En skål till sommaren och läsglädje

GILLETS BOKCIRKEL FIRADE våravslutning under knoppande äppelträd i Malmgård i maj. I nästan Tjechovsk anda, men i äppelträdgård, dukade bokcirkeln upp för det sista boksamtalet för vårsäsongen. Vi konstaterade att en bok blir en bra mycket större läsupplevelse när man diskuterar den med andra, och det ger nya infallsvinklar och insikter. Åsikter som går isär och som sporrar till diskussion.

Naturen var i fokus också i boken vi diskuterade,

’Där kräftorna sjunger’ , av Delia Owens. Inga kräftor kunde höras ta ton från Rutiån, men inspirerade av den vackra omgivningen i Kårböle kunde vi relatera till bokens tema om människans förhållande till naturen.

Nu håller KGB-bokcirkeln sommarpaus och önskar alla gillemedlemmar sköna lässtunder i bersån och på bryggan. Vi träffas igen 12.9 kl. 15. Följ Gillets hemsida eller Facebook, så får du info om nästa bok, kontaktpersonerna och platsen för träffen. Vi kanske ses under dignande äppelträd. Välkommen med i höst!

Barbro Käld

Äppelträdgården

VI HAR EN RIKTIG OAS i Kårböle att njuta av. Kårböle Gilles bokcirkel träffades där under äppelträden för sitt sista möte innan sommarpausen. Diskussionerna var intensiva och varma och kaffetermosen tömdes tillsammans med den bubblande drycken. Det var en perfekt plats att prata böcker. Himlens rymd bar allas åsikter upp till högre sfärer och romanen vi hade läst handlade just om människans relation till naturen. Hur naturen kan vara den räddande parten när relationerna i livet fallerar och livet faller samman. Vad bär oss då när det inte finns någon närstående mer att falla tillbaka på?

Vi kände en djup glädje över äppelträdgården, vilken gåva vi fått. Nu är den öppen hela sommaren och människorna har hittat den som sitt vardagsrum. Där finns par som njuter under trädens grenar, barn som springer av sitt hjärtas fulla lust, flickor och kvinnor med maskroskransar i håret, brudpar och studenter som fotograferar sig på sin stora dag. Människor fotograferar knopparna, äppel- och päronblommen, himlen, grönskan, maskrosorna. Bikuporna gömmer sig bland träden. Många har picknick med mat och dryck. Det är som en svunnen lycklig, harmonisk värld skulle ha uppenbarat sig.

Jag satt där en kväll med min man och lät stämningen bara sjunka in. Bilden av Nangijala från Bröderna Lejonhjärta kom till mig. Den vackra dalen med de blommande träden som välkomnar oss på andra sidan, stället "där det ännu är lägereldarnas och sagornas tid" . Fantasin är ett livselixir för människan och i dagens digitaliserade värld behöver vi berättelserna och sagorna för att våra själar skall må bra. Vi behöver också berättelserna för att läka våra trauman och inre sår. Vad är den kollektiva berättelsen vi skapar nu i pandemitider? Hur kan vi göra denna erfarenhet till något nyskapande?

Tidigare i vår besökte jag för första gången parken i Kasberget där körsbärsträden blommade. Japanerna firar Hanamifest, som betyder att titta på blommorna. Den lär vara Japans viktigaste fest. Vår mera vildvuxna äppelträdgård i Malmgård är mer charmig än Kasbergets park och vi får hoppas att den hålls som en lite gömd pärla i Helsingfors. Vi önskar inga stora