STBL 09/2012

dec

studentbladet Nr 9/2012 Sedan 1911

NYLANDS NATIONS STIPENDIER FÖR ÅR 2013

Ansökningstid den 1 januari – 31 januari 2013.

KÅ r er /n atio n er/Föreningar/Klubbar

Stipendier för studerande som är medlemmar av Nylands Nation Stipendier utdelas ur de allmänna, medicinska, juridiska, humanistiska, matematisk-naturvetenskapliga, agrikultur-forstvetenskapliga och statsvetenskapliga fondgrupperna samt ur kulturfonderna och Hugo E. Pippings minnesfond.

Den sammanlagda utdelningen ur dessa fonder är ca 75 000 €.

Forskarstipendier för medlemmar av Nylands Nation Forskarstipendierna utdelas till graduerad sökande som studerar för licentiat- eller doktorsgrad. Ansökan för forskarstipendium skall åtföljas av en forskningsplan, rekommendation av akademisk lärare och CV. Den sammanlagda utdelningen är ca 125 000 €.

Ansökningarna bör finnas tillhanda på nationens kansli senast torsdagen den 31 januari 2013 klockan 16.00. Ansökningsblanketter fås från kansliet, Kaserngatan 40, öppet måndagtorsdag kl. 10-13 (tfn 09 631 969) och på www.nylandsnation.com.

skriv in det i händelsekalendern på Kontakta kansli@stbl.fi för att få mer information om hur det hela går till.

stbl.Fi PssT! Pale och Ville utmanar dig: hitta en (1) finsk mark i tidningen. kom och drick gögg med oss ikväll på redaktionen!

Brunnsgatan 10B. Pusi pusi!

nå moi!

STUDENTBLADET • DECEMBER 2012

Ledare

00:09

Kära julgubben Tjuguhundratolv har varit ett bra år.

Jag har knåpat ihop en anspråkslös önskelista på grejer som kunde göra nästa år ännu bättre.  i da h e n r i ks s o n c h e f r e da k tör

Kära julgubben, giv oss ej glans ej guld ej prakt. Eller kanske helt lite. Vi studerande har faktiskt varit jättesnälla i år, så jag önskar att inkomstgränserna för studiestödet ska höjas så vi inte behöver leva under fattigdomsgränsen.

På tal om studiestödet så önskar jag att FPA:s formulär och processer ska bli tydligare och mer lättförståeliga. Också på svenska.

Jag önskar att vår regering ska fatta att det inte finns något sådant som evig ekonomisk tillväxt. Lite mer hållbart ekonomiskt tänkande, det är väl inte för mycket begärt? Ifall du, kära julgubben, inte kan fixa det själv så får du gärna vidarebefrodra det här brevet år statsminister Käteinen. Förlåt, Katainen.

Kan du också vara snäll och se över löneskillnaderna på arbetsmarknaden? Vi studerande jobbar superhårt för att få en examen. När vi sen är högt utbildade och kommer ut i arbetslivet är det lite konstigt att det mellan könen finns omotiverade löneskillnader på upp till fjorton procent.

Vidare önskar jag att mensskydd och preventivmedel ska bli gratis, åtminstone för unga. En fin julklapp vore också att ge alla yrkeshögskolestuderande tillgång till Studenthälsan.

Ta det här inte personligt, kära julgubben, men jag

Rösta, aktivera dig, var uppdaterad,

FW:

Sund egoism  H e i d i h a a pa n e n

bry dig och ha en åsikt – alltid och om allt. Listan på vad man borde göra för att vara en hederlig medborgare, eller bara uppnå kategorin ”normal”, är oändlig.

Det verkar inte vara nog med att älska din nästa så som något historiskt verk någon gång rekommenderat.

Man borde älska också den närmastes nästa, hens nästa och hens hund och även hundens bästa vän – det nästan sönderslitna mjukisdjuret. Sen kan man ta i tu med att älska alla dem som bor i länder drabbade av krig, där kvinnor våldtas som en del av militära rutiner samt alla de barn i u-länderna som svälter ihjäl på grund av den ojämna distributionen av vatten och mat.

Annars verkar man som en kall egoist som endast bryr sig om sina egna behov. Dåligt samvete följer av tanken på att köpa en CD som julklapp i stället för en brunn, böcker eller mediciner åt dem som behöver dem allra mest.

önskar att Nobelpriset nästa år inte ska vara en sån jävla gubbfest. Gubbar i all ära, men var är de kvinnliga pristagarna?

Jag önskar mej också ett klimatavtal. Och att Unicafé aldrig ska anställa en svensk översättare till sina menyer, de är så himla roliga.

Kära julgubben, jag önskar att Svenska Studerandes Intresseförening tydligare ska definiera sitt uppdrag.

Vad är det man vill syssla med? Idag sker ingen intressebevakning via föreningen, utan via Studentbladet, som SSI ansvarar för att ge ut.

Jag önskar också att de olika medlemskårerna ska fortsätta visa samarbetsvilja och entusiasm för att utveckla föreningen (och tidningen). Om man av principskäl stretar åt olika håll är det omöjligt att ens försöka åstadkomma nån slags gemensam bevakning av alla finlandssvenska studerandes intressen.

I min första ledare i februari skrev jag att jag önskar att Studentbladet ska kunna erbjuda en plattform för öppen och fördomsfri debatt. Den önskan gäller också i framtiden. Sen önskar jag mej ett nytt kameraobjektiv och fred på jorden.  Kära läsare, puss och kram och tack för att ni har läst Studentbladet.

När man har en ledig stund kan man må dåligt av att inte orka återvinna metallburkar hemma, eftersom husbolagets sopsortering saknar metallåtervinningsbehållare och man är för lat för att föra sopor längre än så. Ansvaret för att rädda världen ligger ju på allas axlar!

Eftersom jag sparat lite energi genom att inte hålla på med metallburksrumban har jag krafter att gråta blodtårar för att människan nästan lyckats utrota tigrarna och förstöra isbjörnarnas hem. Även alla de redan utrotade insekterna borde man hinna ägna några tankar åt.

Och så borde man bestraffa sig själv för att några gånger i månaden ha ätit något levande i form av kött.

Därtill bör man prestera i skolan, på arbetsplatsen, på träningarna och på krogen samtidigt som man manipulerar sig själv att tro att man gör det för man väljer att göra det, för att man njuter av att göra det. Inte eftersom man måste eller borde. Eller för att man är beroende

av andras upmärksamhet för att inte bli bortglömd bland all världens ångest.

Vi har genom globaliseringen rivit en massa murar som förr isolerat oss från andra medmänniskor. Vad har de ersatts av? Nya murar som vi själva tillsammans med samhället bygger och låter oss bli omringade av. Förväntningar och prestationer som håller oss fångna medan den verkliga frihetsdrömmen, att kunna älska och acceptera sig själv, försvinner allt längre bort - som en ballong man någon gång tappat. Att antalet utslagna unga ökar är för mig inget under. Hur kan man känna sig trygg när alla förväntningar sliter på en och drar åt olika håll, medan det är förbjudet att tänka på sig själv? Sist och slutligen ser man ändå världen primärt genom sina egna ögon och det är det man borde acceptera – det är tillåtet att koncentrera sig på och värdera sig själv.  Skribenten är Studentbladets redaktionssekreterare.

chefredaktör & ansvarig utgivare Ida Henriksson 050 563 4790, chefred@stbl.fi Redaktionssekreterare Heidi Haapanen 050 501 7331, red@stbl.fi Grafisk formgivare Jan Rosström grafiker@stbl.fi

Nordens äldsta studenttidning • Årgång 101

Redaktionen Brunnsgatan 10 B, 3. våningen, 00100 Helsingfors • Redaktörer i Åbo Benjamin Knopman, benjamin.knopman@helsinki. fi, Fanny Malmberg, fmalmber@abo.fi • Redaktör i Hfors Edit Lindblad, edit.lindblad@helsinki.fi • AnnonsFÖRSÄLJNING Oy Nordinfo Ab / Mats Almqvist, 040 548 5316, mats.almqvist@nordinfo.fi • AnnonsMATERIAL stbl@nordinfo.fi. Annonser bör lämnas in senast tio dagar före utgivningsdatum. • Kansli, adressändringar, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi • Utgivare Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf. Brunnsgatan 10 B, 3. våningen, 00100 Helsingfors • Generalsekreterare Jenny Skoglund, ­045-8759759, kansli@stbl.fi • Ordförande Staffan Björkell, 040 773 3979, staffan.bjorkell@helsinki.fi • Styrelse Staffan Björkell, Peter Sjöholm, Jonas Öhman, Elias Vartio, Danica Vihinen, Henri Lohilahti, Richard Sundman, Hannes Wallin, Sofia Julin, styrelsen@stbl.fi • Tryckeri KSF Medias tryckeri, Vanda • UTGIVNING 2012 Studentbladet utkommer fem gånger under vårteminen 2012 och fyra gånger under höstterminen 2012. Tidningen sänds till medlemmarna i ÅAS, SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 euro för övriga studerande, 40 euro för icke-studerande, 45 euro inom Norden och 55 euro utanför Norden. Upplaga: 12 000 (2 st Abi-nummer á 14 000). Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material.

Foto Pärm OCH sid 12–16: Teemu Ullgrén • Efter fotoshooten med Stbl twittrade Mathias Lillmåns följande: ”Did one of the weirdest photoshoot of my life... Some kind of perverted Santa for a fennoswedish student magazine. #wtf #happyholidays"

STUDENTBLADET • DECEMBER 2012

Start

DEC

Människan

DU Tyllhankeiten 6 VI Minipartier, Nya idéer i grått politiskt landskap 10 Med metallsmak på tungan – Mathias Lillmåns 12

Samhället

NU Svenskan lider vid Aalto 18 Ekologiska klistermärken 19 NU Grattis på julafton 20 UT Strejk och inga studier 22 NU Genialt på finska och svenska 24

Livet

UT Modern skattjakt 26 Raka vägen till god hållning? 27 SV Insändare 28 GO Månadens klassiker 29 NAM Baka! 32 SE Utanförskapets nationalmuseum 34 SE Rysligt bra fest 35 Recensionerna 38

DE Våra medarbetare i december.

Fanny Arra, PRAO-elev Hej jag heter Fanny Arra, 15 år, och jag går i högstadieskolan Lönkan. Jag sökte PRAO-plats till Studentbladet för att jag dagdrömmer om att bli en journalist. Det verkar som ett spännande jobb som jag tror skulle passa mig superbra.

Första gången jag hörde på Swedish House Mafia för 2 år sedan, lovade jag åt mig själv att jag tänker se dom live. Snart kommer den drömmen uppfyllas.

Jag vill att veckosluten skulle vara längre. Så man skulle hinna sova också!

Clara Lee Lundberg, frilansskribent Journalist och konstnär bosatt i Rio de Janeiro.

Första gången jag kom till Cuba kände jag mig hemma och förlöst.

Jag vill att alla på jorden ska bli veganer och feminister.

Lisa Grannas, frilasskribent Hemma från en liten mysig lantlig by, Katternö.

Jag studerar fjärde året till ämneslärare i huslig ekonomi och till min första utbildning är jag bagare/konditor. Gillar katter, nyinköpta skor, vitt vin, tjejkvällar, massage, serier, choklad, nyrakade kinder på sambon, riihimäkiburkar, utflykter med båt, nagellack, loppis och sommar.

Första gången jag reste till södern var jag 20 år gammal. Jag tänkte att har jag nu väntat så här länge på att åka iväg någonstans så kan jag lika bra åka långt, så jag reste till Thailand.

Jag vill att min syster någon gång skall överraska mig och boka biljetter till finalen av Eurovision Song Contest. Men har hon biljetter för OS i friidrott så säger jag ju inte nej till det heller.

Hon avslöjar att vissa ballerinor ibland kan ha lite krabbis under lördagmorgonens tränigar och läraren blir inte heller rasande om någon måste skippa träningarna på grund av ett sjukt barn hemma.

- Visst är vi seriösa med det vi gör, men det behöver inte betyda att det är allvarligt.

Seriöst och roligt

Många har haft en dröm om att få dra på sig en tyllkjol och ett par stumpbyxor och stråla med viga, kontrollerade rörelsebanor framför en beundrande publik.

För Emma Granlund var det kanske en del av orsaken till att hon sökte sig till att bli en ballerina. I praktiken var det något som besvarade längtan efter dans, på ett sätt som går att kombinera med studielivet - och en vän som övertalade.

Granlund studerar redovisning på Hanken för femte året och förra hösten hade hon så pass lite jobb med skolan att det fanns en möjlighet att prova på något nytt. Hon har dansat showdans under högstadiet och gymnasiet och sedan hon slutade har hon längtat efter något annat. I fjol gick hennes kompis med i Wannabe Ballerinas och när gruppen i somras behövde en medlem på kort varsel för ett uppträdande på festivalen Bassline, bestämde sig Granlund för att testa.

- Jag hade hört att det är fram för allt roligt, och inte likt det traditionella sättet att träna balett.

Dansträningar har de tre gånger i veckan, och den fjärde träningen sker på fredagar då de övar på teknik.

Deras instruktör Henna Riikonen jobbar med stor passion men tar inte livet av glädjen av att få dansa genom att vara för sträng under övningarna.

- Då vi dansar brukar det inte vara så noga med tekniken men då vi har teknikövningar går vi noggrannt igenom all teknik framför spegeln, helt som det traditionellt görs.

T e x t h e i d i h a a pa n e n f o t o t e e m u ullg r e n

Hela konceptet startade då några väninnor till instruktören Henna Riikonen bad henne lära dem balett - och ivern spred sig. Nu är gruppen så poppis att alla intresserade inte ryms med. De rekryterar enligt behov och Granlunds egna ”rekryteringsprocess” innebar att hon diskuterade en stund med Riikonen och en annan ballerina.

Ballerinorna har blivit kända och väckt positiv uppmärksamhet i synnerhet för sitt nytänkade sätt att utöva balett och sitt sätt att uppträda – det märks att de njuter av det. De använder sig inte heller av traditionell klassisk musik utan har till exempel dansat till PMMP:s låtar.

På våren har Granlund framför sig ett utbyte i ­Mexiko och studierna fotsätter på hösten, då hon borde skriva sin gradu och bli klar till nästa jul.

En tjänst för väninnor som expanderat

Nu övar de för sin julshow som har premiär den 15 december och redan är slutsåld.

- Vi är circa 30 personer med i shown. Det som gör dansandet så roligt är att man nästan alltid övar för något uppträdande och det gör det hela mycket mer meningfullt.

Att vara med i Ballerinas är inte heller så dyrt som man har vant sig vid att danstimmar vanligtvis är.

Under höstterminen räknar Granlund att hon betalat kring 150 euro för sina lektioner. De mjuka ballerinaskorna som de använder kostar cirka 25 euro och där till hör leggins och en svart eller vit topp till utrustningen, så det är ingen redskapssport direkt.

Wannabe Ballerinas uppträder på Kabelfabriken: Söndag 16.12 kl. 17.00, Måndag 17.12 kl. 20.00, Tisdag 18.12 kl. 20.00, Onsdag 19.12 kl. 20.00 Biljetter från Tiketti

- Att bli klar på fem och ett halvt år är inte så illa, tillägger hon med ett leende.

