Horizont nr 2 2015

ELDSJÄLEN

Reser jorden runt för att bota flimmer SIDAN 8

SJUKHUSET

De ser hela patienten SIDAN 16

PATIENTEN

Lill-Babs fick flimmer på scen SIDAN 30

LANDSTINGEN

Lär av världens bästa sjukhus SIDAN 38

Horizont #2 2015 En tidning från Bristol-Myers Squibb

FOR SK N I N G FÖ R L IV E T

Ojämn puls Kan 6 000 slippa stroke varje år?

ETT NUMMER OM FÖRMAKSFLIMMER

Läs

arför får inte V alla korrekt hjälp?

digitalt

S

PÅ WEBBEN ELDSJÄLEN

”Immunterapi kan ge längre liv” SIDAN 8

SJUKHUSET

Full koll på biverkningar SIDAN 16

PATIENTEN

Kent fick en ny chans SIDAN 24

LANDSTINGET

Nya mediciner ska nå ut snabbare SIDAN 30

FORSK N I NG FÖ R L IVE T

INNEHÅLL

NUMMER 1 2014 VAD ÄR

IMMUNTERAPI?

8 ELDSJÄLEN

DIREKT I MOBIL + SURFPLATTA

Professorn och överläkaren Rolf Kiessling har forskat om immunologi hela sitt yrkesverksamma liv. Nu utvecklar han framtidens cancerbehandling.

Innehåll

16 HÄR FÅR PATIENTER IMMUNTERAPI Radiumhemmet på Karolinska sjukhuset är en av de första klinikerna i Sverige som behandlar hudcancern malignt melanom med immunterapi.

24 KENT FICK EN ANDRA CHANS

Under huden

del.

SIDAN 8

Söker upp utsatta patienter på stan SIDAN 16

PATIENTEN

Hans Rosling blev botad i Japan SIDAN 26

LANDSTINGEN

Nu ska hepatit Cvården bli jämlik SIDAN 30

FORSKN ING FÖR L IVET

ELDSJÄLEN

Reser jorden runt för att bota flimmer SIDAN 8

SJUKHUSET

De ser hela patienten SIDAN 16

PATIENTEN

Lill-Babs fick flimmer på scen SIDAN 30

LANDSTINGEN

Lär av världens bästa sjukhus SIDAN 38

Ojämn puls 6 000 kan slippa stroke – varje år

Horizont #1 2015 En tidning från Bristol-Myers Squibb

Horizont #2 2015 En tidning från Bristol-Myers Squibb

FORSKNING FÖ R LIVET

ETT NUMMER OM FÖRMAKSFLIMMER

Friskare blod

Horizont #1 2014 En tidning från Bristol-Meyers Squibb

Fantastisk final på 30 års forskning

SJUKHUSET

Hoppet om ett längre liv och lindriga behandlingar förenar flera patientorganisationer när de tycker till om immunterapi.

till ett rykande hett nummer av Horizont. Jag hoppas att det kommer att ge dig än djupare kunskap inom området förmaksflimmer. Jag hoppas också att det kan bli ett unikt verktyg för diskussion och handling i din vardag.

Samhällsekonomiskt är förlusten av att inte implementera alla prioriterade åtgärder mycket hög. Underbehandlingen kostar miljarder. Eventuella undanträningseffekter, det vill säga att viktiga men kostsamma åtgärder genomförs på ett plan och då riskerar att

KENT PERSSON

Immunterapi

30 LÄKEMEDLETS VÄG TILL PATIENTEN Ojämlik vård och lång väntan på nya behandlingar.

Det har blivit resultatet när nya läkemedel introduceras. Nu föreslår SKL en ny snabbare modell för införande.

32 PATIENTER DÖR I VÄNTAN PÅ VÅRD

Ibland tar det så pass lång för nya klinikläkemedel att nå fram till patienterna att de hinner dö i väntan på vård. Nu riktar myndigheten Vårdanalys kritik mot systemet.

På Karolinska institutet utvecklar professor Rolf Kiessling och hans kollegor framtidens behandlingar mot cancer.

33 FRAMTIDEN MED IMMUNTERAPI

EN TIDNING OM IMMUNTERAPI 4

KÄRA LÄSARE, VÄLKOMMEN

” Väntan mellan läkarbesök, analyser och röntgen var det absolut jobbigaste.”

TEMA

Med immunterapi har hoppet väckts om att cancer kan bli en sjukdom vi slipper dö av. I Sverige och världen pågår tusentals studier. Nu börjar behandlingen nå ut till patienterna.

När Kent Perssons cancer spred sig i kroppen fick han chansen att delta i en klinisk studie med nya läkeme-

28 HOPP OM SKONSAM BEHANDLING

Kroppens egna vapen mot cancer

ELDSJÄLEN

Vad händer i kroppen?

Hur ser framtiden ut?

Hur påverkas vården?

På våra Snabba faktauppslag får du veta det viktigaste.

troke är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige. För de som överlever leder den ofta till funktionsnedsättningar. Varje år får 6 000 svenskar stroke till följd av förmaksflimmer och förekomsten av flimmer ökar kraftigt med stigande ålder, vilket ökar risken för stroke.

I dag lever över 300 000 svenskar med förmaksflimmer och det är därmed den vanligaste störningen i hjärtrytmen hos vuxna. Kunskapen om kopplingen mellan förmaksflimmer och stroke är stor. Nationella och regionala riktlinjer finns sedan länge på plats. Politiskt har området prioriterats och adekvat behandling finns att tillgå.

Vad är då anledningen till att över 100 000 svenskar inte får korrekt hjälp?

Tre experter tycker till om morgondagens cancervård.

HORIZONT 1/2014

HORIZONT 1/2014

5

Nya läkemedel dödar viruset

ETT NUMMER OM HEPATIT C

www.bms.se/horizont

UTGIVARE

Horizont är en tidning utgiven av Bristol-Myers Squibb. Syftet är att belysa viktiga ämnen inom läkemedelsområdet på ett nyanserat sätt.

Med kunskap vill vi väcka tankar och stimulera till dialog.

Horizont finns alltid i din mobiltelefon, surfplatta eller dator. Använd QR-koden för att läsa tidningen digitalt, eller surfa direkt till bms.se/horizont 2

HORIZONT 2/2015

HORIZONT 2/2015

Bristol-Myers Squibb AB, Nicholas Backman PROJEKTLEDARE

Åsa Bolmstedt, Bolmstedt journalistik

ART DIRECTOR/LAYOUT

Lotta Lundin, A4 OMSLAG

Lotta Lundin

begränsa möjligheterna på ett annat, diskuteras ofta inom det offentliga som begränsande faktorer vid införande av nya mediciner eller teknologiska hjälpmedel.

HÅLL I HATTEN GOTT FOLK, jag har glädjen att meddela att just i detta fall kan risken för undanträngningseffekter inte bedömas som hög. Snarare tvärtom. Alla blir vinnare när strokevården utvecklas, och den största vinnaren blir patienten!

Vilka åtgärder krävs då för att genomföra en beteendeförändring?

Då Horizont primärt riktar sig till politiker, tjänstemän, beslutsfattare och andra intressenter inom svensk hälso- och sjukvård så är min förhoppning att du i detta nummer kommer att finna något initiativ att arbeta vidare med i din vardag.

Glöm inte, varje enskild handling räknas och då Horizont har över 6 000 läsare kan vi tillsammans göra skillnad. Låt oss bestämma att vi börjar redan i dag.

Nicholas Backman

SKRIBENTER

Åsa Bolmstedt, Sara Hörberg, Annika Larsson Sjöberg, Linda Svensson ILLUSTRATÖRER

Björn Öberg, Erik Nylund FOTOGRAFER

Pernilla Sjöholm, Erland Segerstedt, Annika af Klercker, Christopher Hunt, Pernille Tofte

TRYCKERI

Trydells Tryckeri

KONTAKTA OSS

Bristol-Myers Squibb Box 1172, 171 23 Solna.

Besöksadress: Hemvärnsgatan 9, 171 54 Solna, 08-704 71 00, horizont@bms.com, www.bms.se/horizont

3

FOTO: PERNILLE TOFTE

INNEHÅLL

8 ELDSJÄLEN

FOTO: ANNIKA AF KLERCKER

TEMA

Förmaksflimmer

Uppskattningsvis 300 000 personer i Sverige har förmaksflimmer. När hjärtat inte slår i rätt takt kan blodproppar bildas. Varje år följer sådana proppar med blodflödet till hjärnan och orsakar stroke hos 6 000 personer. Ändå får inte alla som behöver förebyggande behandling det.

NUMMER 2. 2015 VAD ÄR

Professor Lars Wallentin har rest jorden runt för att forska fram effektiva läkemedel som hindrar att flimmerpatienter får stroke.

FÖRMAKSFLIMMER?

Vad är förmaksflimmer? Hur kan det leda till stroke? Varför får inte alla behandling? På våra Snabba faktauppslag får du veta det viktigaste.

16 PATIENTEN I FOKUS PÅ SJUKHUSET

Danderyds sjukhus tar patienternas oro på allvar. Här får patienterna en sammanhållen vård.

22 N Y BEHANDLING I PRIMÄRVÅRDEN Västra Götalandsregionen beslutade att sprida de nya medicinerna mot flimmer genom processen ”ordnat införande”. Nu har de hittat en struktur som fungerar.

26 PATIENTERNAS RESA GENOM VÅRDEN FOTO: TTBILD

Från startmöte till årskontroll. Patienterna vet vilket bemötande de vill ha i vården.

29 KAMPEN I VARDAGEN

Att våga köra för fullt på scen, träna utan att pulsen rusar eller ta hand om fyra barn. Så får de drabbade livet att fungera.

” Där du, farbror doktorn, där ser du ett hjärta som slår som bara den.”

ILLUSTRATÖR: BJÖRN ÖBERG

BARBRO ”LILL-BABS” SVENSSON BERÄTTAR OM NÄR HON UPPTÄCKTE SITT FLIMMER.

TOPPFORM Hjärtläkaren och professorn Lars Wallentin håller hjärtat i form med promenader. På arbetet har han hjälpt många sjuka hjärtan att hitta formen igen.

37 STROKE MÅSTE FÖREBYGGAS

Med rätt behandling skulle inte 6 000 personer behöva få stroke varje år. Flimmerpatienter måste få förebyggande behandling, menar patientorganisationerna.

38 L ÄR AV DE BÄSTA

När nya mediciner lanseras påverkas hela vårdorganisationen. I USA finns sjukhuset som är bäst i världen på att leda vården så att den ligger i framkant.

38 F RAMTIDENS FLIMMERVÅRD Smarta kläder kan hålla koll på flimret.

4

HORIZONT 2/2015

HORIZONT 2/2015

5

SNABBA FAKTA DETTA ÄR FÖRMAKSFLIMMER

Falska signaler lurar hjärtat När de elektriska signaler som styr hjärtat störs börjar hjärtat slå snabbt och oregelbundet.

Ungefär 300 000 har diagnosen förmaksflimmer.

I värsta fall kan flimret leda till stroke.

SÅ FLÖDAR BLODET I HJÄRTAT

1 Förmaken drar ihop sig i otakt med kamrarna.

Förmaken och kamrarna pulserar i ett visst mönster.

Förmaken drar ihop sig för snabbt. Ofta 300 gånger per minut.

Blodet som cirkulerat i kroppen kommer till höger förmak.

2

Sinusknutan skickar signalen om att pressa blodet till höger kammare.

ELEKTRISKA SIGNALER STYR HJÄRTAT.

4

Det syresatta blodet kommer tillbaka till vänster förmak.

Hjärtat styrs med elektriska signaler från sinusknutan.

3

Från höger kammare åker blodet ut i lungorna där det får friskt syre.

Vid flimmer har signalerna kommit i oordning.

FÖRMAKSFLIMMER BETER SIG OLIKA

5

Det flödar vidare till vänster kammare.

6

Från vänster kammare pumpas det syresatta blodet ut i kroppen.

EFFEKTER VID FLIMMER Attackvis flimmer.

Kan komma tätt eller med flera års mellanrum.

Kroniskt flimmer.

Kan pågå i några minuter eller flera dagar.

Blodet pumpas inte runt i kroppen lika effektivt som vanligt.

ORSAKER Mycket tobak, kaffe eller alkohol. ● Stress. ● Infektion. ● Läkemedel. ● Giftstruma. ● Diabetes. ● Andra hjärtkärlsjukdomar. ● Okänd orsak. ●

Hjärtat slår oregelbundet och ofta mycket fort.

Risk för stroke.

Blodproppar kan bildas och följa med ut i kroppen eller till hjärnan.

UPPLEVELSEN Hjärtklappning.

Oregelbunden puls. ● Orkar mindre. ● Andnöd. ● En del känner inte av flimret alls. ●

●

ELDSJÄLEN Lars Wallentin har uppfunnit den moderna vården vid hjärtinfarkt. Nu riktar han blicken mot förmaksflimmer och stroke.

