STBL 7/2016 by Studentbladet

7/2016

MYTEN OM DEN ARBETSLÖSA HUMANISTEN HBTQI ÄR EN INTERNATIONELL KAMP

OBETALD PRAKTIK – SLAVARBETE ELLER INVESTERING I FRAMTIDEN?

STUDENTBLADET

NORDENS ÄLDSTA STUDENTTIDNING

ÅRGÅNG 105

REDAKTIONEN Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors CHEFREDAKTÖR Fanny Malmberg, 050 563 4790, chefred@stbl.fi REDAKTIONSSEKRETERARE Emma Nippala, 050 501 7331, red@stbl.fi

PÄRM Illustration: Johanna Bruun ANNONSFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi ANNONSMATERIAL annons@stbl.fi Annonser bör bokas senast tio dagar före utgivningsdatum.

Irene Blomqvist

Irene är näringslärastuderande vid Helsingfors universitet, frilansspråklärare och eftisledare. På fritiden gör hon random onlinekurser och motionerar med vad än som motiverar.

KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi UTGIVARE Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) r.f. Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors GENERALSEKRETERARE Kasper Sundström, 045 875 97 59, kansli@stbl.fi ORDFÖRANDE Rasmus Tunis, ordforande@stbl.fi STYRELSE Rasmus Tunis (AUS/TF/VN), vice ordförande Jani Räisänen (ASK), Ellen Avellan (HUS), Benjamin Ellenberg (NN), Lauri Huitula (AUS), Mats Ittonen (HUS), Jimmy Nylund (TF), Pauliina Perkonoja (ÅN), Sara Sandström (ÖFN), Erik Stara (VN), Jonas Tallberg (Novium). styrelsen@stbl.fi

STUDENTBLADET 7/2016

Ida-Alina Boucht

TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda

Ida är sångare, kaffesnobb och

UTGIVNING Studentbladet utkommer fem gånger under vårteminen 2016. Tidningen sänds till medlemmarna i SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 euro för övriga studerande, 40 euro för icke-studerande.

nybliven Hagabo i kollektiv

UPPLAGA 8 000 (Två Abi-nummer á 10 000). Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material. Studentbladet är redaktionellt obunden SSI och representerar inte nödvändigtvis dess medlemskorporationers officiella ståndpunkter.

nästan miss gay finland och med homonorm. Brinner för lika rättigheter för alla människor.

Medarbetare 7/2016

AD/GRAFISK FORMGIVARE Johanna Bruun, grafiker@stbl.fi

STUDENTBLADET

7/2016

Kårval-dags att börja bry sig Hösten är en tid för kårval på många högsko-

Kårval är också ett ypperligt sätt att värma

lor. I månadsskiftet oktober-november ordnas

upp för kommunalvalet som ordnas i april

delegationsval på Helsingfors universitets

nästa vår. Det som kår- och kommunalval har

studentkår, samt fullmäktigeval på Novias och

gemensamt är ett väldigt lågt deltagande - en-

Arcadas studerandekårer Novium och ASK. I

dast en av tre 18-30 åringar röstade i senaste

dessa val väljs student- eller studerandekå-

kommunalvalsomgång. Detta, trots att kommu-

rens högsta beslutande organ. På HUS har

nalpolitik handlar om det som är närmast dig -

delegationen 60 medlemmar, och på ASK och

som invånare, som användare av kollektivtrafik,

Novium har vardera fullmäktige 15 medlemmar.

som cyklist, som hundägare, som biblioteksbesökare och så vidare; många aspekter som

Alla som är närvaroanmälda och är kårmedlem-

berör dig som ung och studerande.

mar har rösträtt, men väldigt få utnyttjar den. Faktiskt, röstningsprocenten är ofta pinsamt

Ungdomsbarometern, som årligen ges ut

låg då det kommer till högskolepolitiska val.

av Ungdomsforskarnätverket och Statens

Förra året lyckades e-röstning höja valdelta-

delegation för ungdomsärenden, mätte år 2013

gandet lite grann i studentkårernas fullmäk-

politiskt deltagande bland 15-30 åringar. Det

tigeval, rapporterade Finlands Studentkårers

som barometern visar är att unga nog är intres-

Förbund (FSF), men procentuellt sett var det

serade av politik och till och med av att delta

bedrövligt: röstningsprocenten låg på 29,4

i politisk verksamhet, men inte av att rösta. 29

procent och då ingick sammanlagt 14 student-

procent av de svarande menade att de bara

kårer i beräkningarna. ASK hade år 2015 det

inte ides rösta. 38 procent upplevde att det

högsta valdeltagandet någonsin, 35,89 procent

inte gynnar dem på något vis att rösta, tio år

- men det är trots allt ett väldigt lågt tal.

tidigare var det 30 procent som tyckte så.

Man kan göra en tankelek: De som är kåraktiva

Vad högskolornas statistik över valdeltagande

kan ibland uppfattas som att de bara leker

i kårvalen och ungdomsbarometern å sin sida

vuxna, leker att de jobbar på riktigt och leker

visar är att det och de man röstar för inte

att det de gör har en väldigt stor betydelse. Ni

nödvändigtvis når ut till de som ska rösta. Här

som är “vanliga studerande” kan ju leka riktiga

finns ett glapp som gör att ärenden som är

medborgare och passa på och rösta. Student-

viktiga för studerande inte alltid får den upp-

och studerandekårernas lagstadgade uppgift är

märksamhet de borde, utan det börjar istället

nämligen att förbereda de studerande för ett

handla om en liten grupp inom vilken man ger

aktivt, medvetet och kritiskt medborgarskap.

varandra sin “kompisröst”.

Fanny Malmberg, Studentbladets chefredaktör

nen påverkar det som berör dig som studeran-

Att rösta är ett sätt for oss att utöva det infly-

de på din högskola, till exempel lunchcaféer,

tande vi har rätt att utöva i en demokrati. Det

utrymmen och motionsverksamhet. Valet är din

ska inte vara elitism där ett fåtal typer hejar på

chans att påverka i gemensamma frågor.

varandra.

LED

De som sitter i kårfullmäktige eller delegatio-

INTRO

3 5

Ledare

24 Myten om den arbetslösa humanisten

Guliskolumn Vad händer med student hälsan?

9 Regnbågshelgen:

20 Galleri: Ur arkivet

"Det här är en internationell kamp"

SAMHÄLLE

KULTUR

30 Kattvideon är till för alla 32

Kaffe-att dricka eller inte dricka?

34 Recept: Höstmeny

12 Ha-Joon Chang: "Eko 36 DIY-festival

nomi är inte svårt och du behöver förstå den"

14 Obetald praktik-slav

STUDENTBLADET 7/2016

arbete eller investering i framtiden?

OUTRO

38 Sista ordet

7/2016

Det blev en omställning att gå från lantis på

nu använder dagligen när jag ska ta mig

Åland till stadsbo i Helsingfors. Jag hade turen

någonstans. Heidi från klassen lärde mig de

att få en bostad på privata marknaden i centrum

oskrivna reglerna för att passa in: till exempel

passligt till studiestarten. Min utsikt på Åland

att stå på höger sida om rulltrappan, och

var gräs och träd, här i Hesa ser jag rakt in till

springa på vänster sida. Hon visade mig de

grannarna på andra sidan gatan. Efter att ha sett

underjordiska gångarna för att ta sig från

flera utav dem gå runt nakna i deras hem utan

järnvägsstationen till Forum vid dåligt väder. När

att bry sig så orkade jag till slut inte heller bry

Trang från klassen och jag skulle gå med Heidi i

mig då jag ännu inte äger några bra gardiner att

centrum följde vi efter henne som två förvirrade

dra för fönstret. Liksom, vad är sannorlikheten

ankungar. Hon har varit som en mamma och lärt

att vi någonsin kommer att stöta på varandra i

oss allt vi behöver veta för att överleva som

framtiden? Troligtvis stor, bara för att jag skriver

stadsbor.

om det. Det jobbigaste med flytten är nog ändå det Mina första nätter här var svåra. Jag låg i min

finska språket. I butiker går det bra att prata

loftsäng och lyssnade till spårvagnens ljud,

engelska, men när jag beslöt mig för att börja

den har sin slutstation nedanför mitt fönster.

döma hockeymatcher här på fastlandet, kände

Saknade ljudet av syrsorna. Första dagarna i

jag mycket motstånd. Har aldrig läst finska

skolan var fyllda med ny information som vi alla

i skolan, och nu förväntades jag svara på 81

skulle ta in. Den första tiden måste jag ha sett

frågor på finska, och boka matcher på en finsk

ut som en trött, förvirrad zombie. Som tur var

webbsida. Jag känner en stor uppskattning

jag inte den enda i skolan som kände så. Efter

för de kompisar som har hjälpt mig med

första veckan vande jag mig vid spårvagnens

översättningen. Nu har jag lärt mig många

skramlande och all information från skolan

hockeytermer på finska, men ingen grammatik!

började hitta sin plats i huvudet. Äntligen kunde jag börja landa och få ordning på allting.

Jag har inte höga förväntningar att lära mig prata korrekt finska i framtiden, men möjligtvis

Att hitta här i Helsingfors blev också en

göra mig förstådd. Domarjobbet har inte

utmaning för mig. Lokalsinnet har aldrig varit

bara bidragit med finskalektioner, utan även

min starka sida. De första dagarna såg jag inte

sightseeing här på fastlandet. Ena dagen skulle

så mycket av staden, utan hade näsan fast i

jag ut till Esbo för att vara domare, för att nästa

Google Maps för att hitta rätt. En dag när jag

dag åka till Vanda. Jag var nog lite bortskämd

tog en annan väg ner till centrum hittade jag

på Åland med en enda ishall och den låg en

en till S-market butik som låg närmare mig än

10-minuters bilresa från min lägenhet.

den andra jag brukar gå till. Så kom jag närmare butiken och insåg att det var samma som jag

Trots en tung start trivs jag ändå förvånansvärt

brukar gå till. Jag har alltså lyckats gå en omväg

bra här i Helsingfors. Jag trivs med

varje gång jag sku handla mat. Jo, så illa är mitt

klasskamraterna och vi har duktiga lärare.

lokalsinne och anledningen till att jag slutade

Idrottslinjen känns helt rätt för mig och vi har

med orientering som barn.

redan hunnit med mycket. Till exempel göra volter, simma crawl och dansa. På måndag har

En stor hjälp här i Helsingfors har varit mina

vi vår första tenta, i anatomi. Det blir en bra

klasskamrater och några vänner jag kände

studietid här på Arcada!

från tidigare. De visade mig hsl.fi som jag Psst...om du vill skriva guliskolumn i nästa nummer av STBL ska du kontakta redaktionssekreteraren på red@stbl.fi

STUDENTBLADET

FÖRVIRRAD ÅLÄNNING I HESA

Erica Sjöberg studerar idrott på Arcada

A K T

CLARA HINDERSSON,

HUR SER DIN DRÖMSTUDERANDEKÅR UT?

HÖSTEN ÄR KÅR- OCH DELEGATIONSVALENS TID. STUDENT-

röra på sig. Vi har arbetat för ett samarbete med högskolorna.

BLADET RINGDE UPP STUDERANDEKÅREN NOVIUMS STY-

Kampussport i Åbo har kört i gång och här i Vasa har vi lobbat

RELSEORDFÖRANDE CLARA HINDERSSON FÖR ATT SNACKA

för det.

DELTAGANDE OCH ENGAGEMANG. Ska du fortsätta i kåren efter höstens val? När en är med i förenings- och organisationslivet känns

– Nej, jag blir klar så jag kan inte fortsätta längre.

det en gör naturligtvis himla viktigt, men för en som aldrig engagerat sig kan det en kår eller förening gör verka

Deltagandet i kårval och delegationsval vid universiteten

helt oviktigt. Varför är det så?

brukar vara lågt. Varför röstar inte fler?

