Issuu

n Nylan ds brigad - en del av Marine

Nr 2 Juni 2017 ĂĽrgĂĽng 77

Samarbete

Bild: Jean-SĂŠbastien Degni

Fanbäraren 6 10

Stridsövning 2

Stridsövning 2, en krävande övning som fokuserar på sammarbetet mellan trupperna

Barettmarschen

Barettmarschen den 2-4 maj, ett strapatsrikt dygn där individernas samarbete var avgörande

MTH 17 Lyydia

Försvarsministerbesök

Internationellt militärt samarbete, EU & Nato

28 4 5 22 23 25 26

Redaktionsråd Ordförande

Kommodor Kjell Törner

Medlemmar

2/17

Chefredaktör Thorbjörn Sirén Kommendör Jörgen Engroos Kommendör Johan Tillander Kommendör Tuomo Mero Kommendörkapten Andreas Jung Kommendörkapten Mikko Rundelin Kommendörkapten Timo Oksanen Saara Sjöblom Jägare Amos Airola Jägare Jean-Sébastien Degni

Marinens strids och taktiska övning som övade samarbete mellan alla vapenslag och myndigheter Finlands och Sveriges försvarsministrar diskuterade utvidgat samarbete under besöket på Nylands brigad

Finlands militära samarbete inom EU och tillsammans med Nato

Traditionskullen del 3, Bodan

Denna gång presenteras den mera undanskymda Bodan och dess samlingar Krönika och ledare Ledare Fältbiskopes besök Årsdagen Hänt i brigaden Beväringsblogg

30 34 37 37 38

Ansvarig utgivare

Kommendör Matti Linteri Brigaden och jag Veterandagen Intti tutuksi Gillets ordförande

Redaktionens adress

Ekonom

Fanbäraren Nylands brigad 10640 Dragsvik, Finland redaktion@fanbararen.fi Tfn 0299 339 102

Korrektur & översättning

Tryckeri:

Kommodor Kjell Törner

Chefredaktör

Thorbjörn Sirén, chefred@fanbararen.fi Per Sarén, Michaela Wiberg Saara Sjöblom

Redaktör

Jägare Amos Airola

Grafiker

Jägare Jean-Sébastien Degni

Fotograf

Jägare Jon Gellin

Ab Forsberg Rahkola Oy

Upplaga:

3500 exemplar, 4 nr/år & e-version

Fanbäraren • 3/2016 ISSN 0358-1268 Ekenäs Sparbank FI53417 00010 106603

Kommodor Kjell Törner och Kommodor, Västra Finlands sjöbevakningssektion Jukka Savolainen

Brigadkommendörens krönika Och så var det dags för en resumé för brigadens verksamhet efter försvarsmaktsreformen och min tid som kommendör. Jag instämmer fullständigt i temat för tidningen, att samarbete varit den drivande motorn för denna tid. I försvarsmaktsreformen tilldelades brigaden ansvaret för Skärgårdshavet och bland annat förvaltningen av dess kustfort. Verksamheten styrdes därför även i större utsträckning än tidigare till Skärgårdshavet. Detta medförde även att Västra Finlands sjöbevakningssektion blev vår viktigaste samarbetspartner. Under denna tid har vi vuxit ihop som en samsvetsad trupp som stöder varandra i alla lägen på alla nivåer från brigad till stridspar. Ett stort tack för detta samarbete tillfaller kommendören, kommodor Jukka Savolainen, som även blev mitt stridspar. Inom marinen kan vi idag skönja ett gediget samarbete mellan alla truppförband. Brigaden har varit en del av sjöförsvaret i snart 20 år, och det kan kon-

Fanbäraren • 2/2017

stateras ha blivit ett lyckligt äktenskap. Det frivilliga sjöförsvarsarbetet under kommodor ia. Henrik Nystens ledning har på ett mer effektivt sätt införlivats i brigadens verksamhet. Här kommer även gillenas insatser och stöd till verksamheten och utbildningen in i bilden i högre grad. Ett fortgående samarbete med armén ter sig naturligt, då största delen av våra trupper fungerar vid kusten och delvis delar på samma prestationsförmågor med landbaserade trupper. Vi inledde året 2015 med att fungera som Natos snabbinsatsstyrkors (NRF) reserv, och deltog i BALTOPS-övningen med starkast möjliga insats. Från brittiska HMS Ocean ledde brigaden med en liten stab, mestadels sammansatt av svensk-finska ATU förstärkt med brittisk, nederländsk och amerikansk personal, landstigningsövningar i Sverige och Polen. Nu kunde man konstatera att brigaden uppnått nya mål interoperativt. Som ett resultat av denna övning utvecklades följande BALTOPS-övning 2016 att innefatta en landstig ningsövning

på Hangö udd och svenska Utö. Samtidigt deltog brigaden redan i verksamheten inom det europeiska amfibieinitiativet, som mera koncentrerar sig på prestationsförmågor på längre sikt. Man kan konstatera att brigaden i dag är en integrerad del av den europeiska amfibiefamiljen, där vi går hand i hand med vårt svenska brödratruppförband Amfibieregemente 1. Jag vill ta tillfället i akt och tacka all personal som med sin arbetsinsats byggt upp brigaden till vad den är idag. Ett stort tack tillfaller även alla samarbetsinstanser och brigadens vänner för det dagliga stödet, varav Nylands Brigads Gilles verksamhet och stöd är av största betydelse. Oss väl och ingen illa. Kommodor Kjell Törner

Samarbete, mera än ett ord Att välja samarbete som tema, det är varken nytt eller vid första åtanke särskilt uppfinningsrikt. Men vid närmare tanke borde samarbete vara tema för varje nummer, tidningen är både en frukt av och ett bevis på samarbete. Det samma gäller all aktivitet inom försvarsmakten, marinen och brigaden, ända ner på patrullnivå. Trots det kan vi aldrig glömma behovet att dagligen utveckla och förstärka samarbetet på alla plan, både internt och externt. Det är fråga om vår fortlevnad. För tidningens del helt konkret. I detta nummer fokuserar vi på samarbetet igen en gång. Inte bara mellan länder, organisationer, förvaltningsgrenar och myndigheter utan även på det personliga planet. Vi beskriver det militära samarbetet på internationell nivå å ena sidan inom EU och med Nato, å andra sidan med Sverige. Det aktiva operativa samarbetet med andra

trup pförband och andra försvarsgrenar och även samarbete mellan underhållet och de utbildade trupperna belyses, liksom de enskilda soldaternas samarbete under den fysiskt och psykiskt krävande barettmarschen. Utgivningen av Fanbäraren är ett samarbete mellan brigaden och Nylands Brigads Gille rf, ett samarbete som pågått i tiotals år, men som sedan sommaren 2016 blivit mera konkret när Gillet trädde in som finansiär. I den ekonomiska situation som gäller är detta samarbete för brigaden en förutsättning och för Gillet en utmaning, men målet är det samma. Gillet vill å sin sida betona vikten av samarbete med övriga organisationer inom det frivilliga försvarsarbetet och med organisationer innanför portarna, medan brigaden med till buds stående medel möjliggör innehållsproduktionen. Det här numret är även det sista med brigadkommendör kommodor Kjell Törner som ans-

varig utgivare, i och med att han går vidare till andra uppgifter från augusti. Vill därför framföra ett varmt tack för den oerhör da samarbetsvilja och stöd han visat både Fanbäraren och mig personligen. Tack och lycka till i det nya uppdraget! Thorbjörn Sirén Chefredaktör

Fanbäraren har av Svenska Kulturfonden beviljats ett verksamhetsbidrag, för vilket vi härmed vill framföra vårt varma tack. Vår strävan är att belysa och stärka bilden av Nylands brigad i vårt samhälle, av den vardag som berör tiotusentals finländare i form av beväringar, anställda och deras anhöriga dagligen. I det arbetet kommer bidraget väl till pass. Ett stort tack i samarbetets tecken.

Chefredaktören på en nyinskaffad Fatbike, se på sidan 33

Fanbäraren • 2/2017

STRÖ

Utanför enheterna stod flera stycken fordon i rad och diverse lägerutrustning låg längs asfalten. Soldater sprang hit och dit, händerna fulla med material som skulle ordnas. En del hade redan fått på sig ansiktsmaskeringen, alla var rustade i full stridsutrustning. Spänningen låg i luften. Snart skulle de alla hoppa upp på terränglastbilarnas flak, och åka iväg till Syndalen för att tillbringa 10 dagar där i tuffa terrängförhållanden. Stridsövning 2 eller STRÖ2 skulle börja! Fanbärarens redaktion följde med Ekenäs kustbataljon på stridsövning 2 i Syndalen i en veckas tid.

Bild: Jon Gellin

Försvarsmakten är, när den är som bäst, som en orkester där flera vapenslag spelar tillsammans och resultatet blir en vacker symfoni. Den är som ett smort maskineri, där varje kugg spelar en viktig roll och bidrar till hel-

heten. På grundutbildningsperioden som behandlades i Fanbärarens föregående nummer, ligger fokus ännu på den enskilde krigarens kunskaper. STRÖ 2 ägde däremot rum strax före truppe-

riodens början, som lägger vikt på krigföring i en större helhet. Således blev kompaniernas samarbete, dvs. den större helheten, ett utbildningsmål för STRÖ2.

Bild: Jon Gellin Granatkastarkompaniet stöder spetstrupperna med indirekt eld I granatkastarkompaniet samar- olika granatkastarskjutningar, betar tre vapenslag synnerligen Gardesjägarregementet skictätt tillsammans: signalmännen kade eldledare med på övninbygger signalförbindelser som gen och Kustbrigaden bidrog eldledarna använder för att med några lätta kastargrupper förmedla koordinater åt granat- som Nylands brigad inte har så kastargrupperna. många av. Detta möjliggjorde bl.a. en enorm och mäktig eldUnder övningen låg en stor be- uppvisning under personalens toning på granatkastarverksam- anhörigas besöksdag. heten. Utbildningssamarbete hade utvidgats över brigadens Sverige bidrog till övningen ge– och till och med landets gräns- nom att skicka sju eldledare med er. Kadetter från Markstrids- och på övningen, som utbildade Sjökrigskolan auskulterade genom att övervaka och planera

beväringarna i användningen av en internationell eldledningsmetod. Metoden heter Call for Fire, och den användes för första gången inom marinen och hela försvarsmakten under övningen. Samtidigt fick svenskarna ta del av vårt sammanhang och se hur vi gör. Språkmurar och tävlan kan inte vara hinder då ett gemensamt nationellt och nordiskt försvar byggs upp!

Fanbäraren • 2/2017

Bild: Jean-Sébastien Degni Pionjärerna röjer väg för sina kamrater Pionjärkompaniet röjer, minerar och bygger, för att hindra fiendens rörlighet och gynna den egna sidans avancemang och krigföring. Under övningen såg vi pionjärkompaniets maskingrupp röja två eldställningar åt granatkastarkompaniets tunga kastare. Stora, djupa eldställningar krävs för att få två tunga kastare i skydd från fiendens indirekta eld. Pionjärkompaniets grävskopa var därför till stor hjälp. Granatkastarkompaniets aspiranter var på plats för att leda arbetet. – Det går nog lite snabbare än då vi gräver med våra spadar, skämtade en aspirant från granatkastarkompaniet medan grävskopan grävde. Kunskapen att köra grävskopa är ett gott exempel på civilt kunnande som utnyttjas av försvarsmakten. Vidare byggde och befäste pionjärkompaniet eldställningar åt militärpolisernas passerkontroll vid Syndalens lägerområde.

Fanbäraren • 2/2017

Underhållsdagen återställer soldaternas funktionsförmåga På grund av mycket nattvaktande och fysiskt tunga dagar blir soldaternas funktionsförmåga nedsatt. Under ett långt läger som STRÖ2 behövs därför en underhållsdag med fokus på hygien och vila. Beväringarna fick bland annat bada bastu och köpa vad de ville från soldathemsbilen för att höja på den trötta stämningen. Jägare Österman från pionjärkompaniets maskingrupp, som satt med en klunga beväringar 20 meter från soldathemsbilen, menar att det bästa med lägret var gruppen han är placerad i. – De är så bra typer att det inte är någon skillnad vad vi håller på

med. Till exempel när vi var på vapenslagsmarschen sporrade vi varandra så att alla orkade, säger Österman. – Vi är glada tillsammans och går sönder tillsammans, sammanfattar han. Vidare anser Österman att det avgörande för en god gruppanda är, att man inte gnäller på varandra utan delar upp uppgifterna och är hjälpsamma. – När alla gör någonting, går allting mycket snabbare, säger han. Österman var inte orolig över de återstående dagarna av lägret. Vädret var fint (i alla fall just då), gruppandan fungerade och de hade redan klarat över hälften av lägret. Bild: Jean Sébastien Degni

Stabs- och signalkompaniet – ett kompani med flera viktiga uppgifter Ett polisväsende, proviantering och signalförbindelser – hur skulle en större trupp klara sig utan dem? När signalmännen skulle bygga en kommandoplats på Syndalens lägerområde, genomsökte militärpoliserna först området och började sedan övervaka det med en passerkon-

troll som pionjärerna hjälpte till att bygga. Alla fordon stoppades och lösenord begärdes av dem. Signalmännen hade under tiden fullt upp med att resa kommandoplatsen och upprätthålla stamnätverket som de ansvarar för. Signalförbindelser måste byggas till alla kompanier så att kommunikationen fungerar, därför finns signalmän också stationerade i varje kompani. Så att inte alla säckar ihop av törst och svält under övningen

finns underhållet – försvarsmaktens ryggrad. Kompletteringsgrupperna i underhållet ansvarar för att vatten, livsmedel, bränsle och ammunition når fram dit det finns behov av dem. Detta koordineras tillsammans med chaufförer och fyrhjulingsförare från andra kompanier. När provianten anländer, tillreder kompaniernas egna kockar den. Ofta vaknar de redan på morgonnatten för att börja tillreda morgonmålet så det hinner bli klart i tid.

