Metallbulletiner

Text av Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

Full speed ahead, eller?

Året går mot sitt slut och det är väl både svårt och lätt att summera det år som nu bara har veckor kvar. Självklart är det Covid-19 som egentligen summerar hela året, men inom det begreppet finns det många underavdelningar. Det är våg ett och våg två, det är stängda gränser och nedstängda flygplatser, det är förhoppningar om vaccin och det är finansmarknadernas osannolikt starka reaktioner på ibland mycket marginella positiva nyheter. Sen har vi då det här med det amerikanska valet som kom in som en extra krydda, och vilken krydda sen.

Just nu lever finansmarknaderna i ett euforiskt rus och det finns ingen hejd på optimismen. Corona och med den Covid-19 är bekämpat och nu kan vi festa som om det vore år 1999 igen, äntligen!!! Men kan vi det? Är inte det bara en omogen reaktion och en from förhoppning om att läkemedelsindustrins forskare har hittat ”the magic wand” och kan uträtta underverk snabbare än vad jag kan skriva en krönika. Slaget om Covid är inte över än på länge, så den nästintill smaklösa optimism som råder på finansmarknaden ger skäl till viss aktsamhet. Jag tar ju ofta upp det där med riskaptit och hur flyktig den är. Nu är riskaptiten definitivt tillbaka, ja inte bara tillbaka utan snarare på topp och det noteras flera årshögsta på flera råvaror. Samtidigt har guldet det lite svårt och handlas ner, ett klart bevis på att sagda riskaptit är tillbaka. Även den amerikanska dollarn har fått det kämpigt då presidentvalet nu tycks vara nästan helt över och Biden sitter nu hemma i sin källare med bandagerad fot och slår i IKEA kataloger för att se vilka möbler som kan tänkas passa in i hans nya vita hus.

Det skall bli intressant att följa hur den amerikanska politiken nu kommer att förändras, och det är stora förändringar att vänta. Precis som hur Trump gjorde sitt bästa för att ta bort det Obama hade fått igenom så kommer Biden nu att göra detsamma mot Trump. Sålunda kan den amerikanska industrin se framtiden an med viss tillförsikt och hoppas på att Bidens julklappar kommer att stimulera genom både stimulanspaket och mer policyinriktade beslut med den effekten att insatsvaror blir mindre kostsamma genom uppluckrade tariffer. De stora förlorarna i USA lär vara oljeindustrin som nu kommer att jobba i rejäl motvind, men även annan traditionell industri såsom gruvnäringen kommer att få det kämpigt. Där Trump skulle gå mot ett mer självförsörjande USA (humor) kommer den kommande administrationen att främja en mer balanserad syn där miljön får betydligt mer fokus. USA är idag världens största oljeproducent, undrar hur det kommer att se ut om några år.

På metallsidan så handlas konjunkturmätaren koppar nu till åtta års högsta hausad av den nya optimismen, men också av statistik. Landet som gav oss Covid-19, Kina, går som tåget och inga gigantiska andravågsfenomen tycks finnas där. Att koppar då stärks är inte så konstigt då Kina inte har så mycket egen koppar. Att aluminium skulle göra samma resa är mindre troligt då Kina själv står för ca 56 % av världsproduktionen. Men även aluminiummarknaden är stabil, i mina ögon förvånansvärt stabil då den blundar för allt vad dolda lager innebär. På LME har det testats på att bryta upp genom 2000 USD/mt, en nivå vi inte sett sedan i september 2018. Visst kan jag tycka att det vore kul om metallen kunde etablera sig där ovanför, men samtidigt kan jag inte se varför den skulle göra det utifrån ett fundamentalt synsätt. Det råder ingen brist på fysisk metall, det kan man utläsa från de premier som nu betalas och det finns hur mycket metall som helst i dolda visserligen finansiellt låsta lager. Förhoppningen står därför till att virusoptimismen håller i sig och att kinas hårdhandskar kring miljönedsmutsningen håller tillbaka aluminiumproduktionsökningen nu under vintern, om inte tror jag metallen har svårt att etablera sig norr om 2000 dollar strecket.

God Jul, och håll i hatten om det blir åka av över vintern!!