EN TIDNING TILL VÅRA TIO FÖRSAMLINGAR I ÅDALEN & HÖGA KUSTEN NR 1, 2026
Tema SPRÅK
21
gudstjänster firas under påskhelgen
För Birgitta är det hemkänsla att höra det egna språket i kyrkan
Motorcyklar och rock till Nora kyrka
Tre kyrkor vårdas nu för framtiden
Vanliga frågor om gravrätt besvaras
Denna församlingstidning ges ut av Kramfors pastorat fyra gånger per år, till alla hushåll i församlingarna Bjärtrå, Dal, Gudmundrå, Nora-Skog, Nordingrå, Styrnäs, Torsåker, Ullånger, Vibyggerå och Ytterlännäs.
Tidningen uppfyller PostNords villkor för samhällsinformation.
Ansvarig utgivare:
Peter Forsberg, 0612-855 20 Redaktör:
Linus Ottosson, 0612-855 66
Redaktionsgrupp:
Anna Olofsson, Fredrika Björk, Magnus Skoglund och redaktören.
Omslagsbild:
Birgitta Ricklund i sin vackra kolt. Foto: Anna Olofsson
Tryck: Ågrenshuset, Bjästa
Distribution: PostNord ODR Samhällsinformation
Årgång: 6
Nästa nummer: juni 2026
Läs Amenvisst digitalt: issuu.com/amenvisst
Kontaktuppgifter:
Kramfors pastorat
Jättestagatan 13 872 34 Kramfors
kramfors.pastorat@svenskakyrkan.se 0612-855 00
Se hemsidan för direktnummer och mejladresser till personal. Expeditionernas telefontider:
Mån, tis, tors 10-12, ons 13-15
Besök vår hemsida: www.svenskakyrkan.se/kramfors
Följ oss på sociala media: @svenskakyrkankramfors
Prenumerera på nyhetsbrevet: svenskakyrkan.se/kramfors/nyhetsbrev
Herre, kom hit, levande, varm, trösta din ängsliga skara!
Följ oss, o Gud, ut i vår värld, styrk oss i nöd och i fara!
Svensk psalm 592 vers 4. Text: B. G. Hallqvist 1969, 1978
Tredje söndagen i fastan och internationella kvinnodagen den 8 mars sammanföll i år. I Gudmundrå kyrka firades en mässa där Kramfors pastorat tilldelades Regnbågsnyckeln. Det är en symbol eller en märkning som talar om att pastoratet med medarbetare och förtroendevalda genomgått Svenska kyrkans, Kristna Regnbågsrörelsens och studieförbundets Sensus processutbildning kring hbtq-frågor. Syftet är att bli en mer inkluderande kyrka och arbeta aktivt för mångfald och öppenhet. Det är en process som pågått sedan 2024 och som kommit att leda till en vision för mångfald för Kramfors pastorats verksamhet. Visionen för mångfald indikerar alltså ett fortsatt arbete lokalt i Svenska kyrkans församlingar i Kramfors pastorat.
Predikan i mässan i Gudmundrå anknöt och tog bland annat upp hur utsatt världen är just nu för ännu ett stort krig. Livssituationen för många miljoner människor påverkas mycket negativt och kvinnor och barn är särskilt utsatta. Till det kommer att sådant som politisk uppfattning, etnicitet, religion eller sexuell läggning kan göra att människor drabbas hårt. När det gäller mänskliga rättigheter så verkar utvecklingen just nu gå bakåt i många länder i världen. Låt oss be och arbeta för att världens ledare och folk kan ta en annan och bättre riktning.
Hur man som människa uppfattar verkligheten kommer sig mycket av hur man talar och tänker om den, något man gör med ord och språk. I vår tid så hänger en hel del av oron i världen just nu samman med ord och uttryck som fake news, drönare, ballistiska missiler. Några ord bara,
men smakar man på dem så kan de inge ruskiga känslor och spegla en fruktansvärd verklighet.
Andra ord är sådant vi kan förknippa mer positivt, som kärlek, trygghet, barn. Och får vi ta emot orden på vårt eget språk, det språk vi lärt oss från början så betyder det ofta betydligt mer för oss. I trons liv är språket bärare av tankegods och vi formulerar själva tron med språket, i samtal, böner, sånger. Och vi läser om hur Gud handlar med människor.
Bibeln med budskapet –evangeliet - om Jesus är särskilt viktig men också t ex psalmboken. För kyrkan har det alltid varit viktigt att sprida evangeliet om Jesus. Med reformationen på 1500-talet verkade reformatorn Martin Luther för att Bibeln skulle översättas till folkets språk vilket också skedde ganska snart i flera av de lutherska kyrkorna redan under 1500-talet. 1815 bildades Svenska Bibelsällskapet för att ge Sverige tillgång till Bibeln och det gör man fortfarande och i höst kommer en ny översättning av Nya Testamentet (NT2026) vilket sammanfaller med 500-årsjubileet av den första svenska bibelöversättningen. Målsättningen är att göra Bibeln översatt, känd, spridd och använd, så man samverkar med ca 150 bibelsällskap över världen. I Sverige finns Bibeln helt eller delvis översatt också till nationella minoritetsspråken samiska (nordsamiska, lulesamiska, sydsamiska), meänkieli och svenskt teckenspråk. I det här numret av Amenvisst är tro och språk i fokus.
Gud välsigne dig!
Peter Forsberg, kyrkoherde
Bön
Gud, vi ber dig, ge världen fred. Amen
Foto: Anna Olofsson
Vårstädning av kyrkogårdarna
Våren och värmen är här och med den kommer tid för vårstädning på kyrkogårdarna. Inför mors dag ska kyrkogården och gravarna städas och göras redo inför vår och sommar.
Du som gravrättsinnehavare har enligt begravningslagen ansvar för att hålla graven i ett vårdat och värdigt skick. Tänk därför på att städa bort bland annat vinterdekorationer, granris och gamla gravljus.
Om du som gravrättsinnehavare inte har möjlighet eller själv inte önskar behöva ta hand om att sköta graven kan du teckna ett så kallat grundskötselavtal. Då tar kyrkogårdsförvaltningen över skötseln, där till exempel vårstädningen ingår.
Har du frågor eller vill teckna avtal för skötsel eller plantering - kontakta kyrkogårdsexpeditionen: 0612-85500 (må, ti, to 10-12 & on 13-15) kramfors.kyrkogardsexp@svenskakyrkan.se
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Det skickas ut via mejl varannan vecka och innehåller nyheter och uppdateringar om det som är aktuellt och på gång i församlingarna, tillsammans med deras kalendarium. Prenumerera så missar du inget!
Helgmålsbön med motorcykel & rock
Esa Snaula, präst & motorcykelfantast lovar att det blir "lite rockigare, lite rökigare" när det firas helgmålsbön i Nora kyrka, lördag 13 juni kl 18.00.
Det planeras för motorcykelkortege i samarbete med mc-föreningar i Västernorrland.
Pär-Åke Stockberg och Klas Norberg står för musiken i kyrkan. Det är fri entré och alla är såklart välkomna denna kväll, med eller utan motorcykel. Mer info kommer längre fram. Håll utkik på vår hemsida och sociala media.
Världens fest en kulturkram
Svenska kyrkan medverkar lördag 30 maj kl. 12-15 på torget i Kramfors, under en glädjens dag där rikedomen i mångfalden från världens alla hörn kommer att firas.
Det blir:
• Mat och marknad från olika kulturer
• Världens scen - musik, dans och framträdanden.
• Idrott/lek som förenar.
• Flaggtillverkning och manifesterande av alla olika nationaliteter som finns representerade i Kramfors (medborgarskap).
• Världens bön – med möjlighet att skriva ner sin bön, sin längtan/önskan för vår trasiga värld, och lägga den i en jordglob. Lapparna kommer inte läsas av någon, men bedjas för i söndagens gudstjänst i Gudmundrå kyrka.
Välkommen att dela en gudstjänstgemenskap kring påskens drama, som mynnar ut i det glada budskapet om livet som segrar över döden!
2 april | Skärtorsdagen
17.00 Skogs kyrka
18.00 Vibyggerå kyrka
19.00 Nordingrå kyrka
19.00 Ytterlännäs kyrka
20.00 Gudmundrå kyrka
3 april | Långfredagen
11.00 Gudmundrå kyrka
11.00 Nordingrå kyrka
11.00 Ullångers kyrka
15.00 Skogs kyrka
15.00 Styrnäs kyrka
4 april | Påsknatten
22.00 Gudmundrå kyrka
22.00 Torsåkers kyrka
5 april | Påskdagen
11.00 Gudmundrå kyrka
11.00 Nora kyrka
11.00 Nordingrå kyrka
11.00 Vibyggerå kyrka
15.00 Bjärtrå församlingshem 15.00 Dals kyrka
6 april | Annandag påsk
11.00 EFS-gården Nordingrå 11.00 Markoms kapell 18.00 Ytterlännäs kyrka
Mer information om respektive tillfälle finns på hemsidan.
Foto: Leif Wikberg
En flerspråkig kyrka
Flerspråkighet är en del av Svenska kyrkans uppdrag. I Kramfors pastorat märks det i verksamheten på finska, samiska och teckenspråk. När språket får höras kan också minnen, erfarenheter och identitet få plats, i gudstjänsten och i livets viktiga stunder.
Text & foto Anna Olofsson
Iden här delen handlar det om finska. Prästen Annica Strindin ansvarar för den finskspråkiga delen i pastoratet. Det gäller främst vid dop, vigslar, begravningar och gudstjänster där finskan får ta plats.
– Jag har ansvaret eftersom jag talar finska. Jag har inte använt språket så mycket sedan 80-talet och är lite ringrostig, men jag tar mig fram, säger hon.
Den sverigefinska verksamheten handlar om mer än ord. Många som kom till Sverige på 1960- och 70-talen tog med sig traditioner som fortfarande är viktiga.
I advent samlas många till Kauneimmat Joululaulut, De vackraste julsångerna, i kyrkan i Torsåker. Mors
dag är också betydelsefull. Under krigsåren 1939–1945 var många män vid fronten och kvinnorna bar ansvaret hemma. Det har gett dagen en särskild tyngd som fortfarande märks. Även Finlands självständighetsdag den 6 december väcker starka känslor och minnen.
– När sådana dagar uppmärksammas blir det extra tydligt hur mycket språket betyder. Det är viktigt att få höra sitt modersmål, sitt hjärtas språk, särskilt i svåra stunder i livet, säger Annica.
I kyrkan märks det också mitt i gudstjänsten. När nattvarden delas kan orden sägas på finska: ”Kristuksen ruumis puolestasi annettu. Kristuksen veri puolestasi vuodatettu.”
Annica Strindin talar finska och ansvarar för den finskspråkiga verksamheten i Kramfors pastorat.
– Då händer något. Man ser det i blicken och ofta kommer ett tack efteråt.
Att få be, sörja, tacka och fira på sitt eget språk handlar inte bara om att förstå orden. Det handlar om att bli sedd och hörd och om att känna sig hemma.
– Det handlar om respekt, tillhörighet och värdighet, säger Annica.
Mässa på svenskt teckenspråk
Gudstjänsten är en del av pastoratets teckenspråkiga verksamhet. En central drivkraft i arbetet är diakon Akar Holmgren. Med lång erfarenhet som både teckenspråkstolk och diakon är hon ett nav i verksamheten. Text & foto Anna Olofsson
Det är en eftermiddag i Ullånger. Den svaga vårkylan försöker tränga in genom väggarna, men inne i Åkes vardagsrum är stämningen varm. Deltagarna har slagit sig ned, termosarna är fyllda med kaffe och smörgåsarna står framdukade. Det är dags för ännu en träff med Livets trådar – en mötesplats för döva där tro, liv och erfarenheter delas.
Deltagarna kommer från olika delar av Härnösands stift – ett tydligt tecken på både behovet och värdet av detta arbete.
- Att få ta del av evangeliet på sitt eget språk är i grunden en luthersk tanke, och det ingår i vårt uppdrag
som kyrka att kunna erbjuda det, säger Akar.
Vid dagens träff firas också nattvard. Prästen Annica Strindin, som själv är hörande, leder gudstjänsten.
När ljuset på altaret tänds, sänker sig ett stilla lugn över rummet. Med värme och närvaro delar Annica sin predikan. Vid hennes sida förmedlar Akar orden på teckenspråk.
När mässan avslutats är det dags för fika. Samtalen tar fart – om vardagen, om tro, men också om livsresor. Flera delar med sig av hur det varit att växa upp som döv, om utanförskap, fördomar och längtan efter att bli förstådd.
- Det är så värdefullt att få träffas
så här. Här känner vi oss hemma, och vi vet att det vi pratar om stannar mellan oss, säger en av deltagarna.
- Livets trådar är som balsam för själen varje gång vi ses. Det här är den enda mötesplatsen i stiftet för oss döva. Därför känns det självklart att resa långt för att få ta del av en teckenspråkig kyrka, säger en annan. När deltagarna lämnar Åkes hus efter två timmars gemenskap, bär de med sig nya samtal i minnet och en stark känsla av samhörighet. Några ord utbyts på trappen, någon skrattar, en annan vinkar och säger:
- Vi längtar till i höst, då vi åter får dela den kristna gemenskapen oss döva emellan.
Hemkänsla att få höra
sitt eget språk i kyrkan
Vi möts i församlingshemmet vid Örnsköldsviks kyrka. Vi har bestämt träff för att tala om sydsamiskan, ett minoritetsspråk som bär minnen, identitet och tillhörighet. Birgitta Ricklund sitter mittemot och utstrålar både glädje och lugn.
Text & foto Anna Olofsson
Hon är ordförande för Örnsköldsviks sameförening sedan 2011. Anledningen till vårt samtal är en kväll i Vibyggerå under 2024, då församlingen bjöd in till psalmsång på sydsamiska i samband med att den sydsamiska psalmboken kom. Kvällen initierades av diakon Akar Holmgren i Kramfors pastorat och kantor Magnus Skoglund.
– Jag var så glad att vår förening blev inbjuden. Den nordsamiska psalmboken hade funnits länge, och äntligen kom den också på sydsamiska, säger Birgitta.
För henne var det särskilt
Livets trådar är en samtalsgrupp för döva med samling en gång i månaden, och två gånger per år hålls en teckenspråkstolkad mässa.
- Eftersom vi inte längre har någon dövpräst i stiftet, behöver jag samarbeta med en hörande kollega vid de här gudstjänsterna – så att döva får möjlighet att fira nattvard, säger Akar. Kyrkoherde Peter Forsberg lyfter fram vikten av det arbete som görs: – Att Kramfors pastorat möjliggör detta är inte bara ett uttryck för
betydelsefullt att få vara med. Att sjunga på sitt språk blev starkt. Kvällen var välbesökt, både av personer med samisk bakgrund och av församlingsbor som ville ta del av kulturarvet.
Sydsamiska är i dag ett minoritetsspråk. För Birgitta är det också ett språk hon inte fick använda som barn. Det fanns i släkten, men fördes inte vidare. Nu studerar hon språket på universitetet för att ta tillbaka det som gått förlorat.
– Att få sjunga på sitt eget språk gör något med en människa. Det är som om orden landar djupare.
Hon beskriver det som en hemkänsla. När sydsamiskan får
öppenhet – det är ett konkret exempel på vad det innebär att arbeta med delaktighet och flerspråkighet. Och det är Akars kompetens, hennes närvaro och förmåga att tolka det kristna budskapet, som gör det möjligt.
Artikeln är skriven våren 2025. Det finns sedan årsskiftet träffar även i Härnösands pastorat, som leds av Akar Holmgren. Detta är ett nystartat samarbete grannpastoraten emellan.
Fikagemenskap och samtal efter mässan.
höras i kyrkan blir språket inte bara ett minne, utan en del av nuet. Det bär hennes historia, men också en framtid.
Samtidigt finns utmaningar, som bristen på samisktalande präster. Just därför blir de tillfällen som ges desto viktigare. När psalmer och predikan får klinga på sydsamiska markeras att språket har en plats i kyrkans gemenskap.
– Vi vill kunna föra det vidare, säger Birgitta. Så att våra barn och barnbarn får höra det från början.
År 2025 firades svensk-samisk mässa i Vibyggerå, i fortsatt samarbete med Orrestaaren saemiesibrie – Örnsköldsviks sameförening.
Akar Holmgren tolkar Annica Strindin till svenskt teckenspråk.
Det mysiga lilla utrymmet i Ullångers kyrka är platsen för meditationen.
Kristen djupmeditation
Vi förknippar oftast bönen med ord, egna eller andras. Psaltaren i Bibeln är en älskad bönbok! I den kristna traditionen finns också den ordlösa bönen, kontemplation eller tyst meditation. I Bibeln finns exempel på hur Gud möter människan i det stilla; profeten Elia känner Guds närvaro i det stilla suset vid berget Horeb. Paulus skriver i Romarbrevet om Anden som vädjar för oss utan ord. I modern tid har mötet mellan kristendom och zenbuddhismen i Japan inneburit en förnyelse av den kristna djupmeditationen.
- Munkarna i zenklostren har alltid varit medvetna om kroppshållningen; en kropp i balans möjliggör djupandning och den kroppsliga harmonin bereder plats för själens vila, säger Rasmus Overbeeke.
Till skillnad från andra meditationsformer förekommer inga mantra. Tvärtom är syftet med den kristna djupmeditationen att släppa taget om alla tankar och ge plats åt Gud. Ett viktigt bibelord är Filipperbrevet där Paulus skriver om Jesus ”som ägde Guds gestalt…men avstod från allt och antog en tjänares gestalt.”
- På grekiska används ordet ”kenosis” som betyder att ”tömma sig”, vi tömmer oss på allt som står i vägen för att ge plats åt Gud, förklarar Lars Parkman.
När vi samlas i Ullånger sätter vi oss så att andningen frigörs. Vi sitter i tystnad i 20 minuter, går sedan i meditativ gång några minuter för att sedan sätt oss ytterligare 20 minuter.
- Det är förunderligt hur gruppen som inte säger något till varandra ändå känner samhörighet i den gemensamma uppmärksamheten inför Gud!, avslutar Rasmus Overbeeke.
Det osynliga språket
I våra kyrkor och kyrkomiljöer finns ett språk bortom orden. Det lever i händer som lagar och bevarar, i den tysta bönen och i musiken som bär. Här gestaltar vi det osynliga språket och hur det hörs på olika sätt. Text Anna Olofsson, Lars Parkman Foto Rasmus Overbeeke, Anna Olofsson
Händer som vårdar historien
Att arbeta med att bevara och vårda våra kyrkor är att vårda ett språk. Inte det som talas från predikstolen, utan det som sitter i träet, i kalken, i textilen. Ett språk utan bokstäver, men fullt av mening.
Det ordlösa språket formas av händer. Av dem som en gång byggde valven, målade väggarna, vävde dukarna och formgav fönstren. Och det bevaras i dag av dem som varsamt lagar, rengör och konserverar.
