VĂRLDENS ĂLDSTA FARMAKOPĂ â OCH NĂ GRA YNGRE I fjĂ€rde Mosebok omtalas att Herren sĂ€nde ormar till judarna nĂ€r de kommit halvvĂ€gs ut i öknen. De bet folket och mĂ„nga dog. Herren sade dĂ„ till Moses: gör en kopparorm och res honom till ett tecken. Den som Ă€r biten skall se pĂ„ den, och bli frisk och leva. SĂ„ skedde ocksĂ„, och judarna kunde fortsĂ€tta.
Det anses att detta Ă€r ett exempel pĂ„ en s.k. sympatetisk magi-kur. LĂ„ngt senare i Norden hade ormskinnet, som ömsas Ă„rligen, anseende som medel med stor lĂ€kekraft, sĂ€rskilt för kvinnor i barnsnöd. Ormskinn ingick i lĂ€kemedlet teriak, som fanns Ă€nda fram till 1775 i vĂ„rt land. Ormen kan spĂ„ras Ă€nnu tidigare. Ă€nda till sumererna och den lagkodex som den amurritiske konungen Hammurabi (1956 â 1913 f.Kr.) nedtecknat. LĂ€nge ansĂ„gs de Ă€ldsta noteringarna om lĂ€karyrket finnas i denna
Figur 1 VÀrldens Àldsta receptsamling i kilskrift pÄ lertavla som sedan brÀnts till hÄrdhet. InnehÄller ett dussintal recept pÄ bÀgge sidor av tavlan. FrÄn ref. 1. 26
#2 2022
kodex. PÄ 1950-talet lyckades emellertid S.N. Kramer, professor i assyriologi vid University of Philadelphia, tolka stentavlor med kilskrift frÄn före 2100 f.Kr.1 Figur 1 visar en av dessa tavlor, som innehÄller en receptsamling som Àr den Àldsta hittills tolkade i vÀrlden. De recept som Äterges Àr för salvor, silade lösningar (det romarna kallade cremor), och invÀrtes medel. PÄfallande litet nÀmns dÀr om magisk effekt eller andetro. Mineraler sÄsom koksalt och salpeter nÀmns. FrÄn djurriket tar man mjölk, ormskinn, sköldpaddans ryggsköld och en okÀnd fÄgel, kushippu. Huvuddelen togs frÄn vÀxtriket. Lauris cassia, en kanelvÀxt, hade en vÀrmande, uppmjukande och urindrivande effekt. Myrten hade en omfattande anvÀndning. Olika lösningar och avkok har anvÀnts som smÀrtstillande och urindrivande medel, och för att förhindra hÄravfall, framfall av Àndtarmen, gikt, hÄrfÀrgning, skorv i huden. Linné anvÀnde myrti brabantici herba mot skabb. Myrten var tidigt helgat Ät kÀrleksgudinnan Afrodite, och bruket att anvÀnda myrten i brudkronor anses hÀrstamma redan frÄn judarna. Adam och Eva fick ta med sig en gren av myrten nÀr de drevs ur paradiset. Vidare anvÀndes timjan i mÄnga former. Idag Àr timjan mest en kryddvÀxt, men inblandningen i den vanliga gula Àrtsoppan anses ocksÄ gynna tarmfunktionen, sÄ att mindre flatulens uppstÄr. En annan drog var asa foetida som framstÀlldes av den mjölkliknande saften av en vÀxt av slÀktet umbelliferae (numera apiaceae, hit hör t.ex. odört, persilja, morot, dill). Asa foetida finns fortfarande som naturmedicin och anvÀnds mot tarmbesvÀr.2 Under namnet dyvelstrÀck (= djÀvulens avföring) har det anvÀnts i Sverige in pÄ 1800-talet mot moderpassion (= hysteri). Andra örter som nÀmns Àr mÄnplanta, slÀkt med magnolia, och mÄnviol, en korsblommig vÀxt slÀkt med judaspenningen. Glasörten (salicornia herbaica) omnÀmns som kÀlla till pottaska vid förbrÀnning. Rimligtvis fÄr man Àven natriumkarbonat, eftersom den trivs i salthaltig mark. Den omnÀmns inte av Linné, medan dÀremot tandroten (cardamine bulbifera), hÀr kallad MarkazivÀxten, nÀmns av Linné som verksam mot tandvÀrk. Produkter frÄn olika trÀd, sÄsom nÄgon pinus-art (möjligen idegran), ceder, pil, fikon, pÀron och dadel nÀmns ocksÄ. Recepten kan t.ex. innehÄlla rivet pÀrontrÀ och riven mÄnplanta, som övergjuts med Kushumma-vin (ett speciellt vin frÄn orten Kushumma) och het cederolja till en salva. Ett annat recept pÄ en infusion till utvÀrtes bruk kan lÄta sÄ hÀr: Fördela sköldpaddsskal, hornad alkali, salt, cassia och knÄda samman med pulvriserad asa foetida.