Bild: Amos Airola Kommendörsbyte för Ekenäs kustbataljon Lägrets sista morgon stod Ekenäs kustbataljon uppställda en sista gång inför sin chef. Lägrets sista dag blev också sista dagen i Nylands brigad för kommendör Tuomo Mero, hela stridsövningens ledare och kommendören för Ekenäs kustbataljon. Han skulle åka iväg på nya uppdrag och det blev dags att säga adjö. Mero höll ett tal inför sina trupper och överlät sedan kommendörskapet till kom-

mendörkapten Eki Lamminmäki, som tackade honom för en god tid tillsammans. Lamminmäki ska sköta kommendörsuppgiften under maj månad och uppgiften går sedan vidare till kommendör Matti Linteri i början av juni. Under tillställningen utdelades duglighetspermissioner för beväringar som utmärkt sig under övningen. Efter tillställningen hölls en kaffebjudning i Syndalens soldathem. Kommendör Mero uttryckte i sitt tal sin djupa tacksamhet för samarbetet

med personalen, och lyfte fram betydelsen av stödet som be väringscheferna behöver av dem. Mero talade ytterli gare om vikten av att visa den enskilda beväringen uppskattning, och om hur denne är en viktig del av det stora försvarsmaskineriet. Redaktör Jägare Amos Airola

Kolla videokollage!

Fanbäraren • 2/2017

Bild: Thorbjörn Sirén

Barettmarschen tillsammans mot målet

Tisdagen den 2 och 3 maj var det kontingent I/17:s tur att gå den ökända barettmarschen, en 70-80 km lång orientering med olika uppgifter under vägen som tar ett drygt dygn att genomföra. De som var inställda på att marschera ända till slut blev tvungna att fira valborg med lite lugnare tag än vanligt. Marschen fick alltså en ytterligare dimension som ett prov på självbehärskning denna gång. Ifall man var trött och bakfull, hade man redan förlorat den innan man hunnit ta sina första steg. Klockan 10 på förmiddagen begav sig vår grupp på sex personer iväg från brigaden mot vår första punkt vid Baggby skjutbana. Fast jag endast hade försökt packa med mig väsentliga saker till marschen, var min ryggsäck ändå så proppfull att den nästan svämmade över. De första kilometrarna tvivlade jag allra mest på min förmåga att avklara marschen. Ryggsäcken och stridsutrustningen kändes fruktansvärt tunga och vi hade ännu en kolossalt lång väg kvar att gå. Vid Baggby skjutbana blev det dags att skjuta ballonger med stormgeväret, precis som vi hade förväntat oss. Till vår olycka blev vi tvungna att skjuta från stående skjutställning på 50 meters avstånd, något som vi alla var oerfarna i. Vi lyckades

Fanbäraren • 2/2017

bara avvärja en av fyra ballonger och fick därför gå tre straffrundor. När vi marscherat förbi Ekenäs försökte vi gå till vår nästa punkt utan stigar, rakt genom terrängen fågelvägen. Det kom att bli hela marschens tyngsta sträcka för oss. Vi pulsade genom träsk, klev uppför branta berg och dalade ner igen. Vi framskred genom tät skog, hoppade över kärr och hukade oss under träd som fallit. Etappen tog en löjligt lång tid att gå och alla andra grupperna passerade oss. Det att vi blev sist var psykiskt tungt för oss. Vi kände oss som den sämsta och minst kvalificerade gruppen. Vattenöverskridningspunkten, som vi snart nådde, var svalkande och uppiggande. Hela vår

grupp lyckades hålla sina saker torra medan vi vadade genom det kalla vattnet som gick upp till midjan. Evakueringen som snart följde därpå var däremot inte alls lika skön. Kroppen började redan vara trött, och plötsligt fick man lov att bära på en “skadad” person utöver sin egen stridsutrustning. Efter att vi burit honom, krampade mina muskler grymt av utmattning. Min stridsutrustning kändes däremot lätt som fjädrar, och dess vikt kom inte att störa mig under resten av marschen mera. Vid matpunkten träffade vi några grupper som vi passerade. Vi hade inte sett andra marschdeltagare före det på flera timmar. Mörkret började

får en visshet av att man klarar av mera än man trott. Att ha genomfört brigadens ultimata prov känns bra. Jag vill speciellt tacka beväringscheferna som var punkt hållare under marschen. De gav oss goda råd för att vi skulle orka, och hejade på oss under hela marschens gång. Den föregående beväringsredaktören hoppades i Fanbärarens nummer 4/16 att det skulle bli en tradition för Fanbärarens redaktion att gå barettmarschen ända till slut. Den traditionen har jag och grafiker Jean-Sébastien Degni fört vidare. Bild: Thorbjörn Sirén

skymma men det gjorde ingenting. När vi slapp stressen av att vara sist, fann vi tid för att diskutera och lära känna varandra bättre. Vårt goda humör sporrade oss att gå längre sträckor utan pauser, och snart hade vi passerat några grupper till. Mörkret kom, men det innebar bara svalare luft och mindre svett. Enda sträckan som kändes lite kuslig var den vi gick med skyddsmaskerna på. Vi kunde inte kommunicera muntligt med varandra, och jag såg knappt någonting i den dunkla natten utan mina glasögon. Lite före klockan 5 på morgonen kom vi fram till sovpunkten. Även om vi sov under bar himmel i en sovsäck var det den skönaste och mysigaste sömnen jag sovit på länge.

Kolla video!

Väckningen var klockan 6. Den dryga timmens sömn gav min kropp ny styrka, morgonens gryning förde med sig ljus, och vetskapen om att vi redan gått långt över hälften av marschen höjde på humöret. Vi marscherade genom Ekenäs, mot brigaden. Vår sista punkt låg några kilometer österut från brigaden och det kändes tungt att gå förbi vårt “hem” utan att stanna där. Men till slut fick vi återvända dit och vila. Först efter marschen märkte jag hur trasiga mina fötter var. Jag hade enorma blåsor, huden hade rivits sönder på stora områden och det värkte att gå. Under marschen hade jag varit så bestämd att nå målet, så jag inte hade märkt alla skador jag fått. Dagen efter marschen kunde man se halva brigaden långsamt halta omkring på brigadområdet; jag var inte den enda som belastat mina fötter. Varför går man barettmarschen som bara är ett onödigt lidande? kan någon undra. Jag medger att marschen var jobbig och tung, men den höjer ens självförtroende efteråt, och man

Redaktör Jägare Amos Airola All militär verksamhet präglas av samarbete, men få övningar lär beväringarna behovet av samarbete på det personliga planet, på samma sätt som barettmarschen. Det är en utmaning av både fysisk och psykisk natur som pressar den enskilda krigaren till det yttersta. Den kräver förutom god kondition och vilja, rätt attityd, kämpaglöd och förmåga att tänka ”Vi” istället för ”Jag”. Under de år jag haft nöjet att vara med ute på barettmarschen med de förhoppningsfulla ungdomarna, har jag varje gång blivit överraskad över hur snabbt gruppernas medlemmar svetsas samman när utmaningarna ökar, tröttheten slår till och när tron på den egna förmågan sviktar. I grupper där vi-andan är stark klarar även fysiskt svagare individer, mot alla odds, de tunga avsnitten. Nyckelordet är samarbete, eller bredare formulerat i brigadens valspråk: Militärt kunnande, sammanhållning, framåtanda. Thorbjörn Sirén Fanbäraren • 2/2017

Bild: Jean-Sébastien Degni Fanbäraren • 2/2017

MTH Marinens sjöstridsövning

En samarbetsövning MTH17 Lyydia (Mertitai s teluharjoitus – Sjöstridsöv ning) är Marinens stridstekniska och taktiska övning för fartyg- och kuststrupper. Nylands brigad genomförde sin del av övningen på Hangö udd och de omgivande kustoch havsområdena den 22 maj till den 31 maj. Den var samtidigt en slutövning för konting ent 216 och för den delen av kontingent 117 som skulle hemförlovas, samt en förberedelse för höstens storövning Uusimaa17 för dem som tjänstgör längre än 165 dygn i kontingent 117. I övningen deltog även en stor mängd reservister. Övningens ändamål var att öva truppernas grundstridsmetoder och samarbete. Fokus låg på prestationsförmågan hos trupperna och den enskilda krigaren samt på ledning ens ledningsberedskap, samtidigt som man gavs tillfälle att öva övrigt myndighetssamarbete. Finland försvaras i alla lägen och på alla nivåer. Till havs, i luften och i terrängen, men även i cybermiljö. MTH17-övningens huvudfokus låg på sjöstrid, men

under övningen övades och förverkligades försvaret som ett utvidgat samarbete, inte bara mellan olika truppförband och vapenslag utan även med övriga myndigheter och även i cybermiljö. Marinen deltog med styrkor från alla sina enheter, dvs. förutom Nylands brigad även Sjökrigsskolan, Kustbrigaden och Kustflottan. Även styrkor från armén och flygvapnet var också representerade. Nylands brigad var ansvarig för en viktig del av övningen som skedde på Hangö udd. Samarbete i fokus Under övningen utövades myn dighetssamarbete med många olika myndigheter och på många olika nivåer. Det gavs nu möjlighet att öva de nya ledningssystemen i praktiken, vilket visade sig vara både nyttigt och givande. En övning som denna ställer oerhört stora krav på ledningen och logistiken. I övningen deltog flera tusen personer och en omfattande eldanvändning kräver noggrann situationsbild i realtid. Här var noggrann planering och välfungerande ledningssystem av största betydelse. Övningen utsträckte sig över stora delar av Finska viken och

berörde de olika aktörerna på många olika plan. Safety first Säkerheten för den övriga sjötrafiken var av högsta prioritet. Marinstaben, staber och alla fartyg följde i realtid med den övriga livliga sjötrafiken på hela havsområdet, på basen av de internationella för flera olika länders och myndigheter havssituationsbilder och man följde med och rapporterade om övningen och aktuella faroområden på alla sjöfartskanaler. Utöver det gällde det att komma ihåg, att trots det var en mi litärövning så skedde den i fredstid och det gällde att följa både sjörätten och de internationella sjövägsreglerna. Som övningsledare fungerade marinens beredskapschef, kommodor Tuomas Tiilikainen. Han höll i trådarna för det massiva försvarsövningsarrangemanget. Infanterister och kusttrupper Efter en fyra timmar lång kamp i solens gassande hetta låg striden i lä mellan trupperna från 2. Kustjägarkompaniet i Nylands brigad och krigarna från Stadsjägarkompaniet i Sandhamn. Trupperna började bli trötta och Fanbäraren • 2/2017

ning. Hämeenmaa-klassens minfartyg, Rauma- och Hamina-klassens robotbåtar, Katanpää-klassens minjaktfartyg, samt brigadens Jehu- och Jurmo-klassens landstigningsbåtar var deltog alla i övningen.

Bild: Jon Gellin Beväringar från Gardesjägarregementet

de var tvungna att spara på sin ammunition. Efter en lång tyst väntan lossades plötsligt ett skott och en kraftig eldöppning följde därpå. Rivalerna låg igen ca 300 meter från varann och öppnade eld på var sin sida. Gardesjägarregementet fick under övningen praktisk erfarenhet av samarbete med marinen och marinens trupper fick öva samarbete med infanteritrupper, och det passade båda parterna perfekt. Syndalen er bjöd dessutom jägarregementet en god miljö att slipa sin strids teknik i skogsterräng, för även om stadsjägare specialiserar sig på krigsföring i stadsmiljö, behöver de också behärska strid i andra miljöer. Även signalisterna i både Nylands brigad och Gardesjägarregementet samarbetade under övningen och Nylands brigads Pionjärkompani stödde till exempel Stadsjägarkompaniets strid med mineringar och granatkastarkompaniet med indirekt eld. Det var alltså inte endast rivalitet, utan också vänskap

Fanbäraren • 2/2017

som formades under övningen mellan de två truppförbanden. Gardesjägarregementet bidrog också till övningens mångfald med några obemannade luftfarkoster, det vill säga moderna fjärrstyrda drönare, som användes för spaning. Under sjöstridsövningen övades avvärjning av inkommande attacker från havet, vilket låg framförallt på Kustbrigadens ansvars område. Trupperna övervakade och spanade samt upprätthöll luftvärn och robotanfallsförmågan mot havet. Kustbatteriet stödde sina allierade mineringsfartyg med indirekt eld medan de minerade haven. De genomförde även havsskjutningar under övningen. Flottan använder eld under och ovanför ytan Kustflottan använde så gott som alla vapen i sin arsenal under övningen. En hel del varierande fartyg deltog för att öva eldanvändning med olika vapensystem. Fartygen utförde ubåtsbekämpning, robotanfall, luftvärn, minering och minröj