– Vad vi väljer att bevara säger något om vilka vi är. Sättet vi vårdar det på visar vår respekt. Det vi lämnar efter oss blir en hälsning till framtiden, säger Fredrika Björk, fastighetshandläggare.
Att lyssna till rummet
För att förstå detta har vi följt Fredrika och hennes team i deras arbete. De vårdar kyrkobyggnaderna med lågmäld precision. Fönster plockas ner och restaureras varsamt; ofta är det bästa att inte göra för mycket. Silver putsas tills det åter speglar ljuset. Kyrkor städas, ytor konserveras, färgskikt analyseras. Bakom varje beslut ligger erfarenhet, kunskap och ett lyssnande.
– Vi ställer oss frågorna: Vad behöver rummet? Vad tål det? Vad berättar det? säger Fredrika.
En del av historien
Äldre hantverksmetoder är ett språk som har överlevt genom tiderna, till stor del genom Svenska kyrkans arbete med kyrkomiljöerna.
– När vi arbetar sida vid sida med föremål och byggnadsdelar som har funnits länge och bevarats blir även vi en del av historien.
Musiken som talar utan ord
Ikyrkorummet finns ett språk som inte formas av meningar utan av toner. När orgelns toner fyller rummet eller någon stämmer upp i en psalm sker något som inte låter sig fångas i ord.
– Musiken bär det som kan vara svårt att uttrycka, som sorg, tacksamhet, längtan och förtröstan, säger Magnus Skoglund, kyrkomusiker.
Mer än en utsmyckning
I kyrkan är musiken inte en utsmyckning. Den är en del av själva gudstjänsten. Den öppnar rum inom oss som talet inte alltid når.
– Det som inte kan sägas kan sjungas. Det som är för tungt att sätta ord på kan vila i en melodi, förklarar Magnus.
Musiken rör sig över tid. Samma psalm har sjungits vid dop, vigslar och begravningar genom generationer. Tonerna bär minnen och skapar ett gemensamt rum där människor får dela samma klang, oavsett livssituation.
Ett gemensamt rum
– I sången kan vi stå sida vid sida och bära något tillsammans utan att behöva förklara det, säger Magnus.
Det ordlösa språket i musiken är både personligt och gemensamt. En människa kan sitta tyst i bänken och ändå delta fullt ut.
– Kroppen minns melodin även när tankarna är trötta. Då blir musiken en bro mellan det inre och det yttre.
Kyrkomusiken talar när vi själva saknar ord. Den låter o-språkets röst ljuda i rummet och förenar oss i det som bär.
Kantor Magnus Skoglund.
Fredrika tar bort stearin från knäfallet.
David Tosteberg, präst i Kramfors pastorat, reflekterar i denna krönika kring språkens ursprung utifrån forskning & Bibeln, översättningar, tungotal och språkmirakler.
Foto The Chosen Press, Gordon Johnson/Pixabay, Linus Ottosson, Sjöbergs förlag
Från språkförbistring till tungotal
Hur ofta har jag inte önskat att jag kunde tala alla språk! Inte nödvändigtvis lära mig, bara kunna. Eller att alla talade samma språk, det vore ju ännu bättre.
Just nu är vi ca 8,3 miljarder människor och vi talar drygt 7000 olika språk. Några språk är stora (engelska och mandarin har långt över en miljard talare), många är väldigt små (nästan hälften av språken räknas som utrotningshotade). I arbetet med TV-serien The Chosen har vi slagit nytt världsrekord, enligt Guinness, och serien om Jesus är nu den mest översatta någonsin. Bibeln har en berättelse – den om Babels torn – som i några korta meningar förklarar språkens ursprung och den är intressant att jämföra med forskningens bild. Genetiker har kunnat visa (via mitokondrieDNA som ärvs från mamman och via Y-kromosomen hos män) att alla människor idag har ett gemensamt ursprung. Men trots idoga försök har man inte kunnat påvisa något liknande för språken! Visst, många språk är släkt med varandra, men längre än så tycks vi inte komma. Urspråken är inte sinsemellan begripliga. Alldeles som i Bibeln.
Det stora undantaget är vid Andens utgjutande på pingstdagen, några veckor efter Jesus död och uppståndelse. Judar av olika nationaliteter är samlade, men när lärjungarna talar hör alla sitt eget modersmål! Fenomenet kom att kallas
”tungotal” och har som ett personligt bönespråk periodvis varit vanligt, periodvis okänt, i kristenheten. Enkelt förklarat handlar det om bön direkt från hjärtat som inte görs begripligt i hjärnans språkcentra. Det har inga likheter med trancetillstånd, extas eller liknande. Man väljer själv när, hur länge, hur starkt osv och det är precis som vid vanlig bön vanligt att
Jag har vuxit upp med muntliga berättelser om att människor talat språk de själva inte förstår, men går det att påvisa att det faktiskt hänt?
be helt tyst. Paulus ger i sina brev riktlinjer för hur bönespråket ska användas i gudstjänsten så att inte det obegripliga babblet ska upplevas stötande. Bland annat menar han att någon ska tolka! Och här blir det riktigt spännande: Innehåller orden ändå verklig information?
Jag har vuxit upp med muntliga berättelser om att människor talat språk de själva inte förstår, men går det att påvisa att det faktiskt hänt? I boken Dokumenterade språkmirakler presenterar Micael Grenholm mer än 80 (!) sådana fall tillsammans med tänkbara skeptiska invändningar. Inget är anonymt, inget är hörsägen, många av händelserna kan bekräftas av många vittnen. Här finns tonåringen Aimee som omedvetet predikade på teckenspråk, fabriksarbetaren Åke som en gång förkunnade Guds storhet på perfekt latin när han talade i tungor och missionären Rickard som nu talat det albanska språket (på nordalbansk, ”bonnig” dialekt) i mer än 30 års tid efter att ha fått det över en natt. Omöjligt? Javisst. Men väldokumenterat.
Förövrigt anser jag att verklig kärlek, omtanke på riktigt, är det mest universella språket och det språk som är vårt första språk i evigheten.
Konfirmander och Unga ledare gick all in när påskberättelsen skulle dramatiseras.
Nellie, Elvira, Alice och Astrid - Glada kockar i temagruppen "Mat & Bak med Bibeln" som håller till i Bollstakyrkan.
Dubbla "nykomlingar" i barnverksamheten.
