Lev generöst! - titta i boken by Semnos Förlag AB

Lev generรถst! Nyckeln till en utgivande livsstil

Joel Backman

www.semnos.com

Där ej annat anges är bibelcitaten hämtade från Bibel 2000

Innehåll Förord................................................................................ 7 KAPITEL 1 Ett generöst liv.................................................................. 9 KAPITEL 2 Alla kan vara med – alla kan bli en givare..................... 15 KAPITEL 3 Generositet är ett beslut.................................................. 27 KAPITEL 4 Generositet har med hjärtat att göra.............................. 39 KAPITEL 5 Lyssna till dina känslor.................................................... 51 KAPITEL 6 Du bestämmer................................................................. 63 KAPITEL 7 Guds hjärta för generositet............................................. 77 KAPITEL 8 Det är saligare att ge än att få......................................... 89 3

KAPITEL 9 En generös livsstil........................................................... 103 KAPITEL 10 Det överflödande givandet............................................. 115 KAPITEL 11 En överflödande Gud..................................................... 129 KAPITEL 12 All generositets källa...................................................... 141 KAPITEL 13 En gränslös generositet.................................................. 151 KAPITEL 14 Givandets tjänst.............................................................. 163 KAPITEL 15 Givandets frukt............................................................... 177 KAPITEL 16 Gud vare tack.................................................................. 191

Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare. Kom ihåg: den som sår snålt får en snål skörd, och den som sår rikligt får en riklig skörd. Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål. Det står ju skrivet: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. Han som ger säd att så och bröd att äta, han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning. Ni blir rika på allt och kan visa en gränslös frikostighet, som framkallar tacksägelser till Gud när jag förmedlar gåvan. Den tjänst som ni fullgör med denna insamling fyller inte bara de heligas behov utan får också tacksägelserna till Gud att överflöda. När ni genom denna tjänst visar er pålitlighet kommer de att prisa Gud för att ni följer er bekännelse till Kristi evangelium och frikostigt delar med er till dem och till alla. De kommer att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. Gud vare tack för hans oerhörda gåva. Andra Korinthierbrevet 9:6-15

Förord

I min tjänst som redaktör med fokus på teologi och kultur på tidningen Världen idag, har jag förmånen att hantera många nyproducerade böcker från de kristna förlagen i Sverige. Det blir många under ett år. Tyvärr finns inte utrymme att lyfta fram mer än ett fåtal av dem, än färre blir recenserade. Ibland stöter man på en unik pärla. En bok som bara stämmer rakt igenom utifrån författarens syfte. Du håller just nu en sådan bok i din hand. Boken Lev generöst! av Joel Backman är unik i sitt slag. Joel Backman har i denna sin andra bok tagit sig an det utmanande ämnet givande. Det är ett kontroversiellt ämne. Vi är många som både lyssnat på och läst alltför ensidiga och obibliska utläggningar om just givande. Den här boken utgör ett uppfriskande undantag. Jag kommer på mig själv, gång på gång när jag läser Backmans bok, med att skratta till. Just ja, så är det. Bra formulerat. Tänkvärt. Författaren har en förmåga, en gudagåva, att göra stora tunga sanningar enkla och självklara. Känsliga bibliska utmaningar om givande förklaras så att de landar mjukt och äkta i hjärtat. Som läsare blir man utmanad, men inte utifrån manipulativa löften utan genom betoningen på Guds goda väsen. Joel Backman tar spjärn i Guds egen natur och utmanar oss som läsare att bli mer lika Gud. Det är bra. Det är sunt. Det håller över tid. Joel utgår ifrån Paulus insamlingstal till förmån för försam7

lingen i Jerusalem, återgivet i andra Korinthierbrevet. Han delar upp texten i små stycken och börjar varje kapitel med ett sådant delcitat som han sedan fördjupar. Ett exempel är kapitlet med rubriken: Generositet är ett beslut – ”… som han har beslutat i hjärtat”. Det är en bra struktur som innebär att undervisningen tar sin utgångspunkt i själva bibelordet. Grunden för allt sunt givande är sanning och kärlek. Som Backman själv skriver: ”Kärleken är givandets största drivkraft” (Joh. 3:16). Boken är kryddad med kärnfulla formuleringar, och Backmans personliga erfarenheter på givandets område andas trovärdighet. Lev generöst! av Joel Backman är mer än läsvärd och borde finnas i varje kristet hem och i varje kyrkas bokstånd.

Sven Almkvist Redaktör, författare och bibellärare

KAPITEL 1

Ett generöst liv ”…gav de först och främst sig själva…”

en här boken har till syfte att utmana och utvidga ditt perspektiv vad det gäller givande och generositet. Jag hoppas att jag ska kunna visa dig att givande är en del av Guds egen karaktär och följaktligen det kristna livet. Den som vill leva ett liv i Jesu efterföljelse behöver våga låta sig utvecklas även inom detta område. Jag kommer att utgå ifrån det insamlingstal som Paulus håller till förmån för församlingen i Jerusalem, och som vi finner återgivet i det andra Korinthierbrevet. Därför kommer det att finnas ett fokus på materiell och ekonomisk generositet i den här boken. Jag är däremot övertygad om att de principer om givande som jag presenterar här är applicerbara på all form av givande och generositet. För att ändå försöka att ge lite balans vill jag här i inledningen lyfta fram att det finns många olika sätt som vi kan vara generösa på. När Paulus inleder sitt insamlingstal till församlingen i Korinth börjar han med att lyfta fram hur församlingarna i Makedonien har bidragit.