– Det är helt sant att det kan kännas oviktigt. Jag tror att det

– Vi har ganska många som röstar egentligen, men det är

beror på hur man kommer in i studielivet och på intresse och så

svårare att få folk att ställa upp. Valdeltagandet brukar komma

vidare. Vissa nya studerande har ju redan etablerade jobb vid

ifrån att folk ställer upp och uppmanar sina klasskompisar och

sidan av studierna och för dem kan studielivet kännas oviktigt,

bekanta att gå och rösta. Vi brukar också ge dem som röstat ett

eftersom de vet vad de vill. Medan om man kommer in i studieli-

halarmärke, så det kan ju också påverka.

vet och inte vet vad man vill kan studielivet forma det man vill. Vilka saker kan en påverka som medlem i kårfullmäk-

STUDENTBLADET 7/2016

En hurdan studerandekår drömmer du om?

tige?

– Oj, då. Vi har inget kårobligatorium, så vi måste ju rekrytera

– Man kan påverka de sakerna man själv vill påverka. Studi-

medlemmar hela tiden. Jag drömmer kanske om en kår där

erna, allt omkring det. Det är upp till var och en kårfullmäktig

medlemmarna skulle vara aktiva. Att man inte behöver vara

att själv bestämma vad han eller hon vill jobba för. Jag har

förtroendevald eller personal för att sätta igång grejer, utan att

jobbat med en motion, för att studerande ska röra på sig och

det skulle vara en självklarhet, att om man har studiekort så

att det ska vara en naturlig del av studielivet. Det kommer så

deltar man och följer man med vad som händer.

småningom att konkret bli lättare för studerande vid Novia att

Text: Emma Nippala

STUDENTBLADET 5/2016

REGERINGENS PLANER HAR ÄNDRATS OCH STUDENTHÄLSANS FRAMTID KAN VARA HOTAD PÅ GRUND AV VÅRDREFORMEN, SKRIVER HUFVUDSTADSBLADET (3.10). ALLMÄNHETEN FICK SÅ SENT SOM I MAJ FÖRSTÅ ATT STUDENTHÄLSOVÅRDEN SKULLE LÄMNAS UTANFÖR VÅRDREFORMEN. REGERINGEN OCKSÅ SKA OCKSÅ HA PLANERAT ATT UTVIDGA STUDENTHÄLSANS TJÄNSTER SÅ ATT YRKESHÖGSKOLESTUDERANDE SKULLE FÅ TILLGÅNG TILL DEM, EN IDÉ SOM VÄLKOMNADES AV SHVS VD KATARIINA POSKIPARTA (HS 10.5). Studenthälsans framtid kan vara hotad om Studenthälsans tjänster inkluderas i valfriheten som ska ingå i vårdreformen. Valfriheten skulle innebära att alla får själva välja vilken producents social- och hälsovårdstjänster de använder. Det betyder att studerandena inte längre skulle ha samma band till Studenthälsan. Enligt Ella Keski-Panula på Finlands Studentkårers Förbund FSF, kunde det leda till att kundunderlaget tunnas ut och förutsättningarna för verksamheten försämras. Hur ska man i framtiden arrangera studerandehälsovården om Studenthälsan inkluderas i valfriheten? – Det är en bra fråga. Just nu har vi väldigt få svar och jättemånga frågor, säger Keski-Panula. Hur sannolikt är det då att Studenthälsan inkluderas i valfriheten? – Jag vet inte, och jag vill inte göra några egna gissningar. Det är öppet ännu, men vi jobbar hela tiden för att det inte ska hända. Både FSF och Samok arbetar för att behålla Studenthälsans ställning och för att yrkeshögskolestuderande ska få tillgång till tjänsterna. Studerandehälsovården har ett gott rykte och den består till en stor del av förebyggande arbete och att koordinerar arbetet i samarbete med läroinrättningarna. – Att studenterna är friska och mår bra när de avslutar sina studier märks också i arbetslivet, säger Keski-Panula till HBL. Enligt HBL torde frågan klarna i november.

Text: Emma Nippala Illustration: Johanna Bruun

"DET HÄR ÄR EN INTERNATIONELL KAMP"

Catariina Salo var värdinna på slutfesten, Oscar Ohlis är ordförande för Regnbågsankan.

HUR ÄR DET ATT LEVA SOM ÖPPET HBTQI I FINLAND IDAG? INFÖR REGNBÅGSHELGEN 12-16.10 INTERVJUADE STBLS UTSÄNDE IDA BOUCHT REGNBÅGSANKANS ORDFÖRANDE OSCAR OHLIS OCH JOURNALISTEN CATARIINA SALO OM DERAS UPPLEVELSER. Text: Ida-Alina Boucht Foto: Frida Lönnrroos

STUDENTBLADET 7/2016

Regnbågshelgen är ett årligen återkommande evenemang i Helsingfors som arrangeras av Regnbågsankan rf, föreningen för sexuella minoriteter och könsminoriteter i Svenskfinland. Under fyra dagar firas sexuell mångfald, med bl.a. workshops, diskussioner och fest. Huvudtemat för i år är flyktingar och hbtqi-frågor. Catariina Salo som i år fungerar som värdinna för Regnbågshelgens slutfest upplever att det nog är rätt tryggt att leva som öppet hbtqi, men att det också hänger ihop med kön. – Man blir inte utsatt för lika mycket hat och hot som lesbiskt par, där tror jag vi har porrindustrin att tacka, eller skylla på,

att den manliga heteroblicken ser på lesbiska på ett annat sätt än på bögar. Jag känner mej trygg och priviligierad för att jag kan säga så. Hur har ditt liv förändras sedan du kom ut? – Jättemycket, har lärt känna mig själv på ett annat sätt. Det är mycket som gjort att jag varit tvungen att växa upp och inse att jag kan och får stå upp för mina egna val och det är faktiskt mina val och jag behöver inte tänka på vad någon i min krets tänker om det. Har du alltid vetat att du inte är straight? – Nog har jag alltid vetat, men jag har inte vågat tänka på det, för att det skulle ha inneburit så stora besvikelser för andra omkring mig, konstaterar Salo. Oscar Ohlis som är ordförande för Regnbågsankan rf har alltid vetat att han är homosexuell. Ohlis tror att det på mindre orter är vanligare att folk lever inne i skåpet och det är tråkigt att tvingas leva i lögn. Hbtqievenemang skapar en gemenskap och påminner om att en inte är ensam. – Det finns människor som har ett behov att höra till ett sammanhang för att våga vara vad dom vill. Hbtqi-evenemang behövs för att sprida information, säger Salo allvarsamt.

– Verkligheten är olika för olika slags människor. Vi uppfyller en funktion på Regnbågsankan. Vi har mailjour och tjänster på svenska. Det finns ännu mycket homofobi och därför måste vi höras och synas och diskutera - vi är långt ifrån färdiga, konstaterar Ohlis. Kampen om att få leva öppet är en internationell kamp, det är fortfarande olagligt att vara homosexuell eller att höra till en könsminoritet i över 70 länder.

ASYLSÖKANDE OCH HBTQI I år valde Regnbågsankan att lyfta fram asylsökande hbtqi-personers rättigheter på regnbågshelgen. Under lördagen besökte Cihan Arikan från RFSL Sverige, Luckan och berättade om sina erfarenheter av att jobba med och för hbtqi-flyktingar. RFSL har lobbat i tre år för att hbtqi-personer ska få ett eget asylboende. Arikan berättar att många hbtqi-personer inte känner sig trygga på asylboenden. Sverige har, enligt honom, gått från att ha varit ett öppet land till ett av det hårdaste för asylsökande i och med att gränserna stängts. Han tror det beror på den politiska retoriken som blivit mer konservativ och högerinriktad. Cihan Arikan är född i Turkiet, som officiellt ska vara ett relativt tryggt land att bo i för asylsökande, men verkligheten är någonting helt annat. Ett exempel han nämner är en asylsökande transperson som slogs ihjäl och brändes på gatan i Istanbul. Ett annat är Pridefestivalen som vuxit under sina år från 2 000 till 100 000 deltagare på 14 år. Pridefestivalen var en trygg samlingsplats för hbtqi-personer från Mellanöstern, Sydafrika och Östeuropa tills år 2015 då den attackerades med gummipatroner och vattenkanoner av poliser. Tryggheten förstördes.

Vad kan en enskild individ göra för att förbättra hbtqi-personers ställning? – Direkt då du hör ett homofobiskt uttalande, säg ifrån, det behövs mer mod av människor att inte vara neutrala. Catariina Salo tillägger att det är viktigt att sprida information och att prata öppet om saker. – Och så kan man till exempel ställa upp som frivillig i Regnbågsankan! Tre råd till någon som inte ännu har vågat komma ut? –Det är din process, jämför dig inte med någon annan. Lyssna på dig själv, om du känner att du inte har tillräckligt med styrka finns det alltid hjälp att få, det finns andra som gått igenom samma process. Och det blir bättre. Det kan kännas smärtsamt att du kanske förlorar någon på vägen, att relationen blir sämre eller bryts, men du måste tänka att du gör det för din egen skull. Det är ditt liv och det är du som skall leva det, säger Ohlis. På lördagen fick Oscar Ohlis gå från ord till handling då Regnbågshelgens slutfest, som ordnades på nattklubben DTM, fick en tråkig vändning. En grupp asylsökande som var inbjudna gäster till Regnbågshelgen nekades inträde till klubben. Arrangörerna beslöt att dela ut Guldankan - ett pris till någon som utmärkt sig i hbtqi-frågor - på gatan utanför klubben och flytta festen till Luckan. Priset gick i år till Yle-journalisten Ted Urho. Festen var ändå fylld av lycka och tro på att man som individer och grupp kan förbättra världen.

– Trans- och andra hbtqi-personer mördas. De har ingen trygghet av lagen eller polisen, säger Arikan och fortsätter: det är svårt att anmäla till polisen att du blivit slagen på grund av att du är hbtqi, då kommer de bara i sin tur och slår dig. – Det är synd att europeiska länder bara hittar den lättaste lösningen, typ ”de här är våra gränser, och om du är utanför dem, så är det ok. Eller ”vi gjorde en deal med Turkiet, det är deras problem”. De respekterar inte sina egna eller andra invånare, säger Arikan. Arikan poängterar ändå att när det politiska klimatet blir hårdare blir människor mer öppna och aktiva och villiga att skapa förändring. Arikan hoppas att politiken snart blir mer human.

VI ÄR LÅNGT IFRÅN IDEALSAMHÄLLET I ett idealsamhälle skulle alla ha samma rättigheter och skyldigheter. Men Oscar Ohlis påminner att samhället aldrig blir perfekt. Det kommer alltid att finnas rasism och det kommer alltid finnas homofobi tror han.

Cihan Arikan säger att hbtqi-flyktingar behöver eget asylboende.