SportlovsRöj blev en dag full med aktiviteter för ca 40 barn och vuxna. Här korvgrillning vid Gudmundrå hembygdsgård. Tack till dem och till Gudmundrå skoterklubb som preppade pulkabacken.
Många barn kom och var med på trettondagsgudstjänsten i Dals kyrka.
Tuttifrutti-kören i samband med deras luciatåg i en
Sportlovsdag med skoter till Salumsstugan. Ullångers församling bjöd de 17 deltagande barnen + vuxna på korv. Höga kusten skoterklubb bjöd på skjuts.
Gudstjänst i Markoms kapell på annandag jul med ett trettiotal deltagare.
Pastoratet tog emot "Regnbågsnyckeln" efter genomförd process och antagande av mångfaldsvision. Johan Pettersson, (3:e fr. vä.) rep. för EKHO norr, överlämnade märkningen.
Årets Stora KakKalaset bjöd på ca 70 olika sorters bakverk och drog in en god slant till kyrkans arbete med att stötta barn och familjer som kämpar för överlevnad i spår av krig och katastrof.
gudstjänst i Gudmundrå kyrka.
Ett besök på Stor & liten, Gudmundrå församlingsgård, kan vara helt magiskt, eller åtminstone elektriskt!
Kyrkvaktmästare Pasi storstädade tillsammans med kollegor i Torsåkers kyrka. Skanna QRkoden och läs hela reportaget på hemsidan.
Foto: Ann-Charlotte Agrell, Eva Nilsson, Ellen Viklund, Mattias Persson, Magnus Skoglund, Kristina Tosteberg, Anna Olofsson
Ett liv i rörelse, musik och tacksamhet
Hemma hos Siv Börlin i Ullånger doftar det nybryggt kaffe och nybakade småkakor. Vid köksbordet, där ljusen brinner, slår vi oss ner. Siv berättar om ett liv som formats av arbete, musik och en tro som vuxit fram i det stilla. Vid 83 års ålder lever hon fortfarande i rörelse – med dragspelet nära, kyrkokören som en självklar del av veckan och en övertygelse om att fylla livet med glädje och tacksamhet.
Text Anna Olofsson Foto Magnus Skoglund, privat
Det första man lägger märke till hemma hos Siv är inte möblerna eller utsikten, utan atmosfären. Här finns ett lugn, men det är inte passivt. Det är ett lugn som rymmer aktivitet, minnen och ett liv som pågått länge och fortfarande pågår. Kaffet serveras med vana händer. Småkakorna är hembakta. Det är omsorg utan åthävor. – Man ska göra det man tycker är roligt. Då håller man sig pigg, säger hon och lutar sig tillbaka.
Musiken kom in i hennes liv redan som sexåring, när dragspelet blev hennes första riktiga följeslagare. Hon talar inte om talang i första hand, utan om lust.
– Jag började spela och sedan slutade jag aldrig riktigt.
Under åren har dragspelet följt henne genom olika skeden i livet, från ungdomens spelningar till framträdanden på äldreboenden och i mindre grupper. Musiken blev ett sätt att möta människor, men också ett sätt att möta sig själv. – När jag spelar försvinner tiden. Det
är som att något stillnar och samtidigt sätts i rörelse.
Hon beskriver hur musiken rensar tankarna och ger energi.
– Det spelar ingen roll hur trött man är före en körövning. Efteråt känner man sig glad och pigg igen.
När hon var runt trettio började hon i kyrkokören. Det var hennes morbror som uppmuntrade henne, eftersom det saknades kvinnor i kören.
– Det saknades sopraner, så jag började där. Fast det egentligen inte var min stämma. Jag blev alt senare. Sedan dess har kören funnits i hennes liv. 53 år senare är hon fortfarande aktiv. Kören har varit en fast punkt genom småbarnsår, arbetsliv och pension.
– Jag tackar Gud för kyrkokören. Den har gett mig mer än jag kan beskriva. Man hör ihop där. Det är inte bara sången, det är gemenskapen.
Arbetslivet började på skofabriken i Docksta, där hon arbetade i trettio år. Ett fysiskt arbete som krävde uthållighet. Senare utbildade hon sig och började inom hemtjänsten i
Ullånger. Sammanlagt arbetade hon 21 år inom omsorgen, elva av dem som undersköterska. När hon talar om människorna hon mött skiner hon upp. – Vi behöver se varje människa bakom situationen. Vi har alla gått igenom saker som format oss.
Omsorgen om andra löper som en röd tråd genom hennes liv. Hon är kyrkvärd, sitter i församlingsrådet
Siv under sin tid på Docksta skofabrik, till höger vid symaskinen.
"
Jag ber varje kväll.
Där finns tryggheten.
Där kan jag lägga det jag inte kan påverka.
Siv med sitt dragspel, musicerande tillsammans med andra ute i sommarsolen.
i Ullånger och fortsätter att sjunga i kören. Trots att kroppen inte alltid är lika stark låter hon inte sin KOL hindra henne.
– Det är bra att sjunga. Det hjälper mig att andas. Och så länge jag orkar fortsätter jag.
Tron har funnits med sedan barndomen. Söndagsskola, konfirmation och kyrkliga högtider var självklara inslag. På hennes tid var de 32 ungdomar i konfirmationsgruppen. Med åren har bönen blivit en daglig rytm.
– Jag ber varje kväll. Där finns tryggheten. Där kan jag lägga det jag inte kan påverka.
När hon inte engagerar sig i kyrkan finns samhällsengagemanget kvar. Hon stickar och skänker det hon gör till en organisation som skickar filtar vidare till behövande i Ukraina. I dag har det blivit 225 små filtar.
– Det är inte mycket i det stora hela, men det är något. När man gör något känns det ändå som att man bidrar. Det är en återkommande tanke hos henne: att det lilla räknas. Att tro inte
alltid behöver stora ord, utan kan ta formen av händer som arbetar, varv efter varv.
Energin hämtar hon också ute i naturen. Skogen, bären och svampen. Rabatter som ska rensas och planteras. Hon tycker om det som växer långsamt och kräver tålamod. När samtalet så småningom avrundas sitter vi kvar vid bordet. Kaffet har svalnat något. Ljusen brinner fortfarande.
– Livet är här och nu, säger Siv efter en stund. Man ska fylla det med tacksamhet.
