VÄRLDENS ÄLDSTA FARMAKOPÉ – OCH NÅGRA YNGRE I fjärde Mosebok omtalas att Herren sände ormar till judarna när de kommit halvvägs ut i öknen. De bet folket och många dog. Herren sade då till Moses: gör en kopparorm och res honom till ett tecken. Den som är biten skall se på den, och bli frisk och leva. Så skedde också, och judarna kunde fortsätta.
Det anses att detta är ett exempel på en s.k. sympatetisk magi-kur. Långt senare i Norden hade ormskinnet, som ömsas årligen, anseende som medel med stor läkekraft, särskilt för kvinnor i barnsnöd. Ormskinn ingick i läkemedlet teriak, som fanns ända fram till 1775 i vårt land. Ormen kan spåras ännu tidigare. ända till sumererna och den lagkodex som den amurritiske konungen Hammurabi (1956 – 1913 f.Kr.) nedtecknat. Länge ansågs de äldsta noteringarna om läkaryrket finnas i denna
Figur 1 Världens äldsta receptsamling i kilskrift på lertavla som sedan bränts till hårdhet. Innehåller ett dussintal recept på bägge sidor av tavlan. Från ref. 1. 26
#2 2022
kodex. På 1950-talet lyckades emellertid S.N. Kramer, professor i assyriologi vid University of Philadelphia, tolka stentavlor med kilskrift från före 2100 f.Kr.1 Figur 1 visar en av dessa tavlor, som innehåller en receptsamling som är den äldsta hittills tolkade i världen. De recept som återges är för salvor, silade lösningar (det romarna kallade cremor), och invärtes medel. Påfallande litet nämns där om magisk effekt eller andetro. Mineraler såsom koksalt och salpeter nämns. Från djurriket tar man mjölk, ormskinn, sköldpaddans ryggsköld och en okänd fågel, kushippu. Huvuddelen togs från växtriket. Lauris cassia, en kanelväxt, hade en värmande, uppmjukande och urindrivande effekt. Myrten hade en omfattande användning. Olika lösningar och avkok har använts som smärtstillande och urindrivande medel, och för att förhindra håravfall, framfall av ändtarmen, gikt, hårfärgning, skorv i huden. Linné använde myrti brabantici herba mot skabb. Myrten var tidigt helgat åt kärleksgudinnan Afrodite, och bruket att använda myrten i brudkronor anses härstamma redan från judarna. Adam och Eva fick ta med sig en gren av myrten när de drevs ur paradiset. Vidare användes timjan i många former. Idag är timjan mest en kryddväxt, men inblandningen i den vanliga gula ärtsoppan anses också gynna tarmfunktionen, så att mindre flatulens uppstår. En annan drog var asa foetida som framställdes av den mjölkliknande saften av en växt av släktet umbelliferae (numera apiaceae, hit hör t.ex. odört, persilja, morot, dill). Asa foetida finns fortfarande som naturmedicin och används mot tarmbesvär.2 Under namnet dyvelsträck (= djävulens avföring) har det använts i Sverige in på 1800-talet mot moderpassion (= hysteri). Andra örter som nämns är månplanta, släkt med magnolia, och månviol, en korsblommig växt släkt med judaspenningen. Glasörten (salicornia herbaica) omnämns som källa till pottaska vid förbränning. Rimligtvis får man även natriumkarbonat, eftersom den trivs i salthaltig mark. Den omnämns inte av Linné, medan däremot tandroten (cardamine bulbifera), här kallad Markaziväxten, nämns av Linné som verksam mot tandvärk. Produkter från olika träd, såsom någon pinus-art (möjligen idegran), ceder, pil, fikon, päron och dadel nämns också. Recepten kan t.ex. innehålla rivet päronträ och riven månplanta, som övergjuts med Kushumma-vin (ett speciellt vin från orten Kushumma) och het cederolja till en salva. Ett annat recept på en infusion till utvärtes bruk kan låta så här: Fördela sköldpaddsskal, hornad alkali, salt, cassia och knåda samman med pulvriserad asa foetida.