Hans forskning stoppar stroke HAN HAR UPPFUNNIT DEN moderna hjärtinfarktvården, tagit hjärttransplantationer till Sverige och byggt upp hjärtsjukvårdens kvalitetsregister. Sedan millennieskiftet har han rest jorden runt för att hitta nya metoder för att hindra stroke vid förmaksflimmer.

Lars Wallentin hör rytmen i hjärtats slag. text ÅSA BOLMSTEDT foto PERNILLE TOFTE

F

8

ör fyra år sedan satt Lars Wallentin, seniorprofessor i kardiologi, på ett hotell i Philadelphia och grät glädjetårar. Fem glada smileys var orsaken. I sex år hade han lett en global studie med fokus på om nya blodproppsförebyggande läkemedel kan minska risken för stroke till följd av förmaksflimmer. 18 000 patienter på tusen sjukhus i 39 länder var involverade och Lars Wallentin hade rest kors och tvärs över världen först för att planera och sedan för att säkerställa kvaliteten i undersökningen.

Nu var det dagen då han och kollegorna skulle få svaret på de forskningsfrågor de formulerat sju år tidigare.

All information var insamlad. Datorerna programmerade och statistikern hade gjort analysen. Ingen annan visste ännu hur det hade gått.

Statistikern funderade ett tag på hur hon skulle leverera svaren och bestämde sig för att besvara varje fråga med en glad eller ledsen smiley. En efter en visade hon de leende ansiktena. När alla smileys log mot Lars Wallentin och kollegorna kom tårarna.

– Vi förstod att vi hade åstadkommit något

som skulle få stor betydelse för världens behandling vid förmaksflimmer. Det var magiskt! Alla var helt tagna. Vi fick avbryta mötet för att samla oss. Och dricka champagne, berättar Lars Wallentin.

FORTFARANDE GÖR MINNET honom tårögd. Ändå är det inte första gången han är med och förändrar den proppförebyggande hjärtvården på ett sätt som påverkat patienter i hela världen. Hans forskning ligger bland annat bakom dagens moderna hjärtinfarktvård, som kraftigt minskat dödsfallen sedan 1980-talet. Under 2000-talet har han varit med och utvecklat och lett många världsomspännande studier om blodpropps- och koagulationshämmande behandlingar vid både förmaksflimmer och hjärtinfarkt.

– Jag drivs av att göra vården bättre och jag vill att de patienter som vi möter i dag ska få nytta av den forskning vi bedriver, säger han.

När Lars Wallentin utbildade sig till läkare visste han först inte vilken inriktning han skulle välja. Han funderade på att specialisera sig på kroppens hormonsystem eller på att arbeta med infektioner i tredje världen, innan han fick sitt HORIZONT 2/2015

Lars Wallentin forskar för att patienter ska få det bättre direkt.

HORIZONT 2/2015

9

första vikariat på kardiologen i Uppsala. Där uppstod ljuv musik.

Det var 1960-tal och hjärtvården handlade mycket om klaffel. Diagnostiken bedrevs med enkla metoder och baserades på att man lyssnade på hjärtat med stetoskop. Lars Wallentin som har ett stort intresse för sång och musik, och som uppträtt med kända körer som Orphei drängar, hade lätt att höra musiken i hjärtats rytm.

– Det var fascinerande att upptäcka. Jag var väldigt road av det manuella arbetet och diagnostiseringen.

På 1970-talet flyttade han till Linköping, som han beskriver som ett Klondyke med nybyggaranda till skillnad från Uppsalas långa historia som universitetssjukhus. Där var han med och drev fram utvecklingen av ett hjärtcentrum och var en av pionjärerna vid införandet av hjärttransplantationer i Sverige.

HAN FORSKADE OM BLODFETTER och åderförkalkning i hjärtats kranskärl, men styrde på 1980-talet om sin forskning till mekanismer för blodproppsbildning och hur de kan förhindras genom blodproppshämmande och blodproppsupplösande läkemedel. På den tiden var hjärtinfarkt det stora spöket i hjärtvården. Man trodde att stress var orsaken och att den blodpropp som återfanns i hjärtats kranskärl bildades efter döden, men några läkare och forskare hade börjat misstänka att det var tvärtom – att proppen var orsaken till hjärtinfarkten. Lars Wallentin började forska på hur man skulle kunna lösa upp proppen i kranskärlen och skydda patienter mot att det bildades nya. Det visade sig vara en nyckel till framgång. Han blev först i världen med att ta fram de behandlingar som i dag är standard inom hjärtinfarktvården och som minskat dödsfallen betydligt, nämligen att hämma blodets förmåga att bilda proppar genom läkemedel samt snabba ingrepp i kranskärlen med ballong och stent eller operation.

– NÄR DE FÖRSTA RESULTATEN kom var det en stor

LARS WALLENTIN ÅLDER: 72 år.

YRKE: Seniorprofes-

sor i kardiologi, Uppsala kliniska forskningscentrum.

GÖR PÅ JOBBET:

Forskar om orsaker till, riskfaktorer för och utveckling av individualiserad behandling vid hjärtoch kärlsjukdomar.

GÖR PÅ FRITIDEN:

När Lars Wallentin som ung läkare kom till hjärtkliniken uppstod ljuv musik. Rytmen i hjärtats slag lockade musikern i honom.

överraskning att man kan bryta en liten del av en vanlig värktablett och påverka utvecklingen av en så allvarlig sjukdom som hjärtinfarkt, minns han.

Medan hjärtinfarktvården utvecklades snabbt låg förmaksflimmervården i dvala. På 1970- och 1980-talen sågs förmaksflimmer inte som någon allvarlig sjukdom, utan mer som en krämpa. Man

kände ännu inte till att ungefär var femte stroke beror på förmaksflimmer. När hjärtat slår oregelbundet försämras blodflödet och proppar bildas, som sedan följer med blodet upp i hjärnan.

– Forskningen om hjärtinfarkt har länge legat 10 till 20 år före forskningen om förmaksflimmer och stroke. I dag vet vi att många av de principer

som vi har forskat fram för att förhindra och lösa proppar i hjärtat fungerar även i hjärnan. Problemet har varit att blodproppslösande behandling ökar risken för blödningar och i hjärnan kan skadorna bli svåra. Det har man varit rädd för, men de senaste åren har det ändrats. Nu behandlas patienter med stroke genom att lösa upp blodproppar i hjärnans kärl inom fyra timmar efter

Natur, sport, kultur, musik och umgås med hustru och barnbarn.

GILLAR: Musik, sång och glada, optimistiska, entusiastiska och energiska människor.

OGILLAR: Egoism och osolidaritet.

DRIVS AV: Nyfikenhet, framåtanda och viljan att göra en insats för andra.

FÖRMAKSFLIMMER 1785

1906

1909–1910

1914

Den engelske botanisten och läkaren William Withering upptäcker att växten digitalis, fingerborgsblomma, kan sänka hjärtats hastighet vid förmaksflimmer.

Den holländske läkaren Willem Einthoven, som uppfunnit EKG tre år tidigare, visar för första gången hur en EKG-kurva ser ut vid förmaksflimmer. Han får 1924 nobelpris för EKG-uppfinningen.

Den brittiske läkaren Sir Thomas Lewis gör flera experiment som utvecklar förståelsen för förmaksflimmer hos människor.

Den nederländske kardiologen Wenckebach upptäcker att kinidin, som utvinns ur barken på ett träd som växer i regnskog, minskar förmaksflimmer.

10

Fingerborgsblomma.

FOTO: WIKIPEDIA/CC

HORIZONT 2/2015

11

” Nya behandlingar möter alltid ett motstånd som leder till en variation mellan olika sjukhus och läkare.”

insjuknandet. På universitetssjukhusen har man under det senaste året börjat suga ut proppar ur hjärnans kärl med hjälp av kateter på liknande sätt som vid hjärtinfarkt.

– Sedan 1990-talet har man också vetat att det går att förebygga stroke hos patienter med förmaksflimmer med hjälp av blodpropps- och koagulationshämmande läkemedel.

PÅ 1990-TALET FLYTTADE

Radio P1 i örat.

Lars Wallentin är en trogen lyssnare.

Lars Wallentin tillbaka till Uppsala som universitetets första professor i kardiologi och chef för hjärtkliniken. 2001 grundade han Uppsala kliniska forskningscentrum, ucr, och därifrån ledde han ett par av de världsomspännande studierna med nya blodproppsförebyggande läkemedel vid förmaksflimmer.

När resultaten från dessa studier började trilla in bidrog de till att underbehandlingen med koagulationshämmande läkemedel vid förmaksflimmer kom i fokus.

Under samma tidsperiod hade nämligen forskare i epidemiologi upptäckt att många lever med dolt förmaksflimmer och aldrig söker vård över huvud taget. Screeningstudier pekar på att cirka 300 000 personer i Sverige har förmaksflimmer, ungefär dubbelt så många som man tidigare trodde. Socialstyrelsen har uppmärksammat denna underbehandling och rekommenderar i de nationella riktlinjerna behand-

ling med blodproppsförebyggande läkemedel.

Allt fler får nu behandling, men fortfarande inte alla. Förra sommaren skrev Lars Wallentin tillsammans med tre andra hjärtläkare i Svenska Dagbladet att bara 3 av 21 landsting hade anammat Socialstyrelsens riktlinjer fullt ut.

– Det har varit en ganska påtaglig strid vid införandet av den nya behandlingen. Men det är inget nytt för mig, så var det med hjärtinfarkt också. Nya behandlingar möter alltid ett motstånd som leder till en variation mellan olika sjukhus och läkare. Det brukar ta ungefär tio år att få acceptans överallt.

DET VET LARS WALLENTIN genom uppgifterna i de kvalitetsregister som finns inom kranskärlssjukvården. Register som han själv uppfann och införde i Linköping i slutet på 1980-talet då han misstänkte att vissa behandlingar kanske gjorde mer skada än nytta. Lars Wallentin är tekniskt intresserad och programmerade själv det första registret i Linköping. På 1990-talet utvecklade han tillsammans med en doktorand registret för akut hjärtsjukvård som involverade fler sjukhus.

Till en början fanns navet för all kommunikation med sjukhusen i källaren i doktorandens villa, men 1995 fick registret Socialstyrelsens uppdrag att utvecklas till ett nationellt kvalitetsregister som omfattade alla landets sjukhus.

– Även mot registren fanns i början ett motstånd. Det var få som trodde på register för forskningsändamål eller nationell styrning av vården, möjligtvis för lokal kvalitetsutveckling. En stor

kontrast jämfört med i dag då de är guldklimpen i svensk sjukvård och jag reser världen runt för att berätta om registerbaserad forskning och sjukvårdsutveckling.

NU FOKUSERAR LARS WALLENTIN sin forskning på att individualisera behandlingen med de nya läkemedlen vid förmaksflimmer och kranskärlssjukdom. Som en del av de globala studierna samlade forskarna in blodprover från cirka 60 000 patienter som nu finns i biobanken på ucr i Uppsala.

Genom att analysera en rad olika biomarkörer vill Lars Wallentin förstå vilka underliggande mekanismer som styr sjukdomen, hur stor risken är för komplikationer och hur olika patienter svarar på behandlingen. Målet är att inom fem år ta fram datorbaserade styrverktyg för att skräddarsy behandlingen vid både förmaksflimmer och kranskärlssjukdom.

– Nu har vi en bra basbehandling för flertalet patienter, men det finns fortfarande patientgrupper som har högre risk för komplikationer och dödlighet. Målet är att bli bättre på att identifiera och hjälpa dem. Som jag ser det har vi kommit till ett paradigmskifte i flimmervården.

Orphei drängar är en av de kända körer som Lars Wallentin uppträtt med. Nu står han inte längre på scen utan nöjer sig med att spela och sjunga hemma.

1951

1960-TALET

1980-TALET

1990-TALET

2001

2011

Ed Varnauskas, senare Sveriges första professor i kardiologi, visar inför en hänförd publik i aulan på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg hur en patient återfår rätt hjärtrytm med en elektrisk stöt, elkonvertering.

James Cox i USA utvecklar maze­kirurgi mot förmaksflimmer. Genom ett antal snitt i hjärtats förmak styrs de elektriska signalerna så att hjärtat slår i rätt hastighet.

1990-TALET

En soldat försöker begå självmord genom att äta råttgift. Men det enda som händer är att blodet tunnas ut.

Baserat på denna observation utvecklas i mitten av 1950-talet ett läkemedel som förebygger blodproppar.

Forskare upptäcker att felaktiga elektriska signaler från lungvenerna ofta ligger bakom förmaksflimmer och att de sannolikt kan stoppas med kateterablation, då venen ”bränns av”.

Mazekirurgi införs i Sverige. Oftast är det unga patienter som inte har några andra sjukdomar som opereras.

Den första kateterablationen vid förmaksflimmer genomförs i Sverige. I dag genomförs cirka tusen ablationer per år.

Det första av de nya blodproppsförebyggande läkemedlen godkänns i Sverige.