Vi sitter kvar en stund till i tystnaden. Småkakorna är nästan slut och kaffekopparna tomma. Utanför fortsätter dagen som vanligt. När jag till sist reser mig och går är det med en känsla av att samtalet inte riktigt tagit slut. Det är ett samtal jag kommer att bära med mig, om arbete och musik, om tro, glädje, sorg, mod och tacksamhet. Ett samtal där livets alla färger fått ta plats runt ett köksbord i Ullånger.
Kyrkskatten
Uppskattad präst för döva begravd i Ytterlännäs
Klas Hilding Blix, född 1881, växte upp i Ytterlännäs, gifte sig i kyrkan och begravdes sedermera på dess kyrkogård. Han var den tionde prästen i ordningen som anställdes av dövskolorna, efter ett beslut av kungen och regeringen 1905: "Angående anslag av kyrklig själavård åt dövstumma."
Beslutet möjliggjorde för dövskolorna att anställa präster för kristendomsundervisning, själavård och konfirmation.
Text Sven Palmquist Foto Sven Palmquist, Samuel Lindskog
Hilding Blix föddes den 3 november 1881 i Junsele som yngst av fyra syskon. Han var son till kyrkoherden och kontraktsprosten i Ytterlännäs, Frans Blix (född 1846 i Säbrå), och hans maka Hilda Gavelius (född 1847 i Graninge).
Efter förberedande teologiska studier vid seminariet i Härnösand och högre teologiska studier i Uppsala under åren 1904–1909 tog han sedan folkskollärarexamen 1910.
Den 6 maj 1914 prästvigdes han i Härnösands domkyrka. Innan dess, mellan 1910 och 1914, tjänstgjorde han som seminarieadjunkt vid seminariet i Härnösand. Som nybliven präst var han missivpräst i Berg år 1914 och pastorsadjunkt i Åsarne 1917. Från 1918 och fram till sin död 1929 verkade han sedan som präst för döva vid dövskolan i Örebro, ett uppdrag han utförde med stor uppskattning.
År 1914 gifte han sig i Ytterlännäs kyrka med sin kusin Karin Blix från Lund. Tillsammans fick de tre barn: Hilda (1917), Ulla (1919) och Helena kallad Lena (1921).
Efter ett hastigt sjukdomsförlopp avled Hilding Blix den 22 juni 1929 i Örebro. Han fördes hem till
familjegraven i Ytterlännäs där han lades till vila. Fem år senare hölls en minneshögtid på kyrkogården, där en gravsten - bekostad av vänner och församlingsmedlemmar från femte distriktet (Örebro och Värmlands län) - restes till hans minne. Ceremonin leddes av pastor C-Å Areskog från
På den enkla men vackra stenen, huggen i gråbrun Ölandsmarmor, står det:
Dövstumprästen
Hilding Blix
• 3.11 1881 † 22.6 1929
Dövstumma vänner i Femte distriktet reste vården
Örebro, som höll en andaktsstund och nedlade en lagerkrans med blågula band. På banden stod orden: "I tacksamt minne bevarad" samt "Från dövstumma vänner i Femte distriktet". Pastor Areskog framförde även en hälsning från döva i Värmlands och Örebro län.
Hilding Blix tillsammans med konfirmander från dövskolan i Örebro 1925.
Byggnadsvård i flera av pastoratets kyrkor
Arbetet med byggnadsvård fortsätter i flera av pastoratets kyrkor under året. Vi har talat med fastighetshandläggare Fredrika Björk om vad som är på gång.
Text Anna Olofsson Foto Viktoria Melinder, Anna Olofsson
Renovering i Bjärtrå och arbete i Dal
I Bjärtrå kyrka återupptas den utvändiga renoveringen när vädret tillåter. Då återstår finputs och avfärgning av fasaden innan arbetet kan slutföras. Invändigt har kyrkans fönster restaurerats av pastoratets egen personal.
– När vi restaurerar i stället för att byta ut bevarar vi historien och förlänger byggnadens livslängd, säger Fredrika.
I Dal kyrka har arbetet med en ny kyrkoorgel påbörjats i februari. Den nuvarande orgeln är för stor för kyrkorummet, vilket påverkar akustiken. Personalen inom pastoratet har inlett förberedelserna genom att ta bort mattor och spånskivor för att få fram det vackra trägolvet.
Under våren monterar en orgelbyggare ned den befintliga orgeln. Pipor i gott skick
tas till vara och återanvänds, medan nya byggs där det behövs.
Underhållsarbete i Nordingrå kyrka Även Nordingrå kyrka står inför ett större arbete. Under 2026 ska taket på långhuset bytas, fasaden putslagas och fönstren restaureras. Kyrkan håller öppet till 7 april. Därefter stängs den för byggarbete. Arbetet beräknas vara klart i slutet av oktober.
– Vårt mål är att ta hand om kyrkorna så att deras historia bevaras och att de kan användas i framtiden, säger Fredrika.
Avlidna medlemmar
Bjärtrå
25 12 27 Veikko Valdemar Niemi
26 01 02 Vera Birgitta Pahlin
26 01 04 Eva Margareta Stiernman
26 02 04 Knud Lippert Valbjörn
Gudmundrå
25 11 26 Gert Esbjörn Törnberg
25 11 26 Märta Majvor Margareta Larsson
25 11 28 Leif Brynolf Dahlstedt
25 12 04 Inga Lisa Gustafsson
25 12 09 Johannes Patrik Vahedi
25 12 09 Valborg Sylvia Anne Marie Sollén
25 12 17 Ann Christin Marina Bergqvist
25 12 21 Ernst Ulf Laine Sjödin
25 12 22 Ida Madelene Eng
25 12 31 Ulla-Britt Dahlstedt
26 01 02 Lars Christer Rödén
26 01 02 Rolf Sören Tjernlund
26 01 10 Karl Ingvar Klint
26 01 11 Gunborg Margareta Molin
26 01 14 Rolf Erik Ahlbom
26 01 16 John Eskil Gunnar Lind
26 01 16 Johnny Anders Harry Naijström
26 01 19 Sara Anna Margareta Bergman
26 01 20 Elsy Margareta Jakobsson
26 01 22 Naimi Eleonora Velin
26 01 23 Ingrid Margareta Åhlin
26 02 02 Kerstin Gabriella Helenius Wiklander
26 02 07 Ann-Catrine Selin
26 02 08 Stig Anders Johansson
26 02 08 Jan Hugo Wiberg
26 02 10 Marvor Adéle Ahlbom
26 02 11 Bernt Olof Gunnar Lodin
26 02 13 Annie Marie Karlsson
26 02 16 Tord Ivar Pålsson
26 02 20 Gunilla Margareta Näslund
26 02 26 Vivi Solweig Lindholm
Nora-Skog
25 12 04 Birgitta Elisabet Alexandersson
25 12 30 Per Harry Waldemar Sten
26 01 17 Agneta Brundin
26 01 24 Sven Åke Gösta Lindblom
Nordingrå
25 12 30 Mats Roland Mikael Karlsson
26 01 06 Eva Birgitta Edholm
26 01 15 Hed Birger Sintom
Styrnäs
25 12 20 Hans Olof Bertil Nordin
26 01 12 Bert Ejnar Hellström
Ullånger
25 11 17 Sven Göran Pettersson
25 11 22 Ida Viola Ingegärd Forsberg
25 12 01 Sture Ivar Sandqvist
25 12 17 Anna Lisa Pettersson
25 12 26 Laila Elisabet Ullsten
25 12 28 Stig Arne Lennart Perbo
26 01 15 Hans Erik Norberg
26 01 17 Lars Jerker Näsholm
26 01 28 Nils Erik Gunnar Söderlind
Vibyggerå
26 02 09 Bert Olof Höglund
26 02 22 Karl Ivar Börje Henriksson
Fönsterrenovering i Bjärtrå kyrka.
