Universitetets hälsning

UNIVERSITETETS HÄLSNING FRAMFÖRS DETTA ÅR AV VICEREKTORN SOM ANSVARAR FÖR ALUMNVERKSAMHET

TILLSAMMANS ÄR VI MER

Vi är just i färd med att inleda vår femte termin i skuggan av coronan. Helsingfors universitets studerande och personal har förbluffande väl lyckats anpassa sig till ett nytt sätt att arbeta, men med undantag för enskilda glädjeutbrott, börjar många

tröttna på att knota på ensamma eller via skär

men. Allt oftare hör vi både från studerande och lärare att de inte vill ha fler virtuella styrkekramar eller hejarop, utan något mer konkret. Frontlinjerna dras upp mellan dem som vill ha mer distansundervisning och dem som vill ha närundervisning.

Examensrekordet 2020 talar om att det går bra att studera och undervisa på distans. De ökande mentalhälsoproblemen vittnar å andra sidan om ensamhet och känslor av utanförskap bland studerande. Vår gemenskap är polariserad. För vissa går det bättre än någonsin, för andra sämre.

På Undervisnings och kulturministeriet slår man för tillfället fast ramarna för högskolornas program för hållbar utveckling. Målet är att öka antalet personer i arbetsför ålder i Finland med hjälp av internationella studerande, invandring och sysselsättningsåtgärder. I regeringens vägkarta för utbildnings och arbetskraftsinvandring för år 2035 konstateras att

vi ska sträva till att trefaldiga antalet utländska

examensstuderande fram till år 2030. Samtidigt vill regeringen höja andelen av de utländska studerande som sysselsätts och stannar i Finland till 75 procent. Vid Helsingfors universitet finns flera populära internationella magisterprogram, men än så länge bara ett kandidatprogram, Bachelor of Science. Ansökningarna till programmet steg i år med hela 89 procent.

I detta läge är det många som oroar sig för nationalspråkens ställning. Också i fråga om detta har man blivit mer påpassliga: internationella studerande uppmanas att lära sig de inhemska språken. Här går Helsingfors universitet i bräschen. Vid vår humanistiska fakultet finns ju som egen disciplin finska som främmande språk, och där är både forskningen och den forskningsbaserade undervisningen livlig.

Coronakrisens följder är många. På grund av det rådande läget får de studerande sämre fotfäste i studiegemenskapen än århundraden av föregångare, och skapandet av de livslånga nätverken som studietiden erbjuder har minskat och till viss del helt upphört. Då de studerande kommer från allt mer olika bakgrunder, har det uppstått ett helt nytt behov för alumnverksamhet. Med hjälp av alumnverksamhet kan man återknyta kontakten till universitetet och samhället, som coronapandemin rubbat. Samtidigt bör vi minnas de nya särbehov som studerande med internationell bakgrund har. De har inte nätverk som uppstått redan i daghem eller skola, och alumnverksamheten måste även betjäna dem.

Jag tror att Alumnföreningen och Helsingfors universitets alumnverksamhet bäst kan betjäna både de nuvarande och framtidens alumner genom att samarbeta och komplettera varandra. Det gångna året har visar att samarbetet mellan Alumnföreningen och universitetet i den nya kontraktssituationen har fått en bra start. Tillsammans är vi mer. ■

Hanna Snellman

Vicerektor, Helsingfors universitet Alumn i humaniora