12

HORIZONT 2/2015

Källor: Hjärtarytmier från Hjärt-Lungfonden, Svensk kardiologi – en historiebok från Svenska kardiologläkarföreningen, The history of atrial fibrillation, medscape.com

13

SNABBA FAKTA BEHANDLING

Så behandlas Förmaksflimmer kan behandlas och stroke förhindras. De senaste åren har det kommit flera nya läkemedel. Ändå får bara hälften av patienterna medicin som förebygger blodpropp.

flimmer HÄLFTEN BEHANDLAS Knappt hälften som har känt förmaksflimmer får blodproppsförebyggande medicin som minskar risken för stroke.

BLODPROPPAR KAN HINDRAS När hjärtat slår oregelbundet kan blodproppar bildas. De kan följa med flödet till hjärnan och orsaka stroke.

6 000

Så många i Sverige får stroke till följd av förmaksflimmer varje år.

Man har känt till riskerna med propp och stroke i många år. Ändå får inte alla som behöver det behandling.

Med mediciner som gör blodet mer lättflytande minskar risken för proppar.

Sådana läkemedel har funnits i 70 år. Nu kommer en ny generation.

Färre kvinnor än män behandlas med blodproppsförebyggande trots att kvinnor med flimmer löper större risk att få stroke.

Kvinnor över 80 år får minst sådana läkemedel.

Bostadsorten avgör. I vissa landsting behandlas fler, i andra färre.

MAZEKIRURGI Med kirurgi skapas en bestämd bana i hjärtat som de elektriska impulserna måste följa.

MEDICINER Kan bromsa hjärtats hastighet.

BEHANDLINGAR SOM ÅTERSTÄLLER RYTMEN

ABLATION Med en kateter kan man värma eller frysa bort hjärtvävnad som ger extra, felaktiga signaler till hjärtat.

ELKONVERTERING En stöt genom bröstkorgen återställer hjärtats rytm.

Källor: Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård, Hjärt-Lungfonden, SBU – Statens beredning för medicinsk utveckling.

REPORTAGE

UNIKT BEMÖ TANDE Flimmermottagningen på Danderyds sjukhus ligger i framkant. Här tar personalen patienternas oro på allvar.

16

HORIZONT 2/2015

HORIZONT 2/2015

17

REPORTAGE

S

PÅ DANDERYDS SJUKHUS slussas de flesta flimmer-

patienter vidare till flimmersköterskemottagningen.

Där får de kontinuitet och möter sjuksköterskor som har tid att se varje enskild patient. Det har gett mycket mer nöjda patienter. text ANNIKA LARSSON SJÖBERG

olen gassar in genom fönstren i ett kalt konferensrum på Danderyds sjukhus. Persiennerna dras ner och powerpoint-presentationen dras igång. I rummet har nio patienter och några anhöriga samlats för ett informationsmöte om förmaksflimmer. Läkaren Kristina Hagwall, sjuksköterskan Dawit Abate och kuratorn Klas Hejdenberg, som alla jobbar på sjukhusets flimmermottagning, berättar om hur hjärtat fungerar och vad som händer vid förmaksflimmer. De pratar också om symptom och behandlingsmöjligheter och om varför förmaksflimmer behöver behandlas, trots att själva flimret inte är farligt. Flera gånger betonar de att det är viktigt att inte lägga om sitt liv utan bara använda lite sunt förnuft. Kristina Hagwall pratar också om att vara uppmärksam på vad som utlöser flimret.

– Jag hade en patient som sa att varje gång han åt curry fick han flimmer så det kan vara väldigt olika, berättar hon.

FRÅN BESÖKARNA KOMMER både allmänna frågor

och funderingar kopplade till deras egen situation. En del frågar mycket, andra sitter mest och lyssnar. Framåt slutet på träffen räcker en av de tystare åhörarna upp handen.

– Har man anledning att vara rädd, frågar hon.

Med rätt mediciner går det att leva normalt.

Men läkaren Kristina Hagwall märker att många patienter som kommer till mottagningen inte har fått veta det tidigare.

18

– Nej, inte om man behandlar flimret på ett bra sätt och om man mår bra, svarar Kristina Hagwall.

INFORMATIONSMÖTET ÄR EN DEL av flimmermottagningen på Danderyds sjukhus och genomförs varannan vecka. Alla patienter som fått diagnosen förmaksflimmer och deras anhöriga är välkomna.

Den sjuksköterskebaserade flimmermottagningen på Danderyds sjukhus har funnits sedan 2002. Innan dess var omhändertagandet av flimmerpatienterna inte lika omfattande. Mellan akutbesök och diagnos och fram till elkonverteringen skedde inget läkarbesök, vilket gjorde många patienter väldigt oroliga. Det fanns inte heller någon tydlig plan för hur patienterna skulle hanteras efter elkonverteringen och många kände sig vilsna. De visste inte vart de skulle ringa och tyckte inte att de fick tillräckligt med information.

– Andra avdelningar klagade på att flimmerpatienterna ringde runt överallt. Det fanns ett stort behov av att både lugna dem och följa upp hur deras hjärta fungerade efter elkonverteringen så vi började boka in återbesök inom 14 dagar, berättar sjuksköterskan Lena Sjölin-Horvath, som var med när mottagningen startade.

TILLSAMMANS MED DAWIT ABATE jobbar hon fortfarande kvar på mottagningen och de konstaterar att de nu är en självklar del av vårdprocessen, även om det inte alltid varit så.

– I början var en del på sjukhuset rätt oförstående och tyckte att patienterna skulle ha läkarbesök, inte träffa sjuksköterskor, medan andra såg att det var en besparing. Men nu är det ingen som ifrågasätter oss utan alla ropar efter fler tider, berättar Lena Sjölin-Horvath.

Sedan starten har mottagningen utvecklats.

Danderyds sjukhus jobbar mycket med processer och alla hjärtpatienter delas in i fyra huvudprocesser där flimmerprocessen ligger under arytmiprocessen. Genom att slussa alla med förmaksflimmer eller fladder in i samma tratt kan man HORIZONT 2/2015

se till att vården blir så likvärdig som möjligt.

När patientunderlaget för mottagningen breddades utökades även tiderna från två halvdagar till två hela dagar i veckan. Ändå är det svårt att få tiderna att räcka till och man funderar på att utöka öppettiden ytterligare. Till mottagningen har man också knutit en kurator, Klas Hejdenberg, och läkaren Kristina Hagwall, som menar att det finns ett stort värde i att sjuksköterskorna kan hantera en del av återbesöken.

– Det sparar läkartider, vilket blir billigare, och vi har också olika kompetenser. Vissa läkare är bra på att se hela patienten men en del är väldigt inne på själva medicineringen. Flimmersköterskemottagningen kan ha ett annat helhetstänk kring personen, konstaterar hon.

För många som drabbas av flimmer är oron ett nästan lika stort problem som själva flimret. De

vågar inte motionera, vet inte om de vågar resa eller hur de ska äta. De gör sig i princip redo för att dö.

Dawit Abate, Lena SjölinHorvath, Klas Hejdenberg och Kristina Hagwall ingår i teamet som sätter flimmerpatienternas välmående i fokus.

– INGEN HAR TALAT OM för dem att det med rätt mediciner går att leva i princip helt normalt med förmaksflimmer, säger Kristina Hagwall.

En viktig uppgift för mottagningen är därför att dämpa oron, ge information och finnas tillgänglig för frågor.

Två timmar i veckan har mottagningen telefontid. Utöver det kan patienterna lämna meddelanden på telefonsvararen som lyssnas av varje vardag. Märker de att en patient är särskilt orolig kan de också förmedla kontakt med mottagningens kurator.

– Flimmerpatienter har tidigare ofta blivit lite missförstådda. Man har tänkt att de inte har ont någonstans och missar att det kanske är ångesten som är det stora problemet, inte hjärtrytmen. Då

” Flimmerpatienter har tidigare ofta blivit lite missförstådda.”

HORIZONT 2/2015

19

REPORTAGE

Sjuksköterskan Dawit Abate går igenom resultatet från patienten Pirkko Tuomelas återbesök. Innan hon går är Dawit Abate noga med att hon vet vad som kommer att hända i nästa steg i behandlingen.

måste man hjälpa till med det också, säger Kristina Hagwall.

För att ytterligare vässa helhetstänket kring patienten skulle hon gärna knyta fler kompetenser till mottagningen. De har redan börjat erbjuda yoga och det finns planer på att även knyta till sig en sjukgymnast.

– Det finns också intressanta försök med kbt för flimmerpatienter. Ju bredare vi kan tänka, desto lättare blir det att hitta en bra lösning för varje individ. Vi har kommit långt i vår flimmervård men kan bli ännu bättre, konstaterar Kristina Hagwall.

FLIMMERMOTTAGNINGEN STARTADE: 2002.

SYFTE: Att erbjuda

en mer jämlik vård för flimmerpatienter.

Patienter som gjort elkonvertering eller som behandlas med antiarytmika kommer på återbesök. Patienter från akuten eller andra avdelningar på sjukhuset erbjuds frekvens- eller rytmkontroll.

ANTAL PATIENTER PER ÅR:

Cirka 670 vårdkontakter under 2014.

20

FÖR PIRKKO TUOMELA ÄR DET dags för återbesök på flimmersköterskemottagningen. Det är nu ungefär ett år sedan hon fick svårt att andas och åkte in till vårdcentralen. Hon trodde att det berodde på hennes astma men på vårdcentralen gjorde läkaren ett ekg och skickade henne direkt till akuten på Danderyds sjukhus. Hon diagnosticerades med förmaksflimmer, fick blodproppsförebyggande läkemedel och hänvisades vidare till sjukhusets flimmersköterskemottagning.

Pirkko Tuomela fick prova flera olika läkemedel och elkonverterades i slutet av 2014. Sedan någon månad tillbaka äter hon antiarytmiska läkemedel och det verkar som att hennes flimmer nu börjar bli under kontroll.

Dawit Abate frågar om hon känner av halsbränna eller yrsel och om hon haft någon hjärtklappning. Jo visst, lite halsbränna har hon haft och visst har hon varit yr emellanåt men hon tycker ändå att hon mår bra.

– Jag brukar ta lite örtte mot halsbrännan, berättar hon.

– Men du vet att det finns tabletter?

– Ja, men jag har så många mediciner redan.

Jag vill inte ta mer, säger hon.

Dawit Abate kontrollerar Pirkko Tuomelas blodtryck och tar ett ekg som går direkt in i datorn. Om det behövs finns en läkare alltid tillgänglig per telefon och kan få upp bilden på vilken dator som helst i huset. Systemet kostade en del att

installera men det sparar mycket tid. Personalen slipper springa med papper till läkarna och patienten behöver inte bli sittande och vänta under tiden.

INNAN HON LÄMNAR MOTTAGNINGEN ser Dawit Abate till att Pirkko Tuomela har en tid för återbesök hos en läkare på arytmimottagningen.

Han berättar att hon ska fortsätta gå på kontroller regelbundet men att proverna kan lämnas på vårdcentralen. De följs upp via flimmermottagningen. Tanken är att de mest sjuka och komplicerade fallen ska komma till mottagningen, och de som kräver mer noggranna kontroller av HORIZONT 2/2015

medicinska skäl. När patienten inte behöver dem längre, eller om de gjort allt som går att göra för att minska riskerna med flimret, ska vårdcentralerna ta över. Men helst vill de inte ”sparka ut” någon utan menar att det är viktigt att även patienten känner sig redo att gå vidare.

Enligt teamet bakom flimmersköterskemottagningen på Danderyd är nyckeln till en bra flimmervård att arbeta processinriktat och i relativt små och dedikerade team. Men den avgörande faktorn, menar de, är tillgänglighet och information.

– Slår ditt hjärta i 120 får du ett stresspåslag, även om du fått veta att det inte är farligt. Du beHORIZONT 2/2015

höver läkemedel, men jag tror också man på riktigt måste förklara för patienterna vad det är som händer i kroppen, säger Lena Sjölin-Horvath.

Från patienterna har responsen på flimmersköterskemottagningen varit positiv. I dag vet de vart de ska ringa, vilket minskat frustration och oro.

– Vi ägnar dem tid och vi ser dem och försöker förstå vilken sits de befinner sig i. Det gör att många blir nöjda, konstaterar Dawit Abate.

Pirkko Tuomela, vars förmaksflimmer nu tycks vara under kontroll, är en av dem.

– Jag är så tacksam för mottagandet jag fått här, bedyrar hon flera gånger.

21

ORDNAT INFÖRANDE

Utstakad bana hjälper primärvården NÄR DE NYA LÄKEMEDLEN mot förmaksflimmer kom

riktade de sig till en bred patientgrupp i primärvården.

