrade den sista biten. Innan Abraham hinner fullfölja offret griper en Guds ängel in. Abraham hade visat sig trogen och lydig. (1 Mosebok 22:1-14) Åsnan nämns inte mer i berättelsen, men när Jesus sagt åt sina lärjungar att hämta Hans åsna, var Han medveten om att denna gång skulle offret fullföljas. Fadern offrar sin Son, Jesus, för vår räddnings skull. Folket, hans anhängare, breder ut kläder och palmkvistar och ropar ”Hosianna”. Ordet från hebreiskans ”Hoshiah-na betyder ”hjälp oss”, alltså ett nödrop. På Palmsöndagen sjungs väldigt ofta 443: ”Dig vi lovsjunger, ärar, Jesus de fattigas konung. Hosianna vi nu sjunger som barnen en gång…”, en glad och hoppingivande sång, trots att vi nu vet vad som väntar Jesus.

En stor och viktig dag, som traditionellt firas med nattvard. Detta är den stund i Getsemane trädgård vi sjunger om i Sv.ps. 139. Jesus tvättar fötterna på sina lärjungar för att lära dem, och oss, om ödmjukhet inför varandra. Ordet ”skär” i Skärtorsdag är det gamla svenska ordet för ren, ljus, klar. Dessutom instiftas nattvarden, det allra mest centrala och viktigaste i våra gudstjänster, där vi får vara så nära Jesus som det bara går. Att våga tro på att Han susar runt i vårt egna blodomlopp – det är stort. Gud i mig. Jag i Gud. Han ber oss att ofta fira nattvarden till Hans åminnelse. När mässan närmar sig sitt slut, plockas blommor och prydnader i kyrkorummet bort, ljusen slocknar och musikinstrumenten tystnar. Världen väntar…

5 PÅSKDAGEN Dagen förlänger Påsknattens firande och uttrycker mångbottnad glädje och förundran över Jesu uppståndelse. I så gott som alla kyrkor i hela Sverige sjungs den glada psalmen ”Dina händer är fulla av blommor” Sv.ps. 154. 10

AMENVISST NR 1 2021

6 ANNANDAG PÅSK Det är i Annandagens texter Jesus möter oss och de förskrämda och förvirrade lärjungarna. Han hälsar både dem och oss med ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig, sänder jag er”. (Joh 20:21) Vi vandrar ut i världen igen, men nu med Jesus närmare oss för några veckor, fram till Hans himmelsfärdsdag. En psalm som är given denna dag, är Sv.ps. 517 ”Världen som nu föds på nytt, pånyttföder glädjen. Här på jorden vandrar nu den uppståndne Herren. Öst och väst och syd och nord, eld och vatten, luft och jord, sjunger påskens psalmer”.

3 LÅNGFREDAG Korsvägsandakter. A capellasång. Stillhet. Begrundan. Väntan. Vid den nionde timmen, ungefär kl.15.00, säger Jesus: ”Det är fullbordat” (Joh.19:30), andas ut för sista gången och dör på korset. Många vackra psalmer sjungs denna dag, en av dem är 144 ”O huvud, blodigt sårat”. Jesus tas tämligen snart ner från korset för att läggas i en klippgrav, skänkt av en anhängare. Den långa väntan fortsätter, kanske endast avbruten av en gravläggningsgudstjänst.

4 PÅSKAFTON Ordet påsk kommer från hebreiskans ”pesach” som betyder ”passera, gå förbi”, vilket har sin förklaring i 2 Mosebok 12:23. Påskaftonens sista timmar fram till strax före midnatt, byggs förväntan och hoppet om Jesu uppståndelse upp alltmer. Midnattsmässan inleds i mörker, men snart lyser Ljuset framför andra ljus igen. Texter avlöser varandra, psalmer och sånger likaså. Vi sjunger kanske ”Vad ljus över griften” Sv.ps. 146. Altaret får färg igen och påskliljorna ropar ut att livet har återvänt. En psalm som tydligt beskriver skeendet från Långfredag till Påskaftonen, genom död till liv, är Lovets offer, 464 ”Halleluja, halleluja, halleluja! Så må all sorg nu fara, Krist vår tröst vill vara, Kyrieleis.” Vi hälsar varandra med orden ”Kristus är uppstånden” och svarar ”Ja, Han är sannerligen uppstånden!”