MTH 17 även en repövning Lyydia blev som en stor repövning för Nylands brigads del, eftersom största delen av brigadens trupper bestod av reservister. Detta tillät brigadens personal att öva sina krigstida uppgifter genom att fungera i olika ledarskapsroller för reservens kompanier, istället för att bara utbilda beväringar. Det var även reservofficerare som svarade för mycket av de praktiska arrangemangen, framförallt för utrustningen för de inkallade reservisterna. Andan både hos reservisternas förtrupp och de reservister som anlände senare var på topp från början. De var spända på den kommande övningen som på många sätt avvek från vad de varit med om tidigare, och det breda upplägget samt de många inblandade parterna gjorde övningen realistisk. Reservisternas grundkunskaper faller i glömska med tiden, så de måste repeteras. Reservister började sin andra dag på lägret med vapenutbildning med luftvärns-, PKM- och granatkastare och maskingevär. Samtidigt skyddade en del av trupperna kompaniets verksamhet genom att avspärra områdets tillgänglighet för fordon med en passerkontroll. Senare under da-

gen övade de stridsteknik och förberedde sig för fiendekontakt. Reservisterna deltog i övningen i två kompanier samt i staben. Dessutom hade brigaden tillgång till reservistmålgrupper som agerade mot samtliga brigadens trupper. Ett land - flera myndigheter En intressant aspekt av Lyydia var det täta myndighetssamarbetet som utövades mellan försvarsmakten och gränsbe vakningsväsendet, det är ett samarbete som hör till dagens melodi. Genom att stöda varandra och genom samarbete av det slag som man nu övade bildar man en starkare helhet, vilket gynnar alla parter. Gränsbevakarpersonal utbil dade kustjägarbeväringar under övningen. Genom att förmedla gränsbevakningsspecialkunskaper åt kustjägarna, kan de vid behov stöda Gränsbevakningsväsendet i krigstida uppgifter. Men också mycket annat stöd behövs. Det kan även uppstå ett behov av en marin insats i olika räddnings operationer på havet, eller vid förstärkandet av landets gränser ifall det politiska läget skulle

Bild: Jean-Sébastien Degni

Bild: Jean-Sébastien Degni förändras. Det är Gränsbevakningsväsendet som förverkligar de polisiära uppgifterna ute till havs och nu utvidgades således det samarbete som försvarsmakten redan tidigare haft med polismyndigheterna. Ett av de mest konkreta exemplen av de två instansernas samarbete är specialgränsjägarkompaniet i Södra Karelen, där försvarsmakten producerar gränsbevakare till reserven, vilket Nylands brigad nu även gör för första gången. Gränsbevakarna utbildade 1.Kustjägarkompaniet bland annat i framryckning, genomsökning av ett område och patrullering. Dagen därpå fick kustjägarna genast sätta sina nya kunskaper på prov genom att utföra en genomsökning av Hästö Busö. Övningen var fysiskt krävande för beväringarna som

tog tillfället i akt och passade på att sova under de båtresor som inte företogs under läge. Beväringscheferna var mycket nöjda med övningen. Den gav dem möjlighet att öva ledarskap i praktiken, att testa sina egna kunskaper och att se effekterna av den aktivitet som de upplevde som mycket lärorik, bland annat Kasi-systemet gav övningen mycket stor realism. Slutbetyget för alla parter blev med beröm godkänt. Under övningen praktiserades samarbete på många olika nya sätt, med nya parter och med ny teknik. Det skapade en god grund inför Uusimaa-övningen senare i år, då man skall praktisera de lärdomar man nu fick. Jägare Amos Airola & Thorbjörn Sirén

Fanbäraren • 2/2017

Hultqvist och Niinistö besökte Nylands brigad De nordiska försvarministrarna möttes den 3-4 maj i Åbo, inom ramen för det nordiska försvarssamarbetet Nordefco. I anslutning till mötet gjorde Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist, tillsammans med Finlands försvarsminister Jussi Niinistö, ett besök till Nylands brigad den 4 maj för att be kanta sig med verksamheten vid brigaden samt diskutera det finsk-svenska försvarssamarbetet. Det finsk-svenska försvarssamarbetet har långa anor. Det har sedan 1960-talet arrangerats regelbundna möten mellan de militära cheferna i Norden, som den första tiden långt handlade om mer informella möten och

Fanbäraren • 2/2017

erfarenhetsutbyte. På 1990-talet intensifierades det finsk-svenska försvarssamarbetet, på både politisk och militär nivå. I början handlade samarbetet främst om gemensamma övningar och sjöövervakning. Kring sekelskiftet fördjupades samarbetet och år 2001 deltog Nylands brigad tillsammans med svenska Amfibieregemente 1 i övningen SweFin 01. Nylands brigad är en naturlig länk i försvarssamarbetet i och med att brigaden är det enda svenskspråkiga truppförbandet i Finland. Under besöket till Nylands brigad bekantade sig Hultqvist med verksamheten vid brigaden och åkte bland annat Jehu-båt. Bri-

gandens informatör Hanna Eliasson fick en kort pratstund med ministrarna. Framtiden för Finlands och Sveriges försvarssamarbete Målet för båda länderna är att utveckla förutsättningarna att kunna samverka vid kris och minska spänningarna i Östersjöområdet. Sedan ett par år tillbaka finns även ett operativt samarbete bortom fredstida förhållanden mellan våra länder. Hultqvist menade att länderna tillsammans ska förstärka försvarssamarbetet genom gemensam luftövervakning och utveckla det materiella samarbetet. Informationsutbytet spelar också en central roll och det är viktigt att föra diskussio

Bild: Jean-Sébastien Degni

Försvarsministrarna Hultqvist och Niinistö avslutade besöket med middag på officersmässen ner kring utvecklingen i närområdet, bland annat Rysslands aktivitet och beteende. En gemensam marin strids trupp Ett delområde i försvarssamarbetet, vars målsättning är att bilda en gemensam marinavdelning, började utvecklas år 2001. Den första övningen enligt det nya konceptet gick av stapeln 2014 och går under namnet Swedish-Finnish Naval Task Group. Det är tänkt att truppen ska ha full operativ förmåga år 2023. Truppen ska kunna användas för marina operationer på Östersjön och ska ha den kompetens som behövs för kustnära operationer. Under besöket vid Nylands brigad fick ministrarna en genomgång av förmågan när det gäller de kustnära operationerna. Hultqvist betonade att de i Sverige är väldigt glada för att vi har en gemensam kapacitet och att det finns ett utbyte mellan

Sveriges amfibieregemente och Nylands brigad. Det är ett långvarigt samarbete som det finns all anledning att vara stolt över.

Cyberarenans betydelse ökar hela tiden Cyberkrigföring är allt mer aktuell och det t raditionella försvaret bör i dagens läge också omfatta cybervärlden. Myndigheter och företag utsätts dagligen för många cyberattacker. Cyberarenan är internationell och därmed är det internationella samarbetet a och o. Hultqvist förde fram att han ser det som mycket viktigt att länder-

na hela tiden aktivt utvecklar sitt cyberförsvar. I Sverige har man utarbetat ett särskilt system att försvara sig mot cyberattacker, bland annat genom ett parlamentariskt beslut om hur en aktiv cyberförsvarsförmåga ska utvecklas och upprätthållas. Niinistö betonade att Fin land utvecklar cyberförsvarssamarbetet tillsammans med fler EU-länder, inte enbart med Sverige. Han ser cyberförsvarssamarbetet som ett delområde, där EU:s roll är mycket central. Som exempel kan nämnas att Tyskland har utökat sina cybertrupper med tusentals soldater. Informationsutbytet EU-länderna emellan har därmed en avgörande roll och där ska Finland medverka.

Hanna Eliasson

Fanbäraren • 2/2017

Finlands militära Natosamarbete Finlands samarbete med Nato har varit långsiktigt och konkret och har gagnat bägge parterna i mer än två decennier. Under de senaste åren har tyngdpunkten för Natos verksamhet övergått från krishantering tillbaka till medlemsländernas förmåga att försvara sitt eget territo rium. Samtidigt har den förändrade tyngdpunkten ökat möj ligheterna till samarbete som stöder utvecklingen av Finlands egen försvarsför- måga. Det primära syftet med Finlands samarbete med Nato är att utveckla Finlands nationella för svar och prestationsförmågor med tanke på försvaret av vårt eget territorium. Genom detta samarbete utvecklar vi å andra sidan vår interoperabilitet och kompatibilitet med de närmaste partnerskapsländerna. Samarbetet sker i enlighet med regeringsprogrammet, statsrådets redogörelser samt det utrikesoch säkerhetspolitiska ministerrådets styrning. Det fördjupade partnerskap (Enhanced Opportunities Part nership, EOP) som Finland erbjöds i samband med Natos toppmöte i Wales 2014 har effektiverat partnerskapet på flera sätt. Det fördjupade partnerskapet möjliggör en allt bättre dialog, ger förhandsinformation om program som stöder samarbetet, förhandsgodkännande som operationspartner i krishanteringsoperationer, deltagande i ett tidigt skede i plane

Fanbäraren • 2/2017

Bild: C-M Wasenius Bild från EU:s utbildningsmission i Somalien Från vänster: Finlands militärrepresentant k-amir Juha Vauhkonen, Utbildningsmissionens kommendör brgen Maurizio Morena, Chefen för EU:s militära stab genrl Esa Pulkkinen samt chefen för Planerings och Verkställighetssektorn öv Ramon Ribas de Reyna.

ringen av Natos operations-, utbildnings- och övningsverksamhet samt deltagande även i mera krävande övningar. I praktiken betyder det här att vi som EOP-partner har klarat av att bygga upp ett mera omfattande, skräddarsytt, målinriktat och kostnadseffektivt militärt samarbete på lång sikt. Trots alla förmåner är alla parter synnerligen medvetna om skillnaden mellan en medlem och en partner. Tyngdpunktsområden i Finlands samarbete med Nato är deltagande i Natos övningsverksamhet, informationsutbyte om det aktuella läget i säkerhetsmiljön samt utveckling av partnerska pen. Övningssamarbetet gör det möjligt att få Natos bästa praxis som stöd för Finlands försvar, bland annat för att kunna förbättra den nationella beredskapen, utveckla truppernas prestationsförmåga och för

att kunna förverkliga sjö- och luftförsvarssamarbetet. Genom EOP-partnerskapet har Finland även öppnat vissa av sina nationella övningar för utländska partner. Ur Finlands synvinkel är det till nytta och fördel att detta blivit möjligt. Vi kan alltid sätta in flera av våra egna trupper i övningen än vad man kan i en utländsk övning, och å andra sidan betalar en trupp som kommer till Finland sina egna kostnader. Förutom detta är nyttan den att vi övar i egna terrängförhållanden och enligt ett scenario som Finland fastställt. I en tid som präglas av terrordåd och hybridhot har informationsutbytet blivit en allt vikti gare del av samarbetet. Finland, Sverige och Nato delar en gemensam säkerhetsmiljö och har många gemensamma utma ningar. Av denna orsak ligger det i allas intresse att utväxla information och öka sam-

förståndet kring utvecklingen i säkerhetssituationen och dess verkningar. Finland deltar som ett pilotland i utvecklingen av Natos militära partnerskapssamarbete. I d etta pilotprojekt, Individually Tailored Roadmap (ITR), planeras målsättningarna för Finlands samarbete som konkret verksamhet inom olika samarbetsområden. Partnerskapsmålsättningarna för Natosamarbetet fastställs vartannat år, tidsspannet för planerna inom olika områden är 3-5 år och de noggranna samarbetsplaner som stöder genomförandet uppdateras årligen. Allt detta möjliggör och främjar förutseende beslutsfattande, planering av verksamheten på Finlands villkor samt förverkligande av samarbetet. Det

väsentliga i allt detta är att Finlands Natosamarbete verkställs som en fast del av planeringen, uppbyggandet, upprätthållandet och användningen av den nationella förmågan. På så sätt säkerställs att det militära Natosamarbetet direkt främjar stärkandet av den nationella försvarsförmågan. Ett samarbetsforum för Finland i Natos strukturer som är värt att nämna är PIAG-samarbetet (Partner Interoperability Advocacy Group). Syftet med denna grupp är att det kollegium som bildas av länder med fördjupat partnerskap kan producera och erbjuda tankar, idéer om hur partnerskapen kan föras vidare och som en parallellprocess producera olika sätt att se på Natos olika planeringsprocesser. I arbetet inom PIAG deltar förutom

vårt land även Australien, Irland, Österrike, Sverige, Schweiz och Nya Zeeland. Finland har bedrivit militärt samarbete med Nato alltsedan 1994. Fördjupat medlemskap, som beviljades oss tillsammans med Sverige, Australien, Georgien och Jordanien har gett oss helt andra möjligheter än under tidigare år att, genom och med hjälp av samarbetet, utveckla vårt nationella försvar. Finlands och Sveriges trovärdiga nationella försvarsförmåga och inbördes samarbete ökar stabiliteten inom Östersjöområdet, vilket ger tilläggsvärde även Natosamarbetet. Finland ses som ett modelland, som har sett till att utveckla det territoriella försvaret och den övergripande säkerheten, och som därige nom har berett sig på att svara mot hybridhot och olika typer av krissituationer. Dessa faktorer har bidragit till att Finland idag är en synnerligen uppskattad partner. Man lyssnar på oss och man är intresserade av våra åsikter. Vi är inte längre en part som enbart gagnas av samarbetet utan vi har också mycket att ge. Konteramiral Juha Vauhkonen

Bild: Kuvapankki

Finländska fredsbevarare i Afghanistan

Militär representant vid Finlands permanenta representation vid EU samt representant vid Natos beskickning i Bryssel. Tidigare brigadkommendör vid Nylands brigad

Europeiska Unionens militära samarbete Genom EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP) fastställs ramen för EU:s politiska och militära strukturer och för militära och civila uppdrag och insatser utanför unionen. Det avgörande ordet är utanför. Det är helt klart att NATO har

ansvaret för det militära försvaret av de Europeiska länder som är medlemmar i försvarsalliansen. Ifall ett EU-land utanför Nato behöver militär hjälp, så sker det bilateralt med andra EU-länder genom att hänvisa till artikel 42.7 i Lissabonfördraget.

Det mest synliga militära arbetet inom EU är de militära insatserna utanför EU:s gränser. Strävan med insatserna är att motverka hot mot EU:s säkerhet som t.ex. okontrollerad migration och hot mot sjöfarten. Det underliggande målet med EU:s insatser är återställandet av sönderFanbäraren • 2/2017

180 EU-soldater. Under sommaren kommer det att grundas en militär ledningsnivå som tar ledningsansvaret för EU:s utbildningsinsatser. Som första steg kommer den nya ledningsnivån att vara en del av EU:s militära stab.