I Västra Götalandsregionen skapade man ett ordnat införande med flera kontrollpunkter. Nu har de hittat en struktur där introduktionen rullar på. text ÅSA BOLMSTEDT foto DREAMSTIME

T

vå gånger om året fattar politikerna i Västra Götalandsregionen, vgr, beslut om vilka nya läkemedel som ska introduceras via processen ordnat införande. Det vetenskapliga underlaget, nyttan för patienterna och kostnaderna värderas och vägs mot varandra innan beslutet fattas. Målet är att prioritera introduktion av rätt läkemedel och skapa en så jämlik vård som möjligt i hela regionen, så att det inte blir skillnader mellan sjukhus eller vårdcentraler på grund av chefers intresse eller ekonomiska prioriteringar.

– De nya blodpropps­ Jonas Andersson förebyggande läkemedlen uppfyllde de villkoren och vi beslutade att de skulle introduceras genom ordnat införandeprocessen, berättar hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande, Jonas Andersson (fp).

HITTILLS HAR DE läkemedel som införts

genom denna process berört relativt smala patientgrupper på sjukhus. Nu 22

var det första gången som primärvården och en bred patientgrupp berördes.

Blodproppsförebyggande läkemedel sätts nämligen ofta in av läkare på sjukhus men behandlingen sköts sedan av primärvården. Det har inneburit nya utmaningar än vad man tidigare varit van vid.

Lena Gustafsson, apotekare på enheten Läkemedel och hjälpmedel i Västra Götalandsregionen, har arbetat med att förbereda introduktionen i praktiken.

– Den stora utmaningen var att få ut information om de nya läkemedlens plats i terapin till alla förskrivare. Det gäller till exempel när de ska användas, hur de ska doseras och vilka kontraindikationer som finns, säger hon.

DET FÖRSTA STEGET var att ta fram regionala medicinska riktlinjer. De var färdiga i mars 2014 och distribuerades till alla berörda förskrivare. Därefter bjöds både primärvårdsläkare och sjukhusläkare in till utbildningstillfällen som arrangerades på fem olika platser i regionen. På dem informerade man om förmaksflimmer, vikten av att hitta och behandla patienter med mera.

– Det var stor uppslutning från of-

fentliga och privata vårdcentraler och sjukhus. Även om det finns medicinska riktlinjer i ett skriftligt dokument var det bra att träffas och diskutera. Det märkte vi tydligt, säger Lena Gustafsson.

Hon upplever att verktygen i form av riktlinjer och informationsträffar har tagits emot väl. Men samtidigt har det funnits en oro för hur det ska gå med finansieringen när introduktionspengarna är slut som har dämpat entusiasmen för de medicinska framstegen.

– Våra vårdgivare har kostnadsansvar för de läkemedel som de skriver ut.

Precis som vid tidigare introduktioner av nya läkemedel har vi avsatt pengar för införandet som räcker i två år, 2014 och 2015. Därefter är det meningen att finansieringen ska hanteras inom den vanliga budgeten.

MARTIN RISENFORS, överläkare på kardiologen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Mölndal, är en av dem som introducerat de nya läkemedlen i HORIZONT 2/2015

praktiken. När den första versionen av det ordnade införandet kom upplevde han att det var mycket hårt reglerat, vilket gjorde att få patienter kom i fråga för den nya behandlingen.

– Det var katastrof. Vårt landsting hade lägst förskrivning i Sverige, säger han.

NÄR DE REGIONALA riktlinjerna senare ändrades genom att de nya läkemedlen likställdes med den äldre rutinbehandlingen fick fler patienter tillgång till dem.

– Den pågående introduktionen fungerar bra. Insatserna har haft effekt.

Nu har vi möjlighet att välja preparat till patienterna och de har möjlighet att ha synpunkter på vilken behandling de föredrar. Det har gjort att vi har nått upp till riksgenomsnittet när det gäller andel behandlade. Patienterna jag HORIZONT 2/2015

träffar är genomgående positiva, säger Martin Risenfors.

För primärvården är det första gången de deltar i ett ordnat införande för nya läkemedel. Olle Beneus är specialist i allmänmedicin och allmänläkare på Närhälsan i Partille där han har arbetat i 30 år, varav många år som medicinskt ansvarig.

HAN UPPLEVER ATT DET ordnade införandet mottogs med nyfiken skepsis från primärvårdens sida. Han och kollegorna fick bra information om de nya läkemedlen, både från regionen genom riktlinjer och utbildningssatsningar, genom nära kontakt med specialistmottagningarna på sjukhusen och genom läkemedelsindustrin.

– Det var hundraprocentigt lyckat, säger han. I vanliga fall när nya läkemedel kommer diskuteras ofta risker med dem inom primärvården, men den här gången upplevde jag inte att den diskussionen fanns.

Ändå har introduktionen gått långsammare än han trodde att den skulle göra och det beror, tror han, på en rädsla för ökande kostnader.

– I och med att en vårdcentral har totalansvar för budgeten kan vi tvingas släppa personal om läkemedelskostnaderna ökar. Därför kan ibland kostnadsläget avgöra vilket läkemedel man sätter in. Samtidigt vet vi att för en del patienter är det bekvämare med de nya läkemedlen, men den aspekten vägs inte alltid in på grund av budgetansvaret. Under de två första åren ersätts vi för ökade kostnader. Det borde ha drivit på förskrivningen, men rädslan för vad som händer sen bromsar, förklarar Olle Beneus.

För att lyckas väl med framtida introduktioner av nya läkemedel önskar han en kraftfull ökning av allmänläkarnas vidareutbildning för att kunskapsnivån ska hållas hög, så att de kan förskriva läkemedel utifrån patientens bästa utan att ta hänsyn till kostnader.

– Vi behöver också möjligheten att budgetera för nya läkemedel över en längre period, så att kostnaderna kan jämnas ut. Men hur det ska gå till i praktiken vet jag inte, säger han.

HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSSTYRELSENS

ordförande, Jonas Andersson, är väl medveten om primärvårdens oro och menar att fördelningen av kostnadsansvaret är den stora utmaningen i det här fallet. Han argumenterar för att sjukvården måste vara beredd på en ”inomprofessionell solidaritet” där delar som inte har så höga läkemedelskostnader för tillfället får vara beredda att släppa ifrån sig pengar, för att få tillbaka vid ett senare tillfälle.

– Normalt sett sker sådant inom ett sjukhus och då behöver vi i politiken inte lägga oss i. I det här fallet behöver vi vara vaksamma och möjligen fatta beslut som styr fördelningen av resurser. Jag vill inte att någon vårdcentral ska behöva oroa sig för hur det blir sen, säger han.

23

SNABBA FAKTA STROKE

Faran med flimmer: stroke Förmaksflimmer ökar risken för stroke. Om proppen som bildas i hjärtat följer med blodflödet till hjärnan kan det få förödande konsekvenser. Att förebygga stroke räddar liv.

BEHANDLING

STROKE

HJÄRNBLÖDNING

Proppen kan lösas upp med läkemedel inom 4,5 timmar. Därför är det viktigt att söka vård snabbt.

Blodkärl i hjärnan brister.

BLODPROPP En propp stoppar blodcirkulationen.

Proppen kan dras ut med ett instrument som förs in genom pulsådern i ljumsken. Denna behandling finns bara på några få sjukhus.

Rehabilitering.

Med träning kan många av de skador som uppstår vid en stroke läkas.

15 %

av alla strokefall beror på blödning.

85 %

av alla strokefall beror på blodpropp.

30 000 Så många får stroke varje år.

I var femte fall är förmaksflimmer orsaken.

EFFEKTER Helt återställd. ● Funktionsnedsättningar.

Ofta förlamning på ena sidan, svårt att kommunicera eller äta. Dolda problem, som trötthet, svårt att minnas och koncentrera sig. ● Den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige. ●

HJÄRNAN BLIR UTAN SYRE

När hjärnan inte får syre börjar celler i det drabbade området att dö.

Beroende på vilka celler som dör får vi olika symtom.

Källor: Socialstyrelsen, Statens beredning för medicinsk utvärdering.

Svårt att tala.

Svårt att se. ● Svårt att gå. ● Förlamning på ena sidan. ● Yrsel eller balansproblem. ●

●

PATIENTRESAN

UPPFÖLJANDE SAMTAL

Så vill patienter resa genom vården

En flimmersköterska ringer upp patienten efter en månad och följer upp hur det går.

Hur fungerar behandlingen? Hur påverkar den vardagen? Förstod patienten informationen hen fick vid diagnos och behandlingsstart? Har hen några nya frågor? Hur känns det för patienten i dag – behöver sjukvården hjälpa till att hantera oro?

VARDAG

TRE TYPER AV PATIENTER VÅRDKONTAKT PERSONLIGT MÖTE

Patienterna vill ha en relation till sjukvården som passar just dem.

ÅRSKONTROLL RELATIONEN UTVECKLAS

TYDLIG INFORMATION om sjukdomen i samband

med diagnosen och en nära kontakt med vårdpersonal under behandlingen. När patienterna själva får vara med och skapa sin patientresa är det dessa saker de efterlyser. text ÅSA BOLMSTEDT illustration ERIK NYLUND

AKUT

Några patienter kommer in med ambulans.

INFORMATIONSMÖTE

BEHANDLING

DIAGNOS På sjukhuset ställs diagnosen förmaksflimmer.

START

En flimmersköterska berättar för patienter och anhöriga om sjukdomen, risk för följdsjukdomar, behandling, och hur vardagen och framtiden påverkas.

Läkare berättar om olika blodproppsförebyggande läkemedel, vilket som passar patienten och varför. Förklarar varför behandlingen är viktig och hur den går till.

Upptäcks på rutinhälsokontroll eller i samband med annan undersökning.

B 26

intervjuat patienter med förmaksflimmer om deras önskade patientresa från diagnos genom hela sjukdomstiden, dels vid behandling med den äldre generationens blodproppsförebyggande läkemedel, dels vid behandling med den nya generationens.

79 PATIENTER DELTOG. De rekryterades genom tre sjukhus i storstaden Stockholm, den medelstora staden Borås och den mindre orten Karlskoga. Patienterna fick själva anmäla sig till undersökningen

Har mycket för sig och upplever behandlingen som ett störande moment. Vill gå på så få provtagningar som möjligt och behöver stöd att genomföra behandlingen.

Vill ha en personlig kontakt med sjukvården. Har inget emot många besök.

Vill att vårdpersonalen fattar alla beslut.

VAL AV LÄKEMEDEL

RUTINKONTROLL

emötandet de första dagarna och veckorna efter diagnos är avgörande för flimmerpatienters förståelse för sjukdomen, behandlingen och motivationen längre fram.

– Om vården inte lyckas skapa en god relation i början av behandlingen är det svårt att rädda situationen i efterhand, säger Maria Björklund på Transformator design.

På uppdrag av Bristol Myers-Squibb och Pfizer har Transformator design

VARDAGSPUSSLAREN

KONTAKTSÖKAREN

genom de blanketter som fanns på de tre mottagningarna.

– Vi fick ett stort gensvar. Det finns ett stort engagemang bland patienterna att vara med och påverka vården.

Maria Björklund beskriver arbetet som en utvecklingsprocess tillsammans med patienterna, snarare än en undersökning. Först genomfördes ett antal intervjuer då patienterna berättade om sina erfarenheter. Utifrån dem gjorde Transformator design skisser på hur en optimal vårdprocess skulle kunna se ut. Dessa lösningar diskuterades sedan med patienterna för att få klarhet i vilken väg som är rätt HORIZONT 2/2015

att gå och nya, än mer eftersträvansvärda lösningar mejslades fram.

NÅGOT SOM BLEV TYDLIGT var att den mångåriga vårdtraditionen med den äldre generationens blodproppsförebyggande läkemedel har inneburit flera kontrollpunkter på gott och ont. Patienterna har regelbundet lämnat blodprov för att optimera medicineringen. Å ena sidan har många upplevt det som besvärande, å andra sidan har det inneburit en tät kontakt med sjukvården då de kunnat ställa frågor och följa upp eventuell oro med sjuksköterskor och läkare. Särskilt i början av behand-

” Det finns ett stort engagemang bland patienterna att vara med och påverka vården.”

HORIZONT 2/2015

EXPERTEN

Läser all information som finns om förmaksflimmer och behandling. Vill vara delaktig i och förstå alla beslut.

lingen har besöken varit täta. Den nya generationens läkemedel kräver inte samma övervakning vilket är skönt för många patienter, men också lämnar dem mer ensamma.

Graden av upplevd ensamhet varierade mellan sjukhusen. I Karlskoga kallades alla patienter, oavsett behandling, till ett informationsmöte om förmaksflimmer någon av de första dagarna efter diagnos. Det gjorde dem tryggare än i Stockholm där flera patienter hade svårt att veta vart de skulle vända sig eller vad som skulle hända i den komplexa vårdorganisationen. Även vid återbesök varierade upplevelsen. I Karlskoga använde vårdpersonalen dessa tillfällen till att bygga vidare på relationen till patienterna, men i Borås lämnade vissa av patienterna blod på ett labb där personalen inte var involverad i behandlingen i övrigt.

