FRIA FÖREDRAG
Höftproteser
Knäsession
Ett antal intressanta föredrag rörande höftprotes-relaterade frågor presenterades under veckan i Visby.
Ett axplock från fria föredrag knäsession.
E
S
n studie presenterad av Ghazi Chammout visade att det inte är lämpligt med ocementerad stam vid total höftplastik hos äldre med felställd fraktur på lårbenshalsen. Hälften av patienterna lottades till en cementerad total höftledsplastik och den andra hälften till en omvänd hybrid med en ocementerad stam. Studien fick avbrytas i förtid på grund av stor andel komplikationer såsom både tidiga och sena protesnära frakturer och luxationer i gruppen med ocementerad stam. Sebastian Mukka presenterade två studier. Den första studien visade att det inte är lämpligt med en kilformad stam vid operation av lårbenshalsfraktur hos äldre på grund av högre risk för protesnära fraktur. I den jämförande gruppen som fått en anatomisk stam var frakturrisken mindre. I den andra studien utvärderades användandet av Sernbo score. Sernbo score identifierar patienter med hög risk för död inom ett år efter lårbenshalsfraktur som behandlats med någon typ av höftartroplastik. Sernbo score kan användas som ett stöd i det preoperativa valet av behandlingsmetod (hel- eller halvplastik). Studien visade att Sernbo score var en god prediktor för dödlighet inom ett år. Jörg Schilcher presenterade en studie på patienter i åldrarna 50 till 70 år där periprostetisk benförlust jämfördes mellan en kortare och en längre femurstam. Studien visade att två år postoperativt var den periprostetiska benförlusten och migrationen likartad mellan de två stamtyperna. Maziar Mohaddes presenterade två registerstudier med data hämtad från Svenska Höftprotesregistret. I den första studien jämfördes stamrevision med recementering i befintlig cementmantel, så kallad cement-i-cement (CiC) med traditionell teknik. I studien inkluderades patienter som reviderats med en kort Exeterstam eller en Lubinusstam. Implantatöverlevnaden vid åtta år var jämförbar mellan CiC och traditionell stamrevision. Förnyad stamrevision oavsett orsak samt stamrevision på grund av stamlossning var lika vanlig i båda grupperna vid åtta år. I nästa studie utvärderades användning av dubbelartikulerande ledskål, DMC (Dual 32 Ortopediskt Magasin 3/2016
Mobility Cup), vid revisionskirurgi efter luxation av höftledsprotes. DMC-cupen jämfördes med en standardledskål med cementerad fixation. Studien visade att implantatöverlevnaden efter fem år var högre för DMC både gällande risk för förnyad revision samt risk för revision på grund av luxation. I en studie presenterad av Anders Brüggemann jämfördes en cup av porös tantal (TM cup) med Müller-ring vid acetabulär revisionskirurgi. Majoriteten av de TM-cupar som re-reviderades hade luxerat mer än en gång. Aseptisk lossning var den vanligaste anledningen till re-revision bland Müllerringarna. Både operationslängd och peroperativ blodförlust var lägre i TM-gruppen. Implantatöverlevnaden var god och jämförbar mellan de två grupperna. Anne Garland presenterade en studie som undersökt effekten av ålder och komorbiditet på tidig postoperativ mortalitet efter total höftledsartroplastik utförd på grund av fraktur på lårbenshalsen. Studien visade att den justerade 90-dagarsmortaliteten hos patienter opererade med total höftledsartroplastik på grund av lårbenshalsfraktur är ungefär dubbelt så hög jämfört med en kontrollpopulation. I gruppen som är yngre än 80 år och utan komorbiditet är den absoluta mortalitetsrisken låg och totalprotes kan var ett bra behandlingsalternativ.
Hannah Eriksson
Läkare och doktorand, Ortopedkliniken, Akademiska sjukhuset och Uppsala Universitet.
ymtomgivande liten lokal broskskada på femurkondylen där tidigare behandling sviktat kartlades med MR. Med hjälp av CAD/CAMteknik tillverkades titan-implantat. Tio patienter (36-56 år) opererades med dessa implantat, Episealer®. Resultatet 1-2 år efter operation visade signifikant förbättring av symtom och funktion. Nicoals MartinezCarranza och medarbetare rapporterade också fastsittande implantat, ingen artrosutveckling och inga komplikationer. Med en retrospektiv studie på 30 patienter med 5-12 år uppföljning kunde Martin Thorsell och medarbetare visa att 97 % knärevisionsproteser med metafysära hylsor, populärt kallat sleevar, fortfarande satt kvar och inga hade migrerat. 21 av 30 patienter var nöjda eller mycket nöjda. Är ocementerad trabeculär metall tibia posterior stabilizied knäprotes en framgångsrik metod för yngre patienter (<65 år)? Ja, i varje fall mycket lovande. KG Nilsson och medarbetare presenterade resultat med sju års uppföljning på 96 patienter. En anmärkningsvärt hög andel, 95 %, var nöjda eller mycket nöjda och i 93 % av fallen var röntgen invändningsfri. Med data från tre prospektiva RSA-studier från slutet av 1990-talet på cementerade knäproteser med helplast eller metallbas tibiaplatå, kunde 116 patienter följas i 16 år till aseptisk lossning eller död. Fem tibiaimplantat hade reviderats på grund av aseptisk lossning. Asgeir Gudnason och medarbetare kunde visa att RSA två år efter operation kunde prediktera risken för aseptisk lossning. Bäst prediktivt värde var rotation kring x-axeln, även sjunkning och lyftning var bättre än maximal total point motion.
Hans Mallmin
Utbildningsansvarig SOF