STUDENTBLADET

7/2016

Därför behövs HBTQI– evenemang ännu år 2016 Den 12 juni 2016 håller en klubb i Orlando på att stänga och folk dricker sina sista drinkar. Det de inte vet, är att det för vissa av dem verkligen är deras sista drink. Klockan 02.02 kommer en beväpnad man in och börjar skjuta i vad som blir en av USA:s största masskjutningar. 49 personer dör. Ingen av dessa personer hade behövt dö. De dog för att de älskade och attraherades av människor som inte råkade tillhöra heteronormen. De dog för att gärningsmannen var en extrem homofob trots att han själv var homosexuell. Hur kan det vara möjligt att det ännu år 2016 existerar människor som tycker de har rätt att mörda och tortera människor på grund av att de älskar folk av samma kön eller är trans och inte tillhör normen? Hur kan det vara möjligt att det fortfarande röstas i riksdagen om hbtqi-personers rätt till äktenskap, barn och adoption? Hur kan det vara möjligt att de inte tas som en självklarhet? Hur kan det vara möjligt att en person som själv är hbtqi väljer att göra ett så fruktansvärt dåd? Något måste ju vara lite snett samhället då. Att inte få leva ut kan leda en på helt fel spår, som vi såg med dådet i Orlando och som vi kunnat läsa i pressen. Om vi lär oss att vi inte får

Så här skriver Amnesty om varför Pride-festivaler behövs:

"Homofobiska och transfobiska hatbrott har en förödande inverkan på hbtqi-gemenskaper. Rädslan för att bli utsatt för brott driver människor att dölja sin identitet. När angriparna förblir ostraffade sprider det misstro mot polisen och domstolarna. Dessutom underrapporteras hatbrott, vilket innebär att människor inte får det beskydd de är i brådskande behov av." (redaktionens översättning)* I världen idag lever tusentals människor som tvingas gömma sin identitet för att det är rädda. Rädda att bli lämnade av sin familj, våldtagna, nerslagna eller få sparken från sina jobb eller i värsta fall bli mördade. De gifter sig, skaffar barn och tränger undan sin identitet. I värsta fall blir de extrema homofober och gör allt för att inte bli ”sedda”. Enligt undersökningar förekommer det mer ångest och psykisk ohälsa bland hbtqi-unga och vuxna än andra grupper. Vad kan vi göra? Hur kan vi förändra? Vi kan utbilda oss, vi kan ingripa genast då vi ser ens en liten gnutta homofobi. Vi kan säga emot, vi kan debattera, vi kan lära våra barn att de får älska vem de vill. Framförallt kan vi gå i Pride parader för dem som inte kan och för dem vi älskar, för oss själva och för att visa att vi bryr oss, för att visa att hbtqi-rättigheter också är mänskliga rättigheter. För att visa att kärlek alltid övervinner hat.

Text: Ida-Alina Boucht Foto: Heidi Sandborg

existera som oss själva, kan det leda till fruktansvärda saker. Därför är det så extremt viktigt att få leva ”ute”, där du får leva som den du är. I Finland har vi kommit relativt långt. Vi har lagar mot kränkning av hbtqipersoner och äktenskapslagen gick igenom. Vi borde väl ha det bra? Det tog en väldigt lång tid för mig att komma ut. Jag var rädd. Rädd för vad alla andra skulle tycka, rädd för att bli lämnad av mina föräldrar, rädd att människor skulle se ner på mig, rädd för vad gubbarna jag spelar med i big band skulle säga och rädd att leva helt ute. För jag påverkades av alla andra. Jag kom ut för jag inte längre ville gömma den sidan av mig, jag ville bli älskad och respekterad och ha samma värde

Fast du är medveten om vem du är, är steget att komma ut stort. Det

STUDENTBLADET 7/2016

som alla andra. Mest av allt kom jag ut för min egen skull.

självklarhet att få vara den en är, vi borde inte behöva vara rädda. Därför

borde inte vara så. Vi borde inte behöva "komma ut", det borde vara en behövs hbtqi-evenemang som Pride, där vi tillsammans med andra får vara stolta, får ta över stan, får känna att vi äger hela världen, åtminstone för en dag, så vi orkar kämpa för alla andra dagar.

* ”Homophobic and transphobic hate crimes have a devastating impact on LGBTI communities. The fear of being targeted pushes people to hide their identity. When attackers go unpunished it spreads distrust towards the police and the courts. What’s more, these hate crimes are under-reported, which means people don’t get the protection they urgently need.”

STUDERANDE, LÄS KVALITETSTIDNINGAR FÖRMÅNLIGT!

Östra Finlands Nation vid Helsingfors universitet meddelar:

Östra Finlands Nations valmöte äger rum torsdagen den 24 november 2016 kl. 18.00 på Nypolen, Mannerheimvägen 5 A, 4:e våningen.

Mera information på ofn.fi

* GÄLLER PRINTPRODUKTER

Östra Finlands Nations verksamhetsmöte äger rum torsdagen den 26 januari 2017 kl. 18.00 på Nypolen, Mannerheimvägen 5 A, 4:e våningen.

HA -JOON CHANG "EKONOMI ÄR INTE SVÅRT, OCH DU BEHÖVER FÖRSTÅ DEN" Text: Emma Nippala Foto: Into kustannus

”EKONOMIN ÄR FÖR VIKTIG FÖR ATT BARA LÄMNAS ÅT EKONOMERNA” - EXPERTFIENTLIGT OCH POPULISTISKT ELLER EN SANN OBSERVATION OM HUR VÅRT SAMHÄLLE BEHANDLAR EKONOMISKA FRÅGOR? I EN DEMOKRATI BEHÖVER MEDBORGARNA VARA VÄLINFORMERADE, ANSER HA-JOON CHANG, SOM GJORT DET TILL SIN UPPGIFT ATT HJÄLPA VANLIGT FOLK FÖR-

STUDENTBLADET 7/2016

STÅ EKONOMI.

För att vara en man som varken verkar uppsöka rampljuset eller trivas särskilt bra i det, har Ha-Joon Chang fått mycket uppmärksamhet. Chang, som är ekonom och föreläsare på the University of Cambridge har sedan 2008 skrivit tre böcker, i vilka han har försöker göra ekonomi begripligt för "mannen på gatan". Böckerna, varav samtliga blivit bestsellers, har lett till att han fått tala inför publik på olika håll i världen. Den senaste, Economics – The User’s Guide, har nyligen översatts till finska och hämtat honom till Helsingfors, där han talar i en fullsatt föreläsningssal. Chang har kommit till Finland för att övertyga oss om att inte blint tro på expertisen. Studiet av ekonomi går inte att lösgöras från ideologi, oberoende av vad den nyklassiska skolan effektivt har fått allmänheten att tro, lyder Changs budskap. I Porthania på Helsingfors universitet skvallrar skrattsalvorna som följer Changs anmärkningar om ironiska missuppfattningar gällande ekonomi, om att publiken inte behöver omvändas. De vet vem Chang är, och det är det här de vill höra. Brittiska Prospect Magazine har placerat Ha-Joon Chang bland de tio mest inflytelserika intellektuella, men det är möjligt att Chang är mer bekant för en röd-grön studerande som inte har en examen i ekonomi i bagaget, än för en ekonom. Ha-Joon Chang föddes i Sydkorea, men bor sedan slutet av 1980-talet i Storbritannien, dit han flyttade för att doktorera vid Cambridge. När Chang föddes, år 1963, var Sydkorea ett av världens

STUDENTBLADET

fattigaste länder och vapenvilan med Nordkorea hade ett årtionde på nacken. Diktator Park Chung-hee hade kommit till makten genom en militärkupp två år tidigare, sedan valts till president och satt i gång ett stort industrialiseringsprogram. Industrialiseringen av Sydkorea resulterade i snabb ekonomisk tillväxt; i medeltal växte ekonomin med cirka åtta procent per år från början av 60-talet till slutet av 80-talet. Chang fick från första parkett följa med hur det ser ut och hur livet förändras när ett land som i ekonomiska termer går att jämföra med Kongo utvecklas till en teknologijätte, känd för sin utbildning och sin populärkultur. Från att ha mottagit enorma summor i utvecklingsbistånd har Sydkorea blivit medlem i OECD:s rikemansklubb DAC och lyfts fram som en modell för ekonomisk utveckling. Med tanke på Sydkoreas utveckling är det inte så förvånande att Chang valt att ägna sina dagar åt just utvecklingsekonomi (development economics), alltså den gren av nationalekonomi som studerar ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländer. Chang säger att hans engagemang för en bred förståelse av ekonomin har sina rötter i uppväxten i Sydkorea. Chang fick se hur industrialiseringen resulterade exploatering av arbetare; man bodde trångt och i ohygieniska förhållanden, arbetsförhållandena var dåliga, lönerna var för låga och arbetstimmarna för många. Industrin pumpade ut gifter i miljön och urbaniseringen ledde till att sociala strukturer omformades snabbt. Urbana miljöer utvecklades mycket snabbare än rurala. För en ung ekonomistuderande som Chang var det inte svårt att bli kritisk till kapitalism och den nyklassiska skolans ekonomiska tänkande. När Chang talar inför en publik som består av personer som inte riktigt kan det här med ekonomi är det raka rör som gäller. Chang sympatiserar med publiken; ekonomi är tråkigt, säger han, men inte alls så komplicerat som en kan tro. Egentligen handlar ekonomi om ganska simpla grejer, som gjorts svårbegripliga genom experternas jargong och matematiska formler; också du kan förstå det här, menar Chang och ger läsaren en genomgång av de olika ekonomiska skolorna. En bred förståelse av ekonomi är viktigt för att de olika teorierna har olika utgångspunkter och är skapta för att behandla olika typer av problem. För att förstå olika typer av problem behöver man många olika verktyg, menar Chang, men förstår varför de strikt nyklassiska ekonomerna anser att deras teorier passar för allting. Har man bara en hammare ser man spikar över allt. Chang har givetvis kritiserats för sitt pluralistiska och pragmatiska sätt att närma sig ekonomiska problem, men han ser själv inte problem i det. Den typ av forskning man sysslar med på de ekonomiska institutionerna vid universiteten inte är vetenskap, i bemärkelsen att den skulle skapa objektiv kunskap, jämförbar med naturvetenskap. Att man inte reviderat de nyklassiska teorierna trots att finanskrisen 2008 bevisade att många var fullständigt felaktiga, är nog bevis för Chang. – Om fysikerna hela tiden hävdat att den där isländska vulkanen, vars namn jag inte kan uttala, aldrig kommer att få ett utbrott, om de sagt att det är helt omöjligt, men så får den ändå ett utbrott mitt i allt. Det skulle beskrivas som en katastrof, man skulle ha rivit upp en massa teorier och många skulle ha fått sparken. Men när motsvarande sak händer i ekonomin får det inga liknande konsekvenser. Chang hör till de skeptiker som blivit allt mer synliga sedan finanskrisen 2008. Skepticismen gentemot synen på ekonomi som vetenskap har vaknat på flera universitetskampus, till exempel i Storbritannien. Delar av undervisningsprogram har lagts om så att de inkluderar en eftersträvan att bredda en studerandes perspektiv utanför den ortodoxa ekonomin. Också utanför universiteten finns en tydlig efterfrågan för tänkandet som Chang representerar. Chang hoppas och tror att intresset för hans böcker i det långa loppet ska synas som förändring i hur vi

7/2016

diskuterar statsbudgeten, välfärd och nedskärningar. Chang hoppas precis som till exempel nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, att en mer informerad allmänhet ska sätta press på politikerna att fatta de rätta ekonomiska besluten. Fast vilka de är, det vill Chang att läsaren själv ska komma fram till. I slutändan handlar det om demokrati, anser han. Det finns inga magiska objektiva formler för hur statsekonomin ska skötas, utan vi som medborgare måste känna till de olika perspektiven ur vilka det hela kan förstås. Sedan måste vi själva avgöra vilka premisser vi är redo att godta och vilka frågor vi tycker är viktiga att ställa. – Det är vår plikt som medborgare, varför har vi annars demokrati? Vi kunde lika gärna välja en kung om vi inte tänker föra diskussioner om ekonomisk politik.

FAKTARUTA Ha-Joon Chang PhD, ekonomi, föreläsare vid University of Cambridge Till forskningsintressen hör bland annat: institutionell ekonomi, industripolitik, handelspolitik, privatisering, teknologiska framsteg, ekonomisk utveckling i historiskt perspektiv. Flera akademiska verk och tre böcker där han populariserar ekonomisk vetenskap: "The Bad Samaritans", "23 Things They Don’t Tell You About Capitalism" och "Economics – The User’s Guide" Kolumnist för the Guardian

AN A

OBETALD PRAKTIK Text: Fanny Malmberg Illustration: Roosa Hepomäki

Slavarbete eller en investering i framtiden? ARBETSLIVET: DET SOM OUNDVIKLIGEN TORNAR UPP SIG I FRAMTIDEN, MEN SOM ÄNDÅ KAN KÄNNAS SVÅRÅTKOMLIGT FÖR EN LITEN STUDERANDE. OBEROENDE AV STUDIER OCH BRANSCH KAN DET KÄNNAS SOM ETT STORT STEG ATT TA SIG VIDA-

STUDENTBLADET 7/2016

RE FRÅN SKOLBÄNKEN OCH FÅ OMSÄTTA ALL INLÄRD KUNSKAP I PRAKTIKEN, PÅ ETT RIKTIGT JOBB. MÅNGA FÖRETAG VET DETTA OCH VISSA UTNYTTJAR TILLFÄLLET ATT FÅ IN PRAKTIKANTER SOM GRATIS ARBETSKRAFT - MEDAN DET I VISSA UTBILDNINGAR DE FACTO INGÅR OBLIGATORISK MEN OAVLÖNAD PRAKTIK.