PÅSKEN

Påsktiden, en 50-dagarsfest (påskdagen-pingstdagen) Fira något kan man såklart göra på många olika vis. Här kommer några, kanske lite annorlunda, tips på hur du kan fira påsk under de 50 dagarna som leder fram till pingst.

möter

em du

td - Le mo

någon

sant till -tai T på naoräjst hscao rndu fö sitivt & o p t o g - Säg nå -

bilnBe i

- L sä

senkpå

sldernäh

uk L

ex(t

24)

- Gör -

nat

r du fast

art nä en omst

Påskgudstjänst hemma? Vi har utformat en särskild gudstjänstordning för dig som vill fira en egen gudstjänst hemma. Ta del av den på vår hemsida: svenskakyrkan.se/kramfors/hemmagtj

För alla barn Måla bilden som handlar om palmsöndagen och avslöja koden i pratbubblan.

⭕🐣👑❇☁🐚🐚☁! ⚡🐾👑🏵👑 ⚙❄ ♥☀❄ ⭐🏵🐚⚽

Vad säger kvinnan på bilden? Svar: _________________________ ______________________________ ______________________________

☀-Å 👑-S ❇-I ⭐-K 🐾-E

☁-A ⚡-J ❄-R ⭕-H 🐚-N

♥-V ⚙-Ä ⚽-G 🏵-U 🐣-O

NR 1 2021 AMENVISST

Noterat

All musikverksamhet görs i samverkan med:

- om sång & musik i våra församlingar

GUDMUNDRÅ På musikfronten har vi varit tvungna att ändra inriktning en hel del. Vi har fortfarande elever som kommer och spelar varje vecka. Vi använder munskydd för säkerhets skull. Vi kommer att ha en del konserter mm under våren: 27 mars kl. 19:00 livesänd konsert med Håkan Dahlén som spelar på vår fina orgel i Gudmundrå.

Nora-Skogkören gör Jerusalema Challenge på YouTube

24 april kl. 18:00 livesänd musikgudstjänst med saxofon mm. Det är Pär-Åke Stockberg som gör en specialinspelning av egna arr av minst 10 psalmer och som sedan kommer kunna köpas och njutas av. Vi kallar detta projekt ”Psalm-glädje”. Vi har en skatt i dubbelt motto. Vackra texter och melodier som berör oss alla, i livets alla skeden. Den andra sidan är att vi i Kramfors kommun har många fantastiska musiker och artister som genom detta projekt får ge sin tolkning av psalmer som berört dem. Först ut är Pär-Åke. 29 maj kl. 18:00 - ”Egna kompositioner” konsert med nykomponerad musik av och med Anna Larsson och Maskako Karlsson. Medverkar gör även Lars Karlsson och David Tosteberg med trumpet och Emma Haake med cello. Musik som du aldrig har hört förut, komponerad just för denna plats och tid. Ett annat projekt är orgelsaga som riktar sig till barn 5-9 år. Den kommer att släppas någon gång under våren. Vi använder orgeln som resurs för att göra en saga levande med både kända toner och ljudeffekter. Håll utkik på svenskakyrkan.se/kramfors och på facebook.se/gudmundra. NORDINGRÅ Musiklivet i Nordingrå församling går lite på sparlåga just nu. På grund av rådande restriktioner måste vi anpassa verksamheten, så inget är riktigt som tidigare.