Att vara med i Ballerinas är inte något som endast går att kombinera med studier, menar Garnlund.

- De flesta som är med i Wannabe Ballerinas är faktiskt redan ute i arbetslivet.

Tyllkjolen blir med andra ord antagligen inte hängande i garderoben efter utbytet och utexamineringen heller. 

Tyllhankeiten

Möt månadens studerande.

DU

TeeMU kiVinieMi

CeLia hiLLo

nanna sandsTrÖM

nYtt Blod Varsågod, redaktionen 2013. här är de tre som ska ta över studentbladet efter årsskiftet.

Läs mer om dem på sidorna 9, 17 och 25.

08 • studentbladet • december tjugohundratolv

nYtt Blod

TeeMU kiVinieMi, CheFredakTÖr

en FrÄCK VågHals T e x T o c H f o T o fa N N y a r r a FavoritFilM: One flew over the Cuckoo’s nest.

Hatar Mest av allt: Folk som inte bryr sig på alla olika plan. oM jag sKulle veta att jag dör iMorgon, sKulle jag:

Göra samma som feliX baumgartner men utan fallskärm.

HeMlig talang: Kan lösa rubiks kub under 2 minuter. vacKraste soM Finns: Ögon.

-d

et är en ganska unik känsla att få en hel tidning för sig själv och göra vad man vill med den, säger den blivande chefredaktören tEEmu kiviniEmi. han är en 23-årig helsingforsbo som studerar journalistik.

- Jag har hela tiden försökt balansera med studier och jobb så man skulle komma in i arbetslivet. för ganska många går det så att de studerar jätteaktivt, sen blir de snabbt klara och har ingen aning om vad de ska göra.

Så jag har studerat långsamt och gjort allt möjligt vid sidan om. det här känns som ett ganska naturligt steg.

Jag börjar ha så mycket erfarenhet att jag tror att jag klarar av det här jobbet, säger Teemu. han tycker att det är svårt att föreställa sig att hur

det kommer bli. eftersom han aldrig har gjort en tidning på den här nivån, kommer det att bli en stor utmaning. Teemu hoppas på att han får uppleva saker som han inte gjort förr och att det nu är hans chans att vara bättre än tidigare.

- Jag vill att tidningen ska motsvara mina drömmar så bra som möjligt och följa upp studentpolitiken. Vara ganska fräck, det är lite min stil att säga det som inte alltid är helt okej. Sen bara man gör det smart och motiverat så får man vara hur fräck som helst. det tycker jag är Studentbladets uppgift också, berättar Teemu.

- Jag tecknar ganska mycket. det försöker jag införa så mycket jag bara hinner. från skämtteckningar till illustrationer, lite mer grafiskt. kanske lite mindre fotografier, säger Teemu.

Som yngre ville han bli jordbrukare. Men i fjärde klass förstod han att det är journalist han ska bli. Så halva livet har han vetat det. På det sättet har det varit lätt att gå framåt, raka vägen efter gymnasiet började han på Soc & kom.

- hängivenhet och en stor möjlighet. det är ord som beskriver vad det här jobbet som chefredaktör betyder. Om jag får en uppgift kan jag inte göra något annat vid sidan om. antagligen kommer jag att bo på redaktionen, tror Teemu.

Lite rädd är han faktiskt också för att misslyckas. 

VI Påverkar.

Vino De Grönas ungdomsorganisation Ordförande Aleksi Laine:

–De största skillnaderna har att göra med djurrättigheter och upphovsrätt.

Vi talar stark om att djuren har ett inneboende värde och att användningen av djurprodukter borde minskas radikalt,

Nya idéer i grått politiskt landskap

Minipartier Ungdomsorganisationerna för de åtta riksdagspartierna är fristående enheter inom sina partier och moderpartiet skyfflar inte på med riktlinjer. Åsikterna mellan de gamla och unga skiljer sig ofta från varandra och de politiska linjerna syns starkare hos just den unga delen. Vad är det som skiljer dem åt?

1970-talet var politiseringens guldtid och slagorden klingade i luften, men i dagens läge har många slagorden dämpats till gäspningar. Ungdomsorganisationerna, partiernas framtid, har ändå ett intresse för den politik som bubblar under ytan.

T e x t E d it L in d bl a d

Vänsterunga Vänsterförbundets ungdomsorganisation Ordförande Li Andersson:

Demarinuoret SDP:s ungdomsorganisation Ordförande Joona Räsänen:

– De största skillnaderna handlar om värdefrågor. Vi är mycket mer värdeliberala än moderpartiet i sin helhet. Som exempel kan jag nämna att ungdomsorganisationen starkt står bakom kravet på en ny translag (Stbl 08/12), en fråga där moderpartiet inte har tagit ställning. Överlag är unga mer värdeliberala än de äldre generationerna, och det syns också bland de unga inom SDP. Som moderpartiet, är vi också beredda på att samarbeta för att få fram en lösning på diverse problem.

– I allmänhet är ungdomsförbunden mer radikala än sina moderpartier.

Vänsterunga förespråkade bland annat en övergång till grundinkomst och en förkortad arbetstid långt före Vänsterförbundet, och var även före partiet med att motsätta sig kärnkraft och pälsdjursfarmning. Under det senaste året har vi varit av annan åsikt än moderpartiet ifråga om huruvida Vf borde ha ingått i regeringen samt om hur man ska lösa eurokrisen, där vi motsatt oss stödpaketen i deras nuvarande form samt det nyaste austerityavtalet. Vi förespråkar även en grundinkomst som är på en högre nivå än det partiet kör.

Sjuttiotalets politiska klimat kommer antagligen inte att återuppstå – istället finns en tro på något nytt.

– Samhället var annorlunda och mycket mer stängt på 70-talet. Men politik intresserar mer och mer hela tiden, framförallt bland ungdomarna. Marknadsekonomin har orsakat stora skador och socialismen fungerar inte, så det finns ett tomrum som måste fyllas med något nytt, säger Antti Kurvinen, ordförande för Centerpartiets ungdomsorganisation. Kurvinen säger också att han ser en politisk iver bland unga som är födda på 90-talet.

Joona Räsänen, ordförande för SDP:s ungdomsorganisation, håller med om att dagens ungdom har något på kommande.

– Det verkar som att den generationen som vuxit upp under 90-talets recession har ett större intresse för samhälleliga frågor än några årskullar före dem.

Den där 70-talsandan kommer och går, men intresset för politik har ändå blivit större. Nuförtiden är det i första hand ensaksrörelser, som till exempel studiestödet eller klimatförändringen, som aktiverar de unga. Det finns massor av åsikter bland unga, men att ansluta sig till ett parti är inte lika självklart nu som det varit tidigare.

Inom Svensk ungdom suktar man inte efter en ny politisering i samhället.

– Jag hoppas inte på ett nytt 70-tal, det finns ingen poäng i att undvika att umgås med vissa personer på grund av deras politiska åsikter. Däremot är det mycket mer berikande att diskutera olika frågor med varandra, oberoende av partisympatier. Överlag märks det ändå att politik intresserar mer än tidigare, säger ordförande Niklas Mattfolk.

Innehåll istället för strukturer – Finländska ungdomar hör till toppskiktet då det gäller att berätta hur man stiftar en lag, men de politiska besluten bakom en ny lag är inte lika självklara, säger Aleksi Laine, ordförande för De Grönas

Keskustanuoret Centerpartiets ungdomsorganisation Ordförande Antti Kurvinen:

– Vi är mer fräcka och radikala än moderpartiet. De unga inom Centern framstår som mer sociala och har också mera gröna värderingar än de äldre. Då Centern i förra regeringen satt tillsammans med Samlingspartiet, tyckte

010 • studentbladet • december tjugohundratolv

medan De Gröna främst talar om ekologiska produkter. Inom upphovsrätt vill vi förkorta tiden av upphovsrätt, men inte ta bort den. Meningsskiljaktigheterna kommer främst fram på partikongresserna, då alla är samlade.

Kokoomusnuoret Samlingspartiets ungdomsorganisation Ordförande Antti Häkkänen:

Svensk ungdom

”Sättet att undervisa samhällsvetenskap borde ändras. Fokus borde finnas på innehåll, inte på strukturer.”

ungdomsorganisation. Li Andersson, Vänsterungas ordförande, håller med.

– Sättet att undervisa samhällsvetenskap borde ändras. Fokus borde finnas på innehåll, inte på strukturer. Man borde fundera mer på varför partier har olika åsikter om samhället.

Ordförande för Samlingspartiets ungdomsorganisation Antti Häkkänen ser också problemet i en alltför klinisk undervisning i ämnen som berör politik.

– Skillnaderna inom olika politiska ideologier borde diskuteras mera i skolorna, så att var och en sedan själv kan hitta det de står för. Jag skulle gärna också se att högskolepolitiken skulle bli lite mer partipolitisk, istället för alla obundna listor eller de olika nationer som ställer upp sina kandidater i delegationsvalen.

– Vi delar samma värdegrund med Samlingspartiet. Traditionellt har vi varit som en väckarklocka för partiet och kommit med nya tankar. Under den här regeringsperioden har man enligt oss till exempel satsat alltför lite på tillväxtpolitik inom ekonomin.

För oss är det viktigt att hålla i traditionella samlingspartistiska värderingar och teman, och vi har inte ett behov av att kompromissa med vänstergrupperingar. Just nu gör samlingspartiet mycket kompromisser med vänsterpartier, vilket leder till att den samlingspartistiska politiken inte klart kommer fram.

SFP:s ungdomsorganisation Ordförande Niklas Mannfolk:

– SU är i stort sett klart politiskt liberalare än SFP. Vi har kommit med motioner om att staten ska vara sekulär och att tillåta användningen av medicinsk marijuana. Obligatorisk praktik hör till yrkesskolor, och ibland är det studeranden som tvingas att betala extra kostnader på grund av praktiken. Det tycker inte vi att är rättvist, men partiet visade inte intresse för att ta ställning i den här frågan. Vi har en helt annan syn på hur det är att vara studerande i dagens läge, eftersom vi också själva befinner oss i den världen.

Gråhetsfällan Partiernas ungdomsorganisationer är ofta det färgstarkaste partierna har, men efter att man klättrat upp för Riksdagshusets trappa händer det ofta att det färggranna blir grått.

– Det är bland annat regeringsansvaret som gör att partierna börjar se likadana ut, säger ordförande Simon Elo från Sannfinländarnas ungdomsorganisation och fortsätter.

– I princip tycker jag att ungdomsavdelnigarna borde leda partiet för att hålla tankarna fräscha.

Li Andersson varnar för en alltför formell linje inom ungdomsorganisationerna.

– Det blir lätt så att de unga börjar upprepa riksdagsjargongen och klär sig i sina kostymer och talar otydligt.

Antti Ruotsala, ordförande för Kristdemokraternas ungdomsorganisation, delar in intresset för politik i tre delar: Det finns de som är väldigt aktiva, de som inte intresserar sig för politik och de unga som är i fara att marginaliseras och inte alls har intresse för politik eller samhället överlag.

Aleksi Laine tycker att politikerna också bär sitt ansvar i den gråhet som ofta förknippas med ämnet.

- En del politiker vill inte riktigt visa de stora skillnaderna som finns mellan partierna. Det leder till att intresset svalnar samtidigt som politik har att göra med människornas vardag, allt från studiestöd till skatter. Det berör det vardagliga livet, men ändå ses politik ofta som något som inte berör en själv. 

vi att Centern dragits alltför mycket mot högerkanten och vi förde bland annat fram att åsikten om att föräldrarnas inkomster inte ska ge orättvisa grunder för barnen. Den största meningsskiljaktigheten är frågan om kärnkraft. Vi är emot nybygge av kärnkraft, medan moderpartiet är för.

PS-nuoret

Sannfinländarnas ungdomsorganisation Ordförande Simon Elo:

– Det finns absolut meningsskiljaktigheter. Moderpartiet förespråkar bland annat valfria språkstudier, men vi tar steget vidare och vill att Finland officiellt ska bli ett enspråkigt land där svenskan skulle få minoritetsstatus. Ungdomsorganisationens ekonomipolitiska linje är också nationalliberalistisk, medan moderpartiet har en mer vänsterklingande linje i ekonomiska frågor. Sen finns det givetvis generationsskillnader, exempelvis i att inse spelindustrins ekonomiska möjligheter för landet.

KD-nuoret Kristdemokraternas ungdomsorganisation Ordförande Aki Ruotsala:

– Det kan finnas meningsskiljaktigheter, men våra linjer är väldigt lika moderpartiets. Man kan egentligen dela in medlemmarnas intressen inom Kristdemokraterna i olika kategorier: sociala frågor, konservativa kristliga värderingar och småföretagarnas rättigheter.

Ungdomsorganisationen är mer helomfattande och fokuserar på alla frågor och vår värdegrund är samma som moderpartiets, till exempel i frågan om en könsneutral äktenskapslag.

december tjugohundratolv

•

studentbladet

•

011

När trollmor har lagt sina elva små ungar kliver metallgudarna Finntroll upp på scenen och låter elgitarrerna yla. I spetsen för dem står Vreth, en vredgad och bildskön varelse som får tonårstjejerna att gå ned i brygga.

Men vem är han egentligen? Det här är berättelsen om en pojke från Jakobstad som följde sin dröm. Det är också en berättelse om krapulaskämt, fornnordisk mytologi och tragiska dödsfall.

D

en lilla pojken vidgar ögonen i panik.

Andedräkten slår ut som en plym i vinterkylan.

Med ansiktet förvridet i en skräckslagen grimas ser pojken hur det blänkande decilitermåttet som han bara några ögonblick tidigare lekte med nu sitter fastklistrat vid hans varma tunga.

Pojken drar trevande i måttet med handskarna, men det är omöjligt. Han kommer inte loss.

Munnen fylls av en kylig, märklig smak.

Han vet inte vad det är. Inte ännu.

Men här – just i det här ögonblicket, i en snöbeklädd sandlåda vintern 1987 – får Mathias Lillmåns för första gången

METALLSMAK MED

T e x t B e nj a min Knopm a n

PÅ TUNGAN

f o t o t e e mu ullg r é n

känna den kittlande smaken av metall.

Det är en smak som kommer att följa honom genom resten av livet.

Bärs hos bävern – Ölen smakar gott i dag.

Den finska metallgruppen Finntrolls sångare blinkar trött och tar en djup klunk ur sitt stop. Han är sliten, utmattad in i märgen. Tankarna snubblar kring varandra.

Så där som det kan bli efter ett veckoslut på botten av ett grustag i Estland.

– Jag spelade in en video med ett av mina andra band, Inquity Descent. »

Egentligen skulle vi ha spelat in den i Finland, men där hade de grävt för djupt. De hade nått grundvattnet och lyckats få hela gropen översvämmad.

Mathias Lillmåns höjer glaset till läpparna igen.

Vi befinner oss i Majava baari, den 30-årige sångarens stamställe som ligger i Helsingforsstadsdelen Berghäll.

Odören av utspilld öl hänger tjock i luften. Borden är grovt tillyxade träkonstruktioner och ur högtalarna strömmar tunga elgitarriff. Bakom bardisken står en paffdocka föreställande porrskådisen Ron Jeremy. Han ser glad ut.

Hit brukar Mathias komma. Ibland ensam, ibland med kompisar. Oftast med vännerna från Finntroll, metallgruppen han har varit en del av sedan 2006 då gruppens dåvarande sångare Tapio Wilska sparkades på grund av meningsskiljaktigheter inom bandet.

Mathias är skäggig och det långa håret ligger bakåtkammat. Han sitter i lokalens mörkaste hörn och för ett ögonblick tänker jag på legenden om att troll skyr solljus eftersom det förvandlar dem till sten.

Men orden Mathias Lillmåns uttalar härnäst smular sönder den romantiska bilden.

– Jag har skickat en jävla massa email i dag. Har fixat en blåskvartett till

den nya skivan. En blåskvartett, sådan ska vi ha.

Finntrolls nya, ännu namnlösa skiva kommer att släppas någon gång under vintern. Inget datum är ännu fastslaget, men Mathias lovar att den kommer att ha ett tyngre sound, med influenser av såväl Tom Waits som regelrätt disco.

Med händer som vilt gestikulerar förklarar Mathias exakt hur spännande det nya albumet är. Han har en genomträngande blick och ett stiligt ansikte. Inte undra på att internet kryllar av fanvideos och bloggar dedikerade till den tvålfagre sångaren.

– Medelåldern för Finntrolls fans sjönk med 5–6 år när jag började sjunga, erkänner han då jag frågar honom om en hyllningsblogg med namnet Mathias’­ butt, tillägnad hans sittmuskler.

En bit bort sitter några unga tjejer och sneglar mot honom. Viskande, fnittrande.

Har du flickvän?

– Ja, svarar Mathias Lillmåns och lyckas med en enda stavelse krossa otaliga tonårshjärtan.

Ur krapula är du kommen Men vänta lite. Nu måste vi backa.

Vilka är Finntroll egentligen? Vad är det som är speciellt med denna metallgrupp, vad är det som skiljer dem från alla andra långhåriga, svartklädda hårdrockare som det går inflation på i Finland?

Vill man göra det lätt för sig kan man beskriva Finntroll som ett metallband med influenser av folkmusik och humppa.

Vill man vara helt sanningsenligt lyder svaret: ett krapulaskämt.

Ja, Finntroll – bandet som i dag har sålt multum, som har turnerat utomlands, som har fans som primalskriker ”Trollhammaren, Trollhammaren” oavsett om de uppträder i Australien, Kina eller Tyskland – började som en övertrött och illaluktande bakfylleprodukt. Året är 1997. Vi befinner oss i en träningslokal. Två män, Jan Jämsen och Teemu Raimoranta, står slitna vid varsitt instrument. Det är sen kväll eller tidig morgon, beroende hur man ser på saken. Deras andedräkter stinker av sprit och Jämsen övar några metallriff med gitarren. Det låter sådär. Han är inte riktigt nöjd. Hur ska vi någonsin kunna slå igenom när det låter så intetsägande? tänker han trött.

Plötsligt låter Raimoranta fingrarna spela över sin keyboard – och stämmer upp i en trallig folkmusikslinga.

Det är ett spontant infall. En kul grej. Men kombinationen av elgitarr och svängig synthumppa blir vansinnigt rolig.

Och ... vansinnigt bra.

Så vansinnigt bra att de två killarna, som senare skulle komma att kalla sig Katla och Somnium, under dessa ödesmättade timmar mitt i natten bestämmer sig för att skrota sitt halvdana metallband och testa en ny väg.

Trollens väg. En väg som bara kan sjungas på ett språk: finlandssvenska.

Det mest trolska språket av dem alla.

– Det är en orsak till att Finntroll

aldrig riktigt har blivit så stora i Finland som utomlands, säger Mathias Lillmåns 15 år senare.

– Det heter att man inte kan bli profet i sin egen stad, och i viss mån är det därför. Men mest beror det på språkbarriären. Redan öster om Helsingfors känns det ganska långt bort att gå till affären och köpa en skiva med finlandssvensk metallmusik.

Har du fått höra nedsättande kommentarer om era finlandssvenska låttexter?

– Visst har det kommit sådana.

Slaktade präster Berättelsen om Finntroll och Mathias Lillmåns är, vilket du kanske har märkt, en berättelse som börjar på många platser. Vi har Katla och Somnium i träningslokalen, halvgalna av sömnbrist och alkohol. Vi har Lillmåns i sandlådan – fastfrusen, rödrosig och med en puls som klättrar allt högre.

Vi har ögonblicket då dessa möts.

Men för att komma till begynnelsen – den riktiga begynnelsen – måste vi färdas ännu längre tillbaka i tiden Vi måste resa till forntiden.

Ty då Katla och Somnium började skissa på det som skulle komma att bli Finntroll drog de sig till minnes en legend. En legend om en grupp svenska präster, som glada i hågen reste till det finska barrskogsbältet för att frälsa de stackars hedningarna, för att ge dem en möjlighet att få bada i herrens strålglans i evighet.

De dödades nästan allihopa.

Då de nådde finsk mark rusade en raggig, vildvuxen gestalt ut ur skogen och slog ihjäl dem, de få överlevande som återvände hem till kung och fosterland bar med sig berättelser om en fruktansvärd varelse som dväljdes i öster.

Finntrollet.

"

Medelåldern för Finntrolls fans sjönk med 5–6 år när jag började sjunga

"

Mathias Lillmåns om en hyllningsblogg med namnet Mathias’ butt, tillägnad hans sittmuskler.

– Historieberättandet och kampen mellan kristna och hedningar är ett genomgående tema i Finntrolls texter, förklarar Mathias medan det peppiga syntintrot till The Who:s Baba o´Riley ljuder i Majava baaris dunkel.

– Vi blandar legender, myter, sägner. Det är mycket nordisk mytologi som vi har skrivit om i låttexterna. Det är många tungvrickande rader. Jag har speciellt ett stycke jag gillar att sjunga: ”Omfamnad av vind och bitter frost,

under arktisk och obarmhärtig måne”.

Det är från låten Den frusna munnen.

Virustumörer och dödsfall När bandet fick sin början fungerade Jan Jämsen, som senare tog artistnamnet Katla, som sångare. Men då han drabbades av en kronisk virustumör i halsen tvingades han lämna över mikrofonen till Tapio Wilska.

– Det var just när det började svänga, just när det hade började ta eld. Finntroll skulle ut och turnera utomlands.

Men Katla tappade rösten hela tiden. I början var han med och sjöng en till två låtar och gick sedan av scenen, men numera är han inte ens med på turnéerna längre. Om han sjunger blir tumören irriterad och växer. Men han skriver fortfarande våra låtar, säger Mathias.

Själv kom Mathias i kontakt med Finntroll genom en vän i Israel. Tack vare honom upptäckte Mathias det band som skulle komma att uppfylla rockstjärnedrömmarna han burit inom sig sedan han som 5-åring såg videon till Alice Coopers Poison på en flimrig 50-hertzteve.

– Det var på 90-talet och då bytte man mycket mixtapes för att upptäcka ny musik. Jag hade en kompis i Israel som jag brukade byta med. Jag visste inte vad han skulle skicka, jag sa bara ”skicka något som inte finns på min lista” och då skrev han ”du är ju från Finland och har inte hört Finntroll. Här, lyssna på det här!”.

– Jag gillade musiken, det var något helt nytt, men något fan blev jag inte direkt. Det här var -99. Sedan glömde jag helt bort Finntroll.

Medan Mathias studerade i Nykarleby och kämpade med privata bandprojekt växte sig Finntroll större och större.

Men bandet drabbades av ännu ett hårt bakslag. Teemu Raimoranta, den ena av december tjugohundratolv

•

studentbladet

•

015

bandets grundare, föll berusad från en bro och krossades på isen nedanför.

Det ryktas att han begick självmord. Hur var det egentligen?

– Jag tror det mest var något han kom på i ögonblicket. Något han vill testa på.

Jag tror inte att han riktigt förstod att det faktiskt kunde gå som det gick, säger Mathias med fundersam röst medan fingrarna glider över ölstopet.

Ut ur mörkret När Mathias själv blev en del av Finntroll 2006 rådde ett märkligt musikklimat i Finland. Metallen – en genre som alltid har varit rebellernas, som har varit ett uppror gentemot den alldeles för tekniska rocken – hade blivit mainstream tack vare Lordis framgångar i Eurovision Song Contest. Plötsligt gick alla småpojkar omkring med svartfärgade hår och Children of Bodom-hoodies. Plötsligt stod 75-åriga mormödrar längst fram och gjorde djävulstecknet på metallfestivalen Tuska.

Och plötsligt skulle alla ha ett eget hårdrocksband.

– Jag läste ett reportage där det stod att var tionde finländare var med i ett hårdrocksband. Och alla lät exakt likadana! säger Mathias som är glad över att trenden äntligen har börjat svänga.

Själv hade Mathias länge varit involverad i flera band. Men när han fick erbjudandet om att sjunga för Finntroll tvekade han inte, trots att hans enda egentliga intryck av gruppen kom

016 • studentbladet • december tjugohundratolv

"

Jag tror inte att han riktigt förstod att det faktiskt kunde gå som det gick

"

Mathias Lillmåns om förolyckandet av Finntrolls grundare Teemu Raimoranta.

från från ett raspigt mixtape i slutet av 90-talet.

– Det handlade mycket om att vara på rätt tid vid rätt plats. Katla och jag gick i samma konstskola i Nykarleby, och när de sparkade sin andre sångare Wilska hade han råkat se mig uppträda med ett annat band. Vi umgicks i samma krets, och så fick jag komma på prov över sommaren. Då hade Finntroll precis slutfört sin första USA-turné.

Sin första spelning med ”Trollen”,

som Mathias själv kallar dem, skedde på Urheilutalo några stenkast från baren vi nu sitter i. De hade undvikit att annonsera om sitt uppträdande på förhand, men när publiken såg vilka som klev upp på scenen blev det kaos. ”Herregud, Finntroll är här!” skrek folk i sina telefoner. Snart fylldes dörröppningen av fans.

– Nästa dag fanns bilder av oss överallt, minns Mathias Lillmåns.

Gråter till desperate housewives Lillmåns, ja. Så kunde en äkta metallkille givetvis inte heta. Det skulle ha sett fånigt ut. Så efter en kväll av alkoholinducerat brainstormande bestämde han sig för Vreth, en blandning av svenska ”vred” och engelskans ”wrath”, eftersom han är ett argt troll på scenen.

Privat är han dock en snäll kille som gillar att koppla av med musik av Porcupine­ Tree och Pink Floyd efter turnéer och att titta på teve. När han är riktigt bakfylleblödig brukar han ­gråta en skvätt till Desperate Housewives.

Annars älskar han Alien-tetralogin.

– Ettan och tvåan är favoriterna. Jag tycker faktiskt också om fyran, den har en speciell humor som jag uppskattar.

Det är ju Jean-Pierre Jeunet, han som också gjorde Amélie, som har regisserat den.

Vad tyckte du om Prometheus?

– Den har jag inte sett ännu, säger Mathias och blir så uppspelt att hans

sjungande Jakobstadsdialekt tar över.

– Jag var på turné när den kom, och nu vill jag inte se den i min gamla 21-tumsteve. Jag tänkte faktiskt köpa en ny teve bara för att se den.

Han gäspar igen. Av ölen återstår bara några skummiga centiliter. Det här trollet börjar vara mycket trött.

Med fyra andra bandprojekt – Inquity Descent, Chthonian, Twilight Moon, DecomposteR­ – och flera kortfilmer på gång är det inte särskilt konstigt.

Han har kommit en lång väg från den 6-åriga pojken som grundade coverbandet Blackout, döpt efter Scorpions skiva med samma namn. Han har kommit en lång väg från killen som fastnade i ett decilitermått, i en sandlåda som sedan länge är försvunnen i tidens virvlar.

Det har varit en, som det heter, jävla resa.

– Förra gången vi var på turné gjorde vi cirka 230 spelningar under 18 månader. Efteråt tog det flera veckor innan jag vande mig vid det verkliga livet igen, säger Mathias.

– Visst är det mycket jobb, men att få sjunga i ett band är någonting jag har drömt om länge och som äntligen blivit sant. När jag var liten ville alla bli poliser eller brandmän. Jag ville alltid bli rockstjärna.

Vreth lyfter sitt stop till munnen.

Dricker.

Den gyllenebubbliga brygden som rinner ner i halsen smakar inte bittert.

Den smakar seger.

Den smakar metall. 

nYtt Blod

CeLia hiLLo, redakTionssekreTerare

KViCK & KreatiV T e x T o c H f o T o fa N N y a r r a HeMlig talang: Kan kvickt vända ord baklänges.

ville bli soM liten: Kassatant, men bröderna krossade drömmen

med att säga att kassatanter är feta.

FavoritMusiK: Hip hop och någon slags elektronisk musik. oM jag sKulle veta att jag dör iMorgon, sKulle jag:

med en enorm fest. Alla skulle vara bjudna!

h

on hade tänkt på det länge, men det kändes som om studierna var i vägen.

Men nu har tiden kommit för 22-åriga CElia Hillo att bli Studentbladets redaktionssekreterare.

- Nu kändes det som den rätta tiden, när jag ändå är i den situationen att jag ska börja leta efter jobb. Så varför inte Studentbladet? dessutom verkar det som en trevlig och trivsam arbetsplats, säger hon. celia är inne på sitt fjärde år på journalistik på Soc & kom. dessutom studerar on nordisk litteratur och socialpsykologi.

- Jag vill att skribenternas röst ska höras, att deras personlighet ska synas. det ska skrivas både om lätta och tunga ämnen. Själv tycker jag om att läsa människors åsikter och vill att man ska få fram deras tankar.

Ställa till

Jag vill också ha en lite mer enkel utformning på tidningen. Men jag tycker nog att tidningen nu har en bra balans mellan de olika artiklarna, berättar hon. från sin barndom minns celia att hon alltid har gjort sina egna radioprogram, tidningar och filmer. alltså har hor tyckt om och uttrycka sig själv på ett kreativt sätt ända sen hon var liten. Men det var i gymnasiet hon bestämde sig för att bli journalist.

- det var då man tänkte vart man ska söka och vad ska man göra i framtiden. det var min modersmålslärare som fick mig att tro att jag är skicklig på att skriva.

På grund av det är jag nu på den här vägen, säger hon. celia berättar att det kommer att komma mer fantasifulla och kreativa idéer under år 2013. hon ser fram emot nästa år och tror att det bli en spännande upplevelse. 

NU Aktuellt i när och fjärran.

Svenskan lider vid Aalto Trots löften och språkstrategier blir svenskan allt mer osynlig vid Aalto-universitetet. I dag har högskolan endast en svenskspråkig professur kvar.

T e x t B e nj a min Knopm a n f o t o h e i d i h a a pa n e n Ännu på våren 2012 kunde innovationsuniversitetet Aalto stoltsera med två svenskspråkiga professurer. Men när professorn i energiteknik, CarlJohan Fogelholm, gick i pension i våras försvann tjänsten.

I stället inrättades en ny professur – på finska.

– Det är oroande för svenskans ställning vid Aalto. Fogelholm höll sina föreläsningar på svenska, men i dag går de på engelska, säger Sofia Julin som är Teknologföreningens representant i SSI:s styrelse.

– I den här takten kommer svenskan sakta men säkert att försvinna från Aalto, fortsätter hon.

Inget för enbart svenskspråkiga Professor Fogelholm var aktiv inom ett nordisk samarbetsprogram med Chalmers tekniska högskola och Svenska social- och kommunalhögskolan. Nu är Julin orolig för hur det kommer att gå med programmet på sikt.

– De svenska professurerna har kunnat garantera att vi får undervisning på

svenska. När de försvinner har åtminstone jag farhågor för vad som kommer att hända.

Vid Aalto finns fortfarande flera­ svensktalande professorer, men de är anställda på finska och engelska professurer. Det innebär att de inte undervisar på sitt modersmål. Den enda kvarvarande svenska professuren finns inom produktionsekonomi, där professor Paul Lillrank basar.

– Nog har svenskan blivit lidande, säger Lillrank.

– Det är främst engelskan som tar över. Om det bara handlade om finskan skulle det vara en lätt match. Men engelskan är ett måste, finskan är ett måste – och då är det många som upplever att svenskan blir en onödig börda.

Lillrank tror att lösningen ligger i fler samarbetsprojekt med rikssvenska universitet. På det viset kan svenskans ställning tryggas.

Om man endast talar svenska, kan man då studera vid Aalto i dag?

– Om du är helt svenskspråkig – om du varken kan finska eller engelska – så är svaret nej. Då kan du inte studera här. 

Sofia Julin misstänkter att svenskan sakta men säkert kommer attförsvinna från Aalto, om utvecklingen fortsätter i samma takt.

018 • studentbladet • december tjugohundratolv

nu aktuellt i när och fjärran.

Gör den rättvisemärkta bananknippen egentligen någon skillnad för odlaren? Det försökte paneldiskussionen Eco-labeling or deco-labeling utreda. Diskussionen ordnades av Svenska Handelshögskolan i Helsingfors.

TexT edIT LINdBLad I L L u s T r aT I o n Ja N rO S S T rö M

KöP inte Mera, köp smartare, uppmanar president tarJa HalonEn, som är en av de åtta panelisterna på hankens ekoseminarium.

– Vi försöker köpa ett gott samvete genom eko- eller rättvisemärkta produkter, säger chefredaktören för ylioppilaslehti vappu kaarEnoJa. Tidigare i höst uppmärksammade ylioppilaslehti fazers reklam på Helsingin Sanomats första sida, där företaget lovade skänka fem cent för varje inhandlade chokladplatta för att bygga en byskola i afrika. Själva reklamen kostade 50 579 euro, ungefär lika mycket som byggandet av en byskola skulle ha kostat. kaarenoja berättar också om dubbelmoralen som framkommer i vissa kretsar.

– de har en jättetrevlig vegetarisk restaurang i konstindustriella högskolan, där allting är ekostämplat eller rättvisemärkt. Samtidigt går alla omkring med apples nya datorer. att köpa etiska produkter tycks

räcka för att framstå som en etisk person.

etikett eller inte?

Mängden certifierade chokladprodukter växer hela tiden, men fazer har inte ännu hoppat på det tåget. fazers kommunikationschef ulrika romantsCHuk förklarar varför.

I dagens läge finns inget certifieringsmärke som skulle vara fullständigt täckande, och därför har vi lämnat oss utanför.

Verksamhetsledaren för eettisen kaupan puolesta ry lotta staffans skulle ändå gärna vilja ha mer rättvisemärkta produkter.

– Problemet med certifierade produkter är att de blandas med vanliga produkter under frakten. Men för mig är det inte viktigt att just den chokladbiten jag f oTo I da h e N r I k S S ON

Från vänster: Vappu Kaarenoja, Lotta Staffans, president Tarja Halonen och Eva Eriksson.

äter är av rättvisemärkta kakaobönor, utan att producenten får ett högre pris.

– hur mycket får odlaren egentligen av det extra priset på en rättvisemärkt produkt? frågar Elisa HäGGström , en av arrangörerna. Svaret på den frågan hittas inte under diskussionen.

ren image, men...

Professor suBHasis ray från xavier Institute of Management i Indien tar fram problemet med barnarbete.

Stora multinationella företag, som till exempel Ikea, vill gärna framstå som företag som inte använder sig av barnarbete. Men då det kommer till fattiga utvecklingsländer som Bangladesh, där människorna har svårt att få mat dagligen, är det självklart att barnarbete förekommer fast det inte skulle passa företagets image. Vem är det som kollar underleverantörens underleverantörer?

Tarja halonen har efter presidentskapet blivit styrelseordförande för konsultbolaget helsinki Sustainability center som främjar hållbar utveckling. redan före presidentskapet jobbade hon för producenters rättvisa. det talas mycket om att certifikat främst fungerar på små odlingar, men den har också haft en effekt på odlingar i större skala, där arbetarna bland annat bildat fackföreningar. halonen böt också ut det vanliga kaffet till rättvisemärkt kaffe i presidentslottet.

– först oroade man sig om det skulle bli för dyrt, men jag lovade att vi skulle hållas inom budgeten, så kaffet fick förbli rättvisemärkt.  De övriga panelisterna var Löfbergs kvalitetschef Eva Eriksson, jord- och skogsbruksministeriets Marja Innanen och Ruralias forskare Minna Mikkola. Debatten leddes av studerandena Emil Holmström och Robin Forsberg.

december tjugohundratolv

•

studentbladet

•

019

nu Är det jul igen

Mar

Stbl:s utbildningsspel "Den farliga färden" orsakade magsår åt åtminstone fyra människor.

A. Haters kolumn "Fittflocken" retade gallfeber på betydligt många fler.

ets

fest!

denblad

en på Stu

gs Lanserin Välkomm

a dej. en vill träff första redaktion på kritisera Vi här på el prisa eller drick lite bubb n, Kom och t! av tidninge numret karna i take och slå klac

pa Vin & skuman 10€/flask midfram till natt!

De 50 första får en goodiebag!

Feb

Soc & kom

"Välkommen på Studenbladets lanseringsfest" skrev vi i första numret.

Sedermera har vi lärt oss att stava tidningens namn.

Arcada

n) , kl. 19 3 februari (nedre våninge fors dagen den Tid: Fre atan 10, Helsing neg tellet, An

Plats: Mo

aPril I aprilnumret publicerade vi en text som var närmast oläslig.

Intervjuobjektet misstyckte dock inte, han tyckte juttun var så skit. För en gångs skull var nån nöjd.

Vi gjorde också ett vackert matreportage. Bakom kulisserna var det mindre vackert.

Maj

Glada vappen!

Vi hade stylat en picnic uppe på restaurang Loistes terass och skulle fota fräscha våriga festbilder. Det sket sig p.g.a. snöstorm. Stackars modeller.

Grattis på julafton!

nu är det slut! Vi gick igenom gamla tidingar och mindes med skräckblandad förtjusning alla de mer eller mindre lyckade lösningar vi tagit till under året. här är några plock.

020 • studentbladet • december tjugohundratolv

oKt

GrafikerJan satt många långa nätter och pysslade med rekvisita för fotoshooten med Kasper Strömman. Det blev fint.

juni

Med jämna mellanrum har vi försökt lotta ut böcker bland våra läsare. Noll personer har deltagit i utlottningarna.

UT på de sju haven.

nov

Tack vare artikeln ”En sjömans grav” i förra numret och de påföljande responsen lärde vi oss att det inte finns några Jack Sparrows i Åbo.

EN

S

A JÖM

NS

G RA

V

ä

r du trött på jultraditioner men mamma tvingar dej att baka pepparkakor? Stbl ger dej pepparkaksformerna som skapar ett uppehåll i vinterkylan. Fira vappen istället, låt inte julgubben stjäla uppmärksamheten av påskharen, börja ladda upp för nästa val redan nu, bli lite genusmedveten eller dröm dej tillbaka till sommaren med en mankini.

Klipp ut formerna och baka så att kottarna strittar!

sePt

Vi ordnade en stor fest för att fira Stbl:s förnyade webbplats. Det enda minuset var att själva sidan inte var färdig. Den kom upp en månad senare. (Och är förresten sjukt snygg.)

”I min ungdom hade jag en modersmålslärare som prenumererade på den lokala dagstidningen utan sportsidor. För mitt vidkommande skulle jag gärna i fortsättningen ersätta A. Haters kolumner med en svart suprematistisk kvadrat i rysk avantgardistisk stil. är detta möjligt?” läsarresPons

”När jag kom hem idag, trött efter en väldigt lång dag, blev jag ännu mer förargad när jag såg vad som hade trillat ner för postluckan. Inget annat än tre(!) nummer av Studentbladet. Jaha, tänkte jag, direkt till pappersinsamlingen. Men när jag väl började bläddra igenom, blev jag positivt överraskad. Jag vill tacka för ett intressant nummer av Studentbladet, säkert första gången på över ett år som jag läst den från pärm till pärm. Keep up the good work!”

"Vänligen tänk igenom er policy - jag antar att du och ni vill göra en tidning som ni kan använda som arbetsprov då ni söker jobb i framtiden, inte en blaska full av kränkningar och pubertalt nonsens." läsarrePons

läsarresPons

december tjugohundratolv

•

studentbladet

•

021

UT I vida världen.

Strejk och inga studier

kallas för ”Den underbara staden”, som ett vykort med solnedgång över Copacabana med Kristusstatyn i bakgrunden och Sockertoppens linbana som skär himlen i två delar. Men om man tänker bort de värsta klichéerna om glada sambadansade människor och favelorna som våldsamma slumstäder där alla tar droger och går beväpnade, öppnar sig en annan stad och en annan verklighet. Alessandro Rossi, utbytesstudent från Stockholms universitet, är en av dem som fått sin bild av Rio de Janeiro omprövad, eller kanske snarare mer nyanserad.

- Egentligen ville jag mest komma bort från Sverige ett tag och göra ett utbytesår utanför Europa, jag hade flera andra alternativ förutom Brasilien. Men sedan blev det till slut studier i internationella relationer på det federala universitetet UFF i Niteroi, som är en grannstad till Rio de Janeiro. Jag har kompisar som har varit här i Rio och som älskade det, så jag hade nog ändå vissa positiva förväntningar innan jag kom hit.

Studentbladet har träffat Alessandro Rossi, 25 år från Stockholms Universitet, som är utbytesstudent i strejkernas Rio de Janeiro.

T e x t o c h f o t o Cl a r a L e e L un d b e r g

Rio de Janeiro

022 • studentbladet • december tjugohundratolv

Alessandro Rossi pluggar vanligtvis sociologi på Stockholms universitet och har börjar skriva på sin Cuppsats (motsvarigheten till vår kandidatavhandling).

Under nästan ett helt år förberedde han sitt utbyte och ordnade med visum, intyg, studieplan och boende i Rio. I juni i år meddelade hans studievägledare att det utbrutit strejker på i princip alla federala universitet

BREVET HEM

visste du?

En universitetslärare på ett statligt universitet i Brasilien tjänar i genomsnitt 2 390 reales i månaden, alltså kring 870 euro.

Det finns 2 141 privata universitet och högskolor och 257 offentliga (federala, statliga och kommunala) i landet.

och skolor i Brasilien, däribland hans universitet.

- egentligen började strejkerna redan i maj, men universitetet meddelade mig i juni. det var två månader innan jag skulle åka, mina studier skulle börja i augusti. Studievägledaren sa att jag fick avbryta mitt tänkta utbyte om jag ville, det vill säga att inte åka.

Men det var inget alternativ för mig, jag hade redan sagt upp min lägenhet, köpt flygbiljett och det var försent att söka in till höstterminens kurser på universitetet. Så jag åkte ändå, på vinst och förlust.

Frustration och ovisshet

att han måste plugga på helgdagar, bara har en veckas ledighet över jul och karneval och att sommarlovet försvinner. När jag frågar honom hur det känns ler han och rycker lite på axlarna: - Såklart att det känns skönt att äntligen få komma igång! Jag har varit här i över tre månader och inte haft en enda lektion. det kommer kanske bli hårt att plugga under värsta högsommaren, tänk dig att sitta inne i en sal och försöka koncentrera dig när det är 42 grader ute och alla är på stranden. Men jag förstår också att de måste göra så, vi har ju så många studietimmar att ta igen.

ett annorlunda rio

det var den 17 maj i år som ca 100 000 lärare på universitet och högskolor i Brasilien gick i strejk för att Men vad har du gjort under de här tre månaderna som kräva högre löner. efter dem anslöt sig fler grupper av du inte har haft några lektioner? Hur har du fått dagaroffentligt anställda, totalt har nu över en halv miljon na att gå? federala tjänstemän strejkat under 2012. Strejkerna har - eftersom mitt universitet inte hjälpte mig med att framförallt gällt löneförhöjning, men även andra villkontakta andra studenter lyckades jag själv hitta en kor såsom pension och arbetsmiljö. Många studenter organisation som heter rei rio som vänder sig till uthar även anslutit sig till strejkerna och visat sitt stöd bytesstudenter här i rio. När jag lärde känför lärare och universitetsanställda. rossi säna andra som var i samma situation som ger att han förstår varför de strejkar, men jag kändes det mycket lättare att stå ut att frustrationen ändå tog över när han med osäkerheten och frustrationen. kom till rio och möttes av ett stängt ”Såklart att det Tillsammans med dem har jag uppuniversitet. känns skönt att levt och lärt känna typiska gre- Jag kom hit den 3 augusti och jer för rio, typ som att hänga på skulle ha min första lektion den äntligen få komma stranden, festa i Lapa, göra utflykt 6. Jag ringde till Uff någon dag igång! Jag har varit till paradisön Ilha Grande, besöka innan och då sa de att det fortflera favelor och dansa samba och farande var strejk, men jag åkte här i över 3 månader forró. Jag har också fått några braändå dit för att få mer informaoch inte haft en enda silianska vänner. tion. Studievägledaren där sa att lektion.” hon inte hade en aning om när Så kan man säga att dina positiva förstrejken skulle ta slut, men att de väntningar på Rio de Janeiro har uppfyllts, skulle höra av sig. det gjorde de aldrig, trots att det inte riktigt blev som du tänkte dig? men jag ringde varje vecka för att få veta - Både och. Jag trodde kanske att männisvad som hände. Jag försökte också få dem att ge kor skulle vara mer öppna, att rio skulle vara en rikmig kontaktuppgifter till andra utbytesstudenter som tig storstad och att det skulle vara mer mångkulturellt. var i samma situation som jag, men det vill de inte ge.

Men tyvärr har jag stött på rätt mycket sexism och hodet var enormt frustrerande, att gå runt i en stad där mofobi, dessutom upplever jag att det finns en väldigt man inte känner någon utan att ha något att göra! Jag stark nationalism här. det tror jag har med landets har känt mig väldigt ensam ibland, jag har liksom inte historia att göra - militärdiktaturen, kolonisationen haft något sammanhang och det har varit så mycket och så vidare. Men jag har ju fortfarande mycket kvar ovisshet. att upptäcka, det ska bli spännande att börja plugga I mitten av september, efter 123 dagar, slutade strejoch se hur universitetsundervisningen är här. Och att ken och rossi fick meddelande från sitt universitet att vara med på karnevalen, det kommer bli kul!  lektionerna skulle börja. hans nya studieplan innebär

saker jag aldrig kommer att förstå MaMMa, du Har alltid svaret på livets små och stora frågor. Jag vet att jag funderar för mycket ibland, men så här långt borta hemifrån finns det så mycket att bli förvirrad över.

Varför har barnen inga blöjor? Varför får man röka nästan var som helst?

Varför spottar folk på golvet? Varför behövs det 24 kineser för att såga ner ett par grenar efter den första snön?

Varför förstår inte ens personalen i de internationella byggnaderna engelska?

Varför festar ryssarna högljutt varje natt? Hur kommer det sig att koreanerna är så coola? Varför joggar kineser i jeans på löpbanan?

Varför sover kineserna på rasterna (och föreläsningarna)? Varför får jag läsa i kursboken vid tenttillfället? Varför har jag föreläsningar på julafton?

Varför ska all mat friteras eller dränkas i olja? Varför kostar en kopp kaffe mer än ett mål mat? Hur kan det kosta bara 2,50 euro att få en hårklippning?

Varför kostar ölen 60 cent i butiken och 6 euro på nattklubben? Varför får bara tjejerna dricka gratis på torsdagar?

Varför får alla dricka så mycket de vill för bara några euro på onsdagar? Varför tror alla försäljare på Silk Market att jag vill ha en fejkad Louis Vuitton? Varför beror priset på en vara på hur bra man är på att förhandla om saken?

Varför får jag bo i ett ”hotellrum” när de lokala studerandena bor i sexpersoners rum? Varför får kineserna inte använda Facebook? Varför har premiärministern och hans släktingar blivit mångmiljonärer? Varför får inte kineserna veta om det? Hur kan det finnas bara ett parti för 1,3 miljarder kineser?

Varför röstar bara 60 procent av finländarna i kommunalvalet? Varför får vi i Finland njuta av frisk, ren luft dagligen? Hur kan det vara så självklart att det kommer varmt vatten när man vill duscha? Hur kan ett land vara så litet som vårt? Hur kommer världen att ändras när Kina går förbi USA som världens största ekonomi?

Kan ni ta med er ett par deodoranter när ni kommer och hälsar på? 

Anneli Nylund Skribenten studerar vid Hanken och är på utbyte vid Renmin University of China i Peking

december tjugohundratolv

•

studentbladet

•

023

nu aktuellt i när och fjärran.

genialt på finska och svenska Studerande inom socialsektorn jobbar med verksamheten Ne-Rå, en tvåspråkig mottagning utan tidsbeställning där vem som helst kan få hjälp i allt från att skriva överklagningsbrev till att fylla i stödansökningar.

Dessutom möts besökaren av riktiga människor, inte datorskärmar.

TexT edIT LINdBLad – lÅgtrösKelMottag-

Neuvonta-rådgivning började som en idé av högskolorna, där man ville utveckla studerandenas möjligheter att själva få vara aktiva och arbeta med sitt studieområde, säger utvecklingschef lEEna ruskomaa på Ne-rå. det är finsk- och svenskspråkiga studerande inom socialsektorn som är arbetskraften inom Ne-rå, som ligger på Tredje linjen i helsingfors. Studeranden Emma murtonEn har gjort sin praktik på mottagningen. Till vardags studerar hon socialt arbete för andra året på Svenska social- och kommunalhögskolan.

Tanken man följer på Ne-rå är att man som studerande fortfarande inte vet allt och på så sätt kan man kanske få en bättre kontakt till en kund som heller inte helt har koll. Idén är alltså inte att studerandena på Ne-rå ensamma ska lösa kundens problem, utan att man genom ett samarbete kan finna lösningar som sedan gynnar kundens situation.

På grund av det här upplever Murtonen att kontakten mellan henne och besökarna varit lyckad.

– det blev ingen myndighetskänsla, vilket inte heller är meningen på Ne-rå, som dessutom är tredje sektorns verksamhet. ningen

tid att lyssna Ne-rå är alltså ingen socialmyndighet, utan ett ställe dit vem som helst kan komma för att be om råd. Många frågor handlar om bostäder och socialskydd.

– Bostadssituationen i helsingfors är väldigt dålig,

024 • studentbladet • december tjugohundratolv

och många besökare söker råd härifrån. andra frågor gäller till exempel om hur man skriver ett överklagningsbrev till fPa eller hur man fyller i ansökningsblanketter. Åldern på besökarna varierar stadigt mellan 20-60 år, säger ruskomaa. enligt Murtonen har besökarna varit nöjda med det människonära sättet Ne-rå möter dem med. de kunder som hittat till Ne-rå har verkat tacksamma och nöjda då de får komma in och bara tala en stund med någon som verkligen har tid att lyssna. det är viktigt att man erbjuder tjänster där tröskeln att bara hoppa in och fråga om råd och hjälp är låg utan att man genast skickas bort eller blir tillsagd att ärendet tillhör någon annan. ruskomaa betonar också vikten i att erbjuda mottagningar dit det är lätt att komma. kunderna behöver inte beställa någon tid på förhand och vi har inrett lokalen i en hemtrevlig stil. I en allt mer teknisk värld måste man också komma ihåg att det finns personer som inte klarar teknologin utan hjälp, och det är något vi kan erbjuda.

Under hösten har problemet med marginaliseringen av framför allt ungdomar och unga vuxna blivit ett diskussionsämne. President sauli niinistös arbetsgrupp föreslog varma kanelbullar som ett sätt att hjälpa. enligt Murtonen handlar marginalisering om annat.

– det klingar illa att man på hög nivå diskuterar hur hemskt det är att ungdomar marginaliseras samtidigt som man skär ner på utbildningen. då utbildningsplatserna minskar blir många ungdomar utan studieplats både efter grundskolan och efter gymnasiet eller yrkesskolan. arbetsplatser kräver papper på en utbildning, vilket de här ungdomarna inte har.  Ne-Rå bedrivs av föreningen Kalliolan Setlementti, som fokuserar på bildnings- och socialt arbete och finansieras av Penningautomatföreningen.

nYtt Blod

nanna sandsTrÖM, ordFÖrande FÖr ssi

Minns allt T e x T o c H f o T o fa N N y a r r a Hatar Mest av allt: Att vänta. ville soM liten bli: Veterinär.

oM jag sKulle veta att jag dör Morgon, sKulle jag: Fara rakt till flygfältet.

Ta första bästa flyg till något varmt land och njuta av stunden!

HeMlig talang: Memorerar allt möjligt jätteonödigt som t.ex. årtal, kontonummer

och telefonnummer, genast efter att ha sett det bara en gång.

s

edan våren hade nanna sandQvist funderat över jobbet som ordförande för SSI. hon har varit med i verksamheten som ordförande för arcada studerandekår och började längta efter att göra någonting mer och större. Även svenskspråkighet, språkfrågor och överhuvudtaget att få jobba med Studentbladet intresserade henne. Man förlorar ingenting på att söka, tänkte hon. Nu när hon äntligen blivit vald säger hon att

hon är färdig att fylla de stora skorna. hon studerar till socionom för fjärde året på arcada. hon är också väldigt uppdaterad, har starkt högskolapoltiskt kunnande och kan därför bidra med mycket information.

- det här jobbet betyder enormt mycket. Jag tycker att det är en jättestor ära att jag har blivit vald. det är fint att jag är den första från yrkesskolesidan. det är ett så stort och viktigt jobb, säger Nanna. 

UT På skattjakt.

Modern skattjakt Att traska omkring i skogar för att hitta en ynklig liten ”kista”, i verkligheten ofta en tupperwarebox där innehållet varken är guld eller choklad för resten av livet, kan vid första anblicken kännas meningslöst. Studentbladet bekantade sig med en ny slags skattjakt.

T e x t H e i d i H a a pa n e n ill u s t r a ti o n j a n r osst r ö m

drygt tre år sedan som min flickvän föreslog geocaching som en gemensam hobby, något som vi då ännu saknade. Nu har vi hittat kring 300 skatter, berättar Jani Paasonen.

Geocaching är en relativt ny gren som ursprungligen kommer från USA. De första skatterna, eller cacherna som de kallas, gömdes i början av år 2000 efter att också civila fick tillgång till GPS. Idag är hobbyn populär runt om i världen både bland unga, gamla och familjer. Miljoner har registrerats som medlemmar, endast i Finland finns det kring 11 000 skatteletare. Det är de två enda sakerna man egentligen bör göra för att kunna komma igång: skapa ett konto och skaffa en GPS, vilket de flesta mobilerna idag redan har.

– I början hittar man många, i synnerhet sådana som ligger nära ens hem.

Det man hittar i burken är inte någon riktig skatt, utan en papperslapp och en penna. Det är en loggbok dit man skriver sitt namn och datum då man hittat skatten. Sedan lägger man lappen tillbaka i burken, burken tillbaka i gömman utan att någon förbipasserande märker, och går iväg som om ingenting skulle ha hänt - men med en glädjekänsla som får en att lysa i natten.

Jag känner mig aningen skeptisk. Paasonen förklarar om hobbyn som om det skulle vara något mycket – Det var för

026 • studentbladet • december tjugohundratolv

beroendeframkallande. Jag funderar om jag har missat något väsentligt, för än kittlar det inte i fingerspetsarna för att komma ut på jakt.

Allt mellan himmel och jord Paasonen berättar hur det finns olika slags skatter som varierar i svårighetsgrad. De traditionella ”vanliga” skatterna brukar vara omtyckta när man precis har börjat med geocaching. De baserar sig på att man får GPS-koordinaterna och letar sig fram enligt det. Sedan finns det multiskatter som kräver att man måste hitta flera ställen innan man kommer fram till den riktiga skatten. Därtill finns det en hel del andra kategorier, men de knepigaste, anser Paasonen, är de som kallas mysteriskatter. De innebär en gåta som måste lösas före man får veta var exakt skatten ligger.

Dessutom kan en skatt vara en mikroskatt som motsvarar storleken av en karamell, eller större, i storleken av en skolåda, och allt där emellan. Svårighetsgraden bestäms också enligt terrängen där skatten finns.

Det mest krävande stället där Paasonen har befunnit sig på jakt har varit uppe i ett träd, på kring sju meters höjd.

– En annan gång visste jag att skattet ligger i trädet

Mobilapp för geocaching blabbla bla

STBL TESTAR

Ju mer du kan fokusera på dej själv, desto mer får du ut av att bära Posture.

TexT aLexaNdra NIeMI

men det var inte längre tryggt att klättra högre upp utan klättringsutrusting. då måste jag ge upp, medger han med en smula bitterhet i rösten. han förklarar vidare att det kan vara farligt att försöka ta sig till de terrängmässigt mest krävande skatten, i synnerhet om man inte är van vid att röra sig utanför motionsslingor. det är på var och ens eget ansvar hur långt man går. han nämner en skatt som han vet ligger i bottnen på en sjö.

Vi sitter på ett kafé och han tar fram sin mobil för att visa hur appen fungerar. Jag blir stirrande på skärmen. det finns ju en massa cacher precis i närheten där vi för tillfället befinner oss. Nyfikenheten vaknar. I stället för att springa till gymmet efter arbetsdagen har jag lust att råna hans mobil och springa runt för att hitta dem alla.

Pentagram och snöstorm – det är verkligen det att hitta och gömma för andra som är det som ger mest här, och inte innehållet i burken. Ibland har man befunnit sig på väldigt skumma ställen.

Jag ber honom berätta om de mest udda ställen han tagit sig till på skattjakt. han nämner hur han utöver att ha klivit upp i en hel del träd, en gång har stått på alla fyra vid vattengränsen under en brygga. en annan gång har han i Böle tagit sig in i en gammal oanvänd tunnel med ficklampa för att möta en massa skumma människor från undervärlden, en dödad kråka vid ett pentagram och ett ljus och – ja skatten.

– Ofta brukar skatterna ändå vara gömda på historiska eller vackra ställen, eller sådana som annars är sevärda till exempel utomlands, ställen dit man som vanlig turist inte annars skulle ta sig. dyr blir skattjakten inte heller, i synnerhet om man nöjer sig med inhemska skatter. den årliga medlemsavgiften går på cirka 40 euro.

- absolut bäst är det på sommaren när man kan röra sig med cykel. det går lätt en hel dag till att leta efter någon skatt, ett ypperligt fint sätt att motionera utomhus. han vänder blicken ut och ser på snöovädret som pågår på andra sidan av fönstret.

- Ska vi leta efter en som ligger här nära?

Mina ögon börjar lysa. Jag ska ut för att trotsa vädret och mina fördomar – för att hitta min första skatt. 

raka vägen till god hållning?

Nutidsmänniskan är ur balans, bokstavligen.

Gam-posen är mer regel än undantag framför datorn, och saken blir inte mycket bättre när vi ställer oss upp.

Posture är en sele vars ändamål är att vänja kroppen vid en god hållning som på sikt naturligt kan upprätthållas.

Fördelarna, som följer med en rak rygg med axlar och huvud på rätt plats, är skonsammare belastning av ryggraden, djupare andning och snyggare hållning.

Så då till frågan, når Posture upp till sina mål? vardag

Trots en viss skepsis vid första provningen är selen förvånansvärt bekväm, och efter några veckors användning kan jag konstatera att Posture Classic Performance i alldagliga sammanhang klarar sig bra. Den påminner som lovat om att räta på ryggen och rotera axlarna bakåt både i sittande och stående ställning. På grund av att selen kommer rätt högt upp i nacken och nära halsen har den under dessa veckor, mindre glädjande, krävt dyrbara morgonminuter i form av ansenliga mängder hastiga klädbyten. Tyvärr inte lika hastiga som Stålmannens, men nyttan av selen är värd besväret. idrott

Vad gäller idrott, marknadsförs Performance-selen för löpspåret och gymmet. Detta är tvivelsutan en väl genomtänkt rekommendation, eftersom produkten i sporter som flyttar koncentrationen ut ur den egna kroppen

inte lyckas göra sej påmind. För att exemplifiera testade jag selen under en korgbollsträning och glömde bort att jag hade den på mej. På sin höjd flög en tanke om obekväma kläder genom mitt huvud. Denna brist är förståelig men en definitiv nackdel.

Fest

På företagets hemsida (postures.fi) skrivs det om en version, som jag med blotta ögat inte kan skilja från Performance, att: “Posture är festens självklara men osynliga accessoar som får dig att utstråla det lilla extra”. Vad ska man säga. Jag tittade på selen, på min klänning, på selen igen, och lämnade hemmet med Posture hängande över en stolsrygg. Männen har det försås lätt, selen sitter obemärkt under skjortan eller kavajen, men kvinnor... Just saying. slutsats

För att kunna sammanfatta bör ännu en sak tas i beaktande. Motivation.

Posture kan inspirera dej till att korrigera hållningen, men baksidan av myntet är okunnighet. Du kan inte rätta till något om du inte vet hur. Därför är min rekommendation som följer; om din nyfikenhet är värd de två tjugolappar som Posture kostar, investera då också tid i att reda ut hur du står rakt på rätt sätt. Tanken är ju trots allt att förbättra, inte att gå från gam till över-alert struts... 

december tjugohundratolv

•

studentbladet

•

027

SV: Rum för debatt. insändare

”En sjöman är alltid gentleman” Svar på artikeln En sjömans grav, Stbl november 2012 ”En gång jag seglar i hamn, en gång är du i min famn...”

Det är en välkänd sång som man förknippar med sjöfarare - sjöfarare som längtar hem såväl till älsklingen sin som till själva hemmet. Gemenskapen ute till sjöss är därför en viktig del av en sjömans liv. Det är en gemenskap som baserar sig på att tillsammans med liksinnade få vara ute till sjöss, en gemenskap som alla kanske inte förstår sig på. Oavsett hur den gemenskapen i praktiken utformar sig är en riktig sjöman alltid en gentleman.

Då sjömannen äntligen är på väg hem är bagaget är fyllt av historier som omfattar hela den tiden han/hon varit borta. Väl hemma, när historierna bubblar fram, överdrivs vissa saker antingen medvetet eller omedvetet. Faktum är dock inte att alla historier är överdrivna, men oberoende måste man ha lite smak för vad man berättar vidare. I ens egen klubblokal skulle man ju våga lita på att man inte behöver akta sig för vad man med sina sjömanskompisar diskuterar, fastän någon enstaka sjömans utomstående kompis är på plats.

I Aboa Mare utbildas huvudsakligen vaktstyrmän, vaktmaskinmästare och sjökaptener. I Finland ser den framtida arbetssituationenför dessa yrken bra ut. Vägen till yrket kan däremot vara tung. Inom branschen arbetar man för att förbättra situationen. Vad det beträffar ens egen arbetssituation kan konstateras ”som man bäddar får man ligga”. Får man foten in på ett rederi så lönar det sig med andra ord att göra så gott i från sig som möjligt.

FW:

Femtio stereotypier om sex

siss e l r a y

028 • studentbladet • december tjugohundratolv

Sex.

En sjöman har en relativt bra lön, eftersom man även får pengar då man är hemma. På jobbet gör man inte av med lika mycket som man skulle i land, vilket betyder att sjömännen nästan kan räkna med en 150 % månadslön för den tiden man är hemma. Å andra sidan kan man räkna på styrmännens ansvar. Som styrman är man vaktchef, och ansvarar för säkerheten av fartygets- och lastens framfart samt miljösäkerheten.

Som sjöman i Finland är man vanligtvis hälften av årets alla dagar på jobb. Det krävs en hel del inom parförhållandet om den ena är borta flera veckor åt gången. Då man inte fysiskt är tillsammans, och inte kan ha glädje mellan lakanen, så kan man väl ändå få ha sitt privatliv för sig själv – inte skrivet i någon tidning med en beskrivande rubrik ovanför. Om någonting går fel på hemmafronten då man besöker de sju världshaven kan man inte alltid reparera det som skett. Att bli ”dumpad” när man är på jobb är verkligen hemskt.

Gemenskapen är också därför viktig.

Med en frän bismak av dålig journalistik i munnen, stirrar jag nu ut över samma hamnområde som ­B enjamin Knopman i oktober gjorde. Däremot vet jag som sjöman, att om man blir biten av sjöflugan drar man ut till sjöss och hoppas på att än en gång segla i hamn, få träffa sina nära, kära och vännerna på skolans klubblokal –lokalen som hädanefter lever kvar i åbosjömännens hjärtan. Johan Henricson, kassör, Elevföreningen vid Navigationsskolan i Åbo r.f.

Det blir knappast mera personligt, mera engagerande eller mera känsligt än så, vilket förklarar varför årets mest köpta bok är en erotisk roman. Fifty Shades of Grey, eller Femtio nyanser av honom som den heter på svenska, är pseudonymen E L James debutroman och boken alla pratar om. Folk antingen älskar eller hatar den. Den har beskyllts för att vara dåligt skriven och sexistisk, samtidigt som den upphöjs som den bok som fått kvinnor att börja prata om sex i sitt förhållande. Men vad är det de pratar om?

Boken handlar om oskuldsfulla Ana som träffar den mystiska miljardären Grey, de inleder ett sexuellt förhållande, det visar sig att han har sexuella preferenser som drar sig mot bdsmhållet och att han är ointresserad av romantik men hon fixar hans förhållandefobi med sin kärlek. James har skrivit alla kvinnors fantasi om mannen som kan ta hand om dig, även ekonomiskt, och behöver dig för att du är den enda som kan fixa honom. Så här långt liknar den hundratals romantiska romaners stereotypa, och rätt så orealistiska, förhållanden. Men James går ett steg

längre och introducerar idén om det perfekta sexet.

Karaktärerna i boken interagerar främst på ett sexuellt plan. Förutom att Ana är oskuld har hon aldrig fått en orgasm, men det hindrar henne inte från att ha den perfekta första sexuella upplevelsen, följt av scen efter scen av en välutrustad Grey som får erektion bara av att se på henne, ger henne multipla orgasmer och alltid ser till att komma samtidigt som hon. Det här är de scener som personerna som läst boken tar med sig in i sitt sovrum. Inte helt oväntat skapar det en del förväntningar som är svåra att leva upp till. Män rapporterar i en undersökning att de oroar sig för att inte kunna tillfredsställa sina kvinnor som läst boken. För att inte tala om den bild den ger av kvinnan som den alltid lika villiga mottagaren av allt detta sex.

Vad är då problemet? Har inte pornografin i åratal redan gett oss illusionen av det perfekta sexet? Är vi inte redan medvetna om att sex inte egentligen är så här? Man kunde tro det, men problemet är att den här boken inte kommer med pornografi-stämpel. Tvärtom så kommer den med en idé om kvinnlig frigörelse. James har lyckats skriva

pornografi, idén om det perfekta sexet, på ett sätt som gjort att den accepterats av en helt ny publik, som aldrig skulle kunna tänka sig att bekanta sig med ”klassisk” pornografi. Och den här publiken tar emot den utan det filter som de synar pornografi igenom, eftersom det här ju är litteratur, skriven av en kvinna. Det här i sin tur kan leda till att de granskar sitt eget sexliv, sin egen partner, i ljuset av den här boken och tror att något är fel.

I en tid där vårt självförtroende är lägre än någonsin, där vi varje dag möts av bilder på perfekta kroppar, där plastiskkirurgi på våra privataste delar håller på att bli vanligare än vi ens kan föreställa oss kan vi inte underskatta den makt en sådan här bok kan ha över oss.

Fantasiförhållanden i romantiska romaner kommer man knappast undan. Men hur skulle det vara om, när det handlar om något så personligt, engagerande och känsligt som sex, vi kunde få lite mera realism? 

Skribenten studerar nordisk litteratur på Helsingfors universitet.

go -gol.

MÅNADENS KLASSIKER T e x T I da h e N r I k S S ON

President Tarja Halonen rekommenderar en riktig klassiker för Stbl:s läsare. jag sKulle vilja rekommendera nikolaj gogols roman Döda Själar för alla Studentbladets läsare. Gogol skrev romanen redan på 1800-talet men den beskriver också dagens samhälle i Ryssland väldigt bra.

Också vladimir putin gillar den, jag har diskuterat boken med honom flere gånger. 

oM boKen

Döda själar är första delen av vad som skulle bli en trilogi i stil med dantes Gudomliga komedi. gogol hann påbörja andra delen, men blev sedan deprimerad och brände upp manuskriptet. Så det blev ingen trilogi.

Berättelsen handlar om Tjiitjikov, en antihjälte som reser runt på den ryska landsbygden där han köper upp såkallade döda själar, alltså livegna som har dött men inte strukits ur mantalslängderna, för att bli rik på dem. Under sin resa träffar han på en massa olika intressanta karaktärer.

Döda själar är en av världslitteraturens stora satiriska romaner och en hörnsten i den ryska berättartraditionen.

december tjugohundratolv

•

studentbladet

•

029

GÅ Veni,vidi, vici?

TABU Stbl:s gästkolumnister skriver om sånt som är obekvämt.

Mörkret inom mig Jag har alltid dragits till det mörka, underliga och sjuka. Känner mig hemma i subkulturer som ännu inte kallas för vare sig sub eller kultur. Inom mig kommer det alltid att finnas en hatisk och ironisk tonåring som protesterar och tycker illa om allt.

Men förstås vet jag hur man skall uppföra sig och vad man skall säga för att passa in i det så kallade normala samhället. Jag har en bra utbildning, jag är alltid artig och snäll. Jag är beläst och glad. Jag får lov att göra radio och tv på Svenska Yle och jag vet att ni tror att det bara är att vandra in och be om programtid, men jag lovar er att ifall man har synbart fel i huvudet så får man inte göra ett enda program.

Det är inte så att Nej, jag blir rädd jag fejkar mig igenom helt enkelt för att mina dagar och sedan på nätterna bränner jag inte förstår kyrkor samtidig som människor som jag mördar folk. Men tycker att livet är precis som alla andra så ljust och glatt. tar jag fram vissa sidor som uppskattas på Hur kan man vissa ställen. Och den tycka det? Om obstinata tonåringen som dras till det mörka man är äldre än är ju bara en liten del fem? av mig, ibland får den komma fram i en bisats eller en oväntad mening. Ibland får jag höra att folk tycker att jag är ”så galen”. Då blir jag mörkrädd. Jag tänker, att ni skulle bara veta hur mycket jag censurerar mig och ni tycker att detta är ”galet”?

När jag säger att jag blir mörkrädd handlar det inte om att jag blir rädd för mitt eget mörker. Nej, jag blir rädd helt enkelt för att jag inte förstår människor som tycker att livet är så ljust och glatt. Hur kan man tycka det? Om man är äldre än fem? Om man har ögon och öron?

Kan en riktig människa faktiskt gå genom livet utan vare sig ångest och depression? Jag har så väldigt svårt att tro det, men det kan ju hända att jag bara är avundsjuk. Så jag borde väl bekanta mig med en riktigt genuint glad person. Och ni genuint glada personer, ni kanske kunde bekanta er med valfri dåre. Vi kanske kan lära oss något om varandra och av varandra. För nog vill jag ju också vara glad. Jag söker mig till det mörka och underliga inte för att vältra mig, utan för att det av någon underlig anledning tröstar mig. 

Anne Hietanen

Skribenten bloggar på annehietanen. ratata.fi. Hon kan också ses i ”En kväll med Anne och Hannah” på Yle Fem hösten 2013.

030 • studentbladet • december tjugohundratolv

Finska extremhögern kom ut ur skåpet T e x t M i a H a glun d

i Finland har kommit ut ur skåpet. Det första steget togs i och med Sannfinländarnas stora skräll i riksdagsvalet våren 2011 och i höst har Li Andersson, Mikael­ Brunila­ och Dan Koivulaakso riktat strålkastaren mot de finländska rörelserna i sin nyutkomna bok Äärioikeisto Suomessa - Vastarintamiehiä ja metapolitiikkaa. Boken är en kronologisk genomgång av de inhemska radikala högergrupperingarna och deras inträde i partipolitiken, och placerar dem i en europeisk och nordisk kontext.

Egentligen skulle författarna skriva en längre artikel till en svensk tidskrift men eftersom det fanns så mycket att skriva om blev det en hel bok. Den historiska genomgången visar att extremhögern i Europa gått från traditionell rasism till kulturrasism. Extremhögern vill framför allt ta avstånd från och kämpa mot det de kallar kulturmarxismen. Värnandet av traditionella nationella kulturella Högerextremismen

värderingar hotas av såväl invandring och mångkulturalism men också av till exempel feminism.

I Finland är Suomen Sisu det för tillfället mest etablerade nätverket för högerextremister och de har uttalat sig om att de har medlemmar i alla riksdagspartier förutom SFP. Författarna påpekar hur bloggar och diskussionsforum på internet haft en betydande roll för att till dels skapa några av ledstjärnorna inom rörelserna, som Sannfinländarnas Jussi Halla-aho, och som en unik samlingspunkt. Äärioikeisto Suomessa är den första kartläggningen av högerextremism i Finland och hittills har boken inte väckt större uppmärksamhet bland rörelserna den beskriver. Eftersom högerextremism även tidigare blomstrat under tider av ekonomisk osäkerhet kan det vara ett tecken på att de genom att tiga ihjäl boken gör ett försök på att upprätthålla de senaste årens segertåg. 

Boken är den första kartläggningen av högerextremism i Finland och hittills har boken inte väckt större uppmärksamhet bland rörelserna den beskriver.

f o t o h ttp : / / q u e e r s e ns e . c om

WWWADÅ?

När tre blir en Vid årsskiftet går Bildkonstakademin, Sibeliusa-

kademin och Teaterhögskolan ihop och bildar ett nytt universitet - Konstuniversitetet.

De nuvaranda högskolornas studerande och personal förs alltså över till Konstuniversitetet, som sammanlagt kommer att ha kring 2000 studerande och 600 anställda. Skolorna kommer ändå att fortsätta som skilda enheter i sina nuvarande utrymmen.

Rektor för Konstuniversitetet blir professor tina rosenberg . Hon är ursprungligen från Helsingfors men har de senaste åren jobbat som scenkonstprofessor vid Stockholms universitet. Hon doktorerade i teatervetenskap år 1993.

Rosenberg är känd feminist, sammhällsdebattör och skribent. Hon var också med och grundade det politiska partiet Feministiskt initiativ i Sverige.

IH

Prisregn i bloggvärlden Den stora finlandssvenska

bloggprisgalan gick av stapeln den 5 december på Korjaamo i Helsingfors.

Det var tredje gången som galan ordnades och i år var temat maskerad i stil med Eyes Wide Shut.

En hel hög bloggare i olika kategorier var nominerade för priser och publiken hade fått rösta fram sina favoriter.

Bland pristagarna kan nämnas malena björndahl med bloggen Guldkanter i vardagen som vann både priset för Årets inspiratör samt Årets blogg. Andra prisbelönta var till exempel charlotte vainio med den feministiska bloggen Hit och dit och tillbaka igen som utsågs till Årets nykomling och bloggmagasinet Blemma som fick juryns hedersomnämnande.

Det är Radio X3M som tillsammans med Ratata och Hbl ordnar bloggpriset. I år var arrangemangen väldigt lyckade och tillställningen en succé. Stbl har dock hört

Fakta om fångar I november i fjol tog man i bruk en ny form av straff, övervakningstraffet, som kan ersätta ett straff på ovilkorligt fängelse i max sex månader. Kostnaderna är då kring 60 €/dygn och det möjliggör upprätthållandet av ett socialt liv och jobb.

Samtidigt måste den dömda binda sig till en mycket stram tidtabell.

Därtill måste den dömda vara nykter hela bestraffningstiden och bära en elektrisk fotboja.

284

Det finns fångar i Sörnäs slutna fängelse i Helsingfors.

F o t o R atata

Malena Björndahl tog hem två priser från bloggalan.

rykten om att juryn kanske inte gjort det allra bästa jobbet, vilket syntes i nomineringarna som inte var helt representativa för den finlandssvenska bloggosfären. IH

Endast kring

40

av dem är av utländsk härkomst, därav hälften från Estland.

För alla fångar finns endast

2

fängelsepsykologer, varav en pensionerar sig vid slutet av året.

Det kostar

180–200 € per dygn för samhället att ha en människa i fängelset.

75-80 %

Stbl:s Art Director ger goda råd. Billigt.

Alltid rött, alltid rätt Jultomten är röd. Ironiskt nog är rött också kommunismens kännetecken. I dag är det svårt att tänka sig ett mer omaka par.

Rött är blodets färg och associeras på så sätt till döden. Ändå är kärleken, det livsskapande fenomenet, onekligen alltid röd till färgen.

Ge en grafiker en palett med svart, vitt och en tilläggsfärg och jag slår vad på min röda pipo att den heter karmin, vermillion, scharlakan eller burgund. Ja, eller rent tekniskt sett nåt i stil med C15 M100 Y100 K0.

Pop-/graffitikonstnären keith harings sista arbete var en, i hans mått mätt, synnerligen färglös affär. Han arbetade nu i lera till skillnad från de grälla akrylfärger han vanligtvis använde. The Life of Christ återskapade berättelsen om Jesu födelse, liv och död i form av en tredelad ortodox altartavla som sedan gjöts i brons. Men fastän mediet var ett annat fanns Harings serieteckningslika stil kvar, med tjocka konturer och vibrerande, livliga men anonyma figurer. Alla som sett mel gibsons tolkning av kalaset, vet ju att man inte sparade på det röda mot slutet. Keith Haring dog i AIDS två veckor efter han klargjort altartavlan.

En av frida kahlos (1907–1954) sista målningar är också tung på rött. Målningen avbildar Kahlo sittande i en röd klänning och axlarna insvepta i en röd sjal. Tillsammans med Kahlo, på en målning i målningen, blickar den dåvarande ledaren för det kommunistiska partiet, josef stalin , strängt på åskadaren.

Verket heter Självporträtt med Stalin. thåström sjöng i Imperiets låt CC Cowboys om världens starkaste varumärke som en symbol för den Amerikanska kulturimperialismens brutala framfart. För oss som är födda på 80- och 90-talet är det ju självklart att jultomten håller i en sval strömlinjeformad glasflaska med röd etikett.

Så, liv och död. Början och slutet. Kommunism och kapitalism. Den största möjliga kontrasten med en och samma färg. Den bästa färgen om man frågar en grafiker. I det här numret av Stbl har jag mer eller mindre medvetet bakat in lite extra rött. Min romans med tidningen tar ju slut nu, dör om man så vill.

Mina sista ord tänkte jag, min stil trogen, låna av nån annan. Några ord som passar för att beskriva det sista numret av Stbl kommer från Keith Haring. Efter att ha klargjort The Life of Christ, lär han ha tagit ett par steg tillbaka och sagt: "Man, this is really heavy." 

av alla brott är relaterade till alkohol och andra rusmedel.

Jan Rosström HH Siffrorna baserar sig på läget i augusti 2012

Skribenten odlar ögonpåsar på ­Studentbladets redaktion och ­ studerar visuell kommunikation på Lahden Muotoiluinstituutti

december tjugohundratolv

•

studentbladet

•

031

naM När det vattnas i munnen.

Baka!

idag finns det ett stort intresse för att baka eget mat- och kaffebröd, men en del upplever att deras erfarenhet av bakning inte är tillräcklig. därför vågar de inte baka själva - rädslan för att misslyckas är för stor. Men glöm dina tvivel, för känslan som infinner sig då du får bjuda på egenhändigt bakat bröd är enbart stolthet och den känslan kan ingen ta ifrån dig.

TexT LISa GraNNaS f o T o Ja N N I k a Ta L L G Å r d

032 • studentbladet • december tjugohundratolv

V

i ämneslärarstuderande i huslig ekonomi vid Pedagogiska fakulteten i Vasa ska genomföra ett samhällsinriktat projekt där vi framhäver hur vår ämneskompetens kan anlitas på annat sätt än i traditionellt undervisningssyfte.

Jag valde att genomföra en kort bakningskurs som sträckte sig över två kvällar i november månad och riktade sig till studerande. Jag valde målgruppen studerande eftersom jag upplevde att det finns många som inte har bakat sedan huslig ekonomi-lektionerna i grundskolan. Därför tyckte jag att det var lämpligt med en bakningskurs som både repeterade och lite fördjupade bakningskunskaperna hos deltagarna. Åtta stycken ivriga unga kvinnor deltog i kursen som genomfördes i samarbete med Marthaförbundet och som en del av deras projekt Hantera vardagen. 

Morotsbröd i långpanna 5 dl mjölk 50 g jäst 0,5 dl olja 3 dl fint rivna morötter 2 tsk salt 3 msk honung 1 dl havregryn 5 dl grovt rågmjöl 8-9 dl vetemjöl

1. Smula jästen i en degbunke.

2. Värm mjölk till 37°C. Häll blandningen över jästen och rör om tills jästen löst sig.

3. Blanda ner olja, morötter, salt, honung, havregryn och vetemjöl.

4. Tillsätt sedan rågsikt tills du får en smidig och inte för hård deg.

5. Låt jäsa övertäckt i 30 minuter.

6. Lägg ett bakplåtspapper i en långpanna 30 x 40 cm.

7. Sätt degen direkt i långpannan och platta till med mjölad hand. Skär försiktigt önskat antal rutor och nagga med gaffel.

8. Låt jäsa i 30 minuter övertäckt.

9. Pensla med vatten och strö över havregryn eller örtsalt.

10. Grädda på 220°C ca 15 minuter.

Brownie cupcakes 80 g mörk choklad 80 g smör 170 g socker 2 tsk vaniljsocker 2 stora ägg 70 g mjöl 1. Smält chokladen tillsammans med smöret.

Låt svalna en aning.

2. Rör ner sockret, vaniljessensen (man behöver alltså inte vispa) och äggen, blanda ordentligt.

3. Blanda ner mjölet.

4. Fördela smeten i 8 muffinsformar och grädda i mitten av ugnen på 170°C ca 20 minuter.

Chokladfudge frosting

50 g mörk choklad 225 g florsocker 50 g smör 3 tsk mjölk

Grisar 5 dl vatten 50 g jäst 1,5 dl socker 1 tsk salt 1 msk kardemumma 1 litet ägg 150 g smör 13-14 dl vetemjöl Bakfast sylt till fyllning 1 l rypsolja till fritering Finsocker

1. Värm degvätskan till 37°C och lös upp jästen.

2. Tillsätt salt, socker, kardemumma och ägg.

3. Arbeta in smöret och största delen av mjölet och knåda degen smidig.

4. Låt jäsa på varm plats till dubbel storlek.

5. Kavla ut degen till en 1 cm tjock rektangel.

6. Sporra degen i ca 10 x10 cm stora rutor.

7. Sätt en klick sylt på varje ruta.

8. Töj försiktigt ut varje ruta, vik ihop och forma fyra ben.

9. Låt grisarna jäsa en stund innan fritering.

10. Fritera grisarna i hett fett (180°C) i ca 5 minuter.

11. Vänd grisarna i finsocker.

1. Bryt chokladen i små bitar. Blanda choklad, florsocker, smör och mjölk i en kastrull.

2. Låt smälta under omrörning på svag värme tills chokladen och smöret har smält.

3. Ta bort från värmen och fortsätt röra tills frostingen kallnar och blir tjockare.

4. Bred/spritsa genast över kakan/ muffinsen.

Den här mängden frosting räcker ungefär till 8-10 cupcakes.

december tjugohundratolv

•

studentbladet

•

033

SE Teater och politik. teater

”Att jobba med Stanislavskijs verktyg i den här pjäsen skulle vara som att försöka vispa grädde med en skruvmejsel.”

Erik Söderblom är konstnärlig ledare för Helsingfors festspel och regissör till utbildningen.

Utanförskapets nationalmuseum Ett skyltfönster till mänskor som befinner sig i samhällets periferi. Så marknadsförs Viirus och Klockriketeraterns första samarbete – pjäsen Oskuld.

T e x t I d a H e n r i k sson f o t o c a t a po r tin - Det blir intressant att se vilken väg vi ska gå när vi börjar jobba tillsammans med skådespelarna, säger regissören Erik Söderblom några dagar innan repetitionerna inför Oskuld ska sätta igång.

Han menar att den skådespelartradition vi är vana vid inte går ihop med Dea Lohers postmoderna scenkonstverk. Det pedagogiska system som oftast används i den moderna teatern, som grundar sej på Konstantin Stanislavskijs teorier, går långt ut på rollens strävan efter yttre omständigheter.

Men i den här berättelsen vet ingen av karaktärerna egentligen vart de vill.

Det handlar mer om en konflikt mellan mänskan och ett inre ansvar. De verktyg som skådespelarna har med sej fungerar alltså inte.

- Att jobba med Stanislavskijs verktyg

034 • studentbladet • december tjugohundratolv

i den här pjäsen skulle vara som att försöka vispa grädde med en skruvmejsel, säger Söderblom.

Därför har han valt att ta till, som han själv säger, en annan gubbe, som byggde vidare på Stanislavskijs metoder.

Nämligen Michael Tjechov (brorson till Anton Tjechov).

- Michael Tjechov ser mänskan som ett membran mellan en inre och en yttre verklighet. Det handlar om stämningar, bilder, förnimmelser och psykiska skeenden.

Site-specific Söderblom tycker att Lohers text är intressant eftersom den är tydlig men samtidigt öppen och inte ger några svar.

- Karaktärerna lever i en existentiell smog. Det finns vi och det finns dom.

Men vilka är vi och vilka är dom? Vi bygger upp ett slags utanförskapets nationalmuseum.

Det handlar om utslagenhet, om mänskor som fallit av och mellan alla tänkbara stolar, men som erövrat sej egna små nischer av liv, blåst upp små livbojar av hopp, röjt sej små egna tillhåll och krypin i sin kamp mot inre och yttre hemlöshet.

Hurdant det sceniska uttrycket blir är i det här skedet ännu öppet. Men det som är säkert är att Teater Viirus utrymmen på Sjötullsgatan 33 kommer att ha en central roll.

- Stället i sej representerar en slags inre exil, det är mitt i stan men ändå lite utanför.

Föreställningen blir en såkallad sitespecific-upplevelse, det vill säga att allt byggs upp just på Sjötullsgatan. Söderblom berättar att scenerna kommer att utspela sej såväl i trappuppgångar som i korridorer.

- Karaktärerna försöker bygga hem i en miljö där hem inte existerar.

Sartres badtofflor Oskuld görs som en samproduktion mellan Viirus och Klockriketeratern.

Söderblom menar att samarbetet är glädjande, även om han ser svart på teaterns situation i Svenskfinland överlag.

Enligt honom har den finlandssvenska publiken tappat sin förmåga att se och läsa teater.

- Det är skolornas ansvar att göra något åt saken.

Han menar att bristen på kompetent teaterkritik i svenskfinland bottnar i

samma problematik. Om teater togs på allvar i undervisningen skulle vi så småningom få en helt ny generation yrkeskunniga teaterkritiker.

Söderblom understryker att en utrotningshotad kultur som vår borde kämpa för sin existens.

– Den här föreställningen är en kommentar, ett första steg mot något.

Ett postmodernt scenkonstverk, vad betyder det egentligen?

- 60- och 70-talens modernism var en positiv tid. Idag har den dragit sej tillbaka och kvar på den leriga stranden finns bara Sartres badtofflor och annat bråte.

Låter det inte ganska dystert?

- Visst, men pjäsen handlar ändå om hopp, poängterar han. Det är ingen vits att måla svart på svart. Konsten är trots allt på livets sida. Den letar sej mot ljuset.  Dea Loher är ett av Tysklands största namn inom nutidsdramatiken.

Oskuld är det första konstnärliga samrbetet mellan Viirus och Klockriketeatern och skådespelarna kommer från båda gruppernas ensembler.

Föreställningen har premiär den 15 februari 2013.

se Stbl sätter fason på fashion.

rYsLiGT Bra FesT det glimmar i mörkret när det törstiga festfolket kryper fram ur skuggorna.

Vi har booze i vårt hus och säger välkomna!

Tre flugor på en smäll

flugor har blivit populära på nytt, de ger ett mer personligt intryck än slips. Välj en fluga med färg.

Schoffa 45 €.

Glitter och glam

en enkel kuvertväska räddar varje fest. den här modellen har också en kedja för den som vill att väskan ska hänga från axeln.

Lindex 9,95 €.

Ta det med en klackspark fräschast i vinter är riktigt smala klackar utan någon platå. akta dig så du inte spetsar din dejt med tån. Bianco 129,95 €.

Följ med på vinterns glammigaste fest på nästa uppslag...

T e x T o c H s T Y L I nG h e L e N a VON a L f T h a N foTo TeeMU ULLGréN m o D e L L e r S T e L L a L aU S a M O , V I L L e Ta h kO N e N , M a x ( Pa Pa r a Z Z I M O d e L M a N a G e M e N T )

december tjugohundratolv

•

studentbladet

•

035

se Stbl sätter fason på fashion.

n

atten faller, staden fryser till is och vårt festpar är coolast på galan.

Vi diggar diamanter Prada satte jättestort bling på allt från väskor till ytterjackor.

Balans med glans Platåskorna funkar fortfarande, helst ska de ha en känsla av tidigt 90-tal.

Bianco 69,95 €.

På Max kostym cavaliere 450 €, skjorta h&M 24,95 €, skor Loake 220 €. På Stella klänning Gina Tricot 79,95 €, skor Gina Tricot, 39,95 €, väska stylistens egen.

036 • studentbladet • december tjugohundratolv

Långa lager

Lång kjol över en kort byxa såg vi mycket av på catwalken. kombineras med statementskor. PS: skippa hatten, det här är inte downton abbey.

i

ngen idé att gå hem tidigt när morgonen ändå aldrig gryr. killarna rullar upp byxbenen och låter strumporna synas, tjejerna flyter fram i lösa genomskinliga lager.

svarta pärlor

Svart funkar överallt, varför inte ett helsvart halsband? h&M 12,95 €.

Om tyget tar slut

Tycker du att kjolar som slutar på vaden inte är smickrande? Pröva till fest med riktigt höga klackar.

På Max t-shirt från h&M 12,95 €, jacka i läderimitation från h&M 49,95 €, byxor h&M 24,95 €, skor ecco 144,90 €.

På Stella top från NoaNoa beige 89,95 €, halsband h&M 14,95 €, kjol h&M 19,95 €, skor Bianco 59,95 €, väska stylistens egen.

På Ville kavaj från Philosophy Blues Original 339,00 €, t-shirt från h&M 9.95 €, byxor modellens egna, strumpor från Schoffa 6 €, skor från andiamo 99,00 €.

Ta dig i kragen Löskragar är ett bra alternativ till halsband, ta gärna en riktigt glittrig. h&M 19,95 €.

december tjugohundratolv

•

studentbladet

•

037

SE Recensionerna.

SPEL t e x t B e nj a min Knopm a n

Ett litet stort racingkalas Little Big Planet Karting Playstation 3

Cirkeln är sluten.

Den första spelrecensionen jag skrev för Studentbladet i vintras handlade om Mario Kart 7. Med glödande fingertoppar författade jag en lyrisk hyllning till det fartsuddiga gokart-kalaset som drog långa, svarta bromsspår över min bärbara Nintendo 3DS:s dubbla skärmar.

Nu, nästan ett år senare, sitter jag här igen. Med en racingtitel som inte handlar om realism utan skoj. Säg hej till Little Big Planet Karting, spelet där plattformshjälten Sackboy precis som sina föregångare Mario, Sonic och Crash Bandicoot låter apostlahästarna vila och greppar ratten.

Och gasar rakt in i mitt hjärta.

Konceptet är enkelt: Först i mål vinner, alla knep är tillåtna. Med missiler, dimensionsknycklande maskiner och

4/5

en nypa god tur ska du gasa genom lopp som tagna ur surrealisten salvador dalis barnkammare. Skogar, bildäck snorklande vattensköldpaddor – allt är gjort av trä, ylle och sushirullar. Det är så kreativt att jag bli alldeles spattig. Och som om det inte räckte kommenteras hela härligheten av komikerlegenden stephen fry .

Visst kommer jag på mig själv med att sakna känslan av att slunga ett bananskal i huvudet på den loppbitna gorillan Donkey Kong. Till skillnad från Marios medtävlare är de arga pafflådorna som agerar motståndare i Little Big Planet Karting nämligen extremt intetsägande. Och visst, kanske är fartkänslan inte helt övertygande.

Kanske är banorna inte lika roliga att gasa sönder som det ser ut.

Men när explosionerna skakar tv-rutan och ett soundtrack som blandar ambiens, jazzvisplar och peppiga feelgood-trudelutter ljuder ur högtalarna glöms dessa petitesser snabbt bort. Då fylls mina lungor med avgaser.

Då förvandlas mitt blod till bensin.

Och när jag lämnar Studentbladets redaktion, efter ännu ett år av spel- och skrivpassion, är min gångstil lätt hjulbent. 

En färgsprakande saga Secret of Mana Wii (Virtual Console) Mitt största problem med dagens

spel är varken det ständiga krälandet i skyttegravar, den aldrig sinande strömmen av ultravåldsamt ultravåld eller hjältarna som alla försöker se ut som vin diesel .

Nej, det är bristen på färg.

Nästan alla speldesigners verkar ha slarvat bort den del av färgpaletten som innehåller andra kulörer än grått, svart och fyra nyanser av brunt.

Spelvärldarna – de världar som borde locka till utforskande, som borde få oss att vilja ge allt för att rädda dem – ser ut som något man kan hitta på botten av

5/5

ett utedass i Nedervetil.

Annat var det förr. Då tvingade de tekniska begränsningarna spelskaparna att doppa penslarna i regnbågen. Då skapade man spel som Secret of Mana.

Det 18 år gamla actionrollspelet, som finns nedladdningsbart till Wii på e-butiken Virtual Console, är en sann pixelpärla. Det är en saga om hur tre hjältar – en bypojke, en prinsessa och en älva – kämpar mot en ondskefull häxmästare. Och fastän berättelsen må vara hur naiv och förutsägbar som helst, genomsyras äventyret av en värme som får mitt cyniska 10-talsansikte att spricka upp i ett barnsligt leende.

Det handlar om musiken. Om den håli-tänderna söta fiendefaunan. Om den vidsträckta, supermysiga världen som rymmer upptäckter bakom varje krök.

Och det handlar om färgerna.

För oavsett om jag vandrar bland blekrosa körsbärsträd, rusar över överjordiskt gröna fält eller plumsar genom ett gnistrande, bländvitt snölandskap i jakt på självaste julgubben är en sak säker: Det görs inte spel som Secret of Mana längre. 

MUSIK t e x t E L S A KE M P P A I N E N

Godspeed You! Black Emperor – Allelujah! Don’t Bend! Ascend!

Constellation

Ett av post-rock-

ens största band gör

comeback med sin första skiva sedan Yanqui U.X.O. från tio år tillbaka. Visserligen har Godspeed you!

Black Emperor gjort spelningar igen sedan två år tillbaka, men en ny hellång skiva tyder på en ny sorts framåtanda.

Det kanadensiska musikerkollektivet har trots en sektliknande fan-skara aldrig haft någon kommersiell framgång, och tycks inte sträva efter den nu heller.

På skivan varvas två tjugo minuters epos med två kortare, ”bara” sex minuter långa spår. Det låter mastigt, och det är det också. GY!BE är liksom

038 • studentbladet • december tjugohundratolv

de flesta post-rockarna specialiserade på instrumentalmusik, vilket gör det lätt att leva sig i musiken trots att den är lite tung ibland.

Efter en långsam början sätter albumet igång, och jag slukas fullständigt av den alternativa verkligheten som Allelujah! Don’t Bend! Ascend! skapar.

Här är det långsamma naturligt, och en minut som kan låta tyst får alltid mening bara man inte ger upp. Jag glömmer den onda skivindustrin, jag glömmer mig själv, jag glömmer att grannarna också har öron. För Allelujah måste lyssnas på högsta volym för att dess episka kvaliteter ska komma till sin fulla rätt.

Det känns som en återgång till rötterna. Så här ska musik låta, så här ska musik kännas. Här finns inga refränger, inga verser, inga påklistrade c-delar. Här

finns bara spridda toner, som samspelar enligt sin egen inre logik.

Samtidigt är jag inte säker på att Allelujah egentligen tillför något. Jag är bara så lycklig över att ha ett nytt GY!BE–album i en tid som kännetecknas av en annan sorts stjärnor. Kalla det nostalgi, jag kallar det skönhet. 

Crystal Castles – III Fiction Crystal Castles

– månadens andra kanadensare – har ett irriterande sound. Det videospelsinspirerande blipblop-stilen har blivit kännetecknande för duon, de facto har de aldrig gjort något annat. Det kändes fräscht på debuten 2008, men jag hoppades i smyg på att de nu hade hittat sin inspiration någon annanstans. Men nej. Det naiva videospelssoundet lever och frodas, men nu går det att skymta

mörkare underströmmar under den platta ytan.

Bandet lär ha slopat syntarna och använt sig av den första tagningen för varje spår – den råaste versionen av en idé, hette det. Ändå är Crystal Castles tredje skiva är betydligt mer slipad än sina föregångare. Låttitlar som Wrath of God, Plague och Sad Eyes skvallrar om att den dessutom är större än livet.

Riktigt så bra är det inte, men definitivt en skiva som kan ge mersmak.

På trean vidgas och fördjupas soundet. Under de enkelspåriga maskinljuden döljer sig otyglad känsla.

Weltschmerz eller olycklig kärlek – spelar ingen roll. Det finns något allmänmänskligt tårdrypande över Crystal Castles. Skivan funkar nästan i terapeutiskt syfte. Kanske skulle det öppna sig ordentligt först på dansgolvet – eller allra helst live.

Den svårgreppade melankolin som svallar under tunn, hård yta. En intensitet som aldrig är för högljudd eller för självklar. Det gör Crystal Castles mer intressant än den mesta danspop. 

FILM t e x t linn h i e lm

Tro, hopp och tigrar Life of Pi Premiär: 21.12 Regi: Ang Lee I rollerna: Suraj Sharma, Irrfan Khan, Rafe Spall

3/5

Jag tror det finns tre kategorier av människor som

skulle älska Life of Pi: fans av yann matels bok som filmen baserar sig på, djurälskare och folk som är väldigt intresserade av religion. Själv hör jag inte till någon av grupperna, och kan ärligt talat medge att jag ännu inte riktigt ens förstår vad den handlade om. Men ändå var det något med filmen som fascinerade mig.

Filmen berättar om en indisk pojke som kallas för Pi.

Galet bra rom-com Silver Linings Playbook Premiär: 1.2 2013 Regi: David O´Russell I rollerna: Bradley Cooper, Jennifer Lawrence, Robert de Niro, Jacki Weaver

5/5

Romantisk komedi är tveklöst en av de filmgenrer som producerar mest skräp. Banala, o-originella historier om kärlekstörstande kvinnor som alltid har perfekt hår och slacker-män som behöver kvinnans omtanke för att växa upp, eller någon annan av de välanvända klichéhandlingarna, upprepas om och om igen. Men Silver Linings Playbook lyckas med mer än att vara en ovanligt lyckad romantisk komedi – den är en ovanligt bra film.

När revolutionen startar i Indien tar hans familj med sig djuren från djurparken de äger på ett stort fraktfartyg för att börja ett nytt liv i Kanada. Men fartyget lider skeppsbrott och Pi är en av de enda som överlever. Han börjar då en hopplös och farlig resa hemåt i en livbåt, med en bengalisk tiger vid namn Richard Parker och sin tro som enda sällskap.

Regissören ang lee (Brokeback Mountain) har framför allt gjort en otroligt vacker film. Undersköna miljöer, starka färger, lyckad användning av 3D och fin musik – filmen är verkligen en fröjd för alla sinnen. Men som alltid när ytan är perfekt drar det uppmärksamhet till en films djup och hur bra handling den egentligen har. Life of Pi är nog relativt spännande och har säkert någon slags spirituell mening, men den är ändå alldeles för lång och blir på grund av det urtråkig på vissa ställen. Dessutom känns filmens twist i slutet alldeles idiotisk och ger en som tittare en känsla av att man investerat i den helt i onödan.

Så var det de magnifika specialeffekterna, den

konstigt lugnande känslan jag fick efter filmen eller bara att det är en vacker film som imponerade på mig?

Svaret är en mix av alla tre, och antagligen spelade ännu fler faktorer in. Ändå kan jag inte bortse från att den var ytlig, utdragen och hade ett otillfredsställande slut. Men att Life of Pi är olik alla andra filmer jag sett, det kan jag i alla fall garantera. 

men det är i scenerna Filmen handlar om Pat, som Bradley Cooper som Pat imponerar med Tiffany (spelad av nyligen blivit utsläppt från mentalstarkt i en roll som är så långt från sjukhuset där han hamnade efter jennifer lawrence ) att ha slagit sin otrogna frus älskare som han verkligen lever Phil i The Hangover som möjligt. i småbitar. Han flyttar hem till sina upp. Personkemin mellan föräldrar fast besluten att försöka bli dem är sprakande och en bättre, hälsosammare och mer positiv person och trots skådespelarnas åldersskillnad är Lawrence lätt återförenas med sin fru. Men när han träffar den unga lika bra som Cooper (jag skulle inte bli förvånad om hon Tiffany (som också blev lite galen efter att hennes man får en andra Oscarsnominering i år.) dog) inser han att det kanske inte är det viktigaste att Silver Linings Playbook är en film fylld av humor, draman är ”normal” så länge man är lycklig. matik och romantik som får publiken att tänka över vad Skådespelarna är av toppkvalitet. bradley cooper som egentligen gör en person ”normal” eller ”galen”.

Filmens handling med inslag av allt från amerikansk som Pat imponerar starkt i en roll som är så långt från fotboll till pardans är lättsam men oförutsägbar. Och Phil i The Hangover som möjligt. Pat är en multifacetden lyckas förmedla sitt budskap perfekt: Om man terad karaktär och Cooper visar hans konstanta är positiv och ger saker sitt allt får livet verkligen en kamp med att hålla sig från att bli galen igen perfekt. I silverkant.  scenerna med föräldrarna (robert de niro och jacki weaver ) är han både rolig, skrämmande och ynklig,

BÖCKER T e x t L e n a T ö r n r oos

Starka samhällskildringar Det är varken frågan om filosofiska djuriska liknelser eller om fantasilitteratur i Anders Mildners debutbok, även om titeln kan få oss att tro det. Koltrasten som trodde att den var en ambulans är helt enkelt en bok om ljud.

Mildner är journalist och denna bok är liksom ­p eter Kadhammars här intill en samhällsskildring. Inser vi att ljudnivån i samhället blir allt högre och hörselskador blir allt vanligare? Att dagens ljudlandskap förstör naturen minst lika mycket som till exempel luftföroreningar? Och att tystnad har blivit en klassfråga där endast de som har råd kan uppleva den?

Listan på hänvisningarna till annan litteratur är lång. Mildner binder alltså samman mycket av det som tidigare skrivits i ämnet och får tankeställande fakta att sjunga i kör. Nya insikter får läsaren att betrakta sin vardag i ljudform på ett nytt sätt.

Mildner menar att ljud länge varit ett tecken på makt, ju högre ljud man producerat, desto större makt har och får man. Maktparallellen till dagens politiker får ändå inte en tilltalande påföljd då faktum är att bullerproblemet inte finns på politikernas agenda.

Detta även om studier visar att oljud är det som invånare i stora städer lider mest av i dagens läge. Mildners bok är annorlunda och ämnet fascinerande. 

Koltrasten som trodde att den var en ambulans Anders Mildner Volante 191 sidor

Den svenska journalisten Peter Kadhammar bjuder oss i boken Route 66 och den amerikanska drömmen på en resa mellan Oklahoma City och den Amerikanska västkusten. Han bjuder oss på en resa på världens kanske mest romantiserade väg, Route 66, på en resa genom fattigdom, nedskärningar, konkurser och arbetslöshet.

Den tidigare krigsreportern Kadhammar har romanen Vredens druvor av John Steinbeck som utgångspunkt för sitt reportage. Han har valt att geografiskt röra sig i enlighet med familjen Joad i boken, som på 1930-talet tvingades söka sig västerut från just Oklahoma för att försöka hitta ett sätt att livnära sig på.

Många amerikaner ser 1930-talets depression som historia och något som vi i modern tid inte behöver oroa oss för. Kadhammar bevisar ändå motsatsen när han tar fram slående jämförelser med de svåra tiderna för över åttio år sedan. Finanskrisen 2008 och dess lågkonjunkturringar på vattnet har påverkat hela den stora rika republiken i väst.

Kadhammar ger oss en mycket läsarvänlig samtidsskildring där huvudpersonerna är människor som numera bara fungerar som statister i ett vinstdrivande samhälle. Boken säger inte allt och den kan omöjligt täcka allt, men den ger en insyn i den fattiga verklighet som så många människor i USA just nu kämpar i. Människor som gärna berättar men sällan blir hörda. Detta reportage är klart läsvärt och åtminstone för undertecknad väckte det ett intresse för att få veta mer. 

Route 66 och den amerikanska drömmen Peter Kadhammar Leopard förlag 174 sidor

december mars tjugohundratolv

•

studentbladet

•

039

Meddelanden