FRANKENSTEIN en storslagen, vacker & brutal musikteater
manus & koncept: PELLE ÖHLUND & NINA JEMTH fritt efter FRANKENSTEIN av MARY SHELLEY musik: JOSEF RHEDIN
DRAMATIKERNA FUNDERAR Historien om Frankenstein ställer många spännande frågor om bl.a. skapandets komplexitet. Dess grundläggande tematik är en berättelse om relationen mellan skaparen och skapelsen. Vad blir konsekvenserna när människan inte tar ansvar för det hon skapar och gör sig själv till gud? Och vem bär ansvaret när skapelsen vänder sig mot sin skapare? I Frankenstein irrar monstret omkring i en kosmisk ensamhet styrd av hämndbegär till sin skapare som vägrar ta ansvar för vad han gjort. Det är kanske en av berättelsens mest smärtsamma frågor. Att inte få höra till och uppleva kärlek och gemenskap, utan gång på gång mötas av rädsla och avståndstagande. Varelsen väcker vår empati, något som själva skaparen verkar sakna då han framför allt styrs av ett patologiskt narcissistiskt begär att skapa evigt liv, kanske rent av en ny art. Det är med en romantiserad blick som vetenskapsmannen Frankenstein skildras. Det ensamma geniet som drivs av ett passionerat och självförbrännande sökande efter att passera konventionens gränser. Ett upphävande av döden, av själva livsbetingelserna som gör honom till en Gud vars skapelse äter av den förbjudna frukten och fördrivs från paradiset. Vad händer när vi skapar något – en människa, en idé, en relation eller ett samhälle – men sedan inte vill kännas vid konsekvenserna? Det är en gammal berättelse, men frågorna känns fortfarande högst aktuella.
När romanen skrevs var det elektriciteten som var den nya framstående uppfinningen som lovade mänskligheten stora framgångar, något som kan jämföras med vår samtida IT- och AI-revolution. Vetenskapen har gjort enorma framsteg som har tjänat mänskligheten till stor nytta. Den stora frågan är: Var går den hårfina gränsen mellan att göra gott eller ont? Kanske finns det inom varje skapelse en inneboende dualitet mellan uppbyggnad och förstörelse.
”Den stora frågan är: Var går den hårfina gränsen mellan att göra gott eller ont? ” Vi är idag medvetna om att vetenskapliga upptäckter som inte hanteras ansvarsfullt kan skapa stora tragedier. Nu står vi inför AI och dess enorma acceleration som på kort tid har förändrat vårt sätt att leva. Kommer AI att tjäna oss och lösa alla våra problem som mänskligheten ställt till med eller håller vi på att skapa en dystopi? I vår version av Frankenstein har vi velat skapa en storslagen, brutal och vacker musikteaterföreställning i gränslandet mellan teater och musikal. Mycket nöje och hjärtligt välkomna kära publik.
Pelle Öhlund & Nina Jemth, dramatiker
”Kommer AI att tjäna oss och lösa alla våra problem som mänskligheten ställt till med eller håller vi på att skapa en dystopi?”
NÅGRA ORD FRÅN KOMPOSITÖREN Jag har gjort så många roliga saker i mitt liv - att komponera en musikdramatisk helaftonsföreställning är inte en av dem. Det är så många faktorer som måste klaffa; en berättelse som inspirerar, dramatiker att samarbeta med, en teater och orkester som vill sätta upp verket, tid att skriva m.m. När Pelle och Nina frågade om jag ville tonsätta deras iscensättning av Mary Shelleys Frankenstein var de centrala delarna redan på plats. I fyra år har vi samarbetat i ett lustfyllt och inspirerande konstnärligt universum där fantasin har fått flöda fritt och ohämmat. I deras obegränsade teaterkonst har jag tillåtit mig att hämta inspiration från i stort sett alla olika musikaliska världar jag har vistats i under mitt liv.