STUDENTBLADET

7/2016

tt få lön för praktik är ingen självklarhet. Universiteten och yrkeshögskolorna har olika praxis och olika institutioner innanför högskolorna likaså. Universitetsstuderande har en fördelaktigare position än yrkeshögskolestuderande - kravet på praktik är ofta betydligt mindre eller obefintligt, det betalas oftare lön och många jobbar på riktiga kontrakt. För universitetsstuderande är praktiklönen i genomsnitt 1350 euro i månaden, men det varierar mellan olika branscher. För yrkeshögskolestuderande däremot kan en praktikperiod vara antingen avlönad eller oavlönad beroende på bland annat i vilket skede av studierna man befinner sig och ifall man har erfarenhet från branschen sedan tidigare. Tumregeln är att en oavlönad praktik inte får innehålla krävande eller självständigt arbete, och att praktikanten får handledning i arbetet. Bland de studieinriktningar som kräver mest praktik är vårdyrkena. Amanuens för Sektionen för hälsa och samhälle Maria Enoksson på Arcada, berättar att då man har 180 studiepoäng har man behörighet att vikariera till exempel som ergo- och fysioterapeut och lyckas man få ett vikariat eller ett sommarjobb

inom branschen kan man få jobbet tillgodoräknat som fördjupad praktik. I detta fall är det jobb man gör som praktik också betalt, annars är praktik inom hälsobranschen i regel oavlönat. Kravet på mängden praktik varierar inom vårdämnena. Till exempel sjukskötar- och barnmorskestuderande har två till tre gånger mer praktik, i enlighet med EU:s direktiv, än det vanliga lagstadgade 30 studiepoäng som gäller i övrigt på yrkeshögskola. De ämnen som faller under sektionen för hälsa och samhälle på Arcada är ergoterapi, fysioterapi, idrott och hälsopromotion samt det sociala omdrådet. – Det är en del av skolgången, du är där för att lära dig, kommenterar Enoksson och tillägger: det skulle bli krångligt med FPA ifall studerande skulle få betalt för all praktik som kan bli upp till 20 veckor, då det finns inkomstgränser att hålla reda på.

Slavfirmor Facebooksidan Orjafirmat har sedan november ifjol följt med arbetsplatsannonser där det inte utlovas någon lön. Bland firmorna som hamnat på skambänken finns till exempel Finnair, Ikea, Fazer, Nestlé samt ett flertal mindre firmor. I många av annonserna sökes en praktikant som krasst sagt ska med entusiasm visa att hen är mer eller mindre ett stjärnskott–någon som brinner för sitt arbete. Praktikanten, som det uttrycks i flera av annonserna, ska bidra till bolagets vinstbringande verksamhet. I vissa fall står det

”DIN

UPPGIFT

ÄR

ATT

VARA

DEN

PERSONEN

SOM

GER

MERVÄRDE

TILL VI

VÅR

ATT

DEN

SÖKANDE KAN GÖRA EN PRAKTIKPERIOD

OCH VISA VAD HEN GÅR FÖR OCH GÖRA INTRYCK PÅ

VÅRA

KUNDER.”

uttryckligen att praktikanten har ansvarsområden. I en annons där Finnair söker en HR-praktikant står det: “Ser du dig själv som någon med många järn i elden? Vill du få en paradplats på ett framgågnsrikt företags HR-avdelning? Har du en aktiv attityd och räds inte för utmaningar? (egen övers. från engelska)

STUDENTBLADET 7/2016

tik diskuteras aktivt bland högskolorna och konsensus är att högskolepraktik inte borde vara obetald. Men för tillfället är situationen väldigt varierande.

I samma väva lovar Nestlé att de kommer att förändra praktikantens liv.

– På yrkeshögskolenivå är praktiken mera inbakad i studierna och i större grad kopplad till studiepoängen. Praktiken handleds mera och det är en del av inlärningen, påminner Tuusa som anledning till varför den ofta är oavlönad.

FÖRSÄLJNING.

ÖNSKAR

LÄNGRE

att göra ett meningsfullt jobb. Nestlé erbjuder chansen att utvecklas och ta ansvar som en del av ett gäng motiverade proffs.” (egen övers. från finska)

Lön talas det dock inte om. Men, annonser där det inte står en lön utskriven behöver nödvändigtvis inte handla om helt oavlönade arbeten, ibland vill arbetsgivaren sålla bland sökanden och betala ut vad de anser att är en lämplig praktiklön beroende på den sökandes kompetensnivå och tidigare erfarenheter. Så låter motiveringen för Booming Strategies and Marketing, en marknadsföringsbyrå som blivit svartlistad på Orjafirmat-sidan, då Stbl ringer upp numret på annonsen. På Facebook kan man också följa med en hetsig, men förklarande, debatt i kommentarsfältet under bilden på annonsen. Orjafirmat-sidan ska alltså tas med en nypa salt, men då otydliga annonser får uppmärksamhet blir företagen också noggrannare. Vissa annonser gäller däremot glasklart obetalt arbete: i en från multinationella Nestlé står det uttryckligen att praktiken är oavlönad - istället tar man till networking-kortet:

“Hos Nestlé har vi en arbetskultur som fokuserar på resultat och teamarbete, istället för hierarkier [egen betoning]. Hos Nestlés personal förenas passionen för framgång med

Oavlönat arbete leder till mera oavlönat arbete Om man är osäker på vad man egentligen borde få betalt som praktikant kan man vända sig till kollektivavtalets lönerekommendationer för sin egen bransch. Där är praktiklönen vanligtvis 70–90 procent av motsvarande lön eller av den lägsta tabellönen. Ifall det inte finns ett kollektivavtal att följa gäller FPA:s arbetsvillkor enligt vilken minimilönen är 1 173 euro per månad. I sista hand är det den studerande själv som ska komma överens om lönefrågor med arbetsgivaren, och också avgöra ifall det är värt att ta emot ett jobb som kanske inte uppfyller lönerekommendationer. “Din uppgift är att vara den personen som ger mervärde till vår försäljning. Vi önskar att den sökande kan göra en längre praktikperiod och visa vad hen går för och göra intryck på våra kunder. … Du kan börja genast. För den första praktikperioden betalar vi inte lön.” – Theron Events (egen övers. från finska) Det är en något slapp Katri Kärkkäinen som svarar då Stbl ringer upp Theron Events. Kärkkäinen är marknadsföringschef och kontaktperson på annonsen citerad ovan. Hon gäspar sig igenom sin förklaring om att det helt enkelt var ett misstag att det stod på det viset i annonsen och att den senare har blivit korrigerad. Hon kan ändå inte säga hur misstaget skedde. Theron events har, enligt Kärkkäinen, betalat sina praktikanter, vissa har de anställt efter praktiken och ibland har de betalat för examensarbeten. Kärkkäinen tillägger att de på Theron har en filosofi: de vill framförallt ha en bra typ att jobba för dem. Högskolestuderande, i synnerhet de som är på slutrakan av studierna, har en hel del erfarenhet och kompetens som är till klar fördel för arbetsgivare. En sådan studerande kan jämställas med en person som nyss avlagt examen och är ny i branschen - en person som med all rätt ska få betalt för sin insats. I gallupen här intill kommer det fram att oavlönad praktik i vissa fall upplevs vara okej, så länge det ger något mervärde, såsom kontakter till arbetslivet. Då en studerande saknar branscherfarenhet kan det kännas som en lottovinst att ens få ett obetalt jobb och få foten in på ett stort bolag. Elina Tuusa, praktikplanerare på Helsingfors universitet, berättar att oavlönad prak-

Tuusa berättar att man på Helsingfors universitets rekrytjänst inte lägger upp annonser där arbetet är oavlönat eller underbetalt. Men hon påminner om att det är svårt att följa med alla fall, speciellt om praktiken inte hör till studierna som en obligatorisk del och den studerande ordnar den själv. Universiteten har ett stödsystem som tillåter att fakulteterna och ämnesinstitutionerna i viss utsträckning kan delta i lönekostnaderna för huvudämnesstuderandes praktikperioder. Det förutsätter att praktiken ingår i grundexamensstudierna och ifall praktikstöd beviljas styrs praktikens innehåll och kravnivå i hög grad av den studerandes utbildningsprogram eller ämnesenhet. En praktikperiod är i allmänhet tre månader lång. Ju fler som går med på oavlönat arbete desto fler oavlönade jobb kommer det att uppstå. Tuusa tycker det är viktigt att uppmärksamma praktik mer för att på det sättet förhindra företag från att utnyttja chansen till att få gratis eller underbetald arbetskraft. Alla institutioner på Helsingfors universitet ordnar infotillfällen om praktik och jobb åt sina studerande. Som praktikant har man rätt att vara i ett anställningsförhållande som inbegriper alla rättigheter för den anställda och skyldigheter för arbetsgivaren som ett vanligt kontrakt också gör. Studerande måste i sista hand själva avgöra vad de går med på och vad som känns bra och rätt. Elina Tuusa rekommenderar att ta kontakt med den egna fackorganisationen som kan tillstå med juridisk hjälp ifall något känns luddigt i ett kontrakt eller anställningsförhållandet inte känns rättvist. Det kräver dock att man är medlem i en fackorganisation och har betalat medlemsavgift för att kunna få den hjälp de erbjuder. Många företag lockar sökande med löften om kontakter, kompetensutveckling och en lysande framtid. Ibland lockar de med en möjlig fastanställning efter praktikperioden. Enligt Tuusa är det omöjligt att säga hur många av löftena sist och slutligen uppfylls till fullo. Men var och en studerande som gör praktik gynnas ändå enligt henne; man får bekanta sig med jobbet och lär sig nya saker som man inte lär sig på skolbänken.

STUDENTBLADET

7/2016

PRAKTIKINFO: Obligatorisk praktik som ingår i studierna ger studiepoäng och man kan lyfta studiestöd under praktikperioden. Studerar man på universitet kan man få praktikstöd i stället för lön. Praktiken kan också vara valfri eller helt frivillig: vill man att den tas med som en del av studierna måste den godkännas av ens studieämne.

Studerande ska: - ansöka om praktikplatsen och om att få den godkänd inom ett visst ämne. - förhandla om praktiklön och teckna arbetsavtal. - göra upp en rapport om praktikperioden åt högskolan. Ett kontrakt för praktiken ska beskriva: - Arbetsuppgifter - Arbetstid - Praktikplatsens kontaktperson - Praktikens längd - Lön

Är man utexaminerad, men anmäld som arbetslös arbetssökande på arbets- och näringsbyrån (TE-byrån) innebär det att man måste delta sysselsättningsfrämjande åtgärder för att få arbetslöshetsförmåner. Sysselsättningsfrämjande åtgärder är: arbetskraftsutbildning frivilliga studier jobbssökarträning karriärcoaching arbetsprövning utbildningsprövning arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte integreringsåtgärder för invandrare. Man kan med andra ord vara tvungen att jobba för att få sitt arbetslöshetsunderstöd. I detta fall betalas det ut av FPA och inte av arbetsgivaren.

Praktikgallup 1. HAR DU OBLIGATORISK PRAKTIK I DINA STUDIER OCH ÄR DEN BETALD?