– För patienterna är organisatio-

Patienterna vill träffa flimmersköterskor eller läkare för att kunna ställa frågor och få svar om sjukdom och behandling.

KONTROLL

Vid kallelser till provtagningar och årlig uppföljning påminns patienterna om att behandlingen är viktig. De vill att vårdpersonalen förklarar resultatet av exempelvis ett blodprov.

nen runt omkring viktig. De vill veta var det finns mer information, var de kan ställa frågor, om någon kommer att höra av sig till dem eller om det är deras ansvar att kontakta vården, säger Maria Björklund.

NYCKELN TILL EN LYCKAD patientresa är, enligt Transformator design, att ha ett informationsmöte tätt inpå diagnosen.

Då bör patienterna få kunskap om sjukdomen och behandlingen, men också tydlig information om till vem de kan höra av sig med frågor. Kontaktpersonen bör också själv kontakta patienterna efter en månad och följa upp om det har hänt något, om de har några frågor och om de har förstått den information de har fått tidigare.

27

PATIENTRESAN

Därefter bör man utnyttja de tillfällen då man träffar patienterna på provtagningar för att fortsätta bygga på den relation man skapat i början av behandlingen genom att fråga hur behandlingen går, svara på frågor och påminna om att patienten kan höra av sig med frågor.

– Även patienter som får den nya generationens läkemedel bör gå på minst ett årligt läkarbesök. Det är så-

dana kontrollpunkter man får utnyttja, säger Maria Björklund.

I undersökningen framstod Karlskogas patientresa som ”best practice”. För att lyckas med samma värdeskapande vård i större och mer komplexa vårdmodeller, som i Borås och Stockholm, gäller det att någon tar ägarskap över informationen och är kontaktperson för patienterna.

– Nyckeln blir att samordna. Men det är också det som vi har förstått är den största utmaningen ur vårdens perspektiv, säger Maria Björklund.

I PROJEKTET IDENTIFIERADE de också olika grupper av patienter, som hade olika behov.

Vardagspusslaren fokuserade inte så mycket på sjukdomen utan var mer intresserad av att få livet att gå ihop. De som behandlades med den äldre generationens läkemedel efterfrågade färre provtagningar och såg dem som ett stort

28

hinder i vardagen, som inverkade negativt på livskvaliteten. De vardagspusslare som behandlades med de nyare läkemedlen behövde å andra sidan få stöd att verkligen genomföra hela behandlingen eftersom de hade många andra bollar i luften.

Kontaktsökaren uppskattade provtagningarna för relationen de byggde med vårdpersonalen.

Dessa patienter hade behov av en personlig relation med åtminstone ett introduktionsmöte, uppföljningssamtal och en personlig kontakt. De ville gärna att vårdpersonalen skulle fatta beslut om behandlingen.

Expertpatienterna var tvärtemot vardagspusslaren väldigt involverade i sin sjukdom och ville tvärtemot kontaktsökaren vara delaktiga i besluten om sin hälsa. I den gruppen fanns flera som ville byta läkemedel, men som ibland inte fick. Om de inte fick en förklaring till varför blev de skeptiska och tänkte saker som att ”de vill inte satsa på mig för att jag är gammal”.

– Vårdpersonalen behöver förstå vem man har framför sig och utgå från den patientens unika behov. Då blir vården värdeskapande för patienterna, säger Maria Björklund. Även åtta sjuksköterskor och förskrivare intervjuades om vårdprocessen och hur de upplevde

behandlingen med den nya generationens läkemedel.

De tyckte att det var svårt att alltid ha tillgång till den senast uppdaterade informationen om vad som gäller vid införandet av nya läkemedel. För en del var det också ett orosmoment att inte längre träffa patienter lika ofta som vid behandling med de äldre läkemedlen.

– DET FINNS RIKTLINJER på landstingsoch sjukhusnivå men ibland är de vagt formulerade. Det kunde stå att patienten ska informeras, men inte när det ska ske eller hur mötet ska gå till. Ibland måste man gå in på en nördig detaljnivå för att lyckas med implementering och till exempel skriva att introduktionsmötet borde ske dagen efter diagnosen och hur personalen kan använda de patientmöten som finns som kontrollpunkter både för patientens och sin egen skull, säger Maria Björklund.

Att organisera vården av flimmerpatienter på det vis som patienterna i undersökningen önskade skulle innebära marginellt ökade kostnader, konstaterar Transformator design.

– Det krävs inte så mycket extra resurser, utan det handlar snarare om att förstå när man ska lägga krutet. Om det första informationsmötet lyckas skapa mycket värde för patienten minskar det framtida oro och vårdbesök.

Många tror att det kommer att bli dyrt, men många gånger blir det mer effektivt om man förstår vad som är viktigt för patienten.

Jag och mitt hjärta 3

” Vårdpersonalen behöver förstå vem man har framför sig och utgå från den patientens unika behov.”

HORIZONT 2/2015

patienter berättar

Elitlöparen Kjell Askdal opererade sig för att få pulsen under kontroll.

Lill-Babs vägrar låta rädslan begränsa henne på scen.

Viljan att vara en närvarande förälder hjälper Elisabeth Markusdotter att fajtas mot strokens effekter.

HORIZONT 2/2015

29

PATIENTERNA När flimret drabbade Lill-Babs på scen ville hon inte inse vad som hände. Men hennes bror och ljudteknikern tvingade henne att kliva ner från scenen och ställa in resten av uppträdandet.

Lill-Babs fick avbryta showen MITT UNDER FÖRESTÄLLNINGEN tvingades Lill-

Babs gå av scenen. Hon hade ganska nyligen fått diagnosen förmaksflimmer men ville inte att det skulle stoppa artisten i henne. Nu har hon lärt sig att leva med flimmer utan att bli rädd för det. text SARA HÖRBERG foto TT BILD

J

”

BARBRO “LILL-BABS” SVENSSON ÅLDER: 77 år.

YRKE: Sångerska

och folkkär artist.

30

ag är en tuff brud i lyxförpackning …”

När Barbro ”Lill-Babs” Svensson började sjunga de första tonerna på jubileumsshowen ”50 år i lyxförpackning” på Hamburger börs i Stockholm kände hon på en gång att det lät konstigt. Det kom knappt något ljud när hon sjöng, hon hoppade takter och hörde inte orkestern. Men hon fortsatte showen. Tills hennes bror stod där under ett klädombyte, tog henne i famnen och sa att det var dags att avbryta.

– Du är inte klok, sa jag, men även ljudteknikern höll med. Till slut fick jag ge mig, berättar Barbro Svensson.

EGENTLIGEN VISSTE Barbro Svensson redan att hon inte mådde bra. Det var 2004 och tidigare samma år hade hon besökt läkarstationen i Järvsö för att undersöka varför hon börjat känna av yrsel då och då.

– Där du, farbror doktorn, där ser du ett hjärta som slår som bara den!

När läkaren tog ett ekg kunde Barbro Svensson inte föreställa sig att det skulle visa något konstigt, men i stället för att instämma berät-

tade läkaren att testet visade att hon hade förmaksflimmer. Ett besked som var svårt att ta in.

– Jag förstod först ingenting. Visst hade jag varit yr i huvudet, det var ju därför jag var där, och ibland hade jag känt elektriska stötar bak i nacken. Men jag kopplade det inte alls till hjärtat, berättar hon.

TIDEN EFTER BESKEDET HADE Barbro Svensson svårt att förstå att hon led av flimmer och fortHORIZONT 2/2015

satte leva som vanligt. Men i resten av familjen rådde panik. Hon minns att barnen var rädda för att det skulle hända henne något och familjemedlemmarna blev väldigt överbeskyddande, ”som när vi körde ner till Stockholm för att jag skulle besöka en hjärtspecialist på Sabbatsbergs sjukhus och syrran vägrade låta mig köra.

De var alla så oroliga för mig”. Läkarbesöket i Stockholm ledde till att Barbro Svensson fick genomgå totalt tre elkonverteringar – behandHORIZONT 2/2015

lingar som inte gav några resultat.

Men inget stoppar den rutinerade artisten LillBabs från att stå på scenen. När det var dags för jubileumsshowen vägrade hon lyssna på andras varningar. Redan på dagen före showen kände hon att något var fel och när hon besökte en affär blev expediten orolig för henne.

– Nu kör jag dig hem, sa han. Jag tyckte att han var dum och ville åka själv, men gick till slut med på att få skjuts. När han sen i bilen frågade 31

PATIENTERNA ” Det kallas att man ’går in i väggen’, men jag brukar säga att jag sprang in i en svängdörr och kom ut helskinnad på andra sidan.”

mig vilken gata jag bodde på kunde jag inte prata, säger Barbro Svensson och berättar att hon då blev rädd.

Tillsammans med sin bror åkte hon akut till sjukhuset och gjorde magnetröntgen. Den visade inget som tydde på en TIA, en liten övergående stroke, men i efterhand tror Barbro Svensson att det var det.

Men att ställa in jubileumsföreställningen var inget alternativ just då. Därför körde hon på tills hon blev stoppad att fortsätta.

Efteråt tog hennes dotter med henne till ett yoga-retreat i Dalarna för att vila och när hon ville börja jobba direkt igen sa familjen ifrån. När det till slut var dags att ta klivet upp på scen igen var hon jätterädd.

– Jag förstod fortfarande inte riktigt vad som var fel, och alla runtomkring mig var så oroliga. Men det gick bra tack och lov.

FÖR ATT REGLERA SITT förmaksflimmer äter Barbro Svensson nu medicin, vilket har fungerat jättebra. Hon har inte känt av några bieffekter. Och hon har slutat vara rädd för sin sjukdom.

– Det kallas att man “går in i väggen”, men jag brukar säga att jag sprang in i en svängdörr och kom ut helskinnad på andra sidan. I dag, tio år senare, mår jag bra och går inte och tänker på det här om dagarna, jag kan ju inte vara rädd hela tiden. Om jag skulle bli så där yr och konstig igen får jag ta det då, och min läkare säger att så länge jag sköter min medicinering och följer hans råd går det bra. Man måste känna efter själv vad man mår bra av och leva efter det.

32

Kände inte till flimret – fick stroke ELISABETH MARKUSDOTTER hade förmaksflimmer

utan att veta om det. En natt fick hon stroke, trots att hon bara var 35 år. Kampen för att bli bra igen har varit hård.

Tanken på de fyra barnen har hjälpt Elisabeth Markusdotter att kämpa mot sviterna av flimmer och stroke.

text SARA HÖRBERG foto ERLAND SEGERSTEDT

E

n varm sommarnatt 1994 vaknade Elisabeth Markusdotter, då 35 år, och undrade varför huvudet kändes bedövat. Dagen efter spred sig bedövningskänslan i vänster sida av kroppen, först ut i armen och sedan vidare nedåt.

– Jag väntade så att jag kunde säga godnatt till mina barn och skjutsade hem min morbror innan jag körde till sjukhuset. Där sa neurologen att jag hade fått en stroke.

Beskedet slog henne med kraft och under ett kort ögonblick drabbades hon av en avgrundslik känsla av att livet var slut. Men tanken på hennes fyra barn fick Elisabeth Markusdotter att bestämma sig för att kämpa för att leva.

– Jag blev inlagd på neurologen i tre veckor. När jag sen blev utskriven var det tänkt att jag skulle skickas på rehabilitering, men jag åkte hem för att ta hand om mina barn. Den yngsta var bara sju år, berättar hon.

– En arbetsterapeut försökte visserligen ge mig en rollator, men jag vägrade eftersom jag skämdes över att behöva en sådan. Det fanns även en del okunskap om mitt tillstånd.

Hemtjänstpersonalen som kom hem och hjälpte mig kunde till exempel fråga om de kunde gå när de hade satt maten på spisen. Jag sa ja, vilket jag förstås glömde på en gång och så brändes maten vid.

FÖRSTA ÅRET HADE Elisabeth Markusdotter inte någon riktig sjukdomsinsikt och var övertygad om att besvären snart skulle gå över. Det var först på årsdagen efter stroken som hon insåg att hon skulle få leva med sviterna. På kvällen när barnen hade lagt sig grät hon, och grät och grät. Varje kväll samma sak.

Det började även dyka upp andra tecken som tydde på att allt inte var som det skulle med hjärtat. Vid fysisk ansträngning blev hon snabbt matt, yr och andfådd och efter några timmar gjorde det ofta ont i bröstet. När läkaren sa att hon hade förmaksflimmer fick hon också veta att det var sjukdomen som låg bakom hennes stroke, i kombination med att en öppning vi alla har som foster för att blodet ska flöda fritt mellan förmaken inte hade växt igen.

Med diagnosen fastställd började hon med blodproppsförebyggande läkemedel för att minska risken för en ny stroke. Men medicineringen hade inte bara vissa risker, den passade inte heller in i Elisabeth Markusdotters självbild som frisk och hon slutade ganska omgående

” Jag väntade så att jag kunde säga godnatt till mina barn innan jag körde till sjukhuset.