”I fyra år har vi samarbetat i ett lustfyllt och inspirerande konstnärligt universum där fantasin har fått flöda fritt och ohämmat. ” Jag växte upp, bokstavligen, i orgelpipornas dån. Min mamma var kyrkomusiker, så Bach fick jag med bröstmjölken. Efter piano- och trumlektioner i kulturskolan flyttade jag som sjuttonåring till Berlin, där jag spelade obskyr, elektronisk, minimalistisk musik på pubar tillsammans med en kompis. Vi startade sedan ett symfoniskt rockband som spelade in skivor och turnerade i Europa några år. Ett samarbete med en symfoniorkester väckte lusten att förkovra mig i musikteori och komposition. Efter musikhögskolestudierna har jag sedan haft förmånen att i flera decennier få arbeta som dirigent, framför allt med musikal och även en del opera. När nu Frankenstein är färdigskriven tror jag att det är lätt att höra de olika influenser som präglat mig. Körens sakrala partier och bröllopsfestens lite överraskande färgning av Berlinskolan för att nämna några av de tydligaste.
En betydelsefull och mycket värdefull sak för kompositionsprocessen har varit att jag redan från början vetat vem som ska spela de olika rollerna. Det har varit till stor hjälp i sökandet efter allt från röstlägen och personlighet till uttryck. En annan väldigt rolig sak för mig personligen är att min fru Anna och vår dotter Lea spelar två av rollerna i vår uppsättning - det har ju faktiskt gjort det hela till ett gemensamt familjeprojekt! Jag är evigt tacksam för deras tålamod, förståelse och - inte minst - feedback, när jag under många, långa perioder under de här åren nästan blivit som en karikatyr av Victor, besatt av sitt skapande. Det är nu min förhoppning att ni, liksom vi, fängslas av frågorna som ställs i Frankenstein och att ni får en givande, spännande, stimulerande (och kanske ibland lite skrämmande) stund tillsammans med oss.
Josef Rhedin, kompositör
MARY SHELLEY (1797–1851) Hon var 18 år när hon började skriva berättelsen som skulle göra henne odödlig. Två år senare, 1818, publicerades Frankenstein; or, The Modern Prometheus anonymt i en upplaga om 500 exemplar. Mary Shelley var då bara 20 år gammal. Drygt 200 år senare fortsätter hennes skapelse att få nytt liv i litteraturen, filmen, populärkulturen och på Dalateaterns scen. Mary Shelleys eget liv tycks nästan kusligt sammanflätat med romanens frågor om skapelse och förlust, kärlek och ensamhet, liv och död. Mary Shelley (född Mary Wollstonecraft Godwin) föddes i London år 1797 som dotter till två av sin tids mest radikala tänkare. Fadern William Godwin var politisk filosof och fritänkare och räknas som en grundgestalt
inom den filosofiska anarkismen. Modern Mary Wollstonecraft – idag en ikonisk förgrundsgestalt inom feminismen – hade i Till försvar för kvinnans rättigheter argumenterat för kvinnors utbildning och självständighet. Hon dog bara dagar efter att ha fött Mary. Redan vid livets början fanns alltså döden nära. Som sextonåring förälskade sig Mary i poeten Percy Bysshe Shelley, som redan var gift. De rymde tillsammans till kontinenten och inledde ett liv präglat av litteratur, radikala idéer, ekonomisk osäkerhet och svåra förluster. År 1815 födde Mary en prematur dotter som dog efter några dagar. Kort därefter skrev hon i sin dagbok om en dröm där barnet återvände till livet när det värmdes vid elden. Ett år senare skulle hon börja skriva om en människa som lyckas med det omöjliga: att väcka död materia till liv. Sommaren 1816 befann sig Mary och Percy vid Genèvesjön tillsammans med bland andra Lord Byron. Det regniga vädret höll sällskapet inomhus och Byron föreslog att de skulle skriva varsin spökhistoria. Mary hade först ingen idé. Sedan kom visionen: en ung student som knäböjer intill den varelse han har satt samman och ser den börja leva. Men Frankenstein föddes inte enbart ur någon slags skräckfantasi. Mary levde i en tid när vetenskapen tycktes flytta gränserna för vad människan kunde åstadkomma. Experiment med elektricitet och diskussioner om själva livsprincipen fascinerade samtiden. Kemisten Humphry Davys idéer hör till romanens vetenskapliga och intellektuella bakgrund. Frågan om var gränsen går mellan människan och det människan själv skapar har knappast blivit mindre aktuell.
