KRÖNIKA
Under torsdagen fick jag vara med i ett panelsamtal på Hälsinglands museum där vi pratade om Bäckadräkten och könsidentitet. På fredagen körde vi samma koncept på Forsa folkhögskola.
Krönika: Pride Hudik
a, vart ska jag ens börja. Pride. Stolthet. Kärlek. Det här är en krönika om att vara sig själv, om sammanhang och tillhörighet. Och om kreativt skapande i en trygg miljö fylld av kärlek. Jag kanske ska börja med att säga: Hej, jag heter Eje och är ickebinär. Jag använder pronomen hen/den. Man kan välja ett, eller blanda upp det som man vill när man pratar om mig. Inför denna upplaga av Pride har jag haft en massa pirr i kroppen. Det är min andra parad sedan jag kom ut, och dessutom har jag fått äran att designa och sticka upp en kofta till Bäckadräkten. Den första ickebinära folkdräkten. FREDY SAMUEL LUNDH, eller Fredy Clue som är hens artistnamn, startade projektet och jag har varit så nyfiken på dräkten och på att sy en egen. Men som den stickare jag är så ville jag veta om det fanns någon kofta som jag kunde sätta igång med. Det fanns det inte – ville jag möjligen skapa en?! Tro på fabian att jag ville det! Så tillsammans med fokusgruppen så började vi spåna, och målet var att kunna visa upp den under Pride-veckan i Hudiksvall. Blev jag klar? Nja, inte riktigt. Den blev enärmad. Men den gick att ta på sig, den gick att visa upp! FÖRELÄSNINGAR, PANELSAMTAL
och workshops fick agera förfest för paraden. Jag fick för första gången möjlighet att berätta min ”coming out story” inför folk – någonting som har känts väldigt läskigt. Likaså denna krönika. Det är ju tyvärr inte alla som tycker att jag ska få finnas, eller som åtminstone vill tvinga in mig i ett fack där jag inte hör hemma. Just därför
är ju Pride fortfarande så viktigt, och just därför har det känts så oerhört skönt att få vara en del i skapandet av Bäckadräkten. Att vara med och skapa inkludering, bygga en gemenskap, visa stolthet. Stå upp för den jag är, och för mina fellow enbys* och transpersoner överlag. Visa upp det som är positivt – för allt det ”negativa” får man höra så mycket om ändå. Det är inte en dans på rosor att vara transperson, att inte platsa i de fack som samhället älskar så mycket. Det kommer med obehag både inifrån och utifrån. Det är oerhört svårt att få hjälp från vården och jag blir dagligen påmind om hur samhället ser på mig. Ni är många där ute som kallar mig för ”hon”. Jag vet att det allt som oftast inte är illa menat, att det kommer från en automatisk kodning som har med hur vi formas av vår uppväxt och samhället överlag att göra. Jag vet också att många av er inte har en aning om att jag är ickebinär och vilka pronomen jag använder. Men jag hoppas att ni som läser detta kan göra ert bästa för att inte anta en persons könsidentitet innan ni vet. Detta gäller även mig. Det kan vara obekvämt och ibland läskigt att fråga om någons pronomen, men om vi är fler som gör det så kommer det att kännas lättare och fler kommer att må bättre som resultat.
AVSLUTNINGSVIS VILL JAG återkomma till min fantastiska upplevelse av Pride-veckan. Att få omge sig av andra ickebinära och queers av alla dess slag. Allierade och öppna fina människor. Det var fantastiskt och det vill jag ha mer av. Låt oss fira Pride varje dag. Låt oss vara de vi är och älska de vi älskar. #
Eje Åhs – Text & foto
*Engelsk slang för non binary – vilket är det engelska orden för ickebinär.
42
Att gå i tåget var magiskt. Förutspått ”kraftigt regn” uteblev dessutom!
”Den passar!”
Att få se koftan på Fredy Samuel var en helt otrolig känsla. Att få se det vi har jobbat för falla på plats. En och annan tår fuktade mina ögon. FAKTA För er som inte vet vad ickebinär betyder eller vad trans innebär finns det massor av bra resurser på den stora vida webben. Här är några exempel: För dig som vill läsa
För dig som vill se och lyssna
Förutom alla glada människor i paraden så fick jag också dela den med min fina fina vän Tintin och mitt barn. Det är en ynnest att ha den stöttning jag har i dem – och många fler.