I DAG ÄR Elisabeth Markusdotter 56 år och det har hunnit gå snart 21 år sedan hennes liv förändrades.

Hon minns hur hon snabbt ville gå vidare från det som hade hänt, men livet återgick inte helt till det normala. Stroken gjorde sig ständigt påmind i vardagen. Hon hade bland annat svårt att gå på grund av balanssinnet, närminnet fungerade inte alls och lokalsinnet var som bortblåst. Men det faktum att hon var så ung och såg frisk ut gjorde att hennes problem inte var särskilt synliga för omgivningen.

HORIZONT 2/2015

ELISABETH MARKUSDOTTER ÅLDER: 56 år.

BOR: I Umeå.

FAMILJ: Fyra barn.

med den. Men efter några år, och flera mindre stroke, varnade hennes läkare för att det inte var självklart att hon alltid skulle lyckas komma tillbaka. Att hon faktiskt riskerade att bli ett paket.

– Det fick mig att inse allvaret och jag valde att återuppta medicineringen.

I TAKT MED ATT flimret förvärrades blev hela Elisabeth Markusdotters liv lidande. Hon har alltid haft många hobbies och intressen, men var tvungen att sluta med aktivitet efter aktivitet, till exempel buggdansandet och resorna till nya länder. Då kyla försämrade hennes tillstånd började hon tillbringa vintrarna på Gran Canaria.

Så 2012 rekommenderade en stafettläkare på hennes sjukhus att hon skulle flytta till Umeå där det fanns akutkirurgi och bättre transportmöjligheter än i hemstaden Kiruna.

HORIZONT 2/2015

– Jag lyssnade på läkaren och flyttade. Vid det laget kunde jag knappt gå och behövde rollator – och jag blev allt sämre.

I Umeå remitterades hon till Södersjukhuset i Stockholm där hon i maj 2013 genomgick en lungvensablation, ett ingrepp där man frikopplar lungvenerna från hjärtat för att stoppa signalerna som får hjärtat att flimra.

Operationen tog sju timmar och var mycket smärtsam.

– Men personalen var underbara änglar och förklarade hela tiden vad de gjorde så att jag kände mig lugn och trygg.

Elisabeth Markusdotter tycker att hon genomgående under sin sjukdom blivit väldigt bra bemött inom vården.

– Jag har märkt att kunskapen om förmaksflimmer har förändrats genom åren. Jag känner mig ofta tacksam över

att leva i en tid med läkemedel som inte fanns för 30 år sedan.

NÄR HON VAKNADE UPP efter ingreppet var hennes flimmer nästan borta. Det tog visserligen ett tag innan hon kunde djupandas, men känslan när hon tog sitt första djupa andetag minns hon med obeskrivlig glädje.

Hon äter fortfarande blodproppsförebyggande medicin, men har kunnat minska dosen av andra läkemedel.

– Jag mår bättre i dag än sista sommaren före operationen, men har kvar restsymptom från min stroke och får även problem med flimmer till och från.

Kanske kommer jag att behöva genomgå ytterligare en operation. Men jag blir inte lika sjuk nu, och jag drömmer ofta om hur jag kommer att bli ännu bättre och vad jag då ska hitta på. Det hoppet kommer jag aldrig att ge upp.

33

PATIENTERNA

Nu kan Kjell springa igen

N

är Kjell Askdal, i dag 47 år, efter föräldraledigheten bestämde sig för att gå ner i vikt och börja träna igen var det extremt tungt att komma igång. Som gammal friidrottslöpare på elitnivå var han besviken på att få väldigt höga pulskurvor så fort han försökte köra lite tuffare konditionsträning. Trots att han fortsatte träna blev det inte bättre – och svaret fick han på en rutinmässig hälsokontroll.

– Jag cyklade dit utan att misstänka något. Där sa läkaren att jag hade förmaksflimmer och att jag genast behövde ta en taxi eller ambulans till sjukhuset. Det var en chock. I övrigt kände jag mig helt frisk. Jag hade i stort sett aldrig tidigare haft någon kontakt med vården och nu var jag helt plötsligt en hjärtpatient, säger Kjell Askdal.

TIDEN EFTER DET FÖRSTA sjukhusbesöket ställdes tillvaron på kant. Den första chocken övergick till tankar på och oro över att något allvarligt faktiskt skulle kunna hända. Sjukdomsbeskedet drabbade även hela familjen som genomgick en liten kris, och barnen ställde många frågor.

Ganska snart efter det första sjukhusbesöket visade ett ekg-test att Kjell Askdal hade extremt hög puls vid fysisk aktivitet och läkarna beslöt att sätta in betablockerare, som sänker pulsen.

Med medicineringen kom en ny chock

ELITLÖPAREN KJELL ASKDAL var en frisk person.

Trodde han. Träningen gick visserligen tyngre än vanligt, men han kopplade inte ihop det med att något kunde vara allvarligt fel. På en rutinhälsokontroll fick han diagnosen förmaksflimmer och kördes i ilfart till sjukhuset. text SARA HÖRBERG foto CHRISTOPHER HUNT

34

HORIZONT 2/2015

HORIZONT 2/2015

35

PATIENTERNA

” Det känns helt otroligt att kunna springa fritt igen.”

PATIENTORGANISATIONERNA KJELL ASKDAL

Stroke måste förebyggas

ÅLDER: 47 år.

BOR: I Sollentuna.

FAMILJ: Fru och två barn.

JOBBAR: IT-konsult.

VARJE ÅR FÅR CIRKA 6 000 personer stroke till följd

av förmaksflimmer. En stor del av dem hade kunnat hindras med rätt medicinering. Patientorganisationerna önskar en bred och jämlik vård.

på grund av dess biverkningar.

– Hela kroppen fungerade mycket långsammare. Bara att gå i trappor gjorde mig flåsig och helt slut. Jag som tycker om att röra på mig och motionera kunde knappt göra någonting. Det var hemskt, minns han. Även behandlingen med blodproppsförebyggande medicin, för att minska risken för stroke på grund av flimret, påverkade vardagen med många kontrollbesök och begränsade aktiviteter på grund av blödningsrisken. Vid ett tillfälle urartade ett näsblod och blev så våldsamt att det bara sprutade blod ur näsan.

KJELL ASKDAL HADE SVÅRT att acceptera att han skulle behöva ta hjärtmediciner resten av livet, inte minst med tanke på biverkningarna. Efter tre till fyra månader gick läkarna med på att sluta med betablockerare, mot att han alltid använde pulsband vid fysisk aktivitet för att kontrollera pulsen.

I försöken att bli av med sitt flimmer har han genomgått elkonverteringar, totalt sju stycken, kombinerat med olika mediciner som återställer hjärtats rytm till normal. Men efter varje behandling dröjde det bara några dagar innan flimret var tillbaka.

Förväntningarna på att bli frisk grusades om och om igen och Kjell Askdal förklarade för läkarna att han var beredd att göra det som behövdes för att bli frisk. Till slut fick han en remiss till ablation, då den nerv som ligger bakom de felaktiga signaler som skapar flimret ”bränns” av.

– Efter alla försök med elkonverteringar och olika varianter av medicinering sa jag nej till ytterligare medicinering. Det var ingen långsiktig lösning för mig.

Läkarna informerade honom om ris-

36

text ÅSA BOLMSTEDT

Inger Ros

Förbundsordförande Riksförbundet HjärtLung

Kjell Askdal är i dag helt återställd och har en positiv inställning till framtiden.

kerna med operationen, framför allt att en till två procent drabbas av komplikationer som stroke, blodproppar eller blödning i hjärtsäcken. De sa också att det var ungefär 40 procents sannolikhet att operationen skulle fungera. Men Kjell Askdal tvekade aldrig och ett år efter att han fick diagnosen genomgick han en sex timmar lång ablation. Sedan dess har han inte haft några känningar av flimret alls.

DE FÖRSTA TRE MÅNADERNA

efter operationen fick han fortsätta med medicinering – sedan plockades den bort. Ett år senare blev han friskförklarad efter ett längre EKG på 24 timmar som visade

att han inte hade flimmer någon gång under dygnet.

I dag är Kjell Askdal helt återställd och har fått en positiv inställning till livet och sin egen hälsa. Han tränar mycket igen och mår i övrigt bra. I maj i år ställde han upp i 10-kilometersloppet Kungsholmen runt.

– Jag sprang på 39 minuter och 19 sekunder och kom på placering 101.

Det känns helt otroligt att kunna springa fritt igen utan att oroa mig för att pulsen ska gå i taket så fort jag tar i lite. Jag har fått höra att det inte finns några garantier, att flimret kan komma tillbaka. Men det är inget jag går och tänker på.

HORIZONT 2/2015

P Vad anser du om underbehandlingen vid förmaksflimmer?

– Vi kämpar hårt för att lyfta dolda folksjukdomar, förmaksflimmer är en sjukdom som måste komma upp i strålkastarljuset. Vi vet att många tusen personer lever med dolt flimmer och inte får diagnos. Det är allvarligt eftersom det kan få hemska konsekvenser med risk för stroke, som kan leda till svåra handikapp och död. Det är inte acceptabelt med en sådan underbehandling.

P Hur upplever era medlemmar att vården fungerar?

– Vården vid dolda, kroniska hjärtsjukdomar har inte varit högt prioriterad, varken från politikerna eller sjukvården. Våra medlemmar som kommer in med hjärtinfarkt säger att akutvården fungerar bra, men vid flimmer ligger den efter. Vi har också en ojämlik vård där kvinnor får mindre proppförebyggande behandling än män och där det finns skillnader mellan, och till och med inom, samma landsting.

P Vad önskar du av framtiden?

– Att man genomför någon form av screening bland riskpersoner. Det skulle spara både mänskligt lidande och kostnader för sjukvården. Det är fullt genomförbart. Det handlar om HORIZONT 2/2015

hälsoekonomi och om hur vården prioriterar sina resurser. Det kostar nu, men sparar pengar i andra änden. Det skulle löna sig i längden och gagna både patienter och vården. Det är jag övertygad om.

Lise Lidbäck

Förbundsordförande Neuroförbundet

P Vad anser du om underbehandlingen vid förmaksflimmer?

– Det är naturligtvis mycket illa. Vi vet att stroke ökar och att förmaksflimmer är en riskfaktor. Fler och fler drabbas och det går ner i åldrarna. Då är det galet att det finns en underbehandling. Man kan fråga sig vad det beror på: Är det svårt att upptäcka? För att patienter inte vill ha behandling? Eller är det av kostnadsskäl? Jag vill inte behöva tro att det handlar om ekonomi för det är ett väldigt kortsiktigt tänkande.

När det finns en behandling som forskarna säger är så pass bra borde

det inte finnas någon underbehandling alls. Det blir i slutändan väldigt dyrt för samhället. Det är viktigt att få behandling både för att förebygga en första stroke och minska risken för att drabbas av en ny.

P Hur upplever era medlemmar att vården fungerar?

– Vi får tyvärr signaler om att det finns mycket att förbättra. För det första har vi ojämlikheten i landet.

Hur bra strokevård du får i dag beror på var du bor. Bor du i till exempel Stockholm är chansen stor att du får en bra och professionell behandling fort, men på andra håll i landet har du inte samma förutsättningar. Efter en stroke finns ofta brister i rehabiliteringen, särskilt då man kommer hem från sjukhuset. Det är synd för vi vet från forskning att man kan tillfriskna flera år efteråt.

P Vad önskar du av framtiden?

– Att de nationella riktlinjerna utvecklas och att alla får rätt till en bra och jämlik vård i världsklass. Jag välkomnar riktlinjerna, men de behöver få större genomslagskraft och effektiviseras, till exempel genom att uppdateras oftare i takt med att kunskap och utveckling går framåt och genom att ta in rehabilitering.

Jag önskar också att kunskapen om stroke ökar och att alla som ska ha läkemedel för att förebygga stroke får det. Det är en sjukdom som innebär en stor kostnad för samhället och som leder till mycket lidande.

37

VÅRT LANDSTING Leda förändringsarbete

Kika in hos världens bästa NÄR NYA BEHANDLINGAR VID förmaksflimmer

införs påverkas hela vårdorganisationen. Men att leda förändringsarbete kräver kompetens. I USA finns en av världens bästa utbildningar och sjukhuset är berömt för sin höga kvalitet. Vad kan vi lära av dem? text ANNIKA LARSSON SJÖBERG illustration BJÖRN ÖBERG

F

ör att få inspiration och idéer till förändring och förbättring inom hälso- och sjukvården blickar vi ofta mot andra länder. Vi gör studiebesök hos framgångsrika aktörer och kommer hem fulla av inspiration, men fortsätter för det mesta som vanligt.

Men för att verkligen kunna dra lärdom från framgångsrika vårdorganisationer i andra länder krävs en djupare analys. Det menar Peter Daneryd, läkare och projektledare vid Forum för health policy. Han har i många år jobbat med systematisk verksamhetsutveckling inom landsting och är nu konsult och forskare.