4. VILKA PRAKTIKFÖRHÅLLANDEN/-VILLKOR SKULLE DU ABSOLUT INTE GÅ MED PÅ?

2. VILKA FÖRDELAR FINNS DET MED (OAVLÖNAD) PRAKTIK – VAD FÅR MAN UT AV DET?

5. HUR VIKTIGT ÄR PRAKTIK FÖR DIN UTBILDNING?

3. HURDAN INFO OM PRAKTIK OCH DINA RÄTTIGHETER SOM PRAKTIKANT HAR DU FÅTT VIA DIN SKOLA/UTBILDNING?

BIBIANA BOUCHT, 24 ÅR STUDERAR: FÖRETAGSEKONOMI, ARCADA ANDRA ÅRETS STUDERANDE 1. Jo jag har två obligatoriska praktikperioder. Den första är allmän och den andra är fördjupande i den egna inriktningen (financial management). Det finns både oavlönade och avlönade praktikplatser. Man kan välja ganska långt själv var man gör praktik, vissa använder sitt sommarjobb som praktik, så då är den betald. 2. Erfarenhet: att få göra det man läst om. Och att få en fot in i arbetslivet. 3. Inte egentligen någonting annat än vad som krävs av praktiken för att få den godkänd av skolan. Men inget om rättigheter. 4. Jag kunde gå med på att jobba utan att få betalt om man via praktiken kunde networka och dra nytta av jobbet eller om det är något som jag är passionerad över. Men inte ett jobb i en butikskassa. 5. Jag tycker nog att det är viktigt, det ser bra ut på CV:n och man lär sig annat än bara teori.

SAMUEL BERG, 21 ÅR STUDERAR: FÖRSTAVÅRDARE, ARCADA ANDRA ÅRETS STUDERANDE 1. Jo; första, andra, tredje och fjärde året. Praktiken är oavlönad. Erfarenhet, kontakter. Gör man bra ifrån sig kan man öka chanserna att bli anställd.

STUDENTBLADET 7/2016

2. Man får också en bättre uppfattning om vad man studerar, det är inte bara teori. Att göra praktik inom olika områden gör det lättare att veta lite bättre om var man vill jobba i framtiden. 3. Väldigt bra, kontakten med skolan fungerar väldigt bra. 4. Nej, inte direkt. Vet inte vilka situationer det skulle vara. 5. Väldigt viktigt.

1. Vi har fyra studiepoäng obligatorisk praktik. Man måste hitta jobb själv, många använder sitt sommarjobb för det: man skriver en rapport efteråt och får det godkänt som praktik.

2. Man lär sig mer när man arbetar, man lär sig inga färdigheter av studierna, bara teori. Arbetet ger de färdigheter man behöver.

3. Inte mycket. Det som sägs är att det finns info på hemsidan. Jag gick till studierådgivaren för att få mer info. Rättigheter har det inte informerats om.

4. Nej

5. Viktigast är att bara börja jobba. Obligatorisk praktik tvingar folk att söka jobb och man kommer in i branschen. Praktik behöver ju inte vara en del av utbildningen, men är ändå ett bra sätt att komma in i arbetslivet: man lär sig vad man ska göra med all kunskap man har lärt sig.

HEINI NURMINEN, 20 ÅR STUDERAR: FRANSK FILOLOGI, HELSINGFORS UNIVERSITET ANDRA ÅRETS STUDERANDE (FÖRSTA VID HU) 1. Nej det ingår inte, men jag skulle gärna göra praktik ändå, till exempel som översättare.

2. Man får arbetserfarenhet och kan skapa kontakter - det är ett plus då man söker arbete i framtiden att man har ens lite erfarenhet. Och så kan det ju hända att ens praktik i framtiden blir ett riktigt jobb.

3. Ganska lite så här i början av studierna. Har per mail fått veta att det är möjligt att göra praktik och varifrån man kan söka platser. Inget om rättigheter.

4. Sådana som gör det svårt att klara sig. Många av de praktiker som intresserar mig är utomlands och då måste jag beakta att jag har en hyra att betala här också om jag åker. Eller, ifall det skulle visa sig att uppgifterna inte alls motsvarar det som lovats - om du i praktiken bara kokar kaffe, det skulle jag inte gå med på.

5. Det är nog viktigt. För språkkunnigheten är det viktigt att man får använda språket i praktiken och göra översättningar och att man får lära sig olika språkbruk, till exempel att få lära sig hurdant språkbruk och hurdan översättning man använder inom EU.

LAURA SALO, 25 ÅR STUDERAR: ALLMÄN FONETIK, HELSINGFORS UNIVERSITET FEMTE ÅRETS STUDERANDE 1. Jo, den är avlönad

2. Det bidrar till att få jobb sen då man är klar. Det är bra att arbetsgivare tar emot en trots att man inte har examen så att man får erfarenhet. Vissa jobb kräver ett par år erfarenhet för att man ska kunna söka dem.

3. Jag tycker det erbjuds mycket bra info, exempelvis på flammas sidor. Där finns länkar och råd för hur man söker praktikstipendier.

4. Om det är frågan om oavlönad praktik skulle jag inte gå med på arbetsvecka som går över 37,5 timmar.

5. Det är jätteviktigt. Jag blir bara filosofie magister och får inget yrke via studierna, så praktiken kan styra in en på ett framtida yrke.

STUDENTBLADET

AXEL SANDÅS, 24 ÅR STUDERAR: MASKINTEKNIK, AALTO-UNIVERSITETET FEMTE ÅRETS STUDERANDE

7/2016

GA L L

1. Okänd fotograf och okänd läsare av Studentbladet, men av frisyrera att döma sent åttiotal eller tidigt nittiotal. 2. Budgetfrisyr. Kanske 1980-tal, okänd fotograf

3. Svenska samskolan i Helsingfors, 31.5.1930. 4. Ung och ångestfylld, 1990-tal, okänd fotogtraf. 5. Kamp. Okänd fotograf

UR ARKIVET

6. Foto: Thomas Lindt 7. Strandgymnastik på Moskvas textilinstituts sportläger vid Svarta havet nära Gelendzhuk år 1965, foto: APN 8 Morgongymnastik på förfriskningsläger för Lvovs och Uzhgorods universiteten, okänt årtal, foto: APN 1

STUDENTBLADET 7/2016

20 4

STUDENTBLADET

7/2016

7 3

UR ARKIVET

3 1. En suddig Carl Haglund med autograf. Anno pre-ögonpåsarna. 2. Den lidande konstnärenMonica Fagerholm. 3. En konfunderad Nalle Wahlroos.

4. Ståupkomiker Lotta Backlund spexar till det.

STUDENTBLADET 7/2016

5. Claes Andersson funderar och orerar. 6. Reidar Wassenius, oklart vad han sysslar med. 7 Janina Andersson med cykelhjälmen i beredskap. 8. Stbl paradbild 12/1997 Mikael Shulman, Studentbladets chefredaktör och redaktionssekreterare 1996.

STUDENTBLADET

7/2016

STUDENTBLADET 7/2016

“HUMANISTER UTBILDAR SIG TILL ARBETSLÖSHET.” ÄR LIVET EFTER STUDIERNA SÅ MÖRKT SOM DOMEDAGSPROFETERNA MÅLAR UPP? HUR SER ARBETSMARKNADEN UT FÖR HUMANISTER? NEDVÄRDERAS DEN KUNSKAP SOM HUMANISTER BESITTER? ELLER ÄR DET HUMANISTERNA SJÄLVA SOM BORDE ÄNDRA SIN ATTITYD? Text: Emma Strömberg Illustration: Lars Högström

STUDENTBLADET

7/2016

otta Aarikka, som studerat folkloristik och finska vid Åbo universitet, har länge kämpat emot myten om den arbetslösa humanisten. Hon är fast övertygad om att det kunnande som humanister får i sin utbildning behövs ute i arbetslivet. Men humanister kan inte luta sig tillbaka och vänta på att någon annan ska upptäcka deras förmågor. Aarikka blir frustrerad över att humanister själva upprätthåller idén om att de utbildar sig till arbetslöshet. – Det gör mig förbannad när humanister själva upprätthåller denna bild och bara tyr sig till självömkan, säger Aarikka. Om det finns problem i humanisters egen attityd, hur borde humanisters inställning till sin egen utbildning ändras? Enligt Aarikka handlar det först och främst om att kunna identifiera det egna kunnandet. Vilka färdigheter har jag lärt mig i den här utbildningen? På vilket sätt är de användbara utanför universitetet? Ett bra sätt att få klarhet i detta är att arbeta tillsammans med personer från helt andra utbildningsbakgrunder. Aarikka talar av egen erfarenhet. I tre år jobbade hon som högskolepolitiskt ansvarig i studentkåren vid Aalto-universitetet. Där hade hon mycket att göra med studerande från tekniska utbildningar och i diskussioner med dem utkristalliserades för henne vad hon, som hade studerat humaniora, hade lärt sig som inte alla kan. – Diplomingenjörerna utgick från att en viss utgångspunkt, grundpremiss, var rätt och så tänkte de ut vilken process som skulle vara den bästa för att få ett optimalt slutresultat. Jag var den enda som förde fram att kanske själva utgångspunkten inte är riktig, kanske vi borde göra på ett helt annat sätt. Då insåg jag att inte kan alla det här, att kärnan i vår utbildning är kritiskt tänkande, att man kan ifrågasätta själva utgångspunkten och se maktstrukturer som påverkar hur vi är och agerar. Jag insåg att olika sätt att ta itu med problemlösning kompletterar varandra. Men med detta sagt kommer genast en till känga mot humanisters självbild.

STUDENTBLADET 7/2016

– Många anser att humanistisk bildning är så ädel och viktig och andra är idioter som inte förstår dess värde. Men utgångspunkten borde vara att gå in i olika situationer och visa hur bra vi är, istället för att voja sig över att ingen förstår.

Högre arbetslöshet Men hur ser statistiken ut egentligen? De senaste siffrorna från Statistikcentralen är från 2014, och jo, magistrar från humanvetenskaper har högre arbetslöshetsprocent än andra utbild-

ningsområden vid universitet. Bara konstämnen, inklusive dans och teater, skjuter förbi i arbetslöshetsstatistiken. Inom ett år efter utexaminering hade 70 procent av humanisterna hittat jobb och 16 procent var arbetslösa. Men i statistiken för de som utexaminerats för fem år sedan var arbetslösheten för humanister nere i 9 procent. Arbetslöshetsprocenten för samtliga magistrar var 5,4 procent. Fem år efter examen hade utexaminerade från jord- och skogsbruksutbildningar lika hög arbetslöshet som humanister, och naturvetenskaperna kom tätt efter med en arbetslöshet på 8 procent. Lotta Metsärinne, på Arbetsforum vid Åbo Akademi, förklarar att det är statistiken som visar sysselsättningen fem år efter examen som är den intressanta. – Det är naturligt att det tar en stund att komma in på arbetsmarknaden och arbetssituationen under ett år efter examen säger inte så mycket. Det man däremot kan se om man jämför statistiken för ett år efter examen och fem år efter examen är att det tar lite längre för humanister att hitta en plats på arbetsmarknaden än för magistrar från en del andra utbildningar, konstaterar Metsärinne. Finanskrisen och den därpå följande lågkonjunkturen i Finland hänger samman med att arbetslösheten överlag, inklusive för högskoleutbildade, har ökat. Det ekonomiska läget har också inneburit att det är svårare för just nyutexaminerade att få den allra första arbetsplatsen och komma in på arbetsmarknaden. Ännu 2010 var arbetslöshetsprocenten bland alla magistrar 4,5 procent, samma som året innan, men 2012 började sysselsättningsläget kontinuerligt förvärras. Men Metsärinne uppmärksammar att den här utvecklingen har avstannat, arbetslösheten ökar inte mera. – Arbetslösheten bland högutbildade låg på 6,5 procent år 2015. Det är ändå betydligt lägre än arbetslösheten bland övriga som var 12 procent. Med dessa siffror i åtanke kan man i alla fall konstatera att när det talas om att för många studerar på universitet är det en sanning med modifikation, säger Metsärinne.