Dessutom saknar vi vår kantor Lena Bagge Lindström, som lämnade oss i sorg och saknad i december 2020. Lena var en färgstark person och en kantor i ordets gamla betydelse: en sångare. Lena kunde leverera en sång rakt in i hjärtat på de som lyssnade och hon brann för musiken i det levande gudstjänstlivet. Lena började sin tjänst i Nordingrå församling 2007 och ansvarade både för Nordingrå kyrkokör, Soul Children samt Bjärtråkören och HK-gospel. Hon har satt ett outplånligt avtryck i vår bygd och vi är tacksamma för allt Lena gett oss. Vi försöker hålla modet uppe genom att hitta nya vägar att sjunga och musicera, som ska vara smittsäkra för alla. I mindre grupper har vi sångare som medverkar vid våra webbsända gudstjänster. Men åååh vad vi längtar efter att kunna samlas många igen! Så fort möjlighet ges kör vi igång.

Ignatia spelar flöjt vid en helgsmålsbön

Du förvandlade min klagan till dans, du tog av mig sorgens dräkt och klädde mig i glädje. Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna.

NORA-SKOG Nora-Skogkören under ledning av Annika Stockberg har spelat in en video med den populära Jerusalema Challengedansen. De blev för rastlösa av att inte kunna ses för körövning och tog på sig vinterdansskorna för att skaka loss en stund. Besök Nora-Skogs facebooksida facebook.se/noraskogforsamling eller gå direkt till klippet via QR-koden. ULLÅNGER & VIBYGGERÅ Magnus Skoglund spelar för alla som besöker Öppen kyrka i Ullånger och Vibyggerå. Ofta blir det även psalmsång. De 160 psalmerna i "Psalmer för 2000-talet" är nu genomsjungna.

Herre, min Gud, jag vill tacka dig för evigt.

ÅDALSBYGDEN Ignatia Folcker och Masako Karlsson turas om att medverka vid de webbsända helgsmålsbönerna som går att se varje lördag på facebooksidan:

Psaltaren 30:12–13

facebook.se/SvenskakyrkanAdalsbygden

KLURIGHETER - KORSORD, SUDOKU FLAMMA

BRIST PÅ KASSAR

SES I KUPA

BESTÄMMER MJÖLK

TENN

I DYN

KAN MAN HAMNA MELLAN

FÖR ÅTER

ÄR 7

FÖREBUD

ANTILOP

LILJEVÄXT VAR JULVÄRD

STÅR FÖR HALV

LAGRAS I HIMLAKROPP YTTRADE

SAKRAMENT

GÖR KALV

REGLERAR MBL

OFFRADES I MOSEBOK

RYSSJA HÅRDRA

BLIR SÅSER

ENAR

FETT

FÖRE TID

KORTSPEL

URINFÖRGIFT -NING

VÄTE

FUKT ÄR KRISTUS VERDIVERK

BOKSTAV PÅ AXEL

BLYG

DATATANGENT

TROR VI PÅ ESRANGE

HA FRAMGÅNG

NYTTJAR FISKARE

LÄT EFTER MAT GUDS FÅR VI

GER OSS NYHET HYRA

ÖGRUPP

KAMMAT

ÄR PÅSKBUDSKAPET

PÅ BILPLATS

FÖRLAG GJORDE STENMARK VAKEN

SOM TID FÖRE PÅSK

KRING

STAT I AFRIKA I KOPP PÅ WC

TALLIUM LUKT LÅGVATTEN USA FÖR BIDEN

TALLHED NEODYM

LUGN

NYTTIG BOR VI I

ÄR UTPEKANDE

FÄSTA

GÅRD

HELIG HOS OSS

Korsordsmakare: Anders Nordmark

KORT PÅ RADIO

KORT PÅ NOTA

KYRKA

DE GER MENING

KURORT

STYRDE

STÅR MÄSTARE PÅ

KORT FÖR LYXBIL TRÖJA

FESTKLÄDSELN

KENZABURO

PÅ NABOBIL

Ort:

_____________________________________

Adress: _____________________________________

Färgsudoku

Namn: _____________________________________

- för liten & stor

Skicka in era lösningar! Varje nummer drar vi tre nya vinnare bland korrekta lösningar. Skicka in senast 17 maj via post till Jättestagatan 13, 872 34 Kramfors, eller mejla en fotokopia till kramfors.pastorat@svenskakyrkan.se. För korsord drar vi två vinnare och för mall sudoku vinnare Gudmundrå 17 en x 16 Arial bland 6 pkt, lösning Times Roman 18 pkt, mars 2021 barnen (ange ålder). Vinsterna blir något läsvärt från våra bokbord / gott från rättvisemärkta hyllan.