– Man måste förstå vilket system de verkar i för att se vad som går att ta hem till Sverige, säger han.

ETT SÅDANT SAMARBETE startade med Intermountain healthcare i Utah, usa, för cirka fyra år sedan. Det är en av usa:s mest framgångsrika vårdorganisationer och drivs utan vinstintressen i privat regi och landar i topp i de flesta mätningar, både vad gäller vårdresultat och ekonomi.

– Ofta finns det ett samband

38

mellan de två. Har man ordning på kvaliteten så har man oftast ordning på ekonomin, konstaterar Peter Daneryd.

INTERMOUNTAIN HEALTHCARES framgångar beror enligt Peter Daneryd på en kombination av olika faktorer. Men framför allt handlar det om deras långsiktiga och mycket medvetna arbete med att bygga en förbättringskultur. De var tidigt ute med att arbeta processorienterat, långt innan lean började leta sig in i vården. De jobbar teambaserat och sätter in de resurser som krävs för att lösa uppgiften och var även bland de första att införa IT-stöd på 1960-talet. Sedan dess har de kontinuerligt arbetat med att mäta, analysera, återkoppla och förbättra vården. De har också arbetat medvetet med att skapa en gemensam värdegrund, vilken är en plattform för ett antal målområden.

Det ger en gemensam bild av hur de ska jobba och varför.

– Värdegrunden ska vara ett sammanhållande kitt, som stämmer med de visioner och mål man har. Här hemma har landstinget ofta en värdegrund och kommunerna andra, säger Peter Daneryd.

För att fortsätta driva förbättringsarbetet framåt har Intermountain healthcare

även startat en egen internutbildning i change management. Alla chefer och nyckelpersoner med egna ansvarsområden går ett längre program där de utvecklar sin förmåga att driva förändringsarbete.

Andra nyckelpersoner går en kortare variant av samma utbildning.

– Med en gemensam verktygslåda kan man Peter Daneryd jobba i samma riktning och det blir lättare med en gränsöverskridande kommunikation, menar Peter Daneryd.

Kännetecknande för Intermountain healthcare är också synen på ekonomiHORIZONT 2/2015

och verksamhetsstyrning. De går hand i hand och inga ekonomiska beslut fattas utan att professionen finns representerad i rummet.

– Där kan vi se att verksamhetsstyrningen alltid kommer före, med ekonomin hack i häl. Inte tvärt om som det är här hemma. De har också en större närhet mellan verksamhetsledare och ekonomer vilket jag tror är en av deras framgångsfaktorer.

KRING SIN processmodell har Intermountain healthcare byggt en infrastruktur med tydlig organisation, ansvarsfördelning och mål. Om målen inte nås dras en summa av från lönen HORIZONT 2/2015

för chefer över en viss nivå, för att ge ledare inom organisationen en extra sporre att driva det ständiga förbättringsarbetet.

GENOM ATT GÖRA EN grundlig analys av hur Intermountain healthcare fungerar har Peter Daneryd och hans kollegor sett att det finns en hel del som svensk vård kan lära. Han nämner särskilt deras sätt att jobba med vårdprocesserna.

– De har kartlagt och brutit ner arbetet i minsta detalj men mäter ingenting som inte utvecklar vården. Vi mäter ofta både högt och lågt, men det är inte säkert att det verkligen för vården framåt, säger han.

Samtidigt som det finns lärdomar att dra så manar Peter Daneryd till försiktighet i jämförelsen med vårdorganisationer i andra länder. Han är noga med att det krävs en djupare analys för att förstå vilka lärdomar man kan ta till sig. Systemen ser olika ut och förutsättningarna skiljer. Intermountain healthcare har till exempel rötterna i mormonkyrkan, vilket fortfarande präglar organisationen och dess värdegrund.

De behöver heller inte ta hänsyn till politiska skiftningar, som landstingen i Sverige, utan har kunnat arbeta i fred under en lång tid. I Sverige har man ibland bara en mandatperiod på sig för förändringsarbete.

– Kan man visa att man bygger ett långsiktigt och hållbart förbättringsarbete kan det övervinna politiska trender och regimskiftningar, men för att komma igång krävs en stor investering i både humankapital och pengar.

Det behövs också förändrings- och utvecklingsinriktade ledare som brinner för att göra vården bättre, säger Peter Daneryd.

39

VÅRT LANDSTING

ENKÄT

Leda förändringsarbete.

Startar berömd utbildning i Sverige Robert Kristiansson har gått utbildningen i USA. Nu tar han den till Sverige.

M

text ANNIKA LARSSON SJÖBERG

ot slutet av 2015 kommer det att bli möjligt för chefer och nyckelpersoner som redan har dokumenterad erfarenhet av att leda förändringsarbete att specialisera sig ytterligare.

Ett mångårigt samarbete mellan Jönköping Academy och Intermountain healthcare har gjort det möjligt att starta en systerutbildning här.

ROBERT KRISTIANSSON, chefsläkare och verksamhetschef inom landstinget i Uppsala, är en av dem som gått utbildningen och som nu tillsammans med Peter Daneryd på Forum for health policy, tar den till Sverige.

– Jag har gått andra ledarskapsutbildningar tidigare men från Intermountain fick jag med mig väldigt konkreta metoder och instrument för att nå förändring. Det är generiska modeller som fungerar bra även i ett svenskt sammanhang, säger han.

Utbildningen Advanced training program ses i dag som en av nyckelfaktorerna bakom Intermountain healthcares framgångar. Därför har fler och fler visat intresse för att gå den. Det som började som en internutbildning har växt och

40

P Vilka utmaningar ser du för framtidens flimmervård?

– Vården måste kunna ta emot den information som patienten själv kan skapa genom hälsostödjande verktyg, som sensorer som håller koll på olika värden. Det är en fantastisk möjlighet att skapa trygghet i vardagen och stödja patienten att leva ett så självständigt liv som möjligt, trots en livslång sjukdom.

Från landstingens sida måste vi hitta metoder att möta patienterna på nya sätt, till exempel att ha uppföljningssamtal via videosamtal, eller att man kan boka tid online genom en app.

P Hur ska man lyckas minska underbehandlingen?

– Grunden är att sätta diagnosen tidigare och fånga upp personer som ligger i riskzonen. Det handlar om att erbjuda individanpassade möjligheter till stöd för dem som löper risk för flimmer på grund av ärftlighet eller andra faktorer. Vården måste jobba både förebyggande och upplysande.

utbildningen är nu öppen för externa deltagare. Det finns även systerutbildningar på ett tjugotal platser runt om i världen.

Grundidén bakom utbildningen är värdet av att ge beslutsfattare en bra kunskapsgrund för att leda förändringsarbete. Med en gemensam verktygslåda blir det lättare att jobba framåt, åt samma håll. När alla pratar samma språk stärks företagskulturen.

EGET PROJEKTARBETE INGÅR I UTBILDNINGEN dvanced training program vid InterA mountain healthcare löper över fyra månader.

En vecka varje månad hålls föreläsningar, däremellan är det litteraturstudier.

Deltagarna ska också arbeta med ett eget förändringsarbete enligt uppdrag från sin chef i sin egen organisation.

Föreläsarna är några av de absolut bästa

Innovationslandstingsråd (FP) Stockholm.

FOTO: PERNILLA SJÖHOLM

I HÖST STARTAR en ny utbildning i att leda förändring inom svensk hälso- och sjukvård.

Med Intermountain healthcare i USA som förlaga är förhoppningen att bidra till en bättre svensk vård.

Daniel Forslund

och mest välmeriterade personerna från det amerikanska hälso- och sjukvårdssystemet och har stor erfarenhet av att själva leda förändringsarbete. Ämnen som tas upp är bland annat kvalitetsutveckling, att med hjälp av statistik leda förändring och patientsäkerhet.

Den första svenska systerutbildningen ska starta i slutet av 2015.

Robert Kristiansson har efter att ha gått utbildningen i USA bland annat drivit ett arbete med att följa upp patienter som återinlades inom 30 dagar efter att de skrivits ut från vården.

– Det är ett bra mått på hur många patienter det inte går som planerat för.

Egentligen är det inget hokus pokus.

Förändringsarbete handlar om att arbeta systematiskt, göra en datainsamling och sedan diskutera och analysera resultatet, och sedan bestämma vad man vill förändra, säger han.

MEN HELT ENKELT ÄR DET inte alltid i praktiken. När till exempel en behandlingsmetod ska förändras upplever Robert Kristiansson att det är ett stort fokus på den medicinska behandlingen, men att helheten ibland tappas bort.

Läkarna får i regel en utbildning i riktlinjen och det är sedan upp till varje verksamhet att följa upp utfallet. Det är HORIZONT 2/2015

inte alltid tillräckligt.

– För patientens skull kan vi inte lita på att den enskilde läkaren kommer ihåg riktlinjen. Det är en systemfråga och ska man få en beteendeförändring i en läkargrupp måste läkarna få jobba med de kliniska resultaten och analysera och diskutera utfallet, säger han.

På sikt tror Robert Kristiansson att utbildningen kommer att göra skillnad. Ju fler inom hälso- och sjukvården som har en gedigen utbildning i förändringsmetodik, desto bättre.

– Det är en väldigt avancerad utbildning och om 30 deltagare går den två gånger om året kommer det att föra vården i Sverige framåt.

Eftersom det är så gediget tar man det till sig och fortsätter arbeta, även efter utbildningen är slut, menar Robert Kristiansson.

HORIZONT 2/2015

P Hur ska man organisera framtidens vård?

– Den största nyordningen jag vill se är stödjande patientnätverk på nätet där man kan få svar på sina frågor. Det finns många exempel internationellt som har fungerat bra. Samtals- eller frågeforum kan vi stödja från landstingets sida.

Det andra är att vi ska göra det enkelt att sköta behandlingen själv.

Du kanske träffar vården några timmar varje år, alla andra timmar är du ensam med din sjukdom. Då kommer vi in på det jag nämnde tidigare, system som larmar om man ser avvikelser och att en sköterska kanske ringer upp. Att vi har teknik som gör att vården kan ha koll över tid så att man kan ha kunskapsbaserade samtal mellan läkare och patient.

Boris Klanger

Verksamhetschef Läkargruppen Västerås.

P Vilka utmaningar ser du för framtidens flimmervård?

– Att hitta så många som möjligt av dem som går omkring med flimmer. Och att kunskapen i vården ökar ytterligare om faran med att underbehandla flimmerpatienter med risk för stroke. Vi behöver lära ut instrumentet för riskbedöming till alla. Dessutom måste vi att se till att patienternas följsamhet till behandlingen behålls på en hög nivå.

P Hur ska man lyckas minska underbehandlingen?

– Genom att inte belasta sjukvården med kontraproduktivt kostnadsansvar för läkemedel. Och genom utbildning till primärvården. Även information till befolkningen genom olika kampanjer kan behövas.

Jag tror att den låga siffran 50 procent behandlade patienter är på ganska rask väg uppåt Siffran var faktiskt närmare 40 procent för ett par år sedan, men är förhoppningsvis i dag redan betydligt högre.

Att få ut tum-EKG till primärvården, gärna på landstingets bekostnad utan att vårdcentralerna måste köpa in apparaterna, skulle innebära att fler patienter kan screenas för flimmer.

P Hur ska man organisera framtidens vård?

– Med utbildningsinsatser kan man hjälpa primärvårdsmottagningar att strukturera sitt omhändertagande av patienter på liknande sätt som för diabetiker.

Att de kallas regelbundet, att man visar att behandlingen är viktig och så vidare. Specialutbildade sjuksköterskor kan ha en viktig roll i detta arbete.

Och så måste man ta bort kontraproduktiva ersättningar till vårdcentralerna.

41

SNABBA FAKTA FRAMTIDEN

Individen sätts i

centrum

Genom att hitta alla individer med förmaksflimmer och förstå vad var och en behöver för behandling kommer antalet strokefall att minska i framtiden.

SAMMA VÅRD I HELA LANDET

FLER MED FLIMMER KAN HITTAS Många som har förmaksflimmer vet inte om det. Med systematisk screening kan fler upptäckas. Om de får behandling med blodproppsförebyggande medicin kommer antalet som drabbas av stroke att minska.

I Stockholm och i Halland pågår en studie med 75- och 76-åringar. Hälften mäter hjärtats rytm genom att hålla tummen på en EKG-mätare i 30 sekunder två gånger om dagen i en månad, hälften ingår i en kontrollgrupp. Preliminära resultat visar att sju procent hade oupptäckt flimmer. Studien pågår till 2019.

30 sekunder.

Så lång tid kan det ta att upptäcka att du har flimmer.

Kvinnor får inte blodproppsförebyggande behandling lika ofta som män. Trots att de löper större risk för stroke vid flimmer.

BILLIGARE FÖR VÅRDEN Förutom för att bidra till minskat lidande och för tidig död minskar samhällets utgifter för en kostsam sjukdom.

En stroke kostar ungefär 750 000 kronor. Tandvårdsoch läkemedelsförmånsverket, TLV, har analyserat vad kostnaden skulle bli om alla 75-åringar screenades och konstaterar att kostnaden är låg och hälsovinsten hög.

Källor: Forskningsstudier, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, Socialstyrelsen och intervjuer med forskare och läkare.

Inom hjärtsjukvården för Socialstyrelsen register över hur många som får behandling med blodproppsförebyggande efter en stroke, för att minska risken för nya.

Registren visar bland annat att kvinnor inte får förebyggande mediciner lika ofta som män och att bostadsorten avgör hur stor chansen till behandling är. Genom att visa upp skillnaderna blir det möjligt att göra något åt dem.

Var du bor avgör just nu hur stor chansen är till behandling inom hjärtsjukvården.

SKRÄDDARSYDD BEHANDLING De allra flesta som har flimmer har nytta av dagens blodproppsförebyggande behandling. Men några svarar inte lika bra på behandlingen.

Nu pågår forskning för att förstå varför en del behöver något mer, bland annat genom att identifiera ett antal biomarkörer som ger läkarna information om vilken behandling som passar varje patient bäst. Med skräddarsydd behandling kommer ännu fler att få hjälp.

SPANING FRÅGA DOKTORN

Smarta kläder känner flimret

KRISTINA HAGWALL,

Kläder och smycken som talar om hur vi mår är framtidens melodi, tror Anders Ekholm på Institutet för framtidsstudier.

ansvarig läkare på flimmermottagningen på Danderyds sjukhus i Stockholm.

Kan jag motionera när jag har förmaksflimmer?

SVAR Ja, om hjärtat inte går för fort och du mår bra är det bara bra att motionera. Om du känner att du inte klarar av det ska du tala med din läkare för att se om ni eventuellt kan justera medicinerna så att du mår bättre och då orkar/kan motionera.

FRAMTIDA TEKNOLOGI kommer att göra livet lättare

för patienter med förmaksflimmer. Det spår Anders Ekholm, vice vd på Institutet för framtidsstudier.

Redan i dag finns outnyttjad teknik som kan göra vården bättre.

Måste jag fortsätta medicinera resten av livet?

text LINDA SVENSSON foto LENA DAHLSTROM

E

n kavaj som kopplar upp din hjärtrytm mot appen i telefonen, armband som läser av dagsformen och påminner dig om att ta medicin och program som upptäcker mönster i ditt liv som har betydelse för din hälsa. Nej, det är inte science fiction. Det är vad Anders Ekholm ser framför sig för flimmerpatienter om han blickar ett par decennier fram i tiden.

– Vi kommer att vara väldigt monitorerade. Och vi kommer att ha helt andra system för att upptäcka dem som är underdiagnostiserade, säger han.

omsorg har inte hängt med som andra delar i livet, med allt högre grad av automatisering.

ETT STÖRRE INDUSTRITÄNK kring vården är vad som krävs, tror Anders Ekholm. Diagnoser som inte är komplexa kan automatiseras i större utsträckning. Det kommer att behövas med en åldrande befolkning som kräver allt mer vård.

Om vi inte kan använda resurserna rätt kommer i värsta fall en alltmer ojämlik vård att ta form. En vård där en urban medelklass får en fördel gentemot landsbygd. Jämlik hälsa handlar nämligen om ojämlik vård, menar Anders Ekholm, där de som behöver det bäst får störst resurser.

För att åstadkomma det behöver man i betydligt högre utsträckning än i dag datorstödd diagnosticering och behandling. Och för det måste man samköra register, hämta in hälsodata från vården, apoteken, företagshälsan, försäkringskassan – kort sagt från alla platser där det kan finnas uppgifter som ökar kunskapen och ger tydliga samband.

– Den stora utmaningen här är att

” Den stora utmaningen är att få till ett nytt tänkande.”

ANDERS EKHOLM, tidigare analyschef på socialdepartementet och ordförande i lev-projektet (Långsiktig efterfrågan på välfärd), ser stora möjligheter till bättre livskvalitet för dem som lider av hjärtsjukdomar.

Teknologin gör det möjligt, liksom patienters benägenhet att använda den.

Pilotförsök inom äldreomsorg visar, tvärtemot vad man kanske väntar sig, att patienterna ofta är positiva till att ta till sig nya tekniska hjälpmedel.

Bromsen består snarare i politikers och anställdas tvekan.

– Folk är väldigt it-fierade. Vård och

44

få till ett nytt tänkande. Vi är ovanligt mycket förbjudande mot dataanvändning just i Sverige. Det blir jätterabalder så fort man pratar om samkörning av register. Inte från befolkningen, de utgår från att det redan finns. Det är i hög grad en samling jurister som sitter och tycker saker, och så har man från politiskt håll i princip godtagit det. Man förstår nog helt enkelt inte sambandet mellan life science och hälsa.

DET FINNS UPPSTICKARE, som redan nu har tagit de första stegen mot en mer interaktiv vård. Det finns privata initiativ som nyttjar teknologin, och erbjuder primärvård på nätet. Men den offentliga vården har inte hängt med.

– Det betyder att det inte finns några subventioner, utan att patienterna själva betalar en avgift, och det är det många som gör. Men då halkar vi in på den väg som riskerar att leda till ojämHORIZONT 2/2015

lik vård, säger Anders Ekholm.

Farthindren till trots, Anders Ekholm tror på en framtida vård där vi snabbt och enkelt kan mäta våra värden, och där vi tack vare våra monitorerade liv kan upptäcka mönster som är hälsovådliga.

Framför allt kan vi få ett system där varningsklockorna ringer i tid.

– Man kan till exempel föreställa sig att du, i samband med att du ska betala för dina varor på Konsum, rutinmässigt sticker fingret i en mätare. Då kan du i tid upptäcka att du ligger i riskzonen för förmaksflimmer. För samhället betyder det att vi hittar dem som är underdiagnosticerade i dag och till exempel kan hänga på ett ekg för att hitta rätt behandling.

Förhoppningsvis kommer personer med förmaksflimmer på det här sättet ges möjlighet att med HORIZONT 2/2015

datoriserade hjälpmedel få större kontroll över sin sjukdom, ett slags självcoachning. Det ökar möjligheterna att lägga om livsstilen, så att sjukdomen kan hållas i schack, och onödiga fall av stroke undvikas. ÄVEN FÖRSKRIVNINGEN av nya läkemedel kan bli jämnare fördelad. Med datorstödda beslut, där det finns tydliga riktlinjer för vilken medicin som ska användas och i vilken dos den ska ges, kan husläkaren på vårdcentralen förmås att bryta invanda mönster av förskrivningar, så att fler kan få moderna behandlingar. Då har det heller ingen betydelse hur vården är organiserad, alla med samma symptom kommer att få samma behandling.

– Framtiden är egentligen redan här, den är bara ojämnt fördelad, säger Anders Ekholm.

SVAR I princip kan man säga att alla flimmerpatienter behöver äta mediciner förr eller senare. Det är för att man ska kunna minimera riskerna som det innebär att ha ett förmaksflimmer.

Om man känner av sitt flimmer och/eller att hjärtat slår fort, ska man äta mediciner som bromsar hjärtat och har man en ökad risk för blodproppar ska man äta blodproppsförebyggande mediciner. Med stigande ålder får i princip alla flimmerpatienter förr eller senare så pass hög risk för blodpropp att man bör påbörja behandling med blodproppsförebyggande läkemedel.

Alla patienter med förmaksflimmer bör få sin risk värderad hos läkare.

Är förmaksflimmer farligt och ska jag vara rädd?

SVAR Med rätt medicinering kan man radikalt minska riskerna som det innebär att ha ett förmaksflimmer. Det innebär att man ser till så att hjärtat inte går för snabbt, att du har rätt skydd mot blodproppar och har bra behandling mot eventuella andra sjukdomar som till exempel diabetes eller högt blodtryck.

PÅ BRISTOL-MYERS SQUIBBS hemsida finns 40 000 frågor och svar om sjukdomar och behandling. Vårt mål är att ge personliga svar inom en vecka.

Läs in QR-koden för att komma direkt till sajten eller bms.se/fraga-doktorn/

45

I NÄSTA NUMMER AV

Vill du veta mer?

Kontakta oss för att boka ett möte

Nicholas Backman

Market Access Lead Sweden 08-585 073 08 nicholas.backman@bms.com

Annica Holmberg

Public Affairs Manager 08-704 72 55 annica.holmberg@bms.com

Anna Johansson

Market Access Manager 08-585 073 23 anna.johansson@bms.com

Lungcancer TEMA

Fortfarande hög dödlighet Lisa Hugo

Market Access Manager 08-585 073 28 lisa.hugo@bms.com

46

Pontus Lindvall

Market Access Manager 08-704 71 41 pontus.lindvall@bms.com

Nya behandlingsalternativ

Linda Svensson

Är vården redo?

Market Access Manager 08-585 073 70 linda.svensson@bms.com

HORIZONT 2/2015

HORIZONT 2/2015

47

Läs digitalt PÅ WEBBEN ELDSJÄLEN

”Immunterapi kan ge längre liv” SIDAN 8

SJUKHUSET

Full koll på biverkningar SIDAN 16

PATIENTEN

Kent fick en ny chans SIDAN 24

LANDSTINGET

Nya mediciner ska nå ut snabbare SIDAN 30

FORSK N I NG FÖ R L IV E T

INNEHÅLL

NUMMER 1 2014 VAD ÄR

8 ELDSJÄLEN

DIREKT I MOBIL + SURFPLATTA ELDSJÄLEN

Fantastisk final på 30 års forskning SIDAN 8

SJUKHUSET

Söker upp utsatta patienter på stan SIDAN 16

PATIENTEN

Hans Rosling blev botad i Japan SIDAN 26

Innehåll

ELDSJÄLEN

SIDAN 8

SJUKHUSET

De ser hela patienten SIDAN 16

PATIENTEN

Lill-Babs fick flimmer på scen SIDAN 30

LANDSTINGEN

Lär av världens bästa sjukhus SIDAN 38

Horizont #2 2015 En tidning från Bristol-Myers Squibb

Ojämn puls

Horizont #1 2015 En tidning från Bristol-Myers Squibb

FORSKNING FÖ R LIVET

6 000 kan slippa stroke – varje år

ETT NUMMER OM FÖRMAKSFLIMMER

Radiumhemmet på Karolinska sjukhuset är en av de första klinikerna i Sverige som behandlar hudcancern malignt melanom med immunterapi.

24 KENT FICK EN ANDRA CHANS

Under huden

LANDSTINGEN

SIDAN 30

Horizont #1 2014 En tidning från Bristol-Meyers Squibb

FORSKNING FÖR LIVET

Reser jorden runt för att bota flimmer

16 HÄR FÅR PATIENTER IMMUNTERAPI

del.

Hoppet om ett längre liv och lindriga behandlingar förenar flera patientorganisationer när de tycker till om immunterapi.

” Väntan mellan läkarbesök, analyser och röntgen var det absolut jobbigaste.”

KENT PERSSON

TEMA

Immunterapi Med immunterapi har hoppet väckts om att cancer kan bli en sjukdom vi slipper dö av. I Sverige och världen pågår tusentals studier. Nu börjar behandlingen nå ut till patienterna.

30 LÄKEMEDLETS VÄG TILL PATIENTEN Ojämlik vård och lång väntan på nya behandlingar.

Det har blivit resultatet när nya läkemedel introduceras. Nu föreslår SKL en ny snabbare modell för införande.

32 PATIENTER DÖR I VÄNTAN PÅ VÅRD

Ibland tar det så pass lång för nya klinikläkemedel att nå fram till patienterna att de hinner dö i väntan på vård. Nu riktar myndigheten Vårdanalys kritik mot systemet.

På Karolinska institutet utvecklar professor Rolf Kiessling och hans kollegor framtidens behandlingar mot cancer.

33 FRAMTIDEN MED IMMUNTERAPI

EN TIDNING OM IMMUNTERAPI 4

När Kent Perssons cancer spred sig i kroppen fick han chansen att delta i en klinisk studie med nya läkeme-

28 HOPP OM SKONSAM BEHANDLING

Kroppens egna vapen mot cancer

Nu ska hepatit Cvården bli jämlik

Friskare blod

Professorn och överläkaren Rolf Kiessling har forskat om immunologi hela sitt yrkesverksamma liv. Nu utvecklar han framtidens cancerbehandling.

Tre experter tycker till om morgondagens cancervård.

HORIZONT 1/2014

HORIZONT 1/2014

Nya läkemedel dödar viruset

ETT NUMMER OM HEPATIT C

IMMUNTERAPI?

Vad händer i kroppen?

Hur ser framtiden ut?

Hur påverkas vården?

På våra Snabba faktauppslag får du veta det viktigaste.

www.bms.se/horizont

Horizont finns alltid i din mobiltelefon, surfplatta eller dator. Använd QR-koden för att läsa tidningen digitalt, eller surfa till bms.se/horizont

5