Bild: Johanna Kaprio Finlands militära EU och NATO representations personal. Konteramiral sjätte från vänster, kommendör Carl-Magnus Wasenius andra från höger.

fallna nationers säkerhet och funktionsduglighet och således minska risken för internationell brottslighet och terrorism i Europa. Insatserna utanför EU:s gränser konkretiserar begreppet ”European Defence” så som det idag förstås i EU. De verkställande insatserna har i sitt mandat rätt att använda våld i utförandet av uppgifterna. EUFOR som verkställer operation Althea i Bosnien och Hercegovina (BiH) har som främsta uppgift att garantera säkerheten i landet. BiH:s egna säkerhetsstyrkor, som t.ex. polis och försvarsmakt har blivit bättre, men klarar ännu inte av eventuella större oroligheter. Främst beror detta på oförmåga (och ovillighet) till samarbete inom och mellan de olika styrkorna. Allt mer har operationen gått in för att stöda och utveckla BiH:s egna militära förmågor. EUNAVFOR MED verkställer operation Sophia på internationellt vatten utanför Libyens kust. Den primära uppgiften är att hindra vapen- och människosmuggling inom och från Lib-

Fanbäraren • 2/2017

yens nationella vatten. Stödande uppgifter är att motverka vapensmuggling till Libyen och att utbilda Libyens kustbevakning. Operation Atalanta verkställs av EUNAVFOR Somalia utanför Somaliens kust. Den främsta uppgiften är att säkerställa World Food Program (WFP)-organisationens biståndstransporter. Motverkan av sjöpiratism var framgångsrik i över fyra år utan piratism, men sedan mars detta år har redan fem tydliga incidenter registrerats, dock inte mot WFP:s transporter. EU:s militära utbildningsinsatsers (EU Training Mission, EUTM) mål är att tillsammans med övriga (FN, EU och nationella) trupper bygga upp det sönderfallna landets militära förmåga. I alla tre pågående insatser utbildas, lärs och stöds hela försvarsfunktionen från försvarsministerium till enskild soldat. EUTM Mali är störst med 550 EU-soldater, EUTM Somalia har knappa 200 EU-soldater och EUTM CAR i Centralafrikanska republiken har nästan

De militära insatserna är endast en del av EU:s helhetsinsatser i krisdrabbade områden. EU:s klara tyngdpunkt har legat på utvecklingsstöd och biståndsarbete, men under det senaste året har man allmänt godkänt att utan säkerhet finns det inte möjlighet till utveckling. EU har de rätta förutsättningarna för att kunna genomföra helhetsinsat ser bestående av militära insat ser, civila insatser (polis, gränsbevakning och rättsväsendet) samt utvecklingsinsatser (handel, industri, jordbruk mm.). Den tidigare nämnda nya ledningsnivån kommer att få som uppgift att koordinera militära och civila insatser tillsammans med EU:s civila krishanteringsledning. Den kanske mest omtalade militära förmågan är EU:s stridsgrupper (EU Battlegroup, EUBG). I över tio år har EU:s medlemsländer ställt ut två stridsgrupper per halvår till EU:s förfogande i fall behov av snabb insats finns. EUBG:s har dock aldrig ryckt ut för insats. EU:s medlemsläder har inte valt att tillsammans ta det politiska beslutet, och denna vår har mycket arbete gjorts för att hitta och minska de hinder som inverkar på EUBG:s användbarhet. Genom ändring i finansiering, utökning av trupper i snabbreaktionsregistret och

förhandsplanering av de trupper som skall avlösa en EUBG efter 3 – 4 insatsmånader strävar man efter att göra det lättare att ta det politiska beslutet när behov uppstår. Inom EU görs även dagligen arbete för att utveckla de militära förmågor som behövs inom EU:s militära verksamhet. I centrum för detta sitter den Europeiska Försvarsbyrån EDA, vars arbete är att koordinera och underlätta samarbetet mellan EU-länder för att få effektivare redskap för EU:s militära verksamhet. Samtidigt har medlemsländerna möjlighet att förbättra sina nationella mi litära förmågor, eftersom EU inte har egna stående förmågor utan de ägs av medlemsländerna, som vid behov ställer förmågorna till EU:s förfogande. Som exempel kan nämnas projekt inom lufttankning, transportflyg, helikopter och medicinalvård.

För EU:s militära verksamhet har det under det senaste året varit mer omfattande än under tidigare år tillsammans. Händelser som sparkat igång arbetet är bl.a. annekteringen av Krim och kriget i Ukraina, terrorattackerna i Europas städer, okontrollerad migration, cyberattacker och USA:s krav på att Europas Nato-länder måste ta större ansvar för försvaret i Europa. Mi litära ärenden som var otänkbara för 3 – 4 år sedan är på god väg att bli vardag i EU. Under detta år väntas flertalet beslut, med vilka målet är att effektivera det militära samarbetet mellan EU-länderna. EU:s roll i försvaret av EU kommer att bli tydligare. EU och Nato antog i juli förra året en gemen sam deklaration om samarbete. Deklarationen innehåller sju samarbetsområden: 1)motverkande av hybridhot, 2) operativt samarbete, även till sjöss, 3) rörande migration, 2) it-säkerhet

och it-försvar, 4) försvarskapa citet, 5) försvarsindustri och forskning på försvarsområdet, 6) övningar samt 7)stöd till partnerländers insatser för kapa citetsuppbyggnad på västra Balkan och i det östra och södra grannskapet och förstärkning av deras motståndskraft. Argumenten för ökat samarbete är att gemensamma hot, till exempel från Ryssland och terrorister, gör att man måste jobba mer tillsammans. Vidare förutsätts att EU och Nato kan komplettera varandra. EU har ekonomiska och diplomatiska verktyg som Nato inte har. Samtidigt kan inte EU bära ansvaret för det kollektiva försvaret på samma sätt som Nato. Carl-Magnus Wasenius Biträdande militärrepresentant vid Finlands permanenta representation vid EU Tidigare stabschef vid Nylands brigad

Fanbäraren • 2/2017

Fältbiskopens besök Pekka Särkiö, Finlands enda fältbiskop, besökte Nylands Brigad. Under sitt besök bekantade han sig med brigaden och granskade dess kyrkliga arbete. På Mannerheims begäran Fältbiskopssätet grundades på marskalk Mannerheims begäran av president Ryti sommaren 1941, efter att fortsättningskriget börjat. Under vinterkriget hade allt som allt 300 militärpräster tjänstgjort i Finlands armé. Och senare kom över 800 militärpräster att tjänstgöra i fortsättningskriget, vilket var 60% av den tidens prästerskap. – Man såg att det fanns ett behov av en person på biskopsnivå i ledningen för ett så krävande uppdrag, konstaterar fältbiskop Pekka Särkiö. Kyrkans märkbara insats under kriget ökade dess popularitet betydligt bland hela folket, efter att kriget tagit slut. Finlands sjunde fältbiskop Idag är Särkiö Finlands sjunde fältbiskop, och har tjänat i uppgiften sedan september 2012. Uppdraget innebär att ansvara för militärpastorernas arbete, samt det psykiska och andliga stödet som försvarsmakten erbjuder sina beväringar. Särkiö är till utbildningen teologie doktor och har jobbat som präst och kyrkoherde i över 20 år. – I mitt uppdrag tycker jag fram för allt om att predika samt att träffa människor, till exempel beväringar, säger Särkiö. En lokalförsamling och försvarsmakten är väldigt olika arbetsplatser. Man kunde tänka sig att en så stor förändring skulle orsaka någons sorts kulturkrock i en vanlig människa. Men för Särkiö verkar det inte vara ett problem. – Så klart hade kulturen förändrats från min egen beväringstid, då jag började som fältbiskop. Men jag är uppvuxen

Fanbäraren • 2/2017

på olika brigader. Min far är nämligen en pensionerad general, och min bror är överstelöjtnant och stabschef för Uttis jägarregemente. Man kan alltså säga att jag kommer från en militär släkt, förklarar Särkiö med ett leende. Som fritidsintressen nämner Särkiö olika former av idrott. Han berättar bl.a. att han hållit på med tävlingssimning. Särkiö levde faktiskt upp till sina ord och besökte Ekenäs simhall på kvällen under sitt besök. Privilegiet att höra till två ledarskap En fältbiskop är jämställd med en brigadgeneral och flottiljamiral i militärgrad. Samtidigt är han också biskop, medlem i biskopsmötet (fast utan rösträtt) och kyrkomötet, fast inte anställd av Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, utan av försvarsmakten. – Jag hör på kyrkans sida till biskoparna och på försvarsmaktens sida till generalerna. Då är bron mellan de två institutionerna i balans, konstaterar Särkiö. Fältbiskopen är alltså en hög herre inom båda väsendena. Särkiö vill ändå hålla sig ödmjuk i sitt arbete. – En militärpastor eller fältbiskop lyckas inte i sitt uppdrag om han försöker vara en stor herre. Tvärtom är det viktigt att vara lätt tillgänglig och komma ihåg ödmjukheten, berättar han. Vad säger Bibeln? Krig delar på kristenhetens åsikter. I USA finns evangeliska grupper som starkt stött bl.a. kriget i Irak. Men det finns också många kristna som aldrig kunde tänka sig att bryta mot bibelordet “Du skall inte dräpa”. I Gamla testa-

Bild: Henrik Helenius

mentet berättas det ändå om många krig som Israel, Guds folk, deltog i. – För det första vill Gud säkerligen inte ha några krig. Det är kännetecknande för en mänsklighet som är fallen, att människor som skapats för brödraskap och fredliga relationer sinsemellan, vänder sig emot varann, inleder Särkiö. – “Du skall inte dräpa” är en del av bergspredikan. Där talar Jesus till den enskilde människan men inte till staten. Om en enskild människa tar våldet i sin egen hand, är man alltid på fel spår. Men i vissa undantagstillstånd kan överheten vara tvugna att bruka våld för att undvika en ännu större tragedi. På samma sätt, om vi inte skulle ha ett polisväsende som avskräcker och förhindrar brottslighet, skulle människornas liv vara mycket otryggt i det här landet, åskådliggör Särkiö. En general på besök Under sitt besök träffade Särkiö bl.a. personer i brigadens ledning, Soldathemmets verksamhetsledare, Be väringskommitténs representanter och militär- och beväringspastorn. På mötet med Beväringskommittén visade Särkiö ett stort intresse för be väringarnas angelägenheter. Bland annat frågade han beväringarna om deras studieplatser och idrottsvanor. Militärpastor Markus Weckström var nöjd med biskopens besök, och sade att det var ett bra tillfälle för fältbiskopen att träffa brigaden och dess ledning samt diskutera aktuella frågor.

Redaktör Jägare Amos Airola

Brigadens årsdagl

Medaljer och utmärkelsetecken glänste i solen på uniformer tisdag förmiddag den 18.4, då hela brigaden ställde upp i formationer inför brigadens årsdag. Bägge kustbataljonernas flaggor fladdrade i vinden i spetsen för sina trupper då beväringarna och personalen tillsammans kom intågande. När paradtrupperna anmälts för brigadkommendören, kommodor Kjell Törner, mönstrade och granskade han dem. “God dag Nylands brigad” inledde Törner sitt tal när han var klar med mönstringen. “God dag herr kommodor!” svarade trupperna, en kör på flera hundra dånande stämmor. Törner behandlade i sitt tal bland annat det nordiska militära samarbetet och den kommande virtuella utbildningsmiljön som är ännu under utveckling. Vidare berömde han beväringschefsutbildningens höga klass i Nylands brigad. Efter talet befordrade Törner beväringar som utmärkt sig genom exemplariska utföranden. Stunden som alla beväringar spekulerat över och väntat på

med spänning ägde äntligen rum. Aspirantstipendier för goda prestationer i Reservofficersskolan delades också ut. Det bör nämnas att en del elever från Underofficersskolan åkt iväg mot Fredrikshamn och Sveaborg samma morgon. Fältandakten hölls av militärpastor Markus Weckström. I den ingick en bön och som avslutning den militära klassikern, Vår Gud är oss en väldig borg skriven och komponerad av Martin Luther. Hela brigaden sjöng tillsammans. På plats var en hel del inbjudna gäster, flera av dem iklädda grå eller svart uniform av modellen m/30. Också ett lokalt daghem var på plats för att ta del av brigadens festligheter. Gästerna fick vidare se när paradtrupperna marscherade

en runda på brigadområde och genomförde förbimarsch i takt till musikkåren som själva också marscherade samtidigt som de spelade sina instrument. Så småningom förflyttade sig gästerna mot officersmässen, medan resten av brigaden fortsatte med sina vardagliga syss lor. På mässen delades premieringar och utmärkelsetecken ut, och Kenneth Gustavsson föreläste om Åland 1944-1950. En skål utbringades av brigadkommendören tillsammans med de kännetecknande orden “Oss väl och ingen illa”.

Redaktör Jägare Amos Airola

Bild: Jean-Sébastien Degni

Fanbäraren • 2/2017

Bild: Jean-Sébastien Degni Beväringar från stabs- och signalkompaniet monterar en M-18 station på STRÖ 2-övningen 24

Fanbäraren • 2/2017

Hänt i brigaden Skolbesök på brigaden Den 11.5 besökte cirka 40 niondeklasister brigaden i samband med intti tutuksi projektet. Under dagens lopp fick de bl.a. åka Pansarfordon och G-båt.

De stupades dag 21.5 Nylands brigad hedrade de stupade genom kransnedläggning och uppvaktning vid Ekenäs begravningsplats hjältegrav.

Bokutgivning i Soldathemmet 23.5 Sture Lindholm höll sitt bokutgivningstillfälle i Soldathemmet. Boken med titeln Fånglägerhelvetet Dragsvik, som behandlar inbördeskriget, lockade till sig en stor publik.

