5 minute read

KLÄTTRING TILL VARJE PRIS

Text & Fotograf: Pim Shaitosa

För Pim Shaitosa är klättringen allt; hon lever för att klättra – och klättrar för att leva. När pandemin tvingade henne att stanna i Sverige fick hon ge sig ut till iskalla klippor för att få sin dos. Vad hon tyckte? Inte illa, inte illa alls.

Namn: Pim Shaitosa

Ålder: 34 år

Gör: Frilansande kreatör Instagram: @pim.shaitosa

I MER ÄN ETT DECENNIUM har jag varit besatt av klättring. I början låg jag vaken om nätterna för att gå igenom boulderingsekvenser, som sedan gestikulerade vilt, grepp för grepp, inför mina kolleger. De fattade nog inte ett dugg, men de verkade tycka att det var underhållande att titta på.

Sedan klättringen kom in i mitt liv har allt långsamt förändrats: hur jag väljer att jobba, vilka jag umgås med, hur jag spenderar mina pengar, vad som ger mig energi, min humor, mitt sätt att agera och vad jag äter. Det är få fritidsaktiviteter som har så pass stor inverkan på hela ens levnadssätt som klättring och nu, tolv år senare, är jag fortfarande lika pepp.

För sju år sedan lovade jag mig själv att aldrig tillbringa en till vinter i Sverige, för jag blir så himla påverkad av mörkret, och det löftet har jag hållit. Jag har tillbringat vintrarna på varmare breddgrader, men så kom pandemivintern och jag hade inget annat val än att stanna i Sverige.

Jag åker inte skidor, så vill jag komma ut för att få lite ljus, frisk luft och röra på mig skulle jag kunna ta en promenad. Men det är ganska tråkigt. Så vad gör man? Man trotsar kylan och drar ut och klättrar i stället. Vinterklättring är inte fullt lika trevligt som klättring på en sval sommardag, det ska vi inte sticka under stol med, men det är ändå härligt att komma ut. Och inte minst: det är klättring.

Gör vinterklättringen till en ren njutning

1. Klä dig ordentligt: stor dunjacka, ordentliga skor, tjocka sockor, underställ och – om du är riktigt proffsig – ett par dunbyxor.

2. Ta med värmepåsar, antingen återanvändningsbara av gel eller engångs ”hot spot”-påsar. Dessa kan man dels lägga i skorna för att mjuka upp dem lite. Annars känner man sig lite som en av Askungens elaka styvsystrar när de provar hennes sko. Inte skönt. Man kan också ha värmepåsarna i fickorna eller kritpåsen för att hålla fingrarna varma.

3. Det absolut viktigaste för klättringen: Håll fingrarna varma! Om de är superkalla kommer du inte ens att kunna känna det största greppet även om du tittar rakt på handen. Och kan du inte känna greppet så kan du inte heller lita på det. Man kan värma händerna i nacken och i armhålorna innan och under klättring. Innan klättring brukar jag gilla att kasta händerna nedåt, lite som om jag åkte längdskidor, för att få ut blod till fingertopparna.

4. Klättra i block. Den första som klättrar gör ett uppvärmningspress, det kommer att kännas som skit och fingrarna kommer att göra ont men så fort du slutar att klättra kommer allt blod att rusa till fingrarna. Se till att inte klättra för hårt så att du blir kallpumpad. Efter att du kommit ner, se till att röra dig konstant och hoppa på igen inom max 5–10 minuter och gör ett riktigt press. Sedan är det nästa persons tur att klättra sitt block. På detta sätt hinner man inte bli kall och stel mellan pressen. Håll skorna varma mellan pressen; Jag brukar lägga mina skor innanför jackan, nära kroppen.

5. Ta med varm mat och dryck, det kan göra hela skillnaden mellan en trevlig dag ute på klippan och en helt miserabel.

NÄR JAG TÄNKER PÅ KLÄTTRING i vintertid tänker jag på Alperna och bergsbestigning, men jag var ju fast på i kalla Sverige, och här hade vi kallar och mer snö än på många år. Men allt går om man är pepp!

Det blev många dagar på Örnberget i Stockholm. Under de varmare årstiderna är den här klippan väldigt populär, nästan som ett gym fast ute, men i kylan och snön var läget ett annat, och ofta var vi helt ensamma på klippan. Klätterfönstret på vintern är kort då man inte kan börja förrän solen träffar klippan, i skugga och mörker blir greppen iskalla och man tappar känseln helt i fingrarna. Och sedan går solen ner tidigt också, men det gör också att man ofta får klättra i väldigt fint och mjukt ljus.

FÖRUTOM ATT SPORTKLÄTTRA och bouldra på vintern kan man även köra dry tooling. Det är en udda form av klättring där man använder sig av isyxor och stegjärn för att ta sig upp för stenväggar som inte är täckta av is. I klippan finns små skåror där man precis kan sätta in yxan. Dry tooling utvecklades som ett sätt att träna när det inte fanns is att klättra på, men i dag sysslar klättrare med det som en egen disciplin.

Eftersom både stegjärn och isyxor är vassa är det bra med ett topprep ifall man inte är proffs och ordentligt kunnig när det gäller både teknik och säkerhet. Ett ledfall med en cocktail av vassa knivar skulle kunna innebära att man skär av sitt rep och landar i backen i stället för att fångas av repet.

När det gäller vinterklättring skulle jag nog säga att dry tooling är den mest bekväma disciplinen. Man har storskor på fötterna, så det finns plats för ordentligt varma sockar, och man använder inte sina små ömtåliga fingrar på svinkall sten utan greppar isyxan med hela handen i en mysig vante. Att klättra på topprep kan också kännas betryggande om kroppen känns lite stel och osäker på grund av kylan. Men tänk på att man bara dry toolar på väggar som är specifikt till för dry tooling, eftersom verktygen man klättrar med kan sabba stenen för annan form av klättring.

JAG BLEV HELT SÅLD på dry tooling första gången jag provade, det var så sjukt mycket roligare än jag trodde det skulle vara. Jag tänkte att det skulle vara lite som att klättra uppför en stege fast man hackade med yxor, men i stället kändes isyxorna som en förlängning av mina armar. Jag föreställde mig lite att jag var en bönsyrsa, för de har ju typ krokar till armar, som statiskt och sakta men säkert tog mig upp för väggen. Det var första gången någonsin som jag inte kände mig hämmad av min längd, var det för långt kunde jag bara byta grepp på isyxan, och så vips nådde jag 20 centimeter längre. Helt magiskt!

Så nu klättrar jag året om, i alla förhållanden. Det är alltid klättersäsong om man är taggad.

This article is from: