22 MITTEN
Söndag 18 september 2011 HUFVUDSTADSBLADET
HUFVUDSTADSBLADET Söndag 18 september 2011
MITTEN 23
Politik
Kring millennieskiftet svepte den nya socialdemokratin in i Finland med tal om globaliserad marknad och tillväxt. I dag är det högern som lånar den röda vänsterslipsen i Storbritannien, Sverige och Finland. Vad ska vi kalla detta, New Retro?
Jyrki Katainen vs. Olof Palme
HÖG
I lånta kläder
ER
Välfärdsstaten Bättrefärdsstaten Välmående Arbete Gå samman
Ta motståndarens argument För att bli regeringsbildare ska man alltså helst segla mot mitten genom att snappa upp det motsatta block-
ets mest romantiska argument, eller triangulera som det heter på retorikspråk. Tidigare var det vänsterns mittenkampanj som blev globaliserad via Bill Clinton, Tony Blair och hos oss Paavo Lipponen. Nu är det högern som fiskar i samma vatten. I Sverige och Finland har den styrande högern följt upp den murriga, frottédoftande nostalgin i sin retorik. Också högerpartiet Venstre i Danmark kallade sig inför den gångna veckans val för arbetarparti. Hos oss har de små åldersklassernas politikergeneration lullats av socialdemokratin som barn och fått den bästa tandregleringen i Finlands historia gratis, men ändå arbetat i en internationell marknadsekonomi de senaste femton åren. De kan strö in trygga minnen i sina tal utan att blinka, och utan någon press på att på allvar jämföras med 1970- eller 1980-talet. För det var ju en annan tid och man kan inte gå tillbaka. Man plockar bara de retoriska russinen ur bullarna. Fårakläder De ”nya moderaterna” skapades som begrepp i Sverige av en politikergeneration född på 1960-talet: Statsminister Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Sven Otto Littorin med flera. – Det har redan länge talats om att det inte finns några skillnader mellan blocken i Sverige. Men det finns det – skillnaden mellan individualismen och kollektivismen finns där. Det som har hänt är att de nya moderaterna talar om att omfamna välfärdsstaten, säger Jenny Madestam
som forskar i politiskt ledarskap vid Stockholms universitet. Men moderaterna gör det genom att förespråka skattelättnader på förvärvsinkomst och tala för att det ska löna sig att arbeta. I valreklamen kallar de sig, precis som Samlingspartiet i Finland, för ett ”arbetarparti”, och gör det genom att stryka dem som har ett arbete medhårs och hålla fast vid individualismen. Medan det tidigare funnits en politisk skiljelinje mellan tjänstemän och arbetare har linjen hos högern förflyttats till att ligga mellan att ha arbete och ”göra rätt för sig” och att inte ha det. Madestam bedömer att det långt är fråga om retorik, men inte enbart. Den här politikergenerationen har trots allt svårt att släppa sin barndom helt och hållet och spelar i kampanjerna på nostalgi i den mån det passar dem själva. – De har präglats av den socialdemokratiska hegemonin i sin ungdom. Oberoende av om man är socialdemokrat eller moderat så har man gjort det. De har vuxit upp i ett samhälle som varit tryggt. Madestam tror att deras barndom i viss mån präglar politiken och att det kan kännas svårt att direkt rasera välfärden. Men att den svenska ekonomin än så länge går relativt bra skjuter fram de riktigt stora paradigmvalen på framtiden. I moderaternas fall är det ändå många som anser att det bara är tomt snack. – Jag har svårt att se att moderaterna skulle ha gått vänsterut på något annat plan än det retoriska,
”Vi kan aldrig acceptera att marknadskrafterna ensamma tillåts styra samhällsutvecklingen i stort. Resultatet blir ett omänskligt och osolidariskt samhälle.” Statsanställdas förbunds kongress 1981.
”Jag tror inte att en välfärdsstat någonsin kan utlokalisera omsorgen om varandra till en myndighetsverksamhet.” ”Samhället kan inte älska. Samhället ha sköta om en viss omsorg, men kärlek ges av människor.” Blogginlägg 2009 och intervju i City, 2005.
”Tänk inte bara på vad du kan göra för dig själv, tänk på vad vi människor kan göra för varandra. (...) Bristerna i vårt samhälle är sålunda av social natur. Ska vi vidga välfärden måste vi se till människornas behov av omtanke och kontakt med varandra”. Ur boken Att vilja gå vidare, 1974.
”Man kan inte beskylla en enskild grupp för det, men den allmänna attityden har blivit hårdare. (...) Som folk har vi börjat bli rädda för andra. Är det så att Finland blivit ett fegisland utan självförtroende? Som inte litar på att vi klarar oss i öppet internationellt samarbete? Som inte litar på att den finländska kulturen är tillräckligt stark för att kunna välkomna invandrare, och inte litar på sin egen förmåga? Ett sådant Finland är ett förfallande Finland, ett inåtvänt Finland och ett sorgligt Finland.” Riksdagsgruppens sommarmöte 2011.
”Nu söker sig människor från främmande länder hit till oss. Och vi är ovana vid minoriteter, ovana att ta hänsyn till dem som är annorlunda. Därför blir vi lätt tafatta och trubbiga, både som samhälle och som enskilda individer. (Fördomen) gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla.” Radiotal på juldagen 1965.
”Människovärdet är inte en sak som man kan ifrågasätta. Människovärdet är odelbart och hör till var en av oss oavkortat.” Tal på EU-seminarium, september 2011.
”En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde.” Juldagen 1965.
LIBERALISM
– från New Labour till New Retro I blockens förlovade land, Storbritannien, är spektaklet tydligast. När högerledaren David Cameron prövades för första gången inför ett val, lokalvalet 2007, steg han upp och inledde med att tala om den framlidne demokraten Bobby Kennedy, ett ständigt föremål för den amerikanska vänsterns nostalgi: – Jag är mycket förtjust i det här citatet av Bobby Kennedy, som sammanfattar hur välmående är lika viktigt som förmögenhet. Bruttonationalprodukten, sade han, ”sköter inte om våra barns hälsa, kvaliteten på deras undervisning, glädjen i deras lek. Den bär inte poesins skönhet eller styrkan i våra äktenskap, intelligensen i den offentliga debatten eller våra tjänstemän integritet”, citerade Cameron. Han fortsatte med att tala om hur man bygger ett bättre socialt samhälle där föräldrar har tid för sina barn, och där också företagen bär socialt ansvar. Cameron har varit försiktig med att utlova några omfattande skattesänkningar just nu – men visst är det på kommande så fort ekonomin blir bättre, anser han. Balansgången mellan hans egen bakgrund som privilegierad elev från privatskolan Eton och epitetet ”Tony Blairs arvinge” gör att Cameron beskylls för att vara ytlig vindflöjel. Han har också själv sagt att han upplever sig stå utanför ideologier.
”Vi vill inte ge över makten till marknadskrafterna att fara i väg med en endaste skiva av vår finländska välfärd.” Presskonferens, maj 2010.
FRAMÅT BAKÅT Rättvisa Arbete Global marknad Tillväxt
säger Kristina Boréus, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Hon nämner som exempel att Reinfeldt talat sig varm för fackrörelsen men samtidigt försvårat villkoren för a-kassan och dess med-
lemmar till exempel genom att ta bort avdragsrätten för a-kassaavgift. Det har lett till att hundratusentals skrivit ut sig ur facket. Moderaterna har också styrt privatiseringspolitiken. – Det som har ändrats är att den
”Gå samman” Samlingspartiet då? Ja det har varit
”työväen puolue”, ”arbetarpartiet”, i ett par valrörelser redan. Valsloganen liittykää yhteen, gå samman, har fört tankarna till internationalen, och då partiledaren Jyrki Katainen figurerade på partiets retroinspirerade affischer var det med en målarpensel och en trädgårdshacka i kors – vilket en del jämförde med hammaren och skäran. Kalla kriget är något de yngre makthavarna i Finland snappat upp som barn. När en av världens meste socialdemokrater och beundrade retoriker Olof Palme dog var en
vis hjälpte det att fyra av fem helsingforsare i en enkät ville bevara garnisonen och att det i horisonten plötsligt fanns andra tillgängliga områden för massivt bostadsbyggande: framför allt västra Sibbo och stora hamnområden inne i Helsingfors. En dag kan de gamla tegelkasernerna ändå komma att tömmas på värnpliktiga, Krigshögskolans studerande och yrkesmilitärer. Men också efter det är troligt att en del av ön förblir stängd för allmänheten. Orsaken är den i början av artikeln nämnda elektroniken. Försvarsmaktens kommendör Ari Puheloinen har redogjort för andra sparplaner men om soldater och politiker också tvingas rangordna garnisoner i friska och sjuka kan Sandhamn hamna i kläm. Väggar är ing-
et självändamål för en rörlig stridsenhet. Det finns goda skäl att bevara Nylands Brigad men geografi är inte ett av de allra starkaste. Efter riksdagsvalet påminde försvarsminister Stefan Wallin (SFP) om att ”Nylands Brigad är ett kostnadseffektivt truppförband med goda utbildningsresultat och en tydligt profilerad roll i det nordiska försvarssamarbetet. Därtill fastslår språklagen (§39) att ’minst ett truppförband skall dock vara svenskt. (…) Med truppförband avses nuförtiden närmast organisationer på Brigadnivå’.” Säg att huvudstaben vid Kaserntorget väljer bort Dragsvik men Försvarets uppgifter samt språklagen är oförändrade. Då måste utbildningen av svenskspråkiga värnpliktiga förläggas någon annanstans. Till Sand-
riktigt nyliberala retoriken, som fanns under 1980-talet, inte går hem längre. Att skillnaden mellan blocken verkar diffus beror enligt Boréus på att hela det politiska fältet rört sig högerut, ett fenomen som är bekant i Finland också, samtidigt som alla verkar rörande överens om att välfärdsstaten är bra.
tredjedel av Finlands regering 9–14 år gamla. Att Jyrki Katainens festtal ibland ekat av triangulering och Palmeaktigt patos är kanske inte främst medveten stöld av retorik, utan ett tecken på att fältet numera är fritt, att minnen och dofter smälter ihop till ett mischmasch och råmaterial för reklambyråerna. Skillnaden mellan Samlingspartiet och de svenska Moderaterna är regeringssituationen och ekonomin. I Finland kommer de kraftiga nedskärningarna emot snabbare, men i regeringskoalitionen blir vänstern lika mycket utpekad för besluten. Sylvia Bjon 029 080 1310, sylvia.bjon@hbl.fi
Post Scriptum
När framtidens politiker tar ställning till Helsingfors egen garnison väger miljöargumenten lika tungt som de militära.
Miljön ger garnisonen flankstöd
Fast framtiden är redan här. Försvaret tvingas spara flera hundra miljoner euro i rask takt. När slaktlistan plockas fram är inte ens Sandhamn undantaget. Eller kanske ändå. Huvudstadens egen garnison har en speciell ställning. Det är ingen symbolisk liten vaktkur ett stenkast från nationens hjärta. Mycket krut har lagts på modern spanings-, övervaknings- och stridsledningsutrustning och soldaterna som utbildas är tungt beväpnade specialister på krig i stadsmiljö. De är i full beredskap på mindre än en vecka. Det är ingen hemlighet. Exakt utrustning och stridsgruppens storlek är det däremot. En titt på kartan räcker för att fastställa Sandhamns strategiska bety-
Tommy Pohjola tommy.pohjola@hbl.fi
delse. Den framskjutna ön ligger sex kilometer sydost om Presidentslottet. 20 kilometer längre söderut finns riksgränsen.
I dag kan soldaterna också motivera sin närvaro i Sandhamn med miljövärden. Marschkängorna har nästan alltid varit ett inslag i stadsdelen. Svenska, ryska och finländska soldater har övat och krigat här i åtminstone 300 år. Det är svårt att tro när man besöker området. Artrikedomen är fantastisk och allt är välskött. Fornminnen har restaurerats och skyddats. Det är tack vare militären som naturen mår bra. Trist då att militärpolisen stoppar en vid bron över Hästnäs sund, tänker den av historia och natur intresserade flanören. Inte mycket trycksvärta har ägnats Sandhamn sedan överborgmästare Jussi Pajunen för några år sedan meddelade att i alla fall han inte tänker tvinga bort militären. Naturligt-
hamn i det tvåspråkiga Helsingfors? Antalet värnpliktiga kanske minskar men det är ändå flera hundra nya beväringar som behöver inkvarteras. Det betyder också att stödfunktioner som matsalar, kök, sjukvård och olika depåer behöver byggas ut. Det behövs större skjutbanor och övningarna sliter på terrängen på ett helt annat sätt än i dag. Alternativet är ständiga militärkonvojer som susar genom Jollas och Degerö på väg till imaginära krigsskådeplatser långt utanför Ring III. Debatten om Sandhamn än inte helt död. Men paradoxalt nog är det med en stor inflyttning som alla mjuka värden i Sandhamn är hotade. Detta verkar man nu förstå också i stadsfullmäktiges vänstra och gröna flank.
TILLTRÄDE FÖRBJUDET. Garnisonen i Sandhamn ger statsledningen andrum i en snabbt eskalerande kris som hotar Helsingfors. Enligt en enkät som gjordes för några år sedan vill 82 procent av Helsingforsarna bevara Sandhamn som militärområde. HBL-ARKIV/LEIF WECKSTRÖM