NR 1 2021 AMENVISST

HISTORIA

Text: Ann-Charlotte Agrell

KyrkSkatten

Mässboken i Torsåker från 1553 Text & foto: Lars Parkman

AMENVISST NR 1 2021

bekymmer med sin kaplan Johannes Claudi som levde rövare i socknen, bl a knivskar han en gäst på ett bröllop och förstörde andras fisknät. Sångboken är tryckt med tomma notlinjer (fortfarande medeltidens fyra linjer!) så att man för hand kunde föra in noter till mässans texter. Dessa tomma notrader vittnar om att det fanns stora lokala variationer för kyrkomusiken. Varje stift hade sin tradition, kanske t o m varje församling.

När jag bläddrar i boken och försöker tyda den annorlunda notskriften känner jag igen musiken till Kyrie, ”Herre förbarma dig”. Det är samma gregorianska melodi som först noterats på 900-talet som vi fortfarande sjunger i dagens mässa (Kristusrop 3: A6). När min dotter Sara på sin skiva Vesper ville uttrycka mänsklighetens rop på hjälp kom samma melodi att användas i en folkmusikalisk tappning. Jag blir berörd när jag bläddrar i den gamla mässboken. I en tid av ständig förändring vittnar kyrkan om något som består. Jag tänker inte bara på byggnaden och de gamla föremålen utan också på den levande traditionen. Över tidens och rummets gränser förenas människor i ett gemensamt rop till Gud: Herre, förbarma dig!

Tuva 9 år & Malte, 6 år Flitiga deltagare i barngrupperna. Syskonen Engqvist står vid Styrnäs församlingshem och bara längtar efter att Liten & Stor ska köra igång igen. De längtar mycket efter att få pyssla, sjunga och busa med sina kompisar på tisdagskvällar. Och så saknar de fikat förstås! De har varit med sedan familjen flyttade in i den gamla prästgården ovanför Styrnäs kyrka, då Tuva var tre år och Malte bara en bebis. Barnen har väldigt starka uttryck för hur illa de tycker om corona. Det pratas hela tiden om pandemin överallt och även i barnprogram. Tuva och Malte saknade att kunna vara med i det traditionsenliga luciatåget i Styrnäs kyrka. De saknade även traditionen att gå till kyrkan på julnatten. De är dock väldigt glada när breven med pyssel från barnverksamheten dimper ner hemma i brevlådan. Eva Wångdahl, 74 år Ideell medarbetare i Ådalsbygden. Eva är i vanliga fall väldigt engagerad i Ådalsbygdens olika verksamheter på dagtid. - Att känna mig behövd känns meningsfullt. Det har hållit mig uppe i alla år, säger Eva. Hon ordnar med fika, serverar, diskar och gör allt som behövs för att Café Livslust, sopp- och grötluncher och julspel för skolor ska fungera. Eva är också med i en besöksgrupp. Engagemanget startade för cirka 10 år sedan då hon besökte en dagverksamhet och snart blev väldigt engagerad. - Nu händer det ingenting och allt känns så tråkigt. Jag saknar gemenskapen och jag längtar så tills vi får träffas igen, hälsar Eva.