Att kunna marknadsföra sig Metsärinne är också inne på samma spår som Aarikka och menar att arbetslöshetssiffran för humanister relativt lätt kunde bli lägre om humanister blev bättre på att presentera sig själva och sina förmågor. – Jag tror, och det betonar vi också på Arbetsforum, att det egentligen inte är så stor skillnad vad du studerar så länge du själv kan säga vad du kan och vad du vill göra. Det är nyckeln till att få jobb. Sysselsättningssiffrorna kunde bli högre om flera skulle fundera mera på djupet över de här frågorna: om man har sökt en massa jobb men det ändå inte nappat, kan man fundera på om det är sättet man söker på som är problemet. Detta lär Metsärinne ut på en kurs som Arbetsforum ordnar i Åbo. Ett tjugotal studerande har samlats i föreläsningsrummet på fredag kvart över nio. Ämnet för denna gång är “känna igen egna styrkor och marknadsföra sig själv”. Vi får skriva upp

våra värden, hur vi tror vi ser ut för andra, hur denna bild av oss kunde utvecklas, vad man själv kan bättre än andra. Många arbetsannonser efterlyser inte någon med ett specifikt yrke, utan det är olika färdigheter, som ibland kan vara ganska allmänna, som behövs. – Om man studerar till exempel filosofi kommer man knappast att hitta en arbetsansökan där man vill anställa en filosof. Det betyder inte att det man lärt sig under sin utbildning inte skulle vara till nytta på många arbetsplatser, förklarar Metsärinne på kursen. Men just för att ingen arbetsgivare kommer att annonsera efter en filosof, så måste man själv ha koll på vad man kan och kunna presentera det för arbetsgivaren. Lotta Aarikka har mer tankar om vilket sorts kunnande människovetare besitter. Hon berättar om när hon för en tid sedan var på ett ledarskapsseminarium. – Det var en underlig och lite ångestladdad upplevelse, säger Aarikka och skrattar. Jag kände ingen av deltagarna, som främst bestod av ledningen från medelstora och stora privata företag i Finland. Hon lyssnade på två key note-talare. Den ena talade om problemet med att olika avdelnigar i ett företag inte kommunicerar med varandra, vilket leder till förluster i företag och är ett problem för nationalekonomin. Talarens förslag var att en utomstående person, med metoder från antropologin, borde undersöka företagets strukturer. – Det var lustigt när talaren frågade publiken om någon har en bakgrund i antropologi eller andra människovetenskaper. Ingen annan än jag, och den andra huvudtalaren lyfte handen. Då tänkte jag att här betalar ni tusentals euro för föreläsare från Storbritannien och USA som säger att det skulle hjälpa affärsverksamheten om ni tar in någon i organisationen som kan använda metoder från människovetenskaperna och förstår hur människor fungerar. Hur skulle det vara om ni anställde till exempel en humanist och inte alltid en manlig diplomingenjör till ledande positioner, säger Aarikka. Också Lotta Metsärinne konstaterar att det i Finland är vanligt att just diplomingenjörer väljs till chefer, medan filosofi är en vanlig utbildning bland chefer i andra länder. Hon funderar över att den viktiga ställning industrin har haft i vårt land, kan vara en förklaring till att man gärna valt personer från tekniska utbildningar chefer. Både Metsärinne och Aarikka tänker att det egentligen inte är så stor skillnad vad man studerat när det kommer till ledarskap. Sedan är ju en viss företagskultur och rekryteringspolitik gällande vem som väljs till chef en annan sak, vilken gör att chefer i Finland har en viss profil. Kön är också en aspekt i ekvationen. Män väljs lättare än kvinnor till chefspositioner och fler män går tekniska utbildningar, medan majoriteten av de som studerar humaniora är kvinnor. Från sina år vid Aalto-universitetet har Aarikka erfarenhet av olika verksamhetskulturer. Från linjen produktionsekonomi utbildas just diplomingenjörer som vanligen får chefspositioner inom industrin. Aarikka beskriver kulturen där som väldigt individualistisk och tävlingsinriktad och allt fokus är på att själv bli framgångsrik.

”JAG TROR, OCH DET BETONAR VI OCKSÅ PÅ ARBETSFORUM, ATT DET EGENTLIGEN INTE ÄR SÅ STOR SKILLNAD VAD DU STUDERAR SÅ LÄNGE DU SJÄLV KAN SÄGA VAD DU KAN OCH VAD DU VILL GÖRA. DET ÄR NYCKELN TILL ATT FÅ JOBB.”

STUDENTBLADET

7/2016

– Enligt mig är en bra ledare någon som kan lita på andra och erkänna sina egna svagheter, vara ödmjuk och inse att man själv inte är fullkomlig. En företagskultur som helt är inriktad på individens framgång stöder inte ett bra ledarskap, säger Aarikka.

studerat samma sak och är mer benägen att välja en med samma utbildning, men man kan ju inte studera statskunskap bara för möjligheten att en möjlig arbetsgivare skulle ha studerat samma sak och väljer en, menar Metsärinne.

Så finns det plats för humanister i företagsvärlden? Metsärinnes svar på frågan är ett klart ja, men det handlar mer om var studerande i humaniora kan se sig själva och vart de söker sig. Aarikka är inne på samma linje när hon säger att humanister också får se sig själva i spegeln.

Hon konstaterar att tandläkare och läkare har nästan noll arbetslöshet, så i och för sig kan man säga att de är säkra utbildningar med tanke på att få jobb efter studierna.

– Ingen som studerar humaniora eller människovetenskaper tänker att de vill bli vd på ett medelstort företag. Så det handlar också om vad de själva vill rikta in sig på. Här prickar Aarikka av ett till attitydproblem hon ser bland humanister: att man är motsträvig till att se sig inom den privata sektorn. – Det är en helt fånig idé att det på något sätt skulle vara helt annorlunda att jobba på ett privat företag. Också i organisationer finns det en balansräkning och man måste tänka på att verksamheten är ekonomiskt hållbar och hålla koll på intäkterna och utgifterna. Okej, i ett företag är huvudmålet att skapa vinst, men nog finns det mycket annat också i ett företag, tycker Aarikka.

Får jobb som motsvarar utbildningen Universiteten i Finland håller, genom enkätsvar, statistik över hur de som utexaminerats från universiteten placerar sig på arbetsmarknaden och hur väl de anser att utbildningen motsvarar deras arbete. Trots att humaniststuderande sällan kommer att se sitt eget ämne som ett specifikt krav på arbetsansökan upplever de flesta att det jobb de får motsvarar deras utbildning. Vid Helsingfors universitet svarade drygt 80 procent av de som utexaminerats från humanistiska fakulteten att kravnivån på jobbet är samma eller högre än utbildningen. Den siffran har dessutom ökat. Fler får jobb som motsvarar utbildningsnivån. Av de som svarat på enkäten från Åbo Akademi uppger nästan 70 procent av de som utexaminerats från humanistiska fakulteten att jobbets kravnivå är lika eller högre än utbildningens. Bara 3 procent svarade att arbetets kravnivå är betydligt lägre än utbildningsnivån. Det är mycket lägre än till exempel de ekonomie magistrar och naturvetare som svarade på enkäten. Cirka 15 procent från båda utbildningsområdena uppgav att kravnivån på arbetet var betydligt lägre än utbildningsnivån. Också diplomingenjörer uppgav att deras jobb inte alls motsvarade utbildningsnivån i större grad än humanister.

Finns det säkra utbildningar?

STUDENTBLADET 7/2016

Med vilken utbildning får jag säkrare jobb? Vilka utbildningar är osäkrare med tanke på arbetslivet? Kommer jag att få jobb när jag studerar det här? Dessa frågor ställer säkert de flesta när de ska välja utbildning, eller redan börjat studera på en viss linje. Metsärinnes och Aarikkas svar är nej, det gäller att studera något man tycker är intressant och vilken utbildning detta är har inte så stor skillnad i slutändan. – Utbildningen kan ha en skillnad om den som ska rekrytera har

– Men man måste nog vara intresserad av själva yrket i sig för att orka studera i sex år till läkare. Aarikka går tillbaka till ledarskapsseminariet och berättar att det var frustrerande hur det målades upp hotbilder om hur allt förändras och vi inte vet hur arbetsmarknaden kommer att se ut om 30 år. - När har vi vetat hur arbetsmarknaden kommer att se ut i framtiden? Aldrig. Just för att framtiden är osäker lönar det sig inte att fundera över vilken utbildning som skulle vara säkrare än en annan utan följa sin egen inre motivation: Jag är intresserad av de här sakerna, jag vill veta mer om det här och göra de här sakerna. Jag tror inte att det kan misslyckas helt om man bara följer sin inre motivation. Kanske lite naivt, men jag tror på det. Och Aarikka har ännu några tips till humanister som inte vill se sig som framtida arbetslösa. – Lita på det egna kunnandet, inte arrogant utan realistiskt: jag kan det här och jag är bra på de här sakerna och jag behöver inte ursäkta mig. Och så tycker jag att världen skulle vara en mycket sämre plats utan humanister och människovetare. Vi har en skyldighet att föra fram våra perspektiv. Den tid vi lever i är nu sådan att den kunskap vi besitter inte står högst i kurs. Men just därför kan vi inte vänta på att någon frågar oss.

MINDRE SJÄLVÖMKAN, TACK! Jag kommer ihåg när jag började studera filosofi

Som konstaterat på föregående sidor; ingen ar-

vid Åbo Akademi att många studiekompisar vid

betsannons efterlyser en filosof och min inblick i

humanistiska fakulteten hade attityden att “det

arbetsmarknaden var begränsad. Därför hade det

här är roligt och intressant, men jag får nog inget

varit väldigt välkommet att andra runtomkring en

jobb med det här så jag blir nog arbetslös". (När

skulle ha haft en positivare attityd som skulle ha

man just har börjat studera och har fem år kvar

gett inspiration och idéer om vilka möjligheter som

tills arbetslösheten kan man ännu tänka på detta

finns.

framtidsscenario med en viss lättsamhet). Däremot är humanister inte sena att lovorda sin Jag kommer ihåg hur frustrerad jag blev över den

utbildning, hur “fint” det är att studera huma-

här attityden. Jag hade flyttat till en ny stad, börjat

niora, hur viktigt det vi lär oss är. Det kan tyckas

på universitet och tyckte att mina studier var väl-

motsägelsefullt att å ena sidan vara övertygad om

digt spännande och intressanta. Jag upplevde att

förträffligheten i sin egen utbildning, och å andra

jag lärde mig mycket i studierna, och var övertygad

sidan tänka att man inte har något att ge utanför

om att det kunnande jag byggde upp behövs och

universitetet. Om man verkligen brinner för det

har ett värde utanför universitetet.

man studerar och är övertygad om att det behövs folk som har studerat humaniora, borde man inte

Men det var ganska oinspirerande att ha folk

då, som Lotta Aarikka säger, gå ut och visa hur bra

runtomkring sig som såg universitetet som en plats

vi är och hur mycket vi behövs.

där man har roligt i några år tills man får leva på arbetslöshetsunderstöd. Det tråkigaste var att då

Men det är kanske bekvämare att luta sig tillbaka

fick jag inte heller själv några tips och idéer om

och självömkande konstatera att jag blir nog ändå

vad man kan göra med sin utbildning efter studi-

arbetslös. Om man intar denna passiverande fata-

erna.

listiska inställning till sin framtid, ja då har man ju också fråntagit sig ansvaret för hur det sedan går. Och det kanske blir en självuppfyllande profetia. Text: Emma Strömberg

STUDENTBLADET

7/2016

KUL T

Frivilligarbete i lightversion är pop Förra veckan (10-16.10) ordnades en temavecka om utvecklingssamarbete vid flera studentkårer landet runt. Under temaveckan sökte man svar på frågan om hur världen kommer att se ut år 2030, då Förenta Nationernas nya utvecklingsmål, Agenda 2030, ska ros i land. Finlands studentkårers förbund, FSF, koordinerade veckan på nationell nivå. Vid hälften av landets studentkårer ordnades lokalt program som bestod från allt mellan filmvisningar, och paneldebatter till svinnmatbrunch (fi. hävikkibrunssi), festligheter och start up-mässa. Vid Helsingfors universitet inleds fredagens program med en paneldebatt om etiskt frivilligarbete, både i Finland och utomlands. Representanter från Röda Korset, Helsingfors Missionen och Finlands flyktinghjälp bänkar sig inför publiken på ett välfyllt Helsinki Think Company för att diskutera frivilligarbete som utförs i Finland. Det konstateras att Finland fortfarande är talkoarbetets förlovade land där till exempel junioridrotten kan rulla på tack vare vuxna som sätter ner sin tid på coaching och bullabakning, men frivilligarbetets karaktär har ändrats på andra håll. Tidigare var det inte ovanligt att en person deltog i en ideell organisations frivilligarbete i tjugo år, men i dag är viljan att förbinda sig till arbetet lägre. Det finns fortfarande ett stort intresse för frivilligarbete, anser panelen, men det märks att det finns ett behov av flexibilitet och kravlöshet, och många deltar i en organisations arbete ett tag och rör sig sedan vidare till nya, grönare betesmarker.