Jag vill tala om för er, bröder, vilken nådegåva församlingarna i Makedonien har fått av Gud. Under många svåra prövningar har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom överflödat i den rikaste givmildhet. Jag kan försäkra: efter sin förmåga, ja, över sin förmåga har de gett. De kom självmant till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de heliga. Och de gav inte bara det jag hade hoppats — efter Guds vilja gav de först och främst sig själva, åt Herren och åt mig. Andra Korinthierbrevet 8:1-5

Även om det här är ett insamlingstal med syfte att samla in medel till den fattiga församlingen i Jerusalem visar Paulus oss att det inte är den enda formen av givande man kan ägna sig åt. Församlingarna i Makedonien hade inga större medel att bidra med, ändå lyfts de fram som ett exempel för de andra att följa. Det som de inte hade i pengar bidrog de med på andra sätt. För de första bidrog de med entusiasm, de kom frivilligt och tiggde om att få vara med. Entusiasm är en underskattad gåva. Den som bidrar med glöd och hänförelse kan på allvar sätta människor i rörelse och få saker att hända. Det är inte en enkel sak att driva en insamlingskampanj utan driv och glöd så dessa Makedoniers bidrag var säkerligen uppskattat. Det andra som de bidrog med var sig själva. Det är inte heller sekundärt till det materiella givandet. Faktum är att med det höga tempo som många människor lever i samhället idag är det ibland lättare att ”köpa” sig fri från olika åtaganden är att ge av sin tid. Vår tid har blivit en högt aktad handelsvara och den som kan avvara något av den är i sanning en generös människa. 10

Jag kan ge dig mina pengar, men min tid är något jag inte har råd att dela med mig av. Det är möjligen en av de utmaningar vi som välfärdssamhälle står inför, att inte köpa oss fria från det vi skulle kunna bidra med som personer. Här finns en djupare utmaning för den som är kristen och vill vara en Jesu efterföljare, en lärjunge. Paulus sammanfattar det i följande uppmaning. Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt. Romarbrevet 12:1-2

Vad menas med att frambära sig själv som ett levande offer? Det handlar inte om någon märklig form av människooffer, utan Paulus förklarar att det som menas är viljan att förändra sin tanke till att förenas med Guds. Att välja hans väg framför sin egen. Idag tror jag också att det handlar om tid och prioritering. Att våga låta Gud få plats i våra liv genom att ta tid för bön, bibelläsning och att gå på en Gudstjänst utan att bli stressad av att tiden rinner iväg. Det handlar säkerligen även om vår omsorg om vår nästa. Vem har tid för någon annan? Tid att sitta ned och lyssna på deras problem, hjälpa till med handlingen eller finnas där när livet kör ihop sig? Kan man inte betala någon att för att göra det? Säkert, men inte om man vill vara en Jesu lärjunge. Vill man vara en Jesu efterföljare behöver man lära sig att ge av sig själv och inte bara av sina ekonomiska medel. Vi kan se balansen mellan det materiella 11

givandet och det egna engagemanget hos den första församlingen som vi läser om i Apostlagärningarna. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem. Apostlagärningarna 2:44-47

Det finns ett dubbelt deltagande här, dels på det ekonomiska planet, men även vad gäller det gemenskapen. Man delade av sina resurser med varandra så att ingen skulle vara utan, men man gav också rikligen av sin tid till gemenskapen. De tog tid att söka sig till templet, att besöka varandra och att dela måltider tillsammans. De gav sig hän åt en hel livsstil, de frambar sig själva som ett levande offer inför Gud. De sökte sig till templet – varje dag! Det är naivt att tro att dessa människor inte hade andra åtaganden att fylla sina liv med, att de på något sätt skulle ha haft mer tid än vi. Även om tiderna förändras, och vi lever i en väldigt stressig tidsålder, har nog varje tid haft sina tidstjuvar att brottas med. Vad är då skillnaden? Hur kunde de lägga så mycket tid på Gud och på varandra? Jag tror svaret är lika enkelt som det är svårt att möta, de hade tid därför att de valde att ta sig den. Det var och är en fråga om prioritering och en fråga om generositet! De valde att ge av sig själva till såväl Gud som människor. Nu är det inte främst den första församlingens exempel som bör vara den bärande tanken 12

för vår generositet, utan det vi finner hos Jesus själv. Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. Johannesevangeliet 10:11-15

Jesus talar om att den som är personligen engagerad i andra kommer att ge, inte bara av sina pengar, utan främst av sig själv. Han är den gode herden därför att han ger sitt liv för fåren. Han är personligen investerad i deras välmående. Han valde att stanna när faran kom och att inte överge dem när trycket blev för hårt. Den gode herden lejer inte någon annan för att sköta om sina får, han köper inte sig fri, utan han ger av sig själv till fåren. Jesus talar om att vi faktiskt kan mäta kärlek genom denna princip. Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Johannesevangeliet 15:11-14

Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv, ger sig själv, till sina vänner. Vi kanske kan ”köpa” oss tillfälliga vänner med pengar, men vi kan inte köpa kärlek. Kärleken är ett resultat av att vi ger av oss själva till varandra. Det är kanske den djupaste formen av givande som vi kan finna, när vi vågar ge inte bara av det vi har, utan av oss själva till varandra. Jesus visar också att sann vänskap är djupare än de materiella kopplingar vi kan ha till varandra – ni är mina vänner om ni gör vad jag har befallt er. Lydnad är också en gåva. Jag väljer att lyda och att ge av min egen vilja till dig. Jag väljer att ge bort min egen rätt till förmån för någon annan. Varje gång vi lyder Gud utövar vi därför generositet gentemot honom. Vi ger oss själva, och därmed även vår kärlek, till honom. Vi frambär oss som ett levande offer genom att först och främst ge oss själva till Gud, och till varandra.