Längtan tillbaka

orsåkers kyrka är en av de äldsta i vårt pastorat med de äldsta delarna från tidigt 1200-tal. Som namnet antyder är Torsåker en gammal bygd. Redan på vikingatiden var platsen en viktig handelsplats eftersom Ångermanälvens mynningsvik gick ända upp till Torsåker. I kyrkan träffar jag kyrkvaktmästare Johnny Jonsson som har ett stort intresse för bygdens och kyrkans historia. Han berättar för mig om en mycket tidig kristen närvaro i bygden. På den s k skelettåkern vid Björned har man funnit en stor mängd gravar som visar på kristet begravningsskick. Den äldsta graven kan dateras till ca år 1000. Johnny menar att på denna plats kan det ha stått en gårdskyrka som föregick den nuvarande sockenkyrkan. Torsåkers kyrka och församling var långt fram i tiden huvudkyrka för området söder om älven. Inventarierna i kyrkan vittnar om dess status. Mariabilden i koret med sin romanska stramhet nämns år 1316 i samband med att ärkebiskop Olof Björnsson besökte församlingen för att samla in medel till sitt pallium, det ylleband som var den påvliga bekräftelsen på hans utnämning. Johnny tror att Mariabilden var en gåva till kyrkan för att väcka sockenbornas välvilja. Mitt främsta intresse vid detta besök är den mässbok som finns i kyrkans sakristia; ”Een liten Songbook til at bruka i kyrkionne”, tryckt år 1553. Den är ett intressant vittnesbörd om hur gudstjänsterna firades i våra kyrkor under reformationstidevarvet, en lång process som pågick under hela 1500-talet. Mässboken vittnar om det. Här finns böner och texter både på latin och svenska. Tydligen har någon präst saknat den gamla trosbekännelsen på latin, så den har skrivits in för hand på ett av försättsbladen. De handskrivna kommentarerna ger glimtar ur socknens historia. Dominus (herr) Ingemarus Olai har skrivit sitt namn på en av de första sidorna. Johnny berättar om hans

KUNGÖRELSER

Längtan tillbaka

Sara Bertlin, 30 år Trebansmamma som sjunger i kyrkokören Pro Chorus och ibland som solist i gudstjänster mm. Sara tycker det är jätteroligt att sprida glädje med sången och den respons hon får. Nu saknar hon jättemycket att få sjunga och gemenskapen som finns i engagemangen. Sången är på paus precis som kören och annan verksamhet. Sara och de tre barnen saknar också att pyssla i barngruppen Liten & Stor i Torsåker. Pandemin påverkar hela familjen och vissa tider blir det stor stress och oro över att bli smittad. På jobbet inom barnomsorgen märker hon hur situationen påverkar barnen som frenetiskt tvättar händerna. Sara och familjen längtar mycket efter att det ska bli som vanligt igen med sång, pyssel och gemenskap. Barnen längtar mycket efter alla barnkalas.

Döpta, vigda, avlidna medlemmar november-februari

DÖPTA Gudmundrå 2020 11 07 Esther Nordvall 2020 11 07 Melina Berglund Ytterlännäs 2021 02 13 Noah Ant Bylund

VIGDA Vibyggerå 2021 02 06 Ann-Louise Rydalm Christer Västerström Dal 2020 12 26 Ann-Kristin Boström Dennis Andersson Ytterlännäs 2020 12 19 Ingrid Ahlgren Bertil Dahlin

AVLIDNA Bjärtrå 2021 01 18 2021 01 28 2021 01 29 2021 02 15

Lina Djupenström, 19 år Ung konfirmandledare och delaktig i Svenska kyrkans unga i Ådalsbygden. Hur känns det att vi inte har kunnat haft träffar nu? - Det känns såklart tråkigt, men under rådande omständigheter så är det säkrast för oss alla att inte träffas. Efter fem år som ung konfirmandledare känns det tomt att inte vara med. Jag saknar att träffa alla underbara personer som är delaktiga under både konfirmandtiden och i Kyrkans Unga. Vad längtar du efter? - Jag längtar efter att få träffa alla igen och att coronasmittan lugnar ner sig.