STUDENTBLADET 7/2016

Det nya sättet att förhålla sig till frivilligarbetet är inte helt oproblematiskt, utan det leder till att ideella organisationer måste utvidga sin armé av personer som koordinerar frivilligarbetet. Många organisationer ger sina frivilliga någon typ av utbildning och ett snabbare omlopp av frivilliga kräver större resurser. Ändå råder det i panelen en enighet om att det här helt enkelt är en verklighet organisationerna får anpassa sig till; frivilligarbete är just det – frivilligt, så ingen kan tvingas dyka upp flera timmar varje vecka. Om man förbundit sig till en ansvarsuppgift är det förstås viktigt att informera organisationens personal om en inte trots allt kan göra det en lovat. Panelen tycker ändå att folk oftare gör väl ifrån sig och överraskar på ett positivt sätt, istället för negativt. Text: Emma Nippala

K A T T ÄR

FÖRUT VAR KATTVIDEOMARATON EN ENSAM AKTIVITET ELLER EN SOM MAN DELADE MED HÖGST NÅGRA VÄNNER. PÅ ONSDAGKVÄLL FÖRÄNDRADES DET NÄR ÖVER TVÅHUNDRA PERSONER SAMLADES FÖR ATT TILLSAMMANS TA DEL AV DET TILL SYNES BANALA NÖJET SOM ÄR KATTVIDEOR. Text & foto: Daniel Silén Kattministeriet kallar sig arrangörerna bakom evenemanget med namnet "What is it like to be a cat?" Ministeriet består av filosofistuderandena Minna Laukkanen, Henry Huttula, Oki Sivula och Mattias Kuokkanen. De hade ingen aning om att intresset för kattvideor var så omfattande, utan de förväntade sig att högst fyrtio personer skulle ha dykt upp. – Det började som ett skämt under ett evenemang med gulnäbbarna. Vi [Dialectica ry] har en filmklubb och vi tycker om kattvideor. Någon fick en idé att arrangera en kattvideokväll, och någon kom på att man kunde se på dem på universitetet,” berättar Henry. – Alla gillar inte att gå och supa. För introverter är det inte så lockande. Därför är detta evenemang något som introverter kanske njuter mera av”, fortsätter han. Katter på internet uppfattas som banala. Katter figurerar på nätet både som bilder och som filmer. De flesta har hört talas om någon ”internet-katt”, som exempelvis ”Ceiling Cat” eller ”Cheezburger Cat”. – Vi diskuterar det ganska mycket under tillställningen. Forskning har visat att kattvideor ökar empatikänslor hos människor. Efter ett överflöd av dåliga nyheter kan det kännas bra att titta på kattvideor. Dessutom finns det inte ett fel sätt att se på kattvideor. Alla förstår vad en kattvideo vill säga”, säger Oki.

TILL

FÖR

ALLA

STUDENTBLADET

TVIDEORNA

7/2016

På Kattministeriet finns många olika favoritkattvideor. Henrys favorit är ”Parsa-kissa”, Minnas favorit heter ”Hello Darkness My Old Friend Cat”. Oki har ingen enskild favorit, utan tycker om videor där både hundar och katter finns med. Mattias favorit är ”Surprise Kitten”. Innan katterna släpps lösa på vita duken hålls två presentationer som rannsakar och dekonstruerar kattfilmerna, och mellan kattfilmerna hålls en presentation som handlar om forskning kring kattfilmer. Publiken behöver dessutom inte vara passiv utan får delta genom att föreslå filmer. Ur publikens förslag utses en vinnare i slutet av kvällen. Ur presentationerna, som hänvisar till forskning som har gjorts om katter på nätet, framgår att kattvideor är allt annat än banala. De har en hälsofrämjande verkan och kan till och med öka produktiviteten upp till tio procent. Katter används för att mildra depression och ångest. Nyligen sade Hillary Clinton att hon har tittat på kattvideor för att orka med Donald Trump. Kanske är det orsaken till varför kattvideor är så populära, för att de helt enkelt får människor att må bra. Den positiva känslan som kattfilmer ger tittaren är det som drar oss till dem. Det är dessutom det som skiljer kattvideor från vanliga filmer där katter förekommer, vilket Oki har demonstrerat genom en figur som han har ritat på svarta tavlan.

Men varför katter? Hunden är en bra kandidat, men ändå överskuggas hundvideor av kattvideor. Kattfilmer är bekanta och lätta att förstå. Utöver det är kattens icke-domesticerade natur och nonchalanta attityd gentemot människan en orsak till dess popularitet. En katt är inte medveten om kameran. Katten gör inga fel, eller i alla fall bryr den sig inte om möjliga misstag som fångas på kameran. När människan gör en katt till åtlöje reagerar den inte. För katten är människan blasé. Kanske bottnar kattens popularitet i en djup avundsjuka som människan känner gentemot kattens förmåga att stå upp för sig själv oberoende av vad som händer den. Kattvideorna är här för att stanna och efter ikväll är tittandet på kattvideor inte längre en ensam aktivitet. Av skrattet och av stämningen i föreläsningssalen att döma är det troligt att människor samlas på nytt någonstans i Åbo för att se på kattvideor tillsammans. På Dialecticas Facebooksida har det redan framförts önskningar om att göra "What is it like to be a cat?" till ett årligt evenemang. Som vinnaren av kvällens kattvideotävling uttryckte det: katter är livet och kärleken! Publikförslagens vinnaren blev ”Hello Darkness My Old Friend Cat” medan "Viiru kissa och Cat+Tootbrush=Mindblown" fick ett hedersomnämnande.

Charlotte Palmroos (hjälpte till med evenemanget), Oki Sivula, Mattias Kuokkanen, Minna Laukkanen och Henry Huttunen.

Red.anm. En kattvideokväll ordnas i Helsingfors den 12.11. Sök på "What is it like to be a cat in Helsinki" på Facebook.

K A F ATT DRICKA, ELLER INTE STUDENTBLADET 7/2016

DRICKA?

Text: Irene Blomqvist, näringslärastuderande vid HU Illustration: Flickr commons

F E Kaffe är ett livsmedel som ena stunden sägs ha mirakulösa effekter för hälsan och andra stundenn är rena giftet. Kaffe är den drog missbrukaren inte skäms att nämna och den brygd studeranden maniskt smörjer studiegången med. Men vad är egentligen så fängslande med kaffe? Koffein är det ämnet i kaffet som kan vara beroendeframkallande. Detta gäller dock inte för alla mänskor, inte alla visar abstinenssymptom efter att plötsligt ha slutat med kaffe och de som får abstinens lider enbart av lindriga symptom. Kaffe innehåller förutom koffein även polyfenoler (liksom te) som har visats sänka blodtrycket, medan koffein har visats höja blodtrycket . Dvs. koffein inverkar negativt på blodtrycket men då det konsumeras i kaffe kan de negativa effekterna nollas av de positiva effekterna av polyfenoler. Tidigare har forskningen tytt på hälsorisker så som till exempel förhöjt blodtryck i samband med kaffekonsumtion men de senaste studierna har mer positivt än negativt att säga om kaffe och hälsa. Kaffe har vid flera tillfällen visats minska risken för ett antal sjukdomar som plågar populationer idag, bl.a. hjärt- och kärlsjukdomar, typ 2 diabetes och Parkinsons, och enligt en studie av Harvard University från 2015 spelade det ingen roll om kaffet var ”de-caf” eller inte för att kaffet skulle ha en hälsofrämjande effekt. Detta är goda nyheter för dem som inte kan dricka kaffe med koffein pga. de sömnsvårigheter koffeinet kan orsaka. Är då allt du behöver göra för att möjligen undvika en för tidig död att dricka 3-5 koppar kaffe (med eller utan koffein) per dag? Nej, som vanligt är det inte så enkelt. Men hur är det med den fantastiskt uppiggande effekten av koffein? För vissa kan det kännas som att hjärnan inte kommer igång utan kaffe på morgonen. Koffein har en liten inverkan på bl.a. hjärnans dopaminergiska belöningssystem, liknande t.ex. kokains, men väldigt stora mängder måste konsumeras för att uppnå någon effekt. Andra studier visar att koffein förbättrar reaktionstiden och logiskt tänkande efter längre perioder utan sömn, vilket kunde liknas vid en studerandes tentvecka eller en nationsmedlems årsfestvecka, och kunde därför vara nyttigt att veta. Koffein har visats öka ens fysiska prestation till en liten grad, vilket är goda nyheter för idrottare eftersom koffeinanvändning inte räknas som doping. Det finns dock också en del studier som visar att koffein inte har någon inverkan på koncentrationsförmågan eller på den mentala prestationsförmågan.

Nyare forskning lutar således mer mot mirakeldricka än rena giftet, men trots att det är ett livsmedel som det forskats i mycket är alltid kostrelaterad forskning svår att dra generella slutsatser ifrån. Man kan gå så långt att man säger att kaffe kan vara en del av en hälsosam kost (t.o.m. dess förut fasade effekter ledande till magsår har motbevisats i flera studier) men ordvalet i de flesta artiklar är ändå ”kan sänka risken för sjukdom x”, inte ”sänker risken”. En person med horribla kostvanor, ett midjemått på 150 cm och en riklig konsumtion av alkohol kan inte minska riskerna för diabetes och hjärtoch kärlsjukdomar med all mängd kaffe i världen. En hälsosam kost utgörs alltid av helheter, inte specifika livsmedel. Vad vi kan fastställa är att kaffe åtminstone är inte skadligt i måttliga mängder- vilket ju är trevligt att äntligen ha på papper. Dock hindrade inte den forskning som misstänkte att kaffe var skadligt för hälsan vårt kaffedrickande, så det tycks finnas andra orsaker till att vi dricker kaffe än god hälsa. Våra seder kräver nästan att varje socialt tillfälle kronas med en kopp filterkaffe och de som tackar nej gör värden obekväm. Ett möte med kolleger är inte ett möte om det inte smorts med en termos med kaffe och ens morgonrutin är inte densamma utan kaffekoppen. Kaffe är minst sagt en viktig del av vår kultur.

Studeranden kan fortsätta att åtminstone tro att informationen de präntar inför tenten fastnar bättre om de kontinuerligt tankar med kaffe (placeboeffekten har visats kunna fungera även om man är medveten om att det är placebo) och de personer som har den turen att koffeinet stör deras sömn kan använda det för sk. ”all-nighters” då man prokrastinerat till max och deadline för inlämning är nästa morgon.