Jubileumsfika på Soldathemmet Beväringarna och personalen blev bjudna på gratis kaffe och bulla i Soldathemmet av Anna-Liisa Rewells stiftelse torsdagen den 30 mars. Detta ordnades Finlands 100-årsjubileum till ära. Anna-Liisa Rewell var en nyckelperson i utvecklandet av soldathemsverksamheten inom marinen. Stiftelsen vill hedra och komma ihåg hennes arv och insats samt alla andra kvinnor som jobbat för soldathemmen. Beväringarna och personalen tackar!

Fanbäraren • 2/2017

Bevärings-

BLOGG

Jag minns första gången jag skulle framrycka ålandes, genomvåt efter en regnskur i +20 graders värme. Jag var trött, svettig och sanden fastnade överallt och hur jag än försökte att undvika det, dök pipan ner i sanden när jag långsamt tog mig framåt längs den sluttande backen. Då tänkte jag: Kommer jag att klara av det här? Det var mången som var ytterst förvånad då de fick veta att jag skulle rycka in, en del trodde att jag skämtade, och många sa att jag är modig och tuff som rycker in som kvinna. Men inte kände jag mig varken tuff eller modig när jag satt i stugan dagen jag ryckte in. En undersergeant kom in och beordrade att jag skulle sätta på M05 och någon annan sa att vi skulle sätta oss på taburetterna. M05 vad? Taburett? Man var helt borta, men gjorde som de andra gjorde. Snabbt märkte jag dock att de flesta andra verkade vara lika borta som jag. Både flickor och pojkar, allting var lika nytt för varenda en i formationen. Man behöver inte vara modig för att rycka in som kvinna, eller man för den delen heller. Alla börjar från noll. Jag tror många kvinnor har en idé om att man måste vara starkare, tuffare och hårdare än “normalt” för att kunna genomföra en militärtjänstgöring. Men

Fanbäraren • 2/2017

de som rycker in varje kontingent är inga hårda krigare från början, ingen kan allting från dag ett, men man lär sig. Mycket handlar om attityden i det militära. Det sa personalen åt oss redan från första början, man lyckas ifall man vill, och det märkte man själv också. Varje övning vi hade var lättare och roligare då man hade en positiv inställning. Vi kvinnor övade en kvällsfritid på att ta på oss skyddsutrustningen så snabbt som möjligt och gjorde det till en utmaning att nå tidskravet. Vi var svettiga, skrattade och hade det roligt, alla klarade av att ta på sig utrustningen med två minuter kvar på tidtagaruret. Det kanske till och med är lättare att rycka in som kvinna. Vi är här frivilligt och vill vara i det gröna, medan alla andra är tvingade till att tjänstgöra. En del längtar sen dag ett efter “reservens sol”, då känns allting mycket jobbigare och tyngre och blir jobbigare. Jag har personligen flera gånger fått höra “men du är här frivilligt” för att jag inte tyckt att en viss sak varit så “dägä”, men också då jag har tyckt att något är svårt eller tungt. Viktigt att komma ihåg är att man aldrig är ensam. Jobbiga saker känns lättare när man gör det tillsammans. En 80 kilometers marsch känns lättare

när man tillsammans skrattar åt ironin i att dra en låda sand i sandiga Syndalen. Idag är jag båtförarsergeant och har snart 347 dagar bakom mig. Jag är inte tuffare än någon annan. Men jag har tjänstgjort. För dig som rycker in inom kort, eller tänker på att rycka in. Klarar jag det så klarar du det också! För övrigt så kallade jag envist taburetten för “pallen” hela första veckan men nu talar jag flytande “intti”, 347 dagar, man lär sig nog. Sergeant Sara Wikström

Ända sedan jag var på lågstadiet har jag varit medveten om att jag en dag rycker in i militären. Trots det kändes det den 2 januari svårt att inse att det verkligen var dags att ta tåget till Dragsvik för att påbörja sin tjänstgöring. Då jag den 3 januari kl 06:00 vaknar till skriket ”Första Kustjägarkompaniet, VÄCKNING!” och den legendariska låten ”In The Army Now” av Status Quo från högtalaren, börjar det klarna var man kommer att spendera åtminstone ett halvt år av sitt liv. Den morgonen hade man lite ledsamt efter mamma. Även om jag hade hört om livet i militären från vänner och släktingar var allt främmande i början. Men det tog inte länge före man kom in i det hela och alla nya saker blev rutiner. Olika fritidsmöjligheter gjorde att man orkade mentalt bättre.

Innan jag ryckte in var min plan att komma bort så snabbt som möjligt, med andra ord tjänstgöra i 165 dagar. Jag har redan en studieplats och ett halvt år i militären skulle ha varit den enkla vägen ut. Under grundperiodens första månad ökade min motivation för ett års tjänst göring och chefsutbildning. En bra anda i stugan och motiverande stugförmän påverkade mitt val att själv också vilja bli undersergeant. Grundperioden var en bra start på tjänstgöring en, även om vi ständigt fick f rysa under vintern. Dagen då listorna med valen till specialutbildning kom på väggen var en dramatisk dag. Vissa fick några tjänstgöringsdagar mer än de förväntat sig, men de flesta verkade nöjda med valen. Jag blev vald till kustjägarlinjen som jag hade hoppats på. Det betydde att jag flyttade till underofficersskolan. I underofficersskolan har vi haft mindre lektioner än på grundperioden och övat mera praktiskt i terrängen och brigaden. Att bli utbildad till underofficer har krävt att man tar större ansvar.

rettmarschen i början av maj var psykiskt och fysiskt det tyngsta som jag gått igenom, men genom att uppmuntra varandra i gruppen fick vi hela gruppen i mål. Dessa är erfarenheter man kommer ihåg hela sitt liv. Tiden i underofficersskolan närmar sitt slut. I mitten av juni, då många av mina vänner i manskapet och förra kontingentens chefer hemförlovas kommer att vara en tuff dag. Men jag ångrar inte alls mitt val att stanna ett år. Det kommer att vara roligt då nya rekryter rycker in, och denna gång får man själv vara den som leder och motiverar dem. Åt alla nya rekryter: det är meningen att ni går sönder. Om man alltid bara hålls i sin bekvämlighetszon leder livet inte någonstans. Håll huvudet högt och var en bra vän med de andra. Hur du beter dig mot andra i militären påverkar på vad de andra tänker om dig i det civila.

Elev, Korpral Matias Räike

Utbildningen på kustjägarlinjen har varit intressant. Vi har till exempel lärt oss att hantera många olika slags vapen samt anfalls- och försvarsmetoder. På STRÖ2 lägret använde vi KASI-utrustning vilket med laserstrålar gör övandet mer realistiskt. Vi hade också ett 4-dagarsläger ”Strid på bebyggt område” i Sandhamn där vi övade att inta byggnader. Ba Fanbäraren • 2/2017

Traditionskullen del 3 - Bodan

Bild: Edvin Pohto

I Bodan på Traditionskullen har man samlat föremål som anknyter sig till Nyland brigads historia efter år 1945 och även vapen som använts under vinteroch fortsättningskriget.

I serien om byggnaderna på Nylands brigads traditionskulle är det nu en av de mera anonyma byggnaderna, bodan, som står i turen. I en gammal broschyr om Traditionskullen, beskrivs bodan kort och koncist: ”I Bodan presenteras Nylands brigads historia från 1945 och framåt. Utställningen kompletteras med nya föremål.” I ett direktiv med fakta om Nylands brigads traditioner från år 2011, lyder presentationen: ”Bodan (Ett gammalt sädesmagasin från 1900-talet)

Fanbäraren • 2/2017

Bodan renoverades 1989–90. I bodan presenteras Nylands brigads historia från år 1945 och framåt. I bodan hedras minnet av omkomna i fredens tjänst. Den fjärde av Nylands brigads fanor hänger där. Nylands brigads musikkårs traditioner förvaras även där.” Huset och dess samlingar har hamnat i skuggan av de övriga byggnaderna på området, men är både viktigare och intressantare än vad de ovannämnda raderna antyder. Huset som står på kullens sydöstra sida, är byggt på en gammal husgrund. Sådana

finns det många av på traditionskullen och i dess omgivning, och den nuvarande renoverade byggnaden har i tiderna fungerat som sädesmagasin. Den har pärttak och inrymmer två våningar, på taknocken står en vindflöjel med årtalet 1696, vilket hänvisar till själva Kaptensboställets ursprung och som texten ovan antyder, renoverades den åren 1989-90, varefter den upptogs bland museibyggnaderna och blev platsen för föremål som beskriver brigadens historia från år 1945 framåt. När man stiger in i byggnaden

ser man genast till vänster en monter som hedrar två officerare som förlorat sitt liv i fredens tjänst, kaptenlöjtnant Jarno Mäkinen i Libanon 2006 och major Risto Vuori i Makedonien 1997. I montern finns även illa åtgången fredsbevararflagga och många andra föremål med anknytning till den fredsbevarande verksamheten i vilka personer från brigaden deltagit. På samma våning finns även uniformer som varit i bruk i brigaden under dess tid inom armén och fram till att man övergick till marinen. På bakväggen i samma våning hänger även brigadens fjärde fana som togs i bruk 18.4 1985 och användes ända fram till år 1996. I bodans andra våning möts man först av en gammal vakt Bild: Jean-Sébastien Degni

kur som stått vid den gamla kasernporten. Mitt i rummet står ett antal deaktiverade vapen, bland annat ett gammalt Maxim maskingevär från 1905, en lätt granatkastare från 1981 och ett pansarvärnsgevär, en s.k. elefantbössa. Alla har använts under vinteroch fortsättningskriget. I montrarna ser man ett urval olika uniformer från tiderna under och efter vinteroch fortsättningskriget, bland annat en generalstabsöverstes uniform, en snödräkt och en tjock tjänsteuniform från 1965, som skämtsamt gick under namnet apskinn. Slutligen finns det på övre våningen även en mindre utställning av föremål, närmast olika former av tallrikar, bestick och serveringskärl som

användes före de modernare kärl man nu använder i garnisonsrestaurangen. Trots sin anspråkslösa storlek och läge lite vid sidan om är huset således en viktig del av Traditionskullehelheten, men huset behöver skyndsam renovering. Det gamla pärttaket har för länge sedan nått sitt bäst före-datum och en takrenovering är ett måste. Hugade sponsorer för ett nytt tak kan gärna höra av sig, så vi kan rädda även dessa skatter för eftervärlden. Brigadens Traditionskulle är en viktig påminnelse om både brigadens historia och de finlandssvenska militära traditionerna och bevarandet av dessa är av mycket stor betydelse. Thorbjörn Sirén

Bodan med det gamla pärttaket. I nästa nummer presenteras Traditionstorpet en byggnad där man presenterar å ena sidan Kustjägarnas traditioner och å andra sidan det svenskspråkiga fält- och kustartilleriets traditioner i det självständiga Finland.

Fanbäraren • 2/2017

Ekenäs kustbataljons nye kommendör, Kommendör Matti Linteri Ekenäs kustbataljon fick den 1 juni ny kommen dör, då bataljonskommendören, kommendörkapten Eki Lamminmäki vid en högtidlig ceremoni på brigaden överlät bataljonen och dess fana till kommendör Linteri. Kommendör Linteri har gjort sin värnplikt vid det rörliga kustartilleriet vid Vaasan Rannik-

kopatteristo. Efter utbildningen vid Kadettskolan kom han år 1998 till Nylands brigad som utbildare vid eldledningsbatteriet och jobbade sedan i olika funktioner vid Sjökrigsskolan under åren 2001-2008. Efter avlagd generalstabskurs tjänstgjorde han vid Finska vikens marinkommando med placering vid Kotka Kustbataljon fram till år 2013, då han blev utbytesofficer

vid det Svenska Högkvarteret i Stockholm. Han återvände år 2015 till Huvudstabens plane ringsavdelning, där han bland annat arbetat med nordiska försvarssamarbetet och bilate ralt samarbete med Sverige. Han är ursprungligen hemma från Lojo, men är nu med familj bosatt i Borgå.

Bild: Jean-Sébastien Degni

Tillbaks till brigaden - Jag ser verkligen fram emot att få komma till Nylands brigad. Jag minns min tid vid brigaden som utbildare, och det finns fortfarande kvar en del gamla kolleger som det skall bli riktigt trevligt att få jobba med igen. Brigaden har en verkligt speciell stämning och en positiv anda som inget annat truppförband. Det var verkligen en positiv överraskning att jag fick möjligheten att bli bataljonskommendör.

Fanbäraren • 2/2017

Brigaden har förändrats mycket sedan kommendör Linteri tjänst gjorde här förra gången. Han har de senaste år haft möj ligheten följa utvecklingen i brigaden och marinen tack vare sina senaste uppdrag, både som utbytesofficer vid det svenska Högkvarteret och nu senare på Huvudstaben, eftersom han varit djupt engagerad i det finsk-svenska samarbetet, där marinen och brigaden har en stark roll.

- Jag ser fram emot många särskilda saker, bland annat de två bataljonernas nära samarbete, att få jobba på fältet med beväringar och utbildare. Trupproduktions- och beredskapsuppgiften samt samverkan med svenska marinen är både utmanande och inspirerande. Personalens välmående en hjärtesak - Det som jag upplever som särskilt viktigt för alla som jobbar

Bild: Jean-Sébastien Degni

med personalansvar, vare sig man jobbar som kommendör eller i andra chefspositioner, är att se till personalens välmående. Det står mitt hjärta mycket nära. Det betyder även utmaningar, för det gäller att se till att uppgifterna och resursernas är i balans. De föregående bataljonskommendörerna har hållit mycket god kontakt med enhetscheferna och det vill jag fortsätta med. - Personalfrågorna kommer ta mycket tid, men jag ser fram emot det. På Huvudstaben var jag sysselsatt med internationella överenskommelser och diverse mötesförberedelse. Att nu igen få arbeta på fältet med människor är m ycket intressant. - Brigaden har uppgifter som delgivits av Marinstaben och an svaret för delar av dessa uppgifter faller på Ekenäs kustbataljon. Det är min uppgift och bataljonens uppgift att se till att de blir utförda till 100 %. Det är av högsta prioritet, liksom frågor som berör säkerhet.

