Jag och greken

Hej, jag heter Cathrine och jag avskyr förändringar. Jag leder företag och organisationer i förändringsprocesser, det är mitt yrke och jag är mycket bra på det. Det är jag för jag vet precis hur hemska de är att vara med om.

Om jag fått välja hade jag fortfarande varit ihop med första kärleken från högstadiet och bott kvar i småstaden som jag kommer från, kanske fått ett par barn och jobbat på en bank eller nåt där det är viktigt att skapa ordning, för sånt gillar jag.

Det som istället händer, är att mitt liv blir ett pärlband av oförutsägbara händelser som alla är en roman i sig och som i sin tur leder vidare till en ny, lika oförutsägbar och osannolik men i slutänden lärorik, historia.

SÅ JAG HAR gett upp och slutat försöka kontrollera det – livet. Istället har jag utvecklat min förmåga att möta förändrade förutsättningar och hitta det bästa i dem.

Jag har inga andra tävlingsinstinkter i kroppen, så det fick bli Livet och Tiden. Den med mest liv för tiden, vinner.

Såklart att jag som nybliven mamma bygger ett lösvirkeshus på Heden i Bollnäs. Såklart att precis när det är färdigt så kommer den stora ekonomiska världskrisen, och jag säljer det samma vecka som slutbesiktningen och med bara sjuttio tusen i förlust till en som utnyttjar situationen. Ni som lever här i början på 90-talet förstår perspektivet.

SÅKLART ATT JAG som nyskild mångbarnsmamma på Värmdö utanför Stockholm, tretton år senare, köper en byggnadsminnesförklarad högreståndsgård från 1763, i Bollnäs.

Och lika såklart, att när alla barn välbehållna vuxit upp och fyllt myndiga ytterligare sexton år senare, och vill att deras mamma också ska ha någon när de ger sig av åt olika håll och karriärer, att jag träffar en grek som visserligen drömmer om en framtid på samma grekiska ö som jag, men som också älskar naturen, snön och kylan här så till den grad att han vill komma hit och bo och allra helst under vintrarna. Jag menar, en grek –vad är oddsen?

Men nu är det ju mig vi pratar om. Och tanken är att jag ska leta efter ett jobb åt honom. Helst vill han arbeta med omvårdnad, men han pratar ju bara engelska så i september förra året är det enda som händer att mitt jobb blir klart och tar slut. Han är visserligen ingen jag var ihop med undet högstadiet, men han vill bo och jobba här, hemma i Bollnäs. #

RÅDSLAG

PÅ RENSHAMMAR

”Ta med eget fika så pratar vi om vart vi ska med vår lilla stad i framtiden – jag bjuder på husvisning efteråt.” Detta skriver Cathrine Palmcrantz på sin blogg. – Bollnäs ska ta fram en övergripande plan för hela kommunen och då hjälper jag till att ta fram input från civilsamhället, även fast jag inte är anställd, bara för att jag kan och har rätt hus för sånt, berättar Cathrine Palmcrantz och fortsätter:

– För att det ska bli ett så demokratiskt material som möjligt ska så många som möjligt ha nåtts av informationen och kunnat säga sitt.

Så den första mars hälsar Cathrine dig välkommen hem till henne på Renshammar.