FST 100 år – Alfvén bland stiftarna

Hugo Alfvén bland stiftarna av Föreningen Svenska Tonsättare som firar 100 år den 28 november

Som exempel på en fritt skapande tonsättare utan anställningsförhållande hos den andliga eller världsliga makten brukar man framhålla Beethoven till skillnad från Mozart och Haydn. Han följdes av flera stora personligheter under 1800-talet inte minst inom operakonsten, både i Tyskland, Frankrike och Italien. I Sverige kan man peka på August Söderman, Andreas Hallén och Wilhelm Peterson-Berger. När det gällde försörjningen som yrkesverksam tonsättare var situationen i för andra allt annat än gynnsam. För de populära genrerna pianomusik och sånger med piano kunde honorar från musikförlag ge en liten inkomst men för orkesterpartitur (och tillhörande stämmor) var marknaden närmast obefintlig vid sekelskiftet 1900. För att överleva var tonsättaren beroende av mecenater eller beställningsarvoden och oftast tvungen att ha en bred musikalisk färdighet, som instrumentalist eller sångare, dirigent eller musiklärare vid sidan av komponerandet. Men även för musiker var tillvaron osäker. Därför bildade kyrkomusiker och militärmusiker intresseorganisationen Musikerförbundet 1907.

Att turnera med kammarmusik kunde vara en inbringade inkomstkälla för t.ex. Emil Sjögren och Wilhelm Stenhammar eller Tor Aulin. De båda sistnämnda hade blivit medlemmar i den tyska organisationen Genossenschaft Deutscher Tonsetzer som var både en tonsättarförening och en organisation som hade till uppgift att inkassera pengar för framförande av deras musik. Detta var en tankeställare för en samling tonsättare generationen efter dem. De kunde inte leva på sin musik utan var tvungna att ha ett icke konstnärligt arbete som födkrok. Det var Kurt Atterberg, civilingenjör vid Patent- och registreringsverket, regementsveterinären Natanael Berg, kyrkomusikern Oskar Lindberg, musikrecensenten Ture Rangström samt dirigenten Wilhelm Stenhammar som tog initiativ till bildandet av en tonsättarförening i mars 1914. ”Ensam är inte stark” löd mottot. Men bristande intresse bland tonsättarkollegerna och första världskrigets utbrott fick projektet att komma av sig. Det bedrevs dock upphovsrättsligt arbete i Sverige under kriget och ett lagförslag 1918 fick initiativtagarna från 1914 (utom Stenhammar) att kalla till konstituerande möte den 28 november 1918, då 18 personer deltog i bildandet av FST. Vid första föreningsmötet i januari 1919 ägnades stort intresse åt det upphovsrättsliga lagförslaget. I stadgarna sades i § 1 att Föreningen Svenska Tonsättare (FST) var en sammanslutning för att tillvarata tonsättarnas ”konstnärliga och ekonomiska intressen”. Det visade sig efter en tid praktiskt att ha en särskild organisation för att inkassera ersättning för utförandet av skyddad musik och så kom STIM, Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå till år 1923.

Bland stiftarna av FST var Hugo Alfvén. År 1910 hade han blivit tvungen att skaffa fast tjänst som director musices vid Uppsala universitet och dessutom blev han ledare av Orphei Drängar. Dessförinnan hade han levt av stipendiepengar och av mecenaters välvilja. Just 1918 hade han komponerat Elégie (vid Emil Sjögrens bår) som uruppfördes vid Kungl musikaliska akademiens högtidsdag den 10 oktober 1918. I november hade Alfvén påbörjat Symfoni nr 4 ”Från havsbandet” och fått tjänstledigt för det men det är förklarligt att han inte deltog särskilt aktivt i FST:s verksamhet. Men för föreningen var det av stort värde att ha ett så känt namn bland medlemmarna.

Som bekant fanns ett stort motstånd bland musikarrangörerna att betala tonsättarna för att de utnyttjade deras musik och det dröjde tills det blev substantiella avräkningar för Alfvén. Men då gick det att få förskott, något som kom att bli ett bekymmer för STIMs direktörer Eric Westberg och Sven Wilson. Men det är en annan historia.

Jan Olof Rudén

Litteratur: Olle Edström, Harmoniskt samspel. Sjuttiofem år med STIM. Göteborg 1998.