”Folkhälsomyndigheten uttryckte från början som ett av argumen ten mot ansiktsmask, att folk inte skulle kunna handskas rätt med maskerna, och att det skulle bidra till att man glömde hålla avstånd. Det har aldrig presenterats någon vetenskap som har studerat om det verkligen är så”. Foto: Canstock, arkiv.
KONTROLLERAD STUDIE AV
MUNSKYDD MOT SPRIDNING AV COVID-19
Exempel på den evidensbaserade medicinens begränsning I november 2020 publicerades den s.k. DANMASK-19-studien,1 en kontrollerad undersökning av hur många som smittades av en utvald grupp människor som åtog sig att bära ansiktsmask enligt vissa anvisningar under en månads tid. En matchad jämförelsegrupp fick inte bära mask under samma period. Studiens huvudresultat var att någon säkerställd skyddseffekt att bära mask inte sågs, i den meningen att vedertagen statistisk säkerhet inte uppnåddes. Diskussionen rörde sig sedan om detta skulle tas som ”bevis” för att munskydd inte har någon effekt, eller om det i alla fall kunde hävdas att munskydd kunde ha viss effekt. Jag ska försöka diskutera vilka problem som finns med analysen av denna studie. 36
#1 2021
Studiens upplägg
Personer över 18 år som tillbringade mer än 3 timmar utanför hemmet bland människor rekryterades genom annonsering och på andra sätt mellan 3 och 24 april. Hälften lottades till att bära mask eller inte den 12 april, resten lottades den 24. Hela studieperioden gick från 3 april till 2 juni. Generella rekommendationer (socialt avstånd, handhygien o.s.v.) var ungefär som de svenska; noteras bör att restauranger och kaféer var stängda fram till 18 maj. De deltagare som lottades till att bära mask instruerades att alltid bära den utanför hemmet under en månads tid. Alla deltagare fick materiel till självprovtagning för antikroppsbestämning vid start och efter en månad, samt utrustning för svalg/näsprov efter en månad eller om misstänkta covid-symptom uppträdde. Rapportering skedde via app. Utfallsvariabel var fastställd SARS-CoV-2-infektion,