STUDENTBLADET 7/2016

7/2016

STUDENTBLADET

H Ö S T M E N Y Soppa på pumpa och batat 6-8 portioner

Sallad med grönkål, ugnsrostad rödbeta och gröna linser

ca 500 g pumpa ca 500 g batat ca 1/2 liter vatten 1 burk kokosmjölk 1 msk grönsaksbuljong 1 msk hela kumminfrön 1 msk spiskummin 2 msk Urtekram thaikrydda 4 klyftor vitlök salt efter smak En skvätt olivolja

Fyra stora blad grönkål 500 g rödbeta 2 dl kokta gröna linser Olivolja Saften från en citron Salt och peppar efter smak

1. Skala och tärna pumpan och bataten i mindre bitar, hacka och skala vitlöken också. Ringla olivolja i en tjockbottnad kastrull, fräs vitlöken tillsammans med kryddorna. 2. Lägg i pumpan och bataten. Fräs i någon minut och tillsätt sedan vattnet och buljongen. Låt koka upp. Låt puttra under lock i ca 20 minuter, häll i mera vatten om det behövs.

1. Lägg ugnen på 225°. Tvätta och tärna rödbetorna i mindre bitar, lägg i en bunke tillsammans med en skvätt olivolja och salt. Rör om väl. Ugnsrosta ca 30-40 minuter. 2. Hetta upp lite olivolja i en stekpanna. Hacka grönkålen och fräs på låg värme i en par minuter. 3. Blanda citronsaft och olivolja i en skål tillsammans med lite svartpeppar. 4. Blanda alla ingredienser i en skål och häll över citron- och olivoljeblandningen.

3. Mixa soppan slät med en stavmixer då pumpan och bataten mjuknat. Häll i en burk kokosmjölk och rör om.

5. Klart!

4. Klart!

Wokade kaneläpplen med mascarpone, 4 personer

Shakshuka, 2 personer 1 dl kokta gröna linser 500 g tomatkross 4 klyftor vitlök 150 g feta 1/2-1 tsk torkad chili 1 msk spiskummin Salt efter smak 2 ägg Kumminfrön En skvätt olivolja 1. Lägg ugnen på 200°. Skala och hacka vitlöken. Häll olivolja i en stekpanna, gärna av gjutjärn, och fräs vitlöken tillsammans med kryddorna. Häll i tomatkross och gröna linser och låt småputtra i ca 5 minuter. 2. Ta av stekpannan från spisen. Smula över fetaosten och knäck två ägg i pannan. Krydda äggen med kummin och lite chili. Om du inte använder en stekpanna av gjutgärn så flytta över tomatsåsen till en ugnsfast form innan du smular över fetan och knäcker i äg�gen. 3. Grädda i mitten av ugnen i ca 15-20min eller tills äggen stelnat. 4. Klart! Servera i skålar.

Fyra höstäpplen, beräkna ett äpple per person 4 msk kokossocker 2 msk kallpressat kokosfett 1-2 msk malen kanel 1/2 dl kokosflingor 250 g mascarponeost Saften från 1/2 citron 1-2 msk kokossirap, eller vanlig sirap

1. Tvätta äpplena noggrant och skär i mindre bitar. Hetta upp en wokpanna, eller stekpanna, och fräs äpplena tillsammans med kokosfett, kanel och sirap i några minuter. 2. Gör under tiden mascarponeblandingen. Mät upp osten i en rymlig skål och blanda i citronsaft och sirap. Blanda om väl. 3. Klart! Lägg upp äpplena i en skål och toppa med mascarponeblandningen. Recept och foto: Fia Doepel

STUDIELIV BRUKAR BETYDA SITZ, EFTERFEST OCH SILLIS, MEN TRE KOMPISAR SOM TRÄFFATS VIA MUSIKVETENSKAPEN VID ÅBO AKADEMI HAR GÅTT INFÖR ATT FÖRÄNDRA DET, GENOM ATT ÅLIGEN ARRANGERA EN ALLDELES EGEN MUSIKFESTIVAL MED HJÄLP AV LITE TALKOANDA. DET ÄR SIST OCH SLUTLIGEN KANSKE INTE SÅ KOMPLICERAT SOM MAN TROR. Text & foto: Nina Kronholm

STUDENTBLADET 7/2016

36 Rasmus Hoffström och Axel Vienonen är två av arrangörerna till festivalen Choomfest. Martin Ahlö saknas på bild på grund av utbytesstudier.

"MAN MÅSTE VARA GANSKA ENTUSIASTISK. DET FINNS EN ORSAK TILL ATT TALKON BARA HAR ELDSJÄLAR, FÖR MAN GÖR EN STOR MÄNGD ARBETE UTAN ERSÄTTNING." Choomfest, tidigare Garagefest, ordnas nu för andra året i rad på Turun yliopiston Varsinaissuomalainen osakunta (TVO) r.y’s lokal i Åbo den 3-4.11 2016. Den alternativa minifestivalen har tidigare fått ett väldigt positivt mottagande, och är ett måste för den som är intresserad av lite tyngre riffs. Festivalen är öppen för alla, och biljettpriset utlovas att vara förmånligt och studerandevänligt. Själva idén till att ordna festivalen har funnits där under en längre tid, i och med att Axel Vienonen, Martin Ahlö och Rasmus Hoffström själva spelar i band samt årligen går på flera spelningar och festivaler. – Eftersom vi alla tre själva spelar i band och har en del kontakter i musikvärlden, så har idén om en egen festival funnits på tapeten länge. Martin har även tidigare organiserat ett flertal spelningar. I fjol bestämde vi oss helt enkelt bara att förverkliga vår idé, och eftersom det blev lyckat kör vi i år igen, berättar Rasmus. De praktiska arrangemangen kring en festival är många, bland annat ska utrymmet helst bokas före man bokar artisterna, och om festivalen ordnas utanför en klubb eller bar bör man ansöka om diverse tillstånd. – Eftersom vår festival äger rum på TVO behöver vi inte fundera på ordningsvakter, ljudtekniker eller utskänkningstillstånd, eftersom det är en tjänst vi köper in av dem. På så vis slipper vi mycket pappersarbete. Artisterna har vi hittat med hjälp av våra kontakter i det nordiska musiklivet, berättar Axel. Helt riskfritt är det inte att ordna en egen festival, bland annat då det kommer till finansieringen samt publikens förväntningar. Eftersom Axel, Martin och Rasmus själva är musiker är de väldigt måna om att både artisternas och publikens önskemål uppfylls. – Man är ju lite nervös gällande finansieringen, eftersom det nog är ett risktagande att ordna ett sådant här evenemang själv. Artisternas ersättningar och allt annat kring festivalen betalas enbart med biljettintäkter, så om vi inte får in tillräckligt den vägen hamnar vi att betala själva. Ifjol gick det dock lite bättre än förväntat,

så vi hoppas det går lika bra även i år. Man får komma ihåg att försöka vara realistisk och absolut inte till exempel marknadsföra band som inte ännu är helt spikade, säger Axel. Gällande marknadsföringen så satsar arrangörerna på sociala medier, främst Facebook. Evenemanget är redan uppe och kan hittas om man söker på ”Choomfest 2016”. Dock kommer även affischer att hängas upp lite här och var, bland annat i de flesta universitet och yrkeshögskolor. – Nuförtiden är det ju relativt lätt att få spridning via sociala medier, man skapar helt enkelt ett evenemang och bjuder in alla man känner som i sin tur bjuder in fler vänner och så vidare. Vi har också affischer som målats av en vän som vi sedan scannat och tryckt upp, berättar Rasmus. Det satsas inte bara på musiken på Choomfest. Axel, Martin och Rasmus utlovar även mat, ljusshow och andra specialprogram mellan huvudartisterna. – Vi vill skapa en mysig festivalstämning där alla är välkomna, så ifall någon vill komma och till exempel visa upp sin konst så får de mer än gärna kontakta oss på förhand och berätta vad de har att erbjuda! Vi är öppna för alla slags samarbeten, berättar Axel. Axel, Martin och Rasmus påpekar att det är högst genomförbart att organisera ett dylikt evenemang vid sidan av studierna, så länge man har drivkraften och en klar vision. Killarna vill gärna sporra andra att förverkliga sina idéer. – Man måste vara ganska entusiastisk. Det finns en orsak till att talkon bara har eldsjälar, för man gör en stor mängd arbete utan ersättning. Det är synd att de flesta studierelaterade föreningar bara arrangerar sitzar, men det är ju förstås ett enkelt och beprövat koncept. Tänk vad mycket kul och unikt som kunde bli av om studerande vågade lite mera, tycker Martin. Man kan bli förvånad över hur mycket man kan åstadkomma om man bara vågar fråga människor och bara man är ute i god tid, fyller Rasmus i.

STUDENTBLADET

7/2016

S I S TA O

Bra representation = bättre serier

Jag låg hemma däckad av höstflunsan som plågat prick alla och suktade efter något kul att titta på när jag på Yle Arenan stötte på serien Broad City, som enligt många skulle vara skitrolig och handlar om millennials i NYC. Serien i sig själv var, om en frågar mig, inget att hänga i julgranen, men den är en av allt fler serier som som reflekterar unga vuxnas existens. När jag var en liten tjej älskade jag Astrid Lindgrens berättelser både i bokform och på tv-rutan. Få berättelser är ju så fantasifulla, spännande och rörande som Lindgrens, men en stor del av min hänförelse berodde ändå på att det fanns kick-ass tjejer i dem. I slutet av nittiotalet tänkte jag inte på saken i så avancerade termer, men Pippi Långstrump, Ronja Rövardotter och inte minst i Madicken var otroligt viktiga byggstenar för min identitet.

Emma Nippala, Studentbladets redaktionssekreterare

STUDENTBLADET 7/2016

Efter att ha slagit sällskap med Lindgrens tjejtrio under min barndom blev det ganska tyst och tomt på representationsfronten. Populärkulturen är inte så hejsan på att porträttera tonårstjejer och om än serierna som berättar om unga vuxnas liv har blivit fler, är de flesta är ärligt sagt mer eller mindre skit. Men så i december i fjol och september i år kom Netflix med två fullträffar (eller åtminstone nästan). Serierna Master of None och Easy är allt jag lärt mig att längta efter i serier. Många olika människor och erfarenheter, karaktärerna är mänskliga och trovärdiga, berättelsen är vettig och intressant, och dessutom är helheten kul. Det är helt enkelt skönt att titta på, utan att för det vara det minsta tråkigt. Att kolla på Master of None och Easy gav mig helt nya erfarenheter. Jag visste inte hur kiva det känns att se mångsidig representation och att också känna igen

sig själv. Jag kan berätta: askul, faktiskt! Riktigt jävla bra! Något som personerna bakom de två ovannämnda serierna verkar fatta är att representation inte bara handlar om att man bara försäkrar sig om att det i filmen eller serien finns människor med olika etnicitet, sexuell läggning, könsidentitet, funktionsförmåga etc., utan också om att man skriver serier som också på andra sätt är en bättre spegling av verkligheten. Karaktärerna är mångdimensionella och handlingen trovärdig. En serie är på rätt spår när tittaren inte grimaserar på grund av att serien upprepade gånger skämtar på bekostnad av minoriteter, utan på grund av att karaktärerna är idioter; för att de som människor är. Representation är viktigt för hur vi ser oss själva, och hur vi förstår andra. Film och tv kan vara det enda sättet en person kommer i kontakt med personer som inte är som en själv, och genom positiva representationer kan en lära sig identifiera med människor som har en annan bakgrund eller en annan position i samhället. I ett samhälle som avhumaniserar minoriteter kan film och tv därför vara viktigt. Empati och medmänsklighet är något vi faktiskt behöver mer av. När olika berättelser får plats har vi dessutom möjlighet att lära oss så mycket mer. Det är märkligt att en måste ty sig till amerikanska serier för att känna sig lite representerad. Det borde vara självklart att film och tv ska representera så många olika identiteter och erfarenheter som möjligt, men i Finland är vi ändå helt bedrövligt långt från det. Jag vill att alla, barn och vuxna, ska kunna känna igen sig i någon lika starkt som jag kände igen mig i Lindgrens trio.

n studentkår, din röst din studentkår, din röst din studentkår, din röst din studentkår, din röst din studentkår, din röst din studentkår, din röst