Brigaden får inte isolera sig Kommendör Linteri ser det som viktigt att brigaden inte upp lever eller känner sig isolerad. Det är viktigt att brigaden hela tiden upprätthåller kontakten till övriga kusttrupper och till övriga förband inom försvarsmakten. Det gäller att utnyttja benchmarking, att lära sig av andra. Efter försvarsmaktsreformen är det synnerligen viktigt att det inte blir en polarisering i Vi och de andra, att man inom marinen ser alla som en helhet, och att man även ser att marinen är en del av hela försvarsmakten. Man skall inte hålla fast vid det gamla tänkesättet att de andra har det bättre, att gräset är grönare på andra sidan stängslet. Det har därför varit så nyttigt att jobba på Huvudstaben. Det gällde att jobba för hela Finlands säkerhet, för hela försvarsmakten. Musiken nära hjärtat Privatpersonen Matti Linteri är familjefar och har tre barn med frun Päivi. På fritiden greppar han gärna sin elgitarr, en Fender

Stratocaster, och under sommaren och förhösten gäller det att förbereda sig inför höstens barettmarsch, för den Gröna Ba retten har han inte ännu, och det är klart att som kommendör för Ekenäs kustbataljon gäller det att föregå med gott exempel. - Jag ser verkligen fram emot uppdraget som bataljonskommendör och att få lära känna alla på brigaden och alla i det nätverk som vi samarbetar med. Vi har många uppgifter som vi tillsammans kommer att klara av. Vad vill du hälsa alla dina nya kolleger? - Oavsett beredskaps- och trupp roduktionskraven och andra nya uppgifter som ständigt dyker upp, så hoppas jag att vi alla kommer överens med varandra, att vi alla förstår vår uppgift och dessutom gör vårt yttersta för att bevara den goda Dragsvikandan. Thorbjörn Sirén Fanbäraren • 2/2017

Ny informatör på brigaden I samband med årsdagen den 18 april, tillträdde även brigadens nya informatör Hanna Eliasson. Hon efterträdde Leo Puhakka, som skött tjänsten som tillförordnad. Hanna Eliasson, 29 år och politices magister från Åbo Akademi, är hemma från Karis och nu bosatt i Snappertuna. Hon har tidigare jobbat både för Finlands Svenska Scouter där hon var region- och programkoordinator. Från år 2014 jobbade hon som assistent för den västnyländske riksdagsmannen Thomas Blomqvist, som bland annat sitter i riksdagens försvarsutskott. - Jag fick en bra och bred inblick i finländsk försvarspolitik tack vare att jag fick bereda och handha uppgifter som hörde till försvarsutskottets ansvarsområde, och det var en av orsakerna till varför det här uppdraget kändes lockande. Hanna trivs ute i naturen. Med hennes långa bakgrund som aktiv scout, och erfarenheten av att arrangera stora scoutläger är livet i terrängen och i tält inget nytt. Hennes utbildning inom offentlig förvaltning och erfarenheten att hantera stora mängder information, ofta känslig sådan, gör att det nya jobbet inte känns främmande. - På riksdagen fick jag vänja mig vid att man på morgonen aldrig egentligen visste vad dagen skulle innehålla och när arbetsdagen skulle ta slut. Jag är van vid att saker och skall skötas i en viss tågordning, att det därför tar sin tid. I den nya uppgiften skall Eliasson svara för brigadens interna och externa information.

Fanbäraren • 2/2017

Nylands brigads nya informatör Hanna Eliasson

Den är både mångfacetterad och omfattande. Dess betydelse har ökat kraftigt och snabbt och medför många nya utmaningar som det gäller att kunna hantera. - Informationen via de sociala medierna är idag otroligt viktig och fordrar ständig aktivitet. M yck et av den biten koordi neras av informatörerna på Marinstaben, de har huvudansvaret för hela marinens Facebook, Instagram och Twitter-aktiviteter. Önskar förbättra den interna informationen - Under den korta tid jag hunnit vara här har det framkommit klara behov av en tydlig och regelbunden intern information. Mängden av officiell information är idag enorm, men den är

ofta väldigt målinriktad, även om den kanske trots allt berör en större grupp. Det kan gälla utbildningar och kurser, idrottsoch motionsevenemang, personalnyheter osv. som alla inte hittar i det omfattande interna nätverket. Därför strävar jag efter att jobba fram en ny modell av det som förr kallades DrakaNytt med länkar till intranätet och andra källor, och den skall nå alla anställda vid brigaden. Men DrakaNytt i dess gamla form med extern spridning återuppstår inte. Den externa informationen sköter vi i fortsättningen via de sociala medierna och via Fanbäraren. Thorbjörn Sirén

Från vänster: BevKoms ordförande US Raatikainen (1/16), fritidsombudsman Korpral Kanerva (1/16), Soldathemsföreningens verksamhetsledare Matias Lindén, arbets och studieombudsman Korpral Kovanen (1/16) och nere chefredaktör Thorbjörn Sirén

Samarbete inom portarna Nylands Brigads Gille, Dragsvik Soldathemsförening och Beväringskommittén, har alla ett gemensamt fokus, beväringarnas välbefinnande. Därför är det även naturligt att dessa tre samlas kring gemensamma projekt för att tillsammans uppnå gemensamma mål. Hösten 2016 konkretiserades samarbetet, då man som första gemensamma projekt tog upp behovet att rusta upp den gamla minigolfbanan. Minigolf Minigolfbanan har gamla anor på området, vissa år är den i mera användning medan den sedan igen fallit i glömska och använts av ett litet fåtal beväringar. Det ledde till att banorna nästan glömdes bort och de

nödvändiga skydden som borde läggas på för vintern blev liggande i en hög. Följden var att banornas filtytor förstördes, och sedan tog både ogräs och sly snabbt över. Då samlades Beväringskommitténs dåvarande ordförande, us Raatikainen, Soldathemsföreningen verksamhetsledare Mathias Lindén och Gillets sekreterare Thorbjörn Sirén för att lägga upp en strategi. Beslöts att förverkligandet skulle falla på den Beväringskommitté som verkar under sommaren 2017. Fat Bikes Följande samprojekt var införskaffandet av fyra stycken Fat Bikes, som initierades av YMCA i deras Hyvinvointi 2018-projekt. I Dragsvik finns nu fyra cyklar, se

bilden på uppslaget på sid 4–5, och de är avsedda att användas uttryckligen under beväringarnas fritid. Med cyklarna, som är lämpade för cykling både på asfalt och i all form av terräng, på sand och i snö, strävar man att främja beväringarnas samverkan med varandra, och samtidigt stärka deras fysiska och mentala styrka. Man lånar och använder cyklarna tillsammans och får på så sätt möjlighet till socialt umgänge kombinerat med hälsosam motion. Cyklarna och de obligatoriska cykelhjälmarna lånas ut från Beväringskommittén. Thorbjörn Sirén Fanbäraren • 2/2017

I serien ”Brigaden och jag” har nu turen kommit till en av brigadens första kvinnliga beväringar. År 1996 inleddes en ny era inom den finländska försvarsmakten. Då öppnades möjligheten att göra militärtjänst även för kvinnor. En av dem var den då 26-åriga pedagogie magistern Tiina Laisi, idag gift under namnet Laisi-Puheloinen.

Brigaden och jag Det var många kvinnor som år 1996 genast tog vara på tillfället att som frivilliga rycka in till militärtjänstgöring och även Nylands brigad fick emotta sina 10 första kvinnliga beväringar, 6 av dem placerades i andra kustjägarkompaniet och 4 placerades i signalbatteriet. I dessa två enheter hade man gjort de ändringsarbeten som behövdes vad gällde separata duschutrymmen och egna kvinnostugor.

händelse och journalisterna flockades de första dagarna runt de då ganska främmande fåglarna.

Inryckningen och de första dagarna var en stor medie-

- Journalisternas intresse svalnade rätt snabbt efter några dagar. Ungefär en månad efter inryckningen och vid faneden fanns det ännu ett visst intresse, sedan återgick allt till vardagen.

Tiina Laisi-Puheloinen som ung beväring

Det var en mycket stor omställning i alla truppförband som berördes, en helt manlig omgivning och miljö där många praktiska detaljer, kläder, stugor, sanitetsutrymmen etc. hade varit anpassade för hårda råbarkade män.

Varför valde då en helt finskspråkig, akademiskt utbildad kvinna att söka sig som frivillig till Nylands brigad? - Jag ville både lära mig svenska och ha den ledarskapsutbildning som jag hört så mycket om. Vi har ingen annan reservofficer i familjen, jag hade egentligen ingen större erfarenhet av militären eller ens varit scout, men jag var fosterländsk redan då och det kändes rätt. För Tiina Laisi betydde det en mycket omfattande utbildning, hon hann med både underofficersskolan i Dragsvik, flyttade sedan till Helsingin Ilmatorjuntarykmentti, därifrån till Reserv officersskolan i Fredrikshamn, varefter hon återvände till re-

Fanbäraren • 2/2017

gementet varifrån hon hemförlovades som fänrik år 1997. Idag är hon kapten i reserven. Hur förhöll man sig till dig som kvinna? - För de manliga beväringarna var det helt naturligt, de hade ju ingen erfarenhet av något annat heller, och de kom från ett civilt samhälle där det var naturligt med både kvinnor och män tillsammans. Även för de flesta utbildarna var de kvinnliga beväringarna helt ok eller ett fräscht tillskott, men visst fanns det några ”old school” utbildare vilka ansåg att vi inte hörde hemma där. Men det var helt förståeligt, det var ju en stor förändring. Även om Laisi-Puheloinen inte är, som hon själv uttrycker det en 100-procentig Dragsvikare, har hon upprätthållit kontakten till brigaden, till sina forna kolleger och forna utbildare och sommaren 2015 fick hon heders uppdraget att fungera som förestavare vid sommarkontingentens edgångstillfälle. - Det var en mycket högtidlig tillställning och en stor upplevelse för mig. Jag var nästan rädd att börja gråta, men det gick bra. Även om jag gjorde samma fel som Kekkonen gjorde, och även om min man påminde mig om det på förhand, gjorde jag det typiska finska felet och sade medbörgare! Nu kan jag skratta åt det!

Digital Finland Oy, varefter hon blev regionchef och senare verkställande direktör för de baltiska länderna på Isku Interior Oy. Efter en kort tid som företagare har hon nu alldeles nyss börjat som regional och försäljningsdirektör på Etelä-Suomen Media Oy, som är ett dotterbolag till Keskisuomalainen Oyj. Tiina-Laisi Puheloinens budskap till alla kvinnor som står i beråd att rycka in:

Matpaus på Russarö

Vad gav dej tiden som beväring i Dragsvik? - Det gav mig nog ett starkare självförtroende, en bättre självkännedom och jag fick lära känna mina fysiska och psykiska gränser, och det har jag haft nytta av hela resten av mitt liv. Något annat? - Det andra och mycket viktiga det gav mig var många goda, de flesta svenskspråkiga vänner och en kunskap om det svenska i Finland. Jag är hemma från Kouvola där det verkligen inte talades svenska, och jag minns att jag hatade det svenska språket i gymnasiet. Jag ansåg att jag aldrig skulle behöva svenska. Men tiden i Dragsvik öppnade upp en helt ny värld för mig. Jag fick både lära mig praktisk svenska, men också lära mig om svenskspråkiga från olika delar av Finland, lära mig saker som jag inte ens visste att fanns.

darskap och i forskningsmetodik på Försvarshögskolan i Sandhamn. År 2000 flyttade jag till Huvudstaben och alla som minns kampanjen ”Tee työtä jolla on tarkoitus” så var det en av mina grejer från den tiden. År 2002 åkte jag iväg som fredsbevarare till Kosovo inom KFOR och återvände sedan därifrån tillbaka till Huvudstaben. År 2005 tyckte jag att jag fått allt man kunde få från Försvarsmakten. Tiina Laisi-Puheloinens civila karriär började som Marketing Manager på Monster och senare Business Manager på Sanoma

- För det första, det är både lärorikt och givande att göra militär tjänst, för det andra förbered dig noga genom att bygga upp din kondition och din muskelstyrka. Mycket av det man skall klara av baserar sig på manlig styrka, varför all träning på förhand är till fördel. Ryck in med ett öppet sinne, ta emot all utbildning som erbjuds och njut av en tid då du får testa dina gränser och lära dig saker som du inte kan lära dig någon annanstans. Thorbjörn Sirén I nästa nummer av Fanbäraren är det riksdagsmannen, företa garen, idrottsoch medieprofilen Hjallis Harkimo som står i turen.

Kolla video!

- Idag vill jag vara tydlig när det gäller det svenska språket. Det är mycket viktigt för Finland och alla borde faktiskt läsa svenska i skolan. Det är ju inte bara fråga om ett språk utan även en kultur. Hur har din karriär sett ut sedan du blev hemförlovad? - Jag började som lärare i le-

Fanbäraren • 2/2017

Bilder: Anders Nordgren samt Fanbärarens arkiv. Bilderna tagna i samband med President Koivistos besök på brigaden

Nylands brigad och Nylands Brigads Gille rf hyllar minnet av president Mauno Koivisto

Brigaden firar veteranerna Försvarsmakten hedrar och hyllar sina veteraner intill det sista. Än idag fungerar veteranerna som en förebild för många unga vuxna som fullgör sin militärtjänst i deras fotspår. Den 27 april firades den årliga veterandagen på officersmässen. Borden stod dukade i officersmässens majestätiska sal och emellanåt såg man ett dussin beväringar springa runt knutarna och servera gästerna mat. Veterandagen firar i år 30-årsjubileum, och förhoppningsvis har vi ännu veteraner kvar att fira den tillsammans med flera år framåt! På plats var tiotals veteraner från Raseborgstrakten och det var underbart att se att de ännu var så livskraftiga och många i antal. Under tillställningen uppträdde Raseborgs manskör, Dragsvik traditionsmusikkår, och kören Pohjan pojat med olika musikstycken. När Finlandia framfördes kunde man se några veteraner torka bort tårar från sina ögon. Vidare hölls flera tal med be-

Bild: Jean-Sébastien Degni Krigsveteranen Per-Erik Degerlund från Tenala toning på den kollektiva tacksamheten vi yngre generationer känner gentemot veteranerna. Kommendör Jörgen Engroos började med en välkomsthälsning, Martin Glader kompade med en hälsning från Raseborgs stad och riksdagsledamot Marit Feldt-Ranta fortsatte med ett festtal. Även de unga var representerade: Johan Söderström från Ekenäs gymnasium framförde “de ungas hälsning”.