Mary Shelley, porträtterad år 1840 av Richard Rothwell.
Samma sommar tog sig Mary upp till Mer de Glace, den väldiga glaciären vid Mont Blanc. Hon skulle senare förlägga ett av romanens vik-
tigaste möten till detta alpina landskap: konfrontationen mellan Victor Frankenstein och varelsen han har skapat och sedan övergivit. I Frankenstein är naturen större än människan, samtidigt som Victor drivs av drömmen om att bemästra dess yttersta hemlighet. Det är lätt att glömma hur mänsklig Shelleys varelse är. Han föds inte som ett monster i moralisk mening. Han längtar efter närhet, lär sig språk och försöker förstå människorna omkring sig och bli en del av deras värld. Men han möts av skräck och stöts bort. Där öppnar romanen en fråga som bränner: Vem bär ansvaret för ett liv man har skapat? Just den frågan löper genom hela romanen. Victor lyckas med sin stora bragd, men i samma ögonblick som varelsen öppnar ögonen ryggar han tillbaka. Skapandet är fullbordat; ansvaret börjar – men Victor flyr från det. Det är kanske därför Frankenstein så lätt låter sig läsas in i nya tider. Ända sedan industrialiseringens maskiner till vår tids artificiella intelligens har samma svindlande fråga ställts: Vad händer när människans förmåga att skapa blir större än hennes beredskap att ta ansvar vad som skapats? För Mary Shelley själv skulle gränsen mellan liv och död fortsätta att vara smärtsamt konkret. När Frankenstein kom ut hade hon redan förlorat sitt första barn. Samma år, 1818, dog hennes ettåriga dotter Clara. Året därpå dog också sonen William, tre år gammal. Av de fyra barn Mary och Percy fick tillsammans var det bara sonen Percy Florence som överlevde barndomen. Sommaren 1822 var Mary själv nära att dö efter ett missfall. Bara en månad senare drunknade Percy Shelley utanför den italienska kusten. Mary blev änka vid 24 års ålder. Det går inte att förklara Frankenstein enbart genom tragedierna i Mary Shelleys liv. Men i ”ljuset” av hennes egen historia får romanens fokus på skapande och förlust, liv och död, ensamhet och längtan efter gemenskap en särskild klang.
Titelsidan till Frankenstein av Theodor von Holst, en av de första illustrationerna till romanen
Året därpå fick Mary uppleva hur berättelsen hon hade skrivit som tonåring började leva ett eget liv. År 1823 såg hon Presumption; or, The Fate of Frankenstein på English Opera House i London. Föreställningen blev en framgång och bidrog till Frankensteins växande berömmelse. Mary tycks själv ha betraktat det hela med viss förtjusning. Efter teaterbesöket skrev hon till vännen Leigh Hunt att hon upptäckt att hon nu var berömd. Särskilt road var hon av rollistan; där varelsens namn skulle ha stått fanns bara streck. Han var, som hon själv konstaterade, ”namnlös”. Mary återvände till sin skapelse år 1831 då hon gav ut en kraftigt reviderad version av Frankenstein. Sedan dess har varelsen bytt kropp, röst och uttryck – från generation till generation och från konstform till konstform. Det är som om Frankenstein aldrig riktigt blir färdig. Varje tid skapar sin egen varelse ur Mary Shelleys berättelse och ställer hennes frågor på nytt: Vad gör oss mänskliga? Vad är vi skyldiga det vi skapar? Och vad händer med den som berövas kärlek och gemenskap? Drygt 200 år senare väcks varelsen till liv i ännu en kropp på Dalateaterns scen.
Text: Jonas Martinsson
AKT 1
AKT 2
MINGEL OCH OVERTYR
ALMAS SOLO
Orkestern
Alma, Körledaren, Kören och Varelsen
GRAVEN Kören
I ENSAMHET Elisabeth och Kören
ODE AN DIE DNA Kören
EVIGT LIV Modern, Victor och Kören
VAD FAN HAR JAG GJORT? Victor
DU FALLER Körledaren och Kören
LAKRISMOSART Alma
INSIKT Körledaren och Kören
DEN GAMLE I STUGAN Den Gamle
VÄLJ ELD, VÄLJ RASERI Körledaren, Kören, Modern, Victor, Elisabeth och Alma
O REQUIEM AETERNAM Kören
BRÖLLOPSVALS Orkestern
EDM TRANCE Bröllopssångerskan
SORG/JAKTEN Kören och Orkestern
FINAL Varelsen och Kören
FRANKENSTEIN Manus & koncept: Pelle Öhlund & Nina Jemth fritt efter Frankenstein av Mary Shelley Musik: Josef Rhedin Regi & koreografi: Pelle Öhlund Musikalisk ledning: Josef Rhedin Scenografi & kostymdesign: Richard Andersson Maskdesign & tillverkning: Linda Jean Nieminen Ljus- & videodesign: Ilkka Häikiö
på scen Joel Torstensson (Victor Frankenstein), Nina Jemth (Varelsen), Anna Granquist (Elisabeth), Susanne Ekman Hellström (Modern, Assistenten m.fl.), Mala Kyndel (Moderatorn, Körledaren, Husan, Bröllopssångerskan m.fl.), Anders Jakobsson (Den gamle), Lea Rhedin/Alice Domeij (Alma), Dalasinfoniettan & Dalasinfoniettans kör administration Ellinor André Anders Norén Jonas Martinsson Anton Höjer Simon Hjortek Johanna B. Nyberg Cecilia Tegenfeldt Johanna Pettersson
Producent, DT Producent, MiD Marknadsansvarig, DT SoMe- & innehållskreatör, DT Innehållskreatör, MiD Marknadsförare, MiD Notbibliotekarie, MiD Ekonomiansvarig, MiD
teknik Fuffen Toril Hallqvist Daniel Sjögren Thomas Nyström Patrik Björn Andreas Tinnerholm P-O Olausson
Scenmästare, DT Ljustekniker, DT Ljudtekniker, DT Ljudtekniker, DT Tekniker, MiD Tekniker, MiD Vaktmästare, DT
tillverkning Lina Nyberg Lovisa Anselius Erik Kjellander Johanna Hurtig Olivia Schubert Felicia Roos Tilde Sääf
Maskör, DT Maskassistent, DT Dekor/verkstad, DT Rekvisitör/scentekniker, DT Kostymmästare, DT Vik. teaterskräddare, DT Dockmakare
i repsal Ia Olsson Sufflös Tobias Livheim Repetitör Hanna Meens Eriksson Sångcoach Janne Lindqvist Stagefightkoreograf program Jonas Martinsson Anton Höjer Simon Hjortek
Redaktör, design & layout, DT Föreställningsfoton, DT Föreställningsfoton, MiD
ledning Daniel Rylander Mikael Horvath Eva Erdman Marica Hallgren David Lundblad
Teaterchef, DT Teknisk chef, DT Produktionschef, DT Ekonomiansvarig, DT Länsmusikchef, MiD
teatervärdar Alizia Bergenvind, Catharina Enhörning, Daniela Söderlund, Ia Olsson, Johan Nyling, Lenore Kiesby, Linn Mattisson, Lisa L Tigerstrand, Peter Östberg, Selma Bergman & Simon Leijnegard Premiär 17 oktober, 2026 Spelas 17 oktober–28 november, 2026, på Dalateatern. DT = Dalateatern & MiD = Musik i Dalarna
violin: Anders Jakobsson KM, Elisabeth Lagergren, Sonia Flis viola: Anna Raihle, Mats Hedrén cello: Filip Lundberg, Marika Erlandsson kontrabas: Jan-Anders Ernlund, Eric Nilsson flöjt: Karin Lekteus, Kristina Eriksson klarinett: Jonas Viklund, Patricia Träff trumpet: Mats Heinemann, Andreas Parmerud
sopran: Kristina Mattsson, Louise Noreberg Kerstin Peplowski, Anna Wibom, Lisbeth Svensson, Emma Tinnis alt: Lina Balstadsveen, Sara Svensson, Helena de la Cour-Storm, Camilla Terfelt, Kristin Åkerström, Maja Carlquist tenor: Per Eriksson, Peter Lindholm, Tomas Hellander bas: Johann Bernhardt, Nicklas Gunnarsson