Ytterlännäs
25 11 27 Åke Helmer Hellström
25 12 00 Rolf Kenneth Öman
25 12 02 Nils Gunnar Andersson
25 12 05 Inge Jan Olof Sjölund
25 12 26 Birger Manfred Stattin
26 01 14 Bengt Ola Höglund
26 01 29 Sune Lennart Nordlinder
26 02 09 Ulla Marianne Nordin
26 02 26 Rut Ulla Marie Ulander
Byggställningar runt Nordingrå kyrka.
Gravrätt frågor & svar
Nästan varje vecka hör någon av sig med en fundering kring en grav. Det kan handla om hur länge gravrätten gäller, vem som står som ansvarig eller vad som händer när tiden går ut, vilken typ av skötsel som finns, bokning av tid för urnsättning osv.
Text Anna Olofsson Foto Magnus Aronson/Ikon
När telefonen ringer är det ofta Susanne Eriksson som svarar. Hon arbetar med gravrättsfrågor i Kramfors pastorat och har gjort det i många år.
Gravrätt rör både ansvar och känslor. Därför är det viktigt att informationen är tydlig och att det finns någon att fråga.
– Många tycker att det känns krångligt. Vi finns här för att hjälpa, säger hon.
Vad är skillnaden mellan kyrkogårdsexpeditionen och församlingsexpeditionen?
Församlingsexpeditionen arbetar med bokningar av dop, vigslar och begravningsceremonier samt lokaler och andra församlingsfrågor.
Kyrkogårdsexpeditionen arbetar med gravar, gravsättning, gravrätt och skötsel.
– En vanlig missuppfattning är att begravning betyder själva gravsättningen. Begravningen är ceremonin. Gravsättningen är när kista eller urna sätts i jorden, förklarar Susanne.
Vad är gravrätt?
Gravrätt är rätten att använda en gravplats under en bestämd tid. Marken ägs av kyrkan, men gravrättsinnehavaren har ansvar och beslutanderätt över gravplatsen under gravrättstiden. Det är alltså en nyttjanderätt, inte ett ägande. Hur länge gäller en gravrätt?
I dag gäller gravrätten i 25 år från den senaste gravsättningen.
När gravrätten löper ut kan den förnyas med 15 år i taget. Förnyelsen
kostar i dagsläget 1.500 kr för 15 år.
Vem är gravrättsinnehavare?
Varje grav måste ha en gravrättsinnehavare. Det är den person som är registrerad som ansvarig och som fattar beslut om gravsten, inskriptioner, plantering och vilka som får gravsättas i graven.
– Man kan inte bli påtvingad att ta över en gravrätt. Det måste godkännas, säger Susanne.
Det är viktigt att pastoratet har aktuella kontaktuppgifter.
Vad händer om gravrättsinnehavaren avlider?
Då tar pastoratet kontakt med dödsboet. En ny innehavare behöver anmälas inom sex månader efter dödsfallet.
Om ingen återkopplar skickas ett föreläggande att dödsboet ska anmäla innehavare. Skulle pastoratet ändå inte få något svar tillfaller gravrätten pastoratet som fritt förfogar över gravplats och gravanordning.
– Vi försöker alltid nå anhöriga först och hitta en lösning, säger Susanne.
Kan man återlämna en gravrätt?
Ja det går bra.
– Många tror att man måste vänta till slutåret, men man kan när som helst säga upp gravrätten.
När en grav återlämnas tas gravsten och annan gravanordning bort. Det som finns i jorden ligger kvar.
Pastoratet förfogar då fritt över gravplats och anordning. Det innebär att ny gravsättning kan ske i en återlämnad grav, 25 år efter senaste gravsättningen. Det har med griftefriden att göra.
Vem ansvarar för skötseln?
Det är gravrättsinnehavarens ansvar att hålla graven i ordnat och värdigt skick. Det gäller både gravstenens säkerhet och planteringsytan.
Kramfors pastorat erbjuder olika skötseltjänster för den som inte själv har möjlighet att ta hand om graven.
Vad händer om en grav inte sköts?
Då kontaktar pastoratet gravrättsinnehavaren angående bristfällig skötsel. Åtgärdas det inte skickas ett föreläggande. Nästa steg är att graven beslutas vara förverkad och pastoratet förfogar då fritt över gravrätten och anordningen.
Vad är viktigt att tänka på?
– Våga prata om det i familjen i god tid. Vad vill du själv? Ska någon ta över graven? Ska den finnas kvar? Det är frågor som är lättare att ta när man inte står mitt i sorgen.
Många hör av sig och säger att de inte visste att de stod som gravrättsinnehavare. Andra tror att någon annan i familjen tagit över, men det har aldrig registrerats.
– Det är mycket att hålla reda på, men vi hjälper gärna till, säger Susanne.
Hon beskriver sitt arbete som både varierande och meningsfullt.
– Jag trivs väldigt bra. Det handlar om respekt, omsorg och att skapa trygghet i en situation som kan vara känslig.