Jan Olof Ulllark Torsten Roland Pahlin Bengt Jonas Nyberg Olof Martin Ullberg

Gudmundrå 2020 11 01 Esa Kullervo Kangas 2020 11 02 Gullan Ingrid Dahlqvist 2020 11 03 Lars Olof Vilhelm Selin 2020 11 05 Ingrid Rigmor Johansson 2020 11 11 Margitta Teresia Vikner 2020 11 15 Hannu Aimo Viento 2020 11 15 Lennart Dahlin 2020 11 23 Jan Patrik Vikström 2020 11 25 Kerstin Ingrid Birgitta Hammargren 2020 11 27 Maud Mariana Hamberg 2020 11 28 Evy Kristina Grönlund 2020 12 05 Lars Ove Nordin 2020 12 06 Karin Johanna Wallin 2020 12 08 Fred Henry Westman 2020 12 09 Inger Harriet Margareta Johansson 2020 12 12 Gunnel Margareta Elisabet Sjödin 2020 12 13 Alf Roland Åman 2002 12 15 Monica Skoglund 2020 12 21 Bert Enar Bagger 2020 12 25 Solbritt Annetti Van Herbert 2020 12 27 Yvonne Inga Lisa Hallstensson 2020 12 28 Sven Olof Jonsson 2021 01 01 Britt Marie Kristina Ölmerud 2021 01 11 Ingegerd Ulander 2021 01 11 Mary Lissie Edlund

2021 01 14 2021 01 19 2021 01 19 2021 01 20 2021 01 25 2021 01 26 2021 01 28 2021 01 28 2021 02 01 2021 02 06 2021 02 11 2021 02 12 2021 02 12 2021 02 14 2021 02 22 2021 02 28

Birgit Ingeborg Johansson Geije Gunilla Hällström John Åke Olsson Bo Gunnar Nordin Bert Paul Fahlén Jan Mikael Eriksson Bengt Strömberg Lars Johan Valentin Gerdin Märta Ingeborg Hedlund Eeva Susanna Viström Anna Margareta Kalander gerd Lillemor Wiklund Sally Margareta Åkerlund Elma Kristina Johansson Rut Teresia Bauth Jan Ola Fällström

Nora-Skog 2020 11 22 Kurt Bengt Ove Norberg 2020 12 03 Rolf Ivan Bergquist 2021 01 02 Stig Gunnar Tjärnberg 2021 01 03 Erik Ivan Nordlöf 2021 01 31 Erik Olof Axel Nordlöf 2021 02 05 Robert Charles Erik Mason 2021 02 12 Hans-Åke Gunnar Nordstrand Nordingrå 2020 11 05 Elsa Hellevi Peuhkuri 2020 11 05 Kurt Henning Dahlberg 2020 12 11 Lena Elisabet Bagge Lindström 2021 01 04 Åke Vilhelm Johansson 2021 01 21 Doris Anita Sjödin Styrnäs 2020 11 22 Seth Ragnar Stridh 2020 12 06 Karl Erik Lundgren 2021 02 12 Kurt Evert Byström Ullånger 2020 12 02 2020 12 14 2020 12 29 2021 01 28 2021 02 05 2021 02 05

Klaas Paarlberg Ingrid Elisabet Sjöholm Siv Inger Fälldin Sundström Essy Lisbeth Margareta Edholm Serkan Koyuncu Johan Herbert Wahlström

Vibyggerå 2020 12 06 Jan Åke Böhlenius 2021 02 04 Elna Viola Näslund Ytterlännäs 2020 11 15 Per Assar Strömberg 2020 11 22 Gertrud Ereni Olsson 2020 12 02 Jahn Bernhard Bertilsen 2020 12 12 Asta Maria Våglund 2020 12 26 Dan Gunnar Lidén 2020 12 28 Birgit Kristina Höglund 2021 01 02 Kjell Hamrén 2021 01 18 Väinö Liljard Gustavsson 2021 01 31 Lars Erik Anton Nordlander * inga kungörelser för Torsåker denna period NR 1 2021 AMENVISST

Foto: Okänd

Lena Bagge Lindström till minne Text: Lars Parkman

Foto: Deborah Rossouw / Ikon Foto: Deborah Rossouw / Ikon

Foto: Emanuel Bagge

UNDER UNDER SAMMA SAMMA HIMMEL HIMMEL UNDER UNDER SAMMA SAMMA HIMMEL HIMMEL

SWISHA SWISHA TILL TILL Tillsammans Tillsammans kan vi göra kan vi skillnad. göra skillnad. Coronapandemin Coronapandemin tvingar tvingar miljoner miljoner människor människor till ett liv tilli ett extrem liv i extrem fattigdom fattigdom och hunger. och hunger. Din gåva Din gör gåva detgör möjligt. det möjligt.

