nr 20: Utanför lägret. En berättelse om missionären och evangelisten Otto Witt

5. Hos biskop Schreuder Biskop Hans Schreuders tanke var att Otto Witt skulle bli föreståndare för hans missionsstation Entumeni i Zululand. I maj 1875 hade han lämnat denna station och flyttat till Untunjambili för att grunda en station där. Formellt stod Schreuder kvar som föreståndare för Entumeni men i praktiken fungerade två infödda lärare som ledare. De pekuniära bidragen från Norge hade börjat minska vid den här tiden och Schreuder, som inte hade någon missionär som medhjälpare, såg nog Sundbergs förfrågan om ett samarbete som en möjlighet att utan kostnad ha en missionär stationerad vid Entumeni under ett par år. Situationen för den kristna missionen i Zululand var emellertid besvärlig och försämrades succesivt. Schreuders flyttning till Untunjambili kan ha varit en följd av att han bedömde att han inom några år skulle tvingas lämna Zululand trots att han hade en god relation till kung Cetshwayo.

Resan till Sydafrika Drygt två månader efter att missionsstyrelsen beslutat att samarbeta med Schreuder påbörjade Witt resan till sitt missionsfält. Det vittnar om att han var angelägen att komma iväg så fort som möjligt. Det kan ha gjort att han inte ansträngde sig att få träffa personer inom Det Norske Misjonsselskapet i Stavanger som hade flera missionärer i Sydafrika.

Någon i sällskapets ledning torde ha kunnat ge honom värdefull information inför utresan. Elin var nog i andra månaden av sin första graviditet när de fick beskedet om att Zululand skulle bli deras missionsfält. Hon och Otto kan ha kommit överens om att de skulle hemlighålla graviditeten för att undvika att deras anhöriga eller styrelsen skulle försöka förmå dem att skjuta upp avresan.

Resan började i Helsingborg den 3 februari 1876 då Elin, Otto och Gudve med båt och järnväg tog sig via Köpenhamn till Hamburg, där de blev kvar i tre dagar, varefter de for vidare till Basel. Där fick klart för sig att det endast var möjligt att en gång i månaden ta sig med ångbåt från Suez till Zansibar, en resa på omkring tre veckor, för att därifrån fortsätta med en annan båt till Durban. Den 10 februari hade de kommit till Basel och den 10 mars skulle båten avgå från Suez. Den sena avgången från Suez gjorde att de stannade kvar i Basel sex dagar.

44