Har du frågor om gravrätt är du alltid välkommen att kontakta pastoratet: 0612-855 00 (må, ti, to 10-12, on 13-15) kramfors.kyrkogardsexp@svenskakyrkan.se
HÅRT PÅ DÄCK ROVA SES NYPON I SLÅR AV OCH TILL 3,14
DISKBEHÅLLARE HELGON
SPELAS SOM SALOMO
GORE
FÖR STORBRITANNIEN HÄNGER VISSA KATT
LÅTIT SOM KO
HÖRS I KYRKAN REKLAM
DIAKON HOS OSS SIAR
HAWAIIKRANS KALL ZON DRAMATEN
SOBO BERÖM
LANDSTAK
KORT VÅTT MÅTT MEDIABOLAG BASKISK ORG. APA
HÅRT I MUNNEN GÖR VÄL KOMEDI
KAN
SKRÄMMA I TV
Grattis till våra vinnare från förra numret! Korsord: Ewa Bylund (Kramfors), Lena Fälldin (Bollstabruk), Ronnie Bast (Umeå). Bildfråga: Hans-Åke Eriksson (Sollefteå). Vi skickar er ett litet vinstpaket med en bok av Tomas Sjödin och en Fairtrade-choklad. Skicka in - Vi drar nya vinnare bland korrekta lösningar & bildsvar. Skicka in senast 15/5 via post; Jättestag. 13, 872 34 Kramfors, eller mejla fotokopia; kramfors.pastorat@svenskakyrkan.se
Namn:
Adress:
Ort:
GREKBOKSTAV PAULUS GAMMAT
SAGOFLICKA
SÄLLSYNT
AMENVISST mall 17 x 16 Arial 6 pkt, lösning Times Roman 18 pkt, nr 1 2026
Möt vår nya organist Masako Karlsson
Masako Karlsson har arbetat i pastoratet under flera år och är utbildad organist. Efter att ha varit verksam som kantor tar hon nu steget fullt ut i rollen som organist.
Text & foto Anna Olofsson
Musiken kom tidigt in i Masako Karlssons liv, redan när hon var fyra–fem år gammal. Hon började på Yamaha Music School, precis som sin syster, och studerade piano både enskilt och i grupp. Redan i unga år fick hon också möta komposition, som blev en naturlig del av hennes musicerande. – Musiken har funnits med mig väldigt länge. Pianot var alltid närvarande, inte minst under tiden vi bodde i Japan, där musikundervisning var en självklar del av vardagen. Mina föräldrar satsade mycket, både tid och ekonomi, för att ge oss möjlighet att studera musik. För det är jag väldigt tacksam i dag, säger Masako Karlsson.
Utbildningsvägen har varit lång och mångsidig. Hon har studerat svenska vid Osaka University of Foreign Studies, gått musiklinjen på Kävesta folkhögskola och därefter kammarmusikutbildning vid Musikhögskolan i Örebro. Det var där hon kom i kontakt med orgeln för första gången.
– När jag gick
kammarmusikutbildningen i Örebro mötte jag en organist och började spela orgel. Jag fick vikariera i kyrkor och kände ganska snabbt att det här var något speciellt. Att få arbeta i vackra kyrkobyggnader och låta orgeln fylla rummet med musik gjorde starkt intryck på mig.
Intresset ledde vidare till organistutbildningen vid Kungl.
Musikhögskolan i Stockholm, där hon läste kyrkomusik i tre år.
– Jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma in. Men det gjorde jag, och där föll mycket på plats.
Vägen till yrket var inte spikrak från början, men passionen växte fram med tiden.
– Att bli kyrkomusiker var inget självklart mål tidigt i livet. Det var i vuxen ålder som jag verkligen upptäckte glädjen i yrket – i mötet med människor, i sammanhangen och i musiken som får bära både vardag och högtid.
Efter utbildningen arbetade Masako Karlsson som organist i Ljusdal-Ramsjö församling, nuvarande Ljusnans pastorat. År 2017 flyttade hon till Nyland och i mars 2018 började hon arbeta i Kramfors pastorat, där hon är verksam i dag.
För Masako Karlsson är orgeln ett instrument med nästan oändliga möjligheter.
– Orgeln är väldigt rolig att spela. Den är mäktig, rik på klanger och full av olika ljud. Ibland brukar jag säga att den är som en stor leksak. Varje orgel är unik och låter olika, beroende på instrumentet och kyrkorummets akustik, säger hon och fortsätter. – Men Piano är och kommer alltid att vara ett instrument som ligger mig varmast om hjärtat.
Noterat om vårens musik
» 2 apr 20.00 Skärtorsdagsmässa i Gudmundrå k:a med kyrkokören.
» 3 apr 11.00 Långfredagsgudstjänst i Nordingrå k:a med kyrkokören.
» 3 apr 11.00 Långfredagsgudstjänst i Ullångers k:a med Sotto Voce.
» 3 apr 11.00 Långfredagsgudstjänst i Gudmundrå k:a med Emma Haake, cello.
» 3 apr 15.00 Korsandakt i Skogs k:a med Åsa Jönsson.
» 3 apr 15.00 Långfredagsgtj i Styrnäs k:a med sångensemble, liten grupp från Bjärtråkören.
» 4 apr 22.00 Påsknattsmässa i Torsåkers k:a med Mattias Högberg.
» 4 apr 22.00 Påsknattsmässa i Gudmundrå k:a med gospelkören.
» 5 apr 11.00 Påsksdagsmässa i Nora k:a med Nora-Skogkören.
» 5 apr 11.00 Påskdagsmässa i Vibyggerå k:a med Ullånger/ Vibyggeråkören.
» 5 apr 11.00 Påskdagsmässa i Nordingrå k:a med kyrkokören och Psalmorkestern.
» 5 apr 11.00 Påskdagsmässa i Gudmundrå k:a med David Tosteberg och Lars Karlsson som spelar trumpet.
» 15 apr 18.30 Församlingsafton i Skogs församlingshem där vi provsjunger nya psalmförslag.
» 28 apr 14.00 "Minns du sången?" på Gudmundrå församlingsgård, med Eva Nilsson och Masako Karlsson.
» 3 maj 18.00 Musikgudstjänst i Vibyggerå kyrka med Therese Åkerlund & Magnus Skoglund.
» 10 maj 18.00 Gudstjänst i Styrnäs k:a där vi provsjunger psalmförslag.
» 23 maj 18.00 Hela kyrkan sjunger, psalmer i jazztappning i Nora k:a. Med Kramfors Storband och körsångare från pastoratet.
» 13 juni 18.00 En "lite rockigare" helgmålsbön i Nora k:a. Med PärÅke Stockberg och Klas Norberg.