900 1223 900 1223

svenskakyrkan.se/act svenskakyrkan.se/act

I åtta år fick Lena kämpa med den sjukdom som till sist tog hennes liv. När hon var på gränsen att bli friskförklarad tog sjukdomen ett nytt grepp om henne. Hennes hälsa försämrades snabbt och ingen trodde att hon skulle få uppleva sin 60-årsdag. Men det fick hon tillsammans med församlingen, familjen och alla sångarvänner i en oförglömlig musikgudstjänst i kyrkan. Trots att sjukdomen begränsade hennes liv alltmer, kämpade hon på och förblev i tjänst ända fram till sin död. Bara dagar innan hon lämnade jordelivet var hon med och sjöng in några körsånger som skulle användas i den gudstjänst som visades på Facebook på julafton. I sin kroppsliga bräcklighet blev hon allt starkare i sin ande. Vi förundrades över att hon inte beklagade sig. Tvärtom, det var hon som tröstade och uppmuntrade oss. Den tro som fyllde Maria med tillförsikt bar också Lena. ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.” Marias liv, tjänst och lovsång var också Lenas. Vi tackar Gud för Lena och hennes gärning. Vila i frid i väntan på uppståndelsens glädje!

Foto: Deborah Rossouw / Ikon Foto: Deborah Rossouw / Ikon

”Min själ prisar storligen Herren”. visste Lena. Som solist, som körledare Orden från Marias lovsång i Lukas 1 kom och musikaliskt ansvarig har hon satt till Lena en dag när hon i bilen passerade outplånliga spår inte bara bland de över Rökstaåsen i Nordingrå, kanske på kyrktrogna utan i långt vidare kretsar. väg till en körövning någonstans. Orden Vi som fick förmånen att arbeta blev till toner och en lovsång som fått nära henne fick uppleva hur hon klinga många gånger i gudstjänster och hade en särskild förmåga att möta andra sammanhang där Lena varit med och inspirera människor i periferin som musikalisk ledare. – både att pröva på att sjunga, men Kanske hade Gud ett också våga ta steg i tro. finger med i spelet, när tacksägelseringningen för Lena skedde på fjärde söndagen I sin kroppsliga bräcklighet i advent, Marias blev hon allt starkare i sin dag. Marias ande. lovsång i toner från Rökstaåsen sjöngs av hennes Som Maria bars av stolthet över sin familj – i sorg och kallelse – ”Från denna stund skall alla saknad men samtidigt släkten prisa mig salig” – så var Lena FASTEAKTIONEN FASTEAKTIONEN 2021 2021 i stor tacksamhet över en tydlig med sin roll. Med glädje och livsgärning som djupt präglat självklarhet intog hon sin plats. Visst inte bara Nordingråbygden utan hela fanns de som kunde provoceras av Högakustenområdet. hennes rättframhet och nyfikenhet att Som Maria bars Lena av ett starkt pröva nya former. Men Lenas drivkraft kallelsemedvetande. Hon hade upptäckt var alltid viljan att bära fram evangeliet. FASTEAKTIONEN 2021 sin gåva att i sång och FASTEAKTIONEN musik få dela 2021Som präst var det spännande att det goda budskapet, evangeliet, till förbereda gudstjänst med Lena. Hon hade alla människor. Sången och musiken ofta nya idéer, en ny sång, en ny teknisk har ett värde i sig – som återspegling lösning, men inte för sin egen skull, utan av Guds skönhet – men är också ett för att gudstjänsten skulle utvecklas och Coronapandemin Coronapandemin tvingartvingar miljonermiljoner människor människor medel att öppna människors hjärtan. Det leva. till ett liv tilli ett extrem liv i extrem fattigdom fattigdom och hunger. och hunger.