Till slut fick vi höra ett rörande tackrim, dvs. ett tal som gick på rim, av veteran Nils Juslin. Han tackade brigaden för att den varje år kommer ihåg veteranerna. Tillställningen avslutades med kaffebjudning som serverades tillsammans med ett glas punsch. Redaktör Jägare Amos Airola

Intti tutuksi i Nylands brigad Beväringskommittén fick i uppdrag att verkställa Intti Tutuksi-projektet för Nylands brigads del. Intti tutuksi, som lanserades förra våren, går ut på att försvarsmakten via skolbesök berättar för niondeklassister om värnplikten och dess möjligheter. Istället för att få höra rykten av sin far eller farfar, erbjuds en föreläsning med ren fakta. Fem skolor i Västra Nyland har fått besök från Nylands brigad. Undersergeant Olli

Puumalainen, beväringskommitténs ordförande, har haft huvudansvaret över lektionerna. – Besöken har gått väldigt bra. Det har kommit bra respons från skolorna och eleverna har tyckt om dem, säger Puumalainen. Med sig har han haft sin personliga stridsutrustning exklusive stormgeväret. Möjligheten för eleverna att få klä på sig strids utrustningen har fört med sig många skratt och goda stunder i klasserna.

Under lektionen förklaras bland annat varför ett litet finländskt folk inte kan försvara ett geografiskt stort land med en liten yrkesarmé. Vidare behandlas även kvinnornas frivilliga värnplikt, olika tjänstgöringsmöjligheter, och uppbådet. Samtidigt erbjuds en möjlighet att få ställa frågor till beväringar som är i aktiv tjänst och har det färskaste perspektivet på militären. Redaktör Jägare Amos Airola Fanbäraren • 2/2017

1963

Bästa medlemmar i Nylands Brigads Gille! Nylands Brigads Gille har nära samarbete med andra organisationer och föreningar. Av dessa nämner jag speciellt Marinreserven rf och Försvarsutbildningsföreningen MPK. Marinreserven är en del av sjöförsvarets produktion med syfte att stärka för svarsviljan och värna traditionerna. Marinreservens huvud uppgift är att främja samarbetet mellan sina medlemsföreningar och koordinera sådan verksamhet som omfattar flera föreningar. Marinreserven agerar tillsammans med marinen, Sjöbevakningen och MPK. Exempel på sådan verksamhet är den pågående fotograferingstävlingen och skyttedagarna som ordnas regelbundet och med olika tema. Nylands Brigads Gille har ett samarbete speciellt med Kustjägargillet, även

Fanbäraren • 2/2017

det en medlemsförening inom Marinreserven. MPK (Försvarsutbildningsföreningen-Maanpuolustuskoulutusyhdistys) är grundad 1993 som en landsomfattande skol ningsorganisation vars ändamål är att utbilda medborgare att klara vardagliga farosituationer och undantagstillstånd. MPK är ett offentligträttsligt samfund under ledning och övervakning av försvarsministeriet. Som Gillemedlem hittar du säkert intressanta kurser bland MPKs rikliga kursutbud. Ett flertal av dem är på svenska av vilka ResUrsus marschen, Gymnasisternas säkerhetskurs och Fältskytte – terrängskytte under kontinuerlig rörelse är exempel på dessa. Vårt goda samarbete med Marinreserven och MPK har även gjort det möjligt för

Gillemedlemmar att förfoga över m/s Gyltö vars hemmahamn är Åbo. Gillet har även samarbetat med Svensk Utveckling då Den Finlandssvenska För svarsdagen har ordnats senast i januari detta år. Dagen har alla gånger varit väl arrangerad, väbesökt och bjudit många Gillemedlemmar på mycket intressant aktuell information. Bernt Ehrnorooth Ordförande i styrelsen för Nylands Brigad Gille rf

I Gillet möts traditioner och framtid Nylands Brigads Gille rf har som huvuduppgift att stöda Nylands brigad, dess personal och beväringar samt bevara de finlandssvenska militära traditionerna och att stöda den frivilliga försvarsutbildningen. Det är krävande uppgifter som Gillet går in för på allvar. Under de senaste åren har vi konkret uppfyllt vår uppgift på många sätt. GilleGymmet Gillet tog initiativ till, planerade, finansierade och förverkligade en toppmodern konditionssal i Dragsvik. Den överläts till brigaden 2016 och används dagligen av över 300 personer. Gillet har det fortsatta ansvaret för att upprätthålla en modern och ändamålsenlig utrustningsnivå och för att regelbunden service förverkligas.

Styrelsen 2017

Kaptensbostället Gillet förvaltar och underhåller den museala helheten Traditionskullen i Dragsvik, som omfattar både själva Kaptensbostället som beskriver både Brigadens 391 år långa militära traditioner men även en autentisk kopia av IR34 kommendören Bertil Heinrichs kommandokorsu från Zubetsa i Aunus. Gillet har även som uppgift att förvalta det redan sägenomspunna IR61 och dess traditioner. M/S Gyltö Gillet har en egen farkost, m/s Gyltö med hemmahamn i Åbo. Den är en av marinens tidigare farkoster och används nu i den frivilliga försvarsutbildningen och står också till både Gillemedlemmars och försvarsmaktens förfogande.

Skattmästare: Karl-Johan Kähkönen

040 505 7000 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Ordförande: Bernt Ehrnrooth

Ledamot: Timo Oksanen

Viceordförande: Tom Asplund

Ledamot: Kaj Pettersson

Sekreterare: Thorbjörn Sirén

Ledamot: Peter Norrgård

Medlemssekreterare Agneta Rehnberg

Ledamot: Hans-Erik Orrenius

050 587 9868 ordf@nylandsbrigadsgille.fi

0505535665 tom.asplund@kolumbus.fi

0400 614 887 sekr@nylandsbrigadsgille.fi

040 824 3380

medlemssekr@nylandsbrigadsgille.fi

0299 331 000 timo.oksanen@mil.fi

040 703 6464 pesson@kolumbus.fi

1963

Gillet är aktiv medlem i Försvarsutbildningsföreningen MPK, som koordinerar den finländska frivilliga försvarsutbildningen. Gillets styrka är den stora medlemskåren, som är fördelad på lokalavdelningar i Finland och även i Sverige. Det är tack vare medlemmarna och våra över 240 aktiva sponsorer vi kan fullfölja våra uppgifter. Med stöd av Gillet och andra föreningar, stiftelser och fonder kan brigaden stöda beväringar och personal med stipendier och understöd. Gillet, din länk till brigaden

Medlemskap & kontaktuppgifter Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren: medlemssekr@nylandsbrigadsgille.fi

040 752 5490 peter.norrgard@wartsila.com

040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

facebook.com/nylbrgille twitter.com/NylBrGille 1963 www.nylle.fi Fanbäraren • 2/2017 39

Marinens skyttedag 23.9.2017

Marinreservens skyttedag för stormgevär ordnas 16.9 i Obbnäs. Tävlingen omfattar tio skott från liggande, knästående resp. stående ställning. Dagen ordnas som en MPK-kurs, ingen deltagaravgift och deltagarna bjuds på lunch och medaljkaffe. Tävlingen är såväl indi viduell som för trepersoners lag. Kom med och håll Gillets fana högt! Anmälningar via mpk.fi – sök på sjöförsvarsdistriktets kurser eller på datum.

Marinens årsdag i Vasa 8.7.2017 Marinen firar sin traditionsenliga årsdag den 8 juli i Vasa. Marinreserven deltar under dagens lopp tillsammans med sina lokala medlemsföreningar, inklusive Nylands Brigads Gille. Tre reservistfartyg deltar i utställningen. På kvällen står Marinreserven värd för en middag med dans. Kvällsfesten är öppen, bl.a. för Gillets medlemmar, och supékortet be tingar endast € 40,- / person. Anmälningar från början av juni på www.sininenreservi.fi

Kulturföreningen, vars verksamhet i dag är inriktad på att bevara, sprida och förkovra den Finlandssvenska kulturen. Föreningens kretsar erbjuder sina medlemmar möjlighet till meningsfylld fritid på opolitisk grund. Genom vår kulturfond stöder vi Finlands svenska kultursträvanden. Föreningsgården: Annegatan 26, 00 100 Helsingfors Verksamhetsledare: Niki Hamro, tfn 0447664101 E-postadress: info@arbetetsvanner.fi

Hemsida: www.arbetetsvanner.fi

7 201 fot

1963

ladda batteriet och töm minneskortet!

re s e r vens

Greppa kameran,

otävl

Marinreserven rf ordnar en fototävling 1.1. – 31.8.2017. Tävlingens tre serier är: Människor, Materiel och Natur. Alla fotografier, oberoende av serie, bör ha en koppling till marinförsvaret. Den bästa bilden i varje serie och i hela tävlingen belönas bl.a. med Tespack produkter. Skicka dina bidrag per e-mail till adressen kuvakilpailu.sininenreservi@outlook.com

Mera information och tävlingsreglerna hittar du på www.sininenreservi.fi/sv/ valokuvauskilpailu/

Fanbäraren • 2/2017

1963

Lokalavdelningar

Delegationen 2017

Västnyland

Ordförande

ordf. Gretel Ramsay Gamla Baggbyvägen 64 B, 10640 Dragsvik 040 540 8994 vastnyland@nylandsbrigadsgille.fi

Tom Palmberg

Helsingfors ordf. Markus Liesalho Fagerstensvägen 2 C 31, 00430 Helsingfors 0400 421002 helsingfors@nylandsbrigadsgille.fi

Egentliga Finland ordf. Kurt Stoor Dressinvägen 2 bst. 38, 20100 Åbo 0440 424 916 aboland@nylandsbrigadsgille.fi

Sverige ordf. Björn Säfwenberg Fogdevägen 6, 131 50 Saltsjö-Duvnäs +46 8 716 7885 sverige@nylandsbrigadsgille.fi

Norra och Södra Österbotten kontaktperson Rodney Strandvall Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862 osterbotten@nylandsbrigadsgille.fi

Östra Nyland ordf. Carl-Johan Numelin Brasasvägen 223, 06750 Tolkis 0400 489020 ostnyland@nylandsbrigadsgille.fi

Helsingfors

Medlemmar Philip Aminoff Thomas Blomqvist Georg H. Borgström Ilkka Brotherus Johan Creutz Paul Ehrnrooth Björn Federley Maarit Feldt-Ranta Sture Fjäder Anders Gardberg Stig Gustavson Carl Haglund Christel Hartwall Anna-Maja Henriksson Mårten Hoge Susanne Homén Jussi Laitinen, Kaj-Erik Lindberg Carl-Johan Numelin Mikaela Nylander Marcus Rantala Niklas Savander Tom Simola Kurt Stoor Karl Gustav Storgårds Björn Säfwenberg Bror Westerholm Olavi Wetterstrand Peter Östman

Helsingfors Raseborg Helsingfors Hausjärvi Lovisa Helsingfors Helsingfors Raseborg Helsingfors Esbo Helsingfors Esbo Sibbo Jakobstad Borgå Helsingfors Helsingfors Esbo Borgå Borgå Helsingfors Stockholm Kimitoön Åbo Helsingfors Saltsjö - Duvnäs Raseborg Vasa Larsmo

Dragsvik Artillerister ordf. Risto Lindgren Museigatan 3 Bst. 2 , 10600 Ekenäs. 040 563 4322

Bästa läsare, Uppdatera era adressuppgifter! I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars epostadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som Gille-medlem medan ni ännu använde er arbetsadress, har ni då tänkt på att den adressen inte längre är i bruk. Vi ber er korrigera adressen, genom att anmäla den nu aktiva och fungerande adressen, via blanketten som finns Gillets webbsida http://nylandsbrigadsgille.fi/bli-medlem/.

Fanbäraren • 2/2017

Byggd i glasfiber 1991, längd 13,1 m, bredd 4,2 m, nettodräktighet 8 ton. Motor Volvo TAMD 71 A, effekt 214 kW, marschfart 10-12 knop 1963

M/S Gyltö

Vi söker en person som ansvarig befälhavare till Gillets farkost m/s Gyltö, lämplig bakgrund pensionerad lots/sjökapten. Likaså även förstärkning för skötseln av motor och teknik. Vi värdesätter kunskap och god praktisk färdighet. Allt arbete med m/s Gyltö sker på frivillig basis. Vi har några skickliga och intresserade skeppare som fått sin båtförarutbildning vid Nylands brigad och i flottan. Några av dem studerar till sjökaptener vid AboaMare. M/S GYLTÖ, tidigare fortbåten L-106 har inlett sin tredje seglationssäsong. Båten ägs av Försvarsutbildningsföreningen MPK och Nylands Brigads Gille r.f. verkar som användarsamfund. Hemmahamn är örlogshamnen i Pansio, Åbo. Gillet ansvarar i samråd med MPKs Sjöförsvarsdistrikt för användning, underhåll och bemanning. Kostnaderna fördelas mellan Gillet och MPK. Det är Gillets lokalavdelning i Egentliga Finland (tidigare Åboland) som handhar den praktiska skötseln och bemanningen i samråd med Sjöförsvarsdistriktet. Båtens användningsändamål är kursverksamhet, praktiskt framförande och underhåll. Målgruppen är de krigsplacerade båtförarna men alla sjöfartsintresserade är välkomna med. Båten sjösattes i år 3 maj och den 5-7 maj företogs första körningen tur - retur till Gyltö. Gymnasie elever från (TSYK) Merilukio åkte med och fick turvis sitta till rors under befälhavarens ledning. Eleverna deltog i av MPK arrangerad kurs i att ”tryggt röra sig på vattnet”. I Gyltö-vattnen deltog en grupp kvinnor i liknande MPK kurs och ”praktiserade” även på m/s Gyltö. Däcksmannakurserna fortsätter som tidigare. I MPK/Gillets regi har båten nu avverkat ca 1770 sjömil och ca 190 körtimmar. I underhålls-arbeten har sedan 2015 bokförts ca 400 talkotimmar. Kontakta gärna Kurt Stoor för mera information. Tel. 0440 424916 kurt.stoor@icloud.com Fanbäraren • 2/2017

1963

Ahlfors Axel Ahlskog Per-Erik Ahlström Marcus Aminoff Carl-Gustaf A Aminoff Philip Andersson Bjarne Andersson Krister Andersson Roger Andrejev Viktor Antell Olle Antskog Kurt Baarman Håkan Björklund Kent Björkqvist Ben Isidor Björnberg Fredrik Blomberg Christer Blomberg Mats Blomqvist Leif Borgström Anders Borgström Christian Borgström Georg H Borgström Marcus H Boström Per-Elof Brandt Stefan Broman Bo Brotherus Ilkka Bäckman Mikael Catani Peter Cavonius Christian Chapelle de la, Jan Colliander Lars W Creutz Henrik Creutz Johan Damsten Mikael Dannbäck Erik Didrichsen Jon Didrichsen Peter Ehrnrooth Albert Ehrnrooth Alexander Ehrnrooth Bernt Ehrnrooth Georg Ehrnrooth Magnus Ehrnrooth Paul Ekholm Jan-Mikael Eklund Jan Olof Engström Folke Enqvist Ove Enqvist Reinhold Eriksson Stig Eriksson Stig-Ole Eskelin Kaj-Kristian Estlander Peter Fazer Fredrik Fazer Joachim Flander Joachim Flander Peter Flinck Joakim Forsblom Tom Forsell Erik Frankenhaeuser Filip Fältmarsch Jan Gallen Jean Gardberg Anders Gardberg Martin Gref Carl-Gustaf Gripenberg Sebastian Grotenfelt Albert Grönblom Christina Grönholm Nils-Johan Grönqvist Stefan Gundersby Per Gustavson Stig Gylfe Ernst-Magnus Hagner John Hagström Clas Göran Hallberg Christian Hammarén Lars Hartwall Erik Hartwall John Hedman Johan Hedman Lars Heinonen Lars Helkama Jukka

Gillets sponsorer - December 2016 Kungsbacka, Sverige Purmo Helsingfors Borgå Helsingfors Raseborg Helsingfors Borgå Tavastehus Lovisa Stockholm, Sverige Borgå Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Borgå Ekenäs Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Kristinestad Helsingfors Lovisa Hausjärvi Raseborg Vanda Raseborg Raseborg Borgå Lovisa Lovisa Helsingfors Kyrkslätt Grankulla Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Kyrkslätt Helsingfors Esbo Raseborg Borgå Pargas Vanda Grankulla Helsingfors Lovisa Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Helsingfors Borgå Helsingfors Gex, Frankrike Ekenäs Helsingfors Esbo Esbo Esbo Helsingfors Helsingfors Ingå Esbo Sjundeå Hangö Helsingfors Esbo Lovisa Åbo Sibbo Helsingfors Sibbo Sibbo Esbo Esbo Borgå Helsingfors

Fanbäraren • 2/2017

Hertell Karl-Johan Hertsberg Patrik Hindrén Andreas Hjelt-Hansson Ulrike Holm Martti Holmberg Björn Holmberg Robert Holmén Kaj Homèn Carl-Olaf Homén Susanne Illman Lars Immonen Peter Ingman Carl-Gustaf Ittonen Hans Ivarsson Bernt Johansson Ray Kajander Rabbe Kalliomäki Yngve Karlsson Håkan Karlsson Kim Kindstedt Jan-Erik Knape Ernst von Knorring Jochum von Knorring Johan von Knorring Magnus von Konow Björn Krogell Kurt Krogius Jacob Kronvall Torolf Kullberg Kjell Kähkönen Karl-Johan Köhler Jarl Lang Sune Liesalho Markus Lilius Mikael Lilius Ragnar Liljekvist Patrik Liljestrand Tom Lindberg Ingmar Lindberg Kaj-Erik Lindblom Tom Lindell John Lindqvist Carl-Uno Lindroos Kleppestö Britt Lindström Caj-Gunnar Lindström Ingmar Lival-Lindström Stig Lundberg Henrik Lundmark Pekka Lundström Henrik Lundström Thomas Luotonen Kai Lönnroth Anders Malmborg Stig Meinander Göran Meyer Lars Naessen-Karlsson Kerstin Nordell Henrik Nordgren Magnus Norrgård Arndt Numelin Carl-Johan Nyberg Kim Nylander Mikaela Nyman Göran Nyman Håkan Nyman Sixten Nyqvist Fredrik Nystedt Roger Nystén Henrik Nyström Hilding Orrenius Hans-Erik Pagels Max Palmberg Tom Paloheimo Martti Pettersson Kaj Planting Mikael Pokki Sami Procopé Niklas Ramsay Gretel Rautalahti Juha-Pentti Rautalahti Yrjö-Pekka Rehnberg Kenneth Rosendahl Kaj

Helsingfors Helsingfors Ekenäs Borgå Grankulla Helsingfors Borgå Borgå Esbo Helsingfors Lovisa Esbo Sibbo Helsingfors Rommelanda, Sverige Borgå Raseborg Hallstahammar, Sverige Lovisa Sjundeå Borgå Raseborg Salo Helsingfors Helsingfors Tarttila Sibbo Tavastehus Lovisa Helsingfors Grankulla Grankulla Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Hangö Lovisa Helsingfors Esbo Sibbo Helsingfors Esbo Dilling , Norge Åbo Raseborg Helsingfors Raseborg Helsingfors Grankulla Helsingfors Helsingfors Sibbo Raseborg Helsingfors Mäntsälä Nyköping, Sverige Kyrkslätt Helsingfors Raseborg Borgå Helsingfors Borgå Helsingfors Esbo Helsingfors Lovisa Esbo Helsingfors Helsingfors Borgå Grankulla Helsingfors Loppi Esbo Grankulla Ylivieska Vittskövle, Sverige Raseborg Raseborg Helsingfors Jackarby Borgå

Rosenlew Carolus Helsingfors Rönnlund Kaj Vasa Saine Jari Helsingfors Savander Magnus Helsingfors Savander Niklas Stockholm, Sverige von Schantz Anna-Maria och Filip Vasa Schauman Jan-Henrik Helsingfors Sihvonen Dan Borgå Sirén Thorbjörn Borgå Sittnikow Rabbe Helsingfors Sivén Christian Raseborg Sjöblom Ulf Raseborg Smeds Anders Lovisa Smeds Viking Borgå Stenberg Bertil Borgå Stenberg Stefan Grankulla Stendahl Stig Helsingfors Stjernberg Peter Borgå Stockmann Karl Helsingfors Strandell Denis Hangö Sumelius Bjarne Helsingfors Sundberg Matti Helsingfors Sundbäck Henrik Borgå Sundman Christer Borgå Sundqvist Björn Borgå Swanljung Mikael Helsingfors Säfwenberg Björn Saltsjö-Duvnäs, Sverige Söderström Jan-Peter Helsingfors Söderström Peter Borgå Taimitarha Paul Helsingfors Tallroth Kaj Esbo Taube Johan Raseborg Taucher Poppe Helsingfors Teir Henrik Helsingfors Thiel Harro S:t Karins Tuomolin Peik Helsingfors Uddström Rolf Esbo Ulinder Jan Lidingö, Sverige Wadstein William Helsingfors Wahlroos Björn Salo Wallén Bengt Helsingfors Wallin Stefan Åbo von Walzel Caesar Djursholm, Sverige Waxlax Joakim Helsingfors von Wendt Gösta Kimitoön Westerholm Bengt Esbo Westerholm Bror Raseborg Wetterstrand Olavi Vasa von Weymarn Tom Helsingfors Wiberg Bo-Eric Grankulla Wiklund Henry Helsingfors Wikman Ragnar Åbo Wikström Henrik Helsingfors Wikström Patrik Helsingfors Wiljander Rolf Nacka, Sverige Wolff Carl Gustaf Raseborg Wrede Kenneth Helsingfors Wulff Johan Helsingfors Åkerstedt Robert Borgå Åström Magnus Sibbo Österlund Karl-Johan Helsingfors Östman Anders Helsingfors Företag & samfund Aktia Bank Abp Fiskars Abp Meriaura Oy Ok Varuboden-Osla Hlg Oy Forcit Ab Oy Karl Fazer Ab Roberts Coffee Ab Saab Finland Oy Svenska kulturfonden Wide Skog Ab Kommuner Jakobstads stad Larsmo kommun Pedersöre kommun Raseborgs stad Vörå kommun

Gillets sponsorklubb Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stöda Gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har Gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med Gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande GilleGymmet- investeringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har Gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna. Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen på Svenska dagen samt till den av

1963

pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, till skölden är full. Då erhåller man en ny sköld. Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 85 €, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften 350 – 850 €. Gillet årligen arrangerade VIP-dagen, som år 2016 gick till det gamla kustfortet Hästö-Busö i Ekenäs skärgård. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap. Den är ett hantverk i solid ek med formen av ett torn som symboliserar försvarsmakten. Skölden

Sponsorklubben leds av Carl-Johan Numelin, tfn 0400 489020, e-post cj.numelin@kolumbus.fi. Postadress Brasasvägen 223, 06750 Tolkis. Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan här invid. Sponsoravgiften inbetalas på konto FI 9740554350004063, ”Gillet, Sponsorkubben”.

Medlemsavgiften inte bara en symbol Nylands Brigads Gille rf kommer under året att uppnå milstolpen, 2000 medlemmar. Det är ett länge eftertraktat mål men även ett bevis på att Gillet har en verklig funktion och betydelse.

Vi är väldigt glada och tacksamma för att så många vill vara med och stöda Nylands brigad och dess beväringar. Men det räcker inte att enbart söka om medlemskap, det viktiga är även att årligen komma

2000

ihåg att betala medlemsavgiften. Antalet medlemmar som lämnat sin medlemsavgift obetald har nu stigit oroväckande mycket. Det innebär inte endast en förlorad intäkt för Gillet, det innebär även att medlemmen ifråga inte får Fanbäraren med posten samt extra arbete och utgifter för Gillets hantering av medlemsregistret. Fanbäraren • 2/2017

DRAGSVIK SOLDATHEM

Välkommen till soldathemmet! Soldathemmet öppet:

Biblioteket öppet:

Mån-tors 08.30-15.00 17.30-20.30 Fre 08.30-19.30 Lö & sö 15.00-20.00

Tors 17.30-20.30

Facebook “f ” Logo

CMYK / .eps

Facebook “f ” Logo

CMYK / .eps

Följ oss på Facebook!

www.facebook.com/dragsviksoldathem Kontakt: tel. 040 768 0665

Dragsvik soldathem_165x120_16052016.indd 1

16.5.2016 17:12:49

Medlemsansökan EFTERNAMN

FÖRNAMN

ADDRESS

POSTNUMMER OCH ORT

YRKE

FÖDELSETID

TELEFON HEM

TELEFON ARBETE

E-POST

DATUM OCH UNDERSKRIFT

Varje medlem får tidningen Sotilaskoti (5 nummer/år), Nylands Brigads egen tidning Fanbäraren (4 nummer/år) samt ett medlemsbrev 4 gånger/år. Information om soldathemsarbetet finns på adressen: www.sotilaskotiliitto.fi Medlemsavgift: 15 euro/år

Ansökan postas till Soldathemmet:

Tilläggsuppgifter ger och ansökan skickas till: Verksamhetsledare Mathias Lindén, 040 768 0665 dragsvik.soldathem@surfnet.fi

Dragsvik Soldathemsförening rf. Hus 10 10640 Dragsvik

Fanbäraren • 2/2017

NYLANDS BRIGADS GILLE NYLANDS BRIGADS GILLE r.f. Medlemssekreteraren c/o Nylands brigad 10640 Dragsvik

1963

Jag vill ansluta mig till Nylands Brigads Gille och samtidigt få Fanbäraren hem i postlådan för endast 20€/år

1963

Namn

Födelsetid

Yrke eller titel

Eventuell militärgrad

Postadress Telefon, fax E-postadress

Jag vill ha Fanbärarens eVersion

Önskad lokalavdelning

H:forsnejden

Sverige

SÖ

Södra Österbotten

NÖ

Norra Österbotten

Västnyland

NYLANDS BRIGADS GILLE r.f. Medlemssekreteraren c/o Nylands brigad 10640 Dragsvik

Egentliga finland

ÖN

Östnyland

Dragsvikartilleristerna

Ingen avdelning

Adressförändring

1963

Födelsetid

Namn Tidigare näradress, postnummer samt postanstalt Ny adress, postnummer samt postanstalt

Jag vill ha Fanbärarens eVersion

Fanbäraren • 4/2015

Militärt kunnande

Sammanhållning

Framåtanda

Nylands brigad Nylands brigad 10640 Dragsvik marinen.fi