Boktips
GUJOURNALEN 4 | 2016
23
Biten av Dracula FOTO: JOHAN WINGBORG
Tyskar och turkar uppfattade honom som avskyvärd, ryssarna som hård men rättvis medan rumänerna gärna betonade hans ärlighet. Historierna om furst Vlad III av Valakiet är många. – Bakom både de medeltida legenderna och dagens skräckfilmer finns dock en verklig person. Det är honom jag försökt vaska fram, förklarar Ingmar Söhrman om sin nya bok Den sanna historien om Dracula. V L A D I I I FÖ D D E S sannolikt 1431 i Sighisoara, Transsylvanien, som son till Vlad II. Fadern fick titeln Dracul när han blev medlem i den tysk-romerska drakordern, vilket innebar att sonen också fick en titel: Dracula – den lille draken. Både faderns och sonens våldsamma liv präglades av det bysantiska rikets fall då osmanerna slog sig allt djupare in i Europa. – Det lilla furstendömet Valakiet, södra delen av dagens Rumänien, var trängt mellan den osmanska stormakten och det tyskromerska kejsardömet. För att hålla stånd tillgrep Vlad III oerhört grymma metoder, men det var han knappast ensam om under denna våldsamma tid, berättar Ingmar Söhrman, professor i romanska språk. Han är en av få forskare i Sverige som ägnat sig åt det rumänska språket, besläktat med franska, spanska och italienska, men med många slaviska och ungerska drag. D R AC U L A H A R H A N varit intresserad av ända sedan han som 17-åring läste Bram Stokers berömda roman. Men hans många språkligt motiverade Rumänienresor har förstås också bidragit till att han nu publicerar en bok om landets mest kände, och ökände, son. – Dracula kan man säga finns i tre versioner. Dels förstås den verklige fursten som levde för nästan 600 år sedan. Men han skyms både av den blodsugande vampyr som vi känner från otaliga filmer och tv-serier, och av alla legender och myter som började spridas efter hans död. Att berättelserna blev så populära beror säkert delvis på att det var ungefär då som boktryckarkonsten uppstod; man kan säga att historierna om Dracula blev världens första bästsäljare. När berättelserna började tryta vid slutet av 1500-talet höll han på att glömmas bort. Men i samband med romantiken och skräckromanens uppkomst i slutet av 1700-talet blev vampyrer populära, vilket så småningom ledde fram till Bram Stokers roman 1897. De medeltida legenderna om Dracula är bloddrypande. För att demoralisera den turkiska hären lär han exempelvis år 1462 ha
inte bara betyder ”drake” utan också ”djävul”, förklarar Ingmar Söhrman. – Man får dock komma ihåg att det låg i hans fienders intresse att framställa honom som ond; rumänska berättelser beskriver honom istället som föredömligt hederlig. Var sanningen ligger är svårt att säga, men säkert var han en komplicerad man som levde under en synnerligen svår tid. Dracula dog i strid 1476 och anses vara begravd i en klosterkyrka på en liten ö i en sjö invid byn Snagov. – I klostret har forskare faktiskt hittat en kropp i röda kläder som skulle ha kunnat
Den sanna historien om Dracula: Mannen – myten – legenden, är skriven av Ingmar Söhrman, professor i romanska språk, och utgiven på Vaktel förlag. Boken presenterades på Bokmässan.
Oljemålning från cirka 1560 av okänd konstnär. Uppges vara en kopia av ett original från Draculas tid.
»Man kan säga att historierna om Dracula blev världens första bästsäljare.« INGMAR SÖHRMAN
låtit sätta upp tusentals turkiska krigsfångar på pålar utmed vägen mot Bukarest, för att få soldaterna att ta en annan väg. – En annan historia berättar om hur ett turkiskt sändebud vägrat ta av sig turbanen för Dracula, varpå fursten spikade fast mannens turban så att han skulle slippa att någonsin ta av den. Framför allt osmanska och tysk-romerska källor vittnar om Draculas grymhet. Säkert har själva ordet ”dracula” spelat roll som
tillhöra drakordern. Kroppen sägs sakna huvud, vilket i så fall skulle stämma med de många berättelserna om att hans huvud sändes till sultanen som bevis på hans död. Nyligen påstod dock några estniska forskare att de hittat Draculas grav i en kyrka i Neapel, vilket verkar underligt, varför skulle han ha hamnat där? Men det visar hur stark mytbildningen kring Dracula fortfarande är. Ingmar Söhrmans bok har ett förord, skrivet av Dominique Lahovary, redaktör på Bonnierförlagen. – Hon är faktiskt ättling till Dracula i nittonde led, dessutom från två håll. Också det brittiska kungahuset har Draculaanor, vilket jag beskriver i en bilaga. Det skulle möjligen kunna innebära att de flesta europeiska kungahus, som ju är ingifta med varandra, även det svenska, på något sätt har Draculablod